”Den lilla aktören” Gotlands roll i det stora megaprojektet Nordstream är titeln på en kursrapport från Örebro Universitet, statskunskap, hösten 2008 skriven av Forsling, Modigh och Olovsson.

Rapporten bjuder på intressant läsning, även om man som läsare märker att författarna inte har lagt ner ett tillräckligt arbete på att gå igenom allt källmaterial som finns i frågan.

Rapporten tar inledningsvis upp de risker som megaprojekt medför för de inblandade parterna. I det här fallet måste man tillstå att det är Gotlands Kommun som står den absolut största risken.

Upprustningen av hamnen i Slite för 70-90 miljoner nämns. Slite hamn ska fungera som ett logistikcenter för projektet.

Relationen mellan regionalt  och nationellt styre tas upp. Kommunen kan både ses som en del av den statliga strukturen samtligt som kommunen har visst självstyre, se Kommunallagens 2 kap. Bra att författarna tar upp frågan eftersom den kan komma att bli en politisk nöt att knäcka för den politiska ledningen på Gotland, beroende på resultatet av de konsekvensutredningar som vi väntar på från regeringshåll. Man refererar också till den f.d. sovjetiske/ryske marinofficeren, numera journalisten Grigory Paskos artikel ”Looking a gift horse in the mouth”, www.robertamsterdam.com, där han jämför Nordstreams ”gåva” i form av hamnen i Slite med en trojansk häst. Jag rekommenderar varmt hans artikelserie. Pasko är specialist på miljö- och energifrågor, Rysslands politik samt mänskliga rättigheter. Hans film om gasledningen i Östersjön har precis blivit klar för visning.

Rapporten går igenom beslutsgången i kommunen, överklagande av beslut till Länsrätten och de nämner även kommunalrådet Lars Thomssons motion till kommunfullmäktige där han yrkar att gasledningen ska dras på land. Synd bara att man inte gått igenom kommunfullmäktigemötet den 17 mars 2008 där kommunalrådet säger att gasledningen i Östersjön är ett fredsprojekt. Det hade varit på sin plats om man lyssnat igenom hela mötet den 17 mars, för att på så sätt få reda på vad som sades i debatten och vem som sa vad. Vidare borde man kommenterat både beslutet och de reservationer som lämnats in.
Författarna av rapporten nämner heller inte med ett ord de handlingar som serverades kommunfullmäktiges ledamöter den 17 mars 2008. Bilagt till handlingarna var avtalet mellan Nordstream och Gotlands Kommun. Jag tänker då närmast på punkterna 5.1 och 5.2 i avtalet. Istället för ett belopp står där bara några prickar och efter dessa Euro. Det hade varit intressant att läsa författarnas analys av att en fullmäktigeförsamling antagit ett avtal där beloppssumman inte framgick.
Avhandlingen ger ett intryck av att det inte har varit någon som helst debatt varken i kommunfullmäktige eller i massmedia.
I avhandlingen finns heller inte någon som helst kommentar om konsekvenserna av det stora markområde som ska upplåtas till företaget, transporterna till och från hamnen av alla rör samt de infrastrukturella konsekvenser detta kommer att få för Slite som bostadsort och samhälle.
Avtalets punkt om att skadeståndsanspråk inte får riktas mot någon av parterna försämrar Gotlands Kommuns ställning som avtalspart. Varken Nordstream eller Gotlands Kommun för alltså inte rikta skadeståndsanspråk mot varandra, men med tanke på att Gotlands Kommun är upphandlande part i hamnbygget och då med all sannolikhet har en skadeståndsklausul med i byggavtalet, gör kommunens ekonomiska risktagande än mer bräckligt. Detta hade också varit värt att nämna i avhandlingen eftersom det är en av de stora riskerna med megaprojekt, åtminstone för den lilla, lilla parten.

Gåvorna / sponsoringen till Länsmuseet och Högskolan nämns också, men någon slutsats av vad dessa gåvor kan få för konsekvenser nämns inte.

Under rubriken ”Megaprojektens paradox” tar man upp problemet med att megaprojekt oftast inte följer de planer som utvecklats för dem, detta trots att megaprojekt blir allt vanligare runt om i världen. Paradoxen är att projekten blir allt varligare men mer och mer sällan lever upp till de resultat som utlovats. Sprängda budgetar och miljörisker är bara några frågor som nämns. Här hade det varit intressant om skribenterna gått in och analyserat den omfattande kreditrisk som Gotlands Kommun utsätter sig för i projektet.

Avhandlingen är långt ifrån fullständig, främst med tanke på att en analys av avtalet mellan Nordstream och Gotlands Kommun inte är gjord. Den är ändå en intressant läsning och förhoppningsvis följs Gotlands Kommuns megaprojekt av fler analyser allteftersom.

Solveig Artsman

(m)