Pappas bröllopstal

Kära brudpar - alla ni andra!

Jag ska försöka säga några ord - om min förkylda stämma bär och jag inte blir allt för rörd.

Allra först vill jag passa på tillfället och vända mig till våra tre döttrar - tack för all den glädje ni givit oss under alla år och den glädje ni fortfarande bereder oss! Tack för att ni kom till världen!!

Kära Elsa - det känns ofattbart att du sitter där nu som nygift - jag tycker inte det var länge sedan du tittade ut och med tidig visdom utbrast - "ojoj" - och jag efter att ha fått tillbringa två timmar med mamma och dig blev utkörd, åkte till badstranden och lade mig och grät glädjetårar.

Nu har du klarat lekis, grundskolan, gymnasiet och universitetet - nu återstår bara omskolningarna.

Du var ett behagligt barn för oss föräldrar och andra - jag kan inte minnas att vi hörde "jag har inget att göra" från dig någon gång. Du skapade alltid sysselsättning åt dig, eller deltog i våra aktiviteter. Lite lillgammal var du nog och använde ord, som betydligt äldre brukar använda - t.ex. nämligen, bedårande och pärlan: konstatatera. På lekis ville alla att du skulle vara med, när man spelade spel, för då höll man sig till reglerna - det såg du till.

Det dröjde länge innan vi hörde dig i opposition säga "nej". Faktum är väl att vad det gäller att ta på sig arbetsuppgifter, har du fortfarande inte lärt dig säga "nej". - Det var ju bra att du inte sa "nej" i kyrkan idag! Du har alltid pluggat hårt och intensivt, men ibland fanns det områden som var för tråkiga (matte t.ex.) Döm om vår förvåning, när du blev naturvetare.

Nu väntar vi spänt på att få vårt andra barnbarn. Jag vet att tiden som nybliven förälder kan vara jobbig, men främst av allt stimulerande, så jag hoppas du får lite åter av all den tid du lagt ner på studier och arbete.

Kära Elsa - jag hoppas och tror att framtiden blir bra - det blir väl som det blir för de flesta - både sol och regn - men jag vet att du har förmåga att ta vara på stunderna.

Käre Johann! Jag känner mig lite delaktig i att vi idag firar ert bröllop: Dels förstås för att jag är Elsas pappa, men främst för en händelse vintern -93. Det var skoldans för gymnasiet i Sandviken och Elsa var tveksam om hon skulle åka dit eller ej. Jag tyckte hon suttit alltför mycket över skolböckerna och att hon behövde komma ut - så jag sa: "Åk dit du - jag kommer och hämtar dig" - "OK, sa Elsa, men kom halv tolv - jag vill nog inte stanna tills det är slut". 23.30 fanns jag på plats vid torget i Sandviken, men ingen Elsa där. Halv ett kom hon, hopslingrad med en yngling. Jaha, vem är nu det här, tänkte jag. - Det var du Johann! Nu ska ni veta att det här var alltså på vintern (den 4 febr.) så det var ganska kallt att sitta och vänta. Nu när jag känner Johann, vet jag att det var värt både tiden och kylan för att få den värme du ger.

Du, Johann, är hjärtligt välkommen i familjen och du har fört med dig mycken trevlig samvaro. Kunnig, intelligent, kvick - ibland pratsam - ibland tystlåten. Vi känner oss väldigt trygga med att du ska ta hand om Elsa i framtiden.

Kära brudpar -Elsa och Johann - var rädda om varandra och det nya liv, som är på väg - ta vara på livet - ett mycket gammalt talesätt kan nog tjäna som ett ord på vägen: Låt aldrig solen gå ner över oenighet!

Skål -alt: fyrfaldigt leve.