drama i fem akter efter Dostojevskijs roman

av Christian Lanciai (2002)

Furstinnan Samoilova

hennes piga

Fjodor Karamasov

Grigorij

Marfa Ignatjevna, hans hustru

generalskan Vorochova

Ivan och Aljosja som barn

Stink-Lisaveta

Dimitrij Karamasov

Grusjenka (även kallad Dunjasja, egentligen Agrafjena)

Fedja, värdshusvärd

Aljosja, Fjodor Karamasovs yngsta son

Staretsen Zosima

Fader Paisi

Rakitin, präststuderande

Peter Alexandrovitj Mjusov

Ivan Karamasov

Maximov, godsägare

Pavel Fjodorovitj Smerdjakov

Marfa Kondratjevna

Storinkvisitorn

Jesus

Fenja, Grusjenkas tjänarinna

Trofim Borisytj, värdshusvärd i Mokroje

Kalganov

en fet polsk officer

Wrublewski, hans vän

distriktsåklagaren

undersökningsdomaren

polischefen

Katerina Ivanovna

Ivan Karamasovs objudna gäst

Domaren

en rättsbetjänt

advokat Fetjukovitj

åklagaren

läkaren

kroggäster

rättegångspublik

jurymedlemmar

två köpmän

en dam

Handlingen tilldrar sig någonstans i Ryssland under senare delen av 1800-talet.

Copyright ã Christian Lanciai 2002

Prolog.

Samoilova Jag kan inte med den mannen! Jag vill inte träffa honom!

pigan Men han insisterar. Jag blir inte av med honom.

Samoilova Kör ut honom bara!

pigan Då blir det bara värre. Jag vill inte bli skandaliserad av en sådan.

Samoilova Du har rätt. Enda sättet att undvika att han ställer till med skandal är att tåla honom och uthärda honom. Visa in honom då, och hämta oss lite te.

pigan (niger) Ja, frun. (går)

Samoilova Den odräglige mannen! Alla genomskådar honom utom han själv, och han bara frossar i sin egen narraktighet. (Fjodor Karamasov kommer in ödmjukt bugande med lismande inställning.)

Fjodor En ära för mig att bli mottagen av furstinnan.

Samoilova Jag har bett om lite te. Hur har ni tänkt muntra upp oss den här gången, Fjodor Pavlovitj?

Fjodor Ack, dess värre måste jag beklaga, frun, att jag har ingenting längre att prisa mig lycklig för. Tvärtom, jag har sjunkit ner i det gräsligaste moras av olycka och vanära. Kan ni tänka er, Vera Samoilova, att min hustru har lämnat mig med en annan!

Samoilova Det menar ni inte! (avsides) Det var då på tiden!

Fjodor Hon har blott skandaliserat mig inför hela världen genom att förföra och rymma med en seminarist!

Samoilova En seminarist! Är ni säker på att det inte var han som förförde henne? Det brukar vara så.

Fjodor Men han var så mycket yngre och nästan färdig som präst! Inte kan han frivilligt ha kastat bort sin karriär och sitt liv på en sådan som hon!

Samoilova Man vet aldrig säkert med seminarister. Var han vacker?

Fjodor Naturligtvis! Aldrig skulle hon annars ha föredragit honom framför mig.

Samoilova Säg inte det. Han var ung och ni är gammal.

Fjodor Men inte så gammal. Och jag har ännu mina bästa tänder kvar.

Samoilova Det kommer inte enbart an på tänderna. Men varför kommer ni till mig? Vad kan jag göra åt saken?

Fjodor Ack, jag måste ju försvara min ära! Om hon så skandaliserar mig inför hela världen måste jag ju upprätta min heder inför hela världen!

Samoilova Jag skulle råda er att låta henne vara. Hon är ju förlorad. Om hon föredrar en ung fager seminarist är hon inte värdig er längre.

Fjodor Det har jag nog försökt intala mig själv, förnuftig karl som jag är, men nej, det går inte, jag måste förbarma mig och återföra henne in under mitt tak. Därför tänker jag resa till Sankt Petersburg och rädda henne från träsket i slummen innan hon är alldeles fördärvad.

Samoilova Tror ni att ni kan hitta henne? Hon gör säkert vad som helst för att ni aldrig skall finna henne.

Fjodor Hon känner inte Fjodor Karamasov! Jag ger aldrig upp! Jag skall hitta henne och rädda henne! (Pigan serverar te. Fjodor nyper henne i stjärten. Hon ger ett litet utrop.)

Samoilova Och vad tänker ni göra med seminaristen?

Fjodor Rädda honom också! Han måste ju få fullborda sin utbildning!

Samoilova Om inte er hustru har fullbordat den.

Fjodor Jag hoppas att jag kan rädda hans oskuld.

Samoilova Tack för visiten, Fjodor Pavlovitj, men nu måste jag verkligen gå. Och koncentrera er på er hustru. Min piga behöver inte åtgärdas.

Fjodor Vad tror ni om mig egentligen, Vera Samoilova?

Samoilova Jag känner er, Fjodor Pavlovitj, och jag tror därför inte att ni någonsin hittar er bortslarvade hustru..

Fjodor Men vår lille son! Vem ska ta hand om lille Misjka?

Samoilova Det får väl ni göra, Fjodor Pavlovitj. Det kommer an på er nu att se till så att han inte blir som ni.

Fjodor Lyckligtvis har hon släktingar. Jag får lämna honom till hans morbror.

Samoilova Det blir säkert en bra karl av honom, om han får vandra mellan era olika släktingar. De kommer att tävla om att negligera honom.

Fjodor Ack, ni är en klen tröst, Vera Samoilova.

Samoilova Sånt är livet, Fjodor Pavlovitj. Se det realistiskt.

Fjodor Det kan jag aldrig göra. Jag är alldeles för romantisk.

Samoilova Då kan ni gifta om er, om någon fru vill ha er.

Fjodor Nej, först måste jag rädda min hustru. Först när jag misslyckats med den heliga räddningsmissionen kan det bli tal om alternativ.

Samoilova Har ni inte alltid många alternativ samtidigt, Fjodor Pavlovitj?

Fjodor Ack, ni känner mig, Vera Samoilova. Därför vågar jag lita på er och be om er diskretion. Men basuna gärna ut för världen om hur min hustru har vanärat mig!

Samoilova Tack för visiten, Fjodor Pavlovitj.

Fjodor Eders mjukaste tjänare. (kysser sliskigt hennes hand och retirerar, blinkar åt pigan och nyper henne en gång till innan han försvinner.)

Samoilova (skakar sin hand, som för att bli av med smuts) Den karlen är oförbätterlig. Nästa gång han kommer, Natalia, är jag inte hemma.

pigan Inte jag heller, frun.

Scen 2. Hemma hos Karamasovs.

Grigorij Ni borde skämmas, Fjodor Karamasov, en vuxen man som ni!

Fjodor Du bara tjatar, Grigorij.

Grigorij Men med rätta! Och ni vet att jag har rätt! Eftersom ni inte själv vill kännas vid era försummelser är det min sak att tillvita er de oerhörda följderna av er skandalösa ansvarslöshet!

Fjodor Tala inte med mig om skandaler, Grigorij. Det finns inga skandaler. Det finns bara naturliga utlösningar.

Grigorij Naturliga utlösningar! Är det vad ni kallar era orgier med alla traktens mest lösaktiga damer inför ögonen på era späda söner!

Fjodor Ja, vad är det annars utom naturlig utlösning? Jag är tacksam, Grigorij, för att du tar hand om småpojkarna, men låt mig slippa se dem. Håll dem i barnkammaren. Det gjorde alltid den stackars hysterikan.

Grigorij Den stackars hysterikan, som ni tog livet av!

Fjodor Det gjorde jag inte alls. Hon dog en högst naturlig död efter alla sina anfall, och ärligt talat hade småpojkarna tur som slapp växa upp under hennes skrikiga vård.

Grigorij Ni är ett cyniskt monstrum, Fjodor Pavlovitj Karamasov.

Fjodor Och du är min ödmjuke tjänare som borde ge fan i att sticka upp mot mig.

Grigorij Om jag inte gjorde det skulle era söner ha dött av er misshushållning.

Fjodor Låt oss få en sak klar mellan oss, Grigorij. Det var inte mitt fel att min hustru dog. Jag gjorde vad jag kunde för att rädda den första, men hon hann dö innan jag hann fram till hennes råtthål i Sankt Petersburg. Den andra hetsade ihjäl sig alldeles själv genom sina egna framsuggererade hysteriska anfall, och ingenting kunde rädda henne, inte ens jag.

Grigorij Ni är en sann farisé, Fjodor Pavlovitj, som slätar över alla era kommanden till korta med en väv av självbelåtenhetens lögner. Ingenting kan försvara era laster och försumligheter. (Det bultar hårt på porten.)

Fjodor Gå och se vem det är.

Grigorij (öppnar) Vem är ni?

generalskan Är det här som Fjodor Pavlovitj Karamasov bor?

Grigorij Ja, det är det.

generalskan Men ni är inte han.

Grigorij Nej, men jag sköter hans hushåll.

generalskan (ser Fjodor) Är det han?

Fjodor Generalskan Vorochova, på min ära!

generalskan (går fram till honom och ger honom två rungande örfilar) Var har ni barnen?

Fjodor Grigorij, hämta hit gossarna.

generalskan Ni är en usling, Fjodor Karamasov!

Grigorij (kommer in med två små gossar, smutsiga och illa klädda) Här är barnen. Är ni Fjodor Pavlovitjs svärmor?

generalskan De luktar. Ni har säkert inte bytt kalsonger på dem på en vecka. Ni är en oduglig tölp, som inte kan ta hand om barn! (ger honom också en örfil)

Grigorij Jag har gjort så gott jag har kunnat, och de lever åtminstone.

generalskan Jag tar dem med mig. Svep in dem i en pläd, så de inte fryser på vägen.

Grigorij Nu, madame?

generalskan Ja, jag tar dem nu genast i min släde.

Fjodor Låt henne få som hon vill.

generalskan Ni skulle bara våga trotsa mig!

Fjodor Ingen trotsar er, fru generalska.

Grigorij (sveper in gossarna i pläden) Var nu snälla, pojkar, och kanske ni nu får det lite bättre, om ni slipper se er far vidare....

generalskan Inte så länge jag lever skall han få se dem vidare! Det garanterar jag! Kom nu, arma misshandlade barn! (föser ut barnen och försvinner)

Fjodor Där löste vi många problem, Grigorij.

Grigorij De kan inte få ett sämre hem där. Hon har kanske räddat deras liv. Var det er svärmor?

Fjodor Nej, bara min framlidna hustrus förmynderska, som jag bortrövade henne ifrån.

Grigorij Nu har alla era tre söner berövats er och med all rätt!

Fjodor Och jag slipper till och med betala för dem. Det kallar jag en god affär, Grigorij.

Grigorij Ni borde skämmas!

Fjodor Det säger du alltid, men det har jag aldrig lyckats göra.

Grigorij Ni är alldeles omöjlig. (går missbelåtet muttrande)

Fjodor Allt löser sig till det bästa. Nu kan jag äntligen börja koncentrera mig helt på bara fester, kvinnor och spriten! (gnuggar händerna belåtet) Mina kära hustrur dog inte förgäves för mig!

Scen 3.

Stink-Lisaveta sitter nerhukad i diket. Fjodor kommer förbi och ser henne.

Fjodor Vad är du för en liten stackare då? Du verkar ju alldeles ofärdig.

Stink-Lisaveta (rädd) Gögöbabagögö (oartikulerade ljud)

Fjodor Du kan ju inte ens prata, ditt missfoster. Då måste du vara Stink-Lisaveta själv, den där krälande dynghögen, som inte ens kan ligga ordentligt. Vad gör du här i världen egentligen, ditt trasknyte? Kan du någonting alls?

