|
En
presentation av oss!
|
Jag heter Daga och maken heter
Håkan. Vi bor i ett äldre hus i
Torslanda nära till sta'n och till
havet. Helt perfekt då. Vi älskar
havet, naturen och salta vindar.
Vi har inga grannar som bor
permanent här, vilket kan vara på
både gott och ont.
För tjugo år sedan hade vi
kapplöpningshundar. Hannen,
som hette Fanny Bran,
importerade vi från Irland.
Vår bästa tik köpte vi för
en krona. Ingen ville ha
henne. Hon var då sex
månader och hade redan varit
i flera hem. Men de passade
tydligen inte. Hennes namn
var Hunt Hepatica. Vi
älskade den tiken. Hon blev
sedan den vinstrikaste tiken
i Sverige år 1986. Vilken
lycka att ha haft en sådan
underbar hund. Visst var hon
värd den kronan alltid.
|
Hunt Hepatica |
 |
 |
Av en tillfällighet kom jag att
titta på en kull valpar av rasen
Chihuahua hos en uppfödare, som
heter Dick Jönsson. En bekant, som
hade Chihuahua, tog mig med för
att kolla. Jag blev helt såld. En
pigg liten tik, som visades upp på
gräsmattan utanför, bara sprang
och sprang. Så mycket glädje och
tuffhet det bodde i den lilla
kroppen. Hon måste bara bli min!
|
Nicke |
Så träffades Lillan och jag. Jag
kan inte tacka Dick nog, för att
ha fått hans förtroende att köpa
denna underbara lilla tjej, som
blir sju år i slutet av året. Lika
pigg i dag, som hon var som valp.
Lillan är min allra bästa vän. Hon
vet allt om mig både i sorg och
glädje, utan att föra det vidare.
Det är kamratskap det. Jag kan
även se på henne, om det är något
som är fel. Vi känner varandra väl
min första Chihuahua och jag.
Idag är vi stolta ägare till sju
stycken vavvor alla med olika
personligheter, men gemensamt för
alla, är att de är frimodiga,
tycker om människor, har bra
temperament och är friska och
sunda. Dom har ju den tryggheten,
att jag är hemma hos dom hela
dagarna. Det tror jag betyder en
hel del.
Min trädgård betyder mycket för
mig, det är också ett av mina
intressen. Men det blir aldrig som
man tänkt sig varken inne eller
ute. Jag försöker i alla fall så
gott jag kan. Blommorna självsår
sig, som de vill. Jag sätter dom
där dom skall vara, men nästa år
har de kommit upp på en helt annan
plats. Då trivs de väl där då? Så
de får vara kvar lite huller om
buller precis, som livet är. Så
skall det nog vara. Inga strikta
ramar.
|
Jag har även en blågul
arapapegoja, som retar gallfeber
på de, som kommer hit och lika så,
när jag talar i telefon. Vännerna
säger "sälj den hemska fågeln". Nu
är Nicke, som han heter, snart
tjugo år, så han hör till
inventarierna, och skall så
förbli.
My
name is Daga and my husbands name
is Håkan.
We live in an old house in
Torslanda, both near the city
centre and also near to the
sea. It´s
perfect for us as we love the wide
open spaces and the sea breeze. We
do have neighbours but they only
live hear during the summer months.
Twenty years ago we had racing
dogs. We imported the male, Funny
Bran, from Ireland. We bought our
best bitch for one crown! No-one
wanted her. She was six months old
and had been living in different
homes already. But they were not
good for her. Her name was
Hunt Hepatica. We loved that
little bitch. In 1986 she was the
bitch in Sweden who won the most
of all. What happiness to have
owned such a lovely dog. She was
well worth her crown.
By pure chance I happened to look at a
litter of Chihuahua puppies at a
breeder,
called Dick Jönsson. A friend of mine, who had
Chihuahua, brought me along to
look. I just fell for them
instantly. An alert little bitch
was shown to us on the lawn and
she ran and ran. So much joy and
toughness in such a little body. I
just had to have her!
That is how Lillan and I met. I
cannot thank Dick enough for
trusting me to buy this wonderful
little girl, who will be seven
years now in 2003. She is as alert
today as she was, when she was a
puppy. Lillan is ny very best
friend. She knows everything about
me good and bad stuff and she does
not tell anyone. That is real
friendship. I can also see if
there is something wrong with her.
We know each other well, my first
Chihuahua and me.
Today we are the proud owners of
seven Chihuahuas all with
different personalities. They all
are brave, like people, have a nice
temperament and are healthy and
sound. They have the safety of
having me at home all days. I
think that matters a lot.
My garden also means a lot to me,
another of my interest. But it
never turns out the way I expect
neither indoors nor outdoors. At
least I try my best. The flowers
saws themselves wherever they want.
I plant them where I want them and
the next year they are growing in another place. I suppose that is
were they like to be. So I let
them be a little disorganized as
life itself. Probably it should be
like that. No firm rules.
I also have a blue-yellow ara
parrot, who drives everyone mad
and when I am on the phone. "Sell
that awful bird" say my friends.
Nicke is 20 years old now and kind
of a part of this home and so it
shall remain.
Kasper har fått en underbar Matte.
Och jag en Riktig Äkta vän.
Tack för den Fina blombuketten.
Vad glad Du gjorde mig Caroline.
Tack Daga.
 
|
