tragedi i fem akter

av Christian Lanciai (1996)

Filip van der Decken

hans moder

hans fader, kapten Vilhelm van der Decken

Doktor Poots

Amine, hans dotter

Fader Seysen, jesuit

Lots Schriften

Kapten Kloots

Mynheer Stroom, superkarg

Hillebrandt, förste styrman på Ter Schelling

Matroser på Ter Schelling

Johannes, en lekfull björn

Mynheer van der Uyl

Tre redare

Kapten Tromp

Styrman Struys

Kapten Groots, skeppsbruten

en hel skeppsbruten besättning

Fader Mateo, portugisisk jesuit

Doktorn

Kapten Barentz

Styrman Krantz

en boer

Amiral Rymeland

Guvernören för Batavia

en fältskär

Den portugisiske kommendanten på Tidore

hans tjänare Pedro

ännu en kapten (på resan till Goa)

inkvisitorer

en knekt i Goa

kaptenen på Nostra Señora da Monte

en gammal sjöman

Dessutom oundgängliga matroser på samtliga fartyg,

samt (i Goa) talrika munkar och präster, inkvisitorer, soldater och publik.

Copyright ã Christian Lanciai 1996

Det inre av ett gammalt fint borgarhus i förfall.

Filip van der Decken, 19 år, och hans förpinta moder i 40-årsåldern, som ser mycket äldre ut.

Modern Min son, jag ber dig en sista gång: gå inte till sjöss!

Filip Mor, du vet inte vad du begär. Du kan inte kräva av mig att jag ska gå här hemma och mögla på landbacken och långsamt kvävas ihjäl i denna ruttna småborgerlighet, som förvandlar alla sina offer till småskurna krämare!

Modern Tänk på din gamla mor! Jag dör om du går till sjöss!

Filip Jag har alltid tänkt på dig, mor. Vill du då inte att jag en gång skall försörja dig? Vill du inte att det ska bli något av mig? Varför har du alltid hållit mig instängd här hemma?

Modern För din egen skull, min son, och för din fars skull.

Filip När ska du äntligen berätta sanningen? När ska jag äntligen få veta vad som finns i det där låsta rummet, som du aldrig låtit någon se och inte ens dig själv?

Modern Min son, det var där jag sista gången såg din far.

Filip Mor, vad är detta? Du är ju sjuk! Jag ska genast hämta en doktor! (springer upp.)

Modern Nej, min son, gör inte det. Det går över, såvida det inte är — döden.

Filip Vad är det du säger, mor?

Modern Doktor Poots har alltid lurat oss och är bara ute efter våra pengar. Han vill köpa vårt hus för att han tror att din fars skatt finns här inne i det låsta rummet. Folk tror så mycket.

Filip Vad finns i det låsta rummet?

Modern Ingenting.

Filip Varför är det då låst?

Modern För att skydda oss mot sanningen. (får en ny hostattack med mera blod.)

Filip Borde du inte lägga dig?

Modern Det är dags nu. Jag har lidit färdigt. Jag har gjort allt vad jag kunde för att skydda oss mot din fars öde, men nu vill du också gå till sjöss som han. Allt vad jag levat för har varit förgäves.

Filip Vad har du i alla dessa år förtigit för mig, mor? Vad bär du på för fruktansvärda hemligheter?

Modern Din far är inte död, Filip.

Filip Vad säger du, mor? Men han förliste ju för tjugo år sedan! Han har ju aldrig kommit tillbaka! Hur kan han då leva?

Modern Han lever inte heller.

Filip (på knä) Mor, varför alla dessa mystifikationer?

Modern Han var inte en av oss. Han var holländare från Amsterdam. Holländarna är inte katoliker. De struntar i religionen och gör vad de vill. Din far var självsvåldigheten själv. Han gjorde precis vad som föll honom in.

Filip Vad gjorde han, mor? Gjorde han något förskräckligt?

Modern Ja, han gjorde något övermåttan förskräckligt.

Filip Är det inte dags att jag äntligen får veta något om sanningen?

Modern Om du tål att höra den. Själv har jag aldrig tålt den. Men det spelar ingen roll nu när jag skall dö.

Filip (ängsligt) Så får du inte säga, mor.

Modern Jag säger det, för det är så. Jag ska berätta hur det var när din far kom hem.

Han hade begivit sig ut på sin tredje resa till Indien. Den resan skulle ha gjort hans lycka, ty han hade lyckats köpa sitt eget fartyg, och han visste hur han skulle göra sig en stor vinst. Men en sådan resa tar aderton månader, och den tiden är lång för en sjömans hustru att vänta i land. Allra längst blir den tiden under vintern, när mörkret förlamar allt liv med skräck och kyla, och när stormarna aldrig upphör med sin råhet att gissla oss människor vid kusten. En sådan svart kväll befann jag mig (reser sig och går till det plomberade rummet) inne i det här rummet. Jag har aldrig varit inne i det sedan dess. (öppnar det och går in.) Där finns ett litet altare med madonnan, och jag låg som vanligt på knä framför det och bad (sjunker ned på knä framför altaret) när stormen började vina. (Stormen börjar vina.) Jag brydde mig inte om det. Det var som vanligt. Men plötsligt slogs fönsterrutorna upp (fönsterrutorna slås plötsligt våldsamt upp av stormvinden) och vinden kom tjutande in med stormen i rummet. Jag reste mig upp för att stänga fönstren, när en mörk och dyster skepnad kom drypande våt in genom fönstret. (Så sker.) Jag kände genast igen honom. Men han var härjad, fruktansvärt härjad. Det var din far. (vill skynda fram för att omfamna vålnaden.)

Fadern Rör mig inte! Ty jag är icke av denna världen! Detta enda besök beviljades mig hos dig, min hustru, bara för att du skulle få veta vad som hänt.

Modern Vilhelm!

Fadern Catherine! Ta dig samman!

Modern (omfamnar honom krampaktigt) Du är kall som ett isberg! Men ingenting kan kyla ner en hustrus kärlek! Vilhelm! Tala till mig!

Fadern Jag varnade dig. Nu är det för sent. Du blir aldrig mera frisk efter detta. När vår son har vuxit upp och även han beslutar sig för att gå till sjöss mot din vilja, då är din stund kommen. Då kommer jag tillbaka för att hämta dig. Då skall du förlora både mig och din son. Men fram till dess i sjutton år skall du dra dig fram genom ett bittert liv av bara sjukdom och lidande.

Modern Vilhelm! Hur kan du vara så grym!

Fadern Det är inte jag som är grym. Det är ödet, det alltid orättvisa ödet. Hör nu vad som hände mig.

Du vet att jag var en man som aldrig kunde ge upp. Ju fasligare prövningar jag utsattes för, ju grymmare spratt ödet spelade mig, desto fastare och oryggligare blev mitt motstånd. Så var det vid Godahoppsudden. Jag var på väg hem till dig med min härligaste last av saffranstyger och kostbara kryddor, härliga konstverk och ädelstenar, otroliga mästerverk av elfenben och jade, pärlor och guld, men stormarna vid Godahoppsudden ville inte släppa förbi mig. Vi kämpade i tre veckor, och flera man strök med. Desto högre svor jag och rev i seglen och tuggade i rodret och höll ut. Men hela besättningen ville vända tillbaka och invänta lugnare väder. "Låt vädret bli dubbelt värre!" svor jag. "Det ska aldrig få stoppa mig! Ty min hustru väntar, och min lille pilt, som inte ens är två år gammal!"

Då fanns där en lots, som sade till mig likt en orm: "Du kommer aldrig hem mera." Han sade det så lömskt, och det gjorde mig alldeles infernalisk av raseri. Han blev skrämd av min vilda vrede och skrek till besättningen: "Bind honom! Han är galen! Vi går alla under om han får sin vilja fram!"

Då grep jag honom i kragen och ryckte upp honom och slog honom vilt, så här, om och om igen! Och bröllopsringen på mitt finger, med en sällsynt stor diamant från Godahoppsudden, rev upp sår på hans kinder. Då kastade jag honom ifrån mig, så våldsamt, att han tumlade över bord.

(lugnare) Det var inte meningen. Då förstod jag att jag hade gått för långt. Besättningen samlade sig hotfullt omkring mig, men de var slagna av fruktan. "Hörde du lotsens sista ord, kapten?" frågade mig styrman. "Nu kommer vi aldrig hem mer!"

"Förbanne mig om vi det gör!" skrek jag. "Ni seglar med mig, eller ni går i kvav med lotsen! Ni följer mig ner i helvetet, eller ni går under! Förstår ni? Ni har inget val! Mig eller helvetet! Mig eller undergången! För jag ger aldrig upp! Må jag vara förbannad, men jag kan aldrig ge upp!"

(lugnare) Och himlen hörde mig. Vi seglar därute ännu. Vi kämpar alltjämt med stormarna, jag och mina sjömän. Vi svävar mellan himmel och jord, mellan hav och land, mellan livet och döden, och vi kommer aldrig fram, varken till någon hamn eller någon kust, varken till någon stiltje eller till något levande väsen! Vi är alla döda för länge sedan, men vi kan aldrig dö! Vi är dömda för evigt av vår egen envishet att kämpa oss fram i vacuumet av stormens öga! Vi är förlorade och kan aldrig räddas!

Modern O min make! Vad är du väl för en fantom! Varför har du då kommit hit?

Fadern Ett enda hopp finns. Jag hann skriva ett sista brev innan jag förlorade all kontakt med verkligheten. Här är brevet. Läs det, och kanske att jag en dag trots allt kan förlösas från min egen förbannelse. Allt förgås, utom hoppet. Även för de djupast fallna i helvetets yttersta mörker finns hoppet kvar, om inte som annat så som en illusion.

(lägger brevet på bordet och går åter ut samma väg han kom in medan stormen dånar och fönstren slår som besatta.)

Modern Min make! Varför kom du hem om du bara kom med din förbannelse! Kom tillbaka! Jag står inte ut! (skyndar efter honom mot fönstret. Åska, blixt och knall. Hon slås tillbaka och störtar ner i golvet. Ligger där som orörlig.)

(Reser sig sakta.) Sjukdom, lidande och död är allt som återstår mig nu — tills min son blir vuxen och går till sjöss som sin far och blir lika fördömd som han! Vad är det för ett liv som gör oss till sådana monster av vanvett och självsvåld? O Gud, hur kan du döma människorna så hårt! (svimmar.)

Filip Mor! Mor! (skyndar fram) Lämna mig inte, mor! Jag stannar hemma! Jag ska sköta om dig!

Modern (vaknar matt, pekar mot bordet) Där på bordet ligger ännu brevet oöppnat. Jag har aldrig läst det. Jag har aldrig orkat. Läs det, min son, och gå till sjöss och genomför din fars förbannelse och bittra öde! (hostar blod igen ymnigt och dör.)

