Rubriken kan tyckas en aning provokativ, men den ställer en viktig fråga; har boken en själ? Eftersom jag som ställer denna fråga är en bok kanske du kära läsare, redan har gissat svaret. För många är boken något upphöjt, högtidligt, något som ges bort i present eller tas fram vid speciella tillfällen. För andra är boken en del av vardagen och boken får finnas med på nattduksbord och i resväska.

Bokens innehåll börjar med en tanke, en idé, en upplevelse, en vetenskaplig upptäckt. Tankar formuleras till ord, ord bildar meningar, meningar bildar stycken som bildar kapitel som bildar, ja just det, en bok. Denna bok får sedermera ett namn, en titel. Dessa namn kan vara väsens skilda och det kan se lite märkligt och brokigt ut i en bokhylla när man läser dessa titlar. Vad sägs om ”Det blåser på månen” tillsammans med ”Den fula ankungen”, ”Tusen och en natt” ihop med ”Alla tiders Wodehouse”? Titelläsaren kastas mellan ytterligheter, mellan böckernas olika innehåll och dess gestalter.

De flesta har säkerligen positiva erfarenheter av i alla fall någon bok. Kokboken, diktboken, deckaren, romanen, novellsamlingen, teknikboken, blomboken… Det verkar som om människan på något sätt samlar allt viktigt i böcker. Vi böcker är älskade, men det har inte alltid varit självklart att vi skulle finnas. Redan Sokrates på sin tid kom med en omfattande skriftkritik. Han ansåg att om man skrev ner orden så skulle språket utarmas och ordens själ gå förlorad. Platon skrev mycket om detta fenomen. Skrev ja, Sokrates tankar finns nedskrivna och vi kan än idag studera hans skriftkritiska åsikter. Intressant på min ära. Tiden gick och papyrusrullar och lertavlor ersattes med pergament. De första böckerna kom. Handskrivna med sirliga bokstäver. Studenterna fick låna originalböcker hos bokhandlaren för att sedan skriva av dem i studiekammaren. Boktryckarkonsten kom och efter ytterligare en tid kunde boken bli var mans egendom. Idag är vi böcker självklara på något sätt. Alla tar för givet att vi alltid kommer att finnas. Kommer det att vara så? Tänk efter ett tag! Vi böcker har varit utsatta för hot mer än en gång. Det är inte självklart att vi kommer att finnas och därför är det viktigt att vi böcker, bärare av historia, får plats i människornas hjärtan för vi har ett budskap. Detta budskap behöver inte alltid vara allvarligt, det kan vara ett budskap om glädje och humor likaväl. Diktatorer har kommit och gått. De allra flesta av dem har haft mer än en synpunkt på vad vi böcker ska innehålla. Människor som skrivit och läst har blivit förföljda, böcker har blivit brända. Man talar om att bränna bibliotek. Själva uttrycket kommer från biblioteket i Alexandria som brann för länge, länge sedan. Vi måste vara rädda om alla historier som har berättats genom åren, bevara dem. Vi böcker är ett redskap för detta. På så sätt kan man säga att vi har själar, vi har ett budskap som förvaltas från läsare till läsare. Ibland blir texterna omoderna men vi bevarar det berättade till nästa generation som återupptäcker. Var rädd om oss! Vi är till för era själar!