Vad ser ni, systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom Er när ni tittar på mig:
en knarrig gammal gumma, inte särskilt                          Dikt efter en skotsk kvinna.
kvick, osäker om vanor, med frånvarande                        Hon satt mest och tittade ut genom
blick, som spiller ut maten och inte                                  fönstret, denna dikt hittade efter      ger svar, när ni muttrar om henne som                            hennes död. (Inskriven 010114)
aldrig blir klar. Som inte ser ut atr märka
vad ni gör och ständigt tappar käppen
och inte ser sig för, som viljelöst låter er                          Tillbaka hem
göra vad ni vill med matning
och tvättning och allt som hör till.

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mig!

Jag skall tala om vem jag är, som sitter
här så still, som gör vad ni ber mig och
äter när ni vill.

Jag är ett tio års barn med en far och en
mor, som älskar mig och min syster och
min bror. En sexton års flicka, smäcker
och grann, med drömmar att snart få
möta en man. En brud nästn tjugo -
mitt hjärta slår en volt vid minnet av
löften jag givit och håll´t. Vid tjugofem -
ännu har jag egna små, som behöver mig
i hemmets lugna vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varann i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla
flyger ut.

Men maken är kvar och glädjen är ej
slut. Vid femtio kommer barnbarnen
och fyller vår dag, åter har vi småttingar,
min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make
är död. Jag går mot en framtid i ensamhet
och nöd. de mina har nog med att
ordna med sitt, men minnet av åren och
kärlken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal
och krokig, får en att verka en aning
tokig. Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen
försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu
en ung flicka. Då och då uppfylls mitt
medfarna hjärta. Jag minns min glädje
jag minns min smärta och jag älskar och
lever om livet på nytt, jag tänker på
åren, de alltför få som flytt och jag
accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej bara en knarrig gumma.
Kom närmare, se mig!