Filip Mor! (omfamnar henne krampaktigt.) Mor! Förlåt mig! Kom tillbaka! Lämna mig inte! Inte nu! (brister ut i gråt) Förlåt mig! (gråter bittert.)

Brevet. Endast brevet kan rädda oss nu. Vad är det för en förbannad hemlighet som kommer med posten från andra sidan graven? Nej, jag kan inte röra ett så farligt budskap! Det är inte till mig! Det var till min mor, och hon är död! Skulle jag då förstöra det oöppnat? Vore icke det höjden av feghet — att vägra mottaga ett uppriktigt brev bara för att avsändaren är avliden? Vore det inte höjden av hjärtlöshet?

faderns röst Min älskade Catherine, Helvetet vrålar omkring mig nu och för evigt om inte.... om inte du eller min son kommer och delar mitt öde. Ty ensam kan jag aldrig rygga tillbaka eller erkänna mitt fel. Endast en som jag älskade, du eller min son, kan få mig att falla till föga för det mänskliga igen. Kom och uppsök mig om ni vågar! Då älskar ni mig verkligen, då skall jag ömka mig över mänskligheten och vara frälst.

Filip Far! Du har kallat mig! Jag kommer! Jag är din redan!

Fadern (mullrar i bakgrunden) Du kan aldrig finna mig. Det är för sent.

Filip Det är aldrig för sent! Havets stormar skall leda mig fram på den rätta vägen! En dag skall vi förenas!

Fadern Du vet inte vad du begär.

Filip (hoppfullt) Kärleken skall rädda oss båda!

Filip Vad var det?

Doktor Poots!

Poots Förlåt att jag stör! Jag ville bara höra hur det stod till med fru van der Decken denna obehagliga afton.

Filip Hon har tyvärr just gått bort.

Poots Är det sant? Min arme son! Jag beklagar verkligen! Hur gick det till?

Filip Hon fick två stora blodstörtningar. Jag var hos henne hela tiden.

Poots Utan att kalla på läkare? (undersöker henne.)

Filip Hon ville det inte själv.

Poots Stackarn! Hon har slitit ihjäl sig. Ni har inte haft det lätt i livet, ni båda. Men oroa dig inte, min son. Vi skall ta hand om begravningen. Jag ska genast kontakta prästen. Och efter begravningen är det min högsta önskan att ni kommer till oss på middag.

Filip Oss?

Poots Jag och min unga dotter.

Filip Doktor Poots, jag är mycket tacksam för att ni vill hjälpa mig.

Scen 2. En självgod borgares hem.

Poots Skål, min vän! (höjer sitt glas.)

Poots Ni är på er vakt emot mig, min unge vän van der Decken, och ni har anledning att vara det, då ni bara lärt känna mig som en sniken gnidare. Men vi har mera gemensamt än ni tror.

Filip Varför har ni bjudit mig på middag, doktor Poots? Jag har aldrig fått komma in i ert hus tidigare.

Poots Undrar ni inte varför?

Filip Det är just det jag undrar.

Poots Ni undrar, varför ni inte fått komma in hit tidigare? Ingen har någonsin fått komma in hit. Mitt hus har alltid varit stängt för utomstående. Men ni är nu som en son i familjen.

Filip Det är dukat för en tredje person.

Poots Jag undrade just när ni tänkte komma fram till det. Här är svaret på alla era frågor. (ringer i en liten klocka.)

Poots (reser sig) Får jag presentera min dotter Amine. Filip van der Decken.

Filip (reser sig och hälsar blygt men med uppriktighet) Jag visste inte att ni hade en dotter.

Poots Få vet om det. Det är det som är meningen.

Amine (sätter sig) Jag beklagar förlusten av er mor, Filip van der Decken.

Filip Var är er mor?

Poots Hon avled i främmande länder.

Filip Då sitter vi i samma båt, fröken Amine.

Poots Inte riktigt ännu.

Amine Min far lever ännu.

Poots Och ämnar så göra länge ännu.

Filip I främmande land, sade ni? Så ni har då rest utomlands, doktor Poots?

Poots Mer än ni tror. Jag är uppväxt där. Amine är född där.

Filip Får man fråga i vilket land?

Poots Zanzibar.

Filip Det låter exotiskt.

Poots Amines mor var muselmanska. Hon var dotter till en arabisk prins.

Filip Är ni då muselmaner?

Poots En klok fråga.

Amine Nej, vi är katoliker.

Poots Men genom min uppfostran hos en arabisk läkare nödgades jag bli muselman.

Amine Fars enda religion är i själva verket pengar.

Poots Jag har haft ett hårt liv, van der Decken. Som skeppspojke såldes jag som slav av moriska sjörövare när de tagit vårt fartyg och mördat de flesta ombord. Min enda chans att överleva var att spela med i spelet. Som slav hos en läkare måste jag bli muslim om jag någonsin skulle bli fri igen. Som muslim blev jag fri och läkare och gjorde en viss lycka. Beviset ser du här. (visar på Amine.) Hon är allt jag har. Jag har lyckats ge henne en skyddad uppfostran, men om Antwerpen fick veta om vår muslimska bakgrund och att Amines mor var en arabisk prinsessa skulle fanatikerna bränna ner vårt hus och fördriva oss. Jag litar på er tystnad, Filip van der Decken.

Filip Det kan ni lugnt göra.

Poots Men vad tänker ni göra nu när er mor är borta?

Filip Jag tänker fullfölja mina planer och gå till sjöss.

Poots Lämnade hon inte tillräckligt med pengar efter sig för att ni skulle kunna stanna hemma?

Filip Vad har ni med det att göra, doktor Poots?

Poots Förlåt mig, men om ni går till sjöss, vem skall då ta hand om ert hus?

Filip Ingen.

Poots Då blir det plundrat.

Filip Har ni ett bättre förslag?

Poots Hyr ut det. Till oss.

Filip Men ni har ju ett hus.

Poots Inte Amine.

Filip (tvekar) Vad menar ni?

Poots Filip, min dotter börjar bli fullvuxen. Vi vet att vi kan lita på er. Det finns ingen bättre man i Antwerpen åt min dotter än ni. Är ni intresserad?

Filip Men jag skall gå till sjöss.

Poots Desto trognare kan hon vara som hustru.

Filip Doktor Poots, detta kommer en aning plötsligt.

Poots Ni har själv bråttom ut på havet. Säg vad ni tänker och känner.

Filip Fröken Amine, jag skulle aldrig kunna säga nej till er.

Amine Om ni så snart går till sjöss kan detta vara en fördel i vårt unga förhållande.

Poots Ni hör. Hon är inte emot det. Hon kan se efter ert hus. Det handlar om att slå två flugor i en smäll. Ni har förlorat er mor och har ingen som kan se efter ert hus när ni är borta. Jag har en farligt vacker dotter i en farlig ålder. Hon behöver en man som kan skydda hennes farliga förflutna. Ni är som sänd till oss från ovan.

Filip Fröken Amine, kan ni älska mig som jag kan älska er?

Amine Mera!

Filip Det avgör nog saken.

Poots Så säg mig nu vad ni fick ärva.

Filip En ansenlig förmögenhet. Amine behöver aldrig lida nöd i mitt hus.

Poots Vad mera? Mycket har pratats i staden om det förseglade rummet.

Filip Det är inte förseglat mer.

Poots Varför var det förseglat?

Filip Min mor fick där besök av min fars vålnad när han var död. Hon ville sedan aldrig mer gå in i rummet.

Poots Så han är verkligen död? Hans skepp försvann men hittades väl aldrig. Hans bortgång har väl aldrig bevisats.

Filip Om han som vålnad besöker min mor så att hon därefter aldrig mer vill sätta sin fot i det rum han uppträdde så måste han vara död, doktor Poots.

Poots Men ryktet har sagt något om att han lämnade henne ett brev. Inte lämnar väl vålnader skrivna brev till dödliga, Filip van der Decken?

Filip Vad vet ni om brevet?

Poots Så brevet existerar?

Filip Doktor Poots, ni trampar in i min familjs heligaste angelägenheter. Hit men inte längre!

Poots (torkar sig med servietten) Nåväl. Låt oss koncentrera oss på bröllopet. Tids nog blir allt fördolt uppenbarat.

Filip Nöj er med det, doktor Poots.

Amine Far har verkligen trampat in. Herr Filip, jag föreslår att vi väntar med att gifta oss tills ni kommit hem från er första resa, så att ni först får pröva mig och se om jag kan duga till en sjömanshustru och om ni kan lita på mig.

Filip Jag tar er gärna på prov, fröken Amine.

Poots Trolovning alltså?

Filip Det ser så ut, doktor Poots. (dricker ur sitt glas.) Varken jag eller Amine tycks ha någonting emot det.

Amine Jag tror vi förstår varandra.

Filip Så känner jag det också.

Poots (reser sig och fyller på glasen) Alltså, förlovning! Skål för detta, mina båda älskade barn!

Amine Far, får jag tala ensam med Filip?

Poots Givetvis, min kära. Ni är ju förlovade nu. Det är inte mer än rätt, att ni nu får bekanta er med varandra. Ursäkta mig, Filip! (drar sig diskret tillbaka och stänger efter sig.)

Filip Kan du verkligen älska mig, Amine?

Amine Ja, om du berättar allt för mig.

Filip Vad misstänker du?

Amine Att du bär på ett stort lidande och ett ohyggligt öde.

Filip Det är egentligen bara en plikt.

Amine Då tror jag att den plikten är den värsta tänkbara.

Filip Du läser mig nästan som en öppen bok.

Amine Men jag kan inte tyda bokstäverna. Jag kan bara ana innehållet.

Filip Jag förstår inte själv min uppgift eller mitt öde ännu. Jag vet bara att jag måste gå till sjöss och leta efter min far någonstans på de sju haven, troligen i stormarna kring Godahoppsudden.

Amine Du sade att han var död.

Filip Han är död, men han lever. Det är det som är svårigheten.

Amine Då kanske jag verkligen är rätt person att hjälpa dig. Min mor gav mig en enda sak i arv. Hon lärde mig sin egen spådomskonst.

Filip Fungerar den?

Amine Bara om den måste fungera. Vad var det för ett brev, Filip?

Filip Ett fruktansvärt brev. Ett fasansfullt brev från andra sidan graven.

Amine Låt mig få läsa det.

Filip Nej, aldrig, Amine. Min mor fick aldrig mera frid i livet efter det brevet. Det lidandet vill jag bespara dig.

Amine Men jag vill dela allt med dig.

Filip Även min fars förbannelse, Amine, som ingen av oss har förtjänat? Bara jag kan rädda honom, Amine, ty min mor är död. Du kan aldrig rädda honom. Bara min mor och jag kunde ha gjort det.

Amine Hur och från vad?

Filip Från hans öde att ständigt rasa som en galen fantom mellan livet och döden utan att någonsin finna hamn eller ro varken i detta livet eller nästa.

