Tragedi i fem akter av

Christian Lanciai.

Detta mitt 30-e dramatiska arbete tillägnas Cecilia Brandt,

en oförbätterlig skönhetsälskare liksom jag själv,

med tacksamhet för en än så länge 28-årig obruten vänskap.

Göteborg 20.7.1989

von Pfordten, Bayerns statsminister

Konung Ludwig II av Bayern (1845-86, krönt 1864)

Greve de la Rosée, gammalt statsråd

Konung Maximilian II, Ludwigs fader, konung 1848-64

dennes läkare

von Pfistermeister, konungens hovsekreterare

två borgare, herr Schmidt och herr Bauer

Richard Wagner, extravagant operakompositör

Karl Eckert, hans vän i Stuttgart

dennes betjänt Hans

Kejsarinnan Elisabeth av Österrike

Hans von Bülow, dirigent, Franz Liszts svärson, Wagners bästa vän

Cosima, hans hustru, sedermera Wagners andra hustru

Baron von Lutz, statsråd, senare statsminister

Kronprins Fredrik av Preussen

en tjänare hos Wagner i Triebschen

en tidningspojke

en tjänare hos Hans von Bülow

en sydtysk dräng från Alperna

Furst von Hohenlohe, statsminister av Bayern efter von Pfordten

Doktor von Gudden, primitiv psykiatriker

Otto, Ludwigs bror

Konung Ludwig I av Bayern (1786-1868, krönt 1825, avsatt 1848)

Lola Montez, balettdansös, hans älskarinna

Johannes Brahms

Anton Bruckner

Fjodor Dostojevskij

Leo Tolstoj

Ivan Turgenev

Marie Antoinette

Ludvig XIV

Ludvig XV

Joseph Kainz, skådespelare från Wien

Greve von Dürckheim, konungens adjutant

Mayer och Weber, tjänare på Neuschwanstein

Osterholzer, kusk

Zanders, konungens kurir

borgare och prästerskap, tjänare och vårdpersonal

Handlingen äger rum i Bayern och Schweiz under senare hälften av 1800-talet.

Copyright ã Christian Lanciai 1989

Akt I Scen 1. Augusti 1863. Residenset i München.

Otto von Bismarck Och vem är denne unge man?

von Pfordten Det är vår kronprins Ludwig.

Bismarck Vet du vem jag är, blåögde sköne yngling?

Ludwig Ja. Ni är vårt rikes och det sydliga katolska tyska folkets störste överman och fiende. Ni önskar krossa våra traditioner.

Bismarck Sköne yngling, jag vill endast krossa Österrike, som vill dominera litet för högdraget.

Ludwig Om ni krossar Österrike krossar ni all tyskhetens historia.

Bismarck Det menar också Österrike. Men jag vill blott hindra Österrike från att stoppa upp all tyskhetens historia. Jag vill blott förlossa Tysklands fria framtid.

Ludwig Men på Österrikes, alla tyska katolikers och demokratins bekostnad.

Bismarck (till Pfordten) Herre Gud! Kronprinsen är ju röd!

Pfordten Han är rätt känd för liberala ställningstaganden, men han vill blott försvara Bayern.

Bismarck Och det gör han väl. (till Ludwig) Min vän, om du i framtiden en dag behöver hjälp, så vänd dig då till mig. Fastän jag är en preussare så vill jag för dig vara onkel Bismarck. Är det bra?

Ludwig Ni är en framgångsrik politiker, furst Bismarck. Jag beundrar er moraliskt hänförande energi.

Bismarck Och ni imponerar på mig med ert frimodiga sätt att ta er egen blåögdhet på allvar.

Ludwig Vi i huset Wittelsbach har alltid först och främst försvarat vår kultur mot översitteri från dilettantiskt håll.

Bismarck Vem kallar ni en dilettant?

Ludwig Envar som hellre tar till våld än läser böcker.

Bismarck (till Pfordten) Han är klok, det medges. — Kronprins Ludwig, ni vet mer än vad er ålder kräver. Jag är glad att jag fick träffa er.

Ludwig Jag skall bevara i mitt minne era ord om att när det behövs tillkalla onkel Bismarck.

Bismarck (trycker hans hand) Det är bra, min son. Låt oss brevledes alltid stå i god kontakt.

Ludwig Det vill jag göra.

Bismarck (går med Pfordten) Han vet ingenting om politiken. Därför vågar han fromt demonstrera sin idealism, som nog tyvärr försvinner den dag han blir konung. Men hans käcka ungdoms klara nylle skall jag alltid minnas. (de går)

Ludwig Ensam står jag kvar, en gäst hos verkligheten, en estet till kronprins, som med blott skönhetens ungdomliga rätt tror mig långt bättre veta vad som bäst är för all världen än all världen. Denna värld behöver skönhet, ty dess mänsklighet är inte vacker. Det ser jag nu redan.

Scen 2. Kung Maximilian II:s dödsbädd. 10 mars 1864.

Pfordten Ers majestät, de holsteinska ständerna är kallade.

Maximilian Då har jag gjort min plikt. Nu må Bismarck få ett helvete.

Pfordten Är det något mera jag kan göra för ers majestät?

Maximilian Nej, ty jag kan inte göra mera själv. Dra åt skogen bara, med all världens politik.

Pfordten Jag rekommenderar mig.

Maximilian Ja, det gör du rätt i, bara du försvinner. (Pfordten går.)

Hur är det med mig, doktor? Tål jag rycken?

Läkaren Ni bör ta det lugnt, ers majestät.

Maximilian Får jag ha några samtal mera?

Läkaren Ej för många. Helst ej mer än ett.

Maximilian Då är min sista önskan att få tala vid min äldste son tronföljaren.

Läkaren Den må beviljas. (ger ett tecken till en tjänare, som går ut.)

Maximilian (till biktfadern) Därefter tillhör jag er.

Ludwig Hur mår ni, far?

Maximilian Som jag ser ut. Jag skall ju till att dö. Kan man må bättre än vad man gör då? Din fråga är absurd liksom du själv, och du kan inte mena allvar med att ställa den.

Ludwig Min far, jag ville vara artig.

Maximilian Ingen tackar för din artighet, och med den så bedrar du blott dig själv. Min son, du var beständigt alltför snäll mot alla människor. I denna värld skall mänskor pryglas, tuktas och få veta hut! Det kan du aldrig lära dem. Försvinn, ni andra! Jag vill tala ensam med min oförbätterlige son! (de andra avlägsnar sig.)

Min son, du är för vacker och för god för denna världen. Du borde ha blivit kvinna och ej man. I jungfruns tecken är du född, och du är liksom stämplad med jungfrulig oskuld, som är den högst stående och vackraste av alla mänskosläktets egenskaper. Men du skall bli konung efter mig. Du tvingas av min bortgång till politiker på livstid, och i politiken finns det ingen oskuld och ej någon plats för sådan. Världens verklighet skall slita sönder all din sköna oskuld lem för lem och obönhörligt tills du ingenting har kvar förutom bitterhet. Det grämer mig därför att du nu skall bli kung. Din bror är dock än mera olämplig än du. Det finns ej annat val.

Ludwig Min far, bespara mig bekymmer för mig själv.

Maximilian Vad har en döende förälder väl att känna annat än bekymmer för det liv han lämnar kvar? Min son, vi har ej någonsin förstått varandra. Du har hatat mig för att jag hållit dig för hårt och strävat efter att bekämpa dina later — nej, tyst! Inga invändningar! Du var ej någonsin min son. Du var i stället som min stackars fader, en sentimental och blödig svärmare, som politiken tvingade från scenen. Men han lever än och är långt lyckligare än jag själv. Han hade kanske rätt som föredrog vanvettigt slöseri på kärlek, konst, arkitektur och skönhet framför verkligheten. Men som konungar av en självständig oavhängig stat så har vi dock ett ansvar. Hela världen sammangaddar sig mot oss, min son. Du får det inte lätt. Det finns en bov i norr som heter Bismarck som försöker krossa alla tyska självständiga stater med sin preussiska och militära översittardisciplin. Det passar undergivna platt-tyskar och protestanter men ej oss mer frisinnade bayrare och österrikare. Vi är den starkaste av alla stater i det gamla frityska förbundet, och med Österrike står vi ensamma mot Bismarcks övermakt och rofferifasoner. Han skall ej sky några medel. Vad du än må syssla med som konung måste du beständigt sätta Bayerns frihet först och om så krävs försvara Bayerns oavhängighet mot hela världen.

