skådespel i fem akter

av Christian Lanciai

Löjtnant William Bligh, kapten

Överstyrman John Fryer

Understyrman Fletcher Christian

James Morrison, underskeppare

Joseph Coleman, vapensmed

John Samuel, skrivare

John Mills, underkonstapel

kadetter:

Peter Heywood

George Stewart

Edward Young

Robert Tinkler

Thomas Hayward

John Hallet

Doktor "Bacchus"

Doktor Thomas Ledward

David Nelson, botanist

William Peckover, överkonstapel

William Purcell, övertimmerman

Charles Churchill, väbel

William Elphinstone, underväbel

William Cole, överskeppare

John Norton, vaktstyrman

William Brown, trädgårdsmästare

undertimmermän:

Charles Norman

Thomas MacIntosh

matroser:

Alexander Smith

William McCoy

Matthew Quintal

Thomas Ellison

Isaac Martin (amerikan)

Thomas Burkitt

Matthew Thompson

John Williams

Richard Skinner

Henry Hillbrandt

John Sumner

John Millward

William Muspratt

Michael Byrne (musiker)

John Smith, kock

Kapten Edwards

Löjtnant Parkin

andra sjömän på "Pandora"

Viceamiral Lord Hood

Mr Graham, advokat

Kapten Manly

Kapten Bentham

tolv domare

Hitihiti, hövding

Maimiti, hans brorsdotter

Minarii, lokal hövding

Tetahiti, dito

Tehani, sedermera hustru åt P. Heywood

andra infödingar på Tahiti

Infödingar:

Te Moa

Nihau

Tararu

Hu

Taurua, hustru åt Ned Young

Balhadi, hustru åt Alexander Smith

Moetua, hustru åt Minarii

Nanai, hustru åt Tetahiti

Hutia, hustru åt Tararu och J. Williams

Sarah, hustru åt M. Quintal

Prudence, hustru åt John Mills

Jenny, hustru åt Brown

Fasto, framliden hustru åt J. Williams

Handlingen tilldrar sig ombord på "Bounty", på Tahiti, på andra delar av Stilla Havet,

i Portsmouth, England (en scen) samt på ön Pitcairn, under åren 1787-1810.

Spelet är i huvudsak en dramatisering av verkliga händelser sådana de skildrats

av Charles Nordhoff och James Norman Hall i romansviten "Myteriet på Bounty" 1932.

Skrivet våren 1992,

renskrivet oktober 1994.

Copyright © Christian Lanciai 1992

Hela besättningen står församlad på däck i god ordning.

Fryer Löjtnant Bligh är på dåligt humör.

Christian Det är inte så konstigt. Motvind i nästan en månad.

Fryer Det kan bli värre.

Morrison Oväder, mr Fryer?

Fryer Ja, det värsta oväder som finns. Oväder ombord.

Christian (förklarande) Mr Fryer har seglat med löjtnant Bligh tidigare.

Fryer Han är en perfekt sjöman men har en svaghet. Han tål inte motgångar.

Christian Lite motvind måste alla sjömän kunna tåla, mr Fryer.

Fryer Fyra veckor är inte lite motvind, mr Christian. Efter fyra veckors motvind är löjtnant Bligh på dåligt humör.

Coleman Är det därför han låter oss stå så här och vänta på honom?

Fryer Om vi inte väntar ut honom blir det värre, mr Coleman.

Bligh (till sin betjänt, som följer honom i spåren) Det hjälps inte, mr Samuel. De satans rebellerna skall isoleras från resten av världen, och även om de tar Amerika ifrån oss skall de inte ta resten av världen ifrån oss. Ingen utom vi skall någonsin få behärska haven! Mr Fryer!

Fryer Ja, löjtnant Bligh.

Bligh Står alla uppställda?

Fryer Ja, Sir.

Bligh Komplimang. Uppställningen är i god ordning. Mannar, jag har ett ord att säga er som förströelse i detta vidriga väder. Ni kan behöva litet underhållning som omväxling till vädrets enformighet. Vad säger ni om det?

många Bra, Sir!

Bligh Jag tänkte väl det. Saken är den, att vi är ute på specialuppdrag. Vi har en vansklig uppgift framför oss som vi måste lyckas med till varje pris. Det Brittiska Imperiets framtid och ära beror därav.

Fryer (till Christian) Nu börjar han igen.

Bligh Med oss ombord har vi botanisk expertis genom doktor David Nelson och hans assistent trädgårdsmästare Brown.

Mills Skall vi importera trädgårdar till England, Sir? (munterhet)

Bligh Nej, John Mills, inte hela vägen. Bara halva vägen.

Heywood Jag trodde att vi skulle till Söderhavet, Sir.

Bligh Till Söderhavet ska vi. Det är där vi ska hämta trädgårdarna. I Söderhavet och främst på Tahiti växer det en sällsam planta som kallas Brödfrukt. Dess frukt smakar som bröd. Vi har försörjningsproblem med våra negerslavar i Västindien, ty dessa tål inte engelsk diet. Därför skall vi transplantera brödfruktplantor från Söderhavet till Västindien.

Christian Äter negrer brödfrukt, Sir?

Bligh Det är bäst att de gör det. Annars får de svälta. Annars får vi fortsatta problem med våra plantager i Västindien. Kort sagt, negrerna måste äta brödfrukt, ty det är den enda lösningen.

Fryer Om vi har förstått saken rätt, Sir, så är vi alltså här för att föra brödfruktplantor från Söderhavet till Västindien för att negrerna skall äta dem och kunna arbeta åt det Brittiska Imperiet. Är det riktigt, Sir?

Bligh Fryer, du har verkligen sammanfattat hela företaget.

Fryer (till Christian) Inte konstigt att vi får motvind från början.

Bligh Därför har jag avstått från kajutan för att denna i stället helt och hållet ska kunna härbärgera brödfruktplantor. Därför är speciella rörledningar konstruerade så att inte en droppe sötvatten ombord någonsin ska gå förlorad.

Mills Och lasten, Sir? Varför så mycket meningslös bråte ombord?

Bligh Bytesvaror, Mills. Infödingarna säljer vad som helst för krimskrams. Vi ska vara generösa och dränka dem i krimskrams så att de snabbt och smidigt framför allt fyller Bounty med brödfruktplantor. Ju kortare tid vi behöver stanna på Tahiti, desto lyckosammare för expeditionen.

Christian Varför, Sir?

Bligh Varför? Det säger ju sig självt. Tid är pengar, mr Christian. Endast på Tahiti riskerar vi verkligen att spilla tid.

Smith (från matrosernas skara) Det gör vi i alla väder om det blåser från fel håll.

Bligh En riktig anmärkning. Därför måste vi utnyttja alla vindar som blåser från rätt håll. Därför får vi inte sitta och lata oss på Tahiti när det blåser från rätt håll.

Christian En fråga, Sir.

Bligh Var så god.

Christian Hur tänkte ni ta er till Tahiti? Runt Godahoppsudden eller runt Kap Horn?

Bligh Kap Horn.

Christian Och om det blåser som nu?

Bligh Det är bäst att det inte ska blåsa som nu. Och alla vindar byter förr eller senare riktning, mr Christian.

Christian Vissa vindar håller i sig hela årstider.

Bligh Vi far runt Kap Horn, mr Christian. Fler frågor?

några Tack, löjtnant Bligh. (Bligh går. Manskapet börjar upplösas.)

Fryer (till Christian) Nå, vad tycker du om hans floskler?

Christian Harmlösa, men han tycks ta sig själv på allvar.

Fryer I högsta grad.

Christian En sådan kurs är farlig för en själv.

Fryer Löjtnant Bligh är en perfekt navigatör.

Christian Det tvivlar jag inte på. Likväl kan en kurs vara farlig hur väl man än navigerar på den.

Fryer Vi vet åtminstone kursens mål.

Christian Dess tillfälliga mål, mr Fryer, men inte dess slutgiltiga. (går)

Fryer Ingen fan vet väl någonsin vart man egentligen är på väg, men England och löjtnant Bligh inbillar sig det åtminstone.

Scen 2. Doktorns hytt.

(Filmatiserad kan miljön göras rättvisa: en trång unken hytt med spritlådor och stearinljus.)

Doktorn (stående med höjt glas) Jag lovar er, mina herrar, att utan mitt välsignade träben skulle jag inte kunna gå alls. Därför har jag aldrig saknat mitt bortskjutna riktiga ben.

Heywood Hur gick det till egentligen, doktorn, när ni förlorade det?

Doktorn Det var enkelt, min son. Bom! Bom! Och borta var det. Jag kände ingenting.

Nelson Ni måste väl åtminstone ha blivit förvånad.

Doktorn Inte över att benet försvann. Men mycket förvånade mig sedan. Det blödde ju förstås en aning, men det gör det ju alltid i krig.

Peckover Var det fransmännen eller amerikanerna?

Doktorn Det var de amerikanska rackarna. Det är deras taktik att stjäla så att det inte märks någonting förrän efteråt. Så tog de kolonierna från moder England, och så tog de mitt ben. Och, sanningen att säga, mina herrar, så tackar jag dem nästan för det. Det gick ju så smärtfritt. Egentligen borde England visa samma tacksamhet.

Nelson Mot amerikanerna för att de tog ditt ben?

Doktorn Nej, mot amerikanerna för att de hoppade över bord från England. Sedan flöt England mycket lättare efter att ha blivit kvitt så många skurkar.

Heywood Men berätta nu om benet! Hur gick det sedan?

Doktorn Bom, bom! sa det. Sedan var det borta. Ändå skulle de korkskallarna sedan såga av en stump till, som att kapa en stubbe efter att ha sågat ner trädet. Vilket besvär de fick! Svetten lackade på dem, och de grinade illa, för de fick inte av benet, som ena riktiga klåpare. Och jag låg där och såg på dem och tyckte synd om dem. Till slut kunde jag inte med längre. "Stå inte där och grimasera, era lipsillar," sade jag åt dem. "Drick konjak!" (munterhet) Och de tog mig på orden, och sedan gick det mycket lättare.

Peckover Allting går mycket lättare bara man dricker konjak. Du visste vad du talade om, Bacchus. Själv kände du väl ingenting bara för att du hade mer konjak än blod i kroppen!

Doktorn Jag försäkrar att jag inte druckit mer än vanligt. Jag kunde till och med fortsätta hålla balansen efter att amerikanarna skjutit bort mitt ben!

Peckover Det är det jag alltid har sagt: gamle Bacchus är en baddare i att hålla balansen när det gäller jämn alkoholförtäring!

Doktorn Jag försäkrar att jag aldrig överskrider min exakt uppmätta dagliga ranson. Och när jag någon gång till äventyrs i undantagsfall gör det, (tömmer sitt glas under ett ögonblicks andakt,) så gäller det att hålla stilen ändå. (sjunger solennellt:)

Bacchus, avstå nu din makt,

ty din balans är satt ur spelet.