Fjodor Din röst och stämma är ju alldeles hjärtskärande. Du talar rakt ner i hjärtat till mig. Det är så att till och med min prostata reagerar. Men något måste du väl kunna. Vill du bli min lägst betalda tjänare?

Fjodor Tydligen är du rädd för mig, men jag är väl ingenting att vara rädd för. Jag är bara en vanlig snuskgubbe som alla andra. Och du är väl i alla fall en kvinna, hur oattraktiv du än är. Vad säger du? Ska jag ta dig på prov?

Fjodor Kom nu och res dig upp på benen åtminstone! (reser henne upp. Hon protesterar skräckslaget.) Tyst med dig! Jag tycker om din konversation, för den är just så intetsägande som kvinnors ska vara men samtidigt så uttrycksfull. Låt oss se här. (klämmer på henne) Bröst har du i alla fall, även om de är tämligen platta, så tydligen tillhör du kvinnokönet. Hur är det här nere då? (tar henne mellan benen. Hon spritter till.)

Stink-Lisaveta Gögöbabadubagögögulaböbö (protesterar vilt, som förut)

Fjodor Och liv har du, eftersom du gör motstånd. Du tycks fungera som ett vanligt kvinns. Återstår att se hur det går i praktiken. Kom med mig nu här bara, så ska du få soppa hemma hos mig! (vill dra henne med sig. Hon protesterar och gör fåfängt motstånd.) Var inte dum nu! Du har fått ditt livs erbjudande. Den rena jungfrun skall bli havande och föda en son, och ingen skall någonsin kunna ana vem som var fadern. Det var förstås den helige ande! Hä-hä! Kom med nu här! Jag släpper aldrig en dam ifrån mig utan att först ha roligt med henne och ha välsignat henne, vad för en stinkande dynghög hon än är! Vem vet! Det kanske rentav går att tvätta dig, hur ren du än är, ty några könssjukdomar lär du i alla fall aldrig ha skaffat dig! Kom med nu här, skön jungfru, så ska du bli bortskämd för första gången i ditt liv! (drar henne med sig ut)

Scen 4. En krog.

1 Ni kan slå er katten på att nu blir det bråk!

2 Känner du det i luften eller?

3 Så klart att det blir bråk. Det är ju bara därför han har kommit tillbaka. Man ser ju det i synen på honom att han bara är här för att bråka.

4 En odräglig sprätt är han, högmodig och arrogant och struntar i alla andra.

3 Så klart. Han är ju sin faders son.

1 Men fadern övergav honom som liten och skänkte nästan bort honom till vilket tiggarhem som helst. Han har vuxit upp moderlös medan fadern förskingrade alla hans moders pengar. Nu är han officer och kan inte hjälpa att han vuxit upp till det vilddjur han blivit. Så klart att det är dags att gå till rätta med fadern.

2 Pengar kan förstöra vilken relation som helst och gör det i allmänhet.

3 Här kommer han nu. Håll i er nu, för det blir alltid tuffa tag med honom i närheten.

Dimitrij Det är bara mina vänner, Grusjenka. Jag ska bara bjuda dem på ett glas. Det är tradition.

Grusjenka Bara ett kort ögonblick då, men inget bråk!

3 Har du fått dina pengar än, Dimitrij Karamasov?

Dimitrij Reta mig inte. Bjud populasen på ett glas som vanligt, Fedja.

värden Men kan ni betala?

Dimitrij Skriv upp det som vanligt. Du vet ju att jag alltid får pengar förr eller senare.

1 Är detta er nya fästmö, Dimitrij?

Dimitrij Vad menar du, din sopprot? Förolämpa henne inte.

1 Jag menar, har du helt övergett den gamla?

Dimitrij Hör nu här. Detta är Grusjenka, och hon är en ärbar kvinna. Du har ingenting att göra med mina affärer med Katerina Ivanovna. Hon är en stolt och ädel kvinna, och jag högaktar henne. Visa en smula respekt för kvinnokönet, din grobian!

Grusjenka Kom, vi går, Mitja, innan det blir värre.

Dimitrij Lugna dig. Jag är van. (sveper sitt glas) En till, Fedja. Vi måste skåla för kvinnan. Kom, Grusjenka, drick och var glad. En bägare för det täcka könet! Min skål, din skål, alla vackra flickors skål! För deras eviga ärbarhet och oantastlighet!

Grusjenka (road) Mitja, du driver med mig.

2 Men se vem som kommer här. (Fjodor Pavlovitj tittar in.)

Dimitrij Pappa, vad fan gör du här?

Fjodor Nej men se min käre son med sin nya hoppa! Var har du hittat en sådan liten gullunge?

Dimitrij Förstör inte allting för oss med att blotta din tarvliga nuna inför allas vår åsyn! Är läget inte nog spänt som det är?

Fjodor Förlåt mig, men borde du inte presentera din nya fästmö för farsgubben din, även om hon bara är tillfällig?

Grusjenka (niger) Agrafjena.

Fjodor Jag har visst sett er någonstans men jag minns inte var. Kan det ha varit hos den där procentaren Samsonov? Eller var det möjligen på Glada Baren hos flickorna i etablissemanget Bonbonnière?

Dimitrij Ge dig av, pappa. Jag var här först.

Fjodor (uppkäftigt) Det här är en offentlig inrättning. Jag har lika mycket rätt att vara här som du.

värden Inget bråk, mina herrar, eller jag kör ut er båda.

Dimitrij Det är bäst för dig själv att du lämnar.

Fjodor (sveper två glas på direkten) Ja då är det väl det då. Vi ses igen, lilla sockerpullan. (tar om Grusjenkas haka) Följetongen fortsätter, min son, följetongen fortsätter! (går ganska upprymd)

Dimitrij Det vidriga gamla äcklet! Allt ska han trampa in i!

Grusjenka Han är din far, Mitja.

Dimitrij Är han? Det tvivlar jag på. Är en far som utlämnar sina barn åt första bästa som kommer förbi en riktig far? Han har fullkomligt skitit i sina egna barn, den gamle blodsugaren, och dessutom lurat dem på deras pengar! Bara jag tänker på det börjar jag koka och skulle jag i rent ursinne vilja mörda honom!

Grusjenka Säg inte så!

Dimitrij Jag har redan sagt det, och jag nämner er alla till vittnen: den blodsugaren är en skadeinsekt som förtjänar att mördas, och jag önskar det var jag som gjorde det! Så! Nu är det sagt.

Grusjenka Kom, vi går, Mitja.

värden Ja, det är bäst att du går innan du går bärsärkargång igen.

Dimitrij Kom, vi går, Grusjenka. Jag lämnar er i fred för den här gången, men det där farsäcklet har fullständigt förstört dagen för mig. Vänta bara tills jag möter honom i rätten! (de går)

2 Tänker han öppna process mot honom?

3 Han har redan gjort det.

1 Då blir det mycket bråk framöver.

4 Och damer inblandade dessutom.

Scen 5.

Aljosja (i munkkåpa) Jag hoppas verkligen inte min far tar illa upp eller hånar mig för det. Min stackars familj har haft nog med problem som det är ändå. Jag vill inte göra dem värre, bara lindra dem.

Fjodor (kommer in, på sitt sliskigaste humör) Min son, min lille stackars stillsamme son! (smeker honom om båda kinderna) Du skänker tröst åt en stackars gammal åldrande faders hjärta. Du! En munk! Och allt för den där stackars gamle staretsens skull!

Aljosja Han är en helig man, far.

Fjodor Tror du inte jag vet det? Det anser ju alla! Men det är en underbar lösning på våra problem. Det öppnar dörren för en underbar väg till försoning.

Aljosja Vad talar du om, far?

Fjodor Vi har problem, min pojke, svåra problem. Din äldste bror Dimitrij har ställt till det för sig.

Aljosja Min halvbror.

Fjodor Ja, din halvbror, men icke desto mindre din bror, då ni har samma far, nämligen jag, som ännu lever, medan båda era mödrar är döda! Så håll er till mig, för ni har ingen annan.

Aljosja Vad är det med min bror?

Fjodor Han har öppnat process mot mig, den stackaren. Han inbillar sig att jag är skyldig honom pengar. Jag skickade honom pengar under hela sin utbildning, men han bara söp upp dem eller spelade bort dem. Till slut fick han inget mer. Då kom han hem efter tjugo år och ställde till med scener och krävde mig på pengar. Jag hade inga pengar, och han hade fått ut sitt sista öre av sitt modersarv. Så det var ingenting att göra. Och nu har han öppnat process i tron att jag förskingrat alla hans moders pengar efter att jag först lurat dem av henne. Den narren!

Aljosja Vad har jag med det att göra?

Fjodor Aljosja, min oskyldigaste älsklingsson, inser du inte att du kan rädda oss alla? Nu har det rätta tillfället kommit! Allt vad vi behöver göra är att samlas tillsammans i ditt kloster hos din älskade starets, och så får vi en fridens försoningsscen till stånd, och alla blir lyckliga och glada.

Aljosja Vill far då utnyttja klostret och staretsen till att blidka Dimitrij?

Fjodor Det är ett tillfälle sänt från ovan! Din starets har säkert ingenting emot att ta emot oss alla, och under hans inflytande blir en försoning oundviklig!

Aljosja Far, kloster är inte till för sådant, men jag ska fråga staretsen.

Fjodor Jag visste väl det, min pojke, och jag är säker på att han inte kan annat än ta emot oss alla. (klappar om Aljosja) Vad har vi ett helgon i familjen för utom till att ställa allting till rätta?

Akt I scen 1.

starets Zosima Bry er inte om det riskabla i situationen. Jag vet att det är ett mycket förbryllande sällskap vi har att vänta sammansatt av både rucklare och fritänkare, men desto viktigare är det att man gör vad man kan för att leda dem rätt. Det är möjligt att vi får bevittna några obehagliga scener, men jag ber er, mina söner, håll huvudet kallt, och tappa inte behärskningen även om alla andra gör det.

fader Paisi Vad är egentligen meningen med denna oheliga sammankomst i detta vårt heliga kloster, vördade fader?

Zosima Jag fruktar en omfattande familjetragedi, och jag vill göra vad jag kan för att förebygga den, mest för min älskade lärjunge Aljosja Karamasovs skull, som tillhör familjen.

Paisi Jag förstår.

Rakitin Vi är mest oroliga för er egen hälsa, vördade fader, som är så bräcklig. Vi vill inte att den ska utsättas för svåra påfrestningar.

Zosima Ingenting är hälsosammare än påfrestningar, min son. Påfrestningar och ansträngningar och utmaningar är hela livet och vad som får det att växa och utvecklas och gör det intressant. Fyll det med idel välgång och bekvämlighet, och man bara dör av ledsnad. (Aljosja kommer in.)

Är de här, min son?

Aljosja Min far, min bror Ivan och Peter Alexandrovitj Mjusov har kommit, men vår bror Dimitrij dröjer ännu.

Zosima Han kommer nog. Låt oss gå och möta dem.

Var välkomna, mina kära gäster. Ännu är vi inte fulltaliga, men vi kan ju prata så länge.

Fjodor Är det inte typiskt? Här sluter vi upp punktligt i perfektaste ordning inbjudna av själva distriktets heligaste man att spisa lunch med honom, och så är min äldste son frånvarande, för vars skull vi enkom samlats här! Han är till och med mera oförbätterlig än jag!

Mjusov Gör er inte till nu, Fjodor Pavlovitj, och betona inte situationens pinsamhet. Vill ni göra den värre?

Fjodor Beskyller ni mig? Är det kanske jag som är frånvarande? Är det kanske jag som avhållit min son från att komma hit? Är det kanske jag som bett honom öppna process mot mig för sin dåliga ekonomis skull? Anklagar ni mig, Peter Alexandrovitj Mjusov?

Mjusov Jag anklagar ingen och försvarar ingen. Jag bara skäms i ert sällskap och borde aldrig ha följt med er hit.

