En resa i släkten Wåhlins historia

Sven Wåhlin april 1999

I april 1999 gjorde jag en liten resa i släktens historia. Jag ville se de kyrkor och platser där förfädren verkat. Jag ville se vad som finns av porträtt, gravar och andra minnen. Dessutom få en inblick i släktforskning  och hur man hittar dokument i arkiv, speciellt det Wåhlinska släktarkivet på universitetsbiblioteket i Lund. Jag övernattade hos kusin Björn Wåhlin i Oxelösund och bodde hos syssling Inger Rudberg i Lund som visade mig runt och introducerade mig i släktforskningens labyrinter.  Följande presentation börjar längst bak i tiden. Förfädren till rektorn Car Ludvig har jag för översiktlighetens skull markerat i grönt.

 

Vår stamfar Andreas Jonae Wåhlin föddes i Vårdnäs 1661. Hans föräldrar var bonden  Jonas Andersson och Brita Nilsdotter. Namnet Wåhlin tog Andreas Jonae från sin födelseort Vårdnäs. Vårdnäs stavades förr Wårdnäs eller Wåhlnäs. Den gamla kyrkan är riven och den nuvarande byggdes 1796. Här finns inga gravar, tavlor eller andra minnen bevarade såvitt jag vet. Theodor skriver i sin släktkrönika att “Vårdnäs gamla kyrka jämte dess prästgård och arkiv för länge sedan förstörts av vådeld”. Enligt kyrkobeskrivningen utgiven av Linköpings stiftsråd revs den gamla kyrkan enligt planering då den var för liten. Jag pratade också med både kyrkovaktmästare och Paul Aineström som författat en omfattande bok om bygdens historia. Bägge förnekade att det varit brand i kyrkan eller prästgård. Kanske kan man finna ytterligare släkthistoria i Vadstena landsarkiv. Vem blir först att göra denna upptäckt?

 

Andres Jonae blev präst i Ö Stenby kyrka på Vikbolandet öster om Norrköping.  fotot skymtar Bråviken i övre delen.  Under hans tid gjorde ryssarna svåra angrepp mot svenska östersjökusten och brände byar. Hans karriär, äktenskap och barn framgår av den stora gravplatta som finns bevarad utanför Ö Stenby kyrka. Gravplattan har troligen legat i kyrkgolvet men sedan flyttats ut och är nu sliten och knappt läsbar. Min kusin Björn och jag försökte tolka inskriptionen som lyder:

 

“Andreas Wåhlin född i Wåhlnäs 1661 kom til Linkiopings schola 1678 reste til Upsala 1690. Ord Caplan i Eneby och Kisa 1694. 1o gift vid Jfr Ingeborg Belnerai 1697, barn: Brita, Ionas, Christina, Magnus, Catharina, Petrus. 2o gift vid Enk pastorskan Anna Reftelia 1708. Pastor i Ö Stenby 1710. 3o gift vid Jfr? Maria Schatz? 1711. Barn: Barbara, Ingeborg. I herranom död 1725 och huilar (vilar) under denna sten som är bekostad av Theol profess i Lund doctor Ionas Wåhlin och prosten i Skabersiö Mag. Petrus Wåhlin, Älste och yngste sonen. Esai:57:2 The som redliga för sig vandrat hafva komma til frid och huilas uti dheras tankar”. Som ram rund ovanstående text finns följande text:” Här huilar en herde i iordens sköt. som älskade fåren och kärlek ot then stafuen (staven) som Gud honom gifuit i hand, driva sin iord til the lefuande land, han redligt har brukat nu nafuer (når) han ro, sen han sit mål ändat i lefuande tro.”

Gravplattan

 

Andreas Jonae hade således tre söner Jonas, Magnus och Petrus. I familjen har de benämnts Storjonas (riksdagsman, professor och domprost i Lund), Grytmagnus (kyrkoherde i Gryt) och Skabersjöpeter (kyrkoherde i Skabersjö) som är vår anfader. Observera att Peter, Petrus och Petter är synonyma namn, det var inte så noga med stavning och benämning förr!