Änglar övertar din vakt,

och deras är nu felet."

Nelson Ändå var du inte alltid så nöjd med ditt träben, Bacchus.

Doktorn Nej, min själ jag det var, och därför bytte jag ut det. Det gamla gav mig träsmak och skoskav. Men Purcell kan sin sak. En styvare snickare har aldrig gått till sjöss. Han anpassade mitt nya ben direkt efter mitt sätt att gå, och därför snubblar jag nu aldrig mera. (Stormgny utanför. Ljuset börjar gunga.) Om ni, Nelson, skulle förlora ert kan jag garantera att ni är i fullständig säkerhet. Själv skär jag av det utan att ni märker det, och Purcell ger er ett nytt som är bättre än det gamla, och det kan inga amerikaner skjuta sönder för er.

Heywood Värst vad det börjar gunga.

Doktorn Ändå har vi ju inte druckit något än. Sjöslaget har inte ens börjat.

Peckover Det här är inte konjakens eller romtoddyns fel.

Nelson Nej, det är det verkligen inte. Men det kanske är kapten Blighs.

Bligh (vrålar utanför) Alle man upp på däck! Reva seglen! Sätt fart!

Peckover Äntligen har han vind i seglen.

Doktorn Det är nog bäst att vi lämnar våra oöppnade fat och i stället koncentrerar oss på vågorna.

Peckover Opp och hoppa, Heywood! Du är kadett! Det här gäller dig.

Nelson Vi gamla farbröder är privilegierade och får stanna kvar vid lugnare dyningar.

Heywood Det är bäst att jag går, så att kaptenen inte blir arg. (går)

Doktorn Det blir han ändå, min son. Lita på det. Nå, till saken! Var var vi?

Peckover Konjaken. (De fortsätter.)

Scen 3. På däck, en stilla månskenskväll vid Teneriffa.

Christian Det har varit en hård resa. Det skall bli skönt för mannarna att nu äntligen få komma i land litet.

Heywood Hur länge tror du vi ligger här?

Christian Vi måste ta in färskvatten och kött. Allt vårt öl förstördes i stormen, och vi lär åtminstone få vänta här tills gamle Bacchus fått ombord en ny ordentlig konjaklast. Därav beror kanske hela resans välfärd.

Heywood Men varför ligger vi så långt från stranden?

Christian Fråga löjtnant Bligh. Här är han.

Bligh (kommer upp till dem i mörkret) Vi har haft svåra dagar i stormen, mr Christian.

Christian Ja, Sir. Jag sade just till kadett Heywood här att det blir skönt för gossarna att få komma i land....

Bligh Bounty behöver repareras. Alla krafter behövs här. Ingen kommer i land utom de som förnyar förråden.

Christian Men, Sir....

Bligh Alla behövs här, sade jag. Ingen släpps i land utom de som måste hämta hit kött och vatten. Är det förstått?

Christian (kuvat) Ja, Sir.

Heywood Hur länge ligger vi här, Sir?

Bligh Kanske fem dagar. Inte mer. (går)

Christian Fem dagar! Och ingen får gå i land! Det är omänskligt!

Heywood Han har kanske sina randiga skäl.

Christian Det hjälper inte. Det är ändå kortsynt och omänskligt. Han är bara snål och småaktig och inbillar sig att en sparad dag kan vara av avgörande betydelse för hela resans framgång, när mannarna verkligen gjort sig förtjänta av en ordentlig vilopaus....

Heywood Har löjtnant Bligh någon hållhake på er, mr Christian?

Christian Han fjäskar för mig för att jag är av bättre familj än vad han är och för att jag har bättre kontakt med besättningen. Han inbillar sig att han kan vara av betydelse för min karriär med att antyda att han kan ge mig egna skepp i framtiden, medan han därmed bara sårar överstyrman Fryer. Men denna åtgärd är kortsynt, omänsklig och ett slag under bältet på besättningen som han inte kan vinna någonting med. Det är bara korkat, och det gör mig arg.

Heywood Hjälper det att protestera?

Christian Nej, Heywood, det hjälper inte att protestera. Men denna dumhet bådar inte gott för framtiden.

Scen 4. Blighs ersättningskabyss.

Middagsbordet är dukat med silver och sherry.

Bligh Välkomna, mina herrar. Jag hoppas att maten ska väl smaka trots alla dagsrutiners oaptitligheter. (sätter sig, knyter en stor serviett runt hakan och börjar förse sig. De andra, Fryer, Christian och Heywood, sätter sig mera tveksamt. Mr Samuel är uppassare.)

Christian (sätter sig) Dagsrutinens oaptitligheter är faktiskt tillräckligt oaptitliga för att beröva en aptiten för resten av dagen. Och någonting säger mig att det är onödigt att det skall behöva vara så.

Bligh (genast på offensiv defensiv) Klagomål, mr Christian?

Fryer Löjtnant Bligh, med respekt, men är det nödvändigt att odla besättningens missnöje?

Bligh (vänder sig på samma sätt mot Fryer) Klagomål, mr Fryer?

Fryer Alla klagar, alla har skäl för sina klagomål, men ingen vågar klaga inför er.

Bligh Alltså har ingen klagat, inte sant, mina herrar?

Heywood (djärv) Jo, matrosen Thomas Burkitt.

Bligh (rått) Han fick vad han tålde. Han hade skäl att klaga, men den gorillan tål hur mycket som helst, och han kom billigt undan.

Christian Frågan är, mr Bligh, om det var rättvist att ge honom två dussin för en sådan bagatell.

Bligh (gällt) En sådan bagatell! Han klagade!

Fryer Han klagade å hela besättningens vägnar över den orättvisa bestraffningen för två stulna ostar, som ingen hade stulit varför ni bestraffade hela besättningen i onödan med indragandet av alla ostransoner. Han hade skäl att klaga.

Christian Och alla vet vart ostarna tog vägen.

Bligh (gällt som förut) Anklagar ni mig? (De tre andra tittar på varandra.)

Christian Sir, vi undrar bara om er politik mot besättningen är så klok i längden.

Bligh Vad fan snackar ni om, era inkompetenta landkrabbor! Vet ni inte att enda sättet att hålla en besättning i styr till sjöss är att behandla den hårdhänt med statuerandet av exempel! Annars hörde myteri i flottan till ordningen för dagen!

Fryer Det är inte disciplinens nödvändighet vi ifrågasätter, mr Bligh.

Christian Det är den onödiga snålheten och småaktigheten. Ingen besättning blir bättre eller mera samarbetsvillig av att man lurar den på mat.

Bligh Men det är ju bara obildade tölpar hela högen! Det är ju bara ett patrask! De är ju barbarer! Vad tror ni händer om man stryker dem medhårs? Jo, de blir till rasande vilddjur! Endast om de har någon att frukta håller de sig lugna.

Christian Men de är också människor.

Bligh Är de, mr Christian? Om ni tror det och vill behandla dem som sådana blir ni aldrig kapten och aldrig åtminstone kompetent som sådan.

Christian Jag förblir hellre en god styrman som mr Fryer i hela mitt liv än att jag blir en omänsklig kapten.

Bligh Omänsklig? Jo, jag tackar! Tror ni världsomseglingsuppdrag kan genomföras utan våld, utan tukt, utan disciplin och utan fullständig perfektion i ordningen?

Christian Ordning och perfektion behöver inte utesluta medmänsklighet. Tvärtom blir ordningen smidigare om man är human.

Bligh Hör på den! Han talar som om han redan var kapten! Ni blir aldrig kapten med den inställningen, mr Christian. En kapten måste vara en hämningslös diktator som aldrig tappar initiativet. Annars kommer han aldrig fram med sitt fartyg. Förrän ni har lärt er det blir ni aldrig kapten. Det ska jag se till.

Christian (reser sig) Jag ber att få tacka för maten.

Bligh Ni har ju inte ens rört den! Sätt er nu ner och var lite trevlig och kom till era sinnen!

Christian Jag beklagar, men maten smakar mig inte. (går)

Bligh Det var mig en kräsmagad hönshjärna! Har han fått fruntimmer på hjärnan och blivit förvekligad?

Fryer Jag ber också att få tacka för maten. (reser sig)

Bligh Har ni också blivit effeminerad, mr Fryer? Spring då hem till mamma! (Fryer går.)

Och ni då, kadett Heywood? Tänker ni också kasta bort dyrbar mat som ni får gratis?

Heywood Jag kan inte glömma pryglingen av Thomas Burkitt idag, Sir.

Bligh Och därför har han fått ömtåliga tarmar! Vilken gripande känslighet! Ändå var Burkitts bestraffning rena hyckleriet och rena barnleken.

Heywood Vad menar ni, Sir?

Bligh Morrison fuskade med slagen. Han vågade inte slå så hårt. Han är kräsmagad han också. Han har ju adligt blod, den stackaren.

Heywood (reser sig indignerad) Medan ni, Sir, är en simpel tölp och den enda som inte fattar att en stor del av er barbariska besättning är bildade gentlemän! (går)

Bligh (ensam kvar) Han också. Har jag då fått på halsen världens mest kinkiga och överkänsliga besättning? Må fan ta dem! Jag har ett jobb att sköta, och om de saboterar det för mig ska jag prygla dem till strimlade biffar så sant jag lever! Samuel!

Samuel (kommer in) Ja, Sir.

Bligh Nästa rätt! (Samuel passar upp. Bligh äter med god aptit och tar även det som de andra lämnat kvar.)

Scen 5. Däcket.

Mills Vad är det nu om?

Stewart Kapten har blivit galen.

Smith Det är för de där pumpornas skull.

Churchill Jag skulle vilja skrubba kaptenens och Samuels ansikte med alla de där ruttna pumporna!

Bligh (kommer upp på däck i uniform) Är alle man på däck, mr Fryer?

Fryer Ja, Sir.

Bligh Jag har några sanningens ord att säga er, min kära besättning. Det här är inget flytande pensionat. Ni är inte i den ställningen att ni kan klaga på maten. Är det förstått?

Elphinstone Men pumporna, Sir.

Bligh Vad är det med de fördömda pumporna?

Elphinstone De är ruttna, Sir.

Bligh De är inte mer ruttna än vad ni är allihop! Kommer de inte direkt från mässen, kanske? Tål ni inte pumpor, era torsklevrade sillar? Nå?

Mills Det är orättvist, Sir.

Bligh Vad är orättvist?

Mills Att vi tvingas äta pumpor i stället för bröd.

Bligh Vad är det för orättvist med det?

Mills Vi får bara ett skålpund pumpa för två skålpund bröd.

Bligh Orättvist! Hör på den! Han tror han har rätt! Fattar ni inte, era moshjärnor, att ingen har rätt ombord utom jag! Det finns ingen domare ombord utom jag! Om mr Samuel ger er ett skålpund rutten pumpa för två indragna skålpund bröd, så är det på mina uttryckliga order! Är det förstått?

