Tekniker & Tips

ANDNING
För att spela munspel behöver man bara blåsa eller dra in luft genom hålen i munspelet. Svårare är det inte och om man är nybörjare så tycker jag att det på ett sätt är viktigare att man koncentrerar sig på att spela och tex träna en-håls blås än att man tänker på att andas riktigt. Andas gör vi ju ändå!

Vill man däremot lära sig att andas "riktigt" så kan man börja med att konstatera att om man drar in lite luft blir tonen svagare och "spinkigare" än om man drar in mycket luft, eftersom tonen då blir kraftigare och fylligare. Ett sätt att få en fyllig och "stor" ton är att andas med magen (diafragman) i första hand - inte med bröstkorgen.
För att se om man andas med magen kan man ställa sig framför spegeln och se vad på kroppen som rör sig mest när man andas; är det magen eller axlarna och bröstkorgen? Om magen rör sig in och ut och axlarna är förhållandevis stilla så andas man i första hand med magen. Lyfter sig axlarna och bröstkorgen tonar upp sig är magen inte lika mycket med i andningen.
Man kan kan lägga sig på rygg på golvet och lägga en bok på magen för att se om man verkligen andas "rätt"; höjs och sänks boken så andas man rätt. Om boken mestadels verkar ligga still kan man tänka på att försöka putta upp boken mot taket samtdigt som man drar in luft. Då kan man känna hur magen åker ut och drar ner luften genom luftrören!
Munnen och halsen blir inandningstonernas "resonanslåda"; om man bara drar in luft i munnen får man en mindre resonanslåda än om man drar ner luften långt ner i magen.
Förutom att tonen blir fylligare kan man hålla ut en ton längre om man andas rätt och genom att andas med magen blir man inte lika anfådd av att spela munspel.

En annan viktig sak att tänka på för att få en kraftigare och fylligare ton är att man inte skall låta något luft ofrivilligt smita in eller ut genom näsan. För att ta reda på om luft passerar genom näsan när man spelar kan man dra in luft genom ett hål på munspelet och sen, när man fortfarande drar in, klämma åt näsan med tumme och pekfinger. Om tonen då blir kraftigare och låter högre betyder det att luft även slinker in eller ut genom näsan .
För att "stänga av" näsan kan tänka sig hur det känns att andas när man är snuvig (pröva att prata som man gör när "badd ä däsdäppt") och då känna efter hur man stänger av luftvägen från halsen upp till näsan. Ibland behöver man släppa ut luft eller dra in luft genom näsan för att "inte storkna" av för lite eller mycket luft i lungorna samtidigt som man fortfarande blåser i munspelet

En liten parantes, som hänger ihop med att böja toner (längre ner på sidan), är att många tror att det är något fel på deras munspel eftersom de inte kan få någon riktig ton ur hål nr 2 (och ibland 3).
Oftast beror detta på att man spänner läpparna, käkarna eller håller tungan fel så att luftenströmmen som man drar in blir "hårdare" och därmed påverkar munspelets klaffar annorlunda. Detta är principen för att böja toner, genom att påverka luftströmmen, men för att komma till rätta med ovanstående problem kan det ofta räcka med att man slappnar av i käkarna och läpparna, låter tungan vila mot "botten" i munhålan och sen andas lugn genom munspelet.

EN-HÅLS BLÅS
När man lär sig att blåsa i ett hål i taget öppnar sig oanade möjligheter såsom tydligare melodispel, drillar, tonböjning och över 32 enstaka toner.
Det finns olika sätt att blåsa endast i ett hål:
- Man kan låta läpparna forma sig kring 3 stycken hål, låta tungspetsen blockera två av dessa hål så att det bara kommer luft ut eller in genom det hål som ligger längst till höger om dessa blockerade hål.
- Om man kan "rulla" sin tunga så kan man låta tungan forma sig kring ett hål och bara låta luften passera genom detta.
- Man kan "snörpa ihop", skrynkla ihop, läpparna så att det blir ett lagom stort hål som bara låter luften passera genom ett enda hål på munspelet utan att "läcka" in till någon av de intillliggade hålen.

