program - jözzejassen - nyhetsbrev - recensioner - historia - styrelse - bilder - länkar - e-post - home

Arcuskvartetten & Jazztrio
Rackstadmuseet
7 september  2003

Idyll under åskmoln

text : Sverker Magnusson
(AN)

Höstens egentliga konsertsäsong inleddes av ett gränsöverskridande project där Arcuskvartettens klassiska flöden omspolades av en driven jazztrios nutidsnostalgier.

Söndagskvällen på Rackstadmuseet såg i milt sensommarväder solen sjunka ned bakom publikens blickfång av grön natur, smala grusgångar och äppelträd.
Mot det gröna och det grå avtecknade sig i motljuset sju musiker. Instrumentens toner steg ut i rummet som om de fötts ur Bengt Olssons formspel som lyste på väggarna, inte olikt musik.

Ett inledande stycke "Satier" med Riedelsk reverens till den excentriske Eric Satie, fann lätt sin miljö i denna miljö. Även den bluesbesläktade "Morgonväckt" med sina impressionistiska klangfigurer och ledtonsbefriade vandringar slog an en gallisk ton, vars kast mellan stråksuckar, susningar, gungande basfraser under en konverserande trumpetslingor, lät pianot glittra i en fyndig jazzfantasi där amerikanskt, franskt och svenskt väckte en morgon som farit - men återuppstod nostalgiskt förförisk i återblicken.

Spännande var gruppens variation över Bachs Goldbergvariation nr. 7. Intressant var också Georg Riedels tresatsiga Jazzsonata, som efter en lite enformig sekvensrunda i inledningen, ivrigt gav sig iväg på både dramatiska och lyriska utflykter med väl bearbetade motiv inte minst i stråket.

I den moderna människan bräker ännu fåret och glittrar TV-idyllen folkhemskt. Prov på stämningsbildernas associationsbemängda klicheér gavs oss ur film- & tvkompositören, den eminente pianisten Stefan Nilssons idylliserande svit byggd på musik ur Skärgårdsdoktorn.

Konsertens första avdelning gav på så sätt, likt Satie, intuitiv form åt vår samtids sanningar. Sanningar som satte sig i halsen som en klump, när Arcuskvartetten direkt efter paus, i Sjostakovits Dresdenkvartett, gav röst åt krigens och fascismens offer. Den stora musiken framfördes med kraft och inlevelse. Särskilt nämner jag cellisten Bo Fåhraeus, som gav ypperlig botten åt kvartetten med en talande ton som strålade av expressivitet.

I övrigt utvecklade primaren Kerstin Svensson ett fint avstämt samspel med violonisten Staffan Ebbersten och Percy Helin på viola.
Stefan Nilssons "Beck-tema" från -94 fick kontrastera det högstämda, fångande det lite trötta, välmenande draget hos Wahlöös polishjälte. Nilssons filmteman, utan salt enligt beställningen - som konstform ett tidens tecken - var intresseväckande för tanken, ställd i relief mot duetten My man, där tidigare i programmet, Jan Allan och Georg Riedel fick mig att förnimma en ensamhet som ekade likt minnet av en dröm emellan höga hus. En mer rivig bekantskap var Stefan Nilssons "Ouvertyr till Värdshuset lugnet", Skinnarspelet. Kompositionen rörde sig i gånglåtsaktiga cirklar, få klangfält men med fantasirik melodik. Med en bearbetning av Griegs Halling vandrade folktonen ut.

Konserten slöt med en tresatsig återkomst av till närheten av Satie, Riedelsk måleriska Monseigneur, Femme Fatale Lénfant terrible, som roade bl.a. med en ragtimepastisch.

Jan Allans trumpetspel, var personligt och fantasirikt och de många applåderna avlockade även sällskapet en Riedelsk Samba Striptease.


--- Nästa konsert ---

Jazzkafé
Konsthallen i Arvika

Wiktor Matslova & Johannes Bäckström
Duojazz
Söndag 2 dec
kl. 15.00


Two to tango
Anna Andersson Vass & Martin Hultén
Söndag 9 dec
kl. 15.00

Cecilia André med vänner
Soul & blues
Söndag 16 dec
kl. 15.00

Fri entré
Insamling sker till
Rädda Barnen

Fikaförsäljning

Samarete med Arvika Konstförening


Läs mer

-----------------------------

OBS!

Vi har bytt e-post adress till:

arvikajazz@gmail.com

--- Nyhetsbrev ---

Teckna dig för vårt nyhetsbrev och få rykande färsk information om vår verksamhet och kommande evenemang.

Klicka här för mer information.