Young (till Stewart) Pumporna togs ombord i Teneriffa för kaptenens räkning. Han kunde inte äta alla pumporna själv, så de började ruttna. Sedan ger han dem åt besättningen och tar deras bröd ifrån dem som betalning.

Stewart (till Young) Vilken knöl! Vad har vi gjort för att förtjäna en sådan?

Young Vi har troget tjänat kronan.

Bligh Vad är det för mummel där borta? Tala högre!

Young Jag sade bara, Sir, att vi troget har tjänat kronan.

Bligh Rätt så! Fortsätt med det! Det är rätta andan! Tjäna kronan hederligt och ät era pumpor utan att klaga eller släng dem över bord. Så enkelt är det. Ni har inget val, för ni har ingen annan kapten och kan inte få någon annan heller förrän resan är slut. Det är mycket enkelt.

Fryer Sir, klagomålen kommer att bevaras till resans slut och framföras till amiralitetet när resan är över.

Bligh Mycket hinner hända till dess. Det var allt! Återgå till era göromål!

(vänder sig till Christian, vänligt) Nå, mr Christian, varför kommer ni inte längre och äter med oss i mässen?

Christian Sir, doktor Bacchus har slutat komma.

Bligh Är det den enda anledningen?

Christian Mr Fryer har slutat komma.

Bligh Så ni vill inte äta ensam med mig?

Christian Nej, Sir.

Bligh Seså, upp med hakan. Det kommer bättre tider. Tids nog blir ni hungrig igen och får aptiten tillbaka. (går med bibehållen självgodhet.)

Christian (för sig själv, efter honom) Nej, Sir, under en sådan kapten som ni lär jag aldrig få aptiten tillbaka.

Akt II scen 1. Doktorns trånga hytt.

Doktorn Bär in patienten. Långsamt och försiktigt. Så där ja. Tappa honom inte, för då kan han gå i bitar, så stelfrusen som han är.

Bacchus Lever! Inte ens kapten Bligh kan ta livet av en brittisk sjöman hur han än försöker! Det tror fan det att han lever! Han tänker leva, liksom alla ihjälpryglade och misshandlade offer för den lokala diktaturen, bara för att för resten av sitt liv få odla sitt hat mot den dåraktige löjtnantsuppkomlingen! Seså, min gosse, (knackar Tinkler i pannan) var det kallt uppe i Blighs masttoppshelvete i natt? Tror du han glömde dig kvar där hela natten av rent slarv? Hämta konjaken, för sjutton gubbar!

Heywood Vad hade Tinkler gjort egentligen?

Christian Ingenting, det vill säga, han hade många medbrottslingar. De spelade kort och drack och sjöng och hade det trevligt för en gångs skull. Bligh råkade höra det och skickade ner Churchill. Tinkler var den enda som inte hunnit upp i sin koj. Han fördes upp, Bligh läste lusen av honom och skickade upp honom i masttoppen. Där uppe mitt i natten på dessa breddgrader är det minusgrader, och Tinkler hade som vanligt bara skjortan på kroppen.

Heywood Det är omänskligt.

Christian Ja, om Bligh glömde honom kvar medvetet. Vi fick fira ner Tinkler med skot och talja.

Bacchus Seså, han dricker! Ett friskhetstecken! Kan han dricka så kan han leva! Drick mer, min gosse! Ingen mänsklig värme är effektivare! Seså, strax blir han röd om kinderna i stället för blå! Om några timmar kan han själv gå upp i masttoppen igen.

Christian Det är inte roligt, Bacchus. John Mills har pryglats för att han gjorde sig populär. Purcell har slagits i järn för att han kunde sitt hantverk, och Ned Young, en officer, har pryglats för att Skinner gick vilse i land.

Bacchus Jag vet. Det är inte ens roligt längre.

Christian Ned Young blir aldrig samma mänska längre. Han är av bättre familj än Bligh och ung och sårbar. Bligh har våldtagit hans själ genom ren sadism.

Bacchus Så ni säger, herr understyrman. Låt Gud döma honom, så slipper ni göra det själv.

Christian Jag dömer inte. Jag bara observerar all den onödiga mänskliga skada som en dum mänska åstadkommer genom ren maktgalen småaktighet.

Bacchus Tyvärr kan jag lova er, mr Christian, att har den en gång börjat så fortsätter den tills den löpt sin lina ut. Tyvärr känner jag mänskorna.

Christian Hur kommer det att sluta?

Bacchus Det kommer att bli värre och värre tills det slutar.

Christian Hur?

Bacchus Ingen fan vet, och det är kanske lyckligast under omständigheterna. Låt oss under tiden rädda de mänskoliv vi kan och glädja oss åt deras räddning. Ni gjorde en präktig insats som klättrade upp och hämtade ner honom. Det räddade hans liv. Jag har aldrig sett en mänska så nerkyld.

Christian Ni har slutat äta middag med kapten Bligh.

Bacchus Ni också.

Christian Efter er.

Bacchus Ja. Jag upptäckte på ett tidigt stadium att Blighs aptit kväver alla andras. Om det är någonting jag inte vill förlora så är det min aptit på livet.

Christian Jag tror Tinkler vill säga något.

Bacchus Hur känns det, unge man?

Tinkler (ler, sätter sig försiktigt upp) Blåslagen men hel.

Bacchus Drick mera konjak då. (ger honom flaskan. Tinkler tar beredvilligt en sup och ler med de övriga.)

Tinkler Det var nära ögat, men allt tål jag ännu lite till!

Bacchus Drick mera då.

Tinkler Det var nästan värt det. (dricker med god aptit. Bacchus och Christian blinkar menande till varandra.)

Bacchus Du förstår vad jag menar. Mot ungdoms levnadskraft står själve kapten Bligh maktlös.

Scen 2. På däck. En vacker dag.

(Alle man är kallade på däck igen. De är besvärade och tycker det är tjatigt.)

Mills Vad har den där bushjärnan hittat på den här gången?

McCoy Det är väl någon fånig detalj igen.

Smith Det lär vara bråk mellan honom och mr Fryer.

Mills Heja mr Fryer!

Smith Här kommer den stora surpuppan.

Bligh (visar sig, är mycket sammanbiten) Mr Fryer, det här är helt och hållet er förtjänst och inte min. Det är bara er brist på samarbetsvilja som tvingar mig att blanda in hela besättningen.

Fryer Hur ni än bär er åt, mr Bligh, kan ni inte få ett minus ett att förbli ett.

Bligh Det är inte det det handlar om! Det handlar om att få resan att bära sig ekonomiskt!

Fryer Dess enda finansiella risk är ni själv, kapten Bligh, som stjäl från besättningen och stoppar i er egen ficka och sedan fuskar med bokföringen.

Bligh Håll käft! Det är inte jag! Det är mr Samuel! Han lyder bara mina order! Ni måste attestera hans bokföring! Vill ni att hela besättningen ska bli lidande annars?

Fryer Kapten Bligh, jag vill bara att sanningen ska fram.

Bligh Skriv under då!

Fryer (till de omgivande) Mannar och matroser, kapten Bligh vill att jag ska bevittna att mr Samuels falska bokföring är riktig. Enligt mr Samuels siffror har ni fått tre gånger mera kött och bröd än vad ni fått. Om jag inte skriver under blir det ännu hårdare ransoneringar.

Bligh Skriv under, eller det blir på ert ansvar att hela besättningen får svälta! Skriv under, eller jag pryglar sönder hela besättningen!

Young (till Smith) Det är rena utpressningen.

Fryer Löjtnant Bligh, min underskrift på era falska papper är värdelös, för de förblir falska ändå. Jag skriver under för besättningens skull, men jag och besättningen kommer gemensamt att ta upp saken inför myndigheterna i England när vi kommer hem.

Bligh De kommer att skratta åt er! Skriv under!

en röst (bland besättningen) Land i sikte!

Bligh (flämtar till) Det är Tahiti.

Smith Det är verkligen en ö.

Young En paradisö.

Quintal Äntligen är vi framme.

Bacchus Det är bara en ö som alla andra. Tro inte på vad ni ser, pojkar.

Ellison (yngst) Ska vi inte tro våra egna ögon?

Bacchus Jo, men inte sinnen, ty de är farliga på dessa breddgrader.

Mills Håll i er, pojkar! Nu börjar äventyret! Nu får vi gå i land!

Fryer Ack, ljuva syn, varför dröjde du så länge?

Purcell Befrielsens stund är nära.

Tinkler Är det sant? Finns den ön faktiskt i verkligheten?

Christian Ja, Tinkler, du slipper frysa mer.

Churchill Hela ön är full av vackra varma unga damer som längtar efter män.

Nelson Tänk att jag ännu en gång skulle få se och uppleva detta paradis. Det var kapten Cooks älsklingsplats, mr Heywood. Han ville dö här.

Heywood Är Tahiti bättre än England?

Nelson En svår fråga, min gosse. Åtminstone är det lättare än England.

Bligh (för sig själv) En svår resa är över, men det värsta återstår. Jag vet nog, att när männen här har fått ta igen sig i land under några månader blir de sedan ännu svårare att regera på vägen hem.

Christian Vad lockar du med, du förtrollande ö? Det är ej blott sirener i fjärran som sjunger så ljuvt här att de kan förleda en mänsklighet. Någonting bävar i luften med oemotståndlig förförelse. Är kanske hela civilisationen en lögn med sin konstgjordhet, sin makt och fåfänga, Blighs lyx och skrytsamhet, vår fina världs låga rovlystnad och alla krig och dispyter om ingenting, medan egentligen sanningen finns här bortom tid och rum i ett nötskal i en orörd söderhavsö och dess fria natur? Europa behärskas av låg politik som allenast är en osund kräftgång av småaktighet, som om det inte längre var möjligt för statsmakten att expandera förutom när det gäller ständigt tilltagande småaktighet. Kanske det här på Tahiti kan finnas svar på civilisationens och vår arma mänsklighets trånga dilemma, dess tvångströja av politik, snålhet, lögner och fåfänga.

Bligh Vad tänker ni om ön, mr Christian?

Christian Att det blir skönt för männen att äntligen få ta igen sig. Det kan de behöva.

Bligh Det kan även vi behöva, mr Christian.

Christian Kan ni slappna av, mr Bligh?

Bligh En kapten kan slappna av bara när han blir av med sin besättning. Uppriktigt sagt ska det bli skönt att få ta ledigt från dem ett tag. Det blir lättare att handskas med brödfrukter och med infödingar än med dessa låga brutala engelsmän.

Christian Ni har fördomar, mr Bligh. Alla män kan tas från deras bästa sidor.

