dramatisering av Robert Louis Stevensons största roman

av Christian Lanciai (2001)

Lord Durrisdeer

James Durie, hans äldste son

Alison Graeme, dennes trolovade

Henry Durie, James yngre bror

Ephraim Mackellar, trotjänare

Tom MacMoreland

John Paul, tvivelaktig tjänare

Macconochie, stöddig tjänare

lokala krogbesökare

krogvärden

Överste Francis Burke

Kapten Edward Teach, mera känd som kapten Svartskägg, en förskräcklig pirat

hans lika förskräckliga pirater

en styrman

Jessie Brown, avdankat fnask

fyra smugglare

en doktor

Secundra Dass

en sepoyer

guvernören i Nya England

societetsfolk i New York

John Mountain

hans gäng av ruskprickar

kapten Harris

Sir William Johnson

några av hans expeditionsmedlemmar

Handlingen utspelar sig i Skottland (Solway), till havs, i Indien (Bengalen)

och i staten New York i Amerika ungefär 1745-1765.

Copyright ã Christian Lanciai 2001

Lord Durrisdeer Mina barn, vi står inför ett svårt dilemma. Det är därför jag har bett oss samlas här i noggrann överläggning, ty det gäller vår familjs ära och framtid.

James Kom till saken, far. Vi somnar annars.

Alison Låt honom tala till punkt, James.

Durrisdeer Vår nation står åter inför ett inbördeskrig. Det är vårt skotska hus Stuart mot inkräktarhuset från Tyskland Hannover. Det är vår egen Charles Edward mot kung Georg i London. För oss som för de flesta skottar verkar saken enkel. Bonnie prins Charlie är en äkta Stuart, men kung Georg är ju tysk. Men saken är inte så enkel, och svårast av allt är att förutse vilken sida som skall avgå som segrare.

James Saken är enkel, far. Vi slåss för rätt person och segrar.

Durrisdeer Men vem är då rätt person? Kan du svara på det, min son?

James Huset Stuart naturligtvis. Saken är ju självklar.

Durrisdeer Det är det den inte är, åtminstone inte politiskt. Därför tänkte jag lösa saken så, att en av er blir kvar här som kung Georgs trogne undersåte, medan den andre drar ut och följer bonnie prins Charlie i fält.

Henry Som den yngre sonen är det min sak att ta riskerna. Jag följer prinsen i fält medan James får ta hand om godset.

James Kommer aldrig i fråga. Jag är äventyraren i familjen. Du är den stabilare av oss, Henry. Stanna du snällt hemma.

Durrisdeer Henry har rätt. Den yngre sonen borde offra sig och ta riskerna medan arvingen borde stå sig väl med överheten.

James Jag protesterar.

Alison James, jag är trolovad med dig. Om du drar ut i krig så blir vi aldrig gifta.

James Låt du mig följa min natur och följ du din egen.

Henry James, det är min plikt att kläda skott för dig och för familjen.

James Låt oss singla slant om saken! Annars blir den aldrig avgjord.

Henry Jag går med på det. Om det blir klave far jag ut.

James Topp! (singlar) Det blev krona.

Alison Nej! (tar upp myntet och kastar det rakt genom familjevapnets blyinfattning.)

Om du älskade mig lika mycket som jag älskar dig, så stannade du hemma!

James Äran, Alison, går före kärleken i allt.

Alison Då hoppas jag du stupar! (rusar ut)

Henry Jag hoppas du vet vad du gör, James.

James Jag har alltid vetat vad jag gör, i synnerhet när jag riskerat livet för min ära.

Henry Du har ingen ära. Du har bara slug beräkning parad med dumdristig ansvarslöshet.

James Börja inte nu igen! Lämna pastorn åt moralen!

Durrisdeer James, du har själv tagit initiativet och ditt öde i din hand. Vad du än gör, så vanära ej familjen.

James Det är det sista jag gör. Det vet du, far.

Durrisdeer Farväl då, dyre son, och lycka till! (omfamnar honom)

Henry Du tvingar mig till detta, till att stanna här. Jag önskar dig ändå all lycka. (fattar hans hand)

James Ni kommer att få höra av mig. Antingen tar huset Stuart makten med min hjälp, eller stupar jag för honom.

Henry Inga överdrifter, tack.

Durrisdeer Ack, det här är en svår stund för oss alla. Jag står inte ut. Det är bäst jag går till vila.

James Mackellar, packa mina väskor. Jag beger mig snarast möjligt.

MaCkellar Ja, herr James. (drar sig ut med fadern)

Henry Vilken sits! Han drar i kriget ensam medan jag får sitta kvar. Om han blir dödad får jag skulden, och om Stuart segrar får jag bära hundhuvudet som engelsk förrädare. Det blir lika illa hur det än går. Det är bara att hålla god min och göra det bästa av saken. (går)

Scen 2. Värdshuset.

1 Kriget går åt helvete. Jag säger bara det.

2 För vilkendera sidan? För kungen eller Stuart?

3 För min del får det gärna gå åt helvete för båda två.

4 Krig är krig, och alla går åt helvete. Ingen har någonsin vunnit ett krig utan att ha förlorat på kuppen.

1 Du sa det.

3 Så låt dem kriga ihjäl sig bara vi får leva.

2 Så talar en fegis.

3 Är vi inte alla lika fega?

4 Herr James tog med sig alla våra käckaste gossar i kriget. Vem blir då kvar?

1 Och vem kommer tillbaka? Ingen!

3 Var inte så pessimistisk. Kriget är inte över än.

4 Kvar blir den tråkige Henry som lord av Durrisdeer med bara den tråkigaste delen av befolkningen.

3 Men herr James var en odåga som bara spelade, en opportunist som bara ställde sig in hos bonnie prins Charlie och sade vad han ville höra och gav honom dåliga råd. Och Alisons dagliga brev till honom lät han falla ur fickan. Han struntade i alla utom sig själv.

2 Ja, sådan har han alltid varit. Slug men blott en spelare.

Tom MacMoreland (bryter in) Allting är förlorat! Vi har förlorat vid Culloden!

4 Och bonnie prins Charlie?

Tom Har flytt! Han har lämnat allt!

1 Då är kriget förlorat.

2 Det verkar så.

3 Och herr James? Kommer han tillbaka?

Tom Han föll i striden som alla andra. Han sågs vid sidan av prins Charlie där striden stod som hetast, och sedan sågs han inte mer. Han är onekligen stupad.

John Paul Det här måste familjen få veta.

Tom Nyheten drar som en löpeld över hela landet. Alla familjer berörs, ingen blir skonad, det är en katastrof för alla!

4 Bara engelsmännen sitter väl tillfreds.

1 Som alltid.

3 Men vi har överlevt.

4 Och nu blir Henry lord av Durrisdeer.

2 Vi slipper honom aldrig.

John Paul Det ska han genast få veta. (skyndar ut)

Scen 3. Lord Durrisdeer, Henry och Alison vid middagen.

lorden Ingenting nytt från kriget?

Henry Alla väntar på det avgörande slaget.

Alison Mitt hjärta är redan krossat ändå. James skulle aldrig ha fått fara.

Henry Han ville det själv. Han insisterade själv.

Alison Du lät honom singla slant om saken.

Henry Han ville det själv!

lorden Bruka inte nu, barn. Vi har tjatat om allt detta förut.

Alison Om han stupar kommer jag aldrig att förlåta dig.

lorden Vad är det, John Paul? Är du berusad nu igen?

John Paul Jag hörde det i värdshuset! Allt är förlorat!

Henry Vad har hänt?

John Paul Prinsen är fallen vid Culloden! Och herr James med honom!

Henry Det får inte vara sant!

lorden Vem förkunnade detta?

John Paul Tom McMoreland, som själv var med! Han såg det själv!

lorden Han överdriver förmodligen. Antagligen undkom prinsen levande, och James är inte så dum att han låter sig gå under.

John Paul Men han är rapporterad stupad! Med alla de andra! Alla våra käcka gossar!

Henry Jag ville inte detta, Alison. Jag hade hellre stupat själv än låtit honom dö.

Alison Om han är död, Henry, kommer du nu att ha alla emot dig.

Henry Tror du inte jag vet det?

lorden Det är inte ditt fel, Henry.

Alison Övertyga folket om det.

Henry Om han är död kommer han att fortsätta existera som en ständig förebråelse för mig.

lorden Ta det inte så hårt. Du blir nu lord Durrisdeer efter mig. Det avgjordes redan när han insisterade på att få ge sig ut i kriget.

Henry (upprörd) Det gör bara saken värre! (går)

lorden Det är inte hans fel.

Alison Jo, det är det, och därför är det synd om honom. Men James kan ha överlevt.

lorden Vi får leva på det hoppet. John Paul, din nyhet var inte välkommen. Gå ut och nyktra till.

John Paul (skamsen) Ja, herrn. (går ut)

Alison Jag har hört att James inte brydde sig om mina brev. Ändå skrev jag nästan varje dag, men inte ett svar fick jag. Han krossade allas våra hjärtan från början.

lorden Ja, han gjorde det.

Alison Lord Durrisdeer, er son Henry kommer att få en svår tid framöver. Om ni vill gifter jag mig med honom i stället.

lorden Ni är generös, lady Alison.

Alison Nej, jag ser bara min skyldighet.

lorden Dessutom är ni klok.

Alison Det måste vi alla försöka vara, eftersom James inte är det.

Scen 4. Värdshuset.

John Paul Jag säger er, att Henry är ett kräk. Han lever högt på sin brors undergång. Han blir nu lord Durrisdeer med orätt medan hans brors lik ropar till oss från andra sidan graven.

1 Vad vill du, John Paul? Vill du ha hämnd?

John Paul Nej, jag säger bara sanningen, och den ska alla veta! Vår framlidne herr James, den rättmätige arvingen till Ballantrae, var högt begåvad och en trevlig sällskapsbror, ett snille nästan, som kunde göra sig populär och alltid kläcka ett gott skämt, medan pretendenten husbonden Henry är en tråkig träkarl som inte ens hans hustru Alison kan med.

Macconochie (har gradvis kommit in försynt och ställt sig att lyssna) Vad säger du, din bov, förrädare mot den familj som du tjänar! James var en omänsklig odåga som bara tänkte på sig själv och alltid drog fördel av andra, en fullfjädrad egoist, som sannolikt förrådde bonnie prins Charlie åt engelsmännen för att komma undan med livet själv!

John Paul Hör inte på honom. Han vet inte vad han säger.

Macconochie Du vet inte vad du säger när du förtalar herr Henry, den ende ordentlige i den familjen! Han må vara inåtvänd och full av komplex inför sin äldre bror, men han är snäll och artig och sköter sina saker! Det gjorde aldrig den elake herr James!

John Paul Jo, han är så snäll så frugan trampar ner honom i toffeln. Hon gifte sig med honom bara av medlidande. Hon har aldrig älskat honom. Hon liksom hennes svärfar älskade alltid bara herr James.

