Den lefnadskonstnŠrlige

 

FritŠnkaren

 

alternativ oberoende kulturtidskrift

fšr mest litteratur, musik och film.

 

Nr. 42   Januari 1996.

 

FjŠrde ŒrgŒngens nummer 3.

 

Redaktšr och producent:  Christian Lanciai

 

FritŠnkaren berŠknas utkomma med 12 nummer Œrligen pŒ budgetbasis

i ansprŒkslšs form utan annonser och fortfarande utan lay-out.

 

InnehŒll i detta nummer :

 

Vid Lilian Arvidssons begravning

Om sekter

InsŠndare om W. Stenhammar

Svar till vederbšrande (med) fotnot om Stenhammar

Musikens pris Šr den yttersta smŠrtan (Farinelli)

Fotnot om HŠndel (samt) Andra misstag i FritŠnkaren

Mer tveksamma filmer (frŠmst "La CitŽ des Enfants Perdus")

Andra filmer

VŒrresan, del 9 : Avslutning (Venedig & Wien)

Krisresan, del 4 : Grekland

Viktiga ord om Viktor Rydberg, av Jaap Knevel

Axel Fredenholm (1881-1962)

JBW:s julbrev (om bl.a. Judas Iskariot)

Fotnot (om UFO-evangeliet och fem kilo Corn Flakes m.m.)

Den buddhistiska klosterregeln

Nya Himalayaturer, del 1 : Till Dharamsala

 

Det mest spektakulŠra inslaget i detta nummer Šr vŠl den teologiska framstŠllningen frŒn Indien om Judas Iskariot (Johannes B. Westerberg).

 

Det litterŠra inslaget ršr denna gŒng enbart svenska fšrfattare, dŠr vi Šr sŠrskilt tacksamma fšr uppmŠrksammandet av Viktor Rydbergs minne vid 100-Œrsdagen av hans bortgŒng i september i fjol av Jaap Knevel.

 

Detta Šr Letnany-fšrlagets andra oefterhŠrmliga publikation. Detta unika fšrlag fortsŠtter att gŒ frŒn klarhet till klarhet men har Šnnu inte lyckats knŠcka det primŠra hindret fšr sin utveckling, nŠmligen den moderna datortekniken. Letnany-fšrlagets valsprŒk:

"Den som har nŒgot att uppskjuta har nŒgot att se fram emot."

 

Infšr Budapestresan i sommar fruktas det allmŠnt fšr att denna kan ge upphov till ett mšrdande konkurrent-fšrlag kallat Pest-fšrlaget. Detta kommer dock i sŒ fall frŒn bšrjan att ha betydligt svŒrare handikapp att švervinna Šn det mindre associerbara Letnany-fšrlaget.

 

FritŠnkaren, Letnany-fšrlaget, Gšteborg 12.1.1996

 

 

Vid Lilian Arvidssons begravning

 

       MinnesgudstjŠnsten Šgde rum den 21 december i Katolska Kyrkan. 33 mŠnskor var nŠrvarande utom officianterna. Av dessa 33 nŠrvarande var 6 frŒn katolska fšrsamlingen och 3 frŒn Ršda Korset. Vid kaffet efterŒt slšt endast 3 frŒn katolska fšrsamlingen och ingen frŒn Ršda Korset upp. De švriga 24 nŠrvarande vid gudstjŠnsten var nŠstan uteslutande slŠktingar och gamla vŠninnor, den Šldsta 90 Œr och den fšrsta av de tvŒ som sade nŒgonting vid kistan.

       Att uppslutningen inte var bŠttre var fšrvŒnansvŠrt, i synnerhet som vŠdret var gott. En av de damer frŒn katolska fšrsamlingen som var med efterŒt sade rent ut att det var oursŠktligt att sŒ fŒ stŠllde upp av katolikerna, fastŠn Lilian gjort sŒ mycket gott i fšrsamlingen under sŒ mŒnga Œr. Att Šnnu fŠrre stŠllde upp frŒn Ršda Korset, som hon gjort lika mycket fšr, och ingen vid kaffet efterŒt, kan i jŠmfšrelse med katolikernas uppslutning synas Šnnu mŠrkligare.

       Desto tacksammare var det att frŒn kyrkoherdens mun hšra betoningen av ordet eldsjŠl som rŠtta benŠmningen pŒ Lilian och att han varit hos henne bara en halv timme innan hon somnade in.

       I mŒnga avseenden var Lilian en personifiering av vŒr katolska fšrsamling, dŒ hon varit med redan i seklets barndom och till och med kŠnt organisten i den gamla kyrkan vid SpannmŒlsgatan, han som brann inne. NŠr kyrkan radikalt fšrŠndrades pŒ 60-talet under kyrkoherde Pottelsberghes tid hšrde hon till de fšrsta som drabbades och var kanske rentav den som drabbades hŒrdast, jŠmte Astrid Pernheim, en annan av fšrsamlingens Šldsta och stabilaste stšttepelare, som ocksŒ gick bort nyligen men under stor uppslutning. Lilian kŠnde sig aldrig mera hemma i fšrsamlingen efter att dess nye moderne kyrkoherde under 60-talet vŠgrat att ge henne kommunionen dŒ hon var gift med en frŒnskild man som icke var katolik.

       Det mŠrkliga med Lilians fall var, att hon, som med hela sitt hjŠrta engagerade sig i bŒde sin katolska fšrsamling och i Ršda Korset och mer Šn de flesta visade solidaritet med utstštta och fšrfšljda och tog sig an dem som en moder, egentligen fick vŠldigt litet solidaritet tillbaka. Ingen fšrsvarade henne mot grymheten i en kyrkoherdes formalism, och ej heller pŒ Ršda Korset var alla alltid vŠnliga mot henne. Det var hon som insisterade pŒ att Ršda Korset vid Vasagatan (i Heymanska huset) skulle hŒllas šppet pŒ sšndagar enbart fšr hjŠlpbehšvandes och ensammas skull, och hon stŠllde sjŠlv upp som kurator varje sšndagseftermiddag ofta efter stŠngningsdags, medan andra tyckte hon gick fšr lŒngt och var fšr švervŠldigande.

       Det var kanske just det, som var problemet. Lilian var en stor personlighet, sŒ stor, att den inte rymdes i Sverige och fŒ begrep sig pŒ henne. Hennes bakgrund var helt internationell, och hennes hjŠrta rymde hela vŠrlden. I Sverige har man svŒrt fšr sŒdant och odlar hellre en latent frŠmlingsfientlighet med fruktan fšr utlŠnningar och rasism som resultat, Šven om bara de kriminella vŒgar visa det utŒt. Alla sŒdana komplex och utbildningsbrister var Lilian fullkomligt fri frŒn och hade i stŠllet vŠrldens šppnaste hjŠrta fšr alla att trŠda in i - och trampa pŒ, vilket ofta skedde. Den smŠrta detta vŒllade henne visade hon aldrig utŒt - det fšrbjšd henne hennes uppfostran och unika personlighet.

       NŠr en stor personlighet sticker av mot andra i Sverige blir ofta den fšrsta omedvetna reflektionen om denna personlighet, att hon torde utgšra "a suitable case for treatment", ett fall fšr psykiatriker att ta hand om. Denna mentalitet gŒr igen i Jantelagen, i skrŠcken fšr myndigheter, "storebror ser dig"-komplexet och all annan sŒdan modern vidskepelse. TyvŠrr fšrekommer den inte lokalt i bara Sverige, utan den finns i alla lŠnder šverallt, Šven om den kan ta sig mycket skiftande uttryck. Den har kallats den mest outrotliga av mŠnskliga sjukdomar, som 90% av mŠnskligheten lider av.

       Inte ens Indien Šr nŒgot undantag, dŠr hela kastsystemet Šr ett etablerat utslag av exakt samma sjukdom, vars symptom Šr skygglappar, sjŠlvbegrŠnsning och en ovilja att se nŒgon annan verklighet Šn sin egen. Detta avhšll sŒ mŒnga frŒn att vilja fšrstŒ Lilian, uppskatta henne efter fšrtjŠnst och stŠlla upp vid hennes begravning.

       Kyrkoherden kallade det "ofšrmŒgan att rŠcka till". Jag skulle snarare kalla det "oviljan att rŠcka till", men inte Lilian, som var stor nog att kunna respektera nŠr folk menade sig inte rŠcka till. Hon hade sagt: "Vad spelar det fšr roll hur otillrŠcklig man Šr, sŒ lŠnge man Šr god?" Och det Šr vŠl i lŠngden det enda viktiga: att vara god. Det Šr vŠl sjŠlva livets enda kriterium: om man kan vara god med nŒgon konsekvens har man klarat av det.

 

 

Om sekter

 

       Nu har det hŠnt igen. En sekt i Alperna har begŒtt "kollektivt sjŠlvmord", som den hŠr gŒngen bland annat har involverat tre smŒ barns liv. Det hŠnde fšr inte sŒ lŠnge sedan, och det tycks stŠndigt upprepa sig med ganska jŠmna mellanrum.

       FritŠnkaren har ibland fŒtt frŒgan om WES Šr en sekt. Redaktionen behandlas ofta med nŒgon misstŠnksamhet dŒ redaktšrens familjemedlemmar varit anknutna till scientologerna. Med anledning av detta stŠlldes FritŠnkaren frŒn bšrjan mot vŠggen och krŠvdes pŒ fšrklaringar, som ledde in i en rŠtt olustig debatt, vars teologiska spšrsmŒl inte ens roade Johannes B. Westerberg, som annars brukar visa stort intresse fšr alla sŒdana spšrsmŒl. TyvŠrr verkar det som en hŒllbar regel, att sŒ fort sekter och religišsa samfund bšrjar hŒva in pengar och gŒ med vinst, som de vanligen gšr i Amerika, spŒrar de ur moraliskt och fšrlorar de sina ursprungliga idealistiska mŒl ur sikte. Soltempelsekten i Alperna hade exempelvis betydande rikedomar samlade nŠr de begick sitt sjŠlvmord, som i sjŠlva verket var ett massmord utfšrt av tvŒ poliser, som nŠr de mšrdat alla de andra och den enas tvŒ barn Šven skšt sig sjŠlva. Det "kollektiva sjŠlvmordet" var alltsŒ ett massmord utfšrt av tvŒ sjŠlvmšrdare.

       WES Šr ingen sekt utan en helt och hŒllet politisk ršrelse vars enda syfte Šr att upplšsa diktaturer. SŒ fort alla diktaturer Šr borta ur vŠrlden upphšr den med sin verksamhet, som den gjort i alla lŠnder vars diktaturer redan fšrsvunnit. Emellertid fšrblir dess verksamhet pŒ grund av de diktaturer som finns kvar farlig och mŒste den dŠrfšr fšrbli ytterst hemlig. Hemligheten med dess namn Šr som en sŠkerhetsgaranti: endast aktiva medlemmar vet vad bokstŠverna betyder och kan dŠrigenom kŠnna igen varandra. Slipper hemligheten ut till obehšriga Šr det ett tecken pŒ att nŒgot gŒtt snett och mŒste WES omorganisera sig och byta namn, vilket hittills skett ett tjugotal gŒnger sedan flyktingar frŒn …steuropa fšrst organiserade ršrelsen 1948 frŒn England i akt och mening att lŒngsiktigt arbeta fšr …stblockets samtliga diktaturers upplšsning. Denna ofta fšrekommande omorganisation med namnbyte medfšr att den aldrig kan vŠxa sig fšr stark och mŠktig utan i stŠllet alltid fortsŠtter vidare i hŠlsosam obemŠrkthet.