Bligh Inte när det gäller disciplin, ordning och kommando. En slav som stryks medhårs arbetar inte. Han gör uppror.

Christian Vi engelsmän kan aldrig bli slavar, mr Bligh. Om vi behandlas som slavar gör vi uppror.

Bligh Ni är inte kapten. Lämna disciplinen och styrelseproblemen åt mig, som är ansvarig.

Christian Jag försöker bara stimulera era antenner.

Bligh Här behövs inga antenner. Känslighet undanbedes. Allt som behövs är en fast hand.

Christian Ni är rädd, kapten Bligh.

Bligh För vad?

Christian För att en dag hamna i en situation där ni måste inse att ni inte längre kan ta er själv på allvar. (går)

Bligh Vad tusan menar han?

Scen 3. Doktorns hytt.

Smith Kom nu, doktorn! Det är inte farligt!

Bacchus (motvillig) Nej, jag vill inte.

Young Infödingsflickorna bits inte!

Bacchus Det är inte dem jag är rädd för.

Heywood Vad är det då ni är rädd för?

Bacchus (blygsam) Jag törs inte säga det.

Stewart Ut med språket nu!

Bacchus (försiktigt) Det finns ingen konjak i land.

Young (lättad, hjärtligt med de andra) Är det allt?

Bacchus (indignerad) Allt, säger ni? Det är ju hela världen!

Smith Men doktorn har ju alkohol ombord!

Stewart Ta med några flaskor i land!

Bacchus (förskräckt) Men om någon går sönder? Varje droppe kan rädda ett människoliv!

Heywood Jag vet, doktorn. Ta bara några flaskor vin i land och spara på konjaken.

Smith Vi ska vårda flaskorna som barn.

Young Inte en enda ska gå sönder.

Bacchus Men....

Heywood Jag lovar, doktorn, att vinet kommer att smaka er ännu bättre i land.

Bacchus (börjar ljusna) Tror ni verkligen det?

Smith Det är ett som är säkert! Bland alla infödingsflickorna! I det vackra vädret! Under blå himmel! I hjärtat av paradiset!

Young Under evig sol och vår!

Bacchus (knyter sig igen) Det är just det jag är rädd för.

alla Vad då?

Bacchus Paradiset. Det var inte gjort för mig. Det är farligt för mig.

Stewart Herr doktor, ni kan bara inte sitta här och nobba världens vackraste paradis bara för att få mögla i fred i kölsvinet bland era flaskor!

Bacchus (arg) Det är inte världens vackraste ö.

Young Vad är det då?

Bacchus En ö som alla andra. En ö med oskyldiga infödingar, som bara är till för att locka unga virila engelsmän i fördärvet, och hela England med för den delen. På den punkten håller jag med kapten Bligh.

Smith Blanda inte in kapten Bligh i det här.

Stewart Han förstår sig inte på paradis.

Young Låt den lede få vara i fred med sitt eget politiska helvete.

Heywood Men ni, doktor, förstår er på paradis, för ni förstår er på ädla drycker.

Bacchus Kanske du i något avseende kan ha rätt, min gosse.

Young Bra! När åker vi i land?

Bacchus I morgon. Jag måste först i lugn och ro få välja ut några för tillfället lämpliga flaskor. Men glöm inte ert löfte! De måste vårdas ömt som spädbarn! Hela mänsklighetens hopp, framtid och möjligheter finns hos dessa spädbarn.

Smith Han menar flaskor.

Stewart Diflaskor åt vuxna.

Bacchus (högtidligt) Det är ingenting att skämta om! En flaska kan gå sönder!

Smith (skrattar med de andra) Visst, visst, doktorn! Lita på oss!

Scen 4. I land.

Mötet mellan Hitihiti och kapten Bligh.

Hitihiti Välkomna, o söner från solen och norden! Men var är vår vän, den gudomlige brodern från solen och gudarnas vän, kapten Cook?

Bligh Min far kunde inte komma med på den här resan, Hitihiti, men han skickade mig, sin son, i stället.

Hitihiti Är då ni, kapten Bligh, kapten Cooks egen son? Varför sade ni det inte redan när ni var här för första gången med er ädle far kapten Cook? Ni är olika dessutom som sol och måne, han lång och atletisk och smärt, en befallande och imponerande man, och ni, fyllig och fet, ganska rundnätt och enkel.... men ni är välkomna. Och vad kan vi göra för våra så strålande sköna och granna gudomliga bröder från norden?

Bligh Vi vill hämta brödfrukter.

Hitihiti Brödfrukter?

Bligh Ja, brödfrukter. Denna enkla planta som finns avbildad här. (visar en plansch.)

Hitihiti Bara det?

Bligh Ja.

Hitihiti Så banalt. Varför det?

Bligh Vi har inte den plantan i Europa och vill gärna odla den där för att äta dess frukter.

Hitihiti Hur många behöver ni?

Bligh Så många som möjligt. Så många som vårt utrymme kan ta.

Hitihiti Ta bara för er. Tahiti är fullt av dem. Jag trodde snarare ni mest kom hit för att älska med skönheten hos våra döttrar.

Bacchus (träder fram, något berusad) Tro inte på den skrävlaren, ädle infödingshövding. Han bara ljuger.

Hitihiti (till Bligh) Vad säger er tjocke vän?

Bligh Han pratar bara strunt. Han har druckit.

Bacchus Löjtnant Bligh, har vi kommit hela vägen hit till Söderhavet bara för att leverera lögner till denna ädla frikostiga hövding för ett oskyldigt folk? Om du är kapten Cooks son så är jag en sannskyldig Adonis!

Bligh Kom inte hit och stör våra känsliga relationer med polynesierna, Bacchus.

Bacchus Det är du själv som stör dem med ditt bedrägliga uppförande. Du inbillar dem att kapten Cook fortfarande lever och att du är hans son bara för att få utnyttja deras gästfrihet i fred och till maximum. Det är inte rent spel.

Bligh Sluta nu, Bacchus. (till några män) Ro fyllot hem ombord.

Bacchus Först ska jag be att få tala om för dig, din knöl, att jag genomskådade dig från början. Du är bara en tarvlig buse, en rå tölp utan hyfs, en oborstad översittare, och jag kan lova er alla, engelsmän, att er resa hit var ingenting mot vad er resa hem kommer att bli. På vägen hit visade denne kapten att han kunde vara rå och småaktig. På vägen hem kommer han att metodiskt verkställa alla sina brutala hotelser.

Bligh Det räcker, Bacchus! Du är full!

Bacchus Nej, jag är frisk och talar sanning, och jag har inte druckit mer än vanligt! Men ni, kapten Bligh, är en svinaktig bedragare! (får plötsligt häftig kramp, tar sig om magen, kollapsar.)

Hitihiti Vad är det med den gamle mannen?

Bligh Ett krampanfall. Det går över.

Nelson (undersöker Bacchus) Han är svårt sjuk.

Bligh Ja, det har vi minsann fått höra.

Tinkler Doktor Nelson, Hayward och Morrison har insjuknat på samma sätt. De och doktorn åt en underlig röd fisk som kan ha varit giftig.

Nelson Således inte sprit, hjärtslag eller hjärnblödning utan magförgiftning. För en så gammal man kan det vara farligt. Vi vårdar honom här i land.

Bligh För honom ombord!

Nelson Vill ni påskynda hans död, kapten Bligh? (Några män bär bort Bacchus.)

Bligh Beklagar intermezzot, store Hitihiti. Den gamle mannen förtog sig. Nu kan vi återgå till ordningen.

Hitihiti Ni är välkomna, alla, och hela mitt rike står till ert förfogande. Här får ni stanna och älska så länge ni önskar.

Bligh Tack, Hitihiti, men vi stannar inte längre än nödvändigt.

Hitihiti Och hur länge är nödvändigt?

Bligh Tills vi fått tillräckligt med levande brödfruktplantor ombord.

Hitihiti Jag ber er förlåta en åldrande hövdings idéer, men tycker ni själv inte att ett sådant uppdrag kan verka en aning – befängt? Jag menar, att komma en så lång väg blott för att hämta en värdelös planta?

Bligh För oss, Hitihiti, kan plantan bli av oöverskådlig betydelse.

Hitihiti Ni får som ni vill. Det gör oss ingenting, och jag lägger mig inte i saken. Tvärtom skall det bli oss en ära att hjälpa er finna och lasta er planta.

Bligh Jag tackar för det.

Scen 5. Vid Bacchus grav på Point Venus.

En upphöjd vacker plats inför havet i skymningen.

Nelson, Peckover, Heywood och Christian.

Nelson Vi var hans bästa vänner ombord och kanske de enda som inte bara uppskattade honom som pajas.

Peckover Han förtjänade en bättre begravningsentreprenör än kapten Bligh.

Nelson Kapten Bligh gjorde vad han skulle och det utan vank.

Christian Men kallt och uttryckslöst, som om han läste över en död hora.

Heywood Det var ändå storartat av kaptenen att åta sig begravningsritualen efter doktorns utskällning av honom.

Christian Ja.

Nelson Nu ligger han här, och vi ser honom aldrig mera, och Bounty har blivit utan läkare.

Peckover Det blir svårare att leva ombord nu än förr.

Christian Särskilt om doktorns spådom slår in.

Nelson Lyckligtvis klarade sig Morrison och Hayward.

Heywood Ja, de var tillräckligt unga.

Peckover Bara den bäste, den äldste och oumbärligaste strök med.

Bligh(s röst på avstånd) Vad står ni där och sölar för? Graven är igenskottad! Vi har arbete att sköta!

Peckover Tillbaka till helvetet ombord.

Christian Brödfrukterna måste till negrerna.

Heywood Bara doktorn stannar på Tahiti.

Nelson Han vet inte hur lycklig han var.

Peckover Tänk på oss, Bacchus, när kapten Bligh låter prygla oss i strimlor.

Christian Han skulle bara våga. Motståndet jäser ombord.

Heywood Kom. Låt oss gå, innan Bligh blir rasande.

Christian Det blir han ändå. (De lämnar graven, efter att de som haft hattar och mössor satt på sig dem.)

Akt III scen 1. På däcket av Bounty.

Tinkler Ingen trodde att helvetet skulle bryta ut så totalt och så snart.

Young Det var oundvikligt.

Stewart Kaptenen har bett om det, så som han behandlat oss, hållit oss på svältkost fastän Tahiti är det sanna överflödets land.

Christian Tyst, gossar. Han kommer.

Bligh (uppträder surmulen, sammanbiten och hatisk, tillsammans med Fryer) Hayward ska få en månad för det här, och sedan ska vi prygla ihjäl honom.

Fryer Är det klokt, Sir?

Bligh Det är inte frågan om vad som är klokt. Det är frågan om vad som är rättvist.

Fryer Rättvisa enligt bokstaven kan ibland vara orättvis, mr Bligh.