Macconochie Den odågan! Den grymme opportunisten! Den hänsynslöse spelaren!

John Paul Han var briljant! Och nu är han död för att herr Henry var för feg för att våga dra ut i kriget.

Macconochie Det är inte sant!

John Paul Ska vi slåss om saken?

Macconochie Gärna det!

1 Jag sätter tio shillings på John Paul.

2 Femtio på Macconochie.

3 Jag bokför oddsen.

4 John Paul har ingen chans mot Macconochie.

1 Men John Paul är starkare.

2 Det tvivlar jag på.

5 Ett pund på Macconochie!

Burke Lugna er. Ni vet ju inte vad ni tänker slåss om.

5 Vem är han?

2 Jag känner honom. Han var med bonnie prins Charlie. Han är irländare.

1 En av dom!

3 Jag känner dig. Du var med prins Charlie men svek honom! Du är Francis Burke, som gjorde saken större skada än någon annan!

Burke Det spelar ingen roll vem jag är. Men jag har bud till familjen Durie.

John Paul Vad då om?

Burke Det angår bara dem.

Macconochie Jag och John Paul är båda drängar hos dem. Vem är budet från?

Burke Arvingen till Ballantrae.

John Paul (förtjust) Han lever! Min gyllne pojke lever!

Macconochie Vad menar du? James Durie är ju död. Han föll vid Culloden.

Burke I så fall gjorde jag det också.

3 Jag känner honom. Överste Francis Burke. Han var känd som lojalist när han anslöt sig till prinsen. Många var säkra på att han agerade som agent för engelsmännen.

2 Och vållade prinsens fall?

3 Tillsammans med James Durie.

2 Vad fan gör en sådan här? Kör ut honom!

Macconochie Vänta! Överste Burke, vad har ni att berätta?

Burke Det rör endast familjen Duries öron.

John Paul Var är han?

Burke Senast jag såg honom var han i Amerika.

Macconochie Då är han åtminstone på säkert avstånd.

John Paul Kommer han hem?

Burke Det kan jag inte uttala mig om, för det vet jag ingenting om.

1 Ta ett glas med oss! Du kom trots allt med goda nyheter.

Burke Tack, men jag blir säkert bjuden hos lord Durrisdeer. Jag kan ju komma tillbaka hit sedan.

Macconochie Låt honom gå med sitt olycksbud till herr Henry, innan någon här slår ihjäl honom.

Burke Tack för rådet. Vi ses igen, gentlemän! (går)

John Paul Det blir ett glädjebud för hela familjen!

Macconochie Tror du det?

John Paul Naturligtvis!

Macconochie Ja, för lorden och fru Alison, men inte för oss som bara sliter för familjens bästa. Herr James var en ulv i fårakläder som bara förde olycka med sig!

John Paul Han var ett geni, familjens enda ljus!

Macconochie Ska vi slåss om saken?

John Paul Gärna det!

1 Börja inte nu igen. Herr James lever ju. Alltså är herr Henry helt utan skuld.

Macconochie Vilket skulle bevisas.

värden Gå hem nu, pojkar. Ni kan fortsätta tvista i morgon.

John Paul Ja, det gör vi. När vi festat hela natten för att herr James lever.

Macconochie Jag sparar mitt festande tills han dör på riktigt.

John Paul Det gör han aldrig.

Macconochie Det gör vi alla.

värden Gå ut och gör upp. Jag måste stänga.

2 Jag håller på dig, Macconochie.

5 John Paul är en tom skrävlare och skälm.

Scen 5. Durrisdeer. Vid brasan.

Henry Kan vi då aldrig tala om något annat än James?

Alison Men han är ju vårt käraste samtalsämne.

Henry Men tror ni det är roligt för mig att ständigt få höra alla dygder prisas i himmelens höjd bara för att han är död?

lorden Påminn oss inte om att han är död. I våra hjärtan lever han ännu.

Henry Ja, han lever desto mer bara emedan han är död!

Alison Du tycks aldrig få nog av att han är död.

Henry Kom nu inte och anklaga mig för hans död igen!

Alison Ingen anklagar dig. Men om du rest ut i kriget i stället för han hade han ännu varit kvar hos oss.

Henry Och jag hade varit död. Ja, det hade varit bättre.

lorden Var nu inte bitter, Henry.

Henry Jag är inte bitter!

Mackellar Jag kan vittna om hur hårt Henry arbetar för oss alla bara för att hålla stället fritt från skulder. Utan herr Henry hade familjen varit ruinerad.

lorden Ja, han är snäll och duktig.

Alison Men en dålig far åt vår dotter.

Henry Alison, jag valde aldrig dig till hustru. Du valde mig till man bara emedan James var död. Vänta dig då inte bättre av din man än en vanlig toffelhjälte.

lorden Var nu snäll, Henry, som du brukar.

Henry Gå och öppna, Mackellar, och kom sedan in på kontoret. Vi har några extra räkenskaper att granska. (Mackellar går bort.)

Jag har fått nog av ert sällskap. Ert enda sällskap är ju bara James. (går)

Alison Han har bara komplex.

lorden Det är mitt fel. Han fick växa upp i skuggan av sin bror, som jag alltid favoriserade och älskade, fastän han aldrig gav mig någon glädje.

Alison Han är död nu.

lorden Ack ja, han är hopplöst evinnerligt död. Varför förföljer han oss då som om han ännu levde? (Mackellar kommer in med Burke.)

Mackellar En överste Burke som säger att han kommer med något bud.

lorden Överste Burke från Irland?

Burke Till er tjänst, Mylord. Jag har underrättelser.

lorden Ni var väl med prinsen?

Burke Och jag var med er son tills vi övergav prinsen strax efter Culloden.

lorden (djupt rörd) Kan ni berätta hur det gick till?

Burke Jag kan berätta mer än så. Jag kan berätta att han lever.

lorden Vi vet redan att prinsen lever.

Burke Jag menar er son.

lorden Lever han?

Burke Ja, i högsta välmåga.

lorden Alison! Kom i mina armar! Min son lever!

Alison Mackellar, gå och säg till Henry. Berätta allt vad ni vet, överste Burke.

Burke Det är därför jag är här. Men jag har tre brev med mig till lord Durrisdeer, fru Alison och herr Henry. Dem måste jag först av allt leverera.

(till Henry) Arvingen till Ballantrae, förmodar jag?

Henry Jag har aldrig antagit den titeln. Men jag är Henry Durie av Durrisdeer.

Burke Då har jag brev till er. (överräcker brevet)

Alison (ger sitt brev till Henry) Det är bättre att min make får hans brev.

Burke Ni är blek, madame.

lorden Vi är alla bleka. Det vore konstigt annars.

Henry Alison, det är bäst att du får ta igen dig och läsa ditt brev i lugn och ro för dig själv. Får jag hjälpa dig till ditt rum?

Alison Tack, Henry. Det är nog precis vad jag behöver, ty detta är för mycket.

lorden Innan jag läser brevet, överste Burke, vill jag höra er egen historia om ert samröre med min son. Var är han nu?

Burke Jag förmodar att han är i Paris på middag hos någon betydande dam av den högsta societén. Kort sagt, han är i smöret. (Henry kommer tillbaka.)

lorden Hörde du, Henry? Han är i Paris!

Henry Kommer han hem?

Burke Inte i första taget, om jag känner honom rätt. Men han kommer säkert när det passar honom.

Henry Det stämmer väl med honom. Får vi höra vad ni vet?

Burke Gärna det.

lorden Men försök fatta er kort. Jag är gammal och trött.

Burke Jag förstår. Jag måste först av allt be att få framföra min vittnesbörd om, att er son är den snillrikaste och skickligaste karl jag någonsin lärt känna. De svåraste situationer, som vem som helst annars funnit sig rådlös eller vettskrämd i, har han hanterat med den perfektaste balans och kallsinnighet, som om livsfara för honom aldrig inneburit ens något behov av mod. Kort sagt, av alla modiga män jag lärt känna tar han priset.

Henry Kom till saken. Vad hände?

Burke Vi övergav prinsen så snart han själv övergett sin egen sak och smitit efter Culloden. Vi slog ihop våra påsar och lyckades komma ombord på ett fartyg till Amerika, som snart blev taget av en pirat. Det var den ökände kapten Svartskägg, som vi nödgades segla med ända tills vi lyckades fly i Amerika. Genom James Duries otroliga skarpsinne lyckades vi komma över alla piraternas guld, som vi flydde med upp i ödemarkerna, där våra vägar skildes. Jag tror han grävde ner sitt guld medan jag tog med det ner till kolonierna. Vi sågs igen i Fort St. Frederick, och han berättade då att han ämnade resa tillbaka till Europa till Paris. I alla sammanhang uppträdde han som den borne ledaren som kunde få vem som helst med sig och som aldrig backade inför att utsätta sig för fara när nöden så krävde. Ingen jag har känt har varit mindre rädd för döden än han.

lorden (reser sig) Tack, min vän. Nu kan jag gå och lägga mig och för första gången på mycket länge sova mycket gott. Ni stannar väl här över natten?

Burke Jag tackar och accepterar gärna.

lorden Det är jag som skall tacka. Godnatt, min vän. Henry och Mackellar visar er till rätta. (går tillfredsställd ut)

Henry (när han gått) Berätta nu hela sanningen.

Burke Vad vill ni veta?

Henry Detaljer. Intima detaljer. En vanlig pirat hade halshuggit både James och er. Han måste ha ställt sig väl med piraterna. Hur gick det till?

Burke Då måste jag gå in på detaljer.

Henry Det är det jag ber er göra.

Teach (med värjan i högsta hugg) Era stympade blekfisar, tror ni jag har kapat ert skepp bara för att dadda er, era förtorkade traslemmar? Tror ni jag har någon ringaste användning för er annat än som däcksvabbar och kråkskrämmor? Ni duger ju inte till att hängas i rånocken ens! Ni skulle bara misspryda och vanhelga vår heliga sjörövarflaggas oantastlighet, era dödfödda lipsillar! Ni skulle inte ens vara kapabla till att våldta era egna mammor, era diarréfisande stjärtmesar och värdelösa stinkflyn! Ni duger vara till en enda sak: till att gå plankan, om ni inte pinkar ner er på vägen och halkar på såpan och blir hajmat ändå! Jag har bara användning för ett fåtal av er, och de måste då kunna piska livet ur matroser, mörda på löpande band och inte tveka inför att sticka skepp i brand med hela manskapet bakbundet ombord! Nå, vilka anmäler sig frivillligt? Ett, två, tre!

James Kapten Teach, ett ord, om jag får be.

Teach Vad vill du, din dödfödda fähund? Vill du hellre gå plankan i alla fall?

James Jag vill bara ge er ett gott råd.

Teach Och vem är du att våga ge mig, kapten Svartskägg Teach, din siste och störste sjörövarkapten, den minsta antydan till rådgivning, din ohängda bastardlymmel?

James Ni behöver en kvartermästare. Er besättning super sig hela tiden full på kredit och vet inte i fyllan och villan vad de gör, så att de börjar jaga örlogsmän....