       MŒnga som gŒr med i sekter och nŠrbeslŠktade ršrelser gšr det fšr att de dŠr fŒr friare hŠnder att vara aktiva Šn i etablerade samhŠllsbyrŒkratiska former, dŠr det tar lŒng tid att avancera och fŒ sin vilja igenom. MŒnga av de moderna aktivistršrelserna, som Greenpeace, Amnesty International och andra, har kommit till just som alternativ till alltfšr tršga etablerade demokratiska samhŠllsinstitutioner, pŒ grund av behovet av snabbare ryck. Att arbeta underjordiskt utan skydd och utan lšn Šr ofta effektivare Šn att vara beroende av andra.

       SjŠlv har jag aldrig varit med i nŒgon sekt eller politisk ršrelse som kommit med lšften. Snarare har jag varit allergisk mot allt som luktat flockmentalitet och kollektiv. DŠrfšr har jag aldrig varit socialist. Kontakten med WES passade mig frŒn bšrjan dŒ den inte hade nŒgon sŠkerhet eller lšn att erbjuda utan helt var beroende av bara personliga och dŠrfšr rena och idealistiska insatser.

       Bernard Shaw sade en gŒng, att "den som inte Šr socialist som ung har inget hjŠrta, men den som Šr socialist som Šldre har ingen hjŠrna". Det var innan vŠrldssocialismen fšrfšrdes av sŒdana som Lenin, Hitler, Stalin och Mao Zedong, vilka i princip reducerade Bernard Shaws varmhjŠrtade socialism till ren diktatorisk sekterism, som fšr alltid beflŠckat socialismens rykte, vilket den aldrig kan rentvŒ sig frŒn. NŠr man betraktar fšreteelser som Waco-experimentet (dŠr David Koresh som sektledare fšrde ett 80-tal mŠnskor i dšden fšregivande att han var helig och ofelbar) eller de sekteristiska massmorden i Alperna (som nu intrŠffat tvŒ gŒnger) mŒste man ju begripa att blind lydnad bara kan leda Œt helvete.

 

 

InsŠndare om W. Stenhammar

 

       Tack fšr er musikhistoriska artikel. Det Šr mšjligt att ni har skrivit musikhistoria. Mig veterligt har ingen tidigare pekat ut Œret juli 1924-25 som musikhistoriskt fatalt signifikativt. Artikeln har vŠckt nŒgot till liv i mig som jag mŒste fŒ ge uttryck Œt.

       Som gammal musiker i Gšteborgs Orkesterfšrening Šr jag vŠl fšrtrogen med traditionerna och minnena frŒn W. Stenhammars dagar, orkesterns grundare. Ni belyser dšdsfallen F. Busoni, G. Puccini och Erik Satie, i vilket sammanhang W. Stenhammar drabbades av hjŠrnblšdning. Busonis, Puccinis och Saties dšd hade knappast kunnat undvikas. DŠremot hade Stenhammars šde kunnat bli annorlunda.

       Hans hšga blodtryck var inte en Šrftlig betingelse, utan han tvingades arbeta ihjŠl sig fšr att klara bršdfšdan. Han ansškte om stipendier, kompositšrslšn, tonsŠttarpension m.m. frŒn Stockholm, som avslogs. Han ansŒgs inte tillrŠckligt kompetent och var dessutom naturaliserad gšteborgare. Fšljaktligen tvingades han slita ut sig som repetitšr och vanlig dirigent med hjŠrnblšdning som fšljd. Det var dock i Stockholm han tvingades slita ut sig efter 1922 medan han alltid klarade sig bŠttre i Gšteborg.

       Allt detta kŠnde Jean Sibelius vŠl till, som haft kompositšrspension sedan nŠstan 30 Œr tillbaka. €ven Carl Nielsen belšnades med kompositšrslšn av danska staten. Endast Stenhammar blev fšrsummad, trots dennes stšrre anstrŠngningar och troligen hŒrdare arbete. Varken Nielsen eller Sibelius lade ner sŒ stora mšdor pŒ rent kontrapunktiskt komponerande som Stenhammar. Dennes musik Šr ibland sŒ šverbelastad av kontrapunktiska anstrŠngningar att lyssnare ibland finner det rent krampaktigt. Sibelius lade stšrre vikt vid det melodiska och sŒngliga medan Nielsen mest vinnlade sig om konsten att producera effekter.

       Sibelius var kanske Stenhammars bŠsta internationella vŠn och troligen den som djupast kŠnde det orŠttvisa i Stenhammars šde. Stenhammar var dŠrtill unik i sin mŠnskliga instŠllning till musiken. I stŠllet fšr att framhŠva sig sjŠlv och sina egna kompositioner, som Hugo AlfvŽn, fšrde han fram andras och kunde han som ingen annan samtida nordisk musik och uppmuntrade han framfšr allt Ture Rangstršm. Kanske lŒg det Šven i tiden, nŠr Busoni, Puccini och Satie gick bort och i stŠllet modernismen och fascismen stack fram huvudet, att den rena musiken skulle tystna. Kanske att Sibelius hšrde denna tidens mening och dŠrfšr lade ner pennan, eller kanske att han gjorde det av ren solidaritet med Stenhammar och Busoni, sina frŠmsta tonsŠttarvŠnner. Troligen var anledningarna dessa och flera.

       Jag hšrde er konsert i Annedal, och nŠr Waldenbys verk framfšrdes tŠnkte jag genast: "Detta hade Stenhammar tyckt om." Det var som om en gammal anda frŒn Orkesterfšreningens och hans tid hade ŒteruppstŒtt. Med fler sŒdana verk skulle en ny musikhistoria kunna skrivas: glšm modernismen, skrota tolvtonstekniken, stŠll tekniken i kŠnslans och melodins tjŠnst i stŠllet fšr tvŠrtom, och slŒ ut hela den grŠsliga vŠrdelšsa rockmusiken med rena klanger och skšn sŒng!

 

- gammal anonym orkestermusiker.

 

       Svar till vederbšrande. VŒr gamle hšgt respekterade veteranmusiker fŒr det att klinga vackert i ljusa harmonier, men tyvŠrr dras vi med en tršstlšs verklighet. Kyrkan, i vilken Waldenby framfšrdes, dras med en diktatorisk kyrkoherde som musikaliskt bara Šgnar sig Œt att stŠndigt dra knutarna hŒrdare kring organistens bakbundna hŠnder: han fŒr inte framfšra nŒgot verk vars text inte fšrst har godkŠnts av kyrkoherdens privata censurmyndighet. En kyrklig text fŒr inte framfšras om den inte stŠmmer exakt šverens med officiella šversŠttningar. Samme kyrkoherde gjorde i maj vad han kunde fšr att ta livet av FritŠnkaren, som dŒ mŒste vŠnda sig till sekulŠra instanser fšr att šverleva. Samme kyrkoherde frŒgar fšrsamlingen pŒ andra advent i en predikan hur mycket de tror att fem kilo Corn Flakes Šr. NŒgon har frŒgat: "Varfšr stŠller sig dŒ ingen rakt upp och ned i fšrsamlingen och stŠller kyrkoherden frŒgan rakt upp och ned: '€r du dum, eller?' Samme kyrkoherde har utmanšvrerat ett antal prŠster och anstŠllda frŒn sin fšrsamling. Ett citat frŒn en annan prŠst faller en i minnet: "Vissa kyrkor Šr sŒ sekulariserade och profanerade att de i praktiken har fšrbjudit praktiserandet av teologi."

       TyvŠrr Šr sŒledes "rena klanger och skšn sŒng" liksom FritŠnkaren hŠnvisad till en fortsatt underjordisk existens medan barbarerna bibehŒller herravŠldet šver samhŠllet och massmedia, dvs. den "grŠsliga vŠrdelšsa rockmusiken", modernismen som i Stravinskijs (dock filmiskt lyckade) "Rucklarens vŠg" och annan dylik falskhet, medan exempelvis "Classic Radio" fšr bara klassisk musik lŠggs ned.

       Vi har det inte lŠttare Šn Stenhammar.

 

       Fotnot om Stenhammar.  Enligt grŠsrotskŠllor var det Stenhammars hustru Helga som propsade pŒ att Stenhammar lŠmnade sin verksamhet i Gšteborg fšr en mer lukrativ sŒdan i Stockholm (som dirigent pŒ Operan! - en omšjlig uppgift fšr Stenhammar,) dŒ hon sjŠlv ville bli Kunglig HovkapellmŠstarinna. Uppgiften har inte bekrŠftats.

 

 

Musikens pris Šr den yttersta smŠrtan

 

       Det Šr detta som filmen "Farinelli" handlar om, utan tvekan fjolŒrets bŠsta och viktigaste musikfilm. Det Šr en internationell produktion med fransk regissšr, italienska skŒdespelare, filmad delvis i England och Šven med tyska ingredienser. Enligt god fransk historisk filmtradition Šr varje detalj ytterst realistisk och historiskt korrekt.

       Dramat Šger rum mellan bršderna Broschi frŒn Neapel och maestro HŠndel. Den Šldre brodern Riccardo Broschi Šr kompositšr, medan hans mycket yngre bror Carlo Šr den beršmde kastratsŒngaren Farinelli. De lever och arbetar tillsammans och skapar sig en gemensam karriŠr och fšrmšgenhet pŒ Riccardos operor som Carlo sjunger och Riccardo dirigerar. HŠndel stšter pŒ dem redan i Neapel och fšrsšker redan dŠr švertala Carlo att šverge sin broders futtiga operor och komma och sjunga riktig musik i HŠndels operor i stŠllet. Men Carlo (Farinelli) kan inte svika sin bror. HŠndel avfŠrdar dŒ Farinelli som ett stympat monstrum och fšrolŠmpar kastratsŒngaren grovt, vilket HŠndel senare fŒr Œngra.

       Bršderna Broschi kommer nŠmligen till London och konkurrerar dŠr fullstŠndigt ut HŠndel, hans teater och hans operor. Konkurrensen Šr mšrdande, och alla medel Šr tillŒtna. Av en hŠndelse fŒr HŠndel veta den sanna historien om hur Carlo blev kastrerad : det var hans egen Šldre bror Riccardo som gjorde det fšr att rŠdda och utnyttja sin lillebrors underbara gossopran, och han gjorde det genom rent bedrŠgeri, sŒ att han drogade Carlo med opium och utfšrde operationen medan Carlo var medvetslšs. Carlo fick aldrig veta sanningen.

       Detta avslšjar HŠndel fšr Carlo. Resultatet blir en mŠnsklig och musikalisk katastrof fšr alla tre. Carlo flyr frŒn det offentliga livet och sin broder, Riccardo fšrstšr sitt mŠsterverk "Orfeo" som han komponerat enkom fšr brodern under hela sitt liv, och HŠndel kan aldrig mer komponera en opera. Han gšr konkurs och fŒr slag och klarar krisen bara med att i stŠllet komponera oratorier, vilket inte framgŒr ur filmen.

