Resident Evil

Regi: Paul W.S. Anderson (även manus)

Skådespelare: Milla Jovovich, Michelle Rodriguez, Eric Mabius, James Purefoy, Martin Crewes m.fl.

Speltid: 1h 40m

För att få det negativa undanstökat först, så kan den här filmens största problem sammanfattas i en mening: jag har lättare att tro på existensen av ett virus som skapar levande döda än på att Milla Jovovich skulle kunna knäcka någons nacke med sina bara händer. I Femte Elementet hade de åtminstone ursäkten att hon fick sin styrka genom något utomjordiskt hokus-pokus, men här finns inga sådana bortförklaringar. Dessutom verkar hon ha gått ned ytterligare i vikt sedan dess. Hon ser ut som om hon varit i en bantningstävling mot Calista Flockhart. Att så mycket av hennes benrangelkropp exponeras i filmen är faktiskt aningen motbjudande.

Soppa kokt på spel

Men om vi bortser från Millas misslyckanden som actionhjältinna så får filmen faktiskt godkänt, både som konvertering av spelet och som zombierulle i största allmänhet. För att ta jämförelserna med spelet först: filmen följer inte spelens handling exakt och innehåller inte några av karaktärerna. Däremot har Umbrella, Raccoon City och T-viruset framträdande roller. Zombierna finns förstås med, en Licker har en viktig roll, och Nemesis-programmet nämns i förbigående. Umbrella är till och med ett större och mäktigare bolag än i spelen, det sägs vara världsledande i såväl datorer som läkemedel. Ungefär som en fusion mellan Microsoft och Astra. Att händelseutvecklingen är annorlunda är ganska självklart, beroende på dramaturgiska skillnader mellan film och videospel. Och om någon av de kända karaktärerna hade släppts ned i en ändrad handling hade det bara varit förvirrande. Paul Anderson har fattat en del smarta beslut, men så har han en viss vana också. Han regisserade den första Mortal Kombat, som jag fortfande anser vara en av de få filmer baserade på elektroniska spel som är det minsta njutbara (efterföljarna bör däremot undvikas som pesten). Även i Event Horizon och Soldier stod han för regin, så erfarenhet av både skräck och action finns där. Synd bara att han kände sig tvingad att ha ett känt namn längst upp på rollistan.

Handlingen i filmen bygger på att T-viruset infekterat personalen vid det hemliga laboratoriet nedgrävt under Raccoon City, vilket får datorn som styr komplexet att försegla hela anläggningen i hopp om att begränsa smittans spridning. Milla vaknar upp liggande i duschen och verkar förvirrad. Den naturliga första tolkningen är att hon halkat och slagit i huvudet, men det visar sig snart att huset hon bor i är en hemlig ingång till labbet som hon är satt att vakta. Hon sövdes av en gas som släpptes ut som någon slags försvarsanordning, och denna gas kan orsaka minnesförlust som en biverkning. En grupp kommandosoldater anländer för att undersöka läget och släpar henne med sig ned i ett komplex fullt av vandrande lik som hungrar efter de levandes kött. Resten är ganska förutsägbart men underhållande om man kan bortse från de logiska luckorna.

Filmiska kvaliteter

Skådespeleriet i Resident Evil är inte särskilt märkvärdigt, men det krävs egentligen inte så mycket av aktörerna heller. De skall se rädda ut när de första zombisarna dyker upp, och sedan verka sammanbitet beslutsamma när de skjuter sönder nämnda zombisar. Det är allt. Milla har dessutom en extra ursäkt i att minnesförlusten gjort henne desorienterad. Därav den tomt stirrande blicken, får vi väl anta. Michelle Rodriguez är betydligt mer övertygande som tuff tjej, även om hennes roll är en karbonkopia av Vasquez i Aliens. Hon kunde gott ha fått mer plats i filmen.

Specialeffekterna består huvudsakligen av smink. Det är rätt effektivt, kanske delvis eftersom kameran intelligent nog inte vilar på någon zombie tillräckligt länge för att vi skall börja syna detaljerna. Det mer avancerade monstret antar jag är datorgenererat. (Finns det över huvud taget någon som gör stop-motion effekter längre?) Lyckligtvis är även det välgjort och någorlunda övertygande. Eftersom detta är en barnförbjuden film får vi se en del blod och både människor och monster som dör på diverse intressanta sätt. Det var det jag saknade mest i Tomb Raider... Men eftersom det ändå är en zombiefilm vi pratar om här hade det faktiskt inte varit fel med ytterligare splatter. Hinkvis med blod, som på den gamla goda tiden, hade kunnat höja betyget något.

Var är kaninen?

Det jag inte riktigt förstår är varför det lagts in en del referenser till Alice i Underlandet. Villan i början av filmen kallas Looking Glass House, och genom den kommer man ned i ett land under jorden. Den artificiellt intelligenta datorn heter den Röda Drottningen, och förklarar att virusinfekterade personer behandlas medelst halshuggning. Millas karaktär heter Alice i eftertexterna, även om ingen kallar henne vid namn under filmens gång (jag tyckte att Spence kallade henne "Nora" vid ett tillfälle, men jag kan ha hört fel). Det bildas inte någon konsekvent undertext, utan stannar vid enstaka referenser, så syftet är oklart. Kanske tyckte Anderson bara att det var en rolig liknelse. Jag hoppas verkligen inte att vi skall tolka alltsammans som blott en dröm.

Senaste uppdatering: 2002-08-28