Teach Örlogsmän? Har vi tagit upp jakten på en örlogsman?

James Se själv i kikaren.

Teach (tar genast en kikare) För fan i helvete, vad var det för en klåparsabotör som siktade det förbannade spökskeppet och trodde vi kunde infånga den livsfarliga kaparen? Han ska hängas i rånocken genast och piskas i strimlor och skalperas levande medan vi flår och kastrerar honom!

Nej, nu fan skjuter de taskarna av oss också! Hit med en bägare rom, eller jag går bärsärkargång här ombord genast och stympar alla ostympade ohängda djävlar ombord!

James Var försiktig med rommen. Om besättningen är full kan de inte sikta.

Teach Du har rätt, din förbannade drummel! Skär av honom repen! Vi behöver honom! Han blir en bra pirat bara han får vada genom ett dussin blodbad först!

James Vi har ingen chans mot örlogsmannen. (Kanonader på avstånd igen.) Det är bäst ni lägger om kursen.

Teach Skulle jag fly för ett vanligt hederligt fartyg utan piratflagga?

James Ni har inget val, för era kanoner är felriktade, och er besättning är för full för att varken kunna skjuta eller sikta.

Teach Ta befälet då, din förbannade kvartermästare, medan jag går och filosoferar över situationen med en välbehövlig flaska rommedicin! Skeppet är ditt, din impotenta landkrabba! (flyr)

James Kapten Teach har flytt in i kabyssen. Det är bäst ni låser om honom.

styrman Det behövs inte. Går han in där för att söka skydd med rommen kommer han inte ut igen på tre dagar. Han är dräglande stupfull redan.

James Det är han ju alltid.

styrman Inte så stupfull.

James Han är alltså uträknad. Om vi inte vänder skjuts vi sönder av örlogsmannen genast och hängs sedan. Burke, ta rodret!

Burke Skär av repen först.

James Skär av repen! Skota seglen! Dikt lovart! Klart för slag! Sätt fart, matroser! Vi har inte hela dagen på oss! Dikt babord!

styrman Äntligen har vi en kapten.

James Nej, jag är bara kvartermästare. Kaptenen är bara indisponerad och tar igen sig. Under tiden måste vi ta ansvar för skutan. Hur är läget, Burke?

Burke (snurrar på rodret) Vi klarar biffen. Vi seglar fint och ifrån henne. Örlogsmannen är för tungt beväpnad. Hon stampar.

styrman Bli vår kapten, kvartermästare, och släng den nersupna fågelskrämman i kabyssen över bord.

James Nej, vi behöver honom. Hur skall vi klara oss över Atlanten utan honom? Är vi inte en ökänd pirat? Måste vi inte plundra alla skepp på vägen?

styrman Det är det enda vi kan.

James Det är det jag menar.

Burke Så vi är alltså sjörövare på riktigt?

James Har vi något val? Hur skall vi annars kunna hantera denna blodtörstiga besättning, som inte kan något annat än bara skära halsen av oskyldigt folk? Vi måste hålla stilen. Annars skär de halsen av oss. Först när vi siktar land på andra sidan Atlanten kan vi börja tänka på att fly härifrån, men det är viktigt att ingen av sjörövarna får veta det.

Burke Och det var så vi klarade oss. Varje gång vi siktade ett handelsfartyg använde vi oss av Svartskägg Teach som skräckgaljonsfigur, och som sådan var han milt sagt effektiv med sin svartmuskiga uppsyn, sitt vildvuxna svartburriga hår, sitt röda pannband och sin praktfulla piratutstyrsel. Han var den klassiska piraten för alla tider och den siste av sitt slag, och James och jag hade roligt åt honom och uppskattade hans skräckinjagande maskerad. Men James manipulerade honom fullkomligt. Och när vi sedan flydde över träsken i Amerika var det han som regisserade vår sorti. Vi söp hela besättningen full och blandade opium i spriten. Teach var med på det plus styrmannen, som hade nycklarna till kassakistan, varpå vi munkavlade Teach och band fast honom vid masten och tog med oss styrmannen utom hela skatten, som vi delade på fyra. Men styrmannen gick åt under flykten över träsken medan Teach och piraterna infångades och dömdes och avrättades genast. De blev en lätt match för piratjägarna.

Henry Jag ser här av James brev att han behöver pengar. Vad gjorde han av sin del av skatten?

Burke Han grävde ner den nånstans i Catskillbergen.

Henry Var du inte med honom då?

Burke Nej, vi hade skilts dessförinnan.

Henry Om han behöver pengar, varför åker han då inte till Amerika och gräver upp sin skatt?

Burke Herr Henry, vi hade många samtal ombord på piraten "Sarah", och han återkom ständigt till er. Han säger gärna till vem som helst om och om igen att ni har usurperat hans ställning, att han som den äldre av er är den rätta arvingen till Ballantrae och att ni till och med tagit hans fästmö.

Henry Den uslingen! Han ville själv dra ut i krig och lämna mig kvar här! Jag var emot det!

Burke Han säger att allt vad ni äger är hans. Oss emellan tror jag att han ber er om pengar bara för att djävlas med er.

Henry Och om jag inte skickar honom pengar?

Burke Då kommer han hit tillbaka och gör saken värre för er.

Henry Jag hade just den misstanken. Tack, överste Burke, för att ni kom hit. Tack vare er vet vi nu hur spelet ligger.

Burke Er bror är spelaren. Ni är bara en pant för honom.

Henry Jag vet det, men jag är inte utan motståndskraft. Mackellar visar er till ert rum.

Burke Tack.

Henry Hur kan vi löna er för er möda?

Burke Det enda jag hoppas på är att kunna förbättra mitt rykte. Kanske ni kan hjälpa mig?

Henry Mitt eget är inte bättre men om möjligt sämre. Vi sitter i samma båt och kan därigenom säkert samarbeta.

Burke Tack. Godnatt. (går med Mackellar.)

Henry Kom tillbaka sedan, Mackellar!

Det är alltså vad vi står inför: utpressning utan gränser. Och endast så länge vi betalar honom slipper vi honom, den ansvarslöse utsvävaren och piraten! Det är hårda bud, men det finns ingen väg därur utom igenom. Och Alison? Vad tänker hon, som moder åt mitt barn men den som alltid mest har älskat James? Jag tror hon ställer sig på familjens sida mot James. Det är faktiskt vårt enda hopp. (Mackellar kommer tillbaka.)

Mackellar, jag förmodar att du hörde alltsammans.

Mackellar Ja.

Henry Vad tror du om saken?

Mackellar Det blir dyrt att hålla herr James på avstånd men ännu dyrare att få honom hem.

Henry Hur länge tror du vi kan hålla på?

Mackellar Att underhålla honom i främmande land?

Henry Ja.

Mackellar Det finns en smärtgräns.

Henry Ett år? Två år?

Mackellar Högst.

Henry Jag var rädd för det. Men vi har inget val. Kanske inget händer under tiden, medan vi inget annat har att göra än att tiga och lida och betala. (suckar)

Mackellar Ni är utschasad, herr Henry.

Henry Nej, jag är bara upprörd. Vet ni vad den uslingen har mage att skriva till mig? Han hånar mig! Det har han alltid gjort, men nu gör han det mera sårande än någonsin! (går av och an) Vi måste ha vin. Hämta vin, Mackellar.

Mackellar Det är helt mot era vanor, herr Henry.

Henry Jag vet, men jag behöver det! Hämta det! (Mackellar går. Henry fortsätter nervöst gå av och an medan han suckar och torkar sig i pannan.)

Mackellar (kommer med vinet) Dock är det nästan mot mitt samvete.

Henry Tack, Mackellar. (dricker några glas på stående fot.) Hör på det här. "Min käre Jakob." "Min käre Jakob," så börjar han, som om jag var han och i hans ställe. "Jag kallade dig så en gång, som du kanske kommer ihåg. Och nu har du skött dig så väl att du fullständigt slagit undan benen på mig." Vad tycker ni om det, Mackellar? Och det är från min ende bror! Ändå svär jag vid Gud att jag höll av honom! Jag var alltid lojal mot honom, och ändå skriver han så hånfullt, som om jag var hans livs ärkeförrädare! Det är inte rättvist! Mera vin! (dricker) Men jag kan inte finna mig i sådana förebråelser! Jag är lika god som han och säkert bättre än han, ty jag är i motsats till honom ordentlig! Han har alltid bara slösat och spelat och vållat far sorger och det i ensidig destruktivitet! Jag kan inte ge honom den ofattbara summa som han begär, och han vet hur illa intecknad hela egendomen är. Men jag skall ge honom vad jag har, och det är mer än han väntar sig. Jag har stått ut med det här alldeles för länge. Här skall ni få se vad han skriver vidare! Läs själv! "Jag vet att du är en snålvarg." En snålvarg? Jag snål? Är det sant, Mackellar? Tycker ni att jag är snål? Jag trodde faktiskt han skulle slå mig när han sade det. Åh, jag vet att alla tycker som han. Men ni skall få se, och han skall få se, och Gud skall få se! Om jag så skall ruinera hela egendomen och gå omkring barfota, så skall jag ändå mätta den där blodsugaren! Låt honom begära vad som helst, och han skall få det! Han har ju rätt till alltsammans! Jag har ju stulit alltsammans från honom! Åh, jag visste att det här och fler och värre saker skulle hända när han inte ville låta mig dra ut i kriget! (dricker)

Mackellar (lägger sin hand på Henrys arm med vinglaset) Lugna er, herr Henry.

Henry (besinnar sig) Ni har rätt, Mackellar. (kastar glaset in i brasan) Kom. Vi har inget annat att göra än att räkna upp pengarna så att överste Burke kan leverera dem till den där blodsugaren i Paris. Han är ju ändå arvingen till Ballantrae. Det är lika bra att få det gjort genast. Jag kommer ändå inte att kunna sova alls i natt.

Akt II scen 1. Bastiljen i Paris.

James (när Burke kommer in, reser sig, hjärtligt) Utomordentligt hyggligt av er att besöka mig, gamle olyckspartner! Kommer du med nyheter från Skottland?

Burke Jag står i ständig korrespondens med både er bror och hans trogne förvaltare, en viss herr Mackellar.

James Ja, jag har lärt känna honom brevledes. Han skriver tråkigt och verkar väl pedantisk av sig, och som sådan passar han som förvaltare hos min lika tråkige bror. Men vad nytt om min bror? Han fortsätter väl skicka mig pengar?

Burke Men hur i all sin dar kom ni in här i kurran, Jamie? Ni var ju i smöret! Blev ni förrådd?

James Naturligtvis. Mina fina damer bedrog mig. Ett 'lettre de cachet'. Vem som helst åker in här för ingenting. Det är det Bastiljen är till för. Men jag åker snart ut igen. Men hur mår de där hemma? Älskar Alison fortfarande min bror?

