Språkutvecklingen

Kommunikation först

v     Härma och matcha

v     Turtagning

v     Vikten av att vänta

v     Framåtskridande matchning

v     Översätt

v     Jimlek, metoden i praktiken

Teckenkommunikation

v     Teckenspråk?

v     Rent praktiskt, hur gör man?

Läsinlärning

v     Språkutvecklingen, ordbilder och bokstäver

Till huvudsidan

Kommunikation är lek!

Sixtens långa väg till första ordet
När Sixten var 19 månader hade han precis börjat på förskolan och vi upprättade hans första individuella plan. Vi tyckte att han ofta struntade i oss när vi lämnade och hämtade. Därför bestämde vi (föräldrar och förskolepersonal) att införa en puss&kram-rutin vid lämning och hämtning. Den logoped Sixten då hade förstod inte vad det skulle vara bra för.
6-8 månader senare struntade han inte alls lika ofta i oss, men det hände ändå ett par gånger i veckan. Då började vi föräldrar KRÄVA någon form av respons från Sixten, speciellt när vi lämnade honom. Här gällde det att vara enveten och inte ge sig. Ibland undrade jag om förskolans personal inte trodde vi var tokiga som vägrade åka till jobbet om han inte vinkade först. Efter ett halvår vinkade han i stort sett alltid när vi lämnade honom.
När Sixten var 32-34 månader började han plötsligt säga "E-Å" samtidigt som han vinkade. Vi uppmuntrade honom genom att svara "hEj dÅ".

Det tar tid att lära sig prata och det är många trösklar för barnet att ta sig förbi innan han är där. Och det kommer inte av sig självt!

Kommunikation först

"Det krävs att människor besvärar sig med att försöka förstå för att det skall bli meningsfullt att försöka kommunicera" (Lagerheim,1988)

Viktigast av allt är kommunikationen, sen kommer orden. Det är genom kommunikation som barnet lär sig språket och lär sig använda språket. Alltså måste barnet tycka om att kommunicera. Kommunikation är inget som kommer av sig självt! Du är ditt barns viktigaste leksak, för det är genom dig som han lär sig kommunikation och språk. Han måste föredra att leka med dig, men då måste du gå in i hans värld och leka på hans nivå.

Stressa inte barnet att använda ord, kommunikation med ljud och rörelser kommer först!

Om hur kommunikation banade vägen för Sixtens första ord kan du läsa på förra sidan (se även bland milstolparna i utvecklingen).

Den metod vi använder är utarbetad av James MacDonald, Ph.D. Han har använt sig av en serie forsknungsstudier gjorda mellan 1971 till 1995, på Ohio State University. Över 400 barn med försenat tal och deras familjer har studerat. Forskningen har publicerat mer än 25 artiklar och lett fram till en praktisk användbar metod för oss föräldrar. Tyvärr finns materialet än så länge bara på engelska. Men en av böckerna, Before speech ska komma ut på svenska i år.

Härma och matcha
Det första och det viktigaste är att härma sitt barn. Vi härmar Sixten många gånger varje dag. Leker han med en bil, gör vi det också. Säger han ”ah!” säger vi också ”ah!”. På det sättet visar vi honom att det han gör är viktigt och bra. Det uppmuntrar honom att göra mer. Vi leker som han gör, på hans nivå, vi är jämbördiga. Sixten tycker att det är roligt att leka med oss för vi gör sånt han kan göra.
Till en början var det vi som härmade Sixtens rörelser och ljud, så småning om började han härma oss, men det tog lång tid!

"Omedelbart när du märker att barnet försöker krama en docka eller mata den skall du snabbt härma dess rörelser. Barnet får då ett exempel som hjälper det." (Jeffree, McConkey, Hewson, 1977)

Vi måste också ge Sixten en chans att styra leken, men kräva att vi också ska få styra. Vi måste vara jämbördiga lekkamrater, som i vilken kommunikation som helst.