Fjodor Ja, var så god och skäms då i mitt sällskap. Jag begär inte bättre av er. Och ni följde själv med mig hit helt på er egen risk. Ni kan till och med stå upp och gå härifrån precis när ni själv behagar. Jag lovar att inte ingripa vad ni än gör.

Mjusov Vördade starets, ursäkta denne besynnerlige mans respektlösa uppträdande, men som ni kanske kan förstå har vi många oplockade höns gemensamt i det förflutna.

Fjodor Det heter gäss, inte höns, din skälm.

Mjusov Höns eller gäss eller kalkoner, vad spelar det för roll.

Paisi Ivan Karamasov här har skrivit en intressant kyrkohistorisk artikel i tidningen om att kyrkan inte bör skiljas från staten, vilket ärende torde vara ett betydligt intressantare samtalsämne.

Zosima Jag har hört talas om artikeln men inte läst den själv. Är ni också teologiskt intresserad, Ivan Karamasov?

Fjodor Nej, han är socialist.

Mjusov De farligaste socialisterna och de farligaste kristna sägs vara de kristna socialisterna.

Zosima Är ni farlig, Ivan Fjodorovitj?

Ivan Det kan jag knappast bedöma själv. Jag tycker om att spekulera. Det är allt.

Zosima Så ni spekulerar i kyrkans framtid?

Ivan Framför allt intresserar mig frågan om vad som är rätt och orätt och hur rättsskipningen tillämpas i praktiken.

Zosima Ni talar som om ni redan hade läst mycket.

Fjodor Ivan är snillet i familjen. Han har alltid bara läst. Ingen av mina söner brås lyckligtvis på mig. Ivan är lika klok som jag är oklok, Aljosja är lika helig och ren som jag är ohelig och oren, och Dimitrij — ja, honom vågar vi knappast tala om ens i hans frånvaro.

Mjusov Säg som det är, Fjodor Pavlovitj. Han har lika rätt som jag har fel.

Fjodor Är det därför rätt av honom att göra mig till martyr genom offentlig skandalisering?

Mjusov Han vill bara ha vad som är rätt emedan ni bara gör vad som är fel.

Fjodor Har jag inte gett honom kanske allt vad han har begärt av mig? Är det kanske mitt fel att han förslösat hela sitt modersarv alldeles själv?

Mjusov Börja inte nu igen.

Fjodor Det var ni som började. Jag bara försvarar mig mot övermakten inför evigheten!

Mjusov Ni gör er bara löjlig.

Fjodor Ni säger det som om det var en nyhet. Har jag inte alltid kanske bara gjort mig löjlig? Är det inte kanske bara det som jag är till för? Är det inte min mission i livet att göra mig till åtlöje på det att hela världen kan få skratta?

Mjusov Ursäkta honom, vördade starets Zosima. Han är en gammal man som börjar bli gaggig.

Zosima Jag ursäktar och förlåter allt här i livet, Peter Alexandrovitj, ty det är vad Gud alltid gör, och det bästa vi kan göra är att följa hans exempel. Här finns emellertid ingenting att ursäkta eller förlåta. Fjodor Pavlovitj är som han är, och det enda jag kan förmana honom är att inte överdriva, ty överdrifter leder alltid till missförstånd och lögner. Ni, däremot, Peter Alexandrovitj, kunde kanske visa lite mera tolerans.

Mjusov Ni känner inte Fjodor Karamasov, ers helighet.

Fjodor Gör du det då, din viktigpetter? Vi har ju nästan aldrig ens träffats tidigare!

Mjusov Jag vet allt om er. I er äldste sons intresse har jag informerat mig om allt som rör ert fall.

Fjodor Du talar till mig som till en patient.

Mjusov Ni borde ha inspärrats och omyndigförklarats för länge sedan.

Fjodor Så du pratar. Så du för förmynderiets ofelbara talan.

Mjusov Nej, förnuftets. Er son Ivan skulle nog ha intresse och nytta av att få veta vad jag vet om er.

Fjodor Försöker du vända min egen son emot mig?

Mjusov Det behövs inte. Ni vänder alla mot er själv.

Fjodor Vill då ingen ställa upp vid min sida? Vart tog den där Maximov vägen, han som var precis som von Sohn? Han skulle nog förstå mig bättre än någon av er.

Mjusov Ja, som en narr förstår en annan.

Paisi Jag ber er, mina herrar, att inte träta i staretsens närvaro. Det är inte värdigt er i hans närvaro.

Fjodor Jag träter inte. Jag bara försvarar mig inför den här skojarens oförskämdheter.

Zosima Låt dem hållas, fader Paisi. Fjodor Karamasov, ni gör alldeles rätt i att här vara precis som hemma. Att slappna av är det viktigaste i livet. Så fort man håller inne med spänningar blir man bara en tryckkokare utan tillsyn.

Fjodor Hörde du det, Mjusov? Där fick du! Jag får säga precis vad fan jag vill, och du har ingen rätt att tysta ner mig!

Mjusov Det här går för långt.

Fjodor Stick då, om du inte trivs.

Mjusov (reser sig) Mycket ska man få utstå för sin unga släktings skull, som ni förfördelat hela hans liv, medan han själv har oförskämdheten att utebli från den sammankomst som kanske kunde ha lett till hans upprättelse och till försoning inom familjen, om det inte var för er, Fjodor Karamasov, som bara hela tiden gör det omöjligt för en anständig människa att vistas i samma rum som ni....

Dimitrij (med allas blickar på sig) Ursäkta mig, mina herrar, att jag låtit er vänta, då jag av min faders betjänt Smerdjakov, som han skickade till mig, informerades om att mötet här var klockan ett, emedan jag senare förstått att det var mycket tidigare.... (går fram till staretsen, knäböjer för honom och kysser hans hand, varpå staretsen ger honom sin välsignelse)

Zosima Det är ingen olycka att ni blev försenad.

Dimitrij (vänder sig till Fjodor) Min far, jag är skyldig er min vördnad också. (bugar sig lika ödmjukt för fadern men utan att kyssa hans hand)

Fjodor (reser sig) Min son, mottag min faderliga välsignelse. (Välsignelsen blir som en dålig parodi på staretsens.) Ja, bättre det i alla fall än min förbannelse.

Dimitrij (försöker komma ifrån pinsamheten) Jag förstår att ni var mitt inne i en intressant debatt när jag gjorde entré. Låt mig inte avbryta den.

Paisi Vi diskuterade en teologisk artikel av er broder Ivan.

Mjusov Ni har fullkomligt missuppfattat saken om ni tror att Ivan är någon teolog. Tvärtom. Han är en fullkomligt illusionslös realist son tar ut de yttersta konsekvenserna av logiska sociologiska resonemang och menar, att godhetens och religiositetens enda fundament är tron på odödligheten. Om människan övertygades om sin totala dödlighet skulle hon bli enbart egoist och hänsynslös som sådan, och det skulle vara helt berättigat.

Paisi Men det är ju värre än fritänkeri. Det är morbid och självdestruktiv materialism.

Zosima För ni sådana resonemang, Ivan Karamasov, måste ni vara en djupt olycklig människa.

Ivan (leende) Varför det?

Zosima För att ni inte kan tro.

Fjodor Ack, det är min son, min egen förlorade son, min egen Karl Moor, medan den andre, som nyss inträdde, som jag hos er, högt vördade starets, söker rättvisa mot, är Franz Moor, medan jag naturligtvis då är deras olycklige hopplöst tvekluvne fader.

Zosima (trött) Var inte fånig och förolämpa inte era egna släktingar.

Dimitrij Han vill bara ha bråk, och det var bara därför han ville ha oss alla samlade här. Jag känner hans beräkningar. Han ville bara skaffa sig ett tillfälle att ställa till med scener och skandaler.

Fjodor Alla är emot mig! Alla är ni sammangaddade mot mig, och särskilt du, Mjusov, helt förförd i ditt sinne av denne min upproriske son, som inte kan räkna sina egna pengar och ger mig skulden för sin egen inkompetens! Jag har kvitton på allt, Dimitrij! Du ska själv få räkna efter allt vad du har fått och allt vad du har förslösat på dryckeskalas och lösa kvinnor här i staden, och du skall finna, att det är du som är skyldig mig pengar, flera tusentals rubel!

Mjusov Sansa er, ditt stackars gamla gubbskrälle, här finns ju präster överallt omkring er, och ni håller helt på att förlora kontrollen.

Fjodor Kontrollen! Vem har förlorat kontrollen! Jag eller min son som skämmer ut sig inför hela riket med sina skandalösa fruntimmersaffärer, uppvaktande en rik arvtagerska och lovande henne sin förlovning, medan han samtidigt slänger ut tusentals rubler på en förförisk glädjeflicka, som han själv har förfört till olycka här i livet!

Dimitrij Vad sade jag? Bara med beräkning fick han oss samlade här för att få ställa till med scener och genomföra sina skandaler! Jag är inte värd att knyta den damens skosnöre som du här öppet förtalar och som jag dyrkar, medan ditt anförande på tal om den andra damen bara är ett uttryck för den lägsta tänkbara svartsjuka, då du själv låtit dig förslavas av denna din egen förföriska glädjeflicka! Hon hånar dig, Fjodor Karamasov, hon äcklas av din stank och dina gulnade ruttna tandstumpar, medan du inte ens är värd att nämna hennes namn, då hon trots allt är ett helgon i jämförelse med dig!

Fjodor Hör så han hädar och rasar, min upproriske son, mot sin egen stackars älskande fader! Jag borde ha förbannat honom i alla fall i stället för att ha välsignat honom.

Dimitrij Jag kom hit i avsikt att försona mig med min far, jag trodde att något sådant var möjligt trots allt, jag ville skiljas från honom som en vän för alltid och sedan aldrig mera se honom, men hans låga avsikter vart för uppenbara genast. Han ville bara dra oss alla med sig ner i sin egen bottenlösa dypöl av stinkande smuts och depravering....

Mjusov Nu räcker det!

Paisi Detta är otillständigt.

Fjodor Hör så han hädar, den evigt förlorade sonen, som gör allt vad han kan i världen för att vanära sin fader och därmed släpa sitt eget namn i smutsen till den oåterkalleliga omöjligheten att någonsin få sitt eget namn upprättat igen....

Dimitrij Jag har bevis, och Mjusov har det också på att du förskingrade min mors hela förmögenhet. Vi har bevis på hur du har undanhållit mig hennes pengar och försökt avhända mig dem helt och hållet. Jag ville sträcka ut min hand idag i ett uppriktigt försök till försoning och förlåta dig allt, men allt du var villig till var motsatsen. Din enda åstundan var att förvärra sakernas tillstånd. Se på honom, detta gamla snikna gubbkräk, som lever bara för sina pengar och för sina orgier. Han struntade totalt i alla sina tre söner från början och såg sina hustrur bara som mjölkningsobjekt och behandlade dem därefter, så att de dog tidigt olyckliga båda två. En sådan man har förverkat sitt liv och är inte värdig att få leva.

Fjodor Hör på honom! Fadermördaren själv har talat! Vore jag inte din far skulle jag här och nu utmana dig på duell, genom duk! Hör du det? Genom duk!

Hjälp mig ut! (Rakitin och Aljosja hjälper honom ut.)

Dimitrij Vad är detta? Varför bugar han sig för mig? Vad har jag gjort? (störtar ut)

Mjusov Så mycket för den försoningssammankomsten, Fjodor Karamasov. Jag vill aldrig mera se er. (går)

Fjodor Ja, dra åt helvete du bara, din fjant!

Ivan Jag förmodar, far, att vår försoningsmiddag har kommit av sig alldeles.

Fjodor Säg inte det. Det finns alltid sådana som vägrar att ge upp. Än finns det hopp, min son. Här finns ju vin på bordet. Ta för dig, min son. (Ivan slår surmulet upp ett glas åt sig.)

Zosima (i förmaket utanför) Lämna mig här. Gå in till gästerna, Rakitin. Försök blidka dem som är kvar. (Rakitin går.)