Burke Det ser illa ut för er. Ni hade det bra när ni kom hit till Paris och fick ett ståtligt underhåll genom er veteranpension, men efter Bastiljen har ni förlorat allt. Och er familj vill inte skicka er mera pengar.

James Vad säger du!

Burke Jag har berättat för dem om er önskan att fara till Indien, och det vore det bästa både för er och dem om ni gjorde det. I mitt senaste brev har jag försökt övertala dem att finansiera er resa dit. Det är det sista jag kan göra.

James Då har du gjort mer än vad jag både förtjänat och begärt, kompis. Jag hoppas bara att du lyckas. Men Henry är förståndig. Han måste ju inse, att det enda förnuftiga är att skicka mig så långt bort från honom och Alison som möjligt. Hur artar sig Alisons dotter?

Burke En näpen tös, sin mor upp i dagen.

James Henry hade föredragit en son, men det får han väl också. Och herr Mackellar?

Burke Det är bara tack vare honom som familjen kan bo kvar och deras ekonomi går ihop. De har nästan ruinerat sig för er skull. Er bror är storsintheten själv.

James Han är skyldig mig allt. Jag sålde ju min förstfödslorätt till honom. Det är därför jag skämtsamt kallar honom för Jakob.

Burke Det är väl omkring 8000 pund ni fått under dessa år?

James Ja, det är bara 8000 pund och lite till. Men jag behöver mer. Detta liv i Bastiljen kräver utgifter om man alls skall komma ut. Många har aldrig gjort det.

Burke Ni har fortfarande vänner. Lita på oss. Ni är ute inom en månad.

James Tack, käre kollega, för att du bevakar mina intressen. Men mitt öde avgörs av Henry.

Burke Han är medveten om det.

James Då löser det sig. (reser sig, slår Burke på armen) Tack för besöket, kompis! (De skakar hand.) Och välkommen åter.

Burke Låt oss hoppas med både frihet och pengar.

James Det litar jag på.

Scen 2. Durrisdeer. Vid middagsbordet.

Henry Den där smuggeltrafiken blir ett ständigt svårare problem.

lorden Hur så? De har alltid hållit på och idkat sin näring oberoende av oss. Vi har alltid lämnat dem i fred, och de har aldrig stört oss.

Henry Men de är bara tjuvar och banditer och bidrar till laglösheten här omkring.

Alison Alltid ska du vara lika tråkig, Henry. Vad är det för fel på lite smugglare? De bidrar bara till den mänskliga charmen. Och var är Mackellar?

Henry Han gick just ner för att utspionera ett nytt smuggelfartyg som kom in nu.

Alison Så spännande!

lorden Vi slipper dem aldrig. Låt dem vara, Henry.

Mackellar (kommer inrusande, andfådd) Han är här!

Henry Vem är här?

Alison Det vet du mycket väl. Du har ju inte skickat pengar till honom på ett halvår.

lorden Min son! Äntligen!

Henry Det var du som satte stopp för det.

Alison Ja, det var ju mina pengar.

James (gör entré) Här sitter ni som gamar inför en misslyckad måltid! Har någon dött? Är det för min skull ni har fått denna begravningsstämning över er? Har inte er trogne Mackellar anmält min ankomst?

lorden (reser sig darrande upp) Min son! Kom i mina armar, min pojke! (omfamnar honom)

James Det gläder mig att du fortfarande lever, far.

lorden Det är inte mycket kvar.

Henry (reser sig) Jag vill inte låtsas om att jag är glad över att se dig, men du hade kunnat komma både tidigare och senare.

James Ni visste att jag skulle komma förr eller senare. Ju förr, desto bättre, eller hur, Henry? Eller ville inte Jakob ha Esau tillbaka? Men jag är säker på att Alison ville det. Hur mår du, kära svägerska?

Alison Du är välkommen tillbaka, James, trots alla sorger du har vållat oss.

James Hur kan jag ha vållat er sorger när jag fortfarande lever? Men det är kanske den sorgen jag ständigt vållar er, och när jag dör blir ni äntligen glada....

lorden Han bara gycklar med oss.

James Naturligtvis. Men jag är hungrig. Var är maten, Mackellar?

Henry Mackellar är ingen uppassare.

James Nej, han är ju förvaltaren här. Det är han som ser till att din äldre bror blir utan sitt arv i utlandet så att han försmäktar och måste komma hem igen bara för att plåga er, eller hur, Henry?

Henry James, huset står på ruinens brant tack vare dig.

James Jag vet att jag inte gjort någon framgångsrik karriär. Det kanske hade varit bättre för oss att du stupat för bonnie prins Charlie än att jag överlevt hans fiasko.

lorden Så han pratar!

Alison Svärfar, låt mig få hjälpa dig upp till ditt rum, så får bröderna prata av sig i fred hela natten om de vill. James stannar ju ändå hemma nu.

lorden Det är väl sant, James? Du lämnar väl oss inte igen?

James Inte förrän Henry kastar ut mig.

Henry Det vet du att jag inte gör.

lorden Han bara skämtar.

Alison Kom nu, svärfar. (går ut med lorden)

Henry Nå, James, du har kommit hem. Vad tänker du göra?

James Ta igen mig tills jag far ut igen. Men är det lämpligt att din trogne Mackellar får sitta här och lyssna på allt vad vi säger intimt?

Henry Han gör ingen skada som vittne.

James Nej, han gör ingen skada. Varför slutade du sända mig pengar, Henry? Ville du inte ha mig på avstånd längre?

Henry Pengarna tog slut. Och det var Alisons pengar.

James Alison skulle ha varit gift med mig, och pengarna skulle ha varit mina, om jag inte hade fått tråkigt här hemma och gett mig ut i kriget i stället för dig, Henry.

Henry Du singlade slant om saken.

James Ja, det gjorde jag, för jag älskar att spela om ödet. Det håller livet spännande. Det är också ett sätt att håna världens tråkigaste företeelse, nämligen förnuftet. Men för att återkomma till din fråga: saken är mycket enkel. Ger du mig pengar försvinner jag. Får jag inga pengar stannar jag kvar.

Henry Vi har inga pengar att ge dig, James, hur gärna vi än skulle vilja.

James Du är bara snål. Jag vet nog hur det förhåller sig. Familjens kistor är utan botten, men du är för lat för att gräva i dem.

Henry Låt oss inte gräla. Du är trött och behöver sova.

James Jag är trött men behöver aldrig sova. Men du får alltid för litet sömn. Du ser utvakad ut, Henry. Gå och lägg dig. Vi ses i morgon. Om du vill stannar jag kvar här och gycklar med dig tills jag kreverar av leda.

Henry Bra, James. Låt oss sova på saken. Vi kan diskutera din situation under många veckor.

James Och månader och år om du vill.

Henry Mackellar kommer att notera allt vad du ställer till med här.

James Det tackar jag för. Jag ser det som en heder att få en egen krönikör.

Henry (reser sig. Formellt:) Godnatt, James.

James Sov gott, Henry. (Henry går kvickt ut.)

Han är arg på mig för att jag kom hem. Är ni också arg på mig, Mackellar?

Mackellar Jag har ingen rätt att bli arg på någon.

James Nej, ni är ju anställd här. Gå och lägg er, Mackellar.

Mackellar (reser sig) Som ni befaller, herrn. (går)

James Ensam i mitt eget hus och utfryst av alla. Det är inte lätt att vara arvinge till en stor förmögenhet och inte få kunna röra ett öre av den. Nåväl, det är bara att överleva så gott det går. (intimt, till publiken) Och det ska bli roligt att plåga livet ur min egen familj. (går)

Scen 3. Krogen.

John Paul Nå, vad säger ni om det, pojkar? Arvingen till Ballantrae var aldrig död, och nu är han tillbaka!

1 Hur slapp han då undan med livet från slaget vid Culloden?

2 Han måste helt enkelt ha flytt.

John Paul Men vem vågar väl ange honom för övermakten? Vem skulle ens tänka på att förråda honom? Ingen! Han är helig för oss alla som skotsk patriot! Alla är vi måna om att skydda honom! Det kallar jag solidaritet!

Macconochie Hör du, din skrävlande småpajas, vet du inte att herr James, den så kallade arvingen, var kungens egen agent hos bonnie prins Charlie och hjälpte kungen med att stjälpa Stuarts sak inifrån? Och vet du inte att herr James 'hemligen' har blivit benådad?

John Paul (ställd) Benådad?

Macconochie Mackellar tog reda på saken, din imbecilla strunt! Herr James är bara en parasit som bara gör av med familjens pengar, och när han ruinerat sig och familjen spelar han tiggare hos brodern! Och han har aldrig varit modig utom som förrädare och överlöpare som aldrig tjänat någon utan att förråda honom.

John Paul Din förrädare! Det skall herr James få veta att du sprider sådana rykten!

Macconochie Gör du det! Kan han förneka att de är sanna? Nej! Berätta det för familjen redan idag, så blir de äntligen av med honom. Allt han begär är ju ändå bara att få komma iväg till Indien.

1 Ju förr de skickar honom dit, desto bättre.

2 Här går han bara och förför fru Alison och bråkar med Jessie Brown.

3 Hon är här.

Jessie Brown (ett avdankat fnask) Hör nu här! Han gav mig en krog i Solway! Både han och herr Henry har gottgjort alla hans elakheter!

2 Herr Henry också?

Jessie Ja, när herr James var död.

1 Men nu är han tillbaka.

2 Han var bara tillfälligt under jorden.

1 Han lär väl komma tillbaka från Indien också, om han åker dit.

John Paul Där ser ni! Arvingen är en hedersman! Om han till och med bryr sig om att gottgöra en sådan som Jessie Brown! (skrattar och de flesta skrattar med)

Jessie Vad menar du med 'en sådan som Jessie Brown'?

John Paul En sådan som du. Vad annars? (munterhet igen)

Jessie Vill du påstå att jag inte är anständig? Som har en egen krog i Solway?

John Paul Ja, du dricker väl upp all spriten själv! (mera munterhet)

Jessie Nu ska ni fan i mig få höra på mig! Här sitter ni dag ut och dag in och pratar illa om turvis herr Henry och turvis herr James, men båda är ta mig fan riktiga gentlemän! Båda har hjälpt mig upp ur min olycka!

1 Ja, sedan herr James först hade vållat den.

Jessie Det var inte hans fel! Han är sådan! Han rådde inte för det! Men båda har gjort rätt för sig! Vilken av er skulle ha hjälpt mig ens med en enda spottstyver?

Macconochie Jessie Brown har rätt. Båda är gentlemän som adelsmän. Men herr James är självdestruktiv och drar med sig hela familjen, medan herr Henry har allt sjå i världen med att försöka stämma den ständiga förblödningen.

1 Det sägs att de grälar hemma jämt. Stämmer det?

2 Det sägs att herr James ständigt lägger krav på fru Alison och att bröderna bara är ett snäpp från att duellera.

John Paul Vem vet ni det från? Mackellar?