Ludwig Ingenting kan fälla oss och Österrike, allra minst grovt preussiskt barbari.

Maximilian Du känner icke ännu politiken. Din idealism är icke osårbar mot Bismarcks grovare metoder. Mot en pansrad näve räcker inte medeltida drömmar, vackra tavlor ur historien, fantaster som din farlige idol herr Wagners blåa dunster eller annat skrock.

Ludwig Mot Wagner liksom mot all konst är fåfänga korpraler som herr Bismarck ganska futtiga och obeständiga.

Maximilian Min son, du kan ej längre drömma såsom konung.

Ludwig Far, du kan ej hindra mig ifrån att drömma, inte ens när du är döende! Om jag ej mer får drömma eller dyrka allt vad som är skönt så kan jag lika gärna gå i graven före dig.

Maximilian Då är du oförbätterlig. Jag har försökt gottgöra allt vad min herr fader fuskade bort statens ordning med, och ingen kan förneka att jag varit samvetsgrann och god som landets intendent och fader. Bliv ej som din farfar, som ju nästan gjorde bort sig så totalt att landet nästan upphörde att existera.

Ludwig Far, jag skall försvara Bayerns suveränitet mot alla grobianer som den där kulturbankrutte Bismarck, som ni är så rädd för. Jag är inte rädd för någon drummel utan heder.

Maximilian Du är alltför hederlig och rättrådig till sinnes för att kunna fatta ondskans väsen och hur man hanterar det. Din tid blir inte lätt, min son. Jag avbröt min semester i den varma södern kallad hit till plikterna av mitt upprörda folk, som blivit skrämt av Bismarck. Att jag avbröt friden och min kur för Bismarcks skull blev min ruin och gjorde mig till Bismarcks första offer.

Ludwig Sluta nu att tala om den preussiske korpralen.

Maximilian Jag försöker bara varna dig.

Ludwig Jag fruktar ingen politik i hela världen, ty jag älskar människan för hennes ädla skönhets skull, som enbart finns i konsten.

Maximilian Du är helt din farfar upp i dagen. Svärma då, min oförbätterlige son, men fall åtminstone då ej till föga för så billiga och lätta stycken som den där lycksökerskan Lola Montez.

Ludwig Min far, jag älskar ingen kvinna utom min kusin Elisabeth.

Maximilian Och det är kanske tur för dig. Du kan behöva Österrikes kejsarinna bakom ryggen när det kniper. Det var allt, min son. Låt prästen komma och förlösa mig från detta tillblivande lik. (Ludwig reser sig, går ut och hämtar prästen.)

Ludwig Min far, förlåt att jag ej kunnat likna dig.

Maximilian Det är ej ditt fel. Ingen mänska rår för sin personlighet, och ingen har med framgång lyckats stå emot sitt öde. Allt jag mer kan önska dig är att du en gång skall få dö ej mindre lugnt och fridfullt än din far, om än en sådan önskan kanske är befängd och fåfäng. Gå nu, son. Låt prästen göra sitt för livet som nu knappast mer är mitt.

Scen 3. Det församlade statsrådet. 12 mars 1864.

Ludwig Den allsmäktige Guden har kallat min dyre, högt älskade fader ifrån denna värld. Jag kan inte ge uttryck åt alla de känslor som fyller mitt hjärta. Den uppgift som väntar mig är stor och tung, men jag vågar förtrösta på Gud, som skall uppfylla mig med sin kraft och ge mig av sin upplysnings ljus så att jag rätt skall fylla den. Jag vill regera i trohet med den ed som jag här har svurit och i överensstämmelse med den heliga och okränkbara författning som har ägt bestånd här i Bayern nu i nära fem hundra år.

Pfordten (till några statsråd bredvid sig) Detta är allt de konventionella och vanliga fraserna som varje nykrönt monark måste upprepa.

greve de la Rosée Men visst gör Ludwig det väl, som om han även menade allt vad han sade. Hans inlevelse bär ej något spår av hyckleri.

Ludwig Mina älskade bayrares välfärd och tyskhetens storhet skall vara det mål jag skall sträva till såsom monark.

Pfordten Dessa ord hör ej till traditionen. Det är en personlig och helt ny manifestation.

Rosée Vänta bara. Han är inte färdig än.

Ludwig Ja, jag skall passa på att lägga fram mitt program. Att jag är landets konung är ej en tom titel. Det är ett tungt ansvar, och jag ämnar leva upp till detta ansvar. Jag själv ämnar deltaga i alla regeringsärenden, jag ämnar ej bli en bakgrundsfigur som min far utan snarare visa mig som mitt lands ledare; liksom min kejsarkusin och kollega i Wien, Österrikes Franz Josef, från början i revolutionsåret 'fyrtioåtta omedelbart visade sig som en sann autokrat. Även Bismarck i Preussen för fram en stark ledarprofil, och jag ämnar att göra det samma, förvisso långt hellre till godo för Wien än för det ganska fula Berlin. (lågmält skratt bland statsråden) Men det nordtyska ilskna förbundets politiska frammarsch framtvingar en klar och beslutsam profil här i söder som motvikt. Italien har plundrats på all sin lokalpatriotism, pluralism, underbara monarkrikedom och i viss mån därmed på sin charm och sin särprägel. Tyskland får icke gå samma väg. Därför blir min politik mot all unitarism och befrämjar allenast partikularismen. Ju fler stater vi har i Tyskland, dess större är friheten även i Tyskland. Därför tror jag det är i samtliga tyskars intresse att varje tysk stat går sin egen väg — och jag själv ämnar gå min med vårt Bayern.

Pfordten Det gläder oss, ers majestät, att ni fastän så ung ändå är såpass klarsynt och vettig.

Rosée Vi hoppas med hela vårt statsråd och folk att ni alltid må vara så upplyst som ni är idag.

Pfistermeister Hela världen är upplyst av ert fagra unga konstnärliga anletes friskhet, och folket ser upp till er som till sin sol. Ni har inlett en ny dag i Bayerns historia med glädje och friskaste vindar. Vi önskar blott att denna kungliga sol aldrig må gå i moln.

Ludwig Jag skall göra mitt bästa. Men först av allt gäller det att göra Bayerns folks bästa. Jag ber, mina herrar, att vi icke längre må dröja med att ta i tu med vårt arbete.

Scen 4. Utanför Frauenkirche i München.

Kyrkklockorna ringa, och allt är smyckat till kröningsfest.

En borgare till en annan Vad tror du om vår nye kung?

Den andra borgaren Han är för ung.

Borgare 1 Det är inget omdöme. Ung kan vem som helst vara, och är man ung är man också lätt alltför ung.

Borgare 2 Våra kungar brukar inte vara så märkvärdiga.

1 Hans farfar var nog så märkvärdig. Han föll ju för baletthoppan Lola Montez, den där Franz Liszts avlagda älskarinna, och slösade bort statens finanser på det meningslösa uppförandet av praktfulla byggnader.

2 Han var galen. Därför fick han också abdikera.

1 Men medge att han betydligt förskönade vår stad och vårt land.

2 Ingen tackar en monark för det goda han gör om det kostar pengar. Om en bayrare får välja mellan att titta på en vacker byggnad eller en vacker tavla eller i sin tomma plånbok, så tittar han i sin tomma plånbok och struntar i allt annat.

1 Men det är väl egentligen inte alldeles rättvist? Bör man inte glömma och förlåta andras synder men hedra och bevara minnet av deras förtjänster?