Aljosja, min son, (medan staretsen samtalar med Aljosja hälsar Fjodor Rakitin välkommen tillbaka, häller upp ett glas till honom som han tacksamt tar emot, och de dricker varandra till, stående, medan Ivan sitter.) du skall lämna klostret och gå ut i världen. Ja, jag vet att du inte kan förstå detta och att du vill protestera, men så fort jag är död skall du lyda mig. Du behövs ute i världen. Dina bröder behöver dig. Sök lyckan i lidandet och olyckan, och du skall finna den där. Du skall även gifta dig, och först efter många år och erfarenheter på gott och ont skall du komma tillbaka hit.

Aljosja Men min fader....

Zosima Se dig inte tillbaka. Bara lämna klostret när jag inte finns mera. Jag var det enda som lockade dig hit och band dig här, men efter mig väntar dig världen, som behöver dig. Svik den inte, och du skall aldrig svika mig.

Aljosja Ja, min fader. (faller ner på knä för staretsen, som välsignar honom)

Fjodor Men där har vi ju von Sohn. Det var bara ni som fattades. Se, Mjusov och de andra ynkryggarna har rymt fältet och lämnat hela buffén åt oss med två flaskor portvin och landets bästa kvass....

Maximov Men jag är inte von Sohn. Jag är Maximov.

Fjodor Nej, ni är von Sohn som har återuppstått från de döda. Känner ni inte till von Sohn? Han fick hjärtslag mitt bland uppvaktande damer i ett berömt glädjehus, alltså en eminent bordell, och för att undvika skandal stoppade flickorna ner honom i en låda som de postade till ett glädjehus i Sankt Petersburg som behövde lite extra krydda i rörelsen.... men just när de packat ner honom vaknade han till liv igen men bara för att få ett andra slaganfall och krepera på riktigt. Men till vår stora glädje ser vi nu att ni uppstått för tredje gången från de döda.

Paisi Detta är otillständigt.

Fjodor Varför går ni inte då som Mjusov, som inte tålde min helighet och er skenhelighet?

Paisi Det är skrivet, att tålamod är en dygd, och att allting, även illvilja, kan botas med kärlek.

Fjodor Ta den där också om att vända andra kinden till, men var inte orolig. Jag tänker för allt i världen inte slå till er. Det hade Mjusov gjort om han stannat kvar.

Ivan Nu räcker det, pappa.

Fjodor Nej, det räcker aldrig. Vet ni, ers skenhelighet, att min son här har skrivit en kyrklig artikel bara för att håna kyrkan. Han skriver bara för att håna. Sådana är de, alla dessa lärda författare. I själva verket är han ateist och menar, att om dödligheten är ett faktum, vilket den är, så finns det ingen dygd, utan allting är tillåtet. Det visste Mjusov att berätta. Stämmer det inte, min son?

Paisi Ta ut er far härifrån, Alexej Karamasov. Han är oregerlig.

Fjodor Och jag ska ta ut min son från ert kloster, ers skenhelighet. Ni ser honom aldrig mer. Själva Grusjenka vill ta hand om honom och göra honom till en man.

Ivan Nu går vi, far.

Fjodor Eftersom Mjusov har gått får vi väl också gå. Vi har det roligare hemma med fester och orgier och lösa fruntimmer och allt vad ni kan drömma om men aldrig kan få på grund av er skenhelighet.

Maximov Ta mig med, Fjodor Karamasov.

Fjodor Jag visste väl att vi kunde lita på er, von Sohn, och att ni verkligen var von Sohn.

Aljosja Kom nu, far.

Fjodor Ja, och säg farväl till all denna praktfulla skenhelighet för alltid, min gosse! Du blir aldrig ett helgon! (Ivan och Aljosja får ut Fjodor, Maximov följer efter.)

Paisi (sätter sig) Puh! Måtte himlen bevara oss för att någonsin mer bjuda in sådana gäster!

Rakitin Det är ingen fara, fader Paisi. Fjodor Karamasov är nu en gång sådan, och allting han kommer vid blir nersmutsat och stinker. Men allting han kommer vid tycks trivas med det förhållandet.

Paisi Och vad menar ni med det?

Rakitin (dricker ur sitt glas) Den som har öron att höra med, han höre.

Scen 2.

Aljosja passerar förbi när Dimitrij gör sig hörd.

Dimitrij (osedd) Psst! Aljosja!

Aljosja (stannar) Var är du?

Dimitrij Här bakom! I trädgården!

Aljosja (går in i trädgården) Vad gör du här?

Dimitrij Gömmer mig, ser du väl.

Aljosja För vem då?

Dimitrij Nej, jag väntar på någon. Vad jag är glad att se dig! (kramar om honom)

Aljosja Men varför talar du så tyst?

Dimitrij (talar öppet) Du har rätt. Här är ju ingen människa i närheten. Men vart är du på väg?

Aljosja Till Katerina Ivanovna.

Dimitrij Av alla varelser! Vad vill du med henne?

Aljosja Ingenting. Men jag har ett brev åt henne.

Dimitrij Naturligtvis. Du är ju den idealiske budbäraren. Du är ängeln som ingen kan tro något ont om och som vem som helst kan betro med vad som helst. Hur slutade det sedan i klostret?

Aljosja Med total skandal. Pappa förolämpade till slut också sina heligaste värdar, och bara Rakitin tyckte det var roligt.

Dimitrij Rakitin ja, som spionerar överallt. Och Ivan?

Aljosja Han körde hem med pappa. De är väl hemma nu och super.

Dimitrij Naturligtvis. Det gör man alltid i pappas sällskap. Det är hans enda vettiga sätt att umgås. Sprit och kvinnor är det enda han kan. I alla andra sammanhang är han fullständigt misslyckad.

Aljosja Vilket skulle bevisas idag. Det egendomliga inträffade, att strax efter att staretsen bett mig överge klosterlivet kommer pappa och kräver mitt utträde från klostret.

Dimitrij Tänker du lyda?

Aljosja Inte förrän starets Zosima har kallats hädan. Jag har hans tillåtelse att bli kvar så länge.

Dimitrij Ja, det är en klok man.

Aljosja Men varför böjde han sig till golvet för dig?

Dimitrij Det undrar jag också.

Aljosja Vad är det som pågår egentligen mellan dig och pappa? Är det någon sorts katt-och-råtta-lek? Vem är i så fall katten och vem råttan? Är det sant att ni båda är kära i den där Grusjenka?

Dimitrij Jag tror ingen av oss vet vem som är katten och vem som är råttan, men visst lurar vi på varandra.

Aljosja Och varför gifte du dig inte med Katerina Ivanovna? Då hade alla dina ekonomiska bekymmer löst sig. I stället bråkar du nu med pappa om pengar hela tiden.

Dimitrij Både du och faderskapet har rätt, Aljosja. Jag har fått ut mitt arv. Men han tog över 28,000 från min moder, som han har förökat till 100,000. Då kunde han väl ändå hjälpa sin äldsta helt försummade son med ynka 3000?

Aljosja Du får aldrig en kopek av honom.

Dimitrij Jag vet det. Och samtidigt sitter han hemma med ett paket på 3000 rubler prydligt inslagna med röda band, som Grusjenka ska få, "om hon vill komma".

Aljosja Hur vet du det?

Dimitrij Genom Smerdjakov. Han vet allt vad som händer i familjen. Han är listigast av oss alla och den enda som kan behärska sig.

Aljosja Tror du han är vår halvbror?

Dimitrij Det skulle inte förvåna mig. Pappa har alltid legat med vem som helst, och inte ens Stink-Lisaveta misshagade honom.

Aljosja Men han har alltid förnekat det.

Dimitrij Naturligtvis. Han ljuger ju alltid.

Aljosja Men varför ratar du Katerina Ivanovna?

Dimitrij Ack, det är en härlig kvinna, stolt och ädel, full av dygd och integritet och pålitlig till tusen, men hon älskar bara sina egna dygder. Pengar är inte allt, Aljosja. Det är bara en bisak. Det är bara smutsigt papper. Det är bara makt. Jag vill inte befatta mig med sådant. Hellre älskar jag Grusjenka. Hon tar mig gärna som man som den jag är utan att vare sig hon eller jag får någonting för det. Det är sann kärlek det. Varför skulle den vara förbjuden, när den är den enda riktiga?

Aljosja Du har druckit, Mitja.

Dimitrij Bara konjak. Bara en kvarts liter. Jag blir inte berusad på mindre än två hela flaskor. Militärlivet trubbar av en.

Aljosja Men Katerina har hjälpt dig mycket. Kan du verkligen vara så otacksam?

Dimitrij Ack, tala inte till mitt samvete, Aljosja. Då börjar jag bara gråta. Och det var jag som hjälpte henne, inte tvärtom.

Aljosja Var det?

Dimitrij Hon var i en prekär situation och behövde 4000 rubler omgående. Jag tecknade genast en skuldförbindelse och gav henne fem. Hon återbetalade alltsammans, och jag söp upp dem med Grusjenka. Men Katerina kan aldrig glömma att jag hjälpte henne. Därför är hon fixerad vid mig och vill aldrig överge mig.

Aljosja Men vem väntar du på här?

Dimitrij (med fingret på läpparna) Det är en hemlighet. Om Grusjenka skulle passera förbi här på väg hem till vår far, om hon skulle ha tagit hans inbjudan på allvar, måste jag genskjuta henne. Men jag hoppas och tror att hon inte kommer.

Aljosja Katerina Ivanovna väntar på dig.

Dimitrij Låt Ivan få henne. Han vill ha hennes sextio tusen mer än jag.

Aljosja Det är nog bäst jag fortsätter.

Dimitrij Ja, gör du det. Jag måste stanna här och fortsätta hålla vakt.

Aljosja (när han kommit utom hörhåll för Dimitrij) Ack, vad är det för bröder jag har! (går, medan Dimitrij tar sig en sup ur sin konjak.)

Scen 3. Hemma.

Grigorij Här sitter ni bara och pimplar konjak, och genom ångorna flyger all er anständighet sin kos medan ni berusade av dimmorna tror er vara i stånd till att sätta er till doms över både Gud och hela mänskligheten....

Fjodor Hör på den gamle betjänten, Ivan. Han talar om Gud som om han fanns.

Ivan Men, pappa, naturligtvis har gud alltid funnits som ett teoretiskt begrepp. Utan det hade vår civilisation aldrig kunnat byggas....

Fjodor Men han talar om en personlig Gud, Ivan, om en fader i himmelen som tar hand om oss stackars syndare hur lite vi än är värda det.

Grigorij Jag är den enda förnuftiga här i hela huset, utom Aljosja, som dock inte har någon myndighet ännu. Men ni, Fjodor Pavlovitj, är bara en gammal rucklare och skälm som inte kan göra annat än vad vem som helst annars skulle skämmas för. Och Ivan är bildningshögfärdig och har förläst sig på förvriden ateistisk litteratur. Ingen av er är kloka. Det är bara jag som är det.

Smerdjakov Där hör ni. Ingen av er är kloka.

Fjodor Nej, ser man på! Bileams åsna har börjat tala! Buljongkokaren har tagit ord i munnen! Köksfarstubetjänten tror att han har någon talan!

Smerdjakov Jag är väl en människa som ni andra.

Fjodor Stink-Lisas son tror att han är en människa som vi andra, Ivan.

Ivan Det är han också. Och han delar helt och hållet mina teologiska synpunkter, ty Smerdjakov är kallt beräknande och inte utan förnuft.

Smerdjakov Utan att göra anspråk på att vara en Karamasov delar jag fullkomligt Fjodor Pavlovitjs och Ivan Fjodorovitjs slutsatser beträffande alla religioners totala befängdhet och förnuftslöshet.

Grigorij Din förrädare! Ut i köket med dig, din buljongkokare!