       Det framgŒr heller inte ur filmen hur idŽn att Œstadkomma vackra fullvuxna gossopraner genom kastrering kom till. Den lŠr ha kommit till i Vatikanen. Detta fšrsškte man ta med i filmen, men denna detalj klipptes bort, troligen emedan filmen mest gjordes i katolska lŠnder med katoliker och man fann det onšdigt att provocera och utmana Vatikanen.

       Filmens gripande och smŠrtsamma historia mŒ i viss mŒn vara konstruerad och utspekulerad, sŒdana intima detaljer i de huvudagerandes šden som filmen visar kan omšjligt vara baserade pŒ vetenskapliga fakta, men filmens kŠnslofšrmedling Šr fšr švertygande fšr att kunna vara en konstruktion. Filmen visar inte endast bršderna Broschis šde som musiker utan bŠr Šven nyckeln till HŠndels. Kastraterna som fenomen och deras operadominans blev hans undergŒng som operakompositšr, och det Šr hšgst troligt att hans livslŒnga association och umgŠnge med deras omŠnskliga musikaliska levnadsvillkor spelade en ošverskŒdlig roll i hans egen instŠllning till och avstŒndstagande ifrŒn allt sexualliv.

       Filmens hšjdpunkt Šr Farinellis sista scenframtrŠdande pŒ HŠndels konkurrents teater i en opera av HŠndel som stulits frŒn HŠndel, medan HŠndel sjŠlv sitter i publiken och fšrgŒs. I publiken sitter ocksŒ en liten pojke som Šr invalid, Benedicte, en sjŠlsfrŠnde till Farinelli, den ende som kanske fšrstŒr Farinelli och den ende Farinelli sjŠlv kan betrakta som en vŠn och jŠmlike, dŒ de lider under samma šde  att aldrig kunna bli hela mŠnniskor. Scenen Šr djupt kŠnsligt filmad och ofšrglšmlig. Alla Šr offer fšr samma sak: den totala skšnhetens hŠnsynslšsa krav pŒ att alla mŠnskliga egenintressen mŒste offras och bli till intet om skšnheten skall vara Škta.

       Filmen Šr en fšrkrossande upplevelse, och dess ofšrglšmliga intryck Šr av den totala smŠrta som det kostar om musikens krav pŒ absolut skšnhet skall tillgodoses. BŒde Farinelli och HŠndel fick uppleva denna smŠrta, genom fysisk ofullkomlighet och Œtskilliga ekonomiska ruiner, liksom senare andra musikkonstnŠrer som Mozart och Beethoven, Schubert och Schumann, Berlioz och Smetana, Verdi och Tjajkovskij och mŒnga andra.

       €ndŒ pŒtrŠffar man inte ett enda sjŠlvmord bland betydande kompositšrer. De flesta har švervŠgt och ofta fšrsškt (t.o.m. Arthur Rubinstein!)  men i regel aldrig genomfšrt det, trots att anledningarna varit švervŠldigande, medan det i stŠllet inom litteraturen Šr švervŠldigande vanligt med sjŠlvmord, som om musikens luttrande fšrmŒga bŠttre kunde hšja livet šver fšrtvivlan och depression Šn ordets betydligt torrare och kŠrvare punkteringar. Fantasin rŠcker inte alltid till fšr att hšja ordet, medan musiken i regel alltid hšjer fantasin.

 

       Fotnot om HŠndel. I fšrra numret begicks ett misstag, dŒ HŠndels "Israel i Egypten" sades ha tillkommit efter "Messias". "Israel i Egypten" var i stŠllet det fšrsta av HŠndels stora oratorier, som sedan via "Saul" beredde vŠgen fšr "Messias", "Simson", "Salomo" och ett stort antal till.

       Andra misstag i FritŠnkaren. I nr 40 presenterades det sista avsnittet av "Optimistresan" som nr 10. Det skulle ha varit nr 5.

       I nr 41 presenterades huvudrollsinnehavaren i filmen "The Madness of King George" som Nigel Davenport. Felet upptŠcktes efter att 30 exemplar redan hade tryckts. Nigel Davenport var en Šldre brittisk skŒdespelarveteran, kŠnd frŒn ett antal filmer, medan "King George" i den aktuella filmen spelades av Nigel Hawthorne.

       FritŠnkaren Šr alltid tacksam fšr kritik och ber om šverseende med misstag, som aldrig konsekvent kan undvikas, hur man Šn fšrsšker.

 

 

Mer tveksamma filmer

 

       "De fšrlorade barnens stad" ("La CitŽ des Enfants Perdus") Šr en kombinerad sago-science fiction och mardršmsthriller med betoning av mardršmselementet. Filmen inleds med vŠrldens sštaste tŠnkbara julscen: ett litet barn med nŠpna julklappar i fšnstret ser ett rep komma dinglande ner i den šppna spisen, lŠngs vilket en jultomte gšr entrŽ i barnets rum: varje litet barns hšgsta šnskedršm. Och jultomten presenterar med blida šgon en egendomlig leksak fšr det glatt šverraskade barnet, en leksak vars egendomlighet han dock inte hinner nŠrmare analysera, fšrrŠn det kommer en ny snŠll jultomte ner genom spisen, som kommer med nya egendomliga julklappar. Denna andra jultomte ser mera egendomlig ut, men detta hinner barnet inte nŠrmare utreda, fšrrŠn det kommer en ny jultomte ner genom spisen med Šnnu mer bisarra anletsdrag och julklappar, som genast Œtfšljs av en ny jultomte. Scenen blir svajig, och barnets upplevelse av denna plštsliga jultomtetrŠngsel gŒr šver till en ren mardršm, och sŒ urartar hela tillstŠllningen, vars slutresultat Šr att alla dessa hemska jultomtar ršvar bort barnet.

       tskilliga andra hemskheter fšrekommer i filmen. En loppcirkusdirektšr Šr en totalt nerdekad narkoman och orkar bara vara verksam med att anvŠnda sina tama loppor till att pŒ ett djŠvulskt otŠckt vis ta livet av sŒdana som han bedšmer vara vŠrda denna ŒtgŠrd. Till dessa hšr ett antal "cykloper", medlemmar av en sekt vars kŠnnemŠrke Šr dyrkan av blindheten, varfšr alla tvŒngsrekryterade proselyter beršvas synen. I stŠllet fŒr de ett konstgjort cyklopšga, med vilket de kan se i mšrker, som mšrdaren i "NŠr lammen tystnar". Sektledaren Šr en utomordentlig parodi pŒ Hitler, som infšr sin lysande fšrsamling av otaliga uniformerade blinda med cyklopšgon framhŒller hur šverlŠgsen deras blinda ras Šr alla andra raser och mŠnniskor. Hela idŽn med denna sekt av "cykloper" Šr en utomordentligt trŠffande satir pŒ rasismen.

       SjŠlva historien i filmen Šr den, att en galen vetenskapsman trots all sin genialitet lider av den Œkomman att han inte kan dršmma, varfšr han Œldras i fšrtid. Fšr att ŒtgŠrda detta problem kidnappar han barn fšr att genom dršmšverfšring fŒ ta del av dessas unga och rena lyckliga dršmmar. Emellertid fšrvŠrras dŠrmed bara problemet, dŒ alla dessa kidnappade barn i den hemska galna professor Kranks vŒld bara dršmmer mardršmmar. NŠr professorn šverfšr barnens dršmmar till sig drabbas han sjŠlv av dessa grŠsliga mardršmmar. Professorn kan inte begripa varfšr alla hans bortršvade barn bara dršmmer mardršmmar, varfšr han fortsŠtter att kidnappa och samla pŒ barn i all oŠndlighet, tills nŒgra bortbytingar med Smulan och Grynet i spetsen beslutar sig fšr att gšra nŒgot Œt saken.

       Filmen Šr utomordentligt sevŠrd flera gŒnger fšr sin sprudlande fantasi, den oerhšrda tekniska briljans varmed den Šr gjord, dess underbara absurda humor och dess rent ut sagda genialitet. Samtidigt Šr dock dess makabra fantasi behŠftad med ett ansenligt drag av mšrker och sjukhet. Dominerande Šr dock den enastŒende och intelligenta humorn. Filmen Šr som ett fyrverkeri av snilleblixtar, och det Šr inte alltid lŠtt att hŠnga med. Roligast Šr den andra jultomtescenen, nŠr professorn fšrsšker blidka sina bortršvade barn med att klŠ ut sig till jultomte och sjunga erbarmligt sockersšta julvisor fšr dem. Ju mer han anstrŠnger sig, desto vŠrre skriker barnen.

 

       "Land och frihet" Šr en film som bara kan rekommenderas Œt rŠttrogna socialister. Internationalen sjungs, knytnŠvar hšjs mot skyn, kyrkor plundras och altartavlor brŠnns, och man bekŠmpar general Franco i spanska inbšrdeskriget tills man dšr, alltsammans under heligt blodigt allvar som i ett heligt muselmankrig och utan att det fšrekommer mer Šn ett enda stŠnk av humor i hela den lŒnga filmen. Visserligen Šr somliga stora scener suverŠnt gjorda och imponerande i sin realism, och visst fŒr man veta mer om hur detta inbšrdeskrig egentligen gick till och varfšr rŠtt sida fšrlorade; men alla kŠmpar pŒ den republikanska sidan var inte kommunister. GŒ inte och se filmen, om ni inte Šr en švertygad otidsenlig socialist med evig ofšrsonlig klasskamp pŒ programmet. Filmen Šr helt enkelt grovt tendentišs och ensidig.

       Ken Loach's fšrra film "Raining Stones" var desto bŠttre. Ken Loach borde ha stannat i England.

 

 

Andra filmer

 

       Av andra filmer skulle man vilja glšmma nŒgra Šven om det inte gŒr. Detta gŠller framfšr allt "Spellbinder" regisserad av Janet Greek, en kvinna. Filmen visades omkring midnatt pŒ julafton tydligen enkom fšr sŒdana som var tvungna att fira julen ensamma hemma. Filmen var nog fšr att ge dem mardršmmar fšr resten av livet. Det mest fšrfŠrliga med den var att intrigen var sŒ fruktansvŠrt skickligt skriven. En ung vacker framgŒngsrik advokat mšter en Šnnu yngre och vackrare flicka, tycke uppstŒr, de flyttar ihop, och sedan bšrjar problemen, som hŠr Šr av sŠllsamt ošverskŒdliga proportioner. Det visar sig nŠmligen att flickan tidigare varit medlem i en sekt, som nu krŠver henne tillbaka. Advokaten gšr naturligtvis motstŒnd, kriget mellan paret och sekten trappas obšnhšrligt upp, och det slutar med att hon indirekt fšrrŒder honom, varpŒ han blir offer fšr ett reguljŠrt sekteristiskt ritualmord. Man fŒr verkligen hoppas att sŒdant inte hŠnder i verkligheten. Thrillern var alltfšr vŠl regisserad och sŒ logiskt vŠluttŠnkt, att dess krypande obehag var alltfšr švervŠldigande, dŒ man lika litet som hjŠlten sjŠlv kunde ana, att den ondska han mŒste brottas med hela tiden lŒg ett steg fšre. Liksom i "Alien"-filmerna var hŠr ondskan fšr šverlŠgsen fšr att man skulle kunna bli klok pŒ den.