Av ovanstående tre tekniker är den sista att föredra, forma läpparna så att de täcker ett hål, eftersom denna teknik inte använder sig av tungan. Tungan får andra uppgifter när man skall böja toner. Några tips angående detta:
- Pussa dig själv på handen och utan att sen ändra läpparna byter du ut handen mot munspelet. Det kan hända att du hamnar mitt emellan två toner - flytta då munspelet lite till höger eller vänster tills du hör en ren ton. Är du osäker på hur tonen skall låta när den är "ren" kan du, innan du pussar din hand, täppa för hål 1-3 med vänster hands pekfinger och 5-7 med höger hands och och blåsa för att höra hur tonen skall låta.
- En variant på ovanstående är: Sug i ett sugrör - dra ut sugröret - och ersätt med munspel etc
- Ta ett ordentligt tag om munspelet med munnen (så att du skulle kunna släppa det med händerna utan att det föll ner). Nu har läpparna format sig kring 4-5 hål. Börja blås, eller dra in luft, samtidigt som du sakta "drar" bort munspelet från munnen och låter läpparna "snörpa", skrynkla ihop sig i samma takt. I början kommer det att låta från alla 4-5 olika hålen men ju mer du flyttar ut munspelet ur munnen, fortfarande med läpparna "glidande" utmed skyddsplåten, desto färre hål kommer att ljuda- tills det förhoppningsvis bara låter ur ett hål.

DRILL
När man kan blåsa i ett hål kan man göra en drill. En drill är när man växlar snabbt mellan två intill liggande hål. Börja exempelvis på hål 4 och flytta en upp till hål 5, utan att sluta blåsa, och sen tillbaka till hål 4 osv. Börja med att växla långsamt och öka sen succesivt.
När man växlar mellan hålen kan man antingen röra huvudet eller munspelet. Ett skäl till att vänja sig vid att röra huvudet, och inte munspelet, är att det är lättare att röra huvudet om man spelar genom en mikrofon.

ARTIKULATION
När man blåser eller drar in luft genom munspelet är luftströmmen hel och jämn. Man kan spela om samma ton genom att andas - sluta andas- andas igen. Ett annat sätt är att använda tungan för att "bryta av" luftströmmen.
Pröva att blåsa i ett hål och artikulera (viska) samtidigt bokstaven T eller D. På detta sätt bryts tonen av och får sen en ansats, en ordentlig start. Man kan artikulera olika "ljud" som ger sin speciella karaktär åt tonen. Pröva att artikulera följande:
Ta- Ta- Ta- Ta
Ti- Ti- Ti- Ti
Da- Da- Da- Da
Ga- Ga- Ga- Ga
Ditt- Ditt- Ditt- Ditt

Genom att artikulera på olika sätt kan man skapa olika rytmer:
Blås eller dra in luft i hål 1, 2 och 3 satidigt som du artikulerar följande:
Taaa-DaDa-Taaa-DaDa-Taaa-DaDa-Taaa
Taaa-Taaa-DittDitt-Daaa Taaa-Taaa-DittDitt-Daaa

VIBRATO
Vibrato är en effekt som utsmyckar tonerna. En lång ton utan vibrato kan låta enformig men med ett mjukt vibrato kan den låta som vacker sång.
Några varianter:
- Blås i hål 4 och säg "Ha" som om du skrattade till. Börja säga "Ha" samtidigt som du blåser och upprepa allt fortare och fortare tills det låter jämnt och inte hackigt.
-Blås i hål 4 och hosta till. I höjd med struphuvudet kan man känna att det finns en "spärr" för hostan eller att hostan "startar" vid detta ställe. Vid detta ställe "klämmer man åt" om man vill försöka hålla inne en hostattack eller om man vill låta som ett maskingevär. Det är från detta ställe som man styr vibratot. Blås i hål 4 och starta vibratot genom att hosta allt snabbare eller låta som ett maskingevär samtidigt som du blåser.
- En svår variant är att låta som ett maskingevär på inandningstoner men när man klarar av det vibratot låter det mycket bra.