Fjodor Nej men här kommer ju Aljosja! Vet du om, Aljosja, ja, kan du tänka dig, att Bileams åsna har börjat tala!

Grigorij Och han är en lika förtappad gudsbespottare som ni andra.

Fjodor Ivan påstår att Gud är en mänsklig uppfinning. Vad tror du, Aljosja?

Aljosja Gud finns, och han är god.

Fjodor Där hör ni allesammans. Helgonet har talat. Det finns hopp för oss arma förtappade syndare, men bara om vi ångrar våra syndiga vägar.

Ivan Far har druckit som vanligt, Aljosja.

Aljosja Jag kan se det.

Fjodor Men bara konjak, mina kära söner, bara vanlig konjak efter maten.

Marfa (utanför, ger ett utrop) Han är här!

Grigorij Låt honom inte komma in!

Dimitrij (störtar in) Var är hon?

Fjodor (vettskrämd) Hjälp! Låt honom inte komma vid mig!

Dimitrij (störtar sig över honom) Var är hon, ditt infernaliska gamla rucklargubbskrälle!

Fjodor Låt honom inte mörda mig!

Dimitrij Jag vet att hon är här! Jag såg henne gå hitåt!

Fjodor Är hon här? Är hon här?

Dimitrij Ja, ditt ruttnande as, hon är här och gömmer sig någonstans.

Marfa (kommer in) Vad står på?

Smerdjakov Han tror att Grusjenka är här. (till Dimitrij) Ingen har sett henne här, Dimitrij Fjodorovitj.

Dimitrij Hon måste vara här!

Fjodor Grusjenka, min lilla duva, har du kommit till mig? Var är hon, lilla älsklingen min? Kom fram, så får du pengar!

Ivan De är båda dementa över henne.

Dimitrij Hon måste finnas här! Jag såg henne ju själv!

Smerdjakov Bakdörren är låst. Hon måste ha passerat här i så fall. Det har ingen anständig eller oanständig dam gjort.

Dimitrij Du tiger, din eländiga lakej!

Grigorij Han har rätt, Mitja. Hon har inte varit här.

Dimitrij (slår honom ifrån sig) Kom inte vid mig, din gamle tok! Måste alla kladda på mig! Jag ska inte mörda pappa. Inte den här gången. Inte ännu. Jag måste stoppa honom med Grusjenka först, som han har förfört och fördärvat.

Fjodor Ska du säga!

Ivan Hon skrattar åt er båda.

Grigorij Han slog mig! Mitja, som jag tvättat och bytt blöjor på som på mitt eget barn, han slog mig!

Dimitrij Förlåt mig, gubbe, men du känner ju mitt oregerliga humör. Och du vet ju vad det är för en far jag har.

Ivan Ge dig av nu, Mitja, innan det blir värre. Vi går alla i god för att Grusjenka inte har satt sin fot här i huset. Hon skulle någon annanstans, om du nu har sett henne.

Dimitrij Ja, det är väl så då. Jag ber er alla om ursäkt för oredan. Kom ihåg, Aljosja, att hälsa Katerina Ivanovna adjö från mig för evigt.

Ivan Schiller-romantikern upphör aldrig att bjuda sin älskade avsked.

Dimitrij Håll dina hånfulla cynismer för dig själv.

Ivan Du vet vem vi brås på. Vi har samma far.

Aljosja Gå nu, Mitja.

Dimitrij Jag går. (går)

Fjodor Han nästan mördade mig! Och ni tittade bara på, som om ni ville se honom genomföra det!

Ivan Ingen vill mörda dig, pappa.

Fjodor Jo, alla vill mörda mig, och dig är jag mest rädd för av alla, med ditt kalla avståndstagande, din beräknande intelligens, ditt dystra pokeransikte som kunde vara en mördares, och din mask som kan dölja vilka kriminella avgrunder som helst....

Ivan Tala för dig själv, far.

Fjodor Jag är alltid levande och uppriktig och öppen som en bok! Jag döljer aldrig något! Jag är nästan som Dimitrij!

Ivan (suckar, ser på Aljosja) Drick din konjak, far, och gå och lägg dig sedan.

Fjodor Min son, det är det klokaste du har sagt idag. Jag är så trött på er alla. Ni bara tråkar ut mig med era oändliga tjatiga trätor och passioner! (dricker)

Ivan (till Aljosja) Han kommer att sitta uppe hela natten och dricka och vänta på Grusjenka, nu när han har fått höra att hon kanske är på väg.

Aljosja Risken är att du har rätt. Jag måste gå nu.

Ivan Ja, gå, Aljosja. Vi ses senare.

Fjodor Och Bileams åsna bara tiger som vanligt nu igen.

Smerdjakov Det ska ni kanske vara tacksamma för. Buljongkokaren vet sin plats.

Grigorij Han slog mig, sin egen fosterfar!

Ivan Du kommer över det, Grigorij. Han menade inget illa.

Grigorij Nej, han menade bara att döda sin egen far!

Ivan Ingen är förmögnare till mindre ondska av oss alla än Mitja, Grigorij, men han är olyckligt begåvad med det häftigaste temperamentet.

Grigorij Ack, er far har satt sin gudlösa stämpel på er alla!

Smerdjakov Så sant, så sant. (går ut)

Fjodor (pimplar) Grusjenka! Lilla Grusjenka! Om du bara ville komma!

Ivan (betraktar honom) Ingen kan döda honom, Grigorij. Han är för seg i sin syndfullhet.

Grigorij Ja, tyvärr är det väl nog så.

Akt II scen 1. Värdshuset och dess trädgård.

Marfa Kondratjevna Spela mera, Smerdjakov! Sjung mera!

Smerdjakov Ni är nog den enda som kan uppskatta det.

Marfa Ack, säg inte så! Ni är ju ett geni fast ingen vet det!

Smerdjakov Tack för de orden. Då vet ni det i alla fall.

Ivan (kommer in) Har Dimitrij kommit?

Smerdjakov Nej.

Ivan Jag väntar på honom där inne. (går in)

Marfa Ni skulle kunna göra karriär som romanssångare, Smerdjakov.

Smerdjakov Ack, jag är väl dömd till att aldrig ens bli upptäckt.

Marfa Säg inte det. Det är aldrig för sent.

Smerdjakov Så ni pratar, Marfa Kondratjevna. (sjunger en ny låt. Marfa är hänryckt av beundran.)

Aljosja (kommer in) Förlåt att jag stör, Smerdjakov, men har Dimitrij kommit?

Smerdjakov Nej, men Ivan väntar på honom där inne.

Ivan (från ett fönster) Kom in, Aljosja. Låt mig få tala med dig.

Aljosja Så gärna, Ivan. (går in till Ivan.

Ivan Vad glad jag är att se dig, Aljosja. Du vet att jag reser bort i morgon bitti.

Aljosja Överger du oss?

Ivan Jag är färdig här. Jag har gjort vad jag har kunnat, och mer kan jag inte göra. Resten av problemen får ni lösa själva.

Aljosja Du vet att de är olösliga.

Ivan Just därför ger jag mig iväg.

Aljosja Vad tror du om Dimitrij? Vad kommer att hända här?

Ivan Just därför hade jag gärna velat träffa honom, precis som du. Men han bara hotar och skroderar. Jag tror ingenting kommer att hända. Alla är rädda för Dimitrij, men han kan inte göra en fluga för när.

Aljosja Smerdjakov är livrädd för honom.

Ivan Smerdjakov är livrädd för alla som det inpiskade kräk han är.

Aljosja Vi borde inte underskatta honom. Han kan vara vår broder.

Ivan Han är vår oäkta halvbror, men han hatar oss alla och föraktar alla andra mänskor även. Han vet att han inte har något mänskovärde, och därför tillerkänner han ingen annan heller något.

Aljosja Din bittra realism får mig ibland att misstänka att du inte heller tillerkänner någon människa något människovärde.

Ivan Är det då fel att vara realist och tvivla på människans existensberättigande? Du anar inte hur grym människan kan vara och ofta är. Hon är grymmare än något djur, ty inget djur är förmöget till den metodiska och överlagda ondska som människan ensam är förmögen till bland levande varelser. Jag ska ge dig några exempel.

När bulgarerna nu gjorde uppror mot turkarna, så inte bara nöjde sig turkarna med att besegra och massakrera bulgarerna. Nej, de skar upp havande kvinnor och slängde upp fostren och spetsade dem vid fallet på sina bajonetter. De kelade med de minsta barnen och fick dem att skratta bara för att avlossa en pistol mitt i ansiktet på dem i deras moders famn.

Aljosja Är inte sådant bara slavofil propaganda?

Ivan Nej, alla är sådana. Vi ryssar älskar också att vara grymma mot barn. En liten flicka, som kissade ner sig i sängen när hon sov, bestraffades så av sina föräldrar, att de låste in henne på utedasset mitt i vintern över natten. Och inte bara fick hon sitta där, utan hon smordes in i ansiktet med sin egen skit och tvingades äta den.

Aljosja Sluta!

Ivan Sådana är vi mänskor. Jag tar bara levande exempel ur verkligheten. Under livegenskapens tid förekom det en godsherre, som hade ett gott öga till sina hundar. En av hans två tusen själar, en vanlig liten pojke, råkade en dag kasta en sten så att den träffade en av hundarna. Godsherren märkte att hunden haltade en aning och fick höra varför. Han befallde att pojken skulle kläs naken och skickade sina hundar på honom, som sönderslet honom.

Aljosja Men du tar bara fram extrema exempel på människan när hon är som värst. Glöm inte, att det även har funnits en Kristus.

Ivan Kristus, ja. Jag visste att du skulle producera honom som motvikt. Jag bara väntade på det. För en tid sedan plitade jag ner en liten liknelse, ett tankeexperiment om vad som skulle hända om Jesus kom tillbaka. Vill du höra den?

Aljosja Gärna.

Ivan Det är på 1500-talet i Sevilla i Spanien. Kättarbålen brinner överallt, och barn anger sina mödrar som häxor, och judar anger varandra, fastän de övergått till kristendomen för att överleva. Då kommer Jesus äntligen tillbaka, och alla känner genast igen honom. Han botar sjuka som vanligt och uppväcker döda som vanligt, när kardinalen-storinkvisitorn får nys om saken och genast beordrar att Jesus ska sättas i fängelse. Där i fängelset uppsöker honom storinkvisitorn privat.

Storinkvisitorn Varför har du kommit tillbaka? Varför kunde du inte lämna oss i fred? Vad är meningen med att rubba våra cirklar på detta sätt? Du har ju en gång för alla lämnat över all din makt åt Petrus och kyrkan och hållit dig ifrån den i halvtannat årtusende — varför ska du då plötsligt störa ordningen?

Jesus Man ropade på mig.

Storinkvisitorn Jaså, man ropade på dig. Har man inte gjort det i femton hundra år? Varför kom du då inte tidigare, till exempel innan kyrkan hunnit bli etablerad och innan den blev statskyrka och religionen statsreligion? Din brist på omdöme förvånar mig. Du måste ju själv inse att du är en omöjlig anakronism. Din sak är att hänga på korset och blöda för våra synder i evighet, så att vi kan älska och dyrka dig som vårt eviga offerlamm och syndabock, inte komma hit igen livslevande och rubba tingens ordning och få folk att vakna till och tänka efter. Det går inte. Härmed måste jag döma dig som bedragare och farlig charlatan, och du bränns på bålet i morgon. Jag har talat.

Jesus (går ödmjukt fram och kysser honom)

Storinkvisitorn Vad fan skulle du göra så där för? (irriterad och uppretad, går och öppnar celldörren) Ge dig av och kom aldrig mer tillbaka! Hör du det? Kom aldrig mer tillbaka! (Jesus lägger av sig kedjorna och går ut.)

Det ska fan till att besvära oss med sådana absurditeter! (går uppretad ut)

Aljosja Men det är bara fåniga spekulationer, Ivan. Du hånar bara den katolska kyrkan. Vår ortodoxa kyrka är inte sådan.