Amine Så han är en osalig ande, en demon?

Filip Någonting ditåt.

Amine Då kan kanske jag hjälpa honom ändå. Jag fick många konster med spådomskonsten från min mor, bland annat konsten att ta kontakt med andar.

Filip Har Gud själv sänt dig i min väg?

Amine Det verkar så. Eller din mor.

Filip Det ser onekligen så ut. (Det ringer på dörren. Man hör doktor Poots öppna och säga: "Stig in! Stig in!")

Filip Vem är det?

Amine En högst ovälkommen gäst i detta ögonblick.

Filip Du reagerar starkt. Vem kan störa dig så, Amine?

Amine Det är den där jesuiten.

Poots Förlåt att jag stör, mina barn, men ni måste absolut träffa fader Seysen, vår jesuitpastor.

Seysen (helt i svart, mager och olycksbådande) Jag hörde att ni förlovat er. Jag ber att få gratulera. Men är det inte lite väl snabbt efter er moders bortgång, Filip van der Decken?

Filip (håller Amines hand under sin arm) Tvärtom. Min mor hade själv velat det. Kan ni viga oss, fader Seysen?

Seysen Gärna det, men inte så omedelbart. Lysningen tar några veckor. Och allra först måste fröken Amine döpas och upptas i den enda sanna tron.

Filip Mitt skepp seglar tidigast om tre månader. Vi har den tid som behövs.

Poots Kära Amine, detta kommer som en extra glad överraskning! Har ni verkligen redan bestämt er för bröllop?

Amine Ja, far, vi vill det gärna, efter alla behövliga formaliteter.

Seysen Mitt barn, ni måste bli döpt först av allt.

Amine Jag är medveten om det.

Seysen (till Poots) Hon går med på det. (till alla) Då är saken klar. Jag ska inte störa er mera. Men jag återkommer för att med varsam hand föra in unga fröken Amine i vår allena saliggörande kyrka. Tack så länge, och förivra er bara inte, barn! (avlägsnar sig.)

Poots (efter att ha nästan kört ut honom) Den där svartrocken går mig på nerverna!

Filip Har han någon hållhake på er?

Amine Han har alltid bevakat far som en gam sitt byte.

Filip Är det sant?

Poots Han betraktar oss som stadens enda hedningar, fastän jag formellt är katolik. Men jag har uppfostrat min dotter som en fritt och självständigt tänkande mänska, och hon har föraktat mig för att jag fallit till föga för och kysst korset. Men jag var tvungen. Annars hade jag aldrig fått praktisera.

Amine Min mors blod förnekar sig inte i mig, Filip. Jag blir aldrig katolik.

Filip Inte ens för min skull?

Amine Må min kropp då bli det, men aldrig min själ.

Poots Förstår du nu min taskiga sits, Amine? Ni får inte gifta er om du inte blir katolik! Jag fick inte arbeta om jag inte blev det!

Amine Jag förstår dig, far. Det är ett förbannat hyckleri, hela kyrkan!

Poots Schh! Säg aldrig så högt mera! Kyrkan har världens längsta öron. Om fader Seysen fick höra det skulle vi båda bli brända på bål.

Amine Nej, bara jag, far, för jag står för mina åsikter, men det gör inte du.

Poots Stå för vad fan du vill, bara ni blir katoliker! (avlägsnar sig på nytt.)

Filip (tar båda hennes händer mot sitt bröst) Vill du gifta dig med mig, Amine?

Amine Ja, Filip.

Filip Du blir då även gift med min förbannelse.

Amine Din fars. Och vi skall klara av den.

Filip Tror du vi klarar det?

Amine Filip, ingen klarar i längden någonting ensam. Men om man bara är två klarar man av vad som helst.

Filip Jag tror mera på det än på fader Seysens katolska kyrka.

Amine Då har du rätt religion, Filip.

Poots (röst utanför) Jo, han är här. Ni har kommit rätt.

Filip (lågmält) Det måste vara till mig. Men vem kan veta att jag är här?

Poots Filip, förlåt att jag stör igen, men du har fått besök.

Filip Av vem?

Poots Jag vet inte riktigt. Han säger sig vara lots på ditt fartyg.

Schriften (stiger oförskämt in, en liten vederstygglig enögd sjöman med stor guldring i ena örat och något av döden över sig.) Hi-hi-hi! (flinar ständigt) Filip van der Decken, förmodar jag? (sträcker fram en kall vit hand.)

Filip (fattar den motvilligt) Med vem har jag den äran?

Schriften Jag är lots på Ter Schelling, skeppet som vi ska segla tillsammans med! Hi-hi! Jag kommer för att meddela er, att ni fått hyra ombord som andre styrman. Men kapten Kloots vill träffa er i Amsterdam för underteckning av kontraktet. Kontraktet med döden, hi-hi-hi!

Filip Vad menar ni, herr?

Schriften Schriften är mitt namn. Lots Schriften. Jag menar bara, att vore det inte bättre för er att stanna hemma, när ni ju ska gifta er och allt? (indikerar menande Amine och flinar vedervärdigt.)

Filip Sedan när har ni så plötsligt blivit min familjäre rådgivare?

Schriften Jag tänker bara på ert bästa! Stanna hemma, Filip, innan det är för sent! Hi-hi!

Amine Ni verkar ha överlevt många skeppsbrott själv, herr Schriften.

Schriften Alltför många.

Amine Då är kanske Filip i goda händer om han seglar med er.

Schriften Alltför goda, hi-hi! Ni anar inte hur skyddad han är genom mig! Men vad har han där ute på havet att göra? Där finns bara stormar och mörker och sjukdom och död och vad som värre är, hi-hi!

Filip Tack för er varning, Schriften. Ni har utfört ert ärende. Nu kan ni gå. Hälsa kapten Kloots att jag kommer.

Schriften (bugar sig sardoniskt) Välkommen till det stora skeppsbrottet, hi-hi!

Filip Hu! (ruskar på sig, som för att skaka av sig något obehagligt.)

Poots Är det sådana kadaver du ska segla med, Filip? Då är jag nästan benägen att hålla med honom om att du hellre borde stanna hemma.

Filip Vad kände du för en sådan lots, Amine?

Amine Han var inte av denna världen.

Poots Nej, han kom snarare direkt från något sjunket fartygs kölsvin.

Filip En extra utmaning för mitt företag. Jag kan inte backa nu.

Amine Nej, det kan du inte, Filip.

Poots Men det strider mot allt förnuft.

Filip Över vissa domäner, doktor Poots, har inte förnuftet någon makt, då de kräver högre ansträngningar än blott mänskliga. Jag reser till Amsterdam i morgon.

Poots Då hinner vi ta ut lysning före det.

Filip (omfamnar Amine) Ja, ingenting kan hindra vårt äktenskap, Amine, inte ens en djävul från andra sidan graven.

Poots (tillfredsställd, medan Filip och Amine omfamnas) Över denna kärlek råder åtminstone förnuftet.

Scen 3. Ett hamnkontor i Amsterdam.

Kapten Kloots (sitter och skriver. Det knackar.) Stig in!

Kloots Välkommen, Filip van der Decken. Alla era papper är klara, och det är en ära för oss att få ha er ombord på Ter Schelling. Ni kunde inte ha haft ett bättre vitsord än er fars goda rykte. Han var en av de bästa sjömännen på de sju haven.

Filip Vet ni något om honom?

Kloots Bara att han försvann med skepp och man och allt utanför Godahoppsudden för sjutton år sedan. Allt annat är legender.

Filip Vad då för legender?

Kloots Dem får du höra till lust och leda på alla de sju haven så länge du seglar, Filip van der Decken.

Filip Och har ni fått fram några uppgifter om lotsen?

Kloots På er uttryckliga önskan har vi gjort våra efterforskningar. Vi vet ingenting om honom utom att han är oumbärlig. Han vet allt om alla världens farligaste farvatten. Därför måste vi tåla honom.

Filip Så ni vet ingenting om hans bakgrund?

Kloots Bara att han klarat sig genom många skeppsbrott.

Filip Kan han ha seglat med min far?

Kloots Det är omöjligt att utröna, då han inte själv vet sin egen ålder.

Filip Nej. Det är det märkligaste med honom. Han kan både vara en gammal seg väl bibehållen sextioåring och en ung illa medfaren trettioåring.

Kloots En sak till bör ni veta om honom. Varje skepp han seglat med har gett samma erfarenhet. Han har en sällsam makt över besättningen. Alla matroser lyder och följer honom blint fastän de fruktar honom och känner samma avsky för honom som ni. (paus) Förstår ni? Den som har honom emot sig får besättningen emot sig.

Filip Jag förstår. Vet ni vad denna makt kommer av?

Kloots (nästan viskar) Det sägs att han kan besegra den Flygande Holländaren.

Filip Den Flygande Holländaren?

Kloots Spökskeppet.

Filip Då kommer vi ändå in på det här med legender. Vad vet ni om den Flygande Holländaren?

Kloots (normal igen, men ser bort) Egentligen ingenting. Legenden säger, att det skepp som möter den Flygande Holländaren måste förlisa.

Filip Men om alla skepp som möter denna Flygande Holländare förliser, hur kan då någon veta något om saken?

Kloots Även i de värsta skeppsbrott blir det ofta någon överlevande, som kan berätta vad som hände.

Filip Så man kan möta den Flygande Holländaren och överleva även om skeppet går under?

Kloots Tydligen.

Filip Är Schriften en sådan?

Kloots Filip van der Decken, ni är nygift och har en förmögenhet. Ingen förstår varför ni då går till sjöss. Därför uppstår det rykten. Ryktet säger, att er far var den Flygande Holländaren, och att ni vill söka honom för att rädda honom. Om detta rykte har någon halt av sanning i sig kan ni inte få en bättre vägvisare än lots Schriften.

Filip Är han expert även på den Flygande Holländaren utom på världens farligaste farvatten?

Kloots Därför har han vilken besättning som helst i sina händer. Därför är han farlig. Därför måste vi stå oss väl hos honom.

Filip Jag förstår. Tack, kapten Kloots.

Kloots Vi seglar om åtta dagar. Ni kan ännu ändra er och stanna hemma. Jag skulle råda er att göra det.

Filip Kapten Kloots, min hustru och jag är överens på den punkten. Jag måste resa och följa mitt öde.

Kloots Vad väntar ni er att finna? Vad flyr ni från?

Filip Visshet. Jag flyr bara från ovisshet.

Kloots Om vad?

Filip Om min faders öde. Jag måste få veta vad som hände honom.

Kloots Och det tror ni ni kan få veta?

Filip Jag är övertygad därom.

Kloots Filip van der Decken, rotar man i ett mysterium fångar man bara trådarna till tusen andra. Dessa drar småningom ner en i sitt träsk, som är havets oändlighet. Detta lär ni er småningom av havet. Skyll er själv. Jag tror inte ni kan få veta någonting om er far. Det skulle i så fall vara genom sådana vrak som Schriften. Men tro mig. Han är död. Ni finner honom bara på havets botten. Den Flygande Holländaren är bara en legend.

