Ha roligt!
Om
ni inte har roligt blir det ingen träning. I leken finns inga krav
på att göra färdigt. Den enda regeln är att ni ska
ha jättekul!
De här lekarna kommer
från föräldrar som använder sig av James
MacDonalds metod och Jim (James) själv. Vi brukar kalla det Jimlek
("Jimplay" på engelska).
I korthet går metoden ut på att ett barn lär sig prata
genom att lära sig uppskatta kommunikation. Läs mer på
språksidan. Hur kommunikationen banade
väg för Sixtens första ord kan du läsa på sidan
om utveckling och träning. Mer om lekar och spel som gynnar läsutveckling
finns här.
"Följ barnets initiativ
- Du måste komma i samklang med ditt barns lek så att du kan
vara med i låtsaslekarna. Kom ihåg att det är barnets
fantasi och tänkande som är viktigt och att du endast är
medhjälpare. När du kommit in i andan som råder i barnets
lek kan du sedan introducera nya idéer gradvis." (Jeffree,
McConkey, Hewson, 1977)
Med något på
mitt huvud
Till den här lilla lekan kan man använda vad som helst, t.ex.
en barnstrumpa, en liten leksaksnalle, en plastring. Du lägger den
på ditt huvud och "nyser av den". Du kan också göra
något annat roligt ljud om du vill, kanske ett som ditt barn redan
kan. Prova några gånger och se vad ditt barn gör.
Gå till skoaffären
När Mark var liten tyckte han speciellt om att leka skoaffär
med sina mjukdjur. Jag låtsades att Nalle behövde ett par nya
skor och Mark hämtade skor i sin garderob (och sina bröders
större skor). Nalle provade skorna och sa "för liten",
"för stor" eller "passar bra!". Du kan utveckla
och lägga till massor av ord till den här idén. När
Nalle, Kanin och de andra tröttnat på att prova skor vill de
gå till leksaks affären. Mark plockade fram olika saker han
trodde de ville köpa.
Göm och jaga
Jeremy (1½) börjar att krypa ifrån mig och jag börjar
säga Var är Jeremy? och letar under kuddar, soffan o.s.v.
Han stannar för att titta på mig. Jag inväntar en reaktion
från honom, sen kryper jag efter honom.
Jag ser... utanför
bilen
Alla i bilen turas om att titta ut genom fönstret och säga vad
de ser. Jag kanske sa Jag ser en lastbil och Jacks syster sa Jag
ser hästar och sen väntade vi på att Jack skulle kommentera
något. Om han sa träd sa vi Du ser ett stort träd.
Ibland ville han inte vara med, men vi andra lekte ändå.
Det här är
just nu en mycket populär lek hos Sixtens tvillingsyster.
Posta brev
(julkort)
Vi har en gammal leksak (med säkert 20 år på nacken)
från Fisher Price. Det är en gata med husfasader med dörrar.
Varje dörr har ett brevinkast, men breven är sedan länge
borta.
Jag gjorde nya brev av små rektangulära kartongbitar, och sedan
turades vi om att posta breven. Det blev en hel del ord sagda eller i
vart fall försök till ord. Zach (nästan 4) blev väldigt
engagerad. Jag sa vem brevet var ifrån innan jag postade det i brevinkastet.
Vi använde många enkla ord som putta, tryck, ut, brev, lägg
i o.s.v.
Prasselbollen
Ibland behövs riktigt spännande för att fånga ett
barns intresse. En prasslig plaspåse kan knölas ihop till en
liten boll (sätt gärna en tejp runt). Den här bollen låter
mer och rullar inte bort så fort.
Ljud i mörkret
Vi leker "pratleken" på kvällen när Annelien
(4½) ligger i sängen och det är mörkt. Då
måste hon lita mer på hörseln än på synen.
Hon säger något, t.ex. "amamamamajaja" och jag härmar,
så turas vi om en stund.
Kasta ända till orden
Simon och jag hade en liten röd ärtpåse att leka med. Så här gick det
till:
1. Simon ger mig påsen.
2. Jag säger "Kasta?" och tecknar *KASTA*
3. Han ger mig feedback (något ljud, vilket som helst)
4. Jag kastar på honom.
5. Vi skrattar och börjar om
Först gjorde Simon bara ett "Ähhh" när han ville att jag skulle kasta.
Efter 2-3 gånger började han teckna *KASTA*. Efter ytterligare 5-6 gånger
började han förutom att teckan *KASTA* också säga "Tassa"! Visst är det
roligt att lära barn att prata?
Ballongen som väcker
intresse
Joel bryr sig inte mycket om mig och är svår att få att
interagera. Men han älskar när jag blåser upp en ballong
och sedan släpper ut luften så att ballongen far runt i rummet.
Först verkade han helt ointresserad av detta, men så landade
ballongen av misstag framför honom. Han plockade upp ballongen och
gav den till mig. För ofta tror jag att han inte lägger märke
till mig, när jag egentligen gett honom för lite tid.
Hej då bakom ryggen
Jag satt på golvet med benen utsträckta framför
mig (i ett V). Sixten klev
över mina ben (det var tydligen JÄTTEROLIGT), sedan gick han
bakom min rygg. innan fan försvann sa jag:
- hej då, och vinkade. Sixten svarade:
- hEj dÅ, och vinkade.
Efter en knapp sekund dök han upp på min andra sida och sa:
- hEJ hEJ, och vinkade, jag svarade och sen gick han över mina ben
igen.
Vi lekte en lång stund och sa hej hej och hej då, många
gånger. Ibland sa
jag först, ibland han.
Som du märker på
lekarna är det inte vilka leksaker man använder som är
viktiga utan just det att man interagerar.
"Föräldrarna
är således långt värdefullare än andra leksaker
för barnet" (Jeffree,
McConkey, Hewson, 1977)
|