Bligh (ryter till) Försvarar du kriminaldårar? Tar ni brottslingar i försvar mot lagen, mr Fryer? (Fryer tiger.)

(till besättningen) Nå, vad vet ni om det här, era tjuvar och banditer?

Morrison Vad vet vi om vad, Sir?

Bligh Spela inte teater. Ingen är oskyldig. Jag vet det nog. Tre har rymt i land under Thomas Haywards vakt. Han sov. Vem lade ut båten?

Christian Med förlov sagt, mr Bligh, Churchill, Muspratt och Millward kan faktiskt ha gjort det själva, och det kan ha skett utan att någon visste om det.

Bligh Håll truten, din tjuv och bastard! De tre ska infångas! Levande eller döda! Och den som försöker fly igen håller jag inspärrad och slagen i järn i kölsvinet hela vägen hem till England! Är det klart? Herre Gud, vilka barn ni är! Klemar jag inte bort er kanske, får ni inte allt vad ni behöver, sköter jag inte om er alla som en dadda, och vad gör ni? Ni stjäl från mig och rymmer från fartyget, era odugliga bastarder!

Young Sir, tillåt mig en väsentlig upplysning.

Bligh Vad har du att upplysa mig om, din vekhjärtade hare?

Young Ingenting väsentligt. Bara det som alla vet utom ni själv, som ni inte vet emedan det är i ert intresse att förneka det. Ni vill inte veta sanningen, mr Bligh, emedan ni tjänar på att förvränga den. Ingen besättningsman har bestulits ombord. Ingen har tagit mutor av Ellison för att inte avslöja att han fått en gris av sin fästmö, mr Samuel konfiskerade ju grisen i alla fall....

Bligh (ryter till, eldröd) Är ni full, Sir? Vet ni inte att Bounty måste göra anspråk på alla era presenter från land för kommande byteshandel med andra öar? Fattar ni inte att Bounty behöver allt vad hon kan få för att överleva en äventyrlig hemresa? Inser ni inte hela besättningens bästa? Vill ni bli bukfylla åt en kannibal? Är ni inte klok? Är ni en sådan idiot?

Heywood Sir, ni och jag har våra familjer hemma i England att återvända till, men de flesta av dessa män har inte annat att komma hem till än nya mönstringar på fartyg som detta. Ni håller dem egendomslösa och rättslösa som fångar ombord medan Tahiti ligger där och lockar med världens ljuvligaste överflöd. Är det nödvändigt med en sådan absurd kadaverdisciplin?

Bligh Du ser vad min så kallade kadaverdisciplin har lett till. Genom min mildhet och genom deras bortskämdhet har tre män rymt. De måste tillbaka och bestraffas! Några fler protester? (Tystnad.)

Det var allt! Var och en till sina plikter! (går med Fryer.)

Young Kaptenen är galen. Man borde slå honom i järn.

Christian Inga myterifasoner, Young. Det hjälper inte.

Young Vad hjälper då?

Christian Tålamod tills vi kommer hem till England. Sedan kan ingenting rädda honom.

Young Han lever bara på vår beskedlighet och utnyttjar den till att plåga livet ur oss!

Christian Tålamod, Young. Inget helvete varar för evigt.

Young Jag är inte så säker på det. Ett tillfälligt helvete är nog för en evighet. (går)

Christian (ensam) Endast Bligh själv är blind för det helvete han sprider omkring sig, och i sin blindhet förvärrar han det hela tiden. Hur är det möjligt att ren mänsklig småaktighet kan vara så gränslös och hopplös? Doktor Bacchus hade rätt. Blighs grav, som han gräver själv, hotar att bli hela resans och en gemensam grav för oss alla.

Scen 2. I land. En bättre infödingshydda.

Hitihiti med sin familj.

Maimiti (störtar in) De vita måste resa! (störtar i sin fader Hitihitis famn och gråter.)

Hitihiti (tröstar henne) När?

Maimiti Om några dagar! Efter i morgon!

Hitihiti Vi hinner kanske avsluta er ordbok, Peter.

Heywood Vi får arbeta dag och natt.

Maimiti (gråter i sin faders famn) Han får inte resa! Han får inte resa!

Hitihiti Min dotter, om gudarna kräver att de reser måste de resa. Och även du måste acceptera det, hur mycket du än älskar din gudomlige man.

Maimiti Jag kan inte! Jag kan inte!

Heywood Vi hörde just den tråkiga nyheten.

Christian Ingen beklagar det mera än jag.

Maimiti Jag släpper dig aldrig!

Christian Min älskade, kapten Bligh kan skilja våra kroppar åt men aldrig våra själar.

Maimiti Jag kommer att dö och gråta ihjäl mig av sorg!

Christian Det får du inte göra. En dag kommer jag tillbaka.

Heywood Hur reagerar den övriga besättningen?

Christian Alla tar det som en katastrof. Men alla väntade den. Ända sedan de tre rymlingarna åkte fast har Bligh ansträngt sig för att kunna lätta ankar så tidigt som möjligt.

Heywood För att kunna prygla fler ihjäl som dem så långt från Tahiti som möjligt?

Christian För att inte fler ska hitta på att rymma.

Heywood Flera av oss har kanske redan hunnit bilda familj.

Christian Jag är medveten om det.

Maimiti Jag är din, Christian, för resten av mitt liv och aldrig någon annans!

Christian Du är fri i det ögonblick jag lämnar dig tills jag kommer tillbaka.

Maimiti Du blir aldrig fri från mig.

Christian Som du vill. (De omfamnar varandra.)

Heywood Jag ska vara där. Jag lovar att inte rymma.

Christian Nej, du har ju en familj att återvända till. Men för alla de stackare som inte har någon som väntar på dem och som här funnit någon att älska blir hemresan det värsta av helveten.

Heywood Av helt mänskliga och förståeliga skäl.

Christian Vi har en hel dag i morgon ännu tillsammans, Maimiti.

Maimiti Då skall vi älska.

Christian Ja, min älskade. Det lovar jag dig.

Maimiti Ge mig en son.

Christian Och om det blir en dotter?

Maimiti Bara du ger mig din själ är jag nöjd.

Christian Den äger du redan.

Maimiti Tack.

Christian Men du ska få mera.

Maimiti Jag vill alltid ha mera.

Christian Morgondagen blir en evighet.

Maimiti Morgondagen blir hela mitt liv och hela min framtid.

Christian Jag älskar dig.

Maimiti Min gud, kom tillbaka!

Christian I morgon.

Maimiti För evigt!

Christian I morgon. (släpper henne) Du har en dag på dig, Heywood.

Heywood Jag ska använda tiden väl.

Christian Tills i morgon, min älskade. (tar åter hand om Maimiti. De kyssas. Han går.)

Hitihiti Min dotter, jag har en känsla av att han menar allvar.

Maimiti Med att resa?

Hitihiti Nej, med att han givit dig sin själ.

Maimiti I så fall skall jag bevara den väl.

Hitihiti Gör det, min dotter, ty han kommer alltid tillbaka.

Maimiti (skiner upp) Tror du det?

Hitihiti Jag har en känsla av det.

Scen 3. På däck.

Bligh promenerar otåligt av och an.

Bligh Man måste uppfostra de där inkompetenta gröngölingarna som småbarn! Nåväl! Nu kommer de äntligen tillbaka!

Christian (kommer in) Sir, jag får rapportera att allt är väl, och att vi lyckades genomföra uppdraget, trots förlusten av två yxor och ett ankare.

Bligh (mulnande) Och vad hände med yxorna och ankaret?

Christian Sir, vi blev överfallna av infödingarna.

Bligh Blev ni det! Och ni blev rädda som harar och kastade yxorna i sjön och glömde kvar ankaret!

Christian Sir, vi blev överfallna med våld, och vi hade tur som kom undan med livet. Dessa infödingar är tjuvar och inte alls som de mer kultiverade Tahitierna.

Bligh (ursinnig) Jag skickar er i land för att hämta vatten, och ni får med er fullt användbara gevär till skydd, och vad gör ni? Så fort ni får se infödingar drumlar ni till det och lägger benen på ryggen och lämnar Bountys värdefullaste redskap åt dem i ren harhjärtad panik!

Christian Sir, vi hade era uttryckliga order att inte använda vapnen, och vi värjde oss så väl vi kunde utan vapen. Hade vi försvarat ankaret eller återtagit yxorna hade liv krävts.

Bligh Det hjälper inte förlusten av ankaret och yxorna! Varför satte ni er inte i respekt hos infödingarna? Varför sköt ni inte ner dem?

Christian Sir, vi hade era uttryckliga order att inte använda vapnen.

Bligh För resten fattas det kokosnötter ombord. Hur många har ni tagit, mr Christian?

Christian Jag har inga kokosnötter utom dem som jag köpt själv av vilka jag ätit upp de flesta.

Bligh Hur många kokosnötter, mr Christian?

Christian Jag för inte statistik över vad jag äter.

Bligh Ni hade vakten när kokosnötterna stals.

Christian Hur vet ni så bestämt att det stulits kokosnötter när det ligger ett berg av dem mellan kanonerna på fördäck? Har Samuel räknat varenda en?

Bligh Jag märker när någonting stjäls vare sig ni rapporterar det eller inte.

Christian Ni tror väl inte att jag är så snål att jag skulle kunna stjäla, som vissa andra ombord?

Bligh Vad menar ni med det?

Christian Jag menar, mr Bligh, att ni med era metoder, med att lägga kokosnötterna där ni lagt dem inför allas åsyn, med att ransonera vattnet för brödfruktplantornas skull, med ert förbannade trick med den där vattenskopan, som var och en som förgås av törst måste klättra upp till masttoppen och hämta för att få vatten och därefter föra den tillbaka till masttoppen igen, att ni med sådana metoder tvingar era män till stöld av era kokosnötter.

Bligh Brödfruktplantorna är viktigast av allt. De är hela meningen med resan. De måste prioriteras.

Christian Är de viktigare än mänskor?

Bligh Ni undviker sakfrågan, mr Christian. Vem har stulit kokosnötterna?

Christian Hur skall jag kunna veta det?

Bligh Det hände under er vakt. Vill ni bli kölhalad?

Christian Kölhalning av mänskor är enligt lag förbjudet. Det lär prygling också bli så som ni sadistiskt missbrukat detta barbariska övervåld.

Bligh Ni tvingar mig till åtgärder som hela manskapet blir lidande av, mr Christian.

Christian Ansvaret är ert.

Bligh Mr Samuel, alla groggransoner indrages omedelbart. Och i stället för ett skålpund jams per person delar ni i framtiden ut ett halvt till alla mässar och backlag. Är det förstått?

Samuel Ja, Sir.

Bligh Om ni skyddar tjuvar, mr Christian, är ni en gemen tjuvusling själv. Ni gör det bara värre för er själv och för alla andra. (Christian går utan ett ord.)