Filip Det är det jag måste ta reda på.

Kloots Skyll er själv. (fortsätter skriva.) Åtta dagar, Filip van der Decken. Om ni inte dyker upp har ni min fulla välsignelse.

Filip (reser sig) Tack, kapten Kloots. Jag dyker upp. (går. Kapten Kloots fortsätter arbeta utan kommentarer.)

Akt II scen 1. Ombord på Ter Schelling.

Hillebrandt, förste styrman, står vid relingen och spanar med kikare (mot publiken).

Kapten Kloots kommer fram.

Kloots (tar av hatten, torkar sig om pannan) Vad tror ni, Hillebrandt?

Hillebrandt Inte ett moln på himlen, kapten.

Kloots Och inte en fläkt i seglen. Jag tycker inte om det här. Vilket väder som helst, bara inte stiltje! (arga röster i bakgrunden)

Hillebrandt Ändå har vi stormar så det räcker ombord.

Kloots Om bara någon en dag ville kasta den där superkargen över bord!

Hillebrandt Ingen vågar.

Stroom (i bakgrunden, med arg och gäll röst) Kapten, jag måste protestera! Nu har det hänt igen! Alla mina dokument har bringats i fullständig oordning! (kommer fram, en löjlig karl klädd som en landkrabba med till och med lång peruk, som dock sitter snett.) Är det här ett fartyg, eller är det en cirkus?

Kloots Ni gör det till en cirkus, mynheer Stroom.

Stroom Jag? Anklagar ni mig? Den ende redige och ordentlige mannen ombord? När allt kaos kommer från er hytt och den där babianen Johannes, som ensam är ansvarig för samtliga sabotage ombord!

Kloots Han är ingen babian, mynheer Stroom.

Stroom Men han är oredig! (Filip kommer fram.)

Kloots (till Filip, som till en man kan lita på) Vad har nu hänt, styrman Filip?

Filip Johannes fick vittring på honungen i mynheer Strooms hytt och tog sig in i den.

Kloots Så nu har mynheer Stroom fått sin honung smetad över alla sina dokument?

Stroom Det är en skandal! Aldrig har jag blivit så malträterad! Jag skall skriva till handelskompaniet och klaga!

Kloots Det har ni redan gjort på ett antal dokument. Men de lär nu vara sammankletade av er egen honung. Vad ska ni nu skriva era nya klagovisor med? Bläck eller honung?

Stroom Jag protesterar mot denna skändliga behandling!

Kloots Om ni protesterar mot det naturliga livet till sjöss, varför stannade ni då inte i land?

Stroom Jag får betalt för att bevaka handelskompaniets intressen! Men jag har inte betalt för att tvingas tampas med otäcka monster!

Kloots Alla andra ombord finner Johannes den trevligaste tänkbara av alla kamrater. Bara ni kallar honom babian och monster. Inte konstigt att han inte gillar er.

Stroom Han är en säkerhetsrisk för alla ombord! Han saboterar hela resan! Han är ett otyg!

Kloots (lugnt) Mynheer Stroom, ni är hysterisk.

Filip Här kommer Johannes.

Stroom (får genast panik) Hjälp! Rädda mig! (flyr när Johannes, en björn på leklynne, visar sig på scenen. Sjömännen samlas runt Johannes.)

en matros Det är rätt! På honom, Johannes!

matros 2 Slit i tu alla hans löjliga peruker!

3 Hur kan en superkarg vara så dum att han tar honung in i sin hytt med en björn ombord?

4 Dansa för oss, Johannes!

1 Mera! Mera!

2 Vi gör Johannes till superkarg!

3 Nej, vi gör honom till kapten!

4 Alla våra olyckor kommer av superkargen, men ingenting kan hända oss, för vi har även Johannes ombord!

Hillebrandt Kapten, jag ser ett moln.

Kloots Var?

Hillebrandt Och det är inget moln som bara försvinner. (ger kikaren åt kaptenen.)

Kloots Det är just faran med det här stillastående vädret på dessa breddgrader. Det förebådar alltid storm. Och om det då dyker upp ett litet moln vid horisonten, som bara hänger där och vägrar försvinna, så blir det ingen liten storm.

Filip Är det allvarligt, kapten?

Kloots Det kan inte bli allvarligare.

Schriften (dyker upp som från ingenstans) Jo, det kan alltid bli ännu allvarligare, hi-hi! (flinar)

Kloots Var är superkargen, Schriften?

Schriften Han har låst in sig på sin hytt. Han stannar väl där nu i en vecka tills han fått sina papper i ordning igen. Är det inte ett vackert moln, Filip van der Decken?

Filip Varför säger ni så?

Schriften För att jag vet vad molnet betyder, hi-hi! (flinar)

Kloots Hillebrandt, vad tror ni om molnet?

Hillebrandt Vi kan ingenting göra förrän det börjar blåsa. Vi kan bara ligga här och invänta det värsta.

Kloots Underligt att vi inte siktat ett enda av de andra fartygen sedan vi lämnade Kap.

Hillebrandt Vi höll ganska nära land. Vi strandade ju nästan. De andra kanske höll sig längre ut och blåste längre norrut.

Kloots Det är troligt. Men jag tycker inte om utseendet på det där molnet.

Filip Det verkar vara dimmoln som kommer från öster.

Kloots Det är värre än så.

Hillebrandt Och solen går snart ner.

matros 1 Ett skepp! Ett skepp!

Hillebrandt Var ser du det?

1 Där borta! (pekar rakt ut mot publiken.)

Filip Det är faktiskt ett skepp.

Hillebrandt Det är knappt att det syns.

Kloots Det borde vara på väg hitåt.

Hillebrandt Har vi tur hinner vi möta det strax innan det blir mörkt.

Kloots Det kommer hit med molnet.

Schriften (listigt) Det kommer hit med vinden! Det kommer hit med mörkret! Det kommer hit med stormen!

Kloots Vad är det för nationalitet?

Hillebrandt (spejar i kikaren) Det kan vi inte se ännu. Det är hårt tacklat. Det verkar vara i trångmål, som om det kämpade med svåra sjöar.

Kloots Men här är kavlugnt.

Hillebrandt Inte där borta. Och det kommer hitåt.

Schriften Vi sitter fast. Vi kan inte smita.

Filip Är det sjörövare?

Schriften (listigt) Nej, Filip van der Decken. Det är bättre än så.

Hillebrandt Det kommer snabbt hitåt.

Kloots Kan du se vad det för för segel?

Hillebrandt Det stampar kraftigt. Märs- och storsegel är beslagna, och rårna brassar bidevind. Dess enda segel är bottenrevad fock, ett stormstagsegel och stormmesan. Men det gör mycket god fart.

Filip Men hur kan det vara storm där ute så nära och total stiltje här?

Schriften Filip van der Decken är naiv.

Kloots Nej, här är något som inte stämmer. Något är på tok med vädret och havet, som inte beter sig som de ska.

Schriften (listigt) Allt har sin förklaring, hi-hi! (flinar)

Kloots Har ni varit med om detta fenomen förut, lots Schriften?

Schriften Nej, men jag vet vad det betyder.

Hillebrandt Vad betyder det?

Schriften Det får ni se.

Hillebrandt Jag kan nu se hela fartyget. Sjömännen kämpar frenetiskt ombord. De har det inte lätt.

Filip Får jag se. (tar kikaren)

Kloots Varför vill ni inte tala om för oss, Schriften, vad ni vet?

Schriften Därför att det ändå är för sent.

Filip De gör slag.

Hillebrandt Kan de göra det?

Filip De vänder. Och de vänder skickligt.

Hillebrandt Det måste vara duktiga sjömän i så fall.

Schriften Världens duktigaste.

Kloots Är de engelsmän?

Schriften Nej, de är holländare.

Kloots Vet ni vad det är för fartyg?

Schriften Ja, det vet jag. De vänder och seglar bort och försvinner, men efter dem kommer det som är värre.

Hillebrandt Du menar inte....

Schriften Jo, det menar jag. (vänder sig till alla) Men vi har en chans! Vi slapp möta dem!

Filip (det mörknar plötsligt. Han tar bort kikaren.) Nu är de borta. Och solen har gått ner.

Kloots Vad var det för fartyg, lots Schriften?

Schriften Jo, det ska jag tala om för er alla! Ingen känner någonsin igen det! Det är som vilket fartyg som helst, men om man möter det i rum sjö och drägligt väder kan man känna igen det, för då vill de skicka en matros ombord! Han har då brev som han önskar överlämna. Om det går så långt vet alla ombord att de alla måste dö!

Hillebrandt (skräckslagen) Nej, inte det!

Kloots (lugn) Han bara dillar. (till Filip) Sjömansskrock. Mannen är otillräknelig.

matros 1 Vi behöver inte vara rädda för den Flygande Holländaren! Vi har ju Johannes ombord!

2 Ja! Vart tog musiken vägen?

4 Dansa för oss, Johannes!

Filip Menar du, Schriften, att vi just har sett den Flygande Holländaren?

Schriften Jag vill mena det.

Filip Och hur kände du igen honom?

Schriften Jag om någon borde känna igen honom.

Hillebrandt (chockad) Nej, det kan inte vara så illa.

Schriften Inte, styrman? Känner du inte igen symptomen? Nu vill alla matroserna bara glömma verkligheten! Johannes och dansen och musiken är inte nog! Snart kräver de genevern!

Kloots Nu börjar det. Precis lagom till natten. Aldrig har en storm kommit mera olägligt.

Hillebrandt Kan vi klara det, kapten?

Kloots Ja, om alla hjälper till.

Schriften Kapten, efter att ha sett den Flygande Holländaren vill ingen mer hjälpa till. Alla vet vad det innebär. Det är samma sak varje gång. Alla som ser den Flygande Holländaren blir lika fördömda som han. Det är som en dödlig sjukdom som omedelbart smittar av sig. Se på besättningen! De är redan berusade av sin olycka! De skrattar och spexar och dansar och sjunger, för de vet att de är dömda till undergång och att det inte finns någon väg ut. Och de vet att kaptenen som dömt dem till undergång heter van der Decken! (indikerar Filip)

Kloots (osäkert) Många heter van der Decken. Filip, vad tror ni om det här? Var det ett verkligt skepp eller en övernaturlig uppenbarelse?

Filip Jag kan inte förklara synen på något naturligt sätt. Men så är jag också på min första resa.

Schriften Ingen såg dem så noga som du, Filip van der Decken! Såg du inte de skräckslagna, glåmiga, kylslagna matroserna? Såg du inte den store skepparen med sina ihåliga ögon och sitt vilda arga stirrande med bara sin förbannelse kvar i livet över hela mänskligheten?

