tragedi i fem akter

fyra stamgäster

en bartender

två andra gäster

Branwell Brontë

Joseph

Catherine, den yngre

Hareton

Lockwood

Ellen Dean (Nelly)

Heathcliff

Catherine, den äldre

Hindley

herr Earnshaw

fru Earnshaw

Frances

en andra kroggäst

Edgar

Isabella

en präst

Ben, en tjänare

Linton, Isabellas son

Handlingen utspelar sig i norra England i början av 1800-talet.

Copyright © Christian Lanciai 2001

Ankargatan 2 A

Det inre av ett värdshus. Det är normaltid med inte alltför många kunder.

Bartendern har inte för mycket att göra, en grupp sitter vid ett bord och spelar kort,

och stämningen är ganska avspänd.

1 kortspelaren Fan också!

2 Svär inte så förbannat.

1 Var tacksam i stället, för att du får veta att jag har dåliga kort!

3 Spela i stället.

1 Det är ju det jag gör.

3 Nej, du sitter bara och svär hela tiden.

4 Till saken, mina herrar!

1 Det är ju det jag säger!

3 Nej, du sitter bara och svär!

1 För böveln! Låt mig då äntligen få koncentrera mig!

3 Nu svär han igen.

2 Håll tyst och spela kort!

4 Vem fan kan spela när det drar ett sånt munväder?

2 Tänker ni spela eller tänker ni lägga er?

3 Ta det lugnt, John. Vi har hela dagen på oss.

2 Hela dagen har ju redan gått bara till att sitta här och prata skit.

1 Värre är det att sitta här och lyssna till skit hela dagen.

2 Gå hem då och tvätta äntligen lorten ur öronen!

1 Ska man sitta här och lyssna till skitprat hela dagen?

4 Gubbar, till saken!

3 Det är ju det vi hållit på med hela dagen.

4 Vad då?

3 Aldrig kommit till saken.

2 Så sant, så sant.

4 Kommer han nu också!

2 Det var bara det som fattades.

bartendern Borde inte du vara hemma, Branwell?

Branwell Jo.

bartendern Vad gör du här då?

Branwell Ja, varför kommer man hit, min gode man? Det borde väl du kunna svara på.

bartendern Du är full.

Branwell Nej, bara halvt berusad.

en annan gäst Du har långt kvar, Branwell. Jag trodde du låg till sängs för jämnan nu för tiden.

Branwell Det vill doktorn att jag ska göra, så att jag blir ännu sjukare, så han kan ge mig mer mediciner. Det är så att man kan spy och bli galen.

gästen (tar honom om halsen) Ta det inte så allvarligt. Du ser bättre ut idag.

Branwell Det var inte meningen.

bartendern (känner sin stamkund) Vad får det lov att vara, Branwell?

Branwell Det gamla vanliga.

bartendern Ingenting annat?

Branwell Dagen är lång. Jag hinner med det andra sedan.

bartendern (häller upp ett glas åt honom) Du vet att jag har mina restriktioner.

Branwell (slår näven i bordet) Finns det då ingenstans i världen var man kan vara fri? Inte ens på en pub?

gästen Ta det lugnt, Branwell. Du är bland kompisar här. Du är fri bland oss.

Branwell Man kan inte gå nånstans utan att folk talar om för en vad man inte får göra och vad som är förbjudet. Sätt mig då i tvångströja genast!

bartendern Ingen vill göra dig till martyr, Branwell.

Branwell Jag föddes som martyr. Jag ville det aldrig själv ens.

bartendern Martyr för vad?

Branwell Och det frågar du?

bartendern Ja, det gör jag.

Branwell För det fria ordet! Jag föddes till diktare! Ingen blev något annat i min familj! Vi är alla gudabenådade fabulerare! Jag är det fria ordet personifierad! Men ingen vill ha det. Jag skriver ner det, men ingen läser det. Jag skickar runt mina dikter, men ingen vill ha dem. Jag bönar hos förläggare, men de bara tackar för sig och ber mig gå. Jag är den fria människan som fötts i en ofri värld av bara medelmåttor och tröghet! Jag är för levande för denna värld! Jag är den ensamma pärlan i en värld av bara svin!

gästen (klappar honom vänligt) Vi tycker om dig, Branwell. Här är du förstådd.

Branwell (föraktfullt) Ja, av andra fyllon.

gästen Snäs inte så nedlåtande åt mig. Jag är ju din vän.

1 kortspelaren Här kan man fan inte spela! Läs nånting för oss, Branwell! Du har ändå förstört spelet för oss!

gästen Ja, läs nånting för oss, Branwell.

bartendern Läs din senaste dikt, om du har någon.

Branwell Alltid har jag väl något skräp i min mössa.

gästen Det är bra, Branwell! Dig kan man lita på! Du förnekar dig aldrig!

1 Läs då högt och tydligt, så man kan förstå vad du säger.

2 Och sluddra inte, för då blir det bara komiskt.

3 Det blir det ändå.

4 Eller patetiskt.

3 Det blir allt på en gång och obegripligt som summa.

2 Men Branwell läser bra, när han vill.

gästen Läs, Branwell! Visa att du kan!

"Det är något illavarslande över den kalla vinden som rasslande hotar och bromsar mig när jag vandrar över heden med de tröstlösa ändlösa gråa stengärdsgårdarna, som verkar som gravstenar i sina sterila rader av likstelhet, mossbemängda, bortglömda och delvis raserade, som om de bara hade haft olyckliga liv att någonsin vittna om."

Det här har inte jag skrivit. Jag har fått med mig fel papper.

gästen Läs mera! Läs mera! (De andra stämmer in.)

bartendern Det började bra, Branwell. Vi väntar på mera.

Branwell Jag har fått med mig min systers manuskript. Det var inte meningen.

gästen Din syster är lika bra som du.

4 Vilken av dom?

3 Vilken som helst. Alla kan skriva och berätta.

2 De är häxor alla tre, och pappan vill aldrig gifta bort dem därför.

1 Vad är han rädd för?

2 Olyckor.

gästen Vad handlar berättelsen om, Branwell?

Branwell (har med växande alarm ögnat igenom pappren) Det är en roman, ett utkast till en roman. Men det är min roman. Men hon har skrivit ner den. Det var aldrig meningen.

4 Det låter intressant. Läs mera.

gästen Ja, Branwell! Läs mera!

Branwell (tar plats mitt i krogen) Jag har plötsligt blivit nykter. Ja, jag ska läsa mera, men ge er till tåls, för det är en lång och svår historia.

2 Vad handlar den om?

Branwell (har satt på sig glasögonen igen) Det är en gäst som hyr en vacker herrgård ute på heden av en besynnerlig excentrisk gammal mörk och dyster herre, som lever i elände på en sämre gård. Men det är bara början.

1 Du gör oss nyfikna.

Branwell Orkar ni? (Alla tittar på varandra, som för att mäta oddsen.)

bartendern Börja bara, Branwell, och se hur långt du kommer.

Branwell Som ni vill. Kom med mig ut på den ödsliga heden, där vinden aldrig lämnar de otröstliga andarna någon ro, där evig ofrid pinar den osaliges virvlande hjärna, och där olyckan är det enda säkra kortet i livet, från vaggan till galgen. Kom med mig ut i det svindlande helvetet av ofärd och evig tragedi!

Scen 2.

Det inre av en tämligen nergången större stuga.

Stämningen dyster och tryckt. Ingen säger ett ord.

Alla är illa klädda och ser slitna ut, det råder fullständigt förfall överallt,

men ingen undergångsstämning, utan snarare en stämning som i ett unket fängelse.

Joseph, Catherine, Hareton i rummet, när det knackar på porten.

Catherine (syr) Öppna, Hareton. (Hareton, smutsig, reser sig och öppnar för Lockwood.)

Lockwood (en trevlig gentleman) Guds fred i stugan! (tar av sig hatten i en vänlig hälsning.)

Catherine Vem är det?

Hareton En främling.

Joseph Ni har visst kommit fel, Sir. Det är ingen Guds fred i den här stugan.

Lockwood Bor inte herr Heathcliff här?

Joseph Just därför är det ingen Guds fred här i stugan.

Catherine Tyst, Joseph!

Joseph Jag får säga vad jag vill. Jag har ju ingenting att säga till om ändå.

Catherine Gör inte läget värre än vad det är!

Joseph Kan det bli värre än det är?

Catherine Har du levt så länge och inte lärt dig, att det är det det ständigt blir?

Joseph Alltså spelar det ingen roll vad jag säger, för allt blir ständigt värre ändå.

Lockwood Det var inte min mening att störa, (försiktigt) men är herr Heathcliff här?

Joseph Är ni den där hyresgästen i Thrushcross Grange?

Lockwood Just det!

Joseph Är det något som inte är bra?

Lockwood Nej då, allting är bra, det var bara några små detaljer....

Ellen (den stora präktiga köksan, kommer ut från köket) Vem är det?

Joseph Bara den nye hyresgästen.

Ellen Jaså, men han ser ju artig ut. Be honom då för sjuttsingen stiga in!

Joseph Ja, stig in då, herrn. Vad väntar ni på?

Lockwood Herr Heathcliff, om ni ursäktar.

Ellen Heathcliff är där uppe. Han kommer nog ner. Han hör allt. Han måste ha hört att någon kom.

Catherine Han hör bara vad han vill höra. Därför hör han mer än alla andra.

Lockwood Det där förstod jag inte riktigt.

Catherine Ingen kan förstå Heathcliff.

Ellen Har ni träffat honom?

Lockwood Ja, jag har träffat honom.

Ellen Ni verkar inte imponerad.

Lockwood Han gjorde ett något, hur ska man säga, förbryllande intryck.

Ellen Var han inte oförskämd och avskräckande mot er som mot alla andra?

Lockwood Något åt det hållet, kan man kanske säga.

Heathcliff (ropar från övre våningen) Ellen! Vem var det som kom?

Ellen (ropar tillbaka) Er hyresgäst i Thrushcross Grange.

Heathcliff Den där oljade mesen! Vad vill han?

Ellen Det får ni fråga honom själv.

Heathcliff Jag är upptagen. Be honom gå.

Ellen Heathcliff, han är en av de få som aldrig gjort er något illa! Ni är hans värd! Var så vänlig och visa honom någon mänsklighet!

Heathcliff (argt för sig själv) Fan i helvete! Aldrig får man vara i fred!

Lockwood (när Heathcliff visar sig i trappan) Det var inte meningen att störa...

Heathcliff (kommer ner med käpp) Bär er inte så fånigt åt. Ni vet ju mycket väl att det är just vad ni gör.

Ellen (till Heathcliff) Det drar ihop sig till storm.

Heathcliff Det gör det alltid. Ju mer det stormar, desto bättre. Låt det storma! Låt vindarna yla ihjäl sig över våra osaliga själar! Låt trollen dundra fram över hedarna med virvelvindens dans och dra oss alla med sig till helvetet!

Joseph Fy så han svär, husbond!

Heathcliff Det vet du väl att jag alltid har gjort!

Ellen (till Lockwood) Han är alltid sådan, men han menar ingenting ont.

Heathcliff Var inte så sjåpig, Ellen! Du om någon här vet hur mycket ont jag alltid har både velat och åstadkommit!