Bligh (skriker till alla omkringvarande av besättningen) Ni är bara lömska tjuvar och småkryp allihop! De där infödingarna på Tahiti har förvandlat er alla till apor! Men jag ska åter göra er till män! Och ni ska få en resa hem till England som ni aldrig kommer att glömma, era bortskämda, odugliga, lömska tjuvar och eländiga konspiratörer! (går rasande ner under däck.)

Mills Vad tog det åt honom?

Martin Det är väl solen.

Young Tänk att Christian finner sig i det.

Heywood Det gör han nog inte. Men han behärskar sig, och tur är det.

Young Vad skulle hända annars?

Heywood När en behärskad natur slutligen inte längre kan stå ut så kan vad som helst hända. Ett mänskligt vulkanutbrott kan bli värre än ett riktigt sådant.

Young Då hoppas jag att han fortsätter att behärska sig.

Heywood Det är nog bäst för alla trots allt.

Scen 4. Ombord vid midnatt. Allt är tyst och stilla i månskenet.

Tinkler Djup är natten. Omöjligt är det att sova. Vad är det med ditt månsken, o måne, som håller oss så osaliga? Vad betyder din oro, som är så förödande för själen? Varför får vi ingen ro när du lyser och strålar så infernaliskt att man bara måste betrakta dig och förlora sig i din magi, ihjälfascinerad av ett outrannsakligt mysterium, som är nog för att få hela mänskligheten på fall? O måne, dina lögner gäckar mig och trollbinder hela mänskligheten. Utan dig vore all mänsklig fåfänga verkligen bara fåfänga.

Heywood (passerar förbi) Är det Tinkler? Kan du inte heller sova?

Tinkler Omöjligt.

Heywood Hörde du att Bligh kallade oss tjuvar idag?

Tinkler Det är inte första gången. Och han kanske har rätt.

Heywood Menar du att....

Tinkler Ja, jag var en av tjuvarna. Jag och två andra stal fyra kokosnötter, och Bligh, den hedersmannen, upptäckte det. Men jag avslöjar aldrig de båda andra.

Heywood Så för er skull får vi ingen grogg mera och halverade jamsransoner.

Tinkler Medge att Bligh bad om det. Han håller oss på svältkost, använder djävulska knep för att få oss att törsta, och placerar alla sina tusentals kokosnötter på mellandäck. Medge att det luktar som att han bad om en stöld bara för att få anledning att börja djävlas ordentligt.

Heywood Det verkar onekligen misstänkt.

Tinkler Sov gott, Heywood. Jag knyter mig här vid masten.

Heywood Det är omöjligt att sova under däck i denna stiltje i denna kvalmiga hetta.

Tinkler Utan tvekan kommer fler att få det hett i natt. So long. (försvinner)

Heywood Han kan sova när som helst under vilka omständigheter som helst i vilken ställning som helst. Den som bara kunde sova!

Christian(s röst) Är det Heywood?

Heywood Ja.

Christian (dyker fram) Tack och lov! En vän man kan tala med!

Heywood Vad står på?

Christian Bara det gamla vanliga. Bara den gamla vanliga förtvivlan.

Heywood Du ser verkligen förtvivlad ut. Vad har hänt?

Christian Jag står inte ut längre, Heywood.

Heywood Hur så?

Christian Denna förtvivlan. Denna ohyggliga tortyr. Detta plågsamma själsliga nedbrytande från Blighs sida. Hur kan han vara så nedrig, så infam, så extremt kränkande genom att bara vara nedlåtande? Han okvädar mig offentligt, och sedan inbjuder han mig intimt till middag som om ingenting hänt. Hur kan man vara så dubbelmoralisk, svekfull och nyckfull som fartygschef? Varför finns det inga lagar emot det?

Heywood Fråga inte mig. Men Bligh har ett gott öga till dig. Det är alla uppmärksamma på.

Christian Varför plågar han mig då? Varför avrättar han mig då offentligt genom olidliga förödmjukelser bara för att fjäska för mig när han blir ensam med mig? Vad menar han? Vad vill han egentligen?

Heywood Det vet han nog inte själv.

Christian Han är en sadist av den värsta sorten, han njuter av att plåga ihjäl mänskor själsligt och frossar i sin njutning. Jag står inte ut mera. Hans själsliga tortyr är värre än någon fysisk.

Heywood Vad menar du?

Christian Det är precis som om han fann en sportslig njutning i att gå till vilka ytterligheter som helst för att beröva oss våra själar. Om han lyckas få en själ kränkt så att den reagerar blir han salig, medan hans fysiska övergrepp bara är brutala sinnliga njutningar. Jag kan inte stå ut en enda dag mera med detta.

Heywood Vad tänker du göra?

Christian Jag tänker be dig om en sak.

Heywood Vad då?

Christian (lägger handen på hans axel) Min vän, om någonting skulle hända mig, skulle du då vilja uppsöka mina föräldrar i Cumberland och tala med dem om mig?

Heywood Du tänker väl aldrig ta livet av dig?

Christian Näst intill men inte helt. Jag överlever nog, men det är inte säkert att jag återser mina föräldrar. Jag ber dig om en tjänst, bara uti fall att.... Kan du göra det för mig?

Heywood Givetvis. Du kan lita på mig.

Christian Jag vet att du är hederlig. Jag kunde inte ha litat på någon annan.

Heywood Gå och sov nu, Fletcher Christian.

Christian I detta månsken? I denna stiltje? Du är galen.

Heywood Jag kunde inte sova själv.

Christian Farväl, Peter Heywood.

Heywood (tystare, som för att varna) Men här är fler som är uppe och går.

Bligh (kommer fram ur mörkret och ställer sig i månskenet) Så sent uppe, mr Christian?

Christian Jag hade alltid svårt att sova vid fullmåne, och jag är inte ensam.

Bligh Ni också, Heywood?

Heywood Ja, Sir.

Bligh Vad står ni och pratar om?

Heywood Ingenting särskilt.

Bligh Av er skuldmedvetna uppsyn att döma skulle man kunna misstänka er för minst sagt en konspiration. (skrattar torrt) Jag vet. Skämt är inte roliga i fullmåne. Gå nu och lägg er. Även om man inte kan sova är det vilsamt för kroppen att bara ligga. (går in till sig.)

Heywood Tror du han hörde oss?

Christian Vad spelar det för roll? Han slipper se mig mer ändå.

Heywood Vad tänker du göra?

Christian Bry dig inte om det. Jag kommer inte att skada någon i alla fall. (slår honom kamratligt på axeln.) Godnatt, Peter. Bligh har rätt. Vila är vila även utan sömn. (går)

Heywood Farväl, Fletcher Christian. (ensam) Han verkar fullständigt desperat men samtidigt fullkomligt behärskad. En säregen orosande kanske mera mångalen än alla andra, men ändå kanske den enda som kan behärska sin galenskap. Men vad är det som håller på att hända egentligen?

Tinkler Månen kräver sin tribut.

Heywood Tinkler?
Tinkler Ja.

Heywood Hörde du?

Tinkler Vart enda ord.

Heywood Du tjuvlyssnade!

Tinkler Nej, jag råkade bara höra. Det var ju bara oskyldigt prat.

Heywood Jag hoppas det. Vad menar du om saken?

Tinkler Att fler är mångalna än du och jag. Till och med Bligh kom och störde er.eywood N

Heywood Vad tror du om Christian?

Tinkler Har ingen aning. Men han verkar skärrad.

Heywood Vad tänker han göra?

Tinkler Förhoppningsvis ingenting. Annars får vi se det i morgon.

Heywood Tror du han är desperat? Tror du han kan göra något dumt?

Tinkler Desperat är han nog, men han är nog den sista ombord som skulle göra något dumt. Sov gott, Heywood.

Heywood Dra åt skogen, Tinkler.

Tinkler Du menar palmerna i land. Gärna det, om det gick för sig.

Christian (återuppträder gradvis) O natt av förtvivlan utan ände! När skall du någonsin ta slut! Vad är du, o värld, o förbannade narrskepp av grälande vettvillingar, att en enda god människa alls kan stå ut med dig! Jag har fått nog. Låt de småaktiga och trätgiriga plåga varandra ihjäl och ta död på varandra för evigt, men låt mig få slippa att höra och se deras futtighet! Gnälla må djuren, men mänskan var född till att tänka och lära sig visdom i fred och det högt ovan djurens nivå, ja, så högt som möjligt. Men majoriteten av mänskorna drager varandra tillbaka mot djupet av djurens nivå till en hemskare djuriskhet än själva djurens. Jag tål inte längre det eviga grälet, den eviga småaktigheten, tyrannens nedlåtande kränkningar och hans frånstötande, äckliga närmanden. Låt mig försvinna. (lägger ena benet över relingen för att klättra över och försvinna.)

Tinkler (osynlig) Ta skeppet i stället.

Christian (genast) Vem sade det? (tystnad)

Vem där? (inget svar)

Vem rör sig där borta? Det är Burkitt. Han är osalig ända sedan sin bestraffning. Han får bli den förste. Burkitt! Kom hit ett tag! Men tyst!

Burkitt Ja, Sir?

Christian Kan du gå ner och väcka upp Thompson, Churchill, Quintal och Martin och säga att jag måste tala med dem? Kom upp till mig sedan alla fem. Men väck ingen annan.

Burkitt Ja, Sir. (går)

Christian (passerar Coleman, som sover) Här sover Coleman. Han har nyckeln till vapenkistan. Coleman! Vakna! (väcker honom)

Coleman (yrvaken) Vasa, Sir? Har vi drivit på grund?

Christian Nej, men jag har vakten, och en stor haj cirkulerar runt fartyget. Jag vill gärna skjuta den. Kan du ge mig nyckeln till vapenkistan?

Coleman Javisst, Sir, bara jag får sova sen.

Christian Lita på det. (mottager nyckeln. Coleman insomnar på nytt direkt.)

(ryter till) Thomas Hallet, vi driver över okända vatten nära Tofoa, det kan finnas rev och kannibaler var som helst omkring oss, och ni bara sover på er vakt! (väcker honom brutalt)

Hallet (vettskrämd, har vaknat med förskräckelse) Å mr Christian, rapportera det inte för löjtnant Bligh! Han skulle aldrig förlåta mig! Jag ska aldrig göra så mer! Det var första och sista gången! Jag lovar! Jag ber på mina bara knän!

Christian Det var knappast första gången, men låt oss hoppas det var den sista, för ert eget bästa! Ge er av nu!

Hallet Å tack, mr Christian! (försvinner vettskrämd)

Christian Det var vapenkistan det. Här kommer mina vänner.

Välkomna, men håll er lugna. Här är vapenkistan. Här är nyckeln. Vi ska ta fartyget. (alla fem lyser upp.)

Churchill Och kasta Bligh åt hajarna?