Macconochie Herr James kommer själv hit ibland och skryter om det. Han drar ju sig inte från att umgås med sådana som vi. Han kom ju rentav hit med smugglarna och har alltid gjort affärer med dem.

James (har plötsligt kommit in) Låt oss då hoppas att han också försvinner med smugglarna.

John Paul Herr James!

James Ja, inte är det min broder Jakob. Får jag bjuda laget runt?

1 Hur går affärerna, herr James? Får ni ut något grand av ert arv så att ni äntligen kan fara till Indien?

James Jag kan trösta er med, att senast idag skrev lord Durrisdeer, min far, under ett papper som innebär försäljning av åtskilliga av våra egendomar, så att jag kan försvinna till Indien. Då blir ni väl glada? Jag är redan på väg!

Macconochie Lord Durrisdeer skulle aldrig göra något sådant.

James Han har redan gjort det, därtill övertalad av min bror.

1 Då får vi väl önska er lycklig resa då, herr James. När sticker ni iväg?

James I morgon, om jag bara har pengarna i min hand först.

Macconochie Tro inte på honom. Herr Henry har redan gett honom tusentals pund, som han överfört till Frankrike, och ändå stannar han bara kvar.

James Är det förbjudet för en äkta son att trivas hemma? Min far är ju gammal och skulle ogärna se mig fara.

2 Är det fru Alison som håller er kvar?

James Mina sonliga plikter mot min far, och de plikter mot min brorsdotter Katherine som hennes far aldrig har visat.

John Paul Det är sant att herr James ägnar mer tid och omsorg åt fröken Katherine än hennes far.

James Tack, John Paul. Du är mitt livs enda försvarare.

Jessie Och jag, herr James.

James Jessie Brown! Vad gör du här?

Jessie Ser du väl. Tar mig ett glas. Vad annars?

James Hör inte du hemma borta i Solway?

Jessie Man kan inte sköta sina affärer jämt heller.

1 Jessie Brown har kommit på grön kvist tack vare er.

Jessie Och det var på tiden.

James Ja, ja, Jessie Brown, det är bra. Lycka till. (går)

2 Värst vad han fick bråttom.

3 Han ska väl träffa smugglarna.

Jessie Har han affärer med dem?

1 Det vet du väl. Nu när han har pengar får väl smugglarna smussla honom till Indien utan att det märks. Ett pris är ju satt på hans huvud.

2 Blev han inte benådad?

1 (intimt) I hemlighet. För syns skull är han fortfarande efterlyst. Han får ju inte tappa ansiktet, bara huvudet.

2 En boren spelare.

1 Ja, en gudabenådad spelare. Han förlorar aldrig utom livet.

2 Men han vinner heller aldrig.

1 Nej, det är ju det som är varje spels största tjusning.

Jessie Skål då, gubbar! Välkomna till Solway! (går)

1 Vad hade Jessie Brown ihop med herr James och herr Henry?

Macconochie Vet du inte det? Jessie fick barn med herr James, och sedan försvann herr James ut i kriget. Herr Henry försökte gottgöra saken och gav henne pengar, men hon kom bara tillbaka hela tiden. Nu har de fixat en krog åt henne i Solway, men hon kan fortfarande inte hålla sig borta.

1 Gamla synder förgås inte så lätt.

Macconochie Nej, de är lika efterhängsna som herr James själv och andra blodiglar.

John Paul Sluta nu tala illa om herr James!

Macconochie Om du slutar förtala herr Henry!

John Paul Ska vi göra upp!

Macconochie Gärna det! (kavlar upp ärmarna)

3 Tio shillings på John Paul!

2 Dubbelt på Macconochie!

värden Utanför, mina herrar, utanför!

Akt III scen 1. Durrisdeer.

James Du spelar ovanligt dåligt idag, Henry.

Alison Han kanske bara är trött.

lorden Vi är alla trötta.

James Ja, ni är alla trötta på mig. Men lugna er. Jag ska ge mig av så fort jag kan. Jag har ju ingenting annat här att göra än spela larviga kortspel med omöjliga träkarlar till motspelare.

lorden Ingen tvingar dig bort härifrån, James. Vi är bara glada så länge du stannar kvar här hos oss. Eller hur, Henry?

Alison Henry tiger och samtycker som alltid.

lorden Ja, han är godheten själv.

James Jag kan inte tänka mig någonting omöjligare än att Henry skulle säga en oartighet.

Alison James, du retar honom bara med att vara så spydig.

James Ja, men det är ju det som är meningen.

Henry Lagt kort ligger.

James Ja, nu var jag oförsiktig. Det medges. Du tog hem ditt första spel idag, Henry, ditt första på några veckor.

lorden Jag är trött. Jag låter er ungdomar få fortsätta. (bryter upp)

Alison (reser sig) Låt mig följa dig till ditt rum, svärfar.

lorden Tack, min dotter. Godnatt, mina söner.

James Godnatt, far. Ska du inte önska din far en god natt, Henry?

Henry God natt, far.

James Han hörde dig inte.

Henry Det gjorde han visst.

James Nej, det gjorde han inte. Skrik så det hörs, Henry.

Henry Du har druckit för mycket.

James Nej, Henry, det är du som har druckit för litet. Du är alltid spik nykter, och därför är du så tråkig. Ta lord Durrisdeers plats, Mackellar. Vi behöver en extra träkarl. Det gör bara saken bättre om han har klumpfot dessutom.

Henry Lyteskomik är aldrig roligt, James.

James Men det går alltid hem ändå, särskilt hos dem som känns vid lytet. De får känna att de lever. Och vi får nöjet av att få njuta att se dem pinsamt berörda. Det är alltid roligt att se andra rodna, så man slipper göra det själv, eller hur, Henry? Dela nu.

Henry Du har druckit för mycket.

James Det gör mig bara gott. Det skulle bara göra dig gott också. Det skulle till och med göra klumpfoten här gott, så att han kanske skulle börja snubbla lite bättre. Drick mera, Klumpfot.

Mackellar Tack, men jag är varken på humör att dricka eller spela.

James Då är du inte utbildad. Då är du komplett obildad. Henry, du har anställt en analfabet som godsets förvaltare. Inte konstigt då att det går med ständig förlust.

Henry Mackellar gör ett gott arbete. Annars satt vi inte här idag, och du hade aldrig fått dina pengar.

James Jag får ju dem inte ändå. Jag har ju två professionella snåljåpar emot mig.

Henry Tre. Och det är inte bara snålhet. Det är realism och förnuft.

James Vem är den tredje? Pappa?

Henry Den tredje är Alison, ur vars kassa du fått mer än åtta tusen pund utan att du gjort dig förtjänt av ett enda av dem.

James Ja, jag vet att ni lyckades vända henne emot mig, fastän både hon och hennes dotter älskar mig mycket mer än dig, Henry.

Henry Nu räcker det, James.

James Nej, det räcker aldrig. Du fick min fästmö. Du fick min arvslott. Och ändå vill du inte utsträcka mig ens så mycket att jag kan ge mig av härifrån för gott. Er snålhet går så långt, att ni inte ens vill betala mig för att bli av med mig.

Henry (försöker krampaktigt behärska sig) Du bestämmer helt och hållet själv, James, om och hur länge du stannar kvar. Vi har gett dig vad vi kunnat, och mer kan vi inte ge dig.

James Jag skulle gärna stanna kvar här för gott, om du åtminstone kunde ge mig Alison.

Henry Det var ett slag under bältet, James.

James Jag vet. Det var meningen. Du är ju så himla tråkig. Du går ju bara omkring och sover hela tiden. Du kan ju inte ens spela kort ordentligt. Man får spader så fort man får se dig. Inte ens en son kan du producera. Du kan inte ens fortplanta familjen, Henry! Din enda dotter struntar du i! Jag kunde bättre till och med med Jessie Brown!

Henry (reser sig) Nu räcker det!

James (reser sig) Nej, det räcker aldrig! Du kan aldrig få en son, Henry, och allra minst med Alison! Du är både inkompetent och impotent! Fråga Alison!

James Du slog mig, Henry!

Henry Ja, det gjorde jag!

James Vet du vad det betyder?

Henry Naturligtvis vet jag vad det betyder!

Mackellar (förtvivlad) Nej, mina herrar, nej, nej!

James Håll käften, Klumpfot.

Henry Du har inte förolämpat mig så mycket som Alison.

James Jag har väntat på det här tillfället alltför länge. Låt oss göra upp en gång för alla!

Henry Det var oundvikligt så som du har burit dig åt!

James Jag vet att du är bra på florett, Henry, men hur är det med värja? En riktig duell kan bara utkämpas med värja!

Henry Jag har Alison och min heder att försvara. Du har ingenting utom ditt eget druckna okynne!

James Du är såld, Henry! Hur det än går förlorar du! Dör du tar jag Alison och godset och försvinner med din familj och hela familjeförmögenheten utomlands! Om jag dör får du leva med det. Vad ska du då säga till far och till Alison? Hur ska du förklara mordet på din bror, Henry?

Mackellar Mina herrar, låt det inte gå så långt! Sansa er, för Guds skull!

James Hör på Klumpfoten! Han blir vår enda sekundant. Lys oss ut, Mackellar. Huset är för trångt för vår uppgörelse.

Mackellar Nej, mina herrar! Jag måste protestera! Jag vägrar!

James (sätter värjan mot Mackellars strupe) Försök vägra du bara!

Mackellar (kapitulerar genast) Nej, nej! Skona mig!

James Bär ut kandelabern och lys oss ut, din klumpfotade pultron! Annars blir det två lik där ute.

Henry Gör som han säger, Mackellar. Han insisterar ju själv.

James (medan de saluterar) Stå inte där som ett löjligt fån, Henry. Tänker du inte göra någonting? Ska jag ta initiativet som vanligt? Har du glömt att Alison och jag älskade varandra långt innan hon ens blev medveten om att du fanns?

Mackellar Mina herrar, en sista gång, jag ber er!

James Klumpfoten ber oss. Vad säger du, Henry? Skall vi be en bön för honom eller äntligen börja slåss?

Henry Du är full, James.

James Så mycket bättre! Då slipper du ditt handikapp! Då är vi jämnspelta!

Henry Du har ljuset i ögonen. Låt oss byta sida. Jag är snabbare än du.

James Så självsäker inför döden, Henry? Som du vill. Du bad om handikappet själv!

Mackellar Mina herrar, jag ber er: avstå! Detta är vansinne. Ni är från vettet båda två!

James Nej, Klumpfot, det är bara jag som är full, påstår Henry, men han kom med utmaningen. Vi har inget val. Alison och min kärlek kräver upprättelse.

Henry Låt oss få det undanstökat.

Mackellar Mina herrar, för sista gången, sluta, innan det händer en olycka!

Henry Olyckan har redan hänt.

James Håll käften, Klumpfot, och håll i kandelabern i stället! Du är arg, Henry.

Henry Nej, James, bara förbittrad. (tvingar James bakåt)

Mackellar (förtvivlad) Nej! Nej! (störtar fram och undersöker kroppen)

Henry (chockad) Är han.... död?