Filip Nej, jag såg inga ansikten. Det var för långt ifrån.

Kloots (torkar sig om pannan) Nog har jag skrattat åt skepparhistorier tidigare, men det här är fan ta mig inte vidare roligt. (Ett spökaktigt sken lyser plötsligt över scenen.) Vad är det? Är det skeppet igen?

Filip Nej, kapten. Det är bara månen.

Hillebrandt Vi vet att stormen kommer, men vi vet inte varifrån. Vinden kommer än så länge bara från varierande riktningar.

Kloots Filip, kila ner och hämta upp litet genever åt mig. Den här persen klarar jag inte annars. (Filip går.)

Hillebrandt Fler än kapten kan behöva klarna sin hjärna.

Kloots Ja, nu behövs det holländskt mod. Dikt babord! Brassa runt förrårna! Tag in mesanen! Giga upp märsseglen! Sätt fart på mannarna, Hillebrandt!

Hillebrandt Vi tvingas söderut, kapten! Vi kan icke hålla upp mot vinden!

Kloots Driver vi söderut driver vi åt helvete.

Hillebrandt Kapten! Kapten!

Kloots Det var stormasten som gick över bord! Pass på! Nu händer allting blixtsnabbt! Rensa upp här! Våra liv hänger på om vi kan få stormastriggen i havet! Annars drar den bara ner oss i en djupare grav än den Flygande Holländarens!

Schriften Den mannen har ingen grav. Allt vad vi gör är förgäves.

Kloots Håll käften, din demon, och börja arbeta i stället!

Schriften (uppkäftigt) Vad tjänar det till? Vi är ju alla förlorade.

Kloots Hillebrandt, ser du den här enögde demonen till défaitistisk lots? Man kunde tro att han fick någon sorts pervers glädje av ett eventuellt skeppsbrott. Lots Schriften, är det er avsikt att sätta alla fartygets mäns liv på spel?

Schriften De vet redan att de alla är förlorade.

Kloots Slå honom i järn, Hillebrandt! Karlen är en farlig dåre!

matros 1 Kapten! Kapten!

2 Han är sanslös!

3 Sjön slungade honom mot relingen.

4 Har han spräckt skallen?

3 Nästan.

Filip(s röst) Hur är det, styrman?

Hillebrandt Jag har brutit armen. Kompassen är förstörd. Var är lotsen?

1 Han kilade ner under däck.

Hillebrandt Hur är det med kapten?

2 Han spräckte nästan skallen. Han är fortfarande medvetslös. Han har åtminstone fått hjärnskakning.

3 Nu kvicknar han till.

4 Men han är ganska groggy.

Hillebrandt Slog blixten ner i skeppet?

Filip Nästan. Det är bäst ni går ner. Jag övertar rodret. Röj upp här på däck! Se till att få stormastens rigg över bord!

Hillebrandt Det är bra, Filip! Fortsätt så, och ni klarar skeppet!

Filip Hoppas bara att den där lotsen blev spolad över bord.

Schriften Se vad jag hittade nere under däck!

Stroom (gällt) Jag protesterar!

Schriften En fågelskrämma att utmana den Flygande Holländaren och själva Satan med!

matros 1 Och här kommer lotsen med spriten!

Schriften (gällt) Det räcker åt alla! Vi har brutit upp luckorna till brännvinskällaren! Sätt fart på musiken! Var är Johannes?

Matroser (skrattar och berusar sig) Dansa, Johannes! Dansa för superkargen! Dansa med superkargen! Häll lite genever i superkargen, så han slutar yla! Var är kapten och förste styrman?

en matros De är vrak båda två.

Schriften Det är bara van der Decken kvar. Hette inte den Flygande Holländaren just van der Decken? Det råkar väl händelsevis inte vara så, Filip van der Decken, att ni är hans enfödde son och av samma skrot och korn? Det är kanske ni själv som är vårt fartygs förbannelse?

matros 1 Håll mun, Schriften, och drick med oss!

2 Dansa med björnen!

Filip (för sig själv) Det här går för långt.

Schriften Nej, Filip van der Decken, det kan aldrig gå för långt!

matros 3 Ge den Flygande Holländarens son något att dricka!

4 Drick själv, för fan! Det är för sent att knussla nu!

2 Om vi ändå ska segla åt pipan är det lika bra att göra det med glans!

1 Du menar, hellre glad och full i döden än ledsen och dyster i livet!

2 Nej, hellre dränkt i flaskan än i havet! Ha-ha-ha!

3 Du menar, om man dränker sig i flaskan slipper man havet! Ha-ha-ha!

4 Vi slutar med hela skeppet inne i en flaska! Ha-ha-ha!

Schriften Drick mera, så länge ni kan! När vi alla sprattlar i havet får vi bara kallsupar!

Filip (för sig själv) Havet är lugnare här. Vi måste ha drivit förbi Taffelviken och kommit in i Falska Viken. Vem var det som sade, att inblåst i Falska Viken kan man bara göra skeppsbrott?

spridda röster Vi sjunker!

Hjälp!

Det var en sandbank!

Vi är i Falska Viken! Vi är förlorade!

Scen 2. Antwerpen, Filips hus.

Poots Det är ingen idé, mitt barn. Det är bara att ge upp hoppet. Du måste förstå att han inte kan komma hem mera.

Amine Han skulle aldrig lämna mig i ovisshet. Om han verkligen var död skulle han uppsöka mig som vålnad och låta mig veta det. Så länge han inte gör det måste han vara levande.

Poots Det är lönlöst, mitt barn. Se, här kommer redaren mynheer van der Uyl. Har ni underrättelser?

Amine Har ni fått höra något om Filips skepp?

Uyl (gravallvarlig) Tyvärr dåliga nyheter. Det har nu bekräftats att Ter Schelling har förlist.

Amine Nej!

Uyl Spridda vrakdelar har påträffats i Falska Viken öster om Godahoppsudden, där många skepp har förlist. Beviset för Ter Schellings skeppsbrott är hennes galjonsfigur, som några hottentotter förde hem till sin stam. De hade också ett björnskinn, som bara kan härledas till Ter Schellings kapten Kloots tama turkiska dansande björn. Det finns annars inga björnar i Afrika.

Poots Inga överlevande?

Uyl Nej, inga skeppsbrutna från Ter Schelling har hört av sig.

Amine Men om björnen överlevde kan Filip ha överlevt!

Uyl Björnen överlevde inte.

Amine Tog hottentotterna den levande, eller var den död?

Uyl Vi vet inte säkert.

Amine Där ser ni! Alltså kan ännu Filip vara vid liv!

Poots Amine, min dotter, ingen överlevde skeppsbrottet, kanske inte ens björnen.

Amine Om björnen kanske överlevde så överlevde kanske även Filip!

Poots (till Uyl) Hon är hopplös.

Uyl Låt oss inte ta ifrån hennes sista hopp, även om det förblir oinfriat i evighet.

Poots Amine! Försök få det in i ditt lilla dumma envisa huvud! Filip kommer inte tillbaka! Han är död! Huset och hans pengar är nu våra!

Amine Far, det är inte bevisat. Jag vill aldrig se dig mer förrän du har bevisat att han är död eller du accepterat att han lever. Förstått?

Poots Ta det lugnt, lilla flicka!

Amine Förstått?

Uyl Jag har uträttat mitt ärende. Det är bäst att jag går.

Amine Ut med er båda två! Jag vill aldrig se er mera!

Poots Min dotter, det var inte illa menat!

Å, Filip! Hur kunde du överge mig, jag som litade på dig och trodde på dig! Nu får jag aldrig visshet, och hoppet, det yttersta självbedrägeriet, blir det enda jag har kvar att leva för! (faller snyftande ner i en soffa. Filip kommer sakta in utifrån, något åldrad.)

Filip Amine! Vad gråter du för?

Amine (reagerar mycket långsamt och försiktigt) Filip? Det är du!

Filip Ja, Amine. Det är jag.

Amine Varför har du kommit hit? För att tala om att du är död?

Filip Nej, för att tala om att jag är levande.

Amine Men Ter Schelling förliste. Man fann inga överlevande. Man fann bara skinnet av en flådd stackars björn.

Filip Den björnen räddade mig.

Amine (börjar tro på vad hon ser) Du menar att du faktiskt lever? Du är inte bara din vålnad? (De omfamnas.)

Filip Tror du mig nu? Jag fann ett engelskt skepp utanför Kap. De förde mig direkt till Antwerpen. Därför hann jag före alla holländska nyheter.

Amine Det är inte sant!

Filip Jo, Amine, det är sant. Jag har kommit tillbaka till dig, till familjen, till vårt barn!

Amine Filip!

Filip Jag kan inte bli mera levande än jag är!

Amine (tar hans ansikte mellan sina händer) Men du har åldrats.

Filip Skeppsbrottet var en mardröm. Ingen klarade sig utom jag.

Amine (omfamnar honom igen) Så du har en björn att tacka för ditt liv!

Filip Annars hade jag drunknat. Han var den enda i besättningen som inte var dödligt berusad.

Amine Berusad?

Filip De drack sig alla fördärvade efter att ha sett den Flygande Holländaren.

Amine Så du mötte honom?

Filip På avstånd.

Amine Och skeppsbrottet följde därpå?

Filip Som en direkt konsekvens.

Poots (kommer in och stör) Vad är det för en främmande karl du har släppt in i huset? (Filip vänder sig om.) Filip van der Decken! (lamslagen av fasa.)

Filip Något åldrad men levande och en nyttig erfarenhet rikare.

Poots (alltjämt lamslagen) Jag säger då det! (får plötsligt fart på sig) Mynheer van der Uyl! Kom genast tillbaka! (rusar ut.)

Amine Så blev vi av med honom!

Filip Han har åtminstone inte sålt ditt hus.

Amine Men han sålde sitt eget och flyttade hit.

Filip Den skälmen!

Poots (kommer in med van der Uyl) Se själv! Livslevande!

Uyl Jag tror inte mina ögon! Van der Decken! Vi fick uppgifter om att Ter Schelling gått under med man och allt!

Filip Jag fruktar att jag är den enda överlevande.

Uyl Hur gick det till? Nej, stopp förresten, vänta med redogörelsen till i morgon, så får ni träffa hela kollegiet! Många vill höra allt om Ter Schellings öde. Kom till vårt kontor i morgon förmiddag.

Filip Har ni ett nytt skepp åt mig?

Poots Så ivrig att komma ut igen, Filip?

Filip Jag lämnade mycket ogjort där ute. Jag hann bara börja.

Uyl Ge er till tåls, van der Decken! Stanna nu hemma hos er hustru i några månader först!

Filip Jag hade inte tänkt mig något annat.

Uyl Då ses vi i morgon. God middag. (går med Poots.)

När man talar om trollen.... (de går ut.)

Filip Nu är vi ensamma, Amine. (De omfamnas igen.)

Amine Ska du verkligen ge dig ut igen så snart?