Christian Sakta i backarna, Churchill. Bligh kommer sist. Först skall vi ta fartyget. Vi väcker upp Williams, McCoy, Alexander Smith, tysken Hillbrandt, Millward och underkonstapeln John Mills. Vi placerar vakter vid däcksluckorna, och sedan, Churchill, kan vi i lugn och ro gå ner och meddela Bligh den intressanta nyheten.

Churchill Jag vet fler som är garanterat pålitliga.

Christian Vilka?
Churchill Ellison, Skinner, Brown och Sumner.

Christian Bra. Hämta dem också.

Quintal Hur är det med kadetten Young?

Christian Låt kadetterna sova. De har rang och bör inte bli indragna i ett myteri, för deras egen skull.

Churchill Till verket, gossar!

Christian Thompson, du stannar här och bevakar vapenkistan. Vi andra förser oss med vapen och skrider till verket.

Bligh(s röst, forcerad) Vad vill det här säga? Har vi gått på grund? Har vi blivit angripna? Varför är ni beväpnade? Vad är detta? (gallskriker) Hjälp! Hjälp!

Churchill(s röst) Håll käften, ditt feta svin, det är din tur att dansa för katten nu!

Christian(s röst, lugnt) Ta det lugnt, Churchill! Bakbind honom bara.

Bligh (skriker) Det här ska kosta er livet! Jag ska prygla er i strimlor, era fega loppor! Jag ska skicka hela flottan på er, och ni ska hänga i rånocken allihop!

Churchill Håll käften, din feta loppa, annars kan du få hjärtslag!

Bligh Christian, Christian, har ni blivit från vettet? Ni måste ha fått solsting! Det här är ju absurt! Det är ju en mardröm!

Christian (lugnt) För upp honom på däck.

Bligh (skriker) Vad tusan har det flugit i er allihop, era galningar! Hur kan ni bära hand på mig, er egen faderlige kapten?

Churchill Håll käften, din flåsande gaphals, eller jag stoppar handduken i svalget på dig!

Ellison Där har vi tjockisen!

Mills Nu får vi äntligen det utomordentliga nöjet att prygla ihjäl vår efterlängtade kapten! Vartenda slag han givit oss skall vi ge honom tillbaka! Det borde bli närmare två hundra femtio! Med den niosvansade katten! Det är inte mer än rättvist! Lika för lika!

Christian Lugna dig, Mills. Många sover än, och vi kommer att ha många emot oss. Mr Bligh, får jag be er att ställa er här med ryggen mot masten. (tar repet som Bligh är bakbunden med och tar emot en bajonett av Churchill.)

Bligh Vad tänker ni göra med mig?

Christian Vad som är rätt.

Bligh Ni har börjat dåligt. Ni har börjat med den största orätt som ni kunde ha begått.

Christian Era kroniska oförrätter, Sir, har tvingat oss att ta lagen i egna händer. Annars skulle ni förr eller senare ha vållat någons död. Min önskan är att rädda allas liv.

Bligh (cyniskt) Du och dina vänner har redan begått självmord.

Christian Men vi lever än så länge. Hade jag inte gjort detta, löjtnant Bligh, hade förr eller senare någon mördat er.

Bligh Aldrig. Ingen skulle ha vågat.

Christian Ingen? Kan ni läsa någonting annat i dessa femton mäns ansikten än rent fanatiskt hat som bara vill se er död? Jag försäkrar er att jag är den enda av dem som vill rädda ert liv.

Bligh Ännu kan ni rädda er, Christian. Rädda ert liv och gör slut på myteriet.

Christian Hur vrider man historien tillbaka, mr Bligh? Myteriet har redan ägt rum.

Fryer Mr Christian, inser ni inte att vad ni har gjort är det mest olyckliga som kunde ha inträffat?

Christian Olyckligare än räddandet av samtligas liv?

Fryer Vad tänker ni göra för att rädda kapten Blighs, mitt och alla andra oskyldigas liv?

Christian Mr Fryer, jag ger er barkassen.

Purcell (som förs upp) Mr Christian, barkassen är rutten. Den skulle inte flyta i en timme. Ge oss storslupen i stället.

Churchill Storslupen! Aldrig! Då kommer tyrannen till England direkt!

Fryer Mr Christian, vad var er avsikt med denna demonstration egentligen?

Christian Min föresats var att slå mr Bligh i järn och föra honom inför rätta i England.

Bligh Slå mig i järn, din imbecilla, naiva bastard! Du skulle bara våga slå mig i järn! Du skulle få hela England emot dig!

Churchill Christian, vi kan inte bara fängsla kaptenen. Det vore löjligt. Vi måste göra oss av med honom. Hela besättningen kräver det.

Christian Hela besättningen, Churchill? Och alla de som ännu sover och som ingenting anar? Vi vet ännu inte hur många vi har emot oss, men det kan vara fler än vi anar. Ingen oskyldig får göras något för när. Den som vill får följa med mr Bligh i storslupen.

Fryer Jag vill stanna kvar ombord.

Christian Mr Fryer, jag känner er. Ni skulle bara göra vad som helst för att återta skeppet och återinsätta mr Bligh. Ni följer med storslupen.

Bligh För sista gången, mr Christian, ta ert förnuft till fånga! Er piratkupp har inga möjligheter. Hela Englands flotta kommer att jaga er över alla hav tills varenda en av er är dömd och avrättad. Världen är inte så stor och fri längre att någon kan dölja sig för rättvisan i den. Befria mig, låt allt återgå till det normala, och jag lovar er att glömma alltsammans och att ingen ska bli bestraffad. Det är er sista chans.

Christian Mr Bligh, vad ni kallar rättvisa kallar vi förtryck, förnedring, sadism och outhärdlig omänsklighet. Ingen är skyldig till detta myteri utom ni själv. Det är en naturlig följd av era brutala härskarlater. Ni måste finna er i att endast få behålla slupen, och den är mer än vad ni förtjänar.

Bligh Ni är född till att vara en dåre, och som dåre kommer ni att dö, och ni drar med er en halv besättning i er olyckliga dårskap! Tro inte att någon av er kommer att skonas!

Christian Jag har skonat ert liv.

Bligh Det ger mig ingen skyldighet att skona ert!

Churchill Och den babianen vill du rädda till livet, Fletcher! Om han får leva kommer han bara att leva för att få se oss alla hängda utan undantag! Vi kräver att Bligh pryglas ihjäl här och nu!

Mills Det är inte mer än rätt!

Burkitt Om vi inte dödar honom dödar han oss!

Ellison (med stor sabel) Låt mig få göra processen kort med honom!

Christian Det är rätt! På honom, Ellison!

Ellison (dansar framför Bligh och svingar sin stora sabel) Jaså, din stora lurk, du trodde du kunde lura oss hur länge som helst! Du trodde du och Samuel kunde svälta oss hur länge som helst! Du trodde du kunde stjäla grisar och kokosnötter av oss hur mycket som helst! Men nu är det slut med din självgödning, ers feta självgodhet! Nu har du åkt dit, och nu får du larva dig hem ensam över oceanen på dina egna fläskiga grisfötter! (Alla skrattar, och även de mest hatiska kommer av sig.)

Christian Mr Bligh, vi är beredda att ge er en god chans och möjlighet, vilket är mer än vad ni någonsin gav oss. Ni får slupen, och ni får ta med er vem ni vill. Det är bara aderton sjömil till närmaste ö, och ni ska få proviant med er tillräckligt. Det är allt vad jag kan göra för er.

Bligh Utom proviant behöver vi vapen att försvara oss mot kannibaler med.

Christian Eldvapen är uteslutet. Ni kan få med er några sablar.

Bligh Och vi behöver en sextant och Purcells verktygslåda.

Christian Verktygslådan är Purcells. Den bestämmer han över.

Bligh Purcell, din gamla bråkmakare, kommer du med oss, eller stannar du bland dessa vanvettiga pirater?

Churchill Han stannar med oss. Han har också fått känna på Blighs omänsklighet. Sätt Bligh och Purcell tillsammans i slupen, och de ger sig inte förrän de bråkat tills slupen kapsejsar. (munterhet)

Purcell (fly förbannad) Stannar jag med er, era skitstövlar och blodiga avskum, så kommer jag inte att ge mig förrän jag kramat livet ur er var och en! Jag skulle vilja se vem av er som skulle våga försöka hindra att jag lämnar det här fördömda fartyget för gott!

Quintal Låt honom gå. Låt honom och Bligh ta livet av varandra.

McCoy Det är rätt åt dem.

Smith (kommer fram med Thomas Hayward och Hallet) Här är två vidriga missfoster som gjort allt för att försura resan för oss hittills. Se på dem vilka ömkliga kräk! Jag kräver att de får göra kaptenen sällskap.

Hallet Å mr Christian, låt mig få stanna! Allt är Haywards, den skvallerbyttans fel! Jag har också alltid varit mot mr Bligh vad jag än har rapporterat för honom!

Hayward Mr Christian, det är Hallet som ljuger! Jag tjallade aldrig för Bligh! Jag stod alltid på er sida mot honom! Hela resan har jag bara blivit förtalad av alla andra! Det är de andra kadetternas fel!

Christian Ner i slupen båda två. Ni följer med mr Bligh och mr Samuel som deras närmaste hantlangare och spioner.

Bligh Vi klarar oss inte utan sextant, mr Christian.

Christian Ni ska få min egen sextant, en bok med nautiska tabeller och en kompass samt läkemedel, kläder och proviant. Dessutom får ni mr Purcell med hans hantverksskicklighet och verktygslåda. Det är tyvärr allt jag kan göra för er.

Bligh Ni har gjort alldeles tillräckligt för att ändå sluta i galgen med hela ert patrask. Jag lämnar skeppet frivilligt, mr Christian, bara för att få det stora nöjet att från England få sända ut hela flottan på jakt efter er.

Christian Världen kan lyckligtvis aldrig bli så fulländad att inte en hederlig man skall kunna gömma sig i den för all världens orättvisor och övervåld.

Bligh Ni är en förlorad man, mr Christian. Jag beklagar ert totala förspillande av er heder. (spottar i däcket åt honom.)

Christian Lösgör mr Blighs rep och låt honom ta plats i slupen.

Bligh (innan han går över bord) För sista gången, mr Christian! Återkalla de här dumheterna, och ni får allt tillbaka. Tänk på min hustru och mina barn!

Christian Sir, dem skulle ni ha tänkt på innan ni började kräva blodsutgjutelse av er besättning. Om er familj åsett vad vi har varit med om skulle de lika litet som vi vilja ha er tillbaka.

Bligh (ryter till) Förbannelse över er och ert anhang! (går över bord.)

Christian Mr Fryer, jag beklagar att ni måste följa mr Bligh, men vi kan tyvärr inte lita på er lojalitet.