Mackellar Herr Henry! Han kan inte vara annat! Värjan gick rätt igenom honom!

Henry Det får inte vara sant! Väck mig inte! Säg mig att jag drömmer!

Mackellar Ack, herr Henry, om jag ändå kunnat avstyra detta!

Henry Det är mitt fel! (flyr från platsen)

Mackellar Herr Henry! (springer efter honom)

1 Fan, han skulle ju vänta på oss där nere!

2 Vågar vi närma oss huset?

1 Fan, kommer han inte måste vi ju hämta honom! (De kommer in.)

2 Han kanske har ändrat sig. Det har hänt förr.

1 I så fall är han skyldig oss en förklaring. Håll! Tyst! Här ligger någon!

2 Och någon har ställt en kandelaber bredvid en mördad blodig kropp....

3 Det ser ut som om en duell hade utkämpats här.

1 Vid alla blodiga helgon! Det är herr Bally själv!

2 Lever han?

1 Vi hinner inte undersöka honom här. Ta med kroppen, så undersöker vi honom senare! Vi måste ju segla nu med tidvattnet!

3 Och vi har ju betalt för att transportera honom. Vad spelar det för roll om han är levande eller död, om vi bara gör vad vi har betalt för?

1 Du har rätt, kompis. Ta med honom.

2 Åhej! (De bär upp James, fyra man, och bär ut honom.)

3 Varför är lik alltid tyngre än de levande?

1 Därför att de levande bär sina egna bördor.

2 När de är döda kan de inte längre bära sig.

4 Håll käften och låt oss komma härifrån innan någon tar fast oss som liktjuvar!

Mackellar (utanför) Herr Henry, ta er samman! Vi kan inte bara lämna liket ute i trädgården!

Henry (utanför) Vad har jag gjort! Vad har jag gjort!

Mackellar Drick det här, för Guds skull! (kommer in med Henry, raglande med en flaska)

Henry Hur ska vi kunna tala om detta för min gamle far? (dricker direkt ur flaskan)

Mackellar (avsides) Inte för att jag tror på det själv, men.... han kanske fortfarande lever, herr Henry? Det är vårt enda hopp!

Henry (stannar förbluffad inför blodpölen och kandelabern) Han är inte här.

Mackellar Vad menar ni?

Henry Är ni säker på, Mackellar, att det inte bara var en ond dröm? Min broders lik finns inte här.

Mackellar Men blodet! Och kandelabern! Någon har fört bort honom!

Henry Vi mördar honom, och andra stjäl undan liket för oss. Vad skall detta betyda, Mackellar? Detta kan inte vara verkligheten, om den inte gycklar med oss på det mest infernaliska vis.

Mackellar Till och med värjorna är kvar! Vi kan inte bortförklara verkligheten, herr Henry. (det hörs årtag från en båt utanför scenen) Smugglarna! Det måste vara smugglarna!

Henry Men varför skulle smugglarna ha stulit en död kropp för oss?

Mackellar Han måste ha varit vid liv! Och han måste ha planerat sin avresa just i natt! Därför var han så extra oförskämd idag! Han visste att det var sista gången!

Henry I så fall är vi räddade. Vi kan säga till Alison och far att James plötsligt gav sig iväg. De skulle acceptera det.

Alison (har obemärkt kommit ut i en stor sjal) Vad skulle vi ha accepterat, Henry? Att du har mördat James?

Henry Alison! Det var inte meningen! Hela duellen var ett misstag! Men vi var båda druckna! Å, Alison! (omfamnar henne gråtande)

Mackellar Vad vet ni, och vad tror ni, fru Alison?

Alison (medan hon tröstar den tröstlöst gråtande Henry) Jag hörde röster. Jag vågade inte gå ner. Jag trodde det var ett vanligt gräl. Så blev allting tyst. Så hörde jag värjslammer här utifrån. Då vågade jag ännu mindre göra. Jag kröp ner i ett hörn för mig själv och grät och bad som ett barn med händerna för öronen. Så var allt tyst igen. Så hörde jag er två komma upp. Henry var alldeles ifrån sig. Då förstod jag allt. Nu är jag här. Men var är James?

Mackellar Det är det vi alla undrar.

Henry Det är mitt fel, Alison! Allting är mitt fel!

Alison Sluta plåga dig själv som ett barn, Henry! James gick för långt och fick sig kanske en nyttig läxa, om han överlevde. Om smugglarna har tagit hand om honom måste han ha överlevt.

Henry Du ger oss hopp, Alison.

lorden Vad försiggår här? (har kommit ut obemärkt, är storartad i sin bibehållna fattning)

Mackellar Lord Durrisdeer, era söner har utkämpat en duell efter att James förolämpat herr Henrys fru. Herr James sårades svårt, och vi trodde han var död, men nu har han gett sig av. Vi tror nu att han avsiktligt bar sig så illa åt för att han planerat ge sig av med smugglarna i natt.

lorden Det passar in. Jag tror ni har rätt, herr Mackellar. Men vi måste sopa igen alla spåren. Detta får inte komma ut. Vi har familjens anseende att tänka på.

Henry (övergår till att böla hos lorden) Kan du förlåta mig, far?

lorden Henry, så som han gick på måste det här hända förr eller senare. Allt har sin smärtgräns. Vi får bara hoppas att han överlevde och klarar sig.

Alison Han har spelat mot döden förut och vunnit.

Mackellar Just det.

lorden Kom upp till huset. Vi måste tvätta bort alla blodspår och säga till folket att han plötsligt gett sig av. De kommer att acceptera det.

Henry Och Katherine?

lorden Behöver aldrig få veta det.

Alison Tills James kommer tillbaka.

Mackellar (dumt) Kommer tillbaka?

Alison Ja, han kommer alltid tillbaka.

Henry Alison har rätt. Vi har aldrig sluppit honom död eller levande. Döden själv har lurat oss på honom. Han kommer alltid tillbaka.

lorden Henry, du har gjort nog för idag. Alison, ta hand om honom.

Alison Tänk på familjen, Henry. Du har den att leva för.

Henry Ja, Alison. (låter sig föras ut av Alison)

lorden Kom, Mackellar. (går med Mackellar.)

Henry Ljuset! Lämna inte kandelabrarna kvar vid graven!

lorden (till Alison) Han är överspänd.

Alison Ta in ljusen, Mackellar.

Henry Vi skulle ha tagit in ljusen genast efter att vi dödat honom.

lorden Han är inte död, Henry. Han lever.

Henry Ja, det är ju det jag säger! Han kan inte dö, fastän jag dödat honom, min egen broder! (bryter samman igen)

Alison Kom, Henry. Du behöver gå till sängs.

Mackellar Han har feber.

Alison Det är inte så konstigt.

lorden Vi behöver alla gå till sängs.

Scen 2. Krogen.

1 Vad tror du att hände egentligen?

2 Vi får aldrig veta vad som händer i den familjen egentligen.

3 Vi har bara att hålla oss till vad vi vet. Lorden har tacklat av och är kanske döende. Han har fått en chock. Henry ligger yrande i feber sedan mer än en månad och är understundom galen. Han har fått en chock. Arvingen är spårlöst borta, men det viskas om blodspår här och var.

1 Allt tyder på våldsamma uppgörelser där hemma.

2 Här kommer John Paul.

3 Han har varit nedslagen ända sedan arvingen försvann.

1 Vad nytt, John Paul?

John Paul Ingenting nytt.

2 Hur mår lord Durrisdeer och hans son?

John Paul Ingen förändring.

3 Sådan har han varit ända sedan den natten då smugglarna försvann med arvingen till Ballantraes kropp.

John Paul (arg) Han är inte död!

1 Reta honom inte.

3 Nej, det säger alla. Ändå är han knappast levande heller. Och doktorn säger att han troligtvis aldrig mer kommer tillbaka hit.

2 Doktorn vet mer än de flesta.

1 Och mycket mer än han vågar tala om. (Doktorn kommer in.)

3 När man talar om trollen....

1 God morgon, doktorn! Vad nytt om patienterna?

doktorn Ingenting nytt.

2 Vad hände egentligen den där natten?

doktorn Vill ni veta min uppriktiga mening?

1 Vi dör för att få veta den.

doktorn Arvingen reste bort.

2 Är det allt?

doktorn Rent tekniskt, ja. Men det förekom komplikationer. Av någon anledning uppstod det bråk i huset, och bröderna kom i slagsmål. Kanske arvingen förolämpade Henry en gång för mycket. Kanske de bråkade om Alison. Det får vi aldrig veta. Men arvingen kom undan med livet. Det har jag hört från en säker källa.

Jessie Brown (kommer in) Bjuder någon på ett glas?

doktorn Här är min säkra källa.

1 Ja visst, Jessie Brown!

2 Vad får det lov att vara?

3 Gin, whisky eller brandy?

Jessie Tack, gärna alla tre.

1 Vad vet du om vad som hände den där natten, Jessie Brown?

Jessie Ack, jag har förlorat min gyllne pojke! Smugglarna förde bort honom!

2 Levande eller död?

Jessie Levande förstås! Han blödde ju nästan ihjäl!

3 Hur vet du detta?

Jessie Jag känner ju smugglarna, för böveln!

doktorn Berätta vad du vet, Jessie, så blir kunderna nöjda.

Jessie Min gyllne pojke skulle resa bort den natten, men så kom han i slagsmål. Smugglarna hittade honom blödande ihjäl på trädgårdsgången. Ombord på båten vaknade han till och svor och var galen. Smugglarna ville veta vad som hänt, men det vägrade han tala om. Han var bara arg och galen, och så var det hela vägen till Frankrike.

1 Då får vi aldrig veta något.

2 Förrän han kommer tillbaka.

3 Om han kommer tillbaka.

doktorn Han kommer alltid tillbaka. Det säger Henry var dag i sin säng på Durrisdeer. Ingen är säkrare på den saken än han.

Jessie Ja, han kommer alltid tillbaka, men han kommer aldrig mer tillbaka till mig, den gyllne prinsen.

John Paul Var inte så säker på det. Han kommer alltid tillbaka till oss alla.

1 Död eller levande.

John Paul Nej, bara levande.

1 Ska vi slå vad?

John Paul Jag slår vad om att vi aldrig kommer att få se honom i en likkista här i Skottland.

1 Det är en annan sak. Han passar inte i en likkista.

John Paul Då blir det inget vad.

1 Jag slår vad om att vi båda kommer att överleva både arvingen och hans bror.

John Paul Och vem dör i så fall först av de två?

1 Herr James.

John Paul Herr Henry.

1 Topp.

Jessie Herr James dör aldrig så länge han lever.

doktorn Den hypotesen kommer nog ingen av oss att bestrida, Jessie Brown.

Scen 3. Henrys sovrum.

Alison Hur är det med honom?

Mackellar Som vanligt.

Alison Ingen förbättring?

Mackellar Han yrar inte längre och har börjat känna igen mig.

Alison Då måste jag få se honom.