Ellen (till Lockwood) Han är bara på dåligt humör.

Heathcliff Jag är alltid på dåligt humör! Lär er det genast, min herre! Nå, vad kan jag göra för er?

Lockwood Det gällde några detaljer i huset jag hyr av er.

Heathcliff Kom tillbaka i morgon.

Ellen Han kan inte komma tillbaka i morgon.

Heathcliff Varför inte det då?

Ellen Det sade jag redan. Det blir storm. Han kan inte gå hem.

Heathcliff Om jag kan gå ut och härja i vilka väder som helst så kan han det också. Varsågod och packa sig iväg, herrn! Kom igen i morgon!

Ellen Ingen kan gå ut i det vädret.

Heathcliff Jo, jag kan!

Ellen Ni kanske, men ingen annan.

Heathcliff Jag vet många som kan. Cathy, till exempel....

Ellen Blanda inte in dom döda. Ingen dödlig kan vara utomhus mera idag – utom ni.

Heathcliff (drömmande) Nej, bara de odödliga. Bara de osaliga. Bara de osaliga minnena av alla osaliga andar....

Lockwood (till Ellen) Är han alltid så där?

Ellen Vi har vant oss.

Lockwood Han verkar inte riktigt kry.

Ellen Det har han aldrig verkat.

Lockwood (indikerar Hareton och Catherine) Är det hans barn?

Ellen Nej, gudbevars! Det ser ni väl på dem? De är inte ens släkt med honom. Han har inga egna barn.

Lockwood (försiktigt) Adopterade?

Heathcliff Stå inte och skvallra med gästen, Ellen, utan visa ut honom!

Ellen Gud förlåte mig, men det går inte.

Heathcliff Blanda inte in Gud i det här. Han har ingenting med saken att göra!

Ellen Han måste få stanna här över natten.

Heathcliff (slår argt käppen i golvet) Nej, säger jag!

Lockwood För all del, jag kan nog finna vägen i mörkret över heden mellan blixtarna....

Ellen I det här vädret finns det ingen väg längre. Det finns bara lera.

Heathcliff Vad fan skulle ni komma hit och störa för? Som om jag inte hade nog av oro och sorg redan! Nu har ni fått mig på dåligt humör dessutom! Fan anamma!

Lockwood Vart går han?

Hareton Han går ut i regnet för att kyla av sig. Det gör han alltid. Han trivs bara i dåligt väder.

Lockwood En högst besynnerlig husbonde ni har.

Ellen Och besynnerligare blir han.

Joseph Det blir värre med åren. Och det kommer att sluta illa för oss alla genom honom, det vet jag!

Ellen Prata inte strunt, Joseph. Gå ut i stallet i stället och se till djuren.

Joseph Det var just vad jag tänkte göra. (går ut)

Catherine Oroa er inte, Sir. Ni kan stanna här över natten. Jag ska ge er ett rum och sängkläder.

Lockwood Tack för er vänlighet. Men vad ska er husbonde säga?

Catherine Jag tar ansvaret. Han säger aldrig emot mig.

Ellen Sätt er här framför brasan och värm er.

Lockwood (drar sig närmare elden) Tack. Jag är faktiskt frusen.

Ellen Det syns långa vägar. Alla fryser så fort Heathcliff uppenbarar sig.

Lockwood Dock tror jag faktiskt det är kylans och inte hans fel.

Ellen Vi vet bättre. Vi känner honom.

Catherine Prata inte strunt nu, Ellen, utan ge honom något att äta.

Ellen Vi har lite kyckling kvar. Vad sägs om det?

Lockwood Kalas!

Ellen Ni är åtminstone mänsklig. Vi är inte bortskämda med mänsklighet här precis.

Lockwood Det är ni som är mänskliga mot mig, inte tvärtom.

Hareton (något generad) Jag går ut i stallet och hjälper Joseph med hästarna.

Catherine Ja, gör det, Hareton. (Hareton går ut.)

(till Lockwood) Han är orolig för Heathcliff.

Lockwood Är han fäst vid Heathcliff?

Catherine Ja, fastän Heathcliff reducerat honom till en slav och ett djur.

Ellen Säg inte så, fröken Catherine.

Catherine Men det är sant.

Ellen Heathcliff kan alltid stå bakom dörrar och lyssna. Det har han alltid gjort.

Catherine Jag går upp och ställer ert rum i ordning, herr Lockwood.

Lockwood Det tackar jag för.

Ellen Här är lite mat. Snart ska ni nog bli varm.

Lockwood (ensam med Ellen) Ni verkar inte särskilt lyckliga här, om jag får säga min mening, Ellen. Får jag säga Ellen?

Ellen Naturligtvis. Känn er bara som hemma.

Lockwood Kan någon göra det? Jag menar, er husbonde verkar vara en något gruvlig tyrann.

Ellen Det har inte alltid varit så.

Lockwood Varför blev det så?

Ellen Förr var här alltid glada klingande skratt, men det var länge sen. Det var innan alla ungdomarna gick och dog. Det var innan Heathcliff kom till gården.

Lockwood Han har inte alltid varit här?

Ellen Nej. Han är hittebarn. Jag har alltid undrat om inte gamla husbond plockade upp honom direkt ur helvetet.

Lockwood Han verkar inte ond men däremot olycklig.

Ellen Han har gjort alla olyckliga med sin olycka.

Lockwood Vad är hans olycka?

Ellen Att han kom till gården. Och att han inte fick Cathy.

Lockwood Cathy? Jag hört henne nämnas tidigare ikväll. Vem var hon?

Ellen Unga fröken Catherines mamma. Och exakt henne lik.

Lockwood Hur gammal är Heathcliff?

Ellen Äldre än alla andra men ändå fortfarande alltför ung.

Lockwood Ja, så verkar han.

Ellen Det är en lång historia, Sir, men jag kan försöka berätta den i all korthet medan husbond är ute. Orkar ni?

Lockwood Jag brinner av intresse.

Ellen Jag var med från början, så jag vet allt. Så här var det.

Cathy Pappa! Pappa! Det är Pappa som kommer!

Ellen Såja, barn. Hur vet ni det?

Cathy Vi såg honom genom fönstret!

Hindley Det är faktiskt sant, Ellen. Han är på väg.

Earnshaw Här är jag, mina barn! Är allting väl här hemma?

Cathy Pappa! Pappa! (hoppar upp i hans famn.)

Earnshaw Såja, ta det försiktigt! Vält mig inte! (sätter sig och omfamnar Cathy.)

Frun Men vad i all fridens namn är det du har på ryggen?

Hindley Ett troll, ser du väl, mor. Ett svart troll från heden.

Earnshaw Nej, inte alls, Hindley. Det här är din nye lillebror. Tillåt mig presentera.... (tar ner Heathcliff från ryggen) ...vår nye familjemedlem. Jag har gett honom namnet Heathcliff, kära hustru, efter barnet vi förlorade.

Frun Men var i all fridens namn kommer han ifrån?

Hindley Från helvetet, ser du väl, mor. Det är en riktig svartskalle från helvetet.

Earnshaw Nej, Hindley! Inga översittarfasoner här! Då får du ingen kvällsmat! Vårt hem har alltid varit ett gästfritt hus och skall så alltid förbliva. Aldrig skall någon vara annat än välkommen i detta goda gudfruktiga hem. Slog han dig, Heathcliff?

Heathcliff (stoiskt) Det var inget.

Frun Men var i all fridens namn har du hittat honom?

Earnshaw På Liverpools bakgator. Ingen familj. En liten tiggare. Jag såg min chans att rädda ett barns liv och tog den. Var det fel, hustrun min? Vi hade ju ett tomrum här hemma.

Frun Stackarn. Han ser alldeles färdig ut. Ge honom en tallrik soppa, Ellen.

Hindley (arg) Ska han få mat och inte vi?

Earnshaw Uppför dig, Hindley! Ett hårt ord till, och du får sova i stallet i natt! Detta är er nye lillebror!

Hindley Du har skaffat oss fan själv till lillebror.

Frun Hindley! (slår honom)

Hindley Jag trodde jag var din äkta son, Mamma. (går ut)

Cathy (till Heathcliff) Slog han dig, lilla troll?

Heathcliff (oberört) Jag är van att bli slagen.

Ellen Han måste tvättas och göras ren ordentligt. Han kan ju ha loppor och ohyra.

Earnshaw Det kan vi alla, Ellen. Men renast är den som är ren i själen, och det är den som har det längsta tålamodet. Och om någon har tålamod här i huset är det vår nye lille vän här, eller hur, Heathcliff?

Heathcliff Om ni säger så, Sir.

Earnshaw Jag säger så. Ge honom nu en tallrik soppa. Han huttrar ju fortfarande av Liverpools bakgators råkalla slask.

Ellen Han kan ju rentav ha pestlöss.

Earnshaw Nu räcker det, Ellen.

Cathy Slog han dig, stackare?

Heathcliff Jag är ingen stackare.

Cathy Det är du visst, för du har kommit till en stygg familj och fått två stygga äldre syskon.

Heathcliff Det tål jag nog.

Cathy Men ett av dem är åtminstone en syster. (kramar honom)

Heathcliff Vad heter du?

Cathy Catherine. Kalla mig Cathy.

Earnshaw (till frun) Cathy har åtminstone accepterat honom.

Frun Det är mitt fel som alltid har skämt bort Hindley.

Earnshaw Hindley är inte enda sonen längre, och det är nog nyttigt för Hindley.

Frun Ja, min make, vad far gör är nog alltid rätt.

Earnshaw (menande) Jag tror att Heathcliff och Cathy redan har funnit varandra.

Frun Bortbytingen blir nog en människa han också.

Ellen Men jag märkte det genast. Det var som om ett mörkt moln kom in i huset den dagen, och det molnet var inte bara Hindleys avundsjuka. Det molnet låg i luften över oss alla, och jag tror att vi alla nog fattade att det kom från den nye familjemedlemmen själv, men ingen vågade uttrycka sin misstanke. Det var något med Heathcliff som inte var av denna världen. Så hade han ju också fått namnet av fruns framlidne andre son. Nej, det bådade ingenting gott.

Den där infernaliska hedenvinden! Nu har fönstren mot norr blåst upp igen! Jag får nog gå och stänga fönsterluckorna. Ett ögonblick, herr Lockwood. (går ut)

Lockwood (läppjar på sitt te) Ett underligt hus, fullt med skelett i garderoben. Hur många? Det vet de kanske inte ens själva, men någon ro lär de aldrig få.

(Det närmaste fönstret blåser upp.) Nu spökar det här också. Nåväl, det minsta jag kan göra är väl att stänga fönstret.

Cathy Släpp in mig! Släpp in mig!

Lockwood Vem är ni? Hjälp!

Cathy (drar våldsamt i Lockwoods arm) Släpp in mig!

Lockwood Arma kvinna, vad gör ni ute i stormen! Dörren är öppen! Kom in genom den men inte genom fönstret!

Cathy (som förut) Släpp in mig!

Lockwood Ni gör mig illa! Släpp!

Cathy Släpp in mig! Släpp in mig!