2 Minnet av Ludwig I:s förtjänster slipper vi aldrig. Vi måste se hans slott varje dag.

1 Men i jämförelse med honom var väl ändå kung Max ganska tråkig?

2 Tråkig, ja, men pålitlig. Han kunde åtminstone prata med oss över en sejdel öl, och man fick säga till honom när han misstog sig.

1 Får man inte det med vår nye kung då?

2 Han har något som fjärmar oss ifrån honom. Han umgås inte med vanliga mänskor. Han dricker inte, han tycker inte om nöjen, han tycker inte om att synas i onödan, han är inte det minsta folklig, och i stället har han det värsta och farligaste av allt, nämligen idéer.

1 Vad har han för idéer?

2 (lägre) Det sägs att han är förtrollad och besatt av skönhetens väsen.

1 Vad betyder det?

2 Att han troligen blir en galen slösare som sin farfar. Bayrarna kommer under hans regeringstid att få upptäcka sina tomma plånböcker igen.

1 Nu kommer processionen. Där har vi kardinalärkebiskopen av München själv.

2 En högtidlig tråkmåns som aldrig kan le.

1 Och där har vi kungen.

2 Akta dig. Du kan bli förtrollad som han.

1 Vad är det för fel i att vara Europas skönaste monark?

2 Det kan ha fatala följder för den nation han regerar, för om han är tillräckligt vacker kan folket frestas till att följa med honom ut på vilka galenskaper som helst.

1 (lyssnar inte) Har du själv någonsin sett en grannare furste?

2 Du är redan bedårad och förlorad för honom som alla andra. Akta dig. Han kan bli en förförare av hela tyskheten.

1 Tyst! Han säger något.

2 Säg inte att han tänker hålla tal nu också!

1 Jo. Han talar till folket.

2 Det fattades bara det. Då är han en svärmare och redan förlorad.

1 Tyst! (Kung Ludwig II blir synlig. Bredvid kardinalärkebiskopen håller han ett improviserat tal till de närmaste omkring sig.)

Ludwig Tack, gott folk, för era hyllningar, men festen är ej ännu slut! Den har blott börjat! Här inleds ett nytt kapitel för vårt Bayern, för allt tyskt i världen och för hela världen, ty min avsikt är att härska blott för att försköna denna krassa trista gråa solkiga vardagliga och bleka värld. Vår värld behöver skönhet, ty det är vad som mest saknas. Bayern råkar vara ett av världens bildskönaste länder med sin vildmark, sina vilda alper, sina sjöar, djupa dalar och vilt forsande och rika floder, sina slott och sin barock och sina ridderliga traditioner. Låt oss aldrig glömma att vår ätt skänkt Tyskland tre förnäma kejsare! Vi har en uppgift och ett kall, som det är min plikt såsom konung att förvalta; och jag lovar er, att härifrån, från detta brinnande romantiska och innerliga hjärta i mitt bröst, skall skönhet flöda ut, berika hela Bayern och välsigna hela världen med de vackraste tänkbara drömmar fromt manifesterade i verkligheten!

2 Förstod du något?

1 Bara att han ville skönhet och att han var skönheten personifierad själv.

2 Det kommer att gå över. Politiken tål ej skönhet och skall krossa honom.

1 Du är hjärtlös.

2 Nej, blott realistisk. Alla vet att denne kung är överkänslig som sin broder sedan barnsben, och att den som överkänslig är blir djupast sårad av naturens verklighet och hårdast trampad under verklighetens fötter.

1 Det är inget ont att vara känslig. Tvärtom är det blott en fördel, och det onda finns i så fall hos majoriteten människor som saknar känslighet.

2 Att vara okänslig är fördelaktigt på så sätt att man då kan försvara sig och hävda sig.

1 Att vara känslig är en större dygd, ty man kan då ej skada eller såra andra.

2 Bättre är att såra andra än att själv bli sårad.

1 Vi får se. Jag tror att denne unge artonårige monark skall påstå motsatsen och hålla på sin mening.

2 Blott till skada för sig själv i så fall.

1 Men måhända till all världens glädje, nytta och uppbyggelse.

2 Jag hoppas du har rätt. Åtminstone blir han i så fall inte fåfäng.

Akt II Scen 1. 14 april 1864.

Pfistermeister Har ers majestät något mera uppdrag för mig?

Ludwig Jo, det var en sak till. Hämta hit Richard Wagner.

Pfordten (bestört) Kompositören?

Ludwig Ja, just kompositören. Jag vill lära känna honom.

de la Rosée Men varför i all fridens namn en sådan man?

Pfistermeister Kompositören Richard Wagner uppehåller sig så vitt jag vet inte i München, ers majestät.

Ludwig Finn då reda på honom och för honom hit.

Pfistermeister Är det en befallning, ers majestät?

Ludwig Ja, det är en befallning, och ännu mera, det är en konungs önskan.

de la Rosée Vi vill nog avråda ers majestät från att stifta en sådan bekantskap.

Ludwig Varför det?

de la Rosée Herr Wagner är känd för, hm, sitt antastliga rykte.

Pfordten Ers majestät, det är en dålig karaktär.

Pfistermeister Han blir aldrig populär i München. Han har fått all publik emot sig var hans hemska operor än har framförts, och dessa har alltid varit ekonomiska katastrofer.

de la Rosée Vi vill å det angelägnaste avråda ers majestät från att befatta sig med honom.

Pfordten Karlen har bara skaffat sig en larmande hop av fordringsägare var han än har behagat stanna.

Pfistermeister Kommer han hit slipper ni honom aldrig och inte vi heller. Han blir en blodigel på Bayerns väl.

de la Rosée Han är inte bra för någon stat. Han är republikan och revolutionär.

Pfordten Han hade kunnat göra en god tonsättarkarriär i Dresden om han inte blandat sig i politiken och tagit parti för de radikalaste.

Pfistermeister Kort sagt, han är farlig för alla som har något med honom att göra.

Ludwig (lugnt) Herr Pfistermeister, hämta hit honom.

Pfistermeister Ja, ers majestät. (herrarna bugar sig och går under mummel.)

Ludwig Om något kan ge skönhet åt vårt tyska folk så är det Richard Wagner med sin hänryckta musik! Han har i alla dessa år förgäves efterlyst en mecenat och furste som kan rädda honom från ruin. Jag skall bli Tysklands störste konung genom tiderna helt enkelt genom att erkänna Richard Wagner som vår främste operatonsättare, och hela världen skall med tiden ge mig rätt. Vad spelar mänskans karaktär för roll om blott han är en riktig musiker?

Scen 2. Stuttgart, 2 maj.

Wagner Min vän, jag har ej något hopp. När helst jag gett mig hän åt hoppet har det bara lett mig i fördärvet.

Karl Eckert Var ej pessimistisk, käre Richard. Du är hemma här, och jag har några säkra kort bland Stuttgarts kungliga teaters styrelsemedlemmar. "Lohengrin" och "Tannhäuser" har gjort succé i Wien. Jag tror man vågar satsa på dem här. (det ringer) Vad är det nu då?

Wagner (trött) Bara det nu inte är en tarvlig fordringsägare igen som jagar mig.

Eckert Vem är det?

betjänten Någon som vill tala med herr Wagner.

Wagner (reser sig rasande) Sa jag inte det? Nu är de här! Nu är det färdigt! Snart är hela krämarhopen här på jakt efter mitt skinn! Vem är det som har lyckats följa mig i spåren ända hit? Jag trodde att jag skakat av mig hela världen!

betjänten En von Pfistermeister, konungens av Bayern sekreterare.

Wagner Vet hut! Ett dåligt skämt! Det är en bluff! Kör ut den rövaren, Karl Eckert, om du är min vän! (sätter sig)

Eckert Kör ockraren på porten, Hans.

betjänten Han vägrar låta sig avspisas, herrn. Han påstår att han följt herr Wagner genom Wien och Zürich på kung Ludwigs enträgna begäran fast han inte velat detta själv.