Ivan Är du säker?

Aljosja Du ser den katolska kyrkan som en fortsättning på romarriket och dess kejsarmakt, vilket är just vad den ortodoxa kyrkan alltid tagit avstånd från.

Ivan Du tröstar mig, Aljosja. Du ska veta, att jag vill gärna tro. Det är inget fel att tro på den gode Guden så som du gör. Tvärtom. Jag önskar bara att jag också kunde göra det, men jag har sett för mycket fasor i verkligheten. För mig har det kommit för mycket saker i vägen för min rena oskyldiga barnatro, som finns levande begravd någonstans längst under alla praktiska erfarenheter. Men jag är tacksam över att du finns och att jag kanske har dig att hålla mig till.

Aljosja Jag tycker inte om att du ska resa bort.

Ivan Jag måste. Jag står inte ut här längre, med vår oförbätterlige rucklare till faderskap, som bara tröttar ut hela sin omgivning med sina erbarmliga dillerier, med vår hopplösa bror som bara utlöser katastrofer med sina hopplösa passioner, och med deras damer, som de slåss om, och Katerina Ivanovna, som fått mig involverad utan att jag önskat det. Jag ville aldrig komma mellan henne och Dimitrij, men Dimitrij tycks se det som sin lycka att jag gjorde det och tycks vilja tvinga mig och Katerina tillsammans. Jag måste fly, Aljosja.

Aljosja Måste du så måste du.

Ivan Men om något händer kan ni alltid kontakta mig.

Aljosja Låt oss hoppas att inget händer. Jag måste tillbaka till klostret. Min starets ligger döende.

Ivan Ja, håll dig till klostret och till din ortodoxa kyrka, eftersom du där har något att tro på.

Aljosja Det låter igen som ett hån.

Ivan Nej, Aljosja, bara ett beklagande av att jag inte kan tro på sådant själv.

Aljosja (reser sig) Farväl, Ivan, och lycklig resa.

Ivan (reser sig, omfamnar honom) Farväl, älskade lillebror. (Aljosja springer iväg.)

Någonting känns alldeles fel, men jag vet inte vad det är. Det är någonting som inte stämmer.

Marfa (utanför) Jag måste gå nu, Smerdjakov, men spela gärna mera för mig en annan kväll. Du har så vacker tenorröst.

Smerdjakov Tack, Marfa Kondratjevna. Du är den enda som förstår mig. (Marfa kastar en slängpuss till honom och går. Smerdjakov lägger ifrån sig gitarren.)

Ivan Nu vet jag vad det är. Det är den där Smerdjakov. Vad är det med honom som är så vidrigt? (går ut)

Smerdjakov!

Smerdjakov Ja, Ivan?

Ivan Varför sitter du här fortfarande?

Smerdjakov Jag väntade på dig.

Ivan Och varför skulle du vänta på mig?

Smerdjakov Jag tänkte att vi skulle gå hem tillsammans.

Ivan Kunde du inte ha gått hem utan mig?

Smerdjakov Det är ju er sista kväll, och det är alltid gott att byta ord med en intelligent människa.

Ivan Vad har du i tankarna egentligen?

Smerdjakov Jag är den ende som vet vad som egentligen pågår. Jag känner alla Fjodor Pavlovitjs och Dimitrij Fjodorvitjs hemliga planer och tankar och signaler. Fjodor Pavlovitj väntar på Grusjenka varje kväll, och Dimitrij lurpassar på henne i varje buske.

Ivan Allt det där vet jag, och jag är trött på det. Därför ger jag mig av. Vart vill du komma?

Smerdjakov Jag känner på mig att jag kommer att få ett större anfall.

Ivan Hur kan du veta det i förväg?

Smerdjakov Jag är en man av hög känslighet och goda instinkter. Förra året, när jag föll ner från vinden, låg jag i ett epileptiskt anfall i tre dagar. Det kan när som helst hända igen.

Ivan Vad menar du med det?

Smerdjakov Om jag ligger medvetslös i tre dagar kan vad som helst hända i huset utan att någon kan kontrollera det.

Ivan Vad är det du försöker insinuera egentligen?

Smerdjakov Jag har koll på situationen. Ingen annan har det. Fjodor Pavlovitj vill gifta sig med Grusjenka. Om han gör det blir alla hans pengar hennes, och ni får aldrig en kopek. Om han dör får ni minst 40,000 rubel var. De tre tusen rubel han har i ett kuvert åt Grusjenka är helt och hållet Dimitrijs pengar, och ingen vet det bättre än Fjodor Pavlovitj själv. Nu är Dimitrij i en desperat ekonomisk situation, och Fjodor Pavlovitj har alltid lurat honom.

Ivan Du menar, att Dimitrij har alla motiv i världen för att döda gubben.

Smerdjakov Om något sådant skulle hända medan jag till exempel ligger fallandesjuk kan ingenting undvika det.

Ivan Försöker du övertala mig att inte resa?

Smerdjakov Tvärtom. Det är bäst att ni reser.

Ivan Det stämmer inte, Smerdjakov. Allt vad du säger är meningslösa spekulationer utan logik. Jag förstår dig inte.

Smerdjakov Jag ville bara berätta vad jag vet.

Ivan Ja, ja, stick iväg nu.

Smerdjakov Går ni inte hem?

Ivan Jag kommer senare. (Smerdjakov går.)

Det är något fullkomligt vidrigt över honom. Han menade sig avslöja viktiga hemligheter men berättade i själva verket ingenting. Tvärtom var allt hans prat som blott en mask att djupare begrava något som han ville dölja.

Scen 2. Hemma.

Fjodor Nå, vad nytt ? Vad säger Grusjenka?

Smerdjakov Hon säger ingenting och håller sig borta.

Fjodor Och Dimitrij? Ut med språket!

Smerdjakov Ingen vet var han är.

Fjodor Det måste någon veta! Vad är du för en misslyckad spion?

Smerdjakov Både Ivan och Alexej har sökt honom och väntat på honom hela dagen, men han har inte hört av sig.

Fjodor Han har kanske gett sig av med Grusjenka. De kanske festar tillsammans på okänd ort. Då är det kört för mig. Och Ivan? Kommer han inte hem?

Smerdjakov (en dörr går) Här kommer han.

Ivan (tittar in) Jag går direkt upp. Jag kommer inte in till er. (stänger dörren och går)

Fjodor Vad är det med honom?

Smerdjakov Han är kanske irriterad. Han ska ju resa och behöver kanske packa.

Fjodor Ja, han behöver packa. (går ut till dörren) Ivan, kom ner! Jag behöver tala med dig!

Ivan (kommer) Vad är det, far?

Fjodor Det är sista gången vi ses på ett tag. Det är viktigt att vi bjuder varandra farväl ordentligt. Jag ville bara be dig om en sak, Ivan. Försök tänka väl om mig.

Ivan Jag ska försöka.

Fjodor Försöka duger. (omfamnar honom) Farväl, min son, och lycklig resa.

Ivan Gör ingenting dumt medan jag är borta.

Fjodor Kom snart tillbaka. (Ivan går.)

Så var det med det. Hur var det nu med Grusjenka?

Smerdjakov Men ni har ju redan förhört mig om Grusjenka, Fjodor Pavlovitj.

Fjodor Inte tillräckligt. Berätta mera.

Smerdjakov Jag vet ingenting mera.

Fjodor Du ljuger, din hund! Du vet allt men vill ingenting berätta! Var håller de hus? Var rumlar Dimitrij om med Grusjenka?

Smerdjakov Jag vet inte, Fjodor Pavlovitj! De kanske inte ens är tillsammans!

Fjodor Eftersom de båda är borta måste de vara tillsammans! Och du måste veta det! Ut med språket!

Smerdjakov På hedersord, Fjodor Pavlovitj, jag vet ingenting!

Fjodor Du ljuger! Du har inget hedersord! Du har ingen heder! Du bara ljuger!

Smerdjakov Nej!

Fjodor Jo!

Fjodor Nej, inte nu! Inte i detta sanningens ögonblick! Fördömda odugliga lakej! (sparkar till honom) Och Grigorij ligger orörlig i ryggskott, och Ivan har rest bort. Det finns bara Marfa kvar. (går ut och ropar) Marfa Ignatjevna! Marfa Ignatjevna!

Marfa (kommer) Vad är det? Min man ligger sjuk, och jag måste dadda honom.

Fjodor Här är en olycka till. Se på eländet! Vad ska vi göra med honom? Slänga honom på sophögen?

Marfa Ack, stackars Pavel Fjodorovitj! Det ser illa ut. Han tuggar fradga som om han var döende. Vi måste hämta doktor Herzenstube.

Fjodor Hämta vem fan ni vill, men få ut eländet härifrån! Jag kan inte ha en döende patient här på golvet!

Marfa Ni måste hjälpa mig bära ut honom i så fall.

Fjodor Bära ut det här ryckande fradgande äcklet?

Marfa Jag kan inte bära honom ensam, Fjodor Pavlovitj.

Fjodor Och Aljosja sitter i klostret, och er man är ett annat odugligt kräk. Ja, vi får väl bära ut honom då, Marfa Ignatjevna, som en annan äcklig säck med avfall. Men sluta och ryck då, ditt spektakel, så att vi kan ta tag i dig! Varför ska han alltid få sina vedervärdiga epileptiska anfall i mitt hus?

Marfa För att han bor här.

Fjodor Snusförnuftig är hon också. Hjälp till här nu! Det förbannade aset! Just när han skulle till att berätta det senaste om min lilla älskling! Nå, han kommer väl till sig igen, och då ska jag vänta på honom.

Marfa Det här är ett svårt anfall, Fjodor Pavlovitj. Det kan ta dagar.

Fjodor Låt det ta dagar då! Ju längre tid det tar, desto värre blir det för honom sedan! (De bär ut den alltjämt ryckande Pavel Fjodorovitj Smerdjakov.)

Akt III scen 1. Hos staretsen.

Zosima Oroa er inte, gott folk. Jag är inte döende ännu. Naturligtvis ämnar jag ta emot vem som än önskar besöka mig. Ingenting kan stoppa mig från det.

Alexej (kommer in) Hur är det med honom?

Rakitin Som du ser: piggare än någonsin. Igår kväll var han döende, och alla trodde nästan han var död redan, och idag är han fullt återuppstånden. Men han har inte långt kvar. Han kan försvinna plötsligt.

Zosima Aljosja, min son, så bra att du kom i tid. Jag hoppades just att få se dig än en gång.

Alexej Min fader! (knäböjer och kysser hans hand)

Zosima Du har varit mycket upptagen, förstår jag. Har du träffat din bror?

Alexej Jag har träffat en av dem.

Zosima Jag menar den äldre, honom som jag bugade mig för.

Alexej Nej, honom har jag tyvärr inte träffat.

Zosima Det var illa. Du måste träffa honom och hindra honom vad han än gör.

Alexej Men varför bugade ni er så för honom?

Zosima Han står inför ett ohyggligt lidande, och det såg jag i hans ögon. Han håller verkligen på att ställa till det för sig själv. Det får han inte göra, om det kan hindras. Men jag blir bara upprörd när jag tänker på det.

Alexej Ta det lugnt, gode fader.

Zosima Det är ingen fara, bara lite hjärtklappning. Ja, jag skall ta det lugnt. Ni slipper mig inte ännu. Som du ser är jag pigg och kry, bara lite skröplig och kanske lite trött.

Alexej Är det något jag kan göra för er, min fader?

Zosima Bara stanna här hos mig. Nej, för resten, finn din broder. Det är viktigare. Håll honom borta från hans öde, om du kan. Underhåll honom och uppehåll honom och håll honom ifrån hans bekymmer med pengar och flickor, och låt honom framför allt inte gå hem till sin far. Den gamle skojaren kan ingen göra någonting åt.

Alexej Det låter på er som om han vore förtappad.