TONBÖJNING
Först lite kort om böjning:
- När man böjer en ton så så böjs tonen alltid till en ton som är lägre än den man böjer.
- Genom att böja toner kan man spela över 32 toner på munspelet.
- Hål 1, 2, 3, 4 och 6 kan man böja på inandning och 8, 9 och 10 på utblås.
- Hål 5 och 7 går inte att böja varken på in- eller utblås.
- Beroende på i vilket hål man böjer kan man få fram upp till 3 "nya" toner. För mer info om vilka hål och toner detta är så se Munspelets uppbyggnad.
- Det är möjligt att "överblåsa" eller overbend i de flesta hål. (Eftersom jag inte har klarat av att lära mig det går jag inte in på det ytterligare!)
- Att vissa hål går att böja mer än andra, och vissa hål inte går att böja alls, beror på hur många halva tonsteg som finns emellan utblås- och inandningstonen i samma hål.
- Tonböjning gör bluesmunspelet värt att spela!

En ton böjs genom att man med tungans hjälp ändrar luftströmmens riktning.
Om man kan vissla så kan man vissla en melodi och samtidigt ge akt på hur tungan förflyttar sig runt i munnen. Ex om man börjar att vissla en hög ton och sen låter tonen "dala ner" och bli mörkare kan man känna hur tungan, från att tungspetsen har vilat emot underkäkens framtänder, succesivt trycks uppåt i gomen och bakåt i munnen, mot halsen.
När man säger "oj" så kan man känna hur tungan ligger avslappnad i munnen på o:et och sen liksom "plattas ut" och trycks upp mot överkäkens högra och vänstra kindtänder på j:et..
Likväl kan man känna att luftströmmen känns kallare mot gommen när man säger j:et.

På liknande sätt använder man tungan för att böja toner på munspelet:
Pröva och säg "oj" och känn efter hur tungan rör sig; på o:et ligger den platt i munnen och på j:et trycks bakre delen (ej tungspetsen) av tungan upp mot de bakre kindtänderna. Tungan bildar då en liten "kulle" eller uppförsbacke från tungspetsen och bakåt som luften måste ta sig över.
Säg nu "oj" samtidigt som du andas in och avsluta med att bara artikulera (säg utan ord, viska) "oj" när du andas in. Nu borde du känna hur luftströmmen fritt dras ner i halsen på o:et och sen tvingas att ta sig över "kullen" och pressa sig emellan bakre delen av tungan och gommen på j:et. Luftströmmen känns då också kall mot gommen.
Gör nu samma sak med munspelet på hål 4:
Dra in luft genom hål 4 samtidigt som du artikulerar o:et och gå sen sakta över till j:et och lyssna efter när tonen förändras.
Antingen så blir tonen oförändrad,börjar tonen sänkas eller så blir det helt tyst:
- Händer det inget så känn efter att du verkligen drar in luft och sakta låter bakre delen av tungan dra sig bakåt och uppåt mot kindtänderna.
- Börjar tonen sänkas så dra in mer luft (och lite kraftigare) och lyssna hur en ton som ligger mellan 4:ans utblås och inblås framträder.
- Blir det tyst så dra in luften lite kraftigare (inte hårdare).
När man skall lära sig att böja, och framför allt när man skall lära sig att träffa en böjd ton i ett hål som går att böja flera halva tonsteg, är det bra att ha tex ett piano till hjälp för att höra hur tonen skall låta när den är böjd.

TUNGBLOCKERING
Tungblockering innebär att man blockerar vissa hål med tungspetsen och låter luften passera igenom de hål som ligger till höger om eller på var sin sida om tungan. På detta sätt kan man bla blåsa enstaka toner och oktaver.
- Enstaka toner:
Placera munnen så att du täcker hål 2-4. Skjut fram tungspetsen tills du känner den avgränsare som skiljer hål 2 och 3 åt, och blås. Nu borde du bara höra en ton ifrån hål 4. Hörs det från fler hål så dra antingen ihop munnen lite, flytta munspelet fram och tillbaka i sidled eller tryck till lite mer med tungspetsen. Hörs ingenting så vidgar du munnen lite, flyttar tungan mer åt vänster eller drar bak tungan en aning.
- Oktaver:
Placera munnen så att du täcker hål 1-4. Skjut fram tungan tills du känner den avgränsare som skiljer hål 2 och 3 åt, och blås. Om du gjort rätt borde du höra en låg ton och en hög ton som ljuder likadant. Skulle det bli helt tyst så pröva att gapa större över munspelet och/ eller dra bak tungan lite. Du skall bara använda tungspetsen - det räcker oftast.