       Mera intressant var dŒ "White Mischief" om ett verkligt hŠndelsefšrlopp i Kenya 1940-41, som avslšjade hela det brittiska koloniallivets bottenlšsa dekadens. Man fŒr dock tillerkŠnna lady Alice (spelad av Sarah Miles) en viss originalitet att till sin begravning bjuda alla sina vŠnner till ett cocktailparty pŒ kyrkogŒrden fšr att fira henne.

       Mera diskutabelt var Abel Gances mammutverk "Napoleon" som en nŠstan fyra timmar lŒng stumfilm frŒn 20-talet. €ndŒ kom han inte lŠngre Šn till fŠlttŒget i Italien, och bŒde min mor och jag fšll i sšmn framfšr TV-n. Abel Gance lŠr aldrig ha blivit fŠrdig med sitt livstidsprojekt om Napoleon. PŒ 50-talet hade han kommit fram till Austerlitz (med fŠrg och ljud).

       Roligare var dŒ "Det brinner, min skšna!", den sista film Milos Forman gjorde i Tjeckoslovakien. Den roligaste scenen Šr vŠl nŠr en dams halsband gŒr sšnder och hon bšrjar diskret leta pŠrlor pŒ dansgolvet. Naturligtvis kan det inte dšljas att hon letar pŠrlor pŒ dansgolvet dŠr alla dansar, varfšr fler och fler deltar i sškandet och fšrsvinner in under lotterivinstbordet, dŠr det fšljaktligen uppstŒr turbulens, - Milos Forman nŠr han var som bŠst.

       Alf Sjšbergs utsškta filmatisering av "Karin MŒnsdotter" fŒr heller inte glšmmas. I originalversionen filmades den centrala delen i fŠrg fšr att sedan med den tilltagande tragedin švergŒ i svartvitt. Erik sjŠlv (Jarl Kulle) var šversminkad och šverdriven, medan allt annat, i synnerhet Lille Bror Sšderlundhs musik och Sven Nykvists foto, bidrog till att gšra filmen fullšdig som konstverk.

       Julens bŠsta film var emellertid "55 dagar i Peking", Samuel Bronstons šverdŒdiga Šventyrsfilm om Boxarupproret i Kina med Charlton Heston i sin mest ridderliga roll som amerikansk lšjtnant, Ava Gardner som rysk baronessa i trŒngmŒl, David Niven som en mycket brittisk konsul och Robert Helpmann som en mycket hal kinesisk minister. Varfšr gšrs aldrig sŒdana filmer mera?

 

 

VŒrresan,  del 9 :  avslutning.

 

       Det blev dags fšr hemresa efter fem intensiva dagar i Verona under frŠmst hemliga diskussioner om familjeangelŠgenheter, sŒ att som vanligt mina "normala" vŠnner i Verona fšrsummades totalt. Emellertid Šr min italienska familj sŒpass intressant och givande, att det Šr vŠrt att fšrsumma vad som helst fšr dem. De omfattar en alltid med en šppen kŠrlek utan reservationer, och vŒr intima kontakt gŒr tillbaka till 30-talet, nŠr min far fšr fšrsta gŒngen besškte sina kusiner i Verona. Han blev dŒ sin kvinnliga kusins fšrsta stora kŠrlek, och deras fšrhŒllande, som varade i hela hans liv, var som mellan bror och syster. Hon har samma stora blŒa šgon som han och samma fšrsynta ekonomiska konstruktivitet, som antagligen fšrst efter hennes bortgŒng kommer att visa sig i sin fulla dager och oumbŠrlighet, som blev fallet efter min far. Hennes bŒda barn Šr nu mina nŠrmaste kusiner i Verona, mitt fšrhŒllande till bŒda Šr det bŠsta tŠnkbara, och nu gŠller det att se till att samma goda fšrhŒllande Šven fortsŠtter i fšljande generation.

       Kvar av resan Œterstod ett besšk i Venedig och Wien. Till Venedig hade jag trots allt lyckats mobilisera en av mina sicilianska kontakter, och vi hade en ytterst spŠnnande middag pŒ mitt stamstŠlle "Spaccanapoli" (mitt framfšr mitt gamla stamstŠlle "Il Gazeb—"). Venedig var sig likt men pŒfallande dominerat av japanska och tysksprŒkiga turister. Det gav ett besynnerligt intryck att hšra gondolsŒng och dragspel frŒn kanalerna som alltid visade sig komma frŒn gondoler till brŠdden fyllda av sammanpackade japaner.

       Med min sicilianska kontakt diskuterade vi mest vŠrldens ekonomiska situation med fallande valutor i Amerika, England, Sverige, Grekland och mest av allt Italien. I Italien Šr ju den politiska och ekonomiska situationen alltid en kronisk storm i ett teglas, och fŒ i Italien bryr sig om det. €ven mina politiskt mest engagerade vŠnner Šmnade i valet pŒ sšndag ršsta blankt. VŒr diskussion kom mig att meddela doktor Sandys nya initiativ i Thessaloniki, och min vŠn presenterade dŒ sin syn pŒ saken:

       "Han har faktiskt utsikt att lyckas. Drogkulten i vŠsterlandet har šverlevt sig sjŠlv, och den har under de senaste Œren bara framstŒtt som mer och mer barock och absurd, sŠrskilt i samband med den ekonomiska krisen i Mexico, som bara beror pŒ drogmaffiornas urholkande av staten genom korruption. VŠrlden har inte lŠngre rŒd med den vansinniga lyx som drogkulten innebŠr. Det Šr verkligen dags nu att den avlŠgsnas som den maligna tumšr pŒ hela mŠnskligheten som den Šr." (Orden kunde ha varit doktor Sandys.) "Den etablerades i vŠsterlandet frŒn šst som ett led i psykologisk krigfšring i det kalla kriget, men situationen har drastiskt fšrŠndrats efter 1989. VŠstvŠrlden hade rŒd med en drogkult fram till 1989, men fšr varje Œr sedan dess har denna drogkult visat sig mer och mer undgŠnglig. Den fyller ingen politisk funktion lŠngre. Och nŠr man belyser vilka oerhšrda kapitalresurser som finns uppbundna i narkotikatrafikfinansieringen och stŠller detta mot vŠrldens ekonomiska turbulenser idag ser man direkt vad dessa turbulenser beror pŒ. Pengarna har gŒtt Œt till narkotika. Men de finns kvar, de Šr vŠl fšrvaltade, och det Šr bara att sŠtta dem i omlopp i konstruktiv riktning igen. En nyckelposition dŠrvidlag har Sicilien. Maffiorna dŠr kontrollerar stšrre delen av vŠstvŠrldens narkotikatrafik, och om dessa skulle slŠppa denna trafik och lŒta dess ekonomiska resurser i stŠllet komma Italien till del skulle Italien genast bli det rikaste landet i Europa. Doktor Sandys initiativ Šr taget i exakt rŠtt šgonblick, och han kommer att bli fšrvŒnad šver vilket medhŒll han kommer att fŒ kanske šverallt. Bara tvŒ omrŒden kommer att bli svŒra att knŠcka: rockmusiken, vars flesta artister Šr beroende av narkotika, och den muslimska vŠrlden, som fortfarande ser narkotikaexport till vŠsterlandet som en politisk nšdvŠndighet. Vad eventuellt Kinas roll kan vara i detta vet jag inte."

       (Hans utlŒtanden šversatte jag fšr doktor Sandys rŠkning till engelska och skickade dem till honom, vilket han sedermera var mycket glad fšr. Red.anm.jan.96.)

       SŒ lŒngt Venedig. Jag tog nattŒget till Wien och sammantrŠffade dŠr med min kusin och hennes familj under lika hjŠrtliga fšrhŒllanden som vanligt. Under dagen gjorde jag emellertid en rundtur i Wiens centrum och kom dŒ fšr fšrsta gŒngen i kontakt med Wiens tiggare. Dessa har knappast fšrekommit tidigare och fšrekommer enbart i Wiens centrum, dŠr de gšr goda fšrtjŠnster. De skiljer sig frŒn vanliga tiggare dŒ de i allmŠnhet inte ser ut att lida nŒgon nšd. Jag blev antastad av en sŒdan inne i sjŠlva Stefansdomen. Denna tiggare var en ung dam av pŒfallande skšnhet, vŠl klŠdd och sminkad, och hon kšrde en barnvagn med ett lika vŠlmŒende och vŠlklŠtt litet barn. Jag sŒg sjŠlv betydligt slarvigare och tŠrdare ut Šn hon, men inne i sjŠlva Stefansdomen tiggde hon om pengar till mat och gav sig inte pŒ tio minuter. Till slut fšrlorade hon tŒlamodet och sade: "Ja eller nej!" NŠr jag dŒ sade nej gick hon uppretad dŠrifrŒn, som om hon var fšrargad šver att ha spillt tid pŒ en dŒlig affŠr och det fanns andra bŠttre kunder som vŠntade.

       Fenomenet var emellertid pŒfallande och vittnar om en viss ekonomisk nšd bakom de strikta fasaderna av vŠrldens starkaste valutor. Liknande historier hšrs frŒn Tyskland. Min speciella tiggerska inne i Stefansdomen talade en utmŠrkt tyska och engelska fastŠn hon troligen kom frŒn RumŠnien, men det fanns Šven hur mŒnga inhemska tiggare som helst, och alla var inte lika vŠlbestŠllda.

       ApropŒ det fšljer hŠr nŒgra ekonomiska tips. Den bŠsta tax-free-butiken i kanske hela Europa Šr den i Patras infšr fŠrjorna. Jag har aldrig upplevt nŒgon bŠttre nŒgonstans vad betrŠffar bŒde sortimentet och priserna. Den brukade sjŠlv fšrr gšra reklam fšr sig med sloganen "the smartest buys in Europe", och den har Œtminstone under de senaste fyra Œren lyckats hŒlla sin ofšrlikneliga nivŒ helt stabil.

       DŠremot finns de fšrsŒtligaste av alla Europas valutavŠxelkontor Šven just bŒde i Patras och i Brindisi. Man skall aldrig vŠxla till drakmer pŒ den italienska sidan eller till lire pŒ den grekiska. Det gŠller att ta ett grekiskt fartyg (dŠr bara drakmer gŠller) frŒn Grekland och ett italienskt (vice versa) frŒn Italien. Annars tvingas man vŠxla ombord, och det fšrlorar man mest pŒ av alla alternativen.

       (Detta har sedan dess fšrbŠttrats, sŒ att man numera Œtminstone pŒ somliga fartyg kan anvŠnda bŒda valutor. Red.anm.jan.96.)