Lockwood Vad är det för dårar som tillåts springa lösa ute på heden i det här vädret?

Heathcliff (kommer in) Ni här fortfarande. Vad gör ni här? Varför har ni inte gått?

Lockwood Ni ska vara tacksam för att jag är kvar och försvarar ert hus. En galen kvinna försökte just dra mig ut genom fönstret.

Heathcliff (bestört) En galen kvinna? Vem var det?

Lockwood Hur ska jag kunna veta det? Ni kan ju inte ens själva hålla ordning på alla era spöken här i området!

Heathcliff Vad var det för en kvinna? Hur såg hon ut?

Lockwood Blond, vacker, som er unga släkting fröken Catherine men mognare.

Cathy! Cathy! Var är du?

Lockwood Lugna er, Heathcliff! Jag hade just allt sjå i världen med att få fast det där fönstret!

Heathcliff Cathy! Cathy! Kom tillbaka!

Lockwood Han är galen.

Heathcliff (vänder sig ursinnigt om) Nej, jag är inte galen! Vet ni inte vem kvinnan är ni fick se? I åratal har jag väntat på henne! Och så kommer hon när ni är här! Varför kommer hon till er och inte till mig?

Lockwood Det får ni väl fråga henne.

Heathcliff Idiot, hon är ju död!

Lockwood (betänksamt) Ja, det komplicerar ju situationen betydligt.

Heathcliff (ut igen) Min älskade! Kom tillbaka!

Lockwood (uppgivet, sträcker upp händerna) Jag tvår mina händer.

Ellen Vad står ni där vid fönstret för, master Heathcliff? Ni kan ju få lunginflammation!

Heathcliff Det struntar jag i.

Lockwood Han spanar efter förbipasserande flickor.

Ellen Master Heathcliff, har ni blivit galen?

Heathcliff (vänder sig till Ellen) Cathy var här, Ellen.

Ellen Ja, det är klart att hon är här. Hon bor ju här.

Heathcliff Nej, Ellen, jag menar den riktiga Cathy. Den avlidna Cathy.

Ellen (spanar in Heathcliff) Ja, ni ser sannerligen ut som om ni sett ett spöke.

Heathcliff Hon var här, Ellen!

Ellen Ja, ja, men för Guds skull, stäng fönstret!

Heathcliff (stänger resolut fönstret men rusar direkt på dörren i stället) Cathy! Cathy! (ut)

Lockwood Här försiggår mer än vad något mänskligt förstånd kan begripa sig på.

Ellen Jag fruktar att ni kom lagom till finalen.

Lockwood Vad har jag missat?

Ellen Bara hela romanen.

Lockwood Ni kom visst i gång med början.

Ellen Ja, den lyckliga början. Den ljuva, glada början, som sedan bara oavlåtligt skenade iväg med oss alla ner i en tragedi utan botten.

Cathy och Heathcliff älskade varandra. Hindley, hennes äldsta bror, hunsade med honom och gjorde allt för att förnedra honom, men det ledde bara till att Cathys kärlek för honom blev ännu mera okontrollerad och översvallande. De växte upp tillsammans som syskon, men deras kärlek var mer än väl passionerad från början. Den var vild och ohejdbar, som en naturkraft.

Och frun dog, och Hindley blev allt svårare och grymmare. Han njöt av att plåga Heathcliff.

Lockwood Gav Heathcliff aldrig tillbaka?

Ellen Nej, det var det som var miraklet. Hans tålamod var övermänskligt. Han gav aldrig något tillbaka. Och det gav honom ett ständigt växande förtroende från gamle Mr Earnshaws sida, samtidigt som Cathys kärlek bara tilltog i samma takt som Hindleys hat och oförskämdheter.

Men Hindley reste bort, meningen var att han skulle bli utbildad, men det blev som det blev med den saken. Pojken hade ju inget sinne för böcker. Det har ingen någonsin haft i den här ändan av världen. Han blev bara sjuklig och instängd och förlorade all den knappa friskhet han dittills ändå hade haft.

När Mr Earnshaw blev sjuk och det stod klart att han stod inför avskedet skickade vi genast bud till Hindley att han skulle komma hem. Men det blev inte som vi hade tänkt oss...

Scen 3. Mr Earnshaws dödsbädd.

Catherine, Heathcliff, tjänstefolket, alla är samlade kring honom.

Earnshaw Det är bara Hindley som fattas. Vet han om att jag ska dö?

Catherine Vi har skickat bud till honom, Pappa. Han borde ha kommit redan.

Earnshaw Han höll aldrig tiden. Men det gjorde aldrig jag heller. Jag dröjde alltid kvar och försenade mig. Du tar väl hand om lille Heathcliff, Cathy?

Catherine Naturligtvis, Pappa.

Earnshaw Du var mitt olycksbarn, lille svartskalle. Allt gick på tok för mig i Liverpool. Fiolen jag köpte åt Hindley gick sönder, och ditt ridspö, Cathy, slarvade jag bort. I stället kom jag hem med den där. Var det en dålig affär?

Heathcliff Inga affärer är dåliga, mr Earnshaw.

Earnshaw Så talar en boren affärsman. Kanske det ändå kan bli något av dig, i motsats till Hindley.

Catherine Du får inte prata så mycket, Pappa. Du bara tröttar ut dig.

Earnshaw Nej, Cathy, försök inte. Det är bara er jag tråkar ut. Men det här är ju sista chansen. (Cathy gråter.) Såja. Ta det inte så hårt. Det blir bättre sedan, när ni är fria från mig och kan ägna er åt era vilda lekar i fred. Åja, jag vet nog vad ni håller på med, Cathy och Heathcliff, era oborstade barn! Låt det bara inte bli en vana, och framför allt, gör aldrig slut på det roliga, utan håll alltid sams och bevara er goda kontakt när den är som bäst. Kärlek är ett heligt ting, som aldrig får besudlas med meningslösa missförstånd. Och jag vet, att er kärlek är äkta. Så håll bara fast vid den, och svik den aldrig.

Ellen Jag tror bestämt att någon kommer.

Heathcliff Flera.

Hindley (utanför) Är det någon hemma?

Catherine Hindley! Här uppe!

Hindley (kommer in med sin unga fru) Jaså, här är ni. Får jag presentera min unga fru, lilla fröken Frances.

Earnshaw Din klåpare, vad har du nu gått och gjort?

Hindley Jag har gått och gift mig.

Earnshaw Med det där skrället?

Hindley Hon är inget skrälle. Hon är min fru.

Catherine Fick du inte vårt bud, om att Pappa låg sjuk?

Hindley Jo, visst fick jag det, men det gör han ju alltid. Ska han äntligen till att dö nu?

Earnshaw Ja, Hindley, det är dags nu, så imorgon blir du husbonde här. Och så kommer du hem med en blekfis till storstadstös som troligen inte ens kan städa. Kunde du inte ha tagit hem något roligare till din faders dödsbädd?

Hindley Jag har alltid gjort mitt bästa, far.

Earnshaw Nej, du har alltid gjort ditt sämsta. Se så blek om nosen hon är. Och du själv! Vad har det blivit av dig? Jag skickade ju iväg dig med en massa pengar för att du skulle bli något! Och vad har du blivit? Bara blek om nosen, bara smal om benen, bara klen och bortskämd, och så för du till råga på allt hem en än blekare och klenare hustru!

Hindley Frances, hör inte på honom. Han är bara gaggig.

Earnshaw Skicka ut henne då, om hon inte får höra på vad jag säger! Det ska jag tala om för er, att det sista jag är är gaggig! Andra dör hur senildementa som helst och yngre än jag dessutom, men jag dör åtminstone inte gaggig. Så det så! Ut med dig, din bortklemade blekfis, så att jag slipper se ditt stackars misslyckade hustruskrälle mera!

Hindley Kom, Frances. Det går över. (går ut med Frances.)

Earnshaw (ropar efter honom) Nej, Hindley, döden går aldrig över! Den är alltid närvarande! Vi slipper den aldrig! Även du ska dö, men din hustru går i graven först!

(inser att Hindley inte hör honom) Hur kunde han ta hem en hustru som aldrig kommer att kunna tåla det här klimatet? Han kommer ju att bli hennes död!

Catherine Bekymra dig inte för andra nu, kära Pappa. Det är ju du som ska dö.

Earnshaw Ja, tänk, det hade jag nästan glömt. Ja, det är väl lika bra att jag dör då, så får vi det undanstökat. Vad det ska bli skönt att äntligen få slippa er alla! Har jag tur så väntar min kära hustru på andra sidan med åtminstone ett äntligen välstädat hem. (dör)

Ellen Han är död.

Catherine Pappa! Pappa!

Heathcliff Ja, han är borta.

Hindley (kommer in) Vad är det jag hör? Har gubbskrället äntligen lämnat in nu? Det var på tiden! Nu är det alltså jag som är herre här! Ut med dig, Heathcliff! Du sover i stallet hädanefter! Nu är det slut på farsgubbens daltande med dig! Du är härmed bara dräng på gården! Och du, Catherine, får aldrig umgås med honom mera. Nu är det jag som är herre, och jag och min hustru bestämmer allt! Ni måste respektera oss!

Catherine Respektera dig, din brutale översittare? Aldrig!

Hindley Har ni då ingen respekt för den avlidne? Ett sånt språk! Ut med er, allihop! Här ska nu bli ordning och reda! Äntligen är det slut på vanstyret!

Ellen Kom, mina barn. Låt oss lämna vår nye herre ensam med sin faders lik.

Hindley Jag kom tydligen hem i rätt ögonblick för att misshaga dig en sista gång riktigt ordentligt! Du föredrog alltid både Cathy och Heathcliff, den svartskallen. Men nu är jag i min laga rätt att göra livet till ett helvete för dem, om de så ens vågar knysta tillsammans mera!

Akt II scen 1. Värdshuset.

(som akt 1 scen 1)

1 Vad är det för en jävla historia du drar, Branwell?

2 Äh, låt honom få dra den till slut, så kan han gå hem sedan.

3 Ja, annars slipper vi honom aldrig.

2 Ge honom mera öl, så att han håller fyr under pannan.

4 Du pallar väl för några sejdlar till, Branwell?

Branwell Gärna, om ni bjuder.

bartendern Så länge du har något att berätta står vi för bränslet.

flera Rätt så!

2 Drick, Branwell! Drick och berätta!

4 Ja, dra den där långa.

3 Låt oss nu i detalj få höra hur båda familjerna går under.

Branwell Jag har varnat er. Det är en lång historia, och jag har bara kommit fram till början.

2 Dagen är lång, och drinkarna är längre.

Branwell Men vem är den där nye gästen? Jag har sett honom förut.

1 Bry dig inte om honom. Han är bara ett fyllesvin som alla andra.

2 En sann underhållare roar sig utan att bry sig om publiken.

4 Ja, dra nu den där långa.

Branwell (går fram till gästen) Sir, känner inte vi varandra?

gästen Bry er inte om mig. Gå till era vänner och fortsätt deklamera.

Branwell Vad gör ni här?

gästen Lyssnar.

Branwell Varför?

gästen Om det skulle vara intressant.

Branwell Ni har kommit hit för att lyssna på mig.

gästen Ja, det medges.