Zosima Jag tror inte på någon fördömelse. Jag tror att i och med döden försonas allt, och man är helt fri och kan börja på ny kula, hur uselt man än har förvaltat sitt ovärderliga liv. I och med att man är död är man helig, och ingenting kan rå på en längre. Ingen smuts kan kastas på en, och har man gjort något gott blir det bestående. Allt gott överlever, medan allt ont dör. Så om din far har gjort det minsta goda blir han ihågkommen för det medan allt det andra glöms bort.

Alexej Han är stor som narr och ganska rolig som sådan.

Zosima Ja, det har vi alla sett.

Alexej Men han är så seg att han kan överleva oss alla. Då är min bror Dimitrij ute på betydligt riskablare vägar.

Zosima Just därför måste du få tag i honom. Skynda dig, innan det är för sent.

Alexej Men vad är det ni fruktar?

Zosima Fråga mig inte om detaljer. Jag bara känner, och jag känner din broders öde mera smärtsamt än någon annans.

Alexej (reser sig) Fader, då går jag genast att göra vad jag kan för honom.

Zosima Gör så. Var välsignad, min son, (välsignar honom,) och kom ihåg att lämna klostret genast när jag är borta.

Alexej Som ni vill, fader.

Zosima Gå, min son, och var välsignad, alltid.

Rakitin Han lever säkert när du kommer tillbaka.

Alexej Det måste han göra. (går)

Scen 2. Hos Dunjasja.

Dunjasja Ack, Fenja, kommer han inte snart?

Fenja Ack, frun, så säger ni hela tiden, som om det var mitt fel.

Dunjasja Men han måste komma snart! Han kan inte svika mig nu! Han vet ju att jag väntar på honom. (Det ringer på porten.) Det är han! Det är han! Gå och öppna, Fenja, men kör bort honom om det inte är han.

Fenja Vem ska jag köra bort, och vem ska jag släppa in?

Dunjasja Ack, Fenja, du begriper då aldrig någonting!

Fenja Tack och lov för det.

Dunjasja Gå då och öppna åtminstone!

Fenja Jag går. (går)

Dunjasja Ack, denna ovisshet gör mig galen! Som om jag inte var galen redan genom min träldom och livegenskap under den där procentaren! Men han är allt jag har. Utan honom vore jag utblottad. (Fenja kommer tillbaka.)

Nå, är det han?

Fenja Nej, frun, det var två styckna teologer. (Rakitin kommer in med Aljosja.)

Dunjasja Rakitin! Du fick hit honom till slut! Vad glad jag blir!

Aljosja (till Rakitin) Vad menar hon med 'fick hit honom till slut'?

Rakitin Jag lovade ju få dig på fall i kväll.

Dunjasja Men var inte blyg eller rädd för mig, Aljosja.

Aljosja Jag är inte rädd, Agrafjena Alexandrovna.

Dunjasja Men varför är han så nedstämd?

Rakitin Han är deppad för att hans gamle starets har dött, och sen har liket redan börjat ruttna och förpestar hela klostret.

Aljosja Du framställer det så brutalt, Rakitin.

Rakitin Jag är bara praktisk. Alla har redan börjat tvivla på staretsens helighet bara för att han så snabbt har börjat stinka.

Aljosja Sluta, Misjka! Hans lik har ingenting med hans helighet att göra!

Dunjasja Han har rätt. Lämna honom i fred, Rakitka. (sätter sig i Aljosjas knä och lägger armen om honom) Känns det bättre nu, Aljosja?

Aljosja Ni ger mig den behandling ni borde ha gett min broder.

Dunjasja Han skrämmer mig, Aljosja. Han är så fruktansvärd i sina passioner. Han skulle kunna göra vad som helst bara för mig.

Aljosja Det är det vi alla är rädda för.

Dunjasja Inte minst jag, käre lille Aljosja.

Rakitin Får jag nu mina pengar, Dunjasja.

Dunjasja Vad otålig du är, Rakitka! Jag har ju inte ens hunnit välkomna er ännu. Aljosja här har ju inte ens hunnit bli hemmastadd ännu.

Rakitin Du äcklar mig, Dunjasja.

Dunjasja Var nu lite snäll och artig, Rakitka, och visa inte bara dina sämsta sidor. Egentligen kom ni väldigt olämpligt just i kväll. Du skulle ha kommit med honom igår eller i morgon, för just nu väntar jag på mitt livs avgörande.

Rakitin Vem väntar du på?

Dunjasja Ett brev, som ska avgöra mitt liv.

Rakitin Från vem då?

Dunjasja Det vet du mycket väl.

Rakitin Får jag då mina pengar innan det är för sent.

Aljosja Vad är det för pengar du talar om?

Rakitin Bara en småslant enligt överenskommelse.

Aljosja Gör du affärer med Dunjasja medan du går i kloster?

Dunjasja Det är bara tjugofem rubel, Aljosja, som jag lovade Rakitin om han fick dig med sig hit. Här har du, Rakitka. (ger honom tjugofem rubel)

Aljosja Jag förstår.

Dunjasja Nej, du förstår inte alls.

Rakitin Han förstår mycket väl att vi helt enkelt har slagit vad om honom. Jag vann och du förlorade.

Dunjasja Nej, vi har båda vunnit, för även om han aldrig kommit hade varken du eller jag förlorat något.

Rakitin Där ser du, Aljosja, hur cyniskt Dunjasja går till väga för att få till sig vem hon vill.

Aljosja Inte alls. Hon är god och menar bara väl och verkar mera som en syster både för mig och Mitja än som vad du vill få henne till.

Dunjasja Tack, Aljosja. Det var snällt sagt, och det skall jag aldrig glömma. Jag har alltid drömt om att få någon hit som du, en anständig människa, en oskuld och konsekvent följare av godheten, en som betraktar mig som en jämlike och inte bara som ett föremål att utnyttja eller som ett sexobjekt. Tack, Aljosja. (kysser honom på kinden och stiger upp för att åter inta divanen.) Jag tror att det är bäst att ni går nu innan budet kommer.

Rakitin Tack, jag går gärna.

Aljosja Jag vill aldrig stå hindrande mellan dig och Mitja, Dunjasja.

Rakitin Vad du är naiv.

Aljosja Vad är det nu då?

Fenja (inkommer plötsligt) Frun! Frun! Det har kommit! Fyrspannet är här och väntar på er!

Dunjasja Och brevet?

Fenja Här är brevet! (ger henne ett litet kort brev)

Dunjasja Jag visste det! Han väntar på mig i Mokroje! Han har kommit tillbaka för att hämta mig! Äntligen är jag befriad!

Rakitin Det är bäst vi går, Aljosja.

Aljosja Vad är det frågan om? Skickar Mitja ett fyrspann för att hämta henne till Mokroje?

Rakitin Det är inte din bror, din idiot. Det är bara en narraktig polack.

Dunjasja Hälsa din bror, Aljosja, att jag bara älskade honom för en timme. Men under den timmen älskade jag honom verkligen.

Rakitin Kom, låt oss gå, Aljosja. Du ser hur fruntimmer är. De är likadana allihopa.

Aljosja Förlåt oss, Dunjasja. Det är inte ditt fel.

Dunjasja Jag älskar dig, Aljosja. Kom tillbaka.

.Dunjasja (sluter hängivet brevet till sitt bröst) Min stackars dumme förälskade polack! Han kom tillbaka! Han vill fortfarande göra rätt för sig! Min förste förförare! Men vi har inte ett ögonblick att förlora. Fenja, jag far genast!

Fenja Ja, frun. (Dunjasja klär snabbt på sig.)

Dunjasja När lyckan räcker en handen får man inte tveka, ty tillfällets ögonblick är det kortaste av alla och försvinner direkt. Om man då inte griper tag i det får man skylla sig själv.

— Jag är klar, Fenja.

Fenja Lycklig resa, frun. (De kysser varandra.)

Dunjasja Sedan kan de galna Karamasovarna rasa över mig bäst de vill. (går)

Fenja Stackars frun, hennes olycka är hennes skönhet, så att ingen karl vill lämna henne i fred. Den förste var den värste, och honom har hon nu återvänt till, bara för att han var den förste. Bara det inte slutar illa för henne. (sätter sig ner och lipar med förklädet för ansiktet.)

Dimitrij (utanför) Var är hon? Var är hon?

Fenja (vaknar till) Ack, här kommer en av dårarna.

Dimitrij (slår upp dörren) Var är hon? Vart har hon gått?

Fenja Ack, ni är från era sinnen!

Dimitrij Det är inte så konstigt. Jag har bara gått på nitar hela dygnet! Var är hon! Säg bara det!

Fenja Ack, hon är inte hemma!

Dimitrij Tror du inte jag ser det, din dumma lilla toka! Säg bara vart hon har gått! (skakar henne)

Fenja Ack, ni gör mig illa!

Dimitrij (släpper henne) Jag vet nog vart hon har gått. Du behöver inte tala om det. (griper en mortelstöt av koppar) Allt är åt helvete. Allt har gått galet. Smerdjakov har fått ett anfall, så han kan varken hålla vakt eller informera mig mera. Och ni kvinnor driver mig bara från vettet med era nycker och manipulationer, er förbannade obeständighet och inkonsekvens! Kvinnan är den grymmaste av alla varelser blott genom sin förbannade ytlighet och tanklöshet! (rusar ut)

Fenja Ack, nu kommer han att slå ihjäl någon!

Scen 3. Fjodor Pavlovitjs sängkammare.

Han är klädd för natten i sin finaste sidennattrock och vit nattskjorta men har ännu ett bandage om huvudet. Samtidigt ser man dock trädgården utanför hans fönster.

Fjodor Hon måste komma. Jag har ju gjort allt för henne. Varför misshandlar den fagra unga häxan mig på detta sätt? Jag skulle gärna ge henne alla mina pengar bara för att få se mina oförbätterliga söners snopna nunor. Vilka barn man har fött till världen! Den ena lika galen av passioner som jag själv i samma ålder, och det vill inte säga lite det, och de andra oförbätterliga idealister och fanatiker, som bara vill bläddra i böcker och dyrka stinkande helgon. Vad är det för blod de har fått i sina ådror egentligen? Ibland har jag med fog tvivlat på mitt eget faderskap, utom beträffande den där Stink-Lisaveta, det erkänner jag, det var ett felsteg, men hon fick sitt livs enda lyckliga stund innan hon dog, och Smerdjakov, den stackaren, ja, av alla mina misslyckanden är han väl det värsta. Så jag lämnar gärna över allt åt Grusjenka i stället, bara hon ville komma! (sätter sig framför spegeln och försöker snosa upp sig ytterligare medan han emellanåt tar sig ett glas)

Dimitrij (smyger utanför fönstret i trädgården) Har hon kommit eller ej? Jag måste få veta det! Det lyser i gubbens fönster. Vad gör jag om hon är här? Slår ihjäl dem båda? Men jag måste få veta det! (kikar in) Han är ensam, men så han gör sig till! Han måste vänta henne i vilket ögonblick som helst! Eller hon kanske redan är här och väntar i förmaket? Ack, denna ovisshet gör mig galen! Men jag måste få veta. Hur var nu Smerdjakovs klarsignal igen? Jo! Men fram, min mortelstöt, för säkerhets skull! (tar fram den och slår med andra handen tre slag på rutan)

Fjodor (vaknar genast till utom sig av hänförelse) Grusjenka! Hon är här! Signalen! Den överenskomna signalen! Hon har kommit till mig! Min egen lilla lysande lillflicka Grusjenka! (öppnar fönstret och sticker ut huvudet) Grusjenka! Kom till mig, lilla duva! Var inte rädd för att titta fram och visa dig! Kom ska du få se vilken present jag har åt dig! Var är du, min lilla duvunge? Var gömmer du dig? Kom fram! Kom fram!