 

Storjonas levde 1699-1777. Av honom finns det många minnen i Lund. Han satt i riksdagen för mössorna, var domprost i Lund och professor. På UB finns ett porträtt av honom, då han även var överbiblotekarie på UB under fyra år. I UBs handskriftarkiv finns hans bouppteckning bevarad. Han var tidligen mycket förmögen då bouppteckningen är mycket omfattande.

 

Jonas hade två söner justitierådet Anders (1745-1809) och revisionssekreteraren Erik Gustav (1775-1796). Det var en son till Anders, Carl, som var “snille” hos Carl XIV Johan, men tyvärr spelade bort sina pengar, fick flytta och tog namnet Nilhåw (Wåhlin baklänges).

 

Skabersjöpeter, vår anfader, levde 1707-1768. Han var regementspastor, därefter patronatskyrkoherde hos sin f.d. regementschef greve Tott på Skabersjö. I hans pastorat ingick både Skabersjö och Törringe kyrkor. Gift tre gånger och 20 barn. Jag ska här bara nämna tre av hans barn, med ättlingar. Glimåkrapeter, Arvid och domprosten Christian.

 

Arvid (1759-1831) var landsfiskal och auditör vid Södermanlands regemente,  han är stamfar till den “yngre grenen” av släktträdet. Mitt intresse fångades inte så mycket av honom själv, som av två av hans barn; Johan Peter i V. Vingåker och Carl Ludvig i Karlshamn.

 

Johan Peter (1786-1861) var legationspredikant i London och kyrkoherde i V. Vingåker i Södermanland. Han har skrivit boken den 510 sidor tjocka boken Dagsländor – anteckningar under vistandet i Frankrike och England åren 1818-1832, som jag är stolt ägare av. I Lunds UB finns bevarat flera skrifter av J.P, bl.a ett tal som han höll till kungen vid hans besök i V. Vingåker.

 

I kyrkan finns stor reprodukton av det porträtt som finns på svenska kyrkan i London (bilden ovan). Ett annat porträtt som Theodor kände till, men inte visste var det fanns hänger hemma hos mig .

 

I V. Vingåker är J.P. än i dag känd och omtalad, dels för sin bildning, talförmåga och kontinentala klädsel maner, dels för den shism han hade med bönderna i kyrkorådet. Vakmästarna berättade för mig en historia om att J.P. ville ha innanfönster i prästgåden. När kyrkorådet inte ville bekosta denna lyx, erbjuder han sig bekosta detta själv, “men jag tar med dem när jag flyttar”. En arg kyrkorådsmedlem svarade kvickt: “dit du flyttar är det så hett att inga innanfönster behövs”. J.P. är inte begravd i V. Vingåker utan han skaffade sig en gravplats vid Skedevi kyrka då han inte ville att Vingåkersbönderna skulle trampa på hans ben, enligt samme vaktmästare. Graven i Skedevi ska vara välvårdad och inhägnad med järnstaket. Gustav Helen har i hembygdsbok berättat något om honom.

 

Carl Ludvig d.ä. (1787-1864), kunglig hovpredikant och kyrkoherde i Karlshamn är en annan av Arvids namnkunniga barn.  Han hade fyra söner och tre döttrar, grenen lever troligen vidare. Jag besökte aldrig Karlshamn, men blev ändå bekant med honom genom ett mycket intressant kapitel i årsboken Carlshamniana 1994 på 29 sidor som utförligt beskriver hans liv och den “stambok” han hade och som finns bevarad i Carolina Redivivas samlingar i Uppsala. En stambok är en sorts “gästbok” som man bär med sig på resor, där vänner och bekanta skriver poem, hälsningar eller gör en liten målning.  Helst på latin eller grekiska. I Carl Ludvigs stambok finns bidrag av många kända konstnärer, kulturpersonligheter och poeter t. ex. Esaias Tegnér, Atterbom, Leopold, H C Andersen, Fredrika Bremer m. fl. Carl Ludvig har författat flera skrifter samt översatt en tysk “Lärobok i människans historia” 1813 som jag har hemma i bokyllan. Ett porträtt av honom finns hos Björn Wåhlin

 