Branwell (till de andra) Jag vet vem han är. Han är en förläggare.

1 Bry dig inte om honom, Branwell. Kom hit nu.

bartendern Lämna honom i fred och fortsätt underhållningen. Det har du betalt för.

Branwell Vad tusan gör han här?

bartendern Det är det kanske säkrast att inte lägga sig i, Branwell.

4 Kom nu, Branwell. Var inte löjlig, och ofreda inte gästerna.

Branwell (rusar på gästen och fattar honom om strupen) Din förbannade knöl! Varför har du kommit hit?

Branwell (vild) Jag vet vem han är! Jag vet vem han är!

bartendern Lugna dig, Branwell! (till gästen) Vi ber om ursäkt. Han är berusad.

gästen (ruskar på sig) Det vet jag nog.

Branwell Din förbannade gam! Vad vill du med mig? Har du inte förolämpat mig tillräckligt?

1 Vad har han gjort dig, Branwell?

Branwell Ingenting, utom att han slitit själen ut ur min kropp.

gästen Jag vet inte vad han talar om.

bartendern (till gästen) Förklara er, Sir. Vem är ni?

gästen Jag har bara träffat den här individen en gång förut och det flyktigt.

Branwell Flyktigt! Lika flyktigt som en bödel avrättar en oskyldig!

gästen Jag förstår inte vad han talar om.

Branwell Släpp mig! Jag ska inte flyga på honom mera! (De andra släpper honom.)

Jag vet allt om den här personen, men han vet ingenting om mig. Jag gav honom mina dikter att läsa. Jag gav honom mina romaner att läsa. Jag var ingenting annat än en boren poet och författare, och jag bönföll honom om att acceptera mig, så att jag skulle komma ifrån det här ormgropsträsket av bara förfall och ruin, elände och trångsynthet. Jag gav honom min själ. Och vad gjorde han med den? Han trampade ner den i en värre skit än jag var född i, och vad sade ni, Sir, som ett utlåtande? Kommer ni ihåg det?

gästen Det är min otacksamma uppgift att få bedöma hundratals som han i månaden.

Branwell Vad sade ni, Sir, som ett utlåtande? Jag ställde er en fråga!

gästen Det minns jag inte.

Branwell Nej, naturligtvis minns ni inte det! Ni minns det lika litet som flugan ni senast massakrerade mot er kind! Det är vad vi författare är för er förläggare: flugor att massakrera och spotta på och jämna ut med marken och torka bort fläcken av! Ingenting mer!

bartendern Branwell, du går för långt. Du blir aldrig publicerad på det där sättet.

Branwell (fortfarande ifrån sig) Säg mig varför ni kom hit , Sir!

gästen (inser att han står till svars) Jag kom hit för att lyssna på er. Jag ville ge er en chans till. Jag ville höra hur ni berättar och om vad ni berättar vore något att satsa på. Det är allt.

bartendern Vi har ingen bättre berättare i norra England. Inte sedan Walter Scotts dagar.

gästen (borstar av sig) Det kan så vara. Det vill jag inte utlåta mig om. Men saken är, att han är omöjlig. Ni såg själv hur han attackerade mig i avsikt att döda mig. En sådan författare kan aldrig bli någon försäljningssuccé. Det enda han kan åstadkomma är skandaler, hur bra han än berättar. Jag beklagar, Mr. Branwell Brontë, att ni inte hade vett att ta bättre vara på den andra chans jag var beredd att ge er. (går kallt och resolut ut därifrån.)

den andra gästen Branwell, fortsättningen.

Branwell Hur kan jag mera läsa något efter detta?

bartendern Du var bara full, Branwell. Glöm intermezzot.

1 Ja, vi väntar, Branwell.

3 Din skröna om hur båda familjerna går under är inte slut än.

Branwell Det är min systers manuskript.

bartendern Men det är din historia.

Branwell Den kan aldrig bli känd under mitt namn.

andra gästen Strunt i namnet. Vem fan bryr sig om ifall Shakespeare skrev sina dramer eller någon annan? Det är bara de färdiga skrönorna som räknas.

2 Han har rätt.

bartendern Tror du att du kan plocka upp tråden? Behöver du mera öl?

Branwell Ja, jag tror att jag behöver mera öl.

Såja, det räcker. Det räcker!

andra gästen Sätt i gång, Branwell! Vi väntar!

4 Ingen ska störa dig mer.

3 Vi har kastat ut alla dumma förläggare.

Branwell (med fyra fyllda sejdlar framför sig) Tål ni höra mer?

Alla Ja!

Branwell Nåväl. (vecklar upp manuset igen, tar på sig glasögonen igen och börjar läsa.)

De tyckte så mycket om den förvildade Cathy på det förnäma och rika Thrushcross Grange att de behöll henne där, för att uppfostra henne och lära henne seder, så att när hon kom tillbaka till Stormiga Höjder kände vi inte igen henne.....

Ellen Hon hade blivit fina damen och skaffat sig fasoner som rakt inte hörde hemma hos oss och som framför allt stötte Heathcliff, som kände sig ringaktad och bortstött. Som om det inte hade räckt med att Hindley behandlade honom som ohyra! Att dessutom hans enda allierade Cathy skulle bli för god för honom var mer än vad han tålde. Och Cathy tyckte själv för mycket om sina nya fasoner för att kunna gå något steg tillbaka.

Scen 2. Stormiga Höjder (som Akt 1 scen 2).

Hindley Se till att skärpa er nu! Cathy har varit borta i fem veckor och skaffat sig fina fasoner, så se till att inte skämma ut er nu!

Frances Men varför har hon varit borta så länge?

Ellen Det vet Heathcliff.

Hindley (mörkt) Ja, det är Heathcliffs fel, om det är ett fel.

Frances Hur gick det till egentligen, Heathcliff?

Heathcliff (lortigare och mera ovårdad än någonsin) Vi var ute på heden och lekte som vanligt, när vi kom bort oss till Thrushcross Grange och beslöt att kika in i fönstren. Där var så fint och ombonat, rena sagoslottet, och så kom hundarna ut och angrep oss och bet Cathy i benet så att det nästan bröts. De var mycket ledsna för Cathys skull, men de ansåg att det var mitt fel.

Hindley Det var det också!

Frances Hindley!

Heathcliff Så de krävde att få vårda Cathy tills hon var återställd, men mig skickade de tillbaka.

Hindley Ja, tillbaka med dig ut i stallet, Heathcliff! Vad gör du här inne i stugan?

Heathcliff Vi skulle ju alla vara med och ta emot Cathy.

Hindley Fröken Cathy för dig, Heathcliff! Du är bara en gödseldräng! Ja, ja, stanna inne då, så kanske Cathy av din uppenbarelse äntligen fattar vad du är för en!

Frances Nu kommer hon! (Alla fröjdas.)

Cathy O, så många som är med och möter mig! Vad rart av er! Och så fint ni har fått det i huset! Är det din förtjänst, Ellen?

Ellen Det är allas vår förtjänst, men Hindley har befallt det.

O, så rart av er! Så underbart det är att komma hem till ett städat hus!

Men här fattas en. Var är han?

Ellen Han kommer genast.

Cathy (till Hindley) Har du förvisat honom till stallet igen, Hindley?

Hindley Det är bara där han hör hemma. Han måste lära sig sin plats och att veta hut. Men det är inte mitt fel att han har försvunnit nu. Han var här nyss.

Ellen Han skulle bara gå på ett ärende.

Cathy (förtjust) Där är du, älskade Heathcliff, min enda sanna broder!

(omfamnar honom hjärtligt) Var har du varit?

Heathcliff Jag har bara tvättat av mig skiten.

Hindley (rasande) Din plats är i stallet, Heathcliff!

Cathy Inte idag. Idag skall han sitta med oss till bords, för min skull, för jag vill ha det så.

Hindley Du är fina damen nu, Cathy. Du kan inte umgås med tattare.

Cathy Det bestämmer jag och inte du. Och jag umgås inte med tattare, så vida den tattaren inte är du, Hindley.

Hindley Nåväl, men bara idag!

Cathy Hur går det, Ellen? Har du noga förberett kalaset?

Ellen Allt är färdigt, miss Cathy. Gästerna får komma när som helst.

Cathy De kan också komma när som helst, så det är bäst att ni alla skärper er.

Hindley Vad har du nu hittat på, Cathy? Du har väl inte bjudit någon hit?

Cathy Jo, jag har faktiskt bjudit Lintons hit.

Hindley (förfasar sig) Hela familjen?

Cathy Nej, bara Isabella och Edgar. De var så nyfikna på de främmande djuren i deras trädgård.

Hindley Vad menar du med det?

Cathy Vi är ju deras grannar.

Ellen Jag hör vagnen komma. Det måste vara de.

Cathy Är allt klart, Ellen?

Ellen Allting är i perfektaste ordning. Vi skulle kunna ta emot själva drottningen.

Cathy Gamla goda kära Nelly! Vad vore vi utan dig?

Hindley Ge dig av till stallet nu, Heathcliff. Kommer det gäster får de inte se dig här.

Cathy (arg) Han stannar här, Hindley! Han är min gäst också!

Hindley Det blir bara bråk.

Cathy Låt det bli bråk då, men han stannar här!

Ellen Nu kommer de.

Edgar (kommer in med sin syster Isabella, försynt) Har vi kommit till rätt hus?

Cathy (hälsar och omfamnar dem översvallande) Välkomna, Edgar och Isabella! Så roligt att ni ville komma!

Edgar Du har ju gjort oss så nyfikna på ditt folk.

Isabella Så prydligt här är!

Hindley (avsides) Det är första gången.

Edgar Vi måste få hälsa på alla i tur och ordning. Detta måste vara Nelly från köket.

Cathy Det är hon som står för ordningen här.

Isabella Den kunde inte vara mera exemplarisk!

Edgar Hindley, min komplimang för att du har så god ordning på torpet!

Hindley Det krävs en stark hand för detta kärva hus!

Isabella Och detta måste vara din underbara fru, Hindley. (hälsar på Frances)

Frances Vi ska säkert bli de bästa vänner.

Edgar Och vem är nu detta? (kommer till Heathcliff)

Hindley Stalldrängen. Han skulle egentligen inte vara här, men Cathy envisades.

Edgar Jag förstår. Detta är den berömde Heathcliff från rännstenen i Liverpool. Han ser ovanligt ren ut för att annars bara mocka skit i stallet.

Hindley Jag kan lova dig, Edgar, att han aldrig har sett så ren ut tidigare. Han har gjort sig till för Cathys skull.

Cathy Var inte dumma nu, utan kom och sätt er. Ellen har lagat världens läckraste middag åt oss.

Edgar Vill du inte hälsa på mig, Heathcliff? (sträcker fram handen)

Hindley Han kan nog ge vacker tass men bara när Cathy är i närheten.

Cathy Hindley!

Hindley Ja, vad är det?

Isabella Han är mycket grannare, Cathy, än vad du någonsin lyckats beskriva.

Heathcliff Tack för det, nådig fröken. Det gläder mig uppriktigt att någon annan är mänsklig här idag utom bara Cathy.

Hindley Understå dig inte att tala med gästerna, ditt hjon!

