"Vi berörs i vårt inre av själva de platser, där det finns fotspår efter dem vi älskar och beundrar", sa en gång Cicero.

I förarbetet till Jubileumskalendern, som markerar 700-årsminnet av Den heliga Birgitta, har jag uppsökt de platser där hon levt och verkat, Finsta i Roslagen, Ulvåsa, Vadstena, Alvastra kloster i Östergötland och slutligen Rom. Avsikten har varit att med blyertspennan återge det jag sett framför mig och på ett sådant sätt att tiden känns närvarande.

Tiden talar till oss genom de spår som finns kvar i landskapet av tidigare generationers bosättningar. Spåren finns där som avläsbara tecken i formens oregelbundenhet. Därför syns mig detaljer så viktiga för att de bär upp helheten och ger formen en fördjupad karaktär.

I Skederidsskulpturen finns inte längre pennan, som var ett av Birgittas attribut. Både handen och pennan är borta. Århundraden har bearbetat artefakten och präglat dess ytor.

I teckningen av gravmonumentet över Birgittas föräldrar i Uppsala domkyrka, har jag lagt lika stor vikt vid skadorna i stenens yta som vid själva ristningens elegans.

Arbetet med kalendern har tagit mig närmare två år, där jag ägnat det senaste året till att fullborda de tolv teckningarna. Kanske har det varit den mest intensiva perioden i mitt liv med endast minimal tid för vila. Men jag har fått inblick i en av vår historias mest märkliga personer. Trots de 700 år som förflutit sedan Birgitta föddes på Finsta, är hon så levande i vår tid, något som jag varseblev under mitt besök i Rom.

Jag vill tacka Magnus Halldin i Linköping för hans texter som kompletterar varje bild i Jubileumskalendern, de vänliga systrarna i Birgittas moderhus på Piazza Farnese i Rom, samt alla andra som på olika sätt bidragit till att jag kunnat genomföra detta arbete.

Ununge - november 2002
Dennis Wilhelmsson

Den Heliga Birgittas egenhändiga handskrift 1360-tal
Orginal Kungliga biblioteket A 65