Dimitrij (avsides) Nu har jag chansen att slå ihjäl honom, denne vidrige asgubbe som mitt olycksaliga livsöde fördömde mig till att ha såsom far! Men nej, tillbaka, dödsbringande mortelstöt. En officer kan inte slå ihjäl en obeväpnad man, även om det skulle finnas alla skäl i världen för dess berättigande.

Fjodor Någon driver med mig, eller så hörde jag fel. Kanske falskt alarm. Ack Dunjasja, hur länge ska du hålla mig på sträckbänken! (drar sig tillbaka från fönstret och återvänder till konjaksflaskan) För dig, min duva, även om du aldrig kommer! (höjer sitt glas och dricker)

Grigorij (kommer in från trädgårdens andra sida) Jag kände på mig att någonting var fel. Där står husbonds fönster öppet. Vad pågår här egentligen? Att allt ska hända just när Smerdjakov blivit paket igen! Men vem smyger där i trädgården? Stanna! (skyndar fram för att genskjuta Dimitrij. Denne har precis hunnit klättra upp på muren när Grigorij får fatt i honom och griper tag i hans ben.) Fadermördare! Fadermördare!

Dimitrij Grigorij, din gamle narr, du vet inte vem du anklagar för vad! (slår till honom med mortelstöten. Grigorij segnar ner.)

Dimitrij Säg inte att jag dödat honom. Din gamle lakej, varför skulle du gå ut just nu? Jag var här inkognito bara för att förvissa mig om att Dunjasja inte var här, och då ska du skrika ut inför hela nejden att jag är här i egenskap av fadermördare! Vad skulle det vara bra för? (försöker torka bort blodet med sin näsduk, blir bara nerblodad själv) Du blöder, men du dör inte. Blöd då, gamle trotjänare, och glöm om du kan att jag har varit här.

Fjodor (har hört misstänkta ljud och kommer tillbaka ut till fönstret) Grigorij, vad väsnas du för där ute? Är det du som larmar falskt hela natten? Varför kunde du inte ligga ryggsjuk och utslagen som Smerdjakov och alla andra galna dårar i detta land? Nej, här är bara dödstyst. Ingen Grusjenka, och ingen Grigorij. Falskt alarm igen. Det måste vara konjaken. (återgår till flaskan)

Till minnet av dig, min älskade, förlorade lilla Dunjasja. (dricker)

Scen 4. Hos Dunjasja.

Fenja Ack, hon vet aldrig vad hon gör, min stackars lilla matmor! Hon råkar ut för en man, kastar sig i armarna på nästa, bedrar honom med en annan, och när dessa blir för besvärliga återupptar hon den första och värsta. Hur ska detta sluta?

Dimitrij (dundrar utanför) Fenja! Fenja!

Fenja Nu är monstret här igen. Gud bevare oss! Tur att frun är utom räckhåll!

Dimitrij (bryter in) Det är hon aldrig för mig, Fenja!

Fenja Men herrn, ni är ju alldeles blodig!

Dimitrij Är jag det? Skit samma! Jag har haft så mycket att göra i kväll, och en gubbe kom i vägen. Strunt i det. Var är hon, Fenja? En pojke i byn sade mig att hon åkt till Mokroje. Vad fan gör hon i Mokroje? Svara, Fenja, innan jag blir galen!

Fenja Slå inte ihjäl mig, herrn! Jag är oskyldig!

Dimitrij Det är inte det det handlar om! Varför åkte hon till Mokroje!

Fenja Det var den där polska officeren.

Dimitrij (släpper henne bestört) Polacken? (blir helt stum och slak) Den där polacken? Den där strunten, som skrev ett brev till henne för en månad sen? Honom hade jag alldeles glömt.

Fenja Han lovade för en månad sen att komma och hämta henne, och nu har han gjort det.

Dimitrij Det är sant. Hon berättade det för mig. Jag tog honom aldrig på allvar. Det var ju bara en futtig polsk strunt. Hur kunde hon falla för honom?

Fenja Hon har gjort det förut.

Dimitrij Ja, hon har gjort det förut. Hon har gjort allting förut. Hon älskade också mig förut.

Fenja Men käre Dimitrij, vad är det ni har gjort? Ni har alldeles blodiga händer och är blodig även om pannan!

Dimitrij Näsduken! (drar fram sin blodiga näsduk) Jag torkade mig om pannan med den. Så här kan jag inte uppträda i Mokroje. Tvättfat, Fenja, fort! Jag måste se respektabel ut när jag möter min älskades älskare.

Fenja (hämtar ett tvättfat) Tänker ni följa efter henne?

Dimitrij Har jag något val? Lämnade hon ingen hälsning?

Fenja Jo, att hon verkligen hade älskat er för en timme.

Dimitrij Där ser du. Hon älskar mig också. Hela den här polska utflykten är bara en annan manöver. Jag hinner till Mokroje i natt. Ser jag bättre ut nu?

Fenja Ni har fortfarande blodfläckar på skjortan.

Dimitrij Jag viker upp ärmarna. Så. Nu syns ingenting.

Fenja Men vem har ni slagit ihjäl, Dimitrij Fjodorovitj? Vem har ni slagits med?

Dimitrij Varenda en som försöker stoppa mig, Fenja! Ingen kan stoppa mig, allra minst en polack! Jag måste iväg! (störtar ut)

Fenja Han är en rasande virvelvind som tror han kan rida högre än himlen. Men allt drar honom bara ner till jorden igen, och ju hårdare han kämpar emot, desto värre blir fallet. Stackars min matmor! Och jag kan inte ens varna henne!

Scen 5. Värdshuset i Mokroje.

Trofim Borisytj Vem är det? (öppnar, häpnar) Dimitrij Fjodorovitj Karamasov!

Dimitrij Tyst, Trofim! Är hon här?

Trofim Ja, hon är här.

Dimitrij Precis som förra gången?

Trofim Ja, precis som förra gången, men då var hon med er. O, vilket nöje att se er igen, Dimitrij Fjodorovitj!

Dimitrij Det förstår jag nog. Jag har lika mycket pengar med mig den här gången som senast, din bonde. Men hon är inte ensam. Alla fönster lyser. Vem mer är här?

Trofim Hennes nye kavaljer, en viss polsk officer....

Dimitrij Han är inte alls ny, din drummel. Han är hennes första kärlek, och de älskade varandra redan för fem år sen, och de älskar varandra än! Och det ska de fan i mig få lov att göra! Jag har bara kommit för att bidra till festen och träda tillbaka inför hennes åsyn för den nye! Vem mer är här?

Trofim En viss Maximov, en godsägare....

Dimitrij En skälm. Jag känner honom. Vem mer?

Trofim En ung släkting till herr Mjusov....

Dimitrij Kalganov?

Trofim Just så heter han.

Dimitrij Vem mer?

Trofim Någon bekant och landsman till polacken.

Dimitrij Hör på här, Trofim Borisytj. Jag har vagnen utanför laddad med champagne. Jag vill att du bär in alltsammans till festen. Där finns också torkade frukter, fikon och karameller, marmelad och kaviar och alla möjliga läckerheter, men viktigast är champagnen. Men det behövs mer än så.

Trofim Nå?

Dimitrij Flickor. Finns det zigenare i närheten?

Trofim Nej, dem har myndigheterna kört bort.

Dimitrij Men det måste finnas någon sorts festsällskap, musikanter av något slag med flickor som kan dansa.

Trofim Det finns några judar som kan stå för musikalisk underhållning med fioler och cymbaler....

Dimitrij Bra! Beställ dem genast! Och flickor! Vi måste ha flickor! Många flickor! Ju fler, desto bättre!

Trofim Javisst, Dimitrij Fjodorovitj.

Dimitrij Bär nu in alla lådorna med konfekten och pirogerna och pastejerna och champagnen till festen! Låt det gå kvickt! Vi har inte ett ögonblick att förlora!

Trofim På momangen, Dimitrij Fjodorovitj.

Grusjenka (skriker till) Oooo!

Dimitrij (breder ut armarna som för att omfamna dem alla) Här är jag, mina vänner! Men jag är inte den ni tror. Jag ber er, missförstå mig rätt. Du behöver inte vara rädd, Grusjenka. Jag är oförmögen att göra den ringaste loppa något illa. Jag kan inte ens köra över en igelkott eller en sork! Jag har bara kommit för att festa och fira din nya och äldsta förlovning, Grusjenka, med alla mina varmaste lyckönskningar till din nya karriär! Låt mig bara stanna här med er hos er för natten, en enda natt!

Kalganov (till Grusjenka) Han är berusad.

Grusjenka (tillbaka) Nej, han är nykter.

den fete polacken Det här är en privat tillställning, panie. Det finns andra festlokaler åt er.

Dimitrij Var det snällt sagt, när jag kommit hit med trojkan full av förnödenheter och flaskor bara för att förpläga er och vara generös mot Grusjenkas nya lycka?

Kalganov Så roligt att se er igen, Dimitrij Fjodorovitj! Ett sant nöje! Jag har alltid beundrat er! Slå er ner!

Dimitrij Käre Kalganov, den förste och ende som hälsar mig välkommen, nöjet är helt på min sida. (kramar hjärtligt hans hand)

Kalganov (vrider sig av smärta) Aj! Du kramar sönder fingrarna på mig!

Grusjenka Så där gör han alltid. Kära Mitja, du har väl bara inte kommit hit för att ställa till med bråk? I så fall är jag bara glad att se dig igen och på ett sådant sprudlande humör.

Dimitrij Du sa det, Grusjenka! Varför skulle jag bråka? Jag vill bara fira och festa och göra alla människor lyckliga och vara alla till lags. Detta är ju din natt, Grusjenka, (faller ner på knä för henne) och jag vill dig bara väl.

Grusjenka Ja, bara du inte börjar lipa. Hör på, allesammans! Mitja har bara kommit hit i goda avsikter för att fira oss med champagne. Det ska han ha all heder och ära för, och han ska sitta här hos oss. Ingen får köra ut honom, för då går jag också.

den fete polacken Som min drottning befaller. (kysser hennes hand)

Dimitrij Mera buljong! Jag menar, mera sprit! Jag menar, mera champagne! Men var är flickorna, Trofim Borisovitj? Var tusan är flickorna?

Trofim Oroa er inte, herrn. De är på väg med hela kapellet.

Dimitrij Och varför har ni inte burit in lådorna ännu? Var är kaviaren och pastejerna?

Trofim Den andra vagnen har inte anlänt ännu.

Dimitrij Fan också att allting ska vara så förbannat tålamodsprövande!

Maximov Oroa sig inte, Dimitrij Karamasov, vi hade bara tråkigt här tills du kom. Nu när en Karamasov är här vet vi att vi slipper ha tråkigt längre.

Dimitrij Men vad tusan gör ni här egentligen, du och Kalganov, i Grusjenkas sällskap?

Kalganov Vi hamnade här av misstag.

Maximov Men lika glad för det blev Grusjenka, för hon hade bara tråkigt här tills vi kom.

Kalganov Och sedan dess har du bara pratat strunt hela tiden, och det gör du fortfarande.

den fete polacken Ryssar har ingen hyfs och fason.

den andre Så fort de öppnar käften flyger grodorna över deras läppar.

den fete Och de blir bara fler. Den här siste är den värste.

Grusjenka Tala ryska!

den fete Som min drottning befaller. Vi diskuterade bara frågan varifrån er förre kavaljer har fått så mycket pengar.

Grusjenka Det kan väl inte jag veta.

Dimitrij Ni ska bara tacka och ta emot, era inbilska högfärdsblåsor! Jag bjuder ju på champagne!

Grusjenka Förolämpa dem inte, Mitja. De är polacker.

Dimitrij Det vet väl jag att de är polacker. Det är ju därför jag förolämpar dem. — Vad höll ni på med innan jag kom? Avbröt jag något?

Kalganov Vi spelade kort med polackerna.

Dimitrij Ja men låt oss spela kort då! Jag kan ju satsa pengar! Här är två hundra rubel!

Kalganov Lugna dig, Mitja.