Heathcliff Har jag inte yttrandefrihet?

Hindley Inte i mitt hus!

Cathy Bråka inte nu!

Edgar Försvarar Cathy zigenaren mot herrskapet?

Cathy Varför ska alla alltid racka ner på Heathcliff, som om han inte ens var en människa?

Hindley Det är han ju inte heller, eller hur, Edgar?

Edgar Ärligt talat ser jag under hans uppsnosade yttre bara en simpel tiggarsjäl.

spridda röster Nej! O ve! Inte detta! O nej! Nu är det kört! O fasa! (etc.)

Edgar (när han hämtat sig) Om ni vore en jämlike skulle jag utmana er på duell.

Heathcliff (sätter armarna i kors) När som helst, Sir.

Edgar Men det är under min värdighet. (till Hindley) Jag sätter aldrig mer min fot i detta hus, Sir, där ni låter gödseldrängar misshandla gästerna.

Isabella (börjar också se det lustiga i situationen) Det var bara dig han misshandlade, Edgar.

Edgar Kom, syster! Låt oss gå! Vi har inget mera här att göra!

Isabella (alltmer road, till Cathy) Synd att vi inte fick den där middagen. Edgar har ju redan gjort slut på hela såsen. Men vi fick i alla fall se det roligaste.

Cathy Vi får fortsätta en annan gång, Isabella.

Isabella Det ser jag fram emot.

Heathcliff (oförskämt djärv) Jag beklagar, fröken, men er bror bad faktiskt om det.

Hindley (rasande, kommer fram och slår brutalt ner Heathcliff) Har du inte gjort tillräckligt skada för idag? Måste du även förolämpa damerna?

Cathy Jag ber om ursäkt för min bror, Isabella.

Isabella Jag tror att vi båda hellre hade haft Heathcliff till bror. (går med Edgar)

Hindley Aldrig mer, att du får sätta din fot i detta hus!

Cathy Hindley, både du och Edgar bar er faktiskt mer än tolerabelt illa åt. I jämförelse med er båda framstår faktiskt Heathcliff som oskyldig.

Hindley Jaså? Han är kanske rentav ett helgon?

Cathy Ja, åtminstone i jämförelse med er båda.

Hindley Dra åt helvete! (försvinner rasande. Frances rusar efter för att blidka honom.)

Cathy (hjälper upp Heathcliff) Gjorde det mycket ont?

Heathcliff Rör mig inte! (tar sig upp själv)

Cathy Jag vill bara hjälpa dig.

Heathcliff Du är fina damen nu. Du ska inte mer behöva lorta ner dig tillsammans med mig. Min plats är i stallet, tills jag kan ta mig härifrån för alltid. Och ditt hem är borta på Thrushcross Grange där de har finare fasoner som är mer värdiga dig än ditt rötägg till bror.

Cathy Du är min enda riktiga bror.

Heathcliff Nej, Cathy, vi är inte ens släkt. Och din bror kommer aldrig att låta dig få mig.

Cathy Du är grym.

Heathcliff Nej, bara realistisk.

Ellen Han har delvis rätt, Cathy. Tillvaron här kommer bara att bli mer och mer olidlig genom att Hindley mindre och mindre kan tåla Heathcliff.

Cathy (förtvivlad) Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan bror!

Heathcliff (ömt) Mig – eller Hindley?

Cathy (ler) Det värsta är, att jag tror att jag förtjänat er båda.

Ellen Det finns mat kvar för ett helt kompani.

Cathy Ja, det har vi ju alldeles glömt bort. Edgar och Isabella får skylla sig själva som inte ville stanna. Och Hindley också, som gått bort bara för att tjura.

Heathcliff Han har sin flaska i stället.

Cathy Vad väntar vi på? Nelly, till bords!

Ellen Det var det jag väntade på. (går ut i köket)

Cathy (slår sig ner med Heathcliff vid bordet) Ännu kan vi leva, Heathcliff, trots alla dumma människor i världen.

Heathcliff Den var skapt bara för dig och mig.

Cathy Så låt oss då åtminstone ta vara på den, så länge vi lever.

Ellen (kommer in med kycklingen) Här är kycklingen!

Cathy Vad väntar du på, Heathcliff? Hugg i!

Heathcliff Som ni befaller, fröken. Hindley tycks ju ha kommit av sig i att köra ut mig.

Cathy Vi har ett tillfälle att begagna oss av.

Ellen (åter hos Lockwood) Och så fortsatte det. Edgar Linton och Heathcliff var som varandras absoluta motsatser: Heathcliff, alltid oborstad, smutsig, dyster och ond, medan Edgar alltid var den perfekta gentlemannen, som om han kom från en annan bättre värld. Givetvis föredrog Cathy Edgar, som kunde lova henne ett bättre liv, men Heathcliff behöll ändå hennes hjärta, som om det låg i bojor hos honom. Den naturkraften var större. Och samtidigt fortsatte Hindley med sin brutala förnedring av honom, som hela tiden blev värre, för Hindley blev inte bättre med åren. Hans fru var sjuklig, och i takt med att hennes sjukdom ständigt blev värre blev Hindley allt bättre vän med flaskan....

Ellen Hindley, du måste gå in till din fru. Har du glömt att du just har blivit far?

Hindley Fan ta fanskapet!

Ellen Nej, fan ta ditt faderskap, Hindley, om du inte vill behålla barnet! Din fru får du ändå inte behålla, så illa som du har skött om henne!

Hindley Ger du mig skulden för att Frances inte duger något till?

Ellen Ja, det gör jag, för hon har aldrig tålt att du dricker!

Hindley Det har botat hennes sjukdom hos mig, även om det inte botat henne.

Frances (svagt, inifrån) Hindley!

Ellen (allvarlig) Hon har inte långt kvar, Hindley.

Hindley Fan ta allt käringtyg, som aldrig håller måttet inför männens krav!

(blir genast rörd inför fruns avtärdhet) Hur är det, stackars liten?

Frances Din son mår prima, Hindley. Han klarar sig.

Hindley Men du då?

Frances Glöm mig, Hindley. Här behövs starkare virke än lilla jag.

Hindley Min lilla duva! (störtar fram och begraver ansiktet i sängkläderna.

Frances Jag var aldrig någon god maka åt dig, Hindley. Du var för vild för mig, liksom hela livet här ute var alldeles för vilt för mig.

Hindley Du får inte lämna mig, älskade! Då är jag förlorad!

Frances En stor stark oxe som du kan aldrig bli förlorad. Du är ju född här och som skapt för detta hårda liv.

Hindley Jag är mycket svagare än du, Frances, för jag har ingen karaktär.

Frances Prat, Hindley. Och nu har du ju dessutom en son, som sedan får ta över gården. Du har allt att leva för. Hela din framtid är tryggad.

Hindley Nej, Frances! När du är borta ser jag ingenting annat än ett stort tomt gapande svart hål!

Frances Det är bara din inbillning.

Hindley Jag är realist, Frances! Ingenting är verkligare här i livet än ens egen inbillning!

Frances Så du pratar. Jag tror bestämt du har varit på flaskan igen.

Hindley Jag står inte ut med livet, Frances, inte om du ska lämna mig!

Frances (stilla) Jag har inget val, Hindley.

Hindley (arg) Jo, det har du visst! (reser sig rebelliskt) Vad tusan skulle du gå och bli sjuk för? Det är bara det som fördystrat livet för oss alla här ända sedan du kom! Din förbannade svaghet drar oss alla ner i träsket!

Frances Hindley, du rasar.

Hindley Det vet jag förbannat väl, att jag rasar, för jag har rätt att rasa! Det är mitt hus! Och jag tål inte sjukdomar i mitt hus! Jag tål inte jämmer och ve! Jag tål inte att du tänker lämna mig! Jag accepterar det inte! Hör du? Jag accepterar det inte!

Ellen (kommer in, Cathy och Heathcliff kommer in efteråt) Hindley, skrik inte så, när din hustru är sjuk!

Hindley (förbannad) Det ger jag fan i!

Cathy Hindley, skäms du inte! Du har druckit igen!

Hindley (som förut) Det ger jag fan i!

Heathcliff Det är bäst att vi tar ut Hindley härifrån.

Hindley Och du, din förbannade zigenare, din avgrundsande som dragit förbannelse över min faders hus, som vållat min hustrus död och som kommer att ruinera oss alla, åt helvete med dig!

Cathy (till Ellen) Han vet inte vad han säger.

Ellen Det är värre än så. Han vet vad han säger.

Cathy (hos Frances, till Hindley) Hindley, din hustru är döende!

Frances (svagt) Låt honom rasa. Det blir bättre när jag är borta.

Hindley Försök inte! Det blir aldrig bättre! Det blir bara sämre! Det blir inte ens bättre för att du dör!

Cathy Hindley!

Ellen (rusar fram till Frances) Unga frun!

Cathy Hur är det med henne?

Ellen Hon är död.

Hindley (bortkommen, tafatt) Död?

Ellen Ja, master Hindley. Hon är död.

Hindley Död? Min hustru död? Omöjligt. Det kan inte ske. Inte i mitt hus. Heathcliff, säg att det är omöjligt. Något sådant kan inte drabba mig. Jag är ju Hindley Earnshaw, herren här i huset! Jag äger våra Stormiga Höjder! Allt är mitt! Min hustru får inte dö! Nej!

Cathy Nu är helvetet löst.

Lyckligtvis är det alltid någon som överlever.

(tröstar det) Så, lilla vän. Så, lilla vän. Det är ingen fara.

Cathy Gå efter Hindley, Heathcliff, och se till att han inte gör något dumt.

Heathcliff Det är en praktisk omöjlighet, då jag är hans livegna slav.

Cathy Var inte dum, Heathcliff. Gör som jag säger.

Heathcliff (ironiskt) Som frun befaller. (går)

Ellen Han blir bara lömskare med åren.

Cathy Inte konstigt, så som Hindley behandlar honom.

Ellen (försiktigt) Fröken Cathy, borde han inte komma bort härifrån, innan något värre händer?

Cathy Vad menar du, Ellen?

Ellen Utan unga frun i närheten kan man bara vänta sig det värsta mellan Hindley och Heathcliff.

Cathy Låt stormen rasa, Ellen. Vem kan stoppa den ändå? Låt dem ta kål på varandra, om de behagar. Livet går vidare ändå. Själv lär jag slippa dem båda, om jag gifter mig med Edgar Linton.

Ellen Har han friat?

Cathy Ja, han har friat.

Ellen Men ni är för ung. Har ni sagt ja?

Cathy Inte ännu.

Ellen Han är för snäll för er, fröken Cathy.

Cathy Är han? Är jag för stygg för honom? Kan han gå sönder?

Ellen Ja, miss Cathy, i era händer kan han gå sönder. Här på Stormiga Höjder har vi hårdare nypor än vad som är bra för det klenare folket på Thrushcross Grange.

Cathy Ellen, du har alltid rätt. Men ingenting kan stoppa naturen. Om Edgar vill ha mig får han mig.

Ellen Och Heathcliff?

Cathy Han får klara sig själv.

Ellen Ensam här med Hindley?

Cathy Det blir roligt att se vem av dem som går under först. Personligen håller jag på Heathcliff.