Filip Jag måste.

Amine Men du säger väl ingenting om din far till kollegiet?

Filip Naturligtvis inte.

Amine Bra. Det är din och min hemlighet.

Filip Och nu är jag hemma på permission. Låt oss ta vara på det, Amine.

Amine I ett sådant ögonblick ryms en hel evighet.

Filip Och vårt ögonblick är långt. Åtminstone några månader.

Amine Filip! jag trodde du var död! Jag trodde det var din vålnad! Och så är du levande och frisk! Denna lycka är mer än vad jag förtjänar!

Filip Nej, Amine. Vi har båda lidit och arbetat mycket för att förtjäna den. Men den är kort. Så låt oss ta vara på den.

Scen 3. Inför kollegiet följande dag.

en redare Så ni menar, van der Decken, att stormen kom direkt efter en långvarig stiltje?

Filip Vi såg den komma men vi visste inte varifrån. Först drevs vi kraftigt åt söder och sedan in i Falska Viken.

redare 2 Var då skeppet manöverodugligt?

Filip Stormasten bröts av som en tändsticka genast. Sedan var vi prisgivna.

3 Kunde inte kaptenen göra något åt krisen? Kapten Kloots var dock en av de bästa kaptener vi någonsin haft.

Filip Kaptenen slungades av en våg mot relingen så hårt att han kanske krossade skallen. Han kunde inte göra något sedan mera. Och styrmannen bröt armen gripen av samma brottsjö. Ej heller han kunde mer ge klara order.

Uyl Men var då inte besättningen intresserad av att klara skeppet ur krisen?

Filip Besättningen leddes sedan av en enögd lots vid namn Schriften, som genom att öppna spritförrådet lockade alla till att ge upp.

Uyl Bara så där?

Filip Han hade ett mycket destruktivt inflytande över besättningen.

redare 1 Vad var denna lots Schriften för en människa? Vet någon något om det?

2 En högst erfaren lots med ovärderlig kunskap om alla de svåraste farvatten kompaniet seglar i.

1 Men denne lots var tydligen samtidigt intresserad av att ett skepp i kris havererade. Varför?

2 Det är kanske det som är mysteriet i detta skeppsbrott. Lots Schriften hade de högsta tänkbara vitsord och rekommendationer från en imponerande karriär av rika erfarenheter. Han var kanske Hollands bästa lots på de stora haven.

1 Varför vållade han då kaos ombord på Ter Schelling? Har ni någon uppfattning om det, Filip van der Decken?

Filip Nej, det är oförklarligt. Hans agerande slog mig med förvåning och fasa.

Uyl Och ni ensam överlevde för att kunna berätta historien. Allt hänger egentligen på om vi tror er eller inte.

3 Berätta igen om er räddning.

Filip Ensam i havet kände jag ett pälsdjur under mig. Det var kapten Kloots tama sällskapsbjörn från Turkiet, som kunde dansa. Jag grep tag om hans halsband, och han simmade lugnt i land med mig på släp. På stranden ruskade han av sig och gick sin väg, men jag svimmade på den varma sköna sanden. När jag vaknade stod en hottentottman över mig med superkargen van der Strooms peruk på sig och med björnens flådda skinn över sig.

1 Båda dessa bevis har identifierats, björnskinnet och peruken. Jag anser inte vi kan betvivla van der Deckens berättelse.

2 Ni upplevde ingenting märkligt före stormen, inget osedvanligt fenomen, ingenting som kan ha lett till skrock och panik hos besättningen?

Filip Nej.

Uyl Det räcker. Filip van der Decken, vi måste tro er. Ingen motsäger er, och de bevis som finns bekräftar er historia. Man kan möjligen betvivla lots Schriftens otroliga attityd och handlingssätt. Ingen matros bidrar någonsin till att hans skepp går under.

Filip Jag medger att det är det mest oförklarliga och kanske avgörande i hela haveriet.

Uyl Ni skall på er egen begäran snarast få ett nytt fartyg. Det blir Batavia som seglar om två månader. Ni har fått plats som andre styrman.

Filip Vart går hon?

Uyl Till Indien.

Filip Jag accepterar.

Uyl Det gläder oss. Det är vår mening, att ni troligen visat prov på stor karaktärsfasthet och sinnesnärvaro i en situation då tydligen alla andra ombord helt tappat huvudet efter kaptenens och styrmannens olyckor. Troligen är det därigenom som ni även ensam överlevt. Därför visar vi er nytt förtroende — men bara som andre styrman.

Filip (bugar sig) Jag tackar.

Uyl Det var allt. Ni kan gå. (Filip går.)

Nå, vad tror ni, mina herrar?

1 Den mannen slutar som kapten.

2 Att överleva ett skeppsbrott utanför Kap är nästan omöjligt.

3 Borde vi inte ha låtit honom bli förste styrman?

Uyl Inte ännu. Han hinner nog.

1 Men kan ni fatta det där med lotsen?

2 Med sin kunskap och erfarenhet borde snarare lotsen ha överlevt än Filip van der Decken.

Scen 4. Hemma.

Amine (för sig själv) Jag är rädd för min far. Ända sedan Filip kom hem har han betett sig som om det var hans livs största missräkning att Filip överlevde Ter Schelling. Nu ligger Filip sjuk i feber, och min far är ivrig med att vilja sköta honom.

Poots Hur är det med patienten, min vän?

Amine Han är bättre idag.

Poots Jag har här ett pulver som definitivt kommer att klara krisen. Blanda det i litet rödvin och ge det åt Filip, och han vaknar upp i morgon som en ny människa.

Amine Min far är vänlig som visar sådan omsorg om Filip, men jag klarar honom själv.

Poots Men han är ju min svärson, och jag är stadens skickligaste läkare. Vad är väl då naturligare än att jag skulle ge honom mina yttersta omsorger?

Amine Ge pulvret åt mig, så ska jag blanda det åt honom.

Poots Så ska det låta! Vi har ju båda det största intresse av att han tillfrisknar i god tid före sin nästa resa.

Amine (blandar pulvret i rödvin, för sig själv:) Något är galet. Pulvret är svart men grumlar inte vinet utan löser sig fullständigt. Jag får inte ge Filip denna drog.

Poots Min dotter, vad väntar du på?

Amine Förlåt, jag är bara så trött efter allt vakande vid Filips sida.

Poots Naturligtvis. Låt mig gå upp med rödvinet till honom.

Poots Nej, min tös, det är en av mina mest undergörande arabiska dekokter.

Amine Det låter farligt.

Poots Det är farligt bara om det missbrukas. I en säker läkares hand är det enbart välsignelsebringande. (tar glaset och går uppåt.)

Seså, Filip, snart är krisen över! Nu ska du få sova, och sedan börjar livet! (går upp.)

Amine (tar fram det andra glaset med drogen) Någonting får mig att misstänka en argan list. Men varför skulle min far vilja Filip något ont? Han har ju sin egen förmögenhet och behöver inte Filips arv. Men mycket vill ofta ha mer. Kan far vara så förblindad av girighet att han faktiskt kan önska Filip ur livet? (Poots kommer ner.)

Poots Sådärja! Medicinen är administrerad. Om min diagnos är riktig kommer den att göra susen. Men varje läkare, även den bästa, kan ju ibland även ta fel.

Amine Sover han?

Poots Nej, inte ännu.

Amine Då går jag upp till honom och vakar. (går raskt upp och glömmer det andra glaset kvar.)

Poots (helt ensam) Kan hon misstänka något? Aldrig i livet. Den sista mänska en kvinna tror något ont om är hennes far. Hon är bara upphetsad. Och när Filip är borta finns jag bekvämt till hands som den ende som kan trösta henne. Men vad är det här? (ser det andra glaset.) Hon har tydligen hällt upp en slurk åt sig själv också. Det kan jag behöva själv för att lugna nerverna. Så, Filip! Skål för din undergång! (sveper glaset.) Aaaah! Den satt gott! Jag beklagar, Filip, att du inte gick åt på din första resa, och jag orkar inte vänta till din andra. Jag vill ha ditt hus och guld nu, innan min dotter föder dina barn, för sedan får jag det aldrig! (häller upp mera vin åt sig.) Man blir ju törstig av det här. Men det går över. Filip dukar bara under en gång, och sedan är det över. Sedan är jag ensam igen med min enda dotter. (dricker) Fan vad man blir törstig och sömnig av det här. Jag kanske skulle ta mig en lur. (lägger sig i soffan. Gäspar.) Håhåjaja! Den som sover syndar inte, sade mördaren när han gick och lade sig efter det perfekta mordet! (somnar in. Det ringer på dörren. Poots vaknar inte. Det ringer igen. Amine kommer ner.)

Amine Far, vill du svara? (kommer ner ordentligt) Han hör inte. Var är han? Vad är detta? (ser det tomma glaset.) Han har druckit sin egen drog! Men var är han? (finner honom i soffan. Det ringer igen.) Far, vakna! Det ringer! (ruskar Poots, som ramlar ner i golvet utan att vakna.) Himmel! (Det ringer igen.) Vad har jag gjort för att förtjäna detta? (skyndar till dörren och öppnar. Det är fader Seysen.)

Seysen Förlåt att jag stör. Jag ville bara höra om patientens hälsa.

Amine Ack, fader Seysen, det har hänt en förfärlig olycka! Kom in!

Seysen Vad är det? Är patienten död?

Amine Nej, Filip är på bättringsvägen. Men min far....

Seysen (ser situationen) Men vad har hänt?

Amine Jag satt uppe hos Filip när ni ringde på dörren. När det ringde igen kom jag ner för att se varför far inte öppnade. Jag såg honom då ligga i soffan. Jag kom ner och försökte väcka honom. Då föll han sanslös ner på golvet....

Seysen (har snabbt undersökt Poots) Min fru, er far är död.

Amine Det var det jag fruktade!

Seysen Han måste plötsligt ha fått slag. Han låg i soffan, sade ni?

Amine Han låg inte när jag gick upp. Han pratade med mig då. Men när jag kom ner låg han i soffan.

Seysen Han måste plötsligt ha blivit trött och gått och lagt sig. Typiskt. Och vin har han tydligen också druckit.

Amine Hur sa?

Seysen Här står ett tomt vinglas bredvid soffan.

Seysen Arma flicka! Det har blivit för mycket för henne.

Filip (visar sig) Vad är det för ett hallå där nere?

Seysen Filip, hur är det med er? Ni borde ligga till sängs! Er svärfar är död, och er hustru har dånat.

Filip (skyndar ner) Hur är det med henne? Amine, vakna! Det är jag, Filip! (tar hand om henne.)

Amine (vaknar) Filip!

Filip Behöver du något?

Amine Be prästen komma tillbaka senare.

Filip Ni hörde, fader Seysen?

Seysen Ja, men detta är högst olämpligt. Er far, Amine, dog utan den sista smörjelsen. Jag måste åtminstone få ge honom en postum absolution, fastän han inte var någon god katolik.