       RumŠnsk, bulgarisk och turkisk valuta Šr inte vŠxlingsbar utanfšr dessa lŠnder utom i mycket stora belopp - (det finns turkiska miljonsedlar - c:a 200 kr,) och nŠstan den enda mšjligheten att gšra detta Šr i Wien. Venedig Šr ett annat stŠlle med mŒnga fŠllor, och det finns bara ett stŠlle dŠr man kan vŠxla valuta utan stšrre risk, och det Šr i jŠrnvŠgsstationen. Alla andra stŠllen skor sig hŠnsynslšst pŒ turisternas dumhet. I Wien gŠller den motsatta regeln - kommissionen pŒ jŠrnvŠgsstationen Šr hutlšs medan det sŠkraste kanske Šr att vŠxla i sedelvŠxlingsautomater utanfšr bankerna, mest i centrum. Det Šr onšdigt och dumt att fšrlora pengar bara pŒ att vŠxla dem, och huvudregeln Šr: vŠxla aldrig till nŒgon valuta utom i sjŠlva det land dŠr den skall anvŠndas.

       NŒ, hur gick det dŒ med resans huvudsyfte? Fann jag vŒren nŒgonstans? Det snšade ju hela vŠgen ner till Plovdiv i Bulgarien, och i Turkiet var vŒren Šnnu mycket fšrsiktig. Fšrst i Athen fšrsta veckan i april mŠrktes vŒren tydligt, om dock Peloponnesos berg Šnnu var snštŠckta. Men sedan fšljde vŒren faktiskt med mig. Den var med mig i Rom och Genua, och Šven i Verona fšrekom temperaturer pŒ 20-25 grader Šven vid solnedgŒngen. I Wien bšrjade vŒren vid min ankomst, enligt flera vittnesmŒl, men till Berlin hade den Šnnu inte hunnit. Vilken šverraskning dŒ att Danmark prunkade i vŒryra! Resan hade lyckats! Och jag kunde med gott samvete konstatera att jag faktiskt hade lyckats med uppsŒtet att hembŠra vŒren frŒn Grekland och Italien Šnda hem till Danmark och till det efter en alltfšr lŒng och pršvande vinter plštsligt soldrŠnkta Sverige den 21 april 1995 efter 25 dagars framgŒngsrikt vŒrdande av vŒren.

       Slut pŒ resan.

       (MŒtte vŒrresan '96 bli lika framgŒngsrik!)

 

 

Krisresan,  del 4.

 

       Som tršst och avkoppling frŒn det hemska bryderiet med doktor Sandy rŒkade jag emellertid ut fšr vŠrldens bŠsta ressŠllskap frŒn Konstantinopel. Den fšrsta var en sprudlande trevlig makedonier frŒn Toronto i Canada, som just hade avslutat en genomgripande tur genom hela Mindre Asien med alla de gamla klassiska antika stŠllena avklarade: Halikarnassos, Efesos, Pergamon, Troja och mŒnga andra. I motsats till doktor Sandy hade han bara gott att sŠga om Troja och sevŠrdheterna dŠr, frŠmst utgrŠvningarna av Troja. Han behŠrskade bŒde makedoniska, grekiska, turkiska och i viss mŒn bulgariska och var konsthandlare till professionen, som importerade medelhavskonst frŒn alla medelhavets lŠnder men i synnerhet frŒn Grekland fšr att sŠlja den i Canada. Som grek-makedonier var han dŠrtill en specialist pŒ Šmnet Alexander den Store, som han aldrig tršttnade pŒ att forska vidare i. Fšr nŠrvarande hšll han pŒ med en bok av Mary Renault, som vi bŒda inte helt kunde godkŠnna, dŒ hon Šr en feministisk sensuell fšrfattarinna (dšd 1983) som mest bara Šgnar sig Œt visserligen sensuella och raffinerade spekulationer och gissningar. Han Šr djupt fascinerad av Šmnet Alexander nŠstan intill fanatism men lyckas aldrig komma honom nŠra och trŠffar ofta fel.

       Intressantast var dock hans kunskap om den makedoniska situationen. Enligt honom var Makedonien den verkliga krutdurken i f.d. Jugoslavien, dŒ sŒ mŒnga olika folk drar Œt olika hŒll i det lilla landet: s.k. makedonier, grek-makedonier, serber, bulgarer, albaner och turkar. Han menade att landet Makedonien var en tom konstruktion och att landet inte hade nŒgon historia att bygga sin existens pŒ. DŠrfšr var det extra sŒrbart som offer fšr en dragkamp i de fyra vŠderstreckens olika riktningar: bulgarer i šster, albaner i vŠster, serber i norr och greker i sšder. SŠrskilt farlig var situationen i beaktande av Turkiets pakt med Albanien: om Kossovo skulle fšrsška frigšra sig frŒn Serbien och uppgŒ i Albanien skulle turkarna troligen blanda sig i leken (pŒ Bosniens sida) och dra i gŒng en balkansk storkonflikt. Han underkŠnde Makedoniens president Grigorov totalt som en okunnig demagog som inte visste vad han gjorde. Vi hade hemskt mycket att tala om hela natten, och han satte mycket hšgt vŠrde pŒ mina synpunkter och rŒd sŠrskilt betrŠffande hans šde att alltid rŒka ut fšr farligt dualistiska damer - han var nyskild och inte fšr fšrsta gŒngen. Jag menade att han var en typisk avancerad Šlskare som krŠvde utmaningar och som ocksŒ skulle unna sig dem.

       Den andre var en ung napolitanare som visade sig ha studerat vid Tuccis och Marainis orientaliska institut i Neapel och var en blivande sinolog. Han var bortrest 7-8 mŒnader per Œr och sŒg just nu fram emot en 6-7 mŒnaders vistelse i Kina. Dimitri frŒn Makedonien lŠmnade oss i Thessaloniki, varvid jag sŒg min chans, dŒ jag aldrig upplevat Neapel ordentligt. Jo dŒ, jag blev genast inbjuden att stanna hos honom nŒgra dagar, vilket jag sŒg fram emot.

       I Athen hade jag nšjet att fŒ ta honom till Filipappos-kullen, varifrŒn man har den bŠsta utsikten šver Akropolis, vilket han uppskattade mycket. Han var bara 21 Œr gammal och Dimitri 35, sŒ hŠr var tvŒ unga mŠn med alla utsikter till stora och spŠnnande karriŠrer framfšr sig, vilket det skulle bli intressant att fšlja med i. I synnerhet Armando frŒn Neapel sŒg mycket fram emot att fŒ ta del av mina erfarenheter frŒn Tibet, som han Šnnu inte kunnat besška. Dimitri satte hšgst vŠrde pŒ mina enligt hans fšrmodan mystiska egenskaper, men vi hade ocksŒ utomordentligt roligt tillsammans i utbytet av vŒra erotiska erfarenheter.

       Emellertid var min och Armandos gemensamma tŒgresa under natten till Athen inte den lŠttsammaste, dŒ bekvŠmligheten i vŒr kupŽ uppvisade vissa brister. Exempelvis gick hela tiden fšnstret upp av sig sjŠlv, sŒ att man varje gŒng mŒste stiga upp och stŠnga det om man inte ville blŒsa bort eller fšrfrysa eller fŒ en fšrkylning pŒ halsen. KupŽn var inte fullsatt, men fem personer pŒ Œtta platser var ŠndŒ tillrŠckligt pršvande, i synnerhet dŒ Armandos nŠrmaste granne utgjordes av en oformlig grottkvinna till hellensk matrona, som varje gŒng han i sšmnen stack ut en arm eller ett ben fšr lŒngt fick hennes armbŒgar i magen och diverse andra ojusta tacklingar till och med under bŠltet. Lyckligtvis hade jag min Martini som vi kunde skšlja ned den nattens obehag med.

       Freddy mštte mig i Athen med švervŠldigande generositet och vŠnlighet som vanligt. Vi hade en otroligt trevlig afton tillsammans dŒ han fšrde mig ut i Athens mera folkliga nattliv framfšr allt dŒ kring Exarchia, det triangelformiga torget som brukade vara stŠllet dŠr alla konspirationer fšddes. DŠr fanns mest ungdomar och anarkister med betoning pŒ avant garde. Men det intressantaste som Freddy hade att uppvisa var hans alternativa dam Katerina. Hon var lŠkare och mycket intressant och mjuk och šmtŒlig som kvinna. Hon hade levt ett Œr i Kalavrita och Šven arbetat lŠnge i Patras. Till Athen hade hon ett masochistiskt kŠrleksfšrhŒllande, dŒ hon bŒde Šlskade och hatade staden, vilket jag alltfšr vŠl kŠnde igen mig sjŠlv i. Athen Šr ett helvete som man mŒste Šlska eller ett paradis med infernaliska baksidor. Att stanna lŠnge i staden Šr vedervŠrdigt och ohŠlsosamt, dŒ den Šr fšr stor och fšr mŠnsklig med en fruktansvŠrt skadlig stadsluft. Efter tvŒ dygn Šr man fullkomligt slut och tŒl man inte se staden lŠngre. BŒde Freddy och Katerina planerar att šverge staden, vilket inte Šr sŒ enkelt dŒ de arbetar dŠr. Vi pratade naturligtvis ocksŒ mycket om film, vilket ju Šr Freddys omrŒde, och jag hšll fullkomligt med Katerina i hennes Œsikter. Hon tŒl inte se brutala amerikanska vŒldsfilmer dŒ hon som lŠkare sjŠlv erfarit hur ungdomar av sŒdana filmer kan bli sŒ fullkomligt hjŠrntvŠttade och avtrubbade dŒ de fŒr det inmatat i sig att helt kallblodigt och utan att fatta vad de gšr sjŠlva bšrja Šgna sig Œt samma vŒld i verkligheten.

       Mina nŠtter i Athen blev denna gŒng fasansfulla dŒ mitt rum pŒ det gamla pensionatet var kroniskt fullt av outrotliga myggor, som bet ihjŠl en en masse sŒ fort man upphšrde att jaga dem. Aldrig tidigare har jag upplevat sŒ mycket och sŒ fšrfŠrliga myggor i Athen.

       PŒ bŒten frŒn Patras till Brindisi trŠffade jag Thomas Schindler, en tysk antroposof frŒn Freiburg. Han kom ombord frŒn Korfu och var den enda pŒ hela bŒten som gick i slips, en fin spršd intellektuell med glasšgon och intagande sŠtt, som intog mig helt med sina antroposofiska teorier. Det att jag kom frŒn Finland blev den tŠndande gnistan. Han menade att det finsk-ugriska folket, och sŠrskilt dŒ magyarerna i Ungern och SiebenbŸrgen (Transsylvanien) ursprungligen kom frŒn Tibet och var direkta avkomlingar av det folk i Tibet som fšr mŒnga tusen Œr sedan dirigerat de begynnande civilisationerna i Egypten, Peru, Babylon och Mexico. Eftersom han sŒ automatiskt kom in pŒ det hŠr med pyramidernas samtidiga uppkomst i tre olika vŠrldsdelar nŠmnde jag fšr honom Elisabeth Haich frŒn …sterrike och hennes beršmda bok "Einweihung", som han mycket vŠl kŠnde till, och han blev eld och lŒgor šver att jag kŠnde till den. Detta inledde vŒr hjŠrtliga vŠnskap, som jag hoppas skall bestŒ, men det Šr han i sŒ fall som mŒste hšra av sig, ty jag kunde ge honom mitt kort men icke han sitt. Det var han som fšrst tilltalade mig med att ta mig fšr fšrfattaren till en epokgšrande bok om šrter och gršna vŠxters klorofylls samband med blodet hos mŠnniskor och djur. Han blev dock inte besviken utan fastmer entusiastisk nŠr han fick veta att jag vŠl inte var nŒgon beršmd fšrfattare men i stŠllet en obskyr musiker. Han hade goda kontakter med Indien och Sai Baba, sŒ det Šr bara att hoppas pŒ en fortsŠttning av kontakten.