Christian (1761-1829), son till Skabersjöpeter, bror till Arvid, är den legendariske domprosten vid Lunds domkyrka som det finns många minnen av i Lund och i litteraturen. Ett par porträtt finns i Lund och Malmö, som jag ej hann titta på. Hans grav är vid Törringe kyrka, och där hänger också ett porträtt av honom. Det hus han bebodde på Vinstrupsgatan finns delvis kvar. Det är beläget vid spöpålen på Isakstorget. Han fick frågan varför han inte tog bort spöpålen men lär ha svarat: “Si, min vän, jag har själv föreslagit platsen, ty jag vet intet angenämare än att höra tjuvar få pisk”. Själv har jag en fostrande bok av honom “Lärobok för Sveriges ungdom” från 1802, samt en “Handbok uti Svenska Kyrko Lagfarenheter” från 1807. Christian gärning är utförligt beskriven i Bööks klassiska verk om svenska litterära personer.

 

Glimåkrapeter (1736-1781), vår anfader, var älste son till Petrus i Skabersjö, bror till Arvid och domprost Christian. Han var regementspastor och kapellan i Glimåkra, han hade två döttrar och en son; Lars Peter i Norrvidinge. Detta är den “äldre grenen” av Wåhlinska släkten. Glimåkra. Jag besökte ej Glimåkra, men kanske finns något bevarat här?

 

Lars Peter (1772-1834) teol. dr, kyrkoherde i Norrvidinge och Dagstorp. Skrev ca 500 brev som finns bevarade på UB i Lund. Dessa brev har Inger Rudberg studerat och håller nu på och sammanställer en bok om, vilken vi med spänning ser fram emot.  Han hade ett mycket intressant liv, i början framgångsrik akademisk karriär, därefter lantpräst med familjeliv, och i slutet präglat av akademisk strid.

 

Innan han kom till Norrvidinge 1820 var han docent i litteraturhistoria, adjunkt i historia och romersk vältalighet samt förestod en professur i historia mm. Således en bildad man med många avhandlingar (på latin) bakom sig. Var kyrkoherde i Farhult och träffade där sin Louise Adrian, vars far Lars Peter fick efterträda.

 

Farhult är intressant på flera sätt. Dels har kyrkoherdarna hetat såväl Wåhlin som Adrian och Darin, alla förfäder till oss. Dels har min kusin Issan, som bor i England, på hennes fars sida en hel rad med förfäder som var klockare i Farhult. Dessutom föddes rektor Carl Ludvig här.

 

Det lär finnas flera Adrian och Daringravstenar bevarade, men vi såg dem inte vid vårt besök.

 

Efter Farhult flyttade familjen till Norrvidinge där Lars Peter var kyrkoherde och prost. I Norrvidinge kyrka hänger fina porträtt på Lars Peter och Louise, och här finns deras grav med ett stort järnkors.

 

Av Lars Peters och Louises 11 barn ska jag nämna Peter Samuel och vår anfar Carl Ludvig

 

Peter Samuel (1811-1879) var först lärare vid Katedralsskolan i Lund, rektor vid Ystads läroverk och senare kyrkoherde i Ingelstorp och Valleberga. Ingelstorp ger Theodor en ingående och levande skildring av, då han och syskonen ofta var här på somrarna. Han berättar flera anektoter och beskriver prästgårdens alla invånare i sin släktkrönika. Peter Samuels läroverk finns kvar (bilden), som Sveriges äldsta läroverk, granne med S:ta Maria kyrka. Carl Ludvig var säkert och hälsade på sin storebror Peter Samuel i Ystad, och troligen var det på detta sätt han träffade sin fru Anna Hanna Haquinia Meijer. Hon var av gammal Ystadssläkt.


 

Carl Ludvig (1819-1884), son till Lars Peter, känner nog de flesta släktintresserade väl till som den stränga rektorn på Malmö Latinskola. Innan detta var han rektor på Lunds folkskoleseminarium. I Lund bodde man på Östra Mårtensgatan. Här föddes de flesta av barnen. Theodor berättar i sin släktkrönika en otäck historia om hur en häst skenade och rusade rätt in i ett fönster i lägenheten, där han blev hängande och fick slaktas. Idag är här en tobaksaffär.