Fryer Det kan däremot mr Bligh. Jag beklagar er, mr Christian. Farväl. (sträcker fram handen)

Christian (fattar den) Farväl, mr Fryer. Ta hand om slupen.

Fryer Med den kommer vi att besegra hela den Stilla Oceanen. (går över bord.)

Christian (får syn på Heywood, Morrison och Stewart) Betraktar ni mig också som en fördömd och förlorad pirat? (efter en paus) Ni får stanna ombord om ni vill.

Morrison Fletcher, jag har kanske lidit mer än du av Blighs oförrätter, då jag haft den otacksamma uppgiften att tvingas verkställa dem. Men jag kan aldrig gå med på ett myteri mot England.

Christian Mot England eller mot kapten Bligh?

Morrison Tyvärr representerar kapten Bligh England i detta fall.

Heywood Vi måste få hämta våra ägodelar.

Christian Så du och Stewart följer också med Bligh?

Stewart Ja.

Christian Det är bra. Ni får hämta era saker.

Doktor Nelson och doktor Ledward, vi ser gärna att ni stannar ombord.

Nelson Mr Christian, vi kan alla vittna om kapten Blighs överskridande av alla gränser för anständig disciplin ombord, men vi kan aldrig sympatisera med er blinda metod för att råda bot på problemet.

Ledward Även jag följer med kaptenen, mr Christian.

Christian Peckover? Cole? Elphinstone? John Norton? Även du?

Norton Fletcher, jag byggde en flotte åt dig och gav dig möjlighet att fly om du ville. Jag sanktionerade aldrig ett myteri.

Christian Jag kunde inte fly. Det fanns för många män på däck, och plötsligt var myteriet bara ett faktum.

Norton Jag beklagar, Fletcher, att det gick som det gick.

Christian Tinkler? Följer du Bligh fastän du hatade honom?

Tinkler Även jag var vaken hela natten. (sänker rösten) Minns du rösten som bad dig överta skeppet?

Christian Tinkler! Och du följer Bligh?

Tinkler Bligh kommer att nå England, och ni har ingen chans mot honom sedan. Jag ska bli er advokat i England.

Christian Gud vare med er alla, Tinkler. (Tinkler går över bord.)

Churchill Jag tror han sover.

Christian Om han sover är det bra. Han är i så fall den enda som kunnat sova denna natt. Väck honom inte.

Bligh (ropar, utanför och nedanför scenen) Jag ger er två år, mr Christian! Ni får två år på er att leva! Sedan kommer ni alla att hängas i rånocken!

Burkitt Skrävla lagom, din råbuse! Du tror bestämt att du bara behöver ro fem årtag hem till England! (höjer ett gevär för att skjuta mot Bligh.)

Smith (avvärjer skottet) Nej, skjut inte. Han kommer ändå aldrig hem till England. Ser du inte hur överlastad slupen är redan, och fler vill ännu följa med!

Bligh (utanför) Slupen kan inte ta emot fler. Vi är nitton, och den är gjord för tolv.

Coleman (kommer upp med sina saker) Släpp fram mig! Jag måste hem till England!

Christian Låt slupen gå, Smith.

Heywood (rusar till relingen) Nej! Låt inte slupen driva ifrån oss!

Bligh För sent, gossar! Vi är fullastade! Vi kan inte ta emot en enda själ mer! Men jag ska göra er alla rättvisa när jag kommer hem till England!

Stewart De seglar ifrån oss!

Morrison De ligger så djupt att de kan sjunka vilket ögonblick som helst. Tur att vi inte är med.

Heywood Menar du det, Morrison?

Churchill Gira och ge dem ett skott med hagel från en nickhake!

Burkitt (lyfter sin långa bössa igen) Den förtryckaren ska ta mig fan inte komma undan levande! Så länge han lever går ingen av oss säker! (siktar, men Smith ingriper och avvärjer skottet.)

Smith Vi är fria engelsmän, inga mördare!

Burkitt Om vi skonar honom får vi leva bara tills vi ångrar det.

Christian Avväpna honom!

Burkitt Fria engelsmän, sa du! Här ska fan ingen mer bestämma över mig! (gör motstånd. Slagsmål uppstår. Det krävs fyra män för att avväpna Burkitt.)

Christian Thomas Burkitt, jag måste erinra er om att sjölagen gäller ännu fastän vi bytt kapten.

Burkitt Jag ser att vi fått en ny kapten Bligh över oss.

Churchill Var inte en förbannad dåre nu, Burkitt. Förtrycket är över! Vi är fria nu! Och Tahiti ligger framför oss!

Burkitt (klentroget) Tahiti?

Churchill Finns det någonting som hindrar, kapten Christian, att vi nu återvänder till våra damer på Tahiti?

Christian Jag förmodar, styrman Churchill, att de flesta ombord är av den åsikten att vi inte har någon annanstans att ta vägen för närvarande.

många Hurra! Leve kapten Christian! Till Tahiti! Hem igen! Hurra! (etc.)

Christian (ställer sig vid rodret och ändrar kurs) Låt oss preliminärt återvända till Tahiti. Men jag har även några viktiga allvarsord att säga er.

(Young visar sig, gäspande.) Var har du hållit hus, kadett Young?

Young (gäspar) Vad tusan har ni för er här uppe? Är det fest på gång? Ni gormar och dansar som om det var karneval minst! Har jag missat något?

Heywood (skrattar) Har du sovit ända tills nu?

Young Jag hade sovit längre och bättre om ni inte hade satt i gång med ert förskräckliga håll-i-gång! Vad tusan har hänt? Har kaptenen kolat av eftersom han inte längre överröstar alla andra? (Alla skrattar.)

Christian Kadett Young, kapten Bligh har lämnat fartyget tillsammans med aderton män. Du kan ännu se slupen några sjömil akteröver på väg mot Tofoa.

Young Ville han inte vara med längre? (Männen skrattar.)

Christian Vi har inga skyldigheter mot honom längre. Vi har gjort myteri.

Young Myteri! Store Gud! Och jag har sovit! Varför fick jag inte vara med? Varför väckte ni mig inte?

Heywood (skrattar) Vi försökte nog, men du sov som en stock.

Young Har du också gjort myteri?

Christian (höjer rösten) Det var den saken jag ville komma till. Här finns nio män ombord som inte deltagit i myteriet och som kanske hellre följt med Bligh än stannat kvar. Om dessa nio inte motarbetar oss får de inte bli sämre behandlade än vi själva.

Thompson (ropar) Är de pålitliga då?

Christian Det är den saken vi måste undersöka.

Morrison (stiger fram) Jag deltog inte i myteriet fastän jag hade haft anledning att göra det. Jag betraktar detta myteri som en olycka som tyvärr inte kan göras ogjord emedan den var oundviklig. Vi sitter nu alla i samma båt, och vi är helt enkelt tvungna till att samarbeta för att överleva. Jag är säker på att ingen av oss nio kommer att göra något för att motarbeta er.

Thompson (trumpet) Det är bäst för er själva.

Christian Du har rätt, Morrison. Jag undrar om någon av er inser vår belägenhet. Kapten Bligh hotade oss om två år, men redan om ett år kommer England att sända ut fartyg för att ta reda på vad som hänt med Bounty. Om någon av oss myterister någonsin uppdagas av en engelsman kommer han ofelbart att bli hängd. Vi kan aldrig mer återvända till England. Vi har förlorat vårt land, våra familjer, våra rötter och allt som innebar någon form av säkerhet för oss. I stället har vi nu bara hela den Stilla Oceanen. Det är världens största hav, och bara därigenom har vi möjlighet att klara oss och överleva. Men vi måste vara försiktiga och ha en säker man vid rodret. Burkitt och Williams har redan uttryckt sitt stora missnöje med mig. Om ni vill ha någon annan fartygschef är jag villig att genast lämna över rodret.

Smith Ingen annan duger! Omröstning!

Brown Vi vill ha Christian som kapten!

Christian Jag tackar för förtroendet. Tyvärr måste jag kräva absolut lydnad. Men en sak kan jag lova er: Ingen kommer att bli bestraffad utan att goda skäl föreligger.

Churchill Och jag då?

Christian Churchill, du var alltid ypperlig som väbel och får den stora äran att fortsätta som väbel. Ingen kan sköta den sysslan bättre än du.

Churchill Bara jag blir respekterad och fruktad så.... och bara jag slipper Bligh, så....

Christian Det är bra. Gå till era sysslor. Fartyget väntar på att bli omhändertaget. Bara för att Bligh är borta får vi inte försumma Bounty. Ned Young, du stannar här.

Mills Sir, en viktig fråga.

Christian Nå?

Mills Vad ska vi göra med brödfruktplantorna?

Christian (efter ett ögonblicks tvekan) Släng dem över bord.

Young Jag har ingenting emot den.

Christian Jag har försatt nitton män i världens mest obehagliga situation. Endast en av dem förtjänade det.

Young De andra aderton följde frivilligt med.

Christian Inte alla. De värsta hade hellre stannat kvar, men jag tvingade ner dem i en överlastad farkost.

Young Myteriet var, som Morrison sade, oundvikligt i längden och dessutom berättigat.

Christian Jag ville bara avsätta Bligh, slå honom i järn och föra honom inför rätta i England. Men en pöbelhop tvingade mig till att bli sjörövare. Det var på ett hår när att jag också blivit mördare. Vår belägenhet är förtvivlad, Edward. Vi är för evigt avskurna från all civilisation, och jag har ovissheten om nitton mäns öden på mitt ansvar och på mitt samvete.

Young Ta det inte så hårt. Den här oceanen är ganska rymlig. Låt oss göra det bästa av saken och åtminstone överleva.

Christian Ja, det är ungefär allt vi kan göra: försöka överleva genom att gömma oss för varje spår av civilisationen. Det är vår enda chans.

Young Jag står på er sida, Christian.

Christian Gör du? Det tragiska är, Young, att vi som är gentlemän är i minoritet mot alla Bountys värsta grovhuggare. Alla de enkla matroserna gick med i myteriet utom den blinde Michael Byrne och Muspratt. Alla de bildade av bättre familj utom du och jag och de som ofrivilligt blev kvar ombord följde med den brutale fartygschefen.

Young Du är den mest kultiverade ombord, och du måste vara sjörövarhövding för detta slödder. Är det det du menar?

Christian Ja, Edward. Jag är världens olyckligaste och osaligaste kapten. Därför behöver jag nödvändigt ert stöd, ditt och Heywoods, Stewarts och Morrisons. Ni icke-myterister är mina enda vänner ombord, förutom Brown och Smith.

Young Jag ställer helhjärtat upp för dig i alla lägen. Jag delar ditt öde, Christian, om det så slutar i galgen.

Christian (klappar honom på axeln) Det om något skall vi nog kunna undvika, Edward. Stilla havet är än så länge stort och fritt och större än hela det brittiska imperiet.