       FortsŠttning i nŠsta nummer pŒ Sicilien.

 

 

Viktiga ord om Viktor Rydberg

 

       PŒ tal om antroposofer har vŒr vŠn och kollega i musernas tjŠnst Broder Jacob frŒn KungŠlv som ingen annan vi vet hedrat 100-Œrsminnet av Viktor Rydbergs frŒnfŠlle med att i sin skoltidning bidra med en artikelserie om sagde man. Han tar dŠr metodiskt upp de vŠsentliga insatserna frŒn Viktor Rydbergs sida, som framfšr allt gŠllde fšrsvar fšr fantasi och skšnhet mot materialismens och formalismens mšrdande omŠnskliga grottekvarnar. Vi har fŒtt fšrfattarens lov till att Œterge valda delar av hans artiklar i sammandrag i "FritŠnkaren" och vill dŒ omedelbart ta upp avslutningen till den andra av de tre artiklarna:

 

       "Tre faror mŒlar Rydberg upp om fantasin ej vŒrdas eller rentav undertrycks:

 

       1. MŠnniskan blir sjŠlvisk, hŒrd och kŠnslolšs.

       2. Vetenskaplig forskning gŒr miste om forskare med fruktbŠrande initiativ. Den fantasilšsa vetenskapen kan ST men ej G." (Man erinrar sig genast Einsteins tes: "Fantasi Šr viktigare Šn kunskap." Red. anm.)

       "3. I tider dŒ vi Šr rika kommer vi att leva i en barbarisk materiell lyx utan smakomdšmen.

 

       Det tar nŒgra slŠktled innan fšljderna av den realistiska uppfostran visar sig. Rydberg uttrycker sig drastiskt. Om framtidens fostran fšrhŠrjas av intellektet och vŒrdslšsar kroppen, šveranstrŠngs nervsystemet och fšrslappas musklerna. Vi kommer att likna pumpor pŒ tvŒ pinnar.

       Om framtidens moral blir nyttighetsmoralen, om den religišsa tron fšrsvagas, om fšrbršdring mellan folken visar sig vara en dršm - dŒ fŒr vi se en epok av tullkrig mellan nationer och raser. Vattendrag fšrgiftas och blir till kloaksystem av de stŠndigt vŠxande fabrikerna. Ett vattenfall (som kan synas vackert) Šr fšr den sant industrielle mannen ett beklagligt skŒdespel om det ej fšrvandlas till hŠstkrafter fšr att driva maskiner. Solsken pŒ en klippa? Kraftfšrslšsning! €r Rydberg dŒ en gršnsvart pessimist? Nej, han tror pŒ kultur och estetisk fostran men fšrutspŒr att konsten vŠntar en šdesdiger historisk kris, men att den dock kommer att bevara sin livskraft och vŠxa sig stark igen.

       Kanske Šr det sŒ att vi i en tid dŠr det rŒa fšrhŠrligas behšver konst som aldrig fšrr. Viktor Ullmann, en komponist som upplevt Theresienstadt, skriver i sin essay "Goethe och ghetto" att "musikerna dŠr ej satt grŒtande vid Babylons strŠnder." Musik och konst Šr inga tillsatser i livet utan en fšrutsŠttning fšr šverlevnad. Ullmann šverlevde ej gaskammaren, men bšdlarna lyckades ej knŠcka eller dšda mŠnniskan i hans (Ullmanns) dšdliga kropp.

       Vi lever i en stormig tid och kan vara glada fšr navigatšrer som Rydberg. Skulle vi uttrycka det riktigt Rydbergskt skall vi sŠga: vi skall lyssna och lita pŒ navigatšren inom oss, konstnŠren i oss, den strŠvande mŠnniskan i oss. VŒr plikt? Att bli mŠnniska."

       (Det var Beethoven som sade: "Min plikt: att vara mŠnniska, icke fšr min egen skull utan fšr andras." Viktor Rydberg sade: "Samvetet kan sŠgas vara den kŠnslan av aktning mŠnniskan hyser fšr sitt eget innersta vŠsen."

       Fšrfattaren sŠger: "Att olika folk och tider och olika mŠnniskor har lika fšrestŠllningar om gott och ont Šndrar ej pŒ morallagen som vi har gemensamt: Att var och en efter bŠsta fšrstŒnd och insikt och utan avseende till egen nytta gšr det hon tror Šr rŠtt."

       Genom gestalten Prometheus summerar Viktor Rydberg samvetets universella maning, som gŠller alla: "Giv tršst och hjŠlp och vŠrn Œt den som lider, och bšj dig aldrig fšr en sjŠlvisk makt."

       Det Šr vŠl samtidigt frihetens prometheiska universella tillrop till alla.

       I sin tredje och avslutande artikel i serien kommer fšrfattaren att ta upp Kleins kontroversiella bok "Den sjunde djŠvulen" om bland annat genmanipulation. Vi har Šnnu inte lŠst denna bok men ser fram emot den tredje artikeln.

       Med hjŠrtligt tack till vŒr "Broder Jacob" Jaap Knevel.

 

 

Axel Fredenholm  (1881-1962)

 

       Han emigrerade 1901 som 20 Œr gammal till USA dŠr han etablerade sig i Chicago som bland annat redaktšr i den svensk-amerikanska pressen. Han publicerade sig med bŒde poesi och prosa och verkade ocksŒ som fšrelŠsare, samtidigt som han var en god mŒlare i olja och akvarell och Šven skulptšr. DŠr i Amerika intresserade han sig fšr teosoferna och engagerade sig i deras ršrelse men var sŒ skarpsinnig och frisinnad sjŠlv att han vŒllade rabalder inom ršrelsen dŒ han tŠnkte sjŠlv - det fŒr man inte gšra i religišsa samfund - och bršt sig ut ur den med en egen grupp. Han studerade fšrst teologi och tog en fil.kand.examen men doktorerade senare i litteratur.

       Han reste jŠmt omkring i Amerika pŒ fšredragsturnŽer och visade ett speciellt intresse fšr Hopi-indianerna i Arizona och bodde hos dem i lŒnga tider. Resultatet blev bl.a. tvŒ diktsamlingar som Šr skrivna till dem. Efter 20 Œr i USA ŒtervŠnde han till Sverige och blev intendent fšr Utlandssvenska MusŽet i Gšteborg. DŠr samlade han omkring sig gruppen "Fri Horisont" som bl.a. Šgnade sig Œt serišsa studier i sanskrit och enkannerligen i Veda-skrifterna, Bhagavad-Gita och andra hinduistiska och buddhistiska skrifter. Han var sŒ mŒngkunnig och sŒ sjŠlvklar som samlande kraft fšr denna vitala grupp att det efter hans frŒnfŠlle 1962 inte fanns nŒgon som kunde ta upp hans mantel: han sŒ unik. Gruppen skingrades och fšrsvann, men ingen av de fŒ som Šnnu lever kvar idag som var med kan nŒgonsin glšmma honom, hans humoristiska spirituella och kvalificerade ledarskap och den gyllene tiden. En av dessa Šr sekreteraren fšr "Fri Horisont", som idag Šr 90 Œr gammal men fortfarande mycket vital. Hon har pŒ egen bekostnad givit ut en del av Axel Fredenholms efterlŠmnade skrifter.

       FrŠmst av hans skrifter pŒ svenska stŒr "SŒ har jag hšrt", som stŠndigt utkommer i nya upplagor pŒ svenska och engelska. Det Šr en mycket kŠrnfull och inspirerande samling visdomsord fiktivt fšrmedlade till fšrfattaren av en okŠnd vandrare och tillfŠllig bekantskap vid namn Acharya nŒgonstans i Indien. Det Šr en bok man gŠrna lŠser om och som man gŠrna vill ha hos sig fšr alltid.

       Axel Fredenholm var intimt fšrknippad inte bara med teosoferna utan Šven med Martinus kosmologi.

       Med varmt tack till Alfrida Klingstrand, tidigare sekreterare i "Fri Horisont".

 

 

JBW:s julbrev

 

       Min bŠste vŠn, Tack fšr dina vŠnliga ord. Det Šr med en viss tillfredsstŠllelse jag mŒste konstatera, att enligt ditt signalement pŒ mig som en "proper akademiker" skulle absolut ingen kŠnna igen mig idag. DŠremot mŒste jag opponera mig mot ditt uttalande om "stabilitet, rotfasthet, inre sŠkerhet och trygghet", som jag skulle sakna sjŠlv och se hos dig. Det Šr detta vi har gemensamt. Jag tror inte att du heller skulle ha det utan kontakten med mig.

       I mitt julbrev vill jag nŠrmast anknyta till din mycket intressanta artikel om Giordano Bruno. Ditt belysande av hur han introducerade en helt ny teologi fŒr mig att djŠrvas bygga vidare pŒ samma nya teologi.

       Problemet med den etablerade teologin Šr att ingen vŒgar rucka pŒ det som Šr etablerat. Det gŠller dŒ frŠmst Bibeln och allt vad som stŒr i den. (Detta problem brottades redan talmudisterna med.) Att Den Heliga Skrift innehŒller hur mycket sjŠlvmotsŠgelser som helst Šr alla forskare ense om, men ingen vill ta pŒ sig att reda ut dem. Att den mŒste innehŒlla mŠngder av missfšrstŒnd frŠmst betrŠffande Jesu šde Šr Šven de flesta tŠmligen medvetna om, men ingen vŒgar peka pŒ dem och sŠga med logikens myndighet: "Det hŠr Šr fel!"

       LŒt oss bšrja frŒn bšrjan med Moses. Enligt modern forskning kan numera mycket i Bibeln bevisas faktiskt ha Šgt rum medan annat i total brist pŒ bevis och indikationer kan dras i tvivelsmŒl, exempelvis Moses existens och livsverk, dŒ Israels barns vandring genom šknen under 40 Œr inte har lŠmnat ett enda spŒr efter sig. Detta bevisar naturligtvis inte heller att Moses inte existerat, och jag omfattar den stŒndpunkten, att bristen pŒ bevis fšr att nŒgot skrivet har Šgt rum inte utgšr nŒgot bevis fšr att det inte har Šgt rum.

       DŠremot kan man med full rŠtt dra i tvivelsmŒl att Israels barn faktiskt vandrade 40 Œr omkring i šknen, dŒ 40 Œr i Gamla Testamentet vanligen anges vid utmŠrkningen av en lŠngre tidrymd, liksom begreppet 40 dagar i Nya Testamentet. Detta ifrŒgasŠttande tillhšr den elementŠra exegetikens grunder.

