program - jözzejassen - nyhetsbrev - recensioner - historia - styrelse - bilder - länkar - e-post - home

JözzeJassen
Arvika Jazzfestival
Olssons Brygga
5 - 7 augusti  2005

Värmlands Folkblad
www.vf.se

text: Olle Hernegren

Högklassig jazzfestival
Rejäl musikalisk spännvidd inom jazzens vida ramar - se där en hygglig beskrivning av Jözzejassens program 2005.
Här samsas trettiotalsswing med modern jazz. Om man ska dra en rågång så får det bli mot den allra friaste jazzen - ett stadigt beat är alltid närvarande när det spelas i Arvikas hamn ett par dagar i augusti vartannat år.
MARKNADSANSVARIGE Fredrik Kaudern är mycket nöjd med årets festival, såväl publikt och musikaliskt som meteorologiskt, eftersom regnet höll sig på mattan.
- Vi räknar med en total publiksiffra på 4000 personer under helgen, inklusive de många spelningarna på stan på lördagen. Även i hamnen var det mycket folk och när Rigmor Gustafsson, en av festivalhöjdpunkterna, sjöng i fredags var det helt fullt.
FESTIVALGENERALEN Bengt Ericson var lite bekymrad över att en del missar finessen med en festival.
- De köper en festivalbiljett, kommer hit och lyssnar på sin favorit och knallar sedan hem igen. Det är synd, för vitsen med en festival är ju att utsätta sig för musik man annars aldrig lyssnar på.
MEN DET VAR ÄNDÅ
många som fick nya intryck. I Jazztältet ville swing-fansen bevaka sina platser inför Arne Domnerus framträdande, och följaktligen fick de sina hörselgångar rejält rensade av Lasse Lindgrens kraftfulla musik.
Andra utslag av modern jazz var kritikerhyllade bandet Oddjob, som stod för en stark spelning på fredagen. På swingsidan fanns Jörgen Zetterquist med vänner och Bosse Tigrén Swing Trio. Sven Zetterberg spelade sin soulmättade blues och på lördagkvällen fanns jazzklubbens speceilla favoriter Knock-Out Greg & Blue Weather på Stora scenen för att med sin explosiva och kompromisslöst svängiga rhythm´n´blues höja temperaturen några grader.
ÅRETS JÖZZEJASS blev en musikfest av genomgående hög klass, och med några upplevelser som höjde sig extra: Oddjob, Lasse Lindgren och Dompan.


Arne Domnérus
• Höjdpunkt: Överväldigande möte med en legend
I år är det Anno Domneri 81 och nationalsaxofonisten Arne Domnérus har mer än någonsin greppet om sin publik. Från de första tonerna av Dear Old Stockholm - jazzvärldens namn på Ack, Värmeland - till avslutande Sweet Georgia Brown blir hans framträdande på Jözzejassen en ömsesidig kärleksförklaring.
Arne Domnérus stil har alltid varit mer lyriskt nordisk än het bebop, och den lyriska ådran har blivit än mer framträdande. Han spelar med mera luft i tonen är förr och tämjer inte ett bångstyrigt rörblad lika lätt som i sin fulla krafts dagar. Men hans grundläggande uttryck är oförändrat kraftfullt, med väl utvalda toner, framförda med eftertanke. Med påtaglig känsla hyllar han Monica Z, som han kom att betyda så mycket för i början av hennes karriär. Tillsammans med pianisten Daniel Nolgård, basisten Robert Henriksson samt Arnes generationsfrände, trumslagaren Nils-Bertil Dahlander, varvar han sedan klassiker av Ellington och Goodman med anekdoter och skrönor ur sin karriär. Han spelar altsax i Take the A-train, men ofta är det klarinetten som får tala, som i balladen What kind of fool am I.
Med 65 år i branschen finns det nog med repertoar att ösa ur - Arne vann Orkesterjournalens solistpris som klarinettist redan som 16-åring och drog sedan iväg på den bana som gjorde honom till vår mest uppmärksammade jazzmusiker.
Folkets kärlek och fem VF - we love you madly, Dompan!
Lasse Lindgren Hip Bop Constellation
• Höjdpunkt: Sällsynt svängig slagverksduell.
L.L.H.B.C presenterar en musik som har få motstycken i sitt enormt energirika uttryck. Bandet inleder med tungt sväng i en mycket egen version av Putting on the Ritz. Den vitala musiken kretsar förstås till stor del kring kapellmästaren, som spelar trumpet och flygelhorn med en lyrisk ton mitt i det ruffiga svänget. Han bidrar också med en uppsjö av rytminstrument och är i största allmänhet en katalysator. På slagverk och trummor finns David Sundby och Göran Kroon som magnifikt drivande krafter, och som dessutom är inblandade i en slagverksduell av sällan skådat slag. Till det tunga beatet bidrar också Peter Janson med funkig bas. Johan Öijen, liksom Peter från Karlstad, spelar kreativa gitarrsolon med ett sound som sitter fint i ensemblen.

Hot Club de Norvège
• Höjdpunkt: Swing som är mogen men fräsch.
Hot Club de Norvège är både till namn och stil inspirerat av Hot Club de France, den legendariska ensemblen med Django Reinhardt och Stephane Grappelli. Musiken är rotad i 30-talets gypsyswing, och framförs ofta i högt tempo. Detta kan vara en fälla för gitarrister som vill visa upp sig, men Jon Larsen faller inte i den. Hans solon är musikaliska och melodiösa, fjärran från de skalövningar som förkommer i branschen.
Basisten Svein Aarbostad dubblerar som vokalist med en frasering som inte är av denna världen och Finn Hauge spelar violin och tar solon på både munspel och såg.
Det är swing i toppklass som är fräsch som en daggdroppe!

uppä


--- Nästa konsert ---

Sommarlov!

Läs mer

--- Nyhetsbrev ---

Teckna dig för vårt nyhetsbrev och få rykande färsk information om vår verksamhet och kommande evenemang.

Klicka här för mer information.