Mackellar Jag är rädd, fru Alison, att han inte kommer att känna igen er.

Alison Jag tar den risken.

Mackellar Han är mycket spänd, och något har gått sönder i hans innersta, säger doktorn. Han bör inte utsättas för några sinnesrörelser.

Alison Han var alltid överkänslig. Jag känner min man, Mackellar. Jag är nu hans mor, och jag ska bara ta i honom med bomullsvantar och silkeshandskar.

Mackellar Ja, frun. (släpper in Alison)

Henry (i sängen) Hur mår min far, Mackellar?

Mackellar Bättre än ni.

Alison Henry, jag tror krisen äntligen är över.

Henry Vilken kris? Vad talar hon om, Mackellar?

Mackellar Er egen, tror jag. Ni kan äntligen föra en dialog igen.

Henry Nej, jag kan aldrig bli normal igen, inte så länge min bror lever. När han dör dör jag, inte förr.

Alison Nu yrar han igen.

Henry Nej, jag yrar inte alls. Säg henne att jag inte yrar, Mackellar. Jag är bara realistisk. Jag har aldrig varit klarsyntare. Förlåt mig, Alison, att jag mördade din evige älskare!

Alison Han var inte min älskare! Och han är inte död!

Henry Se, nu gjorde jag just det som jag inte ville. Jag har sårat dig. Men jag ville döda honom, Alison! Och jag beklagar att jag inte lyckades döda honom, ty nu slipper vi honom aldrig!

lorden (kommer in) Hur mår patienten?

Alison Han känner åtminstone igen oss nu.

lorden Då kommer han att återhämta sig.

Henry Far, förlåt mig att jag mördade din älsklingsson!

lorden Henry, du yrar. Ta det lugnt. Prata inte strunt i onödan. Bli frisk först.

Henry (till Mackellar) Sedan måste ni visa mig var han ligger begraven, så att jag själv kan tro på att han är död.

Alison Förlåt honom, svärfar. Han vet inte vad han säger. Han är bättre, men han är mycket långt ifrån bra.

lorden Ja, jag märker det. Det är bäst att jag går. (stapplar ut)

Alison Hjälp honom, Mackellar.

Henry Mackellar, kom tillbaka!

Alison (sätter sig hos Henry och håller om honom) Han är inte din enda vän, Henry. Jag står från nu alltid på din sida. Vi har fått veta allt om James förräderi och dubbelspel mot prins Charlie. Det var i själva verket han som iscensatte huset Stuarts slutliga fall. Han låtsade tjäna bonnie prins Charlie bara för att regissera hans nederlag vid Culloden. Därför blev han sedan benådad av kungen. Men oroa dig inte. Vi har förstört alla hans brev. Familjens ära är i säkerhet. Och vi är fler än du som beklagar att din bror inte dog när han skulle.

Henry Menar du att du står på min sida, Alison?

Alison Det har jag alltid gjort.

Henry Till och med mot James?

Alison Ja, till och med mot James.

Henry (kramar henne till sig) Å, Alison! Äntligen har jag vunnit dig!

Alison Nej, du gjorde det för länge sen, men du har inte vetat om det.

Henry Då kan jag till och med tillfriskna med gott samvete!

Alison Ja, Henry, det kan du. Lev för vår familj. Bliv vår och lev lycklig för dina barn och deras moder.

Henry Å, Alison! Du får mig att gråta av lycka!

Alison Det är meningen, min älskade. Du behöver det.

Scen 4. Ett skumt hus i Indien.

James Någon försöker ta sig in.

Dass Nej. Det är två.

James Jag tror du har rätt.

Burke (utanför) Var fan är vi nu då?

hans vän (sepoyer) Spelar ingen roll. Vi blev av med förföljarna.

James Jag känner igen den mannens röst. Han får inte känna igen mig.

Dass Sahib kan inte engelska.

James Nej, Sahib kan inte engelska.

sepoyern (utanför) Jag känner det här huset. Det tillhör en engelsman.

Burke En engelsman? Fan anamma! Vilken tur! Då kanske han tar emot oss!

sepoyern Det återstår att se. (De kommer in.)

Ursäkta att vi inkräktar, men min herre är engelsman och ville gärna träffa en landsman.

Burke Men Herre Gud, det är ju Ballantrae! Vilken förbannad tur! Jamie Boy! Hur står det till? Kommer du ihåg din gamle vapenbror Francis Burke från resan till Amerika?

Dass (medan James är orörlig) Beklagar, men Sahib kan inte engelska.

Burke Han ljuger! Vad är detta för ett knep? Tror du inte jag känner igen en annan skotte i Indien? Överste Francis Burke! Säg honom att jag är överste Francis Burke!

Dasss Sahib förstår inte engelska. Men han vill gärna veta hur ni kom in i hans trädgård.

Burke Ballantrae, är du så förbannat fräck att du förnekar mig rakt upp i ansiktet?

Dass (vänligt leende) Sahib inte tala engelska. Men han vill gärna veta hur ni komma in i trädgård.

Burke Tala då om för honom, att vi är två tusan till hederliga soldater som han aldrig hört talas om som skulle vara tacksamma för ett mål mat och en säng att sova i om han är hederlig nog att ta emot hederliga soldater som kämpat under samma fana som han!

Dass (vänligt tålmodigt leende) Ni inte svara på fråga. Hur ni komma in i trädgård?

Burke Jaså, han tigger stryk, den fisförnäme sahiben! Jag ska då minsann be honom bekänna färg! (drar värjan)

Dass (blottar en laddad pistol)(vänligt leende) Sahib tycka bättre ni gå bort.

sepoyern (drar i Burkes ärm) Kom, översten. Vi har inget här att göra. Avlossar han ett skott blir vi genast hängda.

Burke (ursinnig) Hälsa din förbannade fisförnäme sahib att jag trodde bättre om honom! Hälsa honom att han inte längre är en hederlig karl!

Dass Sahib undrar om ni är irländare.

Burke Vad tusan menar han?

Dass Han säger att han gjort upp med er. Han ber er hälsa er vän Mackellar.

Burke Ballantrae, vad är det här för ett fördömt skotskt skämt? Vi vet ju vilka vi är, vi har delat vått och torrt i Amerika, och så bär du dig åt som ett svin. Vad är meningen?

Dass Han ber er kontakta herr Mackellar. Herr Mackellar vet allt. Ni vet ingenting. Sahib är färdig med er.

Burke Hälsa din utspökade sahib att jag hoppas få se honom nästa gång utan maskerad! Kom, kamrat! Vi lämnar den här förlorade skotten åt hans öde! (går med sepoyern)

Dass (till James, när de är borta) Vem var han?

James En äventyrare, en vindpust från det förflutna, lika hastigt förgången som kommen och redan glömd.

Dass När far vi till England?

James Snart, Secundra Dass, snart.

Akt IV scen 1. Durrisdeer.

James John Paul, jag visste väl att jag kunde lita på er.

John Paul Hysch, herr James! Får någon veta att jag öppnat för er får jag sparken!

James Det tror jag inte efter dina trettio år i tjänsten. Därför skrev jag i god tid och varnade, för jag visste att ingen annan skulle öppna åt oss. Får jag presentera herr Secundra Dass, min indiske betjänt.

John Paul Ett nöje, herr — Dass?

James Han varken talar eller förstår engelska.

John Paul Men stig in och känn er som hemma. Det är bäst jag går och knyter mig igen, så att jag inte blir misstänkt.

James Ni har bara tjänat er familj, John Paul.

John Paul Jag vet, men lorden är död, och herr Henry är lord nu, och det är inte samma sak.

James Lämna det bara åt oss.

John Paul Tack. Då anförtror jag slagfältet helt och hållet åt er. (drar sig tillbaka och försvinner.)

James Alla våra tjänare var alltid fega, men John Paul har denna gång faktiskt vågat livet för min skull. Jag hoppas han överlever. Nå, Secundra Dass, vi är hemma. Känn dig som hemma. Ha dina öron överallt, följ med allt vad som händer, bevaka alla som dina fiender, ty ingen här vill oss väl. Jag litar på din absoluta tystnad utom inför mig, ty kom ihåg, att ingen får misstänka att du kan engelska. Det är den enda fördel vi har.

Dass Yes, Sahib. (Mackellar kommer plötsligt in.)

James Nej, men har man sett på maken! Den förste att välkomna oss tillbaka blir självaste herr Ephraim Mackellar!

Mackellar Jag kände väl på mig när jag vaknade att något ont var på gång. Ingen hälsar er välkommen tillbaka, Ballantrae, och det vet ni mycket väl. Men vad är detta för en inhöljd tant?

James Får jag presentera min indiske betjänt Secundra Dass. Han kan varken tala eller förstå engelska men är desto trognare och effektivare som dövstum. Det är samma sak som gäller än, Mackellar. Ni slipper mig så fort jag får pengar.

Mackellar Ni får inga pengar.

James Då stannar vi här.

Mackellar Det har ni rätt att göra som son i huset. Men därutöver har ni inga rättigheter.

James Det avgör min bror.

Mackellar Ja.

Henry (öppnar dörren) Jag hörde röster.

James Välkommen tillbaka, säger jag i ditt ställe, Henry, för du lär knappast säga det.

Henry Två kuvert till till frukosten, Mackellar. Sedan vill jag tala med John Paul.

Mackellar Han sover.

Henry Nej, det gör han inte. (Mackellar går ut.)

Du är välkommen hem i vår faders hus, James, men du har ingenting här att hämta.

James Utom pengar.

Henry Du får inga pengar.

James Då stannar jag här.

Henry Det kan ingen hindra dig från.

James Men jag har inte presenterat min tjänare Secundra Dass från Indien.

Henry Även han är välkommen som din tjänare.

James Hur mår Alison?

Henry Nämn inte hennes namn.

James Jag hörde att ni fått en son. Han är väl nio år nu.

Henry Ja, nästan tio, lika många som du varit borta.

James Jag kom bara tillbaka för att mina pengar tog slut.

Henry Du skulle ha skött dem bättre.

Mackellar (in med John Paul) John Paul, Sir.

Henry Det är bra, Mackellar. Duka frukosten och låt min bror och hans spöke få sig någonting till livs. De har en lång resa bakom sig.

Mackellar Om ni följer med, mina herrar. (går ut med James och Secundra Dass.)

Henry John Paul, du är avskedad.

John Paul Efter trettio år som tjänare i er faders hus?

Henry Ni hade inga befogenheter att släppa in min bror.

John Paul Men han är ju er bror!

Henry Påminn mig inte om det! Ni slutar! Ni får fortsätta lyfta er lön, men kom aldrig mera in i Durrisdeer!

John Paul (stukad) Ja, herrn. (går)

Henry Vi kan inte stanna här. Vi måste bort. Annars bryter jag samman. Är det vad mitt liv har urartat till: en ständig flykt i skräck för min monstruöse bror? Ja, det är vad jag reducerats till av hans överlägsenhet och ansvarslöshet: en flykting från mitt eget öde. Men det är bara en tidsfråga innan det hinner upp mig. (går. Man hör James skratta hjärtligt från ett annat rum.)