Pfistermeister (tränger sig in) Ursäkta mig, förträffligaste herrar, men jag hörde att herr komponisten var här inne. Jag har kämpat i två veckor för att finna honom levande och kan ej avstå från att råka honom när han äntligen nu är befintlig! Herr kompositör, jag, sekreterare von Pfistermeister, är på konungens befallning skickad hit att hämta er till München och hans majestäts beständiga beskydd.

Wagner (reser sig långsamt) Min herre, ni är galen. Ni gör narr av mig. Det kan ej vara sant.

Pfistermeister Tyvärr så är det sant, fastän jag själv personligen långt hellre sett att vi ej hade setts. Men som bevis på konung Ludwigs aktning och förtroende för er så skänker han er denna ring som sin regerings första offentliga gåva, och jag lovar er att den är kostlig. (räcker fram en dyrbar rubinbesatt guldring)

Wagner Herre Gud, jag tror jag drömmer! Detta är ju galnare än någon opera!

Pfistermeister Jag ber komma med till München på kung Ludwigs angelägna önskan.

Wagner (även till Eckert) Om han ger mig guld och säkerhet, hur kan jag då väl låta bli att utnyttja en sådan möjlighet? (till Pfistermeister) Min vän, låt oss då resa genast!

Pfistermeister Det är sent på kvällen. Jag ber er att vänta till i morgon bitti, så att jag får sova.

Wagner Och för den där kungens underliga nycks skull har ni då rest över hela Schweiz och Österrike bara för att vara den tonåringen till viljes?

Pfistermeister Herr kompositör, han är vår krönte konung! Och av huset Wittelsbach!

Wagner Ja, ja, han är väl en av de där höga hönsen då med anor och fåfänga privilegiumstraditioner till förbannelse, men han är blott en artonårig barnarumpa som fått för sig något av en fix idé! Ej någon annan potentat i Europa skulle ta i mig med tång ens!

Pfistermeister Jag delar fullständigt er åsikt, men han lät sig ej bevekas.

Wagner Och vem är då jag, att denne krönte pojke skulle bry sig om mig? En misslyckad skådespelare som aldrig ens har kunnat komponera en hel melodi! Den pojken vill väl ha mig för ett av sin fars muséer. Jag är ju en färdig man som bara möts av hån, förakt och äckel var jag än numera vågar visa något partitur....

Eckert Var inte teatralisk nu, min vän. Du har här fått en bättre chans än alla Stuttgarts möjligheter! Sumpa inte den nu, utan ansträng dig att vara kungen och herr Pfistermeister väl till lags. Du måste ju uppföra dig om du skall träffa kungen.

Wagner Ja, jag får väl träffa honom då. Herr Pfistermeister, skicka genast telegram till den där kungen att vi kommer.

Pfistermeister Ja, det skall jag göra. Annars ses vi, hoppas jag, i morgon vid stationen, herr kompositör?

Wagner Och snabb blir färden hem till München och den nye kungens pengar, eller hur, herr sekreterare?

Pfistermeister Det är min plikt att fullgöra mitt uppdrag.

Wagner Och det är min plikt att tacka ja till all så kallad generositet i världen, särskilt när den är så sällsynt.

Pfistermeister Båda tycks vi resa då till München med rätt blandade och kluvna känslor, eller hur, herr komponist?

Wagner Ni kanske men ej jag. Jag reser blott emedan jag är illa tvungen. En som haft det motigt hela livet kan ju inte säga nej när någon är så dum att han ger den omöjlige en hjälpande och utsträckt hand som dessutom är full med pengar.

Eckert Tyst nu, Richard Wagner!

Wagner Jag blott prövar denne struntförnäme byråkrat. Och skyll dig själv som bjudit mig på vin.

Eckert Du pratar alltför mycket bredvid munnen.

Wagner Ja, jag vet, det är jag bra på, och det är ju vad jag lever på som komponist. Jag kan ej göra melodier, men jag kan förvisso åstadkomma väldiga effekter med tillräckligt ackompagnemang som imponerar mest på all den dummaste publiken.

Eckert Du är över dina svackor nu. Nu börjar livet.

Wagner Eller döden? Det är något vi får se.

Pfistermeister I morgon alltså, herr kompositör?

Wagner Är ni fortfarande i huset? Hälsa kungen att jag alltid älskat honom. Jag skall genast skriva brev till honom.

Eckert Var ej alltför självutgjutande.

Wagner Var lugn. Jag skall blott skriva vad jag känner. Ser du ej, min vän, att Richard Wagner gråter?

Pfistermeister (för sig själv) Vilken olycka! (går)

Scen 3. Maj 1864.

Pfistermeister Mina herrar, vi är här för att diskutera konungens gäst Richard Wagner.

Pfordten Ju mindre sagt om honom, desto bättre.

de la Rosée Vi vill helst slippa mardrömmar, herr Pfistermeister.

Pfistermeister Just för att slippa dessa mardrömmar måste vi diskutera krisen innan den kommer, för att den kommer är säkert.

de la Rosée Vad är era fakta, herr Pfistermeister?

Pfistermeister Fakta är att herr Wagner kommit till München. Han har träffat konungen, och konungen har redan glömt sitt rike för Richard Wagner. Det första konungen gjorde var att omsluta luffaren i sina armar.

Pfordten Han är dock en kompositör, herr Pfistermeister. Låt oss inte förolämpa musorna med att kalla Richard Wagner en luffare.

Pfistermeister Mänskligt sett är han ingenting annat. Han har varit en fräck parasit i hela sitt liv, och nu har han drabbat Bayern. Det första hans majestät gjorde var att skänka honom aderton tusen gulden ur sin egen hovkassa för täckandet av herr Wagners omedelbara utgifter, det vill säga hans skulder sedan 20 år tillbaka.

de la Rosée Som engångsutgift betraktat är aderton tusen gulden ej en katastrof för staten.

Pfistermeister Just det, greve de la Rosée, just det. Som engångsutgift betraktat är det ingen katastrof. Men katastrofens lavin har fått sin start. De aderton tusen gulden har beviljats herr Wagner, men konungens löften till herr Wagner kräver mer. Hans majestät har lovat herr Wagner ekonomisk trygghet på livstid, att alla herr Wagners operor skall uppföras, att en ny teater skall uppföras med alla de modernaste tekniska attiraljer enkom för herr Wagners absurda och barnsliga operaspektakel....

de la Rosée Vad kommer dessa löften att kosta?

Pfistermeister Vi har en uppskattad utgift för herr Wagner till hösten att vänta på två hundra tusen gulden.

Pfordten Mein Gott!

de la Rosée Absurt!

Pfistermeister Frågan är, mina herrar: vad skall vi göra åt saken?

de la Rosée Hans majestät kommer att få hela folket emot sig som sin landsförviste farfar.

Pfistermeister Samtidigt är det i allas intresse att skydda tronen och huset Wittelsbach.

Pfordten Utan monarkin är Bayerns suveränitet en förlorad sak.

de la Rosée Skall vi då acceptera att det skänks bort två hundra tusen gulden av folkets pengar till den kvacksalvaren Richard Wagner?

Pfistermeister Landet har en press och en stark byråkrati. Det finns andra medel.

Pfordten Ryktesspridning? Smutskastning? Utvisslingsklickar? Sabotörer?

Pfistermeister Och spioner. Brev skall öppnas, herr Wagners privatliv skall bevakas, och allt skall rapporteras — till konungen till slut i väl redigerad oantastligt vetenskaplig rapport.

de la Rosée En god strategi.

Pfistermeister Det viktigaste av allt är dock att alla angrepp måste koncentreras uteslutande på herr Wagner. Inte ett ord får snudda vid konungen. Han får icke veta något förrän Wagners fall är färdigt förberett och oåterkalleligt.

Pfordten Vad gör vi om vi ej lyckas få herr Wagner på fall?

Pfistermeister Herr Wagner är en så självdestruktivt dålig karaktär att den möjligheten lyckligtvis är omöjlig.

de la Rosée Vad skall konungen säga när han faller?