Ellen Fröken, ni är grym.

Cathy Nej, Nelly. Här på Stormiga Höjder är vi bara realister.

Ellen Du och Heathcliff är så lika varandra både i stygghet och vildhet, att jag för allas vårt bästa verkligen hoppas att ni aldrig får varandra.

Cathy Så ska det låta, Nelly. Nu börjar du bli realistisk.

Låt mig nu få ta hand om vår lilla telning.

Ellen Även du kan bli en god moder, Cathy.

Cathy Vad är vi kvinnor skapta till om inte för det?

Ellen Är du inte skapt för Heathcliff?

Cathy (ser på henne) Nej, Nelly. Heathcliff är skapt för mig.

Ellen Men du har väl inte svarat ja, Cathy?

Cathy (skamset) Jo, det är det jag har.

Ellen Du ser ut som om du skämdes för det.

Cathy Det gör jag också.

Ellen Men varför det? Edgar Linton har ju allt vad du kan önska. Han är välbärgad, Thrushcross Grange är ett tio gånger finare hem än Stormiga Höjder, du får ditt på det torra och en hel tjänarstab att hunsa med, – och du slipper mig.

Cathy Nej, det är det jag inte gör, Nelly, för du kommer med till Thrushcross Grange.

Ellen Jag har då aldrig hört på maken! Jag som slavat här vid spisen i hela mitt liv!

Cathy Du kommer upp dig lika mycket som jag, Nelly.

Ellen Ändå ser du skamsen och bedrövad ut.

Cathy Jag tänker på Heathcliff.

Ellen Det är honom du älskar.

Cathy Ja.

Ellen Alltså måste du avstå från Thrushcross Grange och Edgar Linton, och jag får stanna kvar här.

Cathy Nej, det går inte, Nelly.

Ellen Varför inte det?

Cathy Jag kan inte gifta mig med Heathcliff. Det vore under min värdighet.

Vad var det?

Ellen Gode Gud, vad har du nu ställt till med?

Cathy Det var väl inte Heathcliff?

Ellen Det kan ha varit det. Jag hörde honom aldrig gå ut tidigare.

Cathy Jag anade aldrig att han kunde höra vad vi sade.

Ellen Han hör allt och finns alltid överallt. Men fortsätt, Cathy. Om du älskar honom, hur kan du då avstå från honom?

Cathy Det är det jag inte kan. Även om jag gifter mig med Edgar skulle jag bara vara honom otrogen med Heathcliff och bara längta efter Heathcliff hela tiden. Heathcliff är mera jag än vad jag själv är. Han är allt, både mig och sig själv, och jag är ingenting mot honom. Han har besatt mig. Jag kan aldrig slippa honom. Jag kan aldrig avstå från honom. Men vad ska vi göra om han hörde mig och missförstod mig?

Ellen Vi måste finna honom. Men han kommer alltid tillbaka. Det får vi reparera sedan. Kanske det i alla fall blir bäst om du gifter dig med Edgar Linton. Han är en så kultiverad gentleman. Och han älskar dig verkligen. Du borde ge honom chansen, Cathy.

Cathy Men han är bara vatten där Heathcliff är bara eld.

Ellen Nej, Cathy, Heathcliff är bara passioner och stormar, och de är livsfarliga för oss alla. (Det blåser upp där ute.)

Cathy Nu börjar det storma igen. Och Heathcliff är kanske ute på heden! Han är kanske vild av sorg över mina desperata nycker!

Ellen Han kommer alltid tillbaka. Han klarar sig alltid.

Cathy Men tänk om han inte gör det! (rusar upp) Ack, vad har jag nu ställt till med! (öppnar plötsligt dörren på vid gavel och rusar ut)

(utanför) Heathcliff! Heathcliff!

Ellen (rusar till den öppna dörren, ropar efter henne) Fröken Cathy! Kom tillbaka!

(resignerar) Lönlöst. Nu kommer regnstormen också. (stänger dörren mot blåsten) Bara vi inte får lunginflammation i huset igen.

Hindley Fan ta er, era förbannade mesar och torskar!

Ellen Hindley, Cathy och Heathcliff är ute i stormen.

Hindley Rätt åt dem! Låt dem bara förgås!

Ellen Hindley! Ni är berusad!

Hindley Tror du inte jag vet det, din gamla toka? Det är ju därför jag är berusad!

Ellen Hindley, det regnar och stormar där ute, Cathy irrar på heden efter den bortsprungne Heathcliff, och ni bara dricker!

Hindley Ja, vad fan ska jag annars göra? Min hustru är ju död! Det är det enda som betyder någonting här i livet.

Ellen Er syster kan få lunginflammation och dö, Hindley! Hon var i bara klänningen!

Hindley Det är hennes ensak. Det kan jag inte göra något åt.

Ellen Förlåt att jag säger det, Sir, men ni är ju fullständigt oduglig och misslyckad!

Hindley Tacka fan för det! (dricker, dråsar omkull på en stol vid bordet, somnar omedelbart med ansiktet i armarna.)

Ellen Och den ska kalla sig karl! Han är ju värre än en rutten hösäck!

Joseph (kommer in) Vi har hittat henne, Nelly.

Ellen (förvirrad) Hittat vem då?

Joseph Fröken Cathy. Men hon är helt genomvåt och förfrusen.

Ellen Och Heathcliff?

Joseph Inte ett spår. Hon sprang omkring som ett vitt spöke på heden och gallskrek hysteriskt efter Heathcliff. Men om jag får säga vad jag tänker, Nelly, så tror jag det är bäst för oss alla och kanske allra bäst för honom själv att han aldrig kommer till rätta igen.

Ellen Tänk på vad du säger, så att du inte säger vad du tänker.

Joseph Det är det jag gör.

Ellen Ja, det är det jag menar.

Joseph Så vad är då felet?

Ellen Ingenting, Joseph. Var är hon?

Joseph De bär henne hitåt. Hon hade nästan tappat förståndet ute på heden och visste inte var hon var. Det var tur att vi fann henne.

Ellen Stackars lilla fröken! Vad skall vi ta oss till med dig! Springa ute på heden i bara armar, i bara klänningen och barfota! Hon är kraftigt nedkyld. Vi måste bädda ner henne genast.

Cathy (med stor möda mellan hostanfallen) Var är Heathcliff, Nelly?

Ellen Kära nån, om vi det visste! Han är den minsta olyckan just nu, fast han annars alltid är den värsta.

Cathy Jag tror att jag har krossat hans hjärta. Men det var inte meningen, Nelly! Det var inte meningen!

Ellen Jag vet, käraste.

Cathy Jag älskar honom! Jag tillhör bara honom! Jag är bara hans!

Hindley (vaknar vid bordet) Vem fan är det som inte får dricka i fred här va? (tuppar av igen)

Ellen Bär upp henne till hennes rum. Hon har hela krisen framför sig.

Joseph Hon repar sig säkert, Nelly.

Ellen Nej, Joseph, jag tror aldrig hon blir hel igen, fastän hon repar sig.

Joseph Vi ska nog ta hand om henne.

Ellen Ja, Joseph. Vi ska pyssla om henne som ett barn.

Cathy Heathcliff! Det var inte meningen! Jag menade inte vad jag sade! Jag dör utan dig! Lämna mig inte ensam, inte efter detta! (hon bärs ut)

Ellen (sätter sig hos Lockwood) Heathcliff kom inte tillbaka. Han hade lämnat oss. Och ingen saknade honom utom Cathy. Föga anade vi att just det skulle leda till oöverskådliga katastrofer....

Akt III scen 1.

1 Hämta dig, Branwell. Du tar ju ut dig.

2 Den här historien verkar angå honom personligen.

3 Den där Hindley verkar vara ett porträtt av honom.

4 Är du Hindley eller Heathcliff, Branwell?

Branwell Jag är båda. Jag är alla. Jag är ingen. Det är min syster som skrivit sagan. Ge mig en drink.

1 Ska vi ge honom mera?

2 Han har ju inte ens kommit halvvägs.

3 Låt oss vända oss till vår bartender, det enda sanna förnuftet i varje bar.

bartendern Jag tror inte det är tillrådligt.

4 Ja, så säger en riktig bartender.

Branwell Vad är det för fel på mig, George?

bartendern Du tar ut dig för mycket. Du slösar med dig själv utan att inse att du inte är outtömlig.

Branwell Det är inte det saken gäller. Här gäller det att fylla på, inte att tömma eller ösa.

bartendern Alkohol är ett farligt bränsle som kan fatta eld.

Branwell Men det är ju det som är meningen! Jag måste få brinna! Jag lever bara för att få ta ut mig själv! Det är ju det som är livets mening!

bartendern (till gästerna) Tål ni höra mer?

gästerna (ser på varandra, alla är överens) Ja.

bartendern Branwell får som han vill, för tyvärr så tål han mer.

Branwell Jag är outslitlig! Jag är outtömlig! Ingenting kan knäcka mig när jag väl kommer i gång!

gästen Sila snacket och sätt i gång och berätta!

Branwell Det är ju det jag gör!

gästen Nej, du bara skryter med det utan att göra det!

Branwell Men jag måste ju få förbereda mig!

bartendern (serverar) Här är förberedelsen.

Branwell (sveper det) Det var precis vad jag behövde. Håll i er nu! För Cathy gifte sig faktiskt med den fisförnäme Edgar Linton. Men till bröllopsmottagningen dök det upp en oväntad gäst....

Scen 2. Bröllopsmottagningen.

Cathy och Edgar som brud och brudgum tar emot alla lyckönskande ortsbor.

gäst Tänk att du blev gift så tidigt, Cathy! Nu har du goda chanser att få många barn!

Cathy Det räcker med ett till att börja med, Charlotte.

gäst 2 Varmaste gratulationer! Men har du helt glömt Heathcliff?

Cathy Heathcliff har varit försvunnen i tre år. Men jag glömmer honom aldrig.

Edgar Förhoppningsvis har han glömt dig.

Cathy Är du svartsjuk för en främmandes skull?

Edgar Hur kan jag vara det, när jag nu har dig? Inga stormar får lägra våra hjärtan mer, Cathy. Du är i säkerhet nu.

Cathy Ellen! Så roligt att se dig!

Ellen (orolig) Jag ville bara varna er, miss Cathy. Heathcliff har synts i byn.

Cathy (enkelt) Varför kommer han inte hit då?

Ellen Det var det jag ville varna er för. Det är kanske det han gör.

Cathy I så fall är han välkommen.

Edgar Jag har också hört ryktet men tror inte på det.

Cathy Varför har du inte sagt något?

Edgar Därför att jag vägrar tro att det är sant.

Cathy I så fall kommer han säkert.

Heathcliff (gör entré, diskret, men går förbi alla andra) Ursäkta att jag uteblev från själva bröllopet. Jag ville inte ta risken att störa.

Edgar Ni är inte bjuden, Heathcliff.

Cathy Men du är välkommen ändå.

Heathcliff Mina hjärtligaste gratulationer. Jag visste att ni skulle få varandra och ville inte hindra processen. Därför har ni inte sett mig tidigare.

Cathy Var har du varit? Du tycks ha kommit upp dig i världen.