Filip Fader Seysen, visa då någon respekt för den avlidnes enda barn och försvinn när hon ber er!

Seysen Som ni vill, mynheer. (går men smusslar med sig glaset.)

Filip Nå, Amine, nu är vi ensamma. Vad har hänt?

Amine Min far försökte mörda dig.

Filip Vad säger du?

Amine Han gav mig ett arabiskt pulver att blanda i ditt rödvin. Jag gjorde som han sade, men när han ville ge dig glaset gav jag honom ett annat glas. Sedan kom han ner och jag gick upp. Medan jag satt hos dig tömde han glaset med drogen. Och han dog.

Filip Du milde! Men varför ville han mörda mig?

Amine Han var rik, Filip. Men rikedom förblindar. Han ville ha dina pengar också. Han förlät dig aldrig att du inte strök med i Ter Schellings skeppsbrott.

Filip Och han orkade inte vänta på nästa skeppsbrott.

Amine Det får inte bli något mera skeppsbrott, Filip, inte nu när jag skall ha barn.

Filip Man kan inte bestämma över havet, Amine. Men det första skeppsbrottet är det svåraste att överleva. Vi har större chanser i fortsättningen.

Amine Du måste leva för mig och mitt barn, Filip.

Filip Du vet att det finns ingenting jag hellre gör. Men först måste vi få liket ur huset. Förtjänar han en anständig begravning?

Amine Han var min far, Filip, om han ock kanske älskade mig för mycket.

Filip Du menar att han var svartsjuk på mig?

Amine Han hade levt ensam med mig i nästan hela sitt liv.

Filip Han ska få den anständigaste tänkbara begravning. Det är bäst jag hämtar fader Seysen och en doktor, så att allt blir korrekt.

Amine Ja, nu kan du hämta honom och alla samhällsgamarna. Nu kan de förtära min far.

Filip Tycker du inte om fader Seysen?

Amine Jag litar inte på honom. Min far förbannade hans fördomsfullhet och vidskepelse.

Filip Vi behöver dock fader Seysen för att få ner din far i jorden.

Amine Men låt det bli det sista han gör för oss. Jag tål inte hans snokande här.

Filip Som du vill, min älskade. (omfamnar och kysser henne.)

Amine Du verkar plötsligt helt återställd.

Filip Den goda verkan av det vin som din far gav mig överträffade hans vildaste förväntningar. (kysser henne.)

Akt III scen 1. Ombord på Batavia.

Kapten Tromp Vi har haft god tur på denna resa, försten.

Struys Ja, kapten, en otroligt god tur. Allt har gått oss väl i händer, och tur med vädret har vi haft nästan hela tiden.

Tromp Framför allt har vi lyckats med vårt uppdrag att överföra två hundra femtio man till Ceylon och Batavia! Och nu har vi bara hemresan kvar. I jämförelse med de sträckor vi tillryggalagt är det nu bara ett stenkast hem till Amsterdam.

Struys Är det Sankt Helena där borta?

Tromp Det stämmer det. Men jag ser någonting där borta.

Struys Känner ni er bättre nu, Filip van der Decken?

Filip Ja tack, förste styrman. Jag har aldrig mått bättre på hela resan.

Struys Så glåmig som ni var i början kunde man tro att ni väntade att all världens olyckor skulle drabba oss. Men vi har haft tur hela vägen.

Filip Och ingenting gläder mig mera. Men vad är det där?

Tromp (tar bort kikaren och räcker den till Struys) Det är en liten båt med ett antal medtagna personer ombord, förmodligen skeppsbrutna. De styr mot oss, och vi måste ta upp dem.

Struys (tittar i kikaren) Ja, de är tydligt skeppsbrutna.

Tromp Dreja bi! Redo för bärgning!

en matros Hur många är det?

Struys Bara en båt men minst sjutton personer, bara män.

matrosen Typiskt skeppsbrutna. Så seglar vi också i Atlantens stormigaste vatten. Sankt Helena har inget gott rykte.

Struys Men de lever. De har klarat sig. Så länge det finns liv finns det hopp.

Tromp Lägg ut linorna!

Filip (ropar nedåt relingen) Orkar ni ta er ombord?

röst (utanför) Med räddningen i sikte orkar man vad som helst!

Kapten Groots (möter Batavias kapten, sträcker fram handen) Kapten Groots från Pamir.

Tromp Välkomna ombord. Detta är Batavia på väg till Amsterdam.

Groots Vilken tur!

Tromp Har ni drivit omkring länge?

Groots Efter två veckor siktade vi äntligen Sankt Helena när ni uppenbarade er. Hellre ett skepp på väg hem än Sankt Helena!

Mateo (hälsar) Fader Mateo, portugisisk jesuit från Japan.

Tromp Välkommen ombord. Ni har mycket att berätta, kapten Groots. Får jag erbjuda er min kajuta? (Kaptenerna går ner.)

Filip Vad gör en portugisisk jesuit från Japan bland skeppsbrutna holländare?

Mateo Det är en lång historia, min son. Men värst av alla mina upplevelser var detta sista skeppsbrottet.

Filip Vad hände?

Mateo Alla mina landsmän dräptes till sista man på Japan. De hade dräpt mig också om jag inte överlämnat mig åt holländarna, som också var mina fiender men som inte ville dräpa mig. De skickade mig i stället ur landet, då de menade att jag motarbetade deras intressen. Med på samma fartyg var en av de värsta skurkar som någonsin utsugit en koloni. Han var den ende på vårt skepp som förolyckades, som om meningen med Djävulsskeppets dom var att han ensam och ingen annan skulle straffas.

Filip Djävulsskeppet?

Mateo Ja, det som kallas den Flygande Holländaren.

Filip Har ni sett det?

Mateo Ja, för tre dagar sedan. Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Alla blodtörstiga japaner var ingenting mot detta hemska spökskepp.

Filip Hur såg det ut?

Mateo Tala inte om det! Vi såg det aldrig.

Filip Men ni sade ju just att ni såg det?

Mateo Vi såg en skuggbild av det. Ingenting annat. Det var ytterst otäckt. Det var mitt i natten, det var fullmåne och himlen var klar. Vi förde bara bramsegel, och jag gick upp på däck för att njuta av den bländande vackra natten. Du vet, att ingenting kan vara så vackert som en fullmånesnatt på havet i tropikerna. Då såg jag bara två kabellängder ifrån oss liksom en stor boll av dimma. Och vi kunde inte segla ifrån den, fastän vi gjorde god fart. Den liksom följde med oss. Och då hörde vi röster från dimman. Jag larmade genast vakten, som larmade styrmannen, som väckte kaptenen. Vi trodde först vi var förföljda av pirater. Men det var helt vanliga sjömän. Deras röster ekade över vattnet.

Filip Så ni hörde dem men såg dem inte?

Mateo Alla hörde dem hur tydligt som helst.

(röster utifrån) Håll skarp utkik där för, hör ni!

Ajaj, kapten!

Vi ser inte foten framför oss i tjockan!

Fartyg på styrbords bog, kapten!

Gott, ring i skeppsklockan! (En skeppsklocka klämtar.)

Ajaj, kapten!

Allt klart, kapten!

Ge fyr!

Filip Nå, och sedan?

Mateo Det var det förfärligaste. Vi hörde kanonskottet, och i samma ögonblick var dimman och rösterna och skeppet försvunnet, som uppslukat av luften.

Filip Så ni såg skeppet?

Mateo Vi såg svaga men tydliga dimkonturer av skrovet i vattnets månsken.

Filip (till de omgivande skeppsbrutna) Talar prästen sanning?

de skeppsbrutna Vi såg alla samma sak.

Varje ord är sant.

Vi hörde alla kanonskottet och rösterna.

Även kaptenen.

Allt är sant.

Mateo Jag förstod ingenting men var bara rädd. Sedan förklarade dessa herrar för mig att det fanns ett fenomen som kallades den Flygande Holländaren som ingen någonsin blev klok på men som alltid förde olycka med sig.

Filip Och sedan kom stormen?

Mateo Nej, skeppet sprang läck utan storm. Det fanns ingen förklaring till det. Ingen kunde finna eller stoppa läckan, så vi måste överge skeppet. Presidenten från det holländska faktoriet i Japan var redan med oss i slupen när han envisades med att vilja gå tillbaka ombord och rädda en kista med diamanter och pärlor och andra ädla stenar. När han då gick ombord igen kantrade skeppet och sjönk plötsligt. Vi måste ro snabbt därifrån för att inte dras med. Vi väntade i fall han åter skulle komma upp till ytan, men det gjorde han aldrig.

Filip Och han var en stor skurk, sade ni?

Mateo Den största tänkbara. Det var vi portugiser som upptäckte sjövägen till Indien, Kina och Japan. Vi hade en betydande koloni i Japan och omvände många till kristendomen, när holländarna kom dit och gjorde oss äran stridig. Denne president förtalade oss för shogunen, så att han inledde ett utrotningskrig mot oss portugiser. Detta ledde till omfattande inbördeskrig på hela Japan, ty många japaner var redan katoliker. 75,000 man dog på båda sidor, men shogunen och hans hedningar segrade, varefter fyra hundra tusen kristna på Japan förföljdes och torterades till döds. Ansvarig för detta var i första hand den holländske faktoripresidenten.

Filip (till de andra) Är det sant?

en matros Det är sant. Presidenten var en rik och grym girigbuk.

en annan Men hans politik var god för Holland och oss holländare. Och han blev omåttligt rik.

Filip Och så mötte han den Flygande Holländaren, och han förlorade genast allt, både pengar och liv, medan ni alla klarade er. Är det inte en märklig rättvisa skipad av ett fantomskepp?

Mateo Jo, det kan man kanske säga.

Filip Kom, mina vänner! Jag bjuder er alla på skeppets lager av portugisiskt portvin! Det kan ni alla behöva! (De skeppsbrutna jublar.)

Mateo Min son, min berättelse tycks göra er glad?

Filip Ni anar inte hur glad. Men mest beror det väl på att jag nu snart får komma hem och träffa min ljuva hustru.

Mateo En tyfusepidemi lär härja i Holland.

Filip Vad säger ni?

Mateo Vi hörde det från holländska fartyg i Kap. Jag säger det inte för att oroa er utan bara för att förbereda er.

Filip Tack, fader. Vi kan alla behöva stärka oss då med ert hemlands välsignade katolska portvin.

Mateo Är ni katolik?

Filip Ja, den enda katoliken ombord.

Mateo Ni är då inte holländare?

Filip Jo, men jag har min familj i Antwerpen.

Mateo Föräldrar och syskon?

Filip Nej, bara hustru och kanske ett barn.

Mateo Gud vare med din hustru i så fall, min son.

Scen 2. Hemma.

röst (uppifrån) Är det doktorn?