Pfordten Vad menar ni?

de la Rosée Jag vet att konungen är känslig, och ingen av oss vill skada honom. Vad gör vi om han skadas genom herr Wagners fall?

Pfistermeister Den risken måste vi ta. Hans majestät är bara aderton år och har kanske femtio år ännu att leva om inte sextio. Herr Wagner är över femtio och redan utsliten. Jag tror inte att det ruttna trädets fall kan skada en ung frisk och ändå fullvuxen ek.

de la Rosée Jag hoppas ni har rätt, herr Pfistermeister, jag hoppas ni har rätt.

Scen 4. Maj 1864. Den Pelletska villan.

Wagner Min lycka är för stor för att med tiden kunna hålla. Denne ädle vackre unge konung är för god för denna låga värld och alltför god och oskuldsfull för mig. Hans gränslösa tillgivenhet för mig och hans allvarliga respekt för min musik, min konst och mina hedniska visioner är för djup för att med tiden kunna klara sig mot verklighetens krassa genomskådande av sanningen. Han tjusar mig, han har gjort mig minst tio vårar yngre, han har absolut förlängt mitt liv med tjugo år, och genom honom blott kan jag för första gången i mitt liv nu endast skapa, skapa och blott åter skapa! Och han skänker mig dessutom en teater för min konst allenast, ett fett underhåll och denna magnifika villa med en sådan oerhört fantastisk utsikt! Hela världen snäste åt mig och förvisade mig ner i diket, och han har nu uppenbarat sig som världens enda generösa mänska.

Käre konung Ludwig, är det ni?

Ludwig (inträder) Min lärare och mästare, jag kommer här förbi som vanligt på min dagliga visit för att beundra er och lära av er.

Wagner Ni är alltför god, min konung. Jag är skyldig er mer än ni givit mig.

Ludwig Det är min glädje att ni är tillfreds med oss och detta fria liv i Bayern. Men hur går det med musiken och arbetet?

Wagner Jag har här gjort upp en arbetsplan för fem år framåt. Nästa år så gör vi Mästarsångarna och Tristan. Året därpå gör vi Tannhäuser och Lohengrin. De följande två åren producerar vi de fyra operorna som ingår i Nibelungenringen. Sedan blir det Parsifal.

Ludwig Ni är ett magnifikt gigantiskt snille om ni på så kort tid kan fullborda så titaniska och underbara mästerverk.

Wagner Jag gjorde Tristan i ett enda andetag, och detta verk, som anses ouppförbart, är blott som ett dammkorn mot min Cheopspyramid av Nibelungenringens kolossala Babelstorn.

Ludwig Jag lovar er, min mästare, att Tristan skall bli uppförd här i München.

Wagner Det skall då bli mitt livs höjdpunkt, som allenast ni förlänat mig.

Ludwig Ni vet hur högt jag dyrkar er blott för musikens skönhets skull.

Wagner Och likväl är ni skönare än all musik i världen.

Ludwig Det tillkommer icke er att smickra mig.

Wagner Du unge sköne gudomlige man, jag smickrar ej. Jag talar blott av hjärtat. Se på mig. Vad är väl jag? En gammal skithög av en trasa som blev slängd i dikets avfall av en okunnig och obarmhärtig värld. Så kommer ni förbi och säger att just denna trasa skall förlänas sidengobelängers plats och status. Kvinnorna har övergivit mig, ty jag har blivit ful och gammal. Ni allena lyser upp min levnad och förgyller den med plötslig evighet av salighet. Och skulle jag då icke vara såpass mänsklig, att jag inte skulle börja dyrka denne sköne unge gud som är min konung?

Ludwig Mästare, jag klär ej i ombytta roller. Jag har vördat er som mästare och lärare och blir generad om ni ägnar mig den dyrkan som jag borde ägna er ensidigt för musikens skull.

Wagner Min son, jag talar ej om vördnad, andlighet, respekt och kulturella värden. Vårt förhållande har utvecklats till kärlek mellan man och man. Jag älskar dig, min vackre gosse. Inga fruntimmer vill mera ha mig, men i stället har du kommit till mig, du min fagraste Apollon, skyddsängel och underbare skönhetsgud! Nej, dra er ej tillbaka. Var ej rädd för mig. Låt mig få känna bara på ditt änglalika hår, din manliga och viljestarka haka, dessa skägglösa och friska kinder, dessa purpurröda oskuldsfulla läppar....

Ludwig Mästare, jag ber er att ej föra mig på villovägar. Jag förstår ej detta nya språk ni talar.

Wagner Det är bara vanligt kroppspråk. Har du ej haft kvinnor än, du granne yngling? Nej, jag vet att du är en naturlig oskuld, och det gör dig bara desto mera åtråvärd och änglalik för mig.

Ludwig Är det musikens makt som ni förtrollar mig så med att jag ej helt kan göra motstånd som jag borde mot den fula och förbjudna lek ni börjat dra mig in i?

Wagner Ja, min gosse, med musikens rätt förför jag dig, och den är ofelbar som maktfullkomlig. Ingenting kan stå emot musiken, inte ens Odysseus förmådde det. Glöm bort nu att du är ditt rikes konung. Tänk allenast på att du är helt oemotståndlig som den skönaste och grannaste av gossar, och att denna skönhet hos dig gör dig till en gud som kommer hela bibelns kristendom på skam.

Ludwig Min mästare, jag ber er....

Wagner Vackre gosse, låt mig blott få kyssa dig en gång. Om du ej tycker om det skall jag aldrig mera göra så, men, kungliga gudomlighet, jag vet att du skall älska det och falla.

Ludwig Ni förvirrar mig. Ej kvinnor kan förvirra så som ni nu gör.

Wagner Det är det gudomliga rusets änglalika kärleksmakt. Ge bara efter och spänn av. Musik är endast kärlek, och med dess allsmäktiga gudomliga oemotståndliga oåterkalleliga makt och rätt tar jag härmed din själ i anspråk och behåller den i fångenskap i mina fjättrars överlägsna våld för evigt.

Ludwig Mästare, ni är en trollkarl.

Wagner Ja, jag vet. Och jag är fruktansvärd som sådan. Aldrig skall jag släppa dig ifrån mig mer, du underbare pojke, som en gud barmhärtigt förde på min rucklarväg. Du skall för alltid vara min.

Ludwig Jag trodde ni var blott musik.

Wagner Musiken blott framhäver mänskans mänskliga förmågor och förstås då mest hennes potens. Min gosse, jag har aldrig saknat kvinnor så som jag skall sakna dig när du är borta.

Ludwig Herr kompositör, jag ville aldrig detta, och jag ber er att ej mera anträda en sådan farlig väg med mig.

Wagner Glöm bort för guds skull vem du är! Kom med! Släpp efter! Var en mänsklig människa! Jag skall nog visa dig och lära dig all konst på detta ljuvlighetens område.

Ludwig Herr komponist, ni glömmer att jag är en ung och sårbar man. Ni har en lång erfarenhet som ger er övertaget över mig i saker som jag aldrig ens har tänkt på. Nöj er med min aktning och min vördnad för er heliga musik. Gör mig ej mer förvirrad.

Wagner Det är ej förvirring, sköna oskuld. Det är vishet. Kärleksakten endast gör en mänska vis. I kärleken allenast finns all världens vishet. Utan kärlek är allt bara tråkighet och vettlöshet.

Ludwig Med all respekt för kärlekens gudomlighet och väsen, som jag även dyrkar, men allenast andligt. Jag kan icke dyrka köttsligt vältrande och fysisk lusta utan sans.

Wagner Men det allenast är ju kärleken, min son!

Ludwig (distansierar sig) Min mästare, jag tackar för den lärdom ni har givit mig idag men önskar att jag uteblivit från lektionen. Låt oss icke mera laborera i så farliga laboratorier.

Ludwig Jag skall resa bort i morgon, och det är nog bäst för båda att så sker. Förmodligen så blir jag längre borta än beräknat.

Wagner Du är upprörd. Har jag sårat dig?