POSITIONER
Man talar om att man kan spela i olika positioner på munspelet: 1:a, 2:a, 3:e eller 4:e position. På engelska säger man straight harp, cross harp, draw harp och 4:e position vet jag inte. Vad man åsyftar då är vilken ton som är grundtonen eller vilken skala man spelar i. Alla diatoniska munspel är stämda i en viss tonart. Denna tonart står tryckt på sidan av munspelet eller är instansat i skyddsplåten. Om ett munspel är i stämt i C så innebär det bla att utblåstonen i hål nr 1 är tonen C. Ett munspel som är stämt i A har tonen A som ton i 1:a hålet vid utblås osv.
Om vi utgår från ett munspel i C så spelar vi i tonarten C om vi spelar i 1:a position (straight harp). Den vanligaste positionen att spela blues i är 2:a positionen (cross harp). Då utgår man från 2:a hålets inandningston, som på ett C-munspel blir tonen G. Tonarten man spelar i blir då G. 3:e positionen (draw harp) utgår från 4:ans inandningston som blir tonen D på C-munspelet och slutligen 4:e positionen utgår från 5:e hålets utblås vilket ger oss tonen E på C-munspelet.
Alltså blir tonarterna följande på C-munspelet:
1:a position: C
2:a position: G
3:e position: D
4:e position: E
På ett A-munspel blir det:
1:a position: A
2:a position: E
3:e position: H
4:e position: C#
Det är vanligast att man spelar i 1:a eller 2:a position. Detta "begränsar" munspelaren till att spela i två olika tonarter - vilket gör att det är inte ovanligt att se att uppträdande munspelare har en mängd olika munspel med sig på scen. För om bandet vill spela i en viss tonart måste munspelaren byta munspel som passar till den tonarten.

BLUESSKALA
2:a position (cross harp) är vanligast att spela blues i, och 2:a positionen hade sin tonart i den ton som man får om man drar in i hål 2. Det finurliga med det diatoniska munspelet är att om man lär sig vilka hål man skall blåsa i för att spela bluesskalan på ett munspel, så kan man blåsa i samma hål på ett annat diatoniskt munspel som är stämt i en annan tonart, och fortfarande spela bluesskalan (fast denna blir då i en annan tonart).
Spelar man blues på ett C-munspel i andra position så går bluesen i G.
Spelar man                    D-munspel                                                  A.
                                     E-munspel                                                  H.
                                     F-munspel                                                  C
                                     G                                                                D
                                     A                                                                E
                                     H                                                                F
                                     G                                                                D

En bluesskala utan böjning:
Dra in i hål 2, dra in i hål 3, blås ut i hål 4, dra in i hål 4, dra in i hål 5 och blås ut i hål 6:

Blås			\|			\|
	2	3	4	4	5	6
Dra in	\|	\|		\|	\|

En bluesskala med böjda toner:
Dra in i hål 2, böj ett halvt tonsteg i hål 3, blås ut i hål 4, böj i hål 4, dra in i hål 4, dra in i hål 5 och blås ut i hål 6:

Blås			\|				\|
	2	3	4	4	4	5	6
Dra in	\|	^		^	\|	\|

^ = böj ett halvt tonsteg

På ett C-munspel blir bluesskalan följande toner: G - Hb - C - C# - D - F - G. På tex ett A-munspel blir det andra toner,men bara man vet vilken tonart bluesen går i, och väljer rätt munspel, så räcker det att man vet vilka hål man skall blåsa i för att spela rätt bluesskala.

Om man utgår från alla toner som ingår i 2:a positionens bluesskala på hela munspelet så finns de på följande hål:

Blås	\|					\|		\|				\|	\|			\|
	1	1	1	2	2	3	3	4	4	4	5	6	7	8	9	9
Dra in		^	\|	^^	\|		^		^	\|	\|			\|	\|

^ = böj ett halvt tonsteg
^^= böj ner ett helt tonsteg