Edgar Milt sagt. Han är inte långt ifrån en gentleman.

Cathy Han kanske rentav är en gentleman.

Edgar Nej, det kan han aldrig bli.

Heathcliff Det skulle ni ha låtit mig få medge själv, mr Linton.

Cathy Kalla honom Edgar. Hur länge stannar du?

Heathcliff Så länge de vill ha mig kvar på Stormiga Höjder.

Cathy Har du tagit in där?

Heathcliff Ja, Hindley och jag är nu bästa vänner.

Cathy Heathcliff, jag anar att du inte har kommit hem med rent mjöl i påsen.

Heathcliff Vem frågar efter rent mjöl hos en som aldrig kan bli en gentleman, och som ni, Catherine Linton, ansåg under er värdighet att någonsin kunna höja till er nivå? (lämnar dem)

Cathy De knivarna var både vassa och medvetna.

Edgar Glöm honom, Cathy. Han är bara en stalldräng.

Isabella Heathcliff, välkommen tillbaka!

Heathcliff Så roligt att se er, fröken Isabella. (kysser elegant hennes hand)

Isabella Landet här har varit dött utan er i tre år.

Heathcliff Det var därför jag kom tillbaka.

Isabella Så det var inte bara för Cathys bröllop?

Heathcliff Det var bara den springande punkten. Äntligen har jag inget ansvar mer över hennes öde. Jag är fri.

Isabella Det är vi båda. (Han ledsagar henne till bordet med förfriskningar.)

Cathy Var är Hindley? Varför har inte han kommit för att lyckönska sin syster till hennes bröllop? Han var ju ändå bjuden.

Ellen De säger att han sover ruset av sig, miss Cathy.

Cathy Söp han till kvällen före sin systers bröllop?

Ellen Ordentligt. Han spelade kort hela natten med Heathcliff.

Joseph Heathcliff tålde det men inte Hindley.

Cathy Var det Heathcliff som söp Hindley full?

Joseph Båda söp som svin, men Heathcliff förblev nykter som Satan själv.

Cathy Jag förstår. Han samlar själar. Bara för att han inte kom åt min samlar han nu på andras för att kunna hämnas på dem. För vad för slags skörd, Heathcliff, om inte det rena helvetets?

Edgar Förlåt, vad sade du?

Cathy Jag talade för mig själv.

Edgar Bara du vet vad du säger, käraste.

Ellen Ja, Heathcliff var tillbaka efter tre år. Han lät henne gifta sig med den fine Edgar bara för att börja hemsöka oss redan dagen efter. Likt en gam hade han haft koll på allt vad som timat hos oss under alla dessa tre år. Han uppenbarade sig som ett rovdjur som hela tiden bevakat oss och som nu visade sig bara för att börja jaga oss....

Scen 3. Stormiga Höjder.

Hindley Du har klått mig igen, Heathcliff.

Heathcliff Det är bara tur. Ingen skicklighet.

Hindley Din tur är för djävulsk för att inte vara skicklig.

Heathcliff Du är väl ändå ingen dålig förlorare, Hindley? (fyller på hans glas)

Hindley Vad har jag väl att förlora? Min hustru har dött ifrån mig, och min syster har gift sig till en finare gård. Vad har jag kvar? Bara den stimulerande berusning som finns i livets utförsbacke.

Heathcliff Rätt så, Hindley! Blanda nu korten!

Hindley Är det säkert att du inte fuskar?

Heathcliff Det är ju därför jag låter dig blanda själv, för att övertyga dig om att allt fusk från min sida är omöjligt!

Hindley Jag tror dig. Ingen kan vara mer övertygande än djävulens egen advokat.

Joseph Master Hindley, ni ser ju själv att han kollrar bort er åt helvete.

Hindley Behåll dina infernaliska kommentarer för dig själv, din Satans farisé! Gå och sällskapa med prästen, om du vill predika!

Joseph Men master Hindley, jag vill ju bara hindra er från undergången.

Hindley Vad då för undergång? Undergång kan du vara själv! Hela din förbannade helighet är bara självbedrägeri och lögner, och alla så kallade kristna som går i kyrkan är bara lurade och förtrollade av svarta bedragare i prästkappor!

Joseph Det där har den här svarte Satan själv lärt er. (menar Heathcliff.)

Hindley Nej, din förtappade sopprot, det har jag faktiskt fattat själv! Gå nu och dra och låt oss ägna oss åt våra viktiga affärer i fred.

Joseph Han spelar av er allt vad ni äger, master Hindley!

Hindley (reser sig, förbannad) Fattar du ingenting, Joseph? Vi håller på att göra upp! Han har kommit tillbaka uppsnosad och förmögen och har utmanat mig på ekonomisk duell på liv och död. Det är han eller jag! Men jag ämnar spela av honom allt inklusive hans sista nerlusade ruttna kalsonger! Så låt du mig hänga den här djävulen i fred och blanda dig inte i!

Heathcliff Gå och bläddra i din bibel, Joseph.

Hindley Ja, det är det enda du duger till. Och inte ens den fattar du att innehåller mest bara dumheter och trams.

Joseph Ni hädar, master Hindley!

Hindley Hör på den! Jag hädar! Ja, att säga sanningen har alltid varit detsamma som att häda, för ingen har någonsin tålt att höra sanningen, utom de få undantag som vågat stå för den och fatta den!

Joseph Vad är sanning, master Hindley?

Hindley Sanningen, Joseph, är att du är en gammal obotlig dumbom. Gå nu och häng dig med dina heliga postillor.

Joseph (resignerar) Ack, han är fullständigt förtappad!

Hareton (liten och smutsig, rycker Hindley i ärmen) Pappa! Pappa!

Hindley Vad är det nu då, din skitunge?

Hareton Prästen är här igen.

Heathcliff (reser sig) Jag tar hand om honom. (går och öppnar dörren) Välkommen, pastorn!

Hindley Är du nu här igen, din gamle gök! Nej, har jag ju sagt!

Heathcliff Seså, Hindley. Så talar man inte till en helig gudsman. Stig in, herr pastor.

prästen Jag är ledsen, mr Earnshaw, men jag måste insistera. Det går inte an att er son inte får någon undervisning.

Hindley Jag undervisar honom själv.

prästen Nej, det är det ni inte gör, mr Earnshaw.

Hindley Heathcliff hjälper mig.

prästen Mr Heathcliff är inte ens döpt och ännu mindre troende.

Hindley Har jag inte gjort det klart för dig, ers förfalskade skenhelighet, att vi inte vill ha någon etablerad vidskepelse här i huset?

prästen Lille Hareton är tio år och kan ännu varken läsa, skriva eller räkna.

Hindley Det är hans ensak! Om han inte vill lära sig något är det hans mänskliga rättighet att slippa lära sig något!

prästen Ni fördömer honom därmed åt ett liv av okunnighet och vad som är värre!

Hindley Här är vi alla fördömda och det av vår egen fria vilja. Det var allt, pastorn.

prästen Hela byn fördömer ert leverne!

Hindley Inte ett ord till, pastorn.

Heathcliff Ni hörde vad han sade. Han är husbonde här. Ingen annan har rätt att bestämma något i hans hus.

prästen Men jag tror vid min själ, herr Heathcliff, att ni bestämmer över honom utan att han själv fattar det.

Heathcliff Han följer bara sin natur, pastorn.

Hindley Ut med er, prästjävel! (kastar en tomflaska mot honom. Prästen skyndar sig ut och försvinner.)

Var var vi nu innan alla idioter kom och störde oss?

Heathcliff Du höll på att blanda korten.

Hindley De är blandade för länge sen.

Heathcliff Då är det bara att dela ut dem.

Hindley Jag har blandat. Då är det du som ger, Heathcliff. Rent spel hela vägen.

Heathcliff Rent spel hela vägen. (delar ut korten.)

Scen 4. Thrushcross Grange.

Isabella (går och plockar blommor i den vackra trädgården) Ack, när får jag se honom igen? Älskar han mig, eller vill han bara utnyttja mig? Vad spelar det för roll, så länge jag bara älskar honom? Älskar, älskar inte.... (börjar plocka en blomma) älskar, älskar inte.... Han älskar mig inte. Ack, man kan lika lite lita på blommor som på kärleken. Varken blommorna eller kärleken kan någonsin komma fram till något definitivt.

(Heathcliff uppenbarar sig.) Ah! Vad ni skrämde mig, Heathcliff!

Heathcliff (på humör som charmör) Låt mig inte få skrämma dig i onödan.

Isabella Vad ni är elegant idag, Heathcliff.

Heathcliff Det är enbart er förtjänst. Era ögon gör mig vackrare än jag är.

Isabella Jag ser bara själen, Heathcliff. Ert mörka yttre betyder ingenting.

Heathcliff Hur kan någon se min själ, som jag själv inte ens kan känna?

Isabella Kvinnor ser allt, Heathcliff, som män är blinda för.

Heathcliff Och vad är jag blind för?

Isabella Att jag älskar er.

Heathcliff Farliga ord, Isabella. Om er bror hörde er skulle han slänga ut både mig och er.

Isabella Ljuva öde! Jag delar vilket liv som helst med er, Heathcliff.

Heathcliff Vet ni då inte att jag är en rövare?

Isabella Hela världen talar om er med den nattsvartaste fruktan. Ingen har någonsin haft så dåligt rykte här i nejden som ni. Och detta förlänar er en sällsam aura av magi och oemotståndlighet. Jag vet att ni är god, Heathcliff, innerst inne, och att ni kan älska kanske mer än någon annan.

Heathcliff Det gör jag.

Isabella Jag visste det! (erbjuder honom sin mun. Han omfamnar henne och ska just begrava henne i en kyss när Catherine, som smugit sig in och tjuvlyssnat och tjuvbevakat en stund, avbryter:)

Cathy Isabella! Heathcliff!

Heathcliff (avbryter sig) Vi har fått sällskap.

Cathy Jag trodde det var mitt sällskap du sökte på Thrushcross Grange och inte min stackars svägerskas.

Isabella Varför säger du 'stackars', syster?

Cathy Genomskådar du honom inte, stackars Isabella? Ser du inte det kompakta mörkret i hans själ av enbart ondska och bitter hämnd?

Isabella Vad menar du?

Cathy Jag menar att han är ute efter att förföra dig och genom dig komma åt din brors familj och Thrushcross Grange.

Isabella Du är bara svartsjuk, Cathy! Du älskar honom lika mycket som jag!

Cathy Heathcliff, bekänn dina avsikter.

Heathcliff Du har behandlat mig skändligt, Catherine Linton.

Cathy Så skändligt att du måste hämnas på alla som står mig nära?

Heathcliff När farao trampar på sin tjänare trampar tjänaren på sina slavar.

Cathy Och hur har jag behandlat dig skändligt?

Heathcliff Det vet du mycket väl.

Isabella (tyr sig till honom) Bry dig inte om henne, Heathcliff. Hon är bara svartsjuk.

Cathy Våga inte röra honom, Isabella!

Heathcliff Försök hindra henne, om du kan. (omsluter henne)

Cathy Heathcliff, gör mig inte upprörd nu igen! Du vet att jag inte tål det!