Ludwig Min mästare, jag älskade er högt som konstnär och som tjänare åt skönhetens gudomlighet. Det gör jag ännu. Jag har endast funnit att ni har ett annat kärleksideal än jag som ej är lika vackert. Ni har allt mitt stöd som musiker, men jag befarar att det hos er som ej är musik har avlagt en tumör här i mitt hjärta. Därmed bjuder jag er med nödvändighet farväl. (går)

Wagner Min pojke! Kom tillbaka! Borta! Vad kan jag ha gjort som ej var rätt? Vad gjorde honom rädd? Det var ej blyghet. Det var något annat. Skammen lyste fram ur kungapojkens ögon, som när man blir ertappad med något fult. Men han var bara skönhet, och jag ville endast skönhet. Likväl såg han plötsligt och för första gången i sitt liv nu något riktigt fult, och det är han, till skada för sig själv, allergisk för.

Scen 5. Bad Kissingen, sommaren 1864.

Elisabeth (räcker fram handen till den inträdande Ludwig) Ryktet har då talat sant.

Ludwig Jag kom blott för att återse min bästa barndomsvän. Vad är det för ett rykte som har talat sant?

Elisabeth Att du är skönheten personifierad.

Ludwig Tål jag en jämförelse med dig, den vackraste Habsburgska kejsarinnan genom tiderna?

Elisabeth När jag ser dig, kusin, så får jag en smått kuslig känsla av att vi är alltför lika. Om vi icke var av skilda kön, så kunde vi ha varit spegelbilder åt varandra. Nu är vi i stället lika som två syskon.

Ludwig Ja, vår likhet är omtalad överallt. Och ändå är vi blott avlägset släkt.

Elisabeth Jag hör att du försmår ditt hov och dränker dig i stället i kultur och svärmerier.

Ludwig Och jag hör att du har börjat sky ditt hov för att i stället resa överallt som en zigenare.

Elisabeth Jag kvävs i Wien bland alla inskränkta missmodiga och trista uppstoppade mumier i det unkna Hofburgs och Schönbrunns menagerier.

Ludwig Och jag somnar alltid när jag stannar kvar för länge bland mitt rikes gaggiga och monotona statsråd.

Elisabeth Du har tur som funnit den där Wagner som kan ge dig andlig spis.

Ludwig Vi måste gräva fram den karlen efter att ha jagat honom genom hela Schweiz och Österrike. Han var så olycklig att han grävt sig ner i underjorden.

Elisabeth Var blev han en människa igen?

Ludwig Han hade dragit sig långt bort till hålan Stuttgart, var han redan var på dekis och mest tänkte på att ställa till med självmord.

Elisabeth Och den mannen har man kallat farlig!

Ludwig Han var aktivist i Dresden 'fyrtioåtta och var då politiskt radikal. Sitt rykte som omöjlig samhällsmedlem har han burit sedan dess.

Elisabeth Du tycker ej att han är farlig?

Ludwig Han är omoralisk, lastbar, opålitlig, nyckfull och en osympatisk egoist, men farlig är han inte.

Elisabeth Ändå flydde du från honom för att träffa mig.

Ludwig Du läser mig som om jag var en öppen bok.

Elisabeth Man talar om att du umgås för mycket med den äventyraren.

Ludwig Han lär mig mycket och han ger mig mycket av sin konst och kunskap.

Elisabeth Jag ber dig ändå att akta dig för honom. Han vill ingen mänska väl.

Ludwig Jag är ej rädd för honom. Jag är kanske ensam om att kunna rätt hantera honom.

Elisabeth Det är inte han i stället som hanterar dig?

Ludwig Är det Franz Josefs och Wiens åsikt?

Elisabeth Du är väl bevakad. En så lysande monark som du vill alla skydda.

Ludwig Wagner är min bäste vän och dessutom min ende lärare.

Elisabeth Och ändå flyr du honom för att trösta dig hos mig.

Ludwig (tyr sig till henne) Jag medger att han har demoniska baksidor som gör mig förvirrad. Han gör anspråk på min själ.

Elisabeth Jag trodde något sådant. Är det sant att du beviljat honom hundra tusen gulden?

Ludwig Nej, det är två hundra tusen. Det är en proposition till hösten.

Elisabeth Det är mycket pengar för en slösaktig och opålitlig konstnär.

Ludwig Jag är skyldig honom en teater för de största operor som någonsin har skapats.

Elisabeth Du har givit honom ett lillfinger. Han har redan sina klor i bålen och i hjärtat på dig.

Ludwig Han är Tysklands störste konstnär.

Elisabeth Men måhända även Tysklands sämsta mänska.

Ludwig Du vet mycket om hans karaktär.

Elisabeth Jag är mer erfaren än du. Jag är ju åtta vårar äldre. Jag har fött tre barn till världen och fått genomlida många prövningar och vedermödor. Jag kan uppskatta den skrävlarens musik men ej hans skrävel. Han kan komponera vackert men han gör det alltför sällan. Han förbrukar sig på åthävor, effekter och fyrverkerier utan mening. Det är bara dyrt. Han är en chauvinist.

Ludwig Vad är en chauvinist?

Elisabeth En man som leder andra i fördärvet.

Ludwig Du har genomskådat honom.

Elisabeth Det gör alla som har någon hjärna.

Ludwig Likväl godkänner du hans musik. Det är blott för musikens skull jag hjälper honom.

Elisabeth Om han ändå vore som en Mozart eller Schubert eller Mendelssohn! Men han har ingen ödmjukhet och ingen älsklighet. Han är blott stor och svulstig och hysterisk, som en bortskämd mammas gosse som i okunskap om mänskliga faktorer blint gör anspråk på enväldigt självsvåld och ofelbarhet.

Ludwig Han kan ej skada mig.

Elisabeth Det vet du icke ännu. Oskulden vet ingenting om kärlek. Sedan sjunger hon ej mer dess ära.

Ludwig Du vill varna mig för det outrannsakliga i konstens och musikens väsen.

Elisabeth Ej för konsten och musiken. Blott för dåren Richard Wagner.

Ludwig Jag skall hålla mig till konsten och musiken.

Elisabeth Gör det. Svik dem aldrig.

Ludwig Lika litet som jag någonsin vill svika dig, kusin.

Elisabeth Vi står nog närmare varandra själsligen än två normala syskon.

Ludwig Vi är båda onormala.

Elisabeth Nej, blott översinnliga och extraordinära. Vi hör till de lyckliga utvalda få som genomskådat mänskosläktet och som därför skiljer sig ifrån det. Vi behövs ej för flertalets välfärd och förkovran, vi har ingen praktiskt nyttig rent konkret funktion att fylla här i världen, mänskligheten skulle kanske till och med långt bättre reda sig om vi ej fanns, men ändå är det bara sådana som vi som gör den mänskliga tillvaron uthärdlig, ty vi är mänsklighetens vackra drömmar. Och vad vore livet utan vackra drömmar?

Ludwig Blott en öken.

Elisabeth Nyttan, välfärden och progressiviteten gör vår värld så småningom allt mera lik en öken, våra skogar kan ej skövlas i oändlighet förutan att det enda resultatet blir en öken, och då skall om inte förr all mänskligheten längta efter riktiga oaser. Finns det då ej heller kvar oaser så skall det dock finnas hägringar: odödliga och ljuva minnen av drömartade monarker sådana som vi. Republikanerna skall segra med sitt meningslösa våld, precis som Richard Wagner redan segrat över dig, men när de riktiga monarkerna är borta skall ej något kunna fylla deras tomrum utom möjligen de drömmar vi har lämnat kvar som minnen åt en ökenartad framtid.

Ludwig Du ser klart en renodlad monarks allenaste funktion i livet.