       Det finns ingen grund fšr att betvivla att Moses vŠxte upp som prins av Egypten och fšrde med sig Israels folk ut dŠrifrŒn ner till Sinai och upp till Nebo och Jordanfloden under en tillrŠckligt lŒng tidsrymd fšr att de flesta av den Šldre generationen skulle hinna dš under fŠrden. Faktum Šr att de tio egyptiska landsplŒgorna kan ha sin fšrklaring i och med Santorin-katastrofen norr om Kreta. DŠremot finns det skŠl att betvivla att Moses sjŠlv fšrfattade hela Lagen. FrŠmst bšr detta betvivlas ur litterŠr synpunkt, dŒ Thora, alltsŒ Lagen med alla dess bestŠmmelser, rent stilmŠssigt och mentalitetsmŠssigt helt skiljer sig frŒn de tidigare episka skildringarna i Genesis och Exodus. Troligen inledde Moses stiftandet av alla dessa lagar som sedan levde vidare muntligt och kompletterades tills de kanske inte fick sin slutgiltiga form fšrrŠn senast under Samuel. DŠremot kan jag sjŠlv tro att Moses faktiskt skrev hela Genesis sjŠlv pŒ grundval av vad han hade lŠrt sig och hšrt frŒn Egypten och Babylonien.

       Att Samuel skulle ha varit en lŒngt viktigare och mer systematisk lagskrivare, textsamlare och redaktšr Šn vad historien nŒgonsin erkŠnt fšrefaller mig troligt. Jag tror knappast att det kom till nŒgot mer vŠsentligt under det stora fšrfallets tid efter Salomo.

       Vad som dŠremot mŒste krylla av outredbara missfšrstŒnd Šr Nya Testamentet. Dess Šldsta skrifter Šr Pauli brev, som redan de tillkom lŒngt efter korsfŠstelsen och utan att Paulus haft nŒgon personlig kontakt med Jesus. Han kan alltsŒ omšjligt betraktas som tillfšrlitlig som uttolkare av Jesu budskap. Pauli lŠrjunge var lŠkaren Lukas, som dock bedrev betydande forskningar i Šmnet och mŒste ha kŠnt Jesu moder. Hans evangelium Šr det enda som har nŒgon distans till Šmnet. Minst distans har Matteus, vars evangelium ger ett švertygande intryck av Škthet men Šr hopplšst subjektivt och vinklat. Mest saklig Šr Markus, sannolikt det Šldsta evangeliet, som troligen var lŠrjunge till Petrus, som med skŠl dŠrfšr kan anses som det enda nŒgorlunda tillfšrlitliga evangeliet. Skevast av alla Šr Johannes, som presenterar en helt fšrvriden och personlig uppfattning av mŠnniskan och verket. Hans otillfšrlitlighet bestyrks av Apokalypsen, som ju Šr hela Bibelns stšrsta hatskrift. BŒde Johannes, Paulus och Lukas kan tillmŠtas litterŠra fšrtjŠnster och har vissa intressanta vŠrden som filosofer men Šr inte trovŠrdiga som vittnen. Endast Markus och Matteus Šr detta i nŒgon mŒn.

       I ett okŠnt och fšrtrŠngt apokryfiskt Judasevangelium vŒgar det antydas hur Judas Iskariot totalt har missuppfattats och hur de andra lŠrjungarna totalt har fšrvrŠngt bilden av bŒde honom och Jesus. Enligt detta evangelium, som Šr fšga kŠnt i vŠstvŠrlden, var Judas kontaktmannen mellan Jesus och essŽerna, som sedan skrŠmde bort soldaterna, bar bort Jesu kropp ur graven och Œterkallade honom till liv. NŠr Jesus vid det sista nattvardsbordet sade till Judas: "Gšr snart vad du skall gšra," menade han, att kusten var klar och att Judas kunde bšrja agera enligt planerna. Ingen var bŠttre fšrberedd pŒ allt vad som skedde Šn Jesus. Han hade sjŠlv i minsta detalj planerat allting och ville i offrandet av sig sjŠlv fšrena alla vŠrldens religioner under den totala gudomliga kŠrlek, som han kŠnde och fšrstod. Men han gjorde det fšr bra, och Judas var inte lika vŠl fšrberedd. NŠr han upplevde vad de fantastiska planerna innebar rent praktiskt blev det fšr mycket fšr honom, han trodde att allt var hans fel och att allt gŒtt fel och tog dŠrfšr livet av sig i fšrtvivlan i stŠllet fšr att med tŒlamod invŠnta resultatet. I och med uppstŒndelsen, som innebar att Jesus šverlevt det hela och kommit undan, hade Jesus lyckats och segrat.

       Muslimerna kom i viss mŒn nŠrmare sanningen Šn kyrkan dŒ de menade att korsfŠstelsen aldrig Šgt rum. KorsfŠstelsen Šgde rum, men Jesus dog aldrig, vilket fenomenet med "blod och vatten", som rann fram nŠr kroppen stacks med spjut, tydligt indikerar.

       Viktigast av allt att gŒ till rŠtta med i Bibeln Šr dock hela Gudsbegreppet. Det Šr troligt att Moses sjŠlv lanserade alla onda missuppfattningar genom att manipulera med Gudsbegreppet fšr att lŠttare kunna styra de svŒrhanterliga judarna. Allt struntprat om en Gud som "hŠmnas", "Œngrar sig", "dšdar", "slŒr med fšrbannelse", kort sagt, alla myter om en hŒrd och grym Gud, mŒste avlivas. Kristendomen lyckades i viss mŒn med detta, men den grymme och hŒrde, omŠnsklige och blodige Guden gjorde sedan come back i och med Islam, som lade en fšrbannelse šver hela vŠrlden och historien med att fšrkunna att Muhammed som den sista och yttersta profeten gav vŠrlden det slutgiltiga definitiva gudsbegreppet. DŠrmed fick ateismen verkligen ett existensberŠttigande.

       (LikasŒ mŒste alla Islams och katolska kyrkans myter om helvetet och paradiset avlivas. Det finns inget helvete utom det som mŠnskorna sjŠlva skapat pŒ jorden och inget paradis utom det som mŠnskorna en gŒng kunde ha skapat pŒ jorden - och ibland fšrsškte och nŠstan lyckades med.)

       Allt detta apropŒ din Giordano Bruno. Som alternativ till monoteismens intolerans framstŒr dŒ hinduismen och buddhismen som betydligt mera fšrnuftiga och mŠnskliga. Men hinduismen Šr plottrig och primitiv medan buddhismen gŒr fšr lŒngt Œt det absoluta fšrnuftets hŒll, sŒ att den blir steril. Sikherna fšrenade det bŠsta i Islam med det bŠsta ur hinduismen men urartade till ett nŠstan rent krigarfolk: nšdvŠndigheten av att stŠndigt behšva fšrsvara sig gjorde dem hopplšst militanta och hŠnsynslšsa. Jainismen fšrsškte fšrena det bŠsta ur hinduismen och buddhismen med varandra men vann aldrig nŒgon slutgiltig formel eller genomslagskraft, mycket till fšljd av bristen pŒ en samlande ledare som Buddha. Andra intressanta fšrsšk i riktning mot en konstruktiv syntes var teosofernas, som emellertid stŠndigt splittrade sig, precis som kristendomen.

       Det finns uppgifter om att Jesus var i Indien, inte bara efter sin ungdom i Benares och Ladakh, utan Šven om att han skulle ha dštt i Srinagar i Kashmir under Trajani tid. Emellertid saknas bevis tills vidare. Men blotta existensen av redogšrelser fšr hans aktiviteter i Indien tyder pŒ att sŒdana Šgt rum, liksom Moses existens och Israels barns vandring genom šknen, trots att bevis saknas. Troligt Šr att Jesus satt inne med formeln fšr fšrenandet av alla religioner men att denna aldrig tolkades rŠtt av hans lŠrjungar.

       (Teorin om Jesu bortgŒng i Kashmir vid hšg Œlder fŒr ocksŒ stšd frŒn islamiskt hŒll. Ahmadiya-grenen av Islam i Pakistan hŠvdar bestŠmt, att Jesus inte dog pŒ korset utan befann sig i koma nŠr han nedtogs dŠrifrŒn. Detta visste bŒde Johannes och kvinnorna mycket vŠl, som dŠrfšr lyckades fšrhindra att hans ben slogs sšnder som pŒ ršvarna. Emellertid var Jesus efter Œterupplivningen hŠnvisad till en underjordisk verksamhet av ren fšrsiktighet, varfšr han snarare undvek lŠrjungarna Šn uppsškte dem. Emellertid var han mycket noga med att skingra aposteln Tomas tvivel, som senare fšljde med honom till Indien, dŠr han kunde leva mera fritt och šppet. Han hade dessutom fullgjort sin uppgift i Israel redan och behšvde inte verka dŠr lŠngre. Efter Judas ofšrmodade och olyckliga dšd gav han šver det hšgsta ansvaret fšr sin fšrsamling till Simon Petrus, som visat sig vara den mest mŠnskliga av hans lŠrjungar. I Indien skall sedan Jesus ha avlidit 120 Œr gammal (lika gammal som Moses) i Kashmir enligt Ahmadiya-grenen av Islam, en pakistansk motsvarighet till den persiska Bahai-ršrelsen.

       Det Šr alltsŒ fler och fler kŠllor som mer och mer belyser och framhŒller Jesu verksamheter i Indien bŒde fšre och efter korsfŠstelsen.

       Forskningen tilltar.)"

 

       Fotnot. Den intressantaste delen av Johannes framstŠllning Šr vŠl omvŠrderingen av Judas Iskariot. Redan Anthony Burgess fšrsškte detta. Johannes gŒr emellertid lŠngre och framstŠller Judas som den ende helt fšrtrogne med Jesu planer. Att Jesus sjŠlv var helt infšrstŒdd med allt vad han mŒste genomgŒ inklusive korsfŠstelsen stŒr helt klart genom evangeliernas klartext. Detta Šr fšrsta gŒngen nŒgon pŒstŒr att Judas ensam skulle ha varit infšrstŒdd med det ocksŒ. Det Šr ocksŒ helt klart att ingen av de andra lŠrjungarna var det. Infšr planernas realisering med all den grymhet och brutalitet de innebar i praktiken skulle enligt detta Judas alltsŒ ha blivit ifrŒn sig, trott att Jesus tappat kontrollen šver sitt šde och helt enkelt givit efter fšr svaga nerver. Detta skulle inte ha varit mer Šn mŠnskligt. Det fšrsta urkristendomen tycks ha glšmt och bortsett ifrŒn var att Jesus och hans lŠrjungar bara var mŠnskor.

       Emellertid Šr Judasteorin ocksŒ den svagaste punkten i Johannes framstŠllning. Om Judas inte menade nŒgot ont, hur fšrklarar man dŒ de 30 silverpenningarna? De kunde fšrklaras med att de ingick i fšrestŠllningen, dŠrmed skulle šversteprŠsterna ha bringats till att ta Judas pŒ allvar och genomfšrt komplotten mot och arresteringen av Jesus, vilket de kanske annars aldrig hade brytt sig om att gšra.