Turtagning
Turtagning är ett nödvändingt första steg för att lära sig kommunicera. För oss betyder turtagning att "du gör något med mig och jag gör något tillbaka". Tänk dig att du och barnet spelar pingis, ni måste vara aktiva och vänta så att ingen av er missar bollen.
Ni kan ta-och-ge med vad som helst; leksaker, stumpor, rörelser, ljud eller ord. Ta vad som finns till hands och passar barnets nivå. Hos Sixten är bilar ett säkert kort. Försök att hålla kvar ditt barn i detta utbyte så länge som möjligt.

Vikten av att vänta
Barn med Downs syndrom behöver längre tid på sig att svara. När vi leker med Sixten måste vi låta honom få tid att ge oss respons, att ”svara”. Jag härmar och väntar sedan på hans reaktion. Ha tålamod det kan ta tid.
Det märks alltmer att Sixten behöver tid, mycket tid. I det hela finns ett budskap till oss vuxna - ta det lungt och låt det ta tid.

Framåtskridande matchning
När vi känner att vi matchar Sixten, det vill säga leker så som han kan leka, visar vi honom nästa steg i utvecklingen. Om han gör en rörelse, gör vi rörelsen och ett ljud. Om han gör ett ljud, gör vi ljudet och sätter sen ord på det. T.ex. Sixten och mamma kör med sina leksaksbilar. Mamma gör ett billjud när hon kör, sedan väntar hon på Sixten att göra sitt, till en början finns inga krav på vad Sixten ska göra.

Översätt
Sixten kommunicerar idag med ljud och rörelser. De ljuden och rörelserna är hans speciella språk. Vi hjälper honom nu att översätta dem till svenska (tecknad och talad). När han vinkar, säger vi Hej då, när han pekar på brödet och säger ähhhh, säger vi macka (och tecknar bröd). Vårt jobb är att ge Sixten ord som passar.

Jimlek, metoden i praktiken
Leken är det bästa träningspasset. När vi leker med Sixten försöker vi ofta använda de principer som beskrivs i MacDonalds metod. Vi kallar det för Jimlek. Jag har samlat lite exempel på hur man leker för att stärka kommunikationen och därmed språket här.

"Förstör inte leken i din iver att hjälpa barnet. Kom ihåg att man inte kan tvinga ett barn att leka. Det skall leka för att det vill leka. Du kan emellertid stimulera till meningsfull lek. Visa ditt barn att du finner nöje i dess lek. Rätta dig efter barnet så att det tycker om att leka med dig och sedan kan du gradvis föra in nya idéer och nivåer i leken." (Jeffree, McConkey, Hewson, 1977)

Click to subscribe to communicating

Här tecknar Sixten dricka. Ett barns tecken är i början lika otydliga som tidigt tal.

Teckenkommunikation

Forskning både i Sverige och utomlands har visat att tecken hjälper förståndshandikappade barn i deras språkutveckling.

Det är mycket lättare att teckna än att tala. Genom att lära sig teckna hindras inte barnets språkutvecklingen trots att han inte ännu klarar av att säga ord. Det är också så att barn med Downs syndrom vanligen är visuellt starka och auditivt svaga, det betyder att de har lättare att ta in något med synen än med hörseln. 

Teckenspråk?
Teckenkommunikation är inte samma sak som teckenspråk. Teckenspråkets grammatik skiljer sig från svenskan. Teckenkommunikation innebär att man tecknar de signifikanta orden i det man säger. Tecknena är desamma som för teckenspråk även om man förenklar vissa tecken.
Ibland säger man stödtecken eller tecken till tal, det är bara andra uttryck för teckenkommunikation.

Rent praktiskt, hur gör man?
Det är viktigt att alla kring barnet tecknar; mamma, pappa, syskon, förskolepersonal m.fl. Det är mycket svårt att börja teckna med hjälp av böcker eller liknande. Bäst är om alla får gå en kurs. De kurser som folkbildningsförbunden ordnar i teckenspråk duger fint.

Det finns många tips som stärker tecknandet hos barnet, här är det vi gör med Sixten.