Heathcliff Vad är det du inte tål, Cathy? (omfamnar Isabella)

Edgar (uppenbarar sig) Är han här nu igen, den där eländige gödseldrängen! Har jag inte förbjudit dig, Isabella, att träffa honom?

Isabella Förbjuden frukt smakar desto bättre.

Edgar Heathcliff, jag har varnat er! Ni måste lämna oss i fred!

Heathcliff Får man inte hälsa på sina vänner? Cathy och jag växte ändå upp tillsammans.

Edgar Men hon är min fru nu! Om ni inte avlägsnar er genast måste jag kalla på mina knektar!

Heathcliff Förstärkning utan strid, Edgar? Vågar ni inte slå mig själv?

Cathy Edgar, om du är en man kastar du själv den objudne gästen ut ur ditt hus.

Edgar Ge er iväg, Heathcliff! Jag varnar er!

Heathcliff Ingen är löjligare än den som hotar, Edgar. Jag visste inte att ni var en så barnslig mes.

Edgar (ropar) Jamie! Roger! Kom och jaga ut den här tattaren från gården!

Isabella (vill försvara Heathcliff) Ingen rör ett hår på vår inbjudne gästs huvud!

Edgar (förvånad) Är det du eller Cathy som fått hit honom?

Heathcliff Jag kom hit alldeles själv för att byta några ord med min barndoms lekkamrat.

Edgar Och har du uträttat ditt ärende? Om du gjort det, så försvinn!

Heathcliff Jag har låtit henne veta hur skändligt hon har behandlat mig.

Edgar Har Cathy behandlat dig skändligt?

Cathy Förklara dig, Heathcliff!

Heathcliff Varför försvann jag för tre år sedan? Bara för att Cathy, som jag växte upp med och dyrkade under hela barndomen, förklarade att jag inte var värdig hennes gunst.

Edgar Och hur kunde du tro att du någonsin kunde bli det, din gödseldräng? Genom att snosa upp dig och komma hem som en tillgjord stropp och störa hennes bröllop?

Heathcliff Jag uteblev från ert bröllop just för att inte störa det.

Edgar Isabella, jag är förvånad över ditt uppförande. Du måste välja. Antingen ser du aldrig mer den där gödseldrängen, eller också har du inget hem mer här hos mig.

Isabella Min bror, inte ens du kan motstå hela naturen.

Edgar (till Cathy) Vad menar hon?

Cathy (till Heathcliff) Ge dig av, Heathcliff, innan någon dåre här skjuter ner dig. Edgar Jaså, är jag en dåre nu också? De orden från din mun, Cathy, anstår inte en värdig mans hustru.

Isabella Gå in, Edgar, innan du gör dig ännu löjligare.

Heathcliff Den mesen kan inte göra sig löjligare som äkta man än han redan är.

Heathcliff Jag ber om ursäkt för din äkta man, Cathy.

Isabella (rusar fram till Edgar) Min bror, hur kan du vara så barnslig!

Edgar (blödande ur munnen) Oss eller han, Isabella. (kravlar sig upp och försvinner in i huset)

Cathy Är du nöjd nu, Heathcliff? Min make i gruset och hans syster befläckad av din intimitet....

Isabella Lämna oss i fred, Cathy!

Cathy Han lämnar oss aldrig i fred. (går in efter Edgar)

Isabella Jag är din Heathcliff. Ta mig bort härifrån, vart som helst.

Heathcliff Som du vill, min kära. Men tiden är inte mogen än. Kom när jag kallar på dig. (ger henne en hastig kyss på munnen och försvinner.)

Isabella Han må vara den största skurken i grannskapet, men han är då samtidigt den enda rejäla människan här och den enda som är värd att älskas.

Scen 5. Catherines sovrum. Catherine till sängs.

Ellen (kommer in med en bricka) Mår ni bättre nu, fröken Cathy?

Cathy Är det du, Nellie?

Ellen Ja, det är jag.

Cathy Jag har drömt så mycket. Jag vet inte längre vad som är dröm eller verklighet. Hur är det med Edgar?

Ellen Han håller sig inlåst i biblioteket.

Cathy Inlåst?

Ellen Ja, han är lika dum som ni. Han vill inte se någon.

Cathy Stackars Edgar! Stackars blödige mes till äkta man! Hur kunde jag gifta mig med honom?

Ellen Ni ville det själv.

Cathy Men jag älskade alltid en annan.

Ellen Det är kanske det er make har insett och nu inte kan komma över.

Cathy Han kommer över det. Sedan när jag är död....

Ellen Så får ni inte tala, fröken Cathy.

Cathy Inte ens du kan hindra mina tankar, Nelly. De måste få ta sin egen riktning oberoende av relationer. Men Heathcliff har inte kommit tillbaka sedan Edgar angrep honom?

Ellen Nej, han har inte kommit tillbaka.

Cathy Tror du han hatar mig, Nelly?

Ellen Ingen kan hata er, fröken Cathy.

Cathy Men det finns ett slags kärlek som liknar hat och som kan ta sig hatfulla uttryck utan att vara det.

Ellen Heathcliff är bara förmögen till en gränslös bitterhet.

Cathy Och det är värre än hat, ty däri plågar han bara sig själv. Bitterhet är en sjukdom som bara förtär en själv medan hat alltid går över genom att det tar sig hälsosamma uttryck. Ingenting är värre, Nelly, än när en människa plågar sig själv utan att någon kan hindra honom.

Ellen Jag försäkrar er, Cathy, att det inte går någon nöd på Heathcliff. Värre ställt är det då med er man.

Cathy Han vet väl inte att jag är sjuk?

Ellen Han vet ingenting, för han vill ingenting veta. Han har helt stängt av yttervärlden från sitt gömställe i sitt bibliotek.

Cathy Man begraver sig i böcker när man är besviken på människorna. Men vad gör det där skåpet där? Jag har aldrig sett det förut.

Ellen Det har alltid stått där, fröken Cathy.

Cathy Omöjligt. Det hör inte alls hemma på Stormiga Höjder.

Ellen Är det där ni tror att ni är?

Cathy Var annars?

Ellen Söta fröken Cathy, ni är värdinna på Thrushcross Grange och gift med dess patron Edgar Linton. Ni har inte varit på Stormiga Höjder på åratal.

Cathy Då är det därför jag aldrig känt mig hemma här. Men vem är den där gräsliga haggan som stirrar mig rakt i ansiktet?

Ellen Det är en spegel, miss Cathy.

Cathy Täck över den, fort! (Ellen gör så.) Om det är något jag inte tål nu så är det att se min egen själ i hjärtat.

Ellen Ingenting är ofarligare än en spegelbild, miss Cathy.

Cathy Fel, Nelly. Ingenting är farligare. Den avslöjar allt.

Ellen Det är bara det som inte kan avslöjas som är farligt, fröken Cathy.

Cathy Vad klok du är, Nelly! (skriker plötsligt hysteriskt till och gallskriker under ett hysteriskt anfall när skynket glider av spegeln.)

Ta bort henne! Ta bort henne!

Ellen (hänger upp skynket igen och vrider bort spegelbilden) Lugna sig, fröken! Det är ju ingenting!

Cathy Jag blev så rädd. Jag såg det som min dubbelgångare, mitt sämre jag, som kommit för att föra bort mig. Låt henne inte ta mig, Nelly!

Ellen Lugn. Jag är ju här.

Cathy Stanna hos mig, Nelly. Jag är så rädd för mörkret. Det håller på att kväva mig och krama andan ur mig, så att jag hostar blod.

Ellen Det går över, miss Cathy. Ni är ju hälsan och styrkan själv.

Cathy Det är inte mitt eget onda jag lider av. Det är den smärta jag har vållat Heathcliff, som fräter mig sönder och samman lika outhärdligt som Heathcliff plågar sig själv med sin grämelse. Men skillnaden är, att han kan stå ut med det. Det kan inte jag.

Ellen Ni grubblar för mycket, miss Cathy.

Cathy Ingen varelse har högre ansvar för livet än kvinnan, Nelly. Jag har rätt att bekymra mig till döds för livet, för jag är kvinna. Om livet blöder har jag rätt att för livets skull blöda ännu mera.

Ellen Ta det lugnt, fröken Cathy. Ni måste bara vila och äta.

Cathy Tror du det hjälper? Ju friskare jag är, desto mera blöder min själ. Men allt har en gräns. En dag kan inte ens livet hålla mig kvar här längre, utan jag flyger ut på heden tillbaka till älvornas grotta under Peniston Crag, där jag och Heathcliff alltid glömde bort hela den grymma världen och försvann från dess åsyn för att få vara lyckliga tillsammans....

Ellen Ni får inte spekulera i er egen död, fröken Cathy.

Cathy Vem kan hindra mig? Min man har ju låst in sig i biblioteket. Kan han gömma sig och fly bort i sina böcker så kan jag. (rusar plötsligt upp ur sängen och skyndar bort till fönstret, som hon slår upp på vid gavel. Vinden viner isande in.) Kom och ta mig! Kom och ta mig!

Ellen (rusar upp) Fröken, vad tänker ni på? (försöker dra bort henne från fönstret) Ni skaffar ju er bara lunginflammation igen!

Cathy Det är meningen! Låt mig vara fri! Låt mig slippa leva med mina synder!

Ellen Fröken Cathy, ingen har något att förebrå er, men om ni förkyler er så att ni dör kommer alla att beklaga er dårskap!

Cathy Låt mig då få vara en dåre! Låt Edgar mögla ihjäl med sina luntor i sitt bibliotek, så att jag får vara fri och bege mig ut på heden med Heathcliff! Det är bara vi två som känner! Varför försökte alla hindra oss från att umgås? Hindley var grymmast av alla. Det var han som började. Han misshandlade stackars Heathcliff och förvandlade honom till en avgrundens hämndängel. Sedan var det Edgar som kom emellan. Varför lät ni honom uppvakta mig? Jag tillhörde ju redan Heathcliff!

Ellen Fröken, ta er samman!

Cathy Tack vare det dör jag osalig och skall förbli osalig ända tills Heathcliff förenar sig död och kall vid min sida! Hur djupt ni än begraver mig, och hur mycket sten ni än tynger ner min grav med skall jag ändå ständigt husera och kalla på Heathcliff, bara för att jag aldrig fick honom....

Edgar (inkommer plötsligt) Vem var det som skrek?

Cathy Tar det så lång tid för dig att reagera, Edgar?

Edgar Cathy, du är dig inte lik! Du ser ju sjuk ut! Och vad gör du vid fönstret? Hur vågar ni släppa in så kall luft, Nelly, med öppna fönster? Ser ni inte att Cathy är sjuk? Vill ni ta livet av henne?

Ellen (lyckas äntligen stänga fönstret och få Cathy bort ifrån det) Hon har varit sjuk i fyra dagar, master Edgar.

Edgar Sjuk i fyra dagar! Och varför har jag ingenting fått veta?

Ellen För att ni har hållit er instängd i biblioteket lika länge!

Edgar (helt generad) Åh!

Cathy Fick du många böcker lästa den här gången, Edgar?

Edgar Inte en enda.

Cathy Och vad gjorde du då där inne? Satt du bara och tjurade?

Ellen Gräla int