       Det finns flera apokryfiska Judas-evangelier. Det mest spektakulŠra Šr vŠl det som upptŠcktes 1963, enligt vilket Jesus levde 3 f.Kr.-32 e.Kr, avlades av en UFO-man och Šven fortsŠttningsvis bistods av UFO-agenter och hjŠlptes ut ur sin grav bakvŠgen (!) av vŠnner frŒn Indien (icke essŽer). €ven detta evangelium fšrlŠgger Jesus bortgŒng till Srinagar i Kashmir Œr 115. Det Šr dock knappast detta bevisat falska och sŒ tydligt konstruerade evangelium som Johannes refererar till utan ett annat, som dock kan utgšra Šven grunden till 1963 Œrs UFO-evangelium.

       Detta UFO-evangelium faller direkt pŒ sina egna datumuppgifter. Den kristna tiderŠkningen infšrdes inte fšrrŠn pŒ 500-talet, dŒ man hittade pŒ, att Jesus skulle ha fštts natten till den 25 december Œr 1 f.Kr., efter vilket Œr fšljde Œr 1 efter Kristus. En samtida till Jesus kan alltsŒ inte ha daterat Jesu fšdelse till Œr 3 fšre Kristus och hans dšd till Œr 115 enligt en tiderŠkning som infšrdes 400 Œr senare. I vŒra dagar Šr det dessutom bevisat, att Jesus inte kan ha fštts senare Šn Œr 3 fšre Kristus, vilket alltfšr tydligt visar denna konstruerade tiderŠknings absurditet, men nu har vi ingen annan - den har liksom gŒtt fšr lŒngt fšr att det ska vara en lŠtt match att Šndra pŒ det.

       UFO-teorin om hur Jesus avlades ter sig ocksŒ tŠmligen lŒngsškt, i synnerhet i beaktande av att inte en enda av de hundratusentals UFO-observationer som rapporterats har kunnat vetenskapligt bevisas, medan ett alltfšr švervŠldigande antal av dessa tvŠrtom visat sig vara rena bluffar.

 

       PŒ tal om "fem kilo Corn Flakes" (nŠr vi nu ŠndŒ Šr inne pŒ teologin) sŒ dyker en av min fars historier upp i minnet. Det var en ung prŠst som skulle hŒlla sin fšrsta predikan i kyrkan. DŒ fick han hšra att biskopen skulle komma dit och lyssna pŒ honom. Fšr att dŒ stadga sina nerver infšr detta eldprov tog han nŒgra jŠrn fšr att slappna av innan han besteg predikstolen. Resultatet blev, som han sjŠlv tyckte, en alldeles ovanligt lyckad och barvurmŠssig predikan, och han tyckte att han hade fŒtt hela fšrsamlingen med sig.

       NŠr han mycket nšjd med sig sjŠlv efter gudstjŠnsten trŠffade biskopen i sakristian frŒgade han biskopen vad denne tyckt om hans inspirerade jungfrupredikan. "JodŒ," sade biskopen, "visst var den strŒlande. Det Šr bara nŒgra smŒ detaljer du behšver kŠnna till fšr framtiden. Fšr det fšrsta blev Jesus inte skjuten, utan han blev faktiskt korsfŠst. Fšr det andra rŒder jag dig att inte Œka pŒ rŠcket ner frŒn predikstolen - du kan ramla nŠr du nŒr golvet. Och fšr det tredje heter det "Amen" och inte "SkŒl!" Annars var det bra." Och biskopen erkŠnde fromt att Šven fšrsamlingen varit djupt imponerad och bŒde vaknat upp och nŠstan blivit hŠnryckt av den ovanliga jungfrupredikan.

 

 

Den buddhistiska klosterregeln

 

       "HŠr Šr de fyra reglerna om vilka fšrseelser som fšrtjŠnar avstŠngning. De bšr lŠsas upp fšr alla var fjortonde dag.

       1. Om en munk har sexuellt umgŠnge med nŒgon annan mŠnniska eller varelse har han begŒtt ett brott som fšrtjŠnar avstŠngning, och han bšr icke lŠngre leva i samfundet.

       2. Om en munk, vare sig han lever i ett samhŠlle eller ensam, tar nŒgot som inte har givits honom, bšr han ej lŠngre leva inom samfundet. Detta gŠller dock endast stšlder fšr vilka en polis eller myndighet skulle sŠtta fast en tjuv och dšda, fŠngsla, landsfšrvisa, bštfŠlla eller tillrŠttavisa honom.

       3. Om en munk avsiktligt skulle ta livet av en mŠnniska eller mŠnskoliknande varelse, med egna hŠnder, med kniv eller genom mord, har han begŒtt ett brott som fšrtjŠnar avstŠngning. Detta gŠller ocksŒ en munk som lockar andra till sjŠlvmord eller som lovprisar dšden infšr andra med ord som "O mŠnniska, vad fŒr du vŠl ut av detta elŠndiga liv? Det Šr bŠttre fšr dig att dš Šn att fortsŠtta leva!"

       4. SŒvida en munk inte lider av šverdriven fšrmŠtenhet, begŒr han ett brott som fšrtjŠnar avstŠngning om han fŒfŠngt och utan att grunda sig pŒ fakta hŠvdar att han uppnŒtt švermŠnskliga tillstŒnd eller full insikt i Helgonens tillvaro.

       HŠr Šr de tretton fšrseelser som fšrtjŠnar tillfŠllig avstŠngning, vilka bšr lŠsas upp fšr alla var fjortonde dag. En munk Šr fšrbjuden att

 

        1. avsiktligt avge sŠd, utom i sšmnen.

 

        2. att med sinnet upphetsat och fšrvridet av passion komma i kroppslig kontakt med en kvinna; han fŒr inte hŒlla henne i handen eller i armen, vidršra hennes hŒr eller nŒgon annan del av hennes kropp, upptill eller nedtill, smeka den eller gnugga den.

 

        3. att med sinnet upphetsat och fšrvridet av passion švertala en kvinna till sexuellt umgŠnge med onda och vulgŠra ord, sŒ som unga mŠn brukar infšr sina flickor.

 

        4. att med sinnet upphetsat och fšrvridet av passion i en kvinnas nŠrvaro lovprisa hennes kropps skšnhet med ord som: "Det Šr verkligen underbart av dig att erbjuda din tjŠnstvillighet Œt oss munkar, som lever efter en sŒ strikt moral, avstŒr frŒn kšnsumgŠnge och lever sŒ ensamt!"

 

        5. att agera som mŠklare eller budbŠrare mellan man och kvinna och dŠrmed arrangera Šktenskap, Šktenskapsbrott eller till och med mšten.

 

        6. att utan lekmannahjŠlp bygga Œt sig sjŠlv en tillfŠllig boning sŒ att det innebŠr att levande varelser skadas eller dšr, utan att visa stŠllet fšr de andra bršderna och utan att begrŠnsa omrŒdet till vad som Šr fšreskrivet.

 

        7. att med lekmannahjŠlp bygga Œt sig sjŠlv en mer permanent bostad pŒ en svŒrtillgŠnglig plats sŒ att levande varelser dŠrmed skadas eller dšr och utan att visa platsen fšr de andra bršderna.

 

        8. att i vredesmod, illvilja eller ovilja komma med falska anklagelser mot en annan munk om brott som fšrtjŠnar avstŠngning i avsikt att fšrdriva honom frŒn det religišsa livet. Detta blir ett brott som fšrtjŠnar tillfŠllig avstŠngning om han senare tar tillbaka sin anklagelse och erkŠnner sig ha agerat av illvilja, liksom Šven

 

        9. om han fšrsšker grunda sina falska anklagelser pŒ nŒgon smŒsak som inte Šr relevant.

 

       10. att trots upprepade fšrmaningar fortsŠtta att fšrsška sŒ split i en gemenskap som lever i harmoni, och att betona sŒdana saker som Šr Šmnade att sŒ missŠmja.

 

       11. att ta parti fšr en munk som strŠvar efter att upplšsa gemenskapen.

 

       12. att vŠgra flytta bort nŠr han av andra munkar tillvitas fšr att kontinuerligt fšršva onda gŠrningar i en stad eller by dŠr han bor, vilka blir bekanta fšr folk och vilka skadar de trognas familjer.

 

       13. att vŠgra rŠtta sig efter andra betrŠffande iakttagandet av Reglerna.

 

       Dessa Šr de tretton fšrseelser vilka fšrtjŠnar tillfŠllig avstŠngning. De fšrsta nio Šr genast fšrbrytelser, medan de andra fyra bara blir det efter den tredje tillrŠttavisningen. Den felande munken blir fšrst utsatt fšr pršvning, sedan mŒste han under sex dagar och nŠtter gšra bot, och dŠrefter mŒste han gŒ igenom en sŠrskild ceremoni innan han blir rehabiliterad. Men han kan endast bli Œterinfšrd i samfundet av en gemenskap som omfattar minst tjugo munkar, icke en mindre.

 

De tio fšreskrifterna

 

                      - att avstŒ frŒn att skada levande varelser

                      - att avstŒ frŒn att taga nŒgot som inte Šr mig givet

                      - att avstŒ frŒn okyskhet

                      - att avstŒ frŒn att fara med lšgn

                      - att avstŒ frŒn drycker som leder till slšhet

                      - att avstŒ frŒn att inta mŒltider vid fel tidpunkt (d.Š. efter middag)

                      - att avstŒ frŒn medverkan vid dans, sŒng, musik eller skŒdespel

                      - att avstŒ frŒn att smycka kroppen med kransar, parfym eller smink

                      - att avstŒ frŒn en hšg eller bred sŠng

                      - att avstŒ frŒn att ta emot guld eller silver.

 

       Denna ordensregel Šr kanske Buddhas enda testamente. NŠrmare Šn sŒ kommer man inte honom sjŠlv, och de Šr kanske de Šldsta och enda bevarade orden av honom sjŠlv. De har varit av ošverskŒdlig betydelse fšr hela Asien och Šr det alltjŠmt, dŒ denna enkla ordensregel, som omfattar munkar och nunnor, kan sŠgas alltid ha varit Asiens mest civiliserande faktor. Den Šr alltsŒ frŒn femte Œrhundradet fšre vŒr tiderŠkning och ofšrŠndrad sedan dess.

       DŒ hade alltsŒ Šnnu inte exempelvis det grekiska dramat och den klassiska musiken utvecklats, och troligen hade han knappast haft nŒgonting emot sŒ avancerade och disciplinerade konstformer, trots sin sjunde fšreskrift.

 

       DŠrmed avslutas vŒr artikelserie om buddhism och hinduism i tre avsnitt.

 

 

Nya Himalayaturer,  del 1 :  Till Dharamsala.

 

       Det kom ett meddelande pŒ min telefonsvarare dagen innan jag skulle resa:

       "Jag ringer vid midnatt svensk tid. Sudda ut meddelandet."

       Ršsten var Johannes, men jag visste inte varifrŒn han ringde. Min fjŠrde Indienresa var planerad sedan sommaren, och han var givetvis invigd i mina planer.

       Han r