Elisabeth Ja, du oskuldsfulle vilseförda nittonåring. Lev för den funktionen. Du kan göra mycket. Bygg de sagoslott din farfar vågade blott drömma om, och utnyttja din Wagner för ditt eget konstnärliga drömska syfte. Dränk honom i pengar, så att han får skriva världens största operor, och bygg teatrar, så att de får spela dem för evigt. Giv vår arma värld de storslagnaste drömmar som en konung någonsin har drömt. Men akta dig för mänskan Wagner. Konstnären är din, den kan du utnyttja ihjäl, men människan får du ej låta komma nära din unika skönhetssjäl. Det är mitt råd.

Ludwig Jag skall försöka följa det. Jag kom just hit för att få höra något sådant. Detta råd var kanske just vad jag behövde.

Elisabeth Tack för att du kom och stannade så länge hos mig.

Ludwig Tack för att du gav mig lov, ty jag behövde det.

Scen 6. Den Pelletska villan.

Wagner Min furste! Välkommen tillbaka! Jag visste att du skulle komma tillbaka till din gamle musiker! Låt mig få omfamna dig, du den störste och ädlaste furste i världen! (omfamnar Ludwig teatraliskt)

Ludwig Herr Wagner, jag trivs ej med smicker. Det är bara råttor som smickrar mig.

Wagner Men jag har ju blott sagt sanningen! Är han ej världens mest oemotståndliga skönhetsmonark, mina vänner?

Ludwig Vem är dessa vänner?

Wagner Får jag presentera min vän dirigenten med fru, Hans von Bülow och Cosima, dotter till min vän och gamle kollega Franz Liszt, som snart själv kommer hit och besöker oss.

Ludwig (hälsar artigt) Angenämt, herr dirigent. Fru von Bülow, er far är den mest respekterade musikern i hela Tyskland idag. Det tycks mig att hans dotter är lika beundransvärd.

Cosima Ni kan åtminstone komplimentera.

Wagner Är han inte vacker, min konungslige mecenat? Han har lyft mig ur träsket och satt mig i himlen!

Ludwig Herr Wagner, jag måste få fråga, är dessa två dina tillfälliga gäster, skall de stanna länge, var bor de, och vem har inbjudit dem?

Wagner Jag har inbjudit dem hit i ditt namn, ty vad är mina operor utan en äkta fantomdirigent? Endast han kan ge min musik rättvisa.

Ludwig Är då vår herr generalmusikdirektor Lachner en man bara att köra över?

Wagner Vad gör vi med en dilettant när det finns en von Bülow?

Ludwig Han skall alltså stanna här och det för gott?

Wagner (med en kurtis) Ja, om ers majestät än vill ha min musik.

Ludwig Ni ger mig inget val.

Wagner Sedan var det en annan sak. Era ministrar herr Pfi och herr Pfo intrigerar mot mig.

Ludwig Vilka är då herr Pfi och herr Pfo?

Wagner Pfistermeister och Pfordten.

Ludwig De är mina bästa ministrar.

Wagner De smider en djävulsk komplott emot mig. Jag är tvungen att kräva att ni ger dem respass.

Ludwig Jag kan icke avskeda dem. De var redan min faders och är även mina två bästa ministrar. De sköter om landet så att ni och jag, mäster Wagner, kan ägna oss desto mer åt vår musik och kultur.

Wagner De försöker att utmanövrera mig helt från er närhet!

Ludwig Herr Wagner, jag föreslår att ni helt avstår från all politik och i stället ger hela er uppmärksamhet åt musiken. Om även herr Pfi och herr Pfo bleve era dödsfiender kan de ej röra musiken, ty den står i fullkomlig säkerhet under mitt eget beskydd. Lycka till med ert arbete, herr Richard Wagner. (går)

Wagner (till Cosima och von Bülow) Han är alltför god. Han ser ej vilka knivar som riktas mot ryggen på honom, och när stöten kommer så är det för sent för den pojken att vakna. Jag känner min värld och den njugghetens byråkrati som besjälar vårt Tyskland och får det att ruttna. Kung Ludwig har trotsat den med att med frimodighet höja skönhetens fana och lyfta den högt över världen. Det tål ej de inskränkta borgarna. Därför så börjar de arbeta på kungens undergång med att angripa hans tecken av skönhet, som är Richard Wagner. Det skall de få ångra!

Bülow Är det något allvar med din paranoia? Förföljer ministrarna faktiskt dig?

Wagner Ja. Vet ni vad skvallertanterna säger på stan? De förfäktar, att liksom hans farfar, kung Ludwig den första, förfördes av Lola Montez, vilket ledde till den kungens avsättning, har även Ludwig den andra nu blivit förförd av en viss charlatan vid namn Lolus.

Bülow Och vem är då Lolus?

Wagner Det är förstås jag. Som om jag var i stånd att förföra en konung! Jag kan inte ens ju förföra en kvinna! Men allt folkets angrepp på mig drabbar endast den utsatte konungen. Pöbeln har börjat arbeta på sin dynastis giljotin.

Scen 7. Statsrådet.

de la Rosée Ers majestät, vi har allvarliga invändningar mot komponisten Richard Wagner.

Ludwig Det har hela världen blott emedan den är dum.

Pfistermeister (till Pfordten) Han är förblindad av sin Lolus.

de la Rosée Ers majestät, bete er inte som ett barn. Herr Wagner har haft stora oegentligheter för sig.

Ludwig Det har hela världen. Även den är ju rätt dum.

de la Rosée Ers majestät, det här är allvarliga saker.

Ludwig Det är allting som jag hört förut. Ni bara tråkar ut mig med allvarliga småsaker som ni ältat med mig tusen gånger förut.

de la Rosée Lyssna nu ett ögonblick, ers majestät. Är ni medveten om att sagde Richard Wagner underhåller en förbindelse med Ferdinand Lassalle, den ökände socialisten?

Ludwig Han är en god vän med Hans von Bülow.

de la Rosée Vad gör han här? I vilken avsikt har han sökt sig hit och nästlat sig in i herr Wagners hus?

Ludwig Det kan jag svara på. Den ökände socialisten hade blivit kär. Men fadern till hans älskling var vårt sändebud i Schweiz, von Dönningen, en obönhörlig fiende till stackars Ferdinand Lassalle. Han kom då hit för att igenom vår vän Wagner böna om att få mitt stöd för äktenskapsspekulationerna. Men Wagner visade Lassalle på dörren. Därför har han nu rest hem, och hans förälskelse blir gift med baron Janko von Rakowitz, en polack. Herr greve, ni försöker göra statsaffärer av banala kärleksmelodramer.

de la Rosée Jag är glad att det bekymret är ur världen. Men är ni bekant med Richard Wagners svindlande affärer med furst Thurn av Taxis och hans nya bank?

Ludwig Vad är det för en bagatell?

de la Rosée Det är ej någon bagatell. Furst Thurn av Taxis intrigerar för att skaffa sig ett kungarike som skall heta Burgund som skall uppstå på bekostnad av de tyska staterna vid nedre Rhen och Belgien. Fursten är en svindlare och äventyrare, och Richard Wagner är hans högra hand. Dit rinner alla pengar som ni giver åt den oberäknelige boven!

Pfistermeister (reser sig) Ers majestät, vi måste kräva att herr Wagner visas ut från Bayern.

Pfordten (reser sig) Han blott skadar ert och Bayerns anseende och ekonomi.

Ludwig Jag vet ej någonting om narren Thurn av Taxis nya galenskaper, jag har aldrig hört om planerna på ett nytt Burgund, och en sådan bank kan bara gå åt helvete. Det håller ni väl med om, herrar ekonomer? Vad beträffar Richard Wagner har ni fel. Han kostar visserligen mycket pengar, men han skall om någon skaffa oss och Bayern världsomtalat anseende.

Pfistermeister Hans musik är ospelbar!

Ludwig Herr Pfistermeister, all musik är ospelbar tills den blir spelad. Se på Beethovens Kreutzersonat. Man stampade på den i vrede innan man förstått sig på den. Sedan blev den världens vackraste sonat. Jag förutspår precis det samma öde om herr Wagners ospelbara "Tristan".