 

Carl Ludvig bodde med sin familj på Gustav Adolfs torg. Inför sin förväntade pensionering vid 75 års ålder!! skaffade han sig en mindre lägenhet på Amiralsgatan 11. Han han dock aldrig flytta dit, utan Anna fick flytta dit som änka. Amiralsgatan 11 finns kvar som den kan ses på Wåhlinska familjefilmen. Mitt emot Annas lägenhet ligger Malmö latinskola. Carl Ludvig ville tydligen ha uppsikt över skolan även efter sin pensionering. Jag hade tyvärr inte möjlighet att undersöka i skolan om det finns kvar några minnen efter Carl Ludvig.

 

Carl Ludvigs, och familjens, grav står välvårdad på S:t Pauli kyrkogård (kvarter 10 eller 11). På bägge sidor om Carl Ludvigs pampiga gravvård står tre gravar. Till vänster gravarna för hans fru Anna, samt döttrarna Anna och Sigrid. Till höger gravarna för Annas mor Helena Meijer f. Öhrström, dottern Lovisa (som dog vid 10 års ålder), samt Helenas bror prof. Wilhelm Öhrström. Han var Sveriges första psykiatriläkare, och förestod Konradsbergs mentalsjukus i Stockholm 1861-1882.

 

På S:t Pauli kyrkogård, nära Carl Ludvigs grav, står också gravstenen för yngste sonen William och hans fru Anna f. Rydberg. William var läkare i Malmö och dog i spanska sjukan 1918. Anna dog ca 1922, och efterlämnade sex flickor.

 

Anna Hanna Haquinia f. Meijer (1835-1932), Carl Ludvigs fru vill jag också nämna något om, då hennes släkt är så omfattande och intressant. Hon var född i Ystad, fadern dog före hennes födelse. Hon bodde med mamman hos sin moster i Sövestads prästgård. Där hade också Annas morfar Johannes Öhrström varit prost. Vi tittade också på Krageholms slott, dit den förste Öhrström i Skåne kom som hovmästare.

 

Många av Annas förfäder har bott i Ystad, och haft S:a Maria kyrka som sin kyrka. Flera generationer har burits till dopet i en sidenkorg som nu finns bevarad på Malmö museum. Kyrkan är också intressant då Theodeor medverkat vid en stor renovering och återställande av kyrkan.

 

Theodor (1864-1948) domkyrkoarkitekt i Lund, hedersdoktor och, mest värdefullt, författare av en släktkrönika på 150 maskinskrivna sidor. Mer än hälften är självbiografiskt. Theodor har också angivit var det finns bevarade porträtt och en del andra minnen av förfädren. Detta var en värdeful utgångspunkt för mig , när jag företog denna släkthistoriska resa. En väska med brev från Theodor finns bevarade, för närvarande hos mig, men de kommer från Maddi. Dessa brev, liksom övrig Wåhliniana, bör hamna på det Wåhlinska familjearkivet på Lunds UB. Väl deponerade på UB får de inte tas därifrån, därför bör de skrivas av först, så som Björn Wåhlin så föredömligt gjort med Ord och Bild-Karls brev till sin mor Anna.

 

I det Wåhlinska familjearkivet finns huvudsakligen eftelämnade papper från Theodor och hans son Hans (1894-1961), som var konsthistoriker. Det rör sig om manuskript brev, ritningar, tidningsurklipp, fotografier (tyvärr ej mycket av släkten) mm. Sammanlagt närmare 10 hyllmeter. Även Karls brev finns här. Inger Rudberg och jag har en översiklig förteckning över vad som finns i arkivet.

 

Det finns massor att se på som har samband med Theodor. Ett flertal skånska kyrkor som han renoverade och i flera fall räddade från rivning. Byggnader han ritat som t. ex. Botaniska museet och kapitelhuset. Slutligen naturligtvis domkyrkan med dess medeltidsur.

 

Samuel (1867-1934), min farfar, vill jag slutligen nämna några ord om. Det var den Wåhlinska familjefilmen som starkt bidrog till att väcka min nyfikenhet på släkthistorien. Samuel var hovrättsråd och hade säkert flera förtroendeuppdrag. Ett av dem lär ha varit revisor på Svensk Filmindustri, och därigenom fick han möjlighet till denna unika familjefilm. Den ståtliga villan på Lidingön står intakt kvar, men tomten är styckad i flera småtomter.

 

Samuels grav finns på Lidingö kyrkogård, där är också Maja och deras son Torsten begravd, liksom mina föräldrar Ejnar och Ruth.