• All personal på förskolan tecknar
• Alla på förskolan, barn som vuxna, har ett personligt tecken
• På förskolan har man en grupp olika tecken som man arbetar med under några veckor. Det kan vara tecken ur någon sång eller tecken som på andra sätt passar in i det tema man jobbar med. Alla barnen på avdelningen få lära sig dessa tecken.
• Vi tecknar till de flesta sånger
• Försöker teckna när vi läser sagor
• Vi har en teckenpärm med ett antal tecken och bilder till som vi tittar i. Bilderna är från vardagen, gärna med anknytning till något som hänt. Det blir som ett fotoalbum med tecken. Har vi varit på Zoo är KAMEL viktigare än MÖSSA. Numera har alla orden i pärmen ramar som förstärker deras form (se nedan)
  När vi tittar i pärmen är det en rolig stund, vi ställer inga krav på att Sixten ska teckna, inte heller testar vi honom. Ofta sitter han mitt emot mig och tittar på mina tecken.
  Innan Sixten fyllde 3 år ville han inte titta i pärmen (som till en början bara inne höll fem vanliga tecknen, utan anknytning till vardagliga händelser). För att få honom intresserad hittade jag på en sång till varje tecken. Han älskar sånger så då gick det bra.
  Det finns en pärm hemma och en på förskolan. Ofta vill de andra barnen på förskolan också titta i pärmen.
  Det finns gratis sidor med bilder och tecken att hämta på nätet, nackdelen med dessa är att de inte har någon personlig anknytning och att de inte har ramar runt orden. Men de kan ju ändå vara en god starthjälp eftersom man snabbt kan göra många sidor i pärmen.
  

På förskolan hade man tidigare "Veckans Tecken", ett tecken som alla barn får lära sig. Nytt tecken varje vecka. Men det fungerade inte, man lyckades inte få rutin på det hela.

Men om han tecknar kanske han aldrig lär sig prata...
Det är oftast mer praktiskt att prata än att teckna. Vanligen lär sig barnet att prata också, men inte utan din hjälp. Du får aldrig förlora tron på att barnet en dag ska prata. Barnet måste få träna mycket på olika ljud också. Använd gärna stödtecken, men uppmuntra alltid kommunikation med ljud.

Alla barn har nytta av att lära sig läsa tidigt, även barn med Downs syndrom. Men eftersom barn med Downs syndrom ofta är visuellt starka (har lättar att lära med hjälp av synen) kan läsförmåga t.o.m. komma före talet. Läsningen kan sedan hjälpa till att stärka språkutvecklingen.

Sixten kunde vid 2 år 8 månaders ålder läsa minst tre ord – han visade detta med att göra rätt tecken till dem. Orden var bil, gunga och docka och han ser dem som symboler, bilder – inte som bokstäver som bildar ett ord. Troligen kunde han fler ord, men då han inte kunde så många tecken kunde han inte visa sina kunskaper.
Redan när han var 4 år kunde han många ordbilder och han visade tydligt att han förstått att ord består av bokstäver. Det visad han genom att peka på varje enskild bokstav i ett ord (speciellt på bilen!) och göra ljud (men de blir inte de rätta ljuden). Det är möjligt att han vet hur varje bokstav låter trots att han inte kan säga det.

Man kan också förtydliga ordets yttre form genom att göra en ram runt ordet (som jag gjort i rubriken). Det finns ett datorprogram som enkelt gör det åt en. Programmet heter Ordramar.

Vi har periodvis använd Glenn Domans metod för läsinlärning som finns att läsa om i boken Lär din baby läsa, från 1966 (finns att låna på de flesta bibliotek). I korthet går det ut på att vi visar ett kort med ordet skrivet på och säger det (vi gör dessutom tecknet), sedan går vi vidare till nästa ord. Det är 10-15 ord i varje omgång. Övningen tar inte ens en minut åt gången.

Sixtens syster kunde vid 2½ års ålder läsa ett trettiotal ord och nästan alla bokstäver. Om bokstäver kan det vara värt att säga att det är bättre att säga ljudet på bokstaven istället för namnet. Det finns barn som aldrig lärt sig läsa eftersom bokstävernas namn sitter så djupt rotade att de inte lär sig att sätta ihop dem till ord. "Be-i-el" blir aldrig "bil".

Här har jag samlat en massa tips på hur man hjälper barn att lära sig läsa.