Seysen Å, är det ni.

Filip Vad är detta, fader Seysen? Huset i förfall, fönsterluckorna förbommade, och var är min hustru?

Seysen Försiktigt, min son. Låt oss ta det lugnt och gå ner och samtala. Er fru är mycket sjuk. En tredjedel av befolkningen har strukit med i denna epidemi. Jag väntar doktorn hit när som helst.

Filip Hur är det med henne?

Seysen Hennes kris skall just kulminera.

Filip (vågar nästan inte fråga) Och barnet?

Seysen (drar en djup suck) Där började problemen. Ert barn var dödfött.

Filip Och hon har varit sjuk sedan dess?

Seysen Tag er samman, min son. Men tack och lov att ni är tillbaka. Gick resan väl?

Filip Alltför väl.

Seysen Inga spökskepp den här gången?

Filip Vad vet ni om det?

Doktorn (kommer) Goddag, goddag. Är detta mannen?

Filip (reser sig) Ja.

Doktorn Tack och lov att ni är hemma. Det kan rädda hennes liv.

(till Seysen) Är hon fortfarande medvetslös?

Seysen Ja.

Doktorn Jag går genast upp till henne. (går försynt upp.)

Seysen Er fru har yrat mycket under sin sjukdom. Hon bär på en tung börda som har med era bekymmer att göra. Problemet med er far vållar henne ett övermänskligt lidande.

Filip Vem kan lida mer än min far?

Seysen Så ni tror att er moders hallucinationer var verkliga? Ni tror verkligen på ett spökskepp?

Filip Fader Seysen, med mig hem har jag en portugisisk jesuit som själv har upplevt detta spökskepp. Han kommer att vara min gäst medan jag är hemma. Kan ni tvivla på en jesuits ord?

Seysen Ja, tills jag får se och höra honom.

Filip Jag sprang före honom hem för att genast få träffa min hustru. Han förutspådde att min fru kunde vara drabbad av sjukdom. Han borde vara här när som helst. (Fader Mateo kommer.) Här är han. (reser sig.) Välkommen, fader Mateo. Detta är ert hem. Ni hade rätt. Min fru är svårt sjuk. Doktorn är uppe hos henne nu. Tack för att ni förberedde mig.

Seysen (reser sig) Så ni har sett spökskeppet, fader Mateo?

Mateo Vem är ni?

Seysen Fader Seysen, familjen van der Deckens katolska biktfar.

Mateo Jag tillhör jesuitorden. (De hälsar.) Ja, jag har upplevat spökskeppet.

Seysen Menar ni att det var av djävulen eller av Gud?

Mateo Åtminstone var det övernaturligt. Den saken är klar.

Filip Hur är det med henne?

Doktorn (kommer ner) Hon sover. Hon kan klara krisen. Men ta det lugnt. Överraska henne inte, herr Filip, utan låt henne bara gradvis få veta att ni är hemma. Hon får inte utsättas för någon chock.

Filip Tack, doktorn.

Doktorn Ingen orsak. Jag kommer tillbaka. (går)

Seysen Av vad jag fått höra från fru van der Deckens mun har jag skäl att förmoda att spökskeppet är av djävulen.

Filip Vad får er att dra så absurda slutsatser?

Seysen Bara en sak. Att alla som råkar ut för detta spökskepp havererar och går under.

Mateo Endast en man gick under i vår besättning, och det var hela Asiens fördärvligaste skurk.

Seysen Alltså tog spökskeppet honom med sig till helvetet.

Filip Fader Seysen, ni drar förhastade slutsatser.

Seysen Filip, vi vet ingenting. Allt kan vara inbillning eller hallucinationer. Jag hoppas att det är det, för annars måste det vara av djävulen. Kristus har inte med förbannelse och undergång att göra.

Filip Exakt vad har ni fått veta av min hustru?

Seysen Allt vad ni berättat för henne.

Filip Och det är?

Seysen Er fars besök hos er mor. Brevet. Er uppgift. Allt.

Mateo Ursäkta mig, förstår jag saken rätt? Är den Flygande Holländaren er fader, herr Filip?

Filip Ja, fader Mateo. Det är den verklighet som jag har accepterat och som det därför är min plikt att åtgärda.

Seysen Därför, fader Mateo, menar sig Filip böra irra omkring på världshaven så länge han lever på jakt efter denna fantom för att få slut på fantomens eviga förbannelse, medan hans fru får stanna hemma och oroa ihjäl sig och bära sina missfall ensam.

Mateo Jag förstår.

Seysen Är det kristligt?

Mateo Vad vill ni göra åt saken, fader Seysen?

Seysen Hålla Filip hemma hos sin hustru, så att de blir en lycklig familj.

Mateo En rimlig och uppbygglig begäran.

Filip Skulle jag då glömma min fader?

Seysen Och hur vet du då så säkert att just detta förbannade spökskepp är din fader? Hur tror du att du ska få möta honom? Hur tror du att du kan hjälpa en fantom som inte kan hjälpa sig själv?

Filip Om inte jag kan göra det kan ingen göra det.

Seysen Du måste låta detta spökskepp och dess fantomer, vilka de än är, dra åt helvete, Filip. Annars får du aldrig någon frid eller lycka själv. Du blir bara en levande fantom själv.

Filip Fader Seysen, ni kan inte befalla över mig. Jag råder själv över mitt öde och kan bara själv avgöra vad som är rätt att göra.

Seysen Det gäller mer er hustru än er själv. Hon dör utan er.

Filip Jag kommer alltid tillbaka, och det vet hon. Hon dör inte utan mig.

Seysen Det gäller era själar, Filip. När hennes far dog tog jag med mig glaset han hade druckit ur för att analysera vad han fått i sig. Han var en ökänd droghandlare, och han var inte kristen. Nu visade glaset att det faktiskt bara var rödvin han hade druckit, men jag vet att han var muslim, och han dog som en hedning utan någons välsignelse. Din fru är hans dotter, och hon kan ha ärvt farliga konster och tankar av honom. En del av vad hon yrade om tydde på det.

Filip (reser sig, rasande) Fader Seysen, ingen bad er komma till mitt hus. Ni har alltid snokat här utan någons tillåtelse. Min hustru ville aldrig ha er här. Det är snarare er närvaro här som gjort henne sjuk än någonting annat! Ut härifrån!

Seysen Filip, ni vet inte vad ni säger.

Filip Ut härifrån, eller jag kastar ut er!

Seysen (backar) Som ni vill. (går.)

Mateo Det är aldrig klokt att reta en präst, Filip.

Filip Tror ni också att min far och hans olycksdrabbade skepp och besättning är av djävulen?

Mateo Jag visste inte att det var din far.

Filip Svara på min fråga!

Mateo Jag kan inte besvara den. Jag vet bara vad jag själv har upplevt, och hur övernaturligt det än var kan jag varken hänföra det till Gud eller djävulen. Men av Kristus var det då sannerligen inte.

Filip Ni får stanna i mitt hus, fader Mateo, på villkor att ni aldrig för något vidskepligt tal om djävulen.

Mateo Jag ska inte föra djävulen på tal.

Filip För mig är alla som fruktar djävulen och som med djävulen som ursäkt mördar så kallade häxor och kättare ingenting annat än djävlar själva! Och sådana vägrar jag ha i mitt hus! Och fader Seysen är en sådan vidskeplig dåre!

Mateo Lugna er, Filip. Jag är inte sådan.

Filip Jag hoppas det för er egen skull, fader Mateo. Nu går jag upp till min hustru. (går upp)

Mateo (suckar) I denna historia finns mer än vad någon kunde ha drömt om i sin filosofi att kunde finnas mellan himmel och jord.

Doktorn (kommer) Var är fader Seysen?

Mateo Utkörd av den äkta mannen.

Doktorn Och var är den äkta mannen?

Mateo Uppe hos patienten.

Doktorn Det får han inte vara! (rusar upp)

Mateo (kan knappt få fram orden) Är hon död?

Doktorn (lugnt) Nej, hon är återställd.

Mateo (förbluffad) Helt frisk genast?

Doktorn Nej, men en äkta man var den enda medicin hon verkligen behövde. Kom, min vän, låt oss gå ut i solskenet. Lika litet som fader Seysen behövs nu du och jag, ty det äkta paret har varandra. (tar vänligt om fader Mateo och går ut med honom.)

Scen 3. Samma scen.

Amine När jag förlorade mitt barn visste jag att det hade med ditt öde att göra. Filip, jag kan inte hålla dig hemma mot din vilja. Mitt livs främsta uppgift och plikt är att i allt stödja dig i din uppgift och om nödvändigt offra och uppoffra allt för att du ska klara det.

Filip Amine, jag vet inte vad jag vill. Rent egoistiskt stannade jag helst hemma hos dig och bildade en ordentlig familj med barn och barnbarn och glömde och uppoffrade allt svårt bara för att få leva för dig och lyckan. Men det går inte. Det bleve för ensidigt. Lika starkt drar mig min faders öde ut mot havet och stormarna bortom Kap och dess mysterium. Krafterna är lika starka och motverkar och neutraliserar varandra, så att jag blir hängande i mitten, som en obeslutsam åsna svältande mellan hötapparna.

Amine Och det löser ingenting. Båda prästerna är helt eniga om att du borde stanna hemma och glömma fantomen. Jag vill också helst att du stannar hemma men är inte lika övertygad om att det är rätt.

Filip Du är god, Amine.

Amine Jag har funderat länge på saken. Min mor gav mig säregna gåvor i arv, Filip.

Filip Den arabiska prinsessan från Zanzibar?

Amine Ja. Att jag är hennes dotter kommer vi aldrig ifrån.

Filip Kunde hon någon konst som kan lösa mitt dilemma?

Amine Jag tror det. Hon kunde konsten att frambesvärja sanningens drömmar. Om någon stod inför ett omöjligt val kunde hon med en viss drog försätta honom i sömn med sådana drömmar att han vid uppvaknandet visste klart besked. Är du villig att pröva en sådan metod?

Filip Fader Seysen skulle fördöma det som trolldom.

Amine Det handlar inte om fader Seysen nu. Båda prästerna är borta. Jag vet vilka droger som erfordras. Min fars drogapotek är bevarat helt intakt. Det är bara för oss att sätta i gång.

Filip Är du själv villig att ta den risken, Amine? Tänk om jag får veta att jag måste ut och stanna ute?

Amine Jag tror att chanserna är lika stora för den andra möjligheten. Det kan mycket väl hända att du inte drömmer någonting alls. I så fall får prästerna rätt, och din fars öde och spökerier kan avfärdas som rena nojan. Och då får jag ha dig hemma.

Filip Sätt i gång, Amine. Ju förr, desto bättre.

Amine Allt är redan klart. Du behöver bara lägga dig ned. Jag skall tillreda elixiret. (Filip lägger sig ner. Amine blandar till en drog med stor noggrannhet och försiktighet.)