Scen 2. Krogen.

1 Nå, John Paul, hur känns det att vara utkastad? (allmän munterhet)

2 Vad har du nu för din långa lojalitet mot arvingen till Ballantrae?

3 Gyckla inte med honom. Han har ju råkat i olycka. (allmän munterhet)

4 Så den döde kom tillbaka igen, John Paul, för hur mångte gången?

John Paul Säga vad man vill om dem, men det är en hederlig familj. Jag fortsätter att uppbära lön fastän jag är avskedad.

1 Låt mig då genast söka tjänst hos dem, så slutar jag i morgon!

2 Nej, nej, så roligt är det inte. Betänk att John Paul fick sparken efter trettio år!

3 Då förtjänade han åtminstone den pension han nu uppbär!

4 Nå, John Paul, är herr James fortfarande din idol fastän han nu är fången i sitt eget hus och utan ett korvöre kvar av sin förmögenhet?

John Paul Den nya lorden Henry fick en knäpp när arvingen kom hem och flyttade efter bara några veckor utomlands bara för att bli av med sitt dåliga samvete för arvingens skull, men det slipper han aldrig.

Macconochie Du ljuger som vanligt som den fåfänge lögnare du är, John Paul! Lord Henry har upplåtit hela Durrisdeer åt herr James och själv flyttat utomlands bara för att få vara i fred för honom med sin hustru Alison och deras båda barn! Jag borde veta, för jag är fortfarande kvar i tjänsten!

John Paul Du din förbannade skrävlare och rövslickare, som alltid i hela ditt liv bara svansat för herr Henry och förtalat den enda rätta arvingen!

doktorn Ni har fel båda två. Familjen Durrisdeer flyttade utomlands bara för lord Henrys hälsas skull.

1 Var har ni det ifrån, doktorn?

doktorn Dum fråga. Är jag inte deras doktor? Har jag inte förlossat deras barn? Har jag inte haft ett öga på lord Henrys feberkurvor sen han var liten pojke? Det var fru Alison som insisterade på att de flyttade utomlands. Lord Henry själv var emot det.

John Paul Vart har de då flyttat?

Macconochie Det vill du väl gärna veta, John Paul, så att du sedan kan berätta det för din arvinge, så att han sedan kan fortsätta förfölja sin bror och hans familj intill döden!

doktorn Ingen vet vart de har flyttat, inte ens jag själv. Det är en skotsk statshemlighet.

1 Då får ingen någonsin reda på det.

2 Inte ens herr James.

John Paul Jag är säker på att Mackellar vet det.

doktorn Ja, och deras advokat Carlyle, men ingen annan. Och de två kan bevara hemligheter.

3 Spionen då? Den där hindun?

Macconochie Jag vet allt om honom. Han är herr James betjänt, och han kunde aldrig ha fått någon mera passande. Han varken kan eller förstår engelska.

3 Vad gör han här då?

1 Betjänar herr James.

John Paul Historien är inte slut än, mina herrar. Arvingen kommer alltid tillbaka.

1 Men du har åkt ut.

2 För gott.

3 Finn dig i det, John Paul.

Macconochie Medan jag är kvar och hjälper herr Mackellar bevaka lord Henrys intressen. Och din arvinge har inga tänder längre, John Paul. Han är snart en mumie själv.

John Paul Var inte så säker, Macconochie. Ingen har någonsin ostraffat underskattat arvingen. En katts klor tar aldrig slut. (går)

1 John Paul är färdig.

2 Ja, han är ju pensionerad.

3 Men ingen glad pensionär.

1 Han får finna sig i det.

Macconochie Nu när han är borta, en skål för lord Henry!

doktorn Ja, var han än är. (deltar)

alla (deltar) Skål! Skål! (de dricker)

Scen 3. Durrisdeer.

James Kom nu, Mackellar, och slå er ner här framför brasan med mig och var en smula trevlig. Stå inte där som ett fån. Jag är inte farlig. Är jag inte en vanlig människa kanske?

Mackellar Somliga har tvivlat på det ibland, i synnerhet förra gången ni försvann.

James Ja, ja, en liten incident. Det gick inte helt enligt planerna. Jag fick inte med mig allt mitt bagage, så att ni kunde lägga beslag på hela min korrespondens och visa för Alison och Henry vilken skurk jag hade varit. Det var ofinkänsligt från min sida. Ni borde aldrig ha fått veta det, ty ni skulle ändå aldrig ha förstått det. Jag är bara en överlevare, Mackellar. Jag är en boren spelare, och jag älskar att ta risker, men jag överlever alltid. Vi har en god flaska vin här i kväll, Mackellar. Kom nu och slå er ner som en god värd och sköt om er ovälkomna gäst. Det finns väl fler frågetecken för er att räta ut?

Mackellar (slår sig ner) Vi har efteråt försökt rekonstruera hur allt egentligen gick till den där kvällen då ni skulle ha dött. Rätta mig om jag har fel. Ni hade planerat en avfärd den kvällen, men den olycksaliga duellen kom emellan och avlöpte inte som ni hade tänkt er.

James Helt rätt. Jag hade högst velat såra Henry. Jag ville aldrig döda honom.

Mackellar Ändå försökte ni döda honom. Ni grep tag i hans svärd och försökte i ett förtvivlat utfall döda honom. Er hand var blodig på insidan efteråt. Ni kan inte förneka det.

James Jag var trängd. Henry försökte döda mig.

Mackellar Genom ert fula trick lyckades han nästan. Vi trodde han hade lyckats.

James Och han blev alldeles ifrån sig efteråt och låg sjuk i månader, stackarn, för min skull. Det var tur att jag reste bort.

Mackellar Ni tar allting så lätt.

James Ingenting är allvarligt i livet, Mackellar. Allt är strunt och skräp. Allt är bara en övergående vindpust. Ni och Henry är pedanter, och därför tar ni allting så på allvar och blir ni så tråkiga och ser ni inte längre än näsan räcker, medan jag har slagits med bonnie prins Charlie, levt med sjörövare, utforskat Amerikas vildmarker och haft roligt i Indien. Vad har ni gjort? Suttit hemma och varit rädda för mig. Apropå Amerika antar jag att ni vill följa med mig dit. Jag har reserverat en extra biljett.

Mackellar Amerika?

James Ja. New York. Jag tänkte hälsa på min bror. Var nu inte chockerad, Mackellar. Jag måste få veta det förr eller senare. Det tog längre tid än väntat, men jag hade ju tid att vänta ut ert fåfänga hemlighetsmakeri.....

Mackellar Lämna dem i fred, herr James. De vill inte veta av er.

James Det tror jag det, efter alla bekymmer jag vållat dem och efter hur de alltid har förfördelat mig. Men jag har ärenden i Amerika. Vad är lämpligare än att jag passerar dem på vägen?

Mackellar Ärenden i Amerika? Tänker ni intrigera där som ni intrigerade mot bonnie prins Charlie bakom hans rygg?

James Ni tänker bara ont om mig, Mackellar. Bonnie prins Charlie var ett okynnigt barn som leddes av andra mot sin egen undergång.

Mackellar Däribland ni.

James Nej, jag var bara deltagande observatör. Jag hjälpte honom ha roligt så länge han kunde ha roligt. Och eftersom jag visste att Henry skulle bli snål mot mig försäkrade jag mig om extra inkomster från honom. Och eftersom prinsens korstågs undergång var förutbestämd måste jag som överlevare stå mig väl med kronan. Så enkelt var det.

Mackellar Ni har alltid en förklaring på allt och kommer därför undan med allt.

James Det är mitt yrke. Och i Amerika har jag en skatt nergrävd i bergen. Om jag bara återfinner den behöver Henry aldrig mer försörja mig.

Mackellar Då hoppas jag ni hittar den.

James Det hoppas jag också. Det vore bäst för oss alla. Kommer ni med?

Mackellar Naturligtvis, för att skydda lord Henrys intressen.

James Jag tänkte väl det. Då är det bara för er att börja packa. Vi reser i morgon till Glasgow.

Mackellar Ge mig bara några dagar att ordna godsets affärer.

James Naturligtvis, Mackellar, naturligtvis. (Mackellar bryter upp.) Och bara ett glas har han druckit. Vilken tråkmåns! Han behöver verkligen komma ut i världen. (dricker och kontemplerar brasan, precis som lorden brukade göra.)

Scen 4. Ombord på skeppet "Makalös".

James (kommer lugnt in som om han varit sjöman i hela sitt liv) Ta det lugnt, Mackellar. Det går över.

Mackellar Det har inte gått över ännu på hela resan.

James Ni måste ha tålamod. Tålamod är allt, Mackellar. Det trodde jag ni visste. (slår sig lugnt ner där det är som farligast och där relingen fattas.)

Mackellar Ni borde inte sätta er där på ett så utsatt ställe, herr James. Ni kan ju bli doppad.

James Tack för er vänliga omtanke, Mackellar, men det är faktiskt min ensak var jag sitter. Om jag blir doppad är det på mitt eget ansvar och inte på ert. I motsats till vanliga dödliga har jag egendomligt nog aldrig haft den ringaste dödsfruktan. Tvärtom. Jag har alltid skrattat åt den och utmanat den. Jag vet vad ni tänker, Mackellar. Det är en stor olycka att jag inte kan dö så lätt.

Mackellar Jag har inte tänkt så gudlösa tankar, herr James.

James Försök inte. Förställ er inte. Stod ni inte härom dagen och bad högt i er inbillade ensamhet med Gud att ni och jag skulle dö med stormen här tillsammans bara för att lord Henry skulle få leva i fred med sin familj?

Mackellar Ni har spionerat! Ni har tjuvlyssnat!

James Inte alls. Har ni inte hört uttrycket 'Gud ser och hör allt'? Och är ni inte gudfruktig och läser Bibeln? Ni borde inte hänge er åt så gudlösa böner, Mackellar, om ni fruktar Gud.

Mackellar Fruktar ni aldrig Gud?

James Jag fruktar ingenting, Mackellar. Fruktan, av vad slag det vara må, är vidskepelse — ingenting annat. Jag förnekar inte Guds existens, men jag har heller inga vidskepliga böner till honom. Jag lämnar honom i fred, och i gengäld lämnar han mig i fred. Det kallar jag rationalism. Ingen har någonsin blivit lidande av rationalism. Tvärtom. Men den löjliga vidskepelse som går under namnet fruktan, mr Mackellar — där har vi upprinnelsen till allt ont som någonsin funnits i världen.

Mackellar Om ni lämnar Gud i fred, varför kan ni då inte lämna er bror i fred?

James Därför att min bror och jag är invecklade i ett spel som ingen av oss ämnar ge upp förrän en av oss eller båda är döda. Vi växte upp tillsammans, och meningen var att jag skulle ärva godset och få Alison till maka. Så var det faktiskt förutbestämt, Mackellar, och saken var en självkl