|
Om Bluesmunspelet:
Historia
 |
Bluesmunspelets historia, som det är utformat idag, är knappt 200 år.
Fast att frambringa ljud genom att låta en kraftig luftström sätta rörblad i vibration
är dock äldre.
Redan på 3000-talet f.Kr lär en kinesisk härskare (Nyn-Kwya eller Huang Ti?) ha fått
ett instrument tillverkat åt sig som kallades för tchiang eller sheng. Orden kan kanske
översättas med upphöjd- eller ädel röst och tanken var att instrumentet skulle
återge fågeln Fenix sång/läte. Instrumentet bestod av rörpipor instuckna i en
urholkad kalebass i vilken man blåste.
Shengen levde kvar genom årtusendena i Kina och först på 1740-talet visades
instrumentet upp i Ryssland av Johann Wilde. |
| Tanken på att skapa ljud genom vibrerande rörblad hade dock spritt sig
långt tidigare. Redan under senare delen av medeltiden fanns i Europa instrument som
bestod av rörbladspipor som fick luft genom någon form av bälg och manövrerades med
knapptryckningar. I 1100-talets England rönte bland annat "the portative" stor
uppskattning. Detta på kroppen upphängda instrument är en avlägsen släkting till
våra dagars dragspel. |
|
| I början på 1820-talet patenterade en urmakare vid namn Kristian
Friedrich Buschmann en skapelse han kallade för "AURA". Detta tyska instrument
bestod av friliggande bladrör som låg i storleksordning brevid varandra i separata
kanaler. När man blåste i kanalerna framkom olika toner beroende på rörbladens längd. |
| Runt 1826 hade tyske Herr Richter kommit på idén att även tillsätta en rad med
"bakåtvända" rörblad så att man även fick fram toner när man drog in luft
genom kanalerna. Instrumentet hade 10 kanaler och 20 rörblad som parvis var placerade på
var sin sida av en kamliknande platta av cederträ. Richter stämde instrumentet utifrån
den diatoniska skalan. |
 |
 |
Vid den här tiden började munspelet (auran, mundaeolines, mundharmonika m.m)
tillverkas lite varstans i Tyskland av män som Fr. Hotz, Kristian Messner, J.W. Glier,
Kristian Weiss. |
| Ofta var det urmakare som tillverkade munspel vid sidan av sitt ordinarie
yrkesutövande och detta gällde även Matthias Hohner, fram till 1857. Detta år
övergick han till att producera munspel på heltid och med inhyrd arbetskraft
tillverkades snart årligen 650 munspel. 20 år senare var produktionen uppe i över 1
miljon. Genom Matthias Hohners affärsinne och tyska emigranter kom munspelet att spridas
världen över, så även till Amerika. Influerad av den amerikanska populärmusiken
patenterade Jakob Hohner 1896 munspelet "Marine Band" och vid 1900-talets
inträde var tillverkningen av munspel uppe i över 5 miljoner exemplar årligen. Det
fanns då över 50 olika modeller av diatoniska och kromatiska munspel med namnet Hohner
instansat i skyddsplåten. |
 |
 |
Munspelet hade spritts över världen i över 100 år innan den "Amerikanska
musikerförbundet" (The American Federation of Musicians) 1950 förklarade munspelet
vara ett legitimt/ äkta instrument. |
|