Pfordten Ers majestät, den är fem timmar lång. Så länge kan ej någon stå och sjunga svåra saker oavbrutet, och så länge orkar ej publiken sitta stilla. Verket är absurt. Ni måste lägga ner det.

Ludwig Aldrig. Det är världens vackraste musik, och efter dess premiär skall hela världen därom vara enig. Ni förstår er inte på musik. Sköt ni min stat, så sköter jag musiken och hanterar jag herr Wagner.

Pfordten Ers majestät, med förlov sagt, de rykten som går kring bland folket om herr Wagner och ert umgänge med honom är ej vackra.

Ludwig Nej, det kan de icke vara, ty ni har ju själva spridit dem.

Pfordten Glöm ej er farfar, som föll för Lola Montez och därför tappade sin krona.

Ludwig Han skall åter bära den när "Tristan" har premiär. Jag har ej fallit för er Lolus.

Pfistermeister Alla vet att ni är alltför fäst vid honom.

Ludwig Ja, jag älskar honom. Det bekänner jag offentligt, och det står jag för. Jag älskade den mannen redan långt förrän jag sett honom i verkligheten, och det vet ni alla. Det är icke mannen som person jag älskar. Det är endast den musik han skapar. Det är anden bakom människan som jag uppriktigt dyrkar och tillhör för evigt. Jag har en mission som konung, och det är att göra vad jag kan för att förädla folket genom sann kultur. Blott därför har jag importerat den för er så fasansfulle Wagner, därför har jag skrotat folkets simpla nöjen, buskiskomedier och banaliteter för att konstruktivt i stället bilda folket med rejäla verk av Shakespeare, Calderón och Mozart, Gluck och Weber.

Pfordten Alla hyllar er pedagogik, men den är inte populär. De flesta vill ej bli förståsigpåare. Allt folket bara gäspar åt er föreställning av en lärare som blott vill undervisa i det trista ämnet andlig odling.

Ludwig Ni tror icke på min undervisning, men jag gör det, och när "Tristan" har premiär så skall ni även göra det när varje föreställning skall ge eko över hela världen för utsålda hus.

de la Rosée Ers majestät, vi deltar med er och beklagar er.

Ludwig Jag gör det samma, mina herrar sekreterare, med er. (går)

Pfistermeister Han älskar Wagner.

Pfordten Vi kan inget göra åt den saken.

de la Rosée (suckar) Vi har bara att uthärda "Tristans" premiär. Om det blir fiasko fick vi rätt. Men om det blir succé så får han rätt.

Pfistermeister Vi får väl nöja oss så länge med att konungen åtminstone har skrotat Wagners nya operafestspelhus.

Pfordten Om "Tristan" gör succé så får vi nog bekosta sväljandet av det teatervidundret ändå.

de la Rosée Det är en tröst att konungen ej är erotiskt fästad vid det där vidundret Wagner.

Pfordten Ja, det tycks som om herr Wagner hade känt sig frestad ensidigt.

Pfistermeister Hans frestelser är utan tal. Den där rakryggade gemålen till von Bülow, dottern till Franz Liszt, ni vet?

Pfordten och Rosée Ja?

Pfistermeister Det är nästan säkert att herr Wagner bjöd dem hit för hennes skull allenast, efter att kung Ludwig föredragit sin kusin Elisabeth av Österrike.

Pfordten Det är kanske något att arbeta vidare på?

Pfistermeister Kanske det. Om Wagner tar sig Cosima von Bülow till sin andra fru, hur går det då med konungens förhållande till Wagner?

de la Rosée Det skulle aldrig Hans von Bülow acceptera.

Pfistermeister Just precis. Och därför skulle aldrig kungen acceptera det han heller. Men för Wagner, och det vet ju alla, finns det inget som är heligt, inte ens hans närmaste väns hustru.

de la Rosée Mina herrar, dessa avskyvärda sexspekulationer anstår ej vår värdighet.

Pfordten Det är ej sexspekulationer. Det är bara hög beredskap inför Wagnerkrisens oberäkneliga möjligheter och hur dessa kan påverka konungen och vår regering.

de la Rosée Konungen blir aldrig otillräknelig som Wagner.

Pfistermeister Det är alldeles tillräckligt kritiskt att herr Wagner är det, sådant inflytande som han fått igenom konungens naiva generositet.

de la Rosée Vår konung lider bara av idealismens ädelmod.

Pfordten Men i förening med en Wagners egoistiska opportunism kan resultatet bli fatalt och ta en högst olycklig vändning.

Pfistermeister Vi måste hålla oss beredda och fortsätta hårdbevaka allt vad Wagner företar sig.

de la Rosée Ja, det är det minsta vi kan göra.

Scen 8. Possenhofen, vid Starnbergsjön, sommaren 1865.

Elisabeth Min lille bror, du har förändrats.

Ludwig Ja, jag vet. Men ändå liknar vi varandra mera nu än förut.

Elisabeth Ja, ty du har lidit.

Ludwig Kan du se det på mig?

Elisabeth Du är tystare och mera drömsk, och dina drag har fått en vek nyans av djup melankoli.

Ludwig Det är de fyra föreställningarnas resultat.

Elisabeth Du menar "Tristan"?

Ludwig Ja.

Elisabeth Jag hörde att det skulle vara blott tre föreställningar.

Ludwig Framgången var så oerhörd att det nödtvunget blev en fjärde.

Elisabeth Då är du väl glad, när allting gick så bra?

Ludwig Men efter festen kommer eftertankens efterskörds baksmällor. När man kämpar ignorerar man allt motstånd för att komma fram till segern. När man vunnit kommer bitterheten över alla fiendernas fåfänga onödiga ansträngningar blott för att jävlas med en. Då blir hämndbegär ett faktum.

Elisabeth Vem vill du då hämnas på?

Ludwig De jämförde den store Wagner med Lola Montez, min farfars kurtisan, som han förslösade bort sitt förstånd på. De skymfade den underbare sångaren herr Schnorr von Carolsfeld och hans gemål, som sjöng Isolde. De drog allting ner i smutsen, blott av oförstånd och avundsjuka. De gick till och med så långt, att de tog till med hotelser och sökte skrämma mig med att framhålla farfars öde, avsatt sedan sjutton år.

Elisabeth Men han var med vid "Tristans" premiär?

Ludwig Det var han. Bayrarna och borgarna fick därmed så de teg. Han väckte störst uppmärksamhet av alla. Aldrig trodde någon att han skulle våga visa sig igen. Men jag skall aldrig visa mig igen för dem.

Elisabeth Vad menar du?

Ludwig Herr Schnorr von Carolsfeld dog strax efter den sista föreställningen. Han stupade på scenen efter att ha genomfört sitt livs musikrollprestation. Han mördades av pressen, ryktesspridarna och byråkraterna, som i det sista kom med anslag emot "Tristan". Lågheten hos utilitarianismen tog hans liv. Jag vill ej mer befatta mig med mänsklig låghet, som finns överallt var det finns gråa vanliga normala reguljära mänskor.

Elisabeth Just så brukar även min gemål Franz Josef säga. Även Bismarck skyr att höra på musik i sällskap. Men vad har du kvar om du ej mer vill träffa mänskor? Blir du icke ensam då?

Ludwig Jag har ju dig. Och jag har Wagner. Eller hade honom. Jag har kvar min trohet till hans snille. Honom träffar jag ej mer, ty han har sin Cosima Bülow. Han har övergivit mig, men jag blir aldrig av med honom. Han har bergtagit min själ för evigt.

Elisabeth Stackars Ludwig! Bör du inte gifta dig? Du är fortfarande den vackraste monarken i Europa.

Ludwig Jag kan aldrig gifta mig med dig.

Elisabeth Men jag har dock en yngre ogift syster som är nästan lika bra.

Ludwig Jag skall försöka.

Elisabeth Bra. Det låter höra sig. Den onde Wagners demoni skall nog en riktig kvinna kunna bota.

Ludwig Wagner är ej ond. Han är min hjälte, lärare och gud. Han är min enda länk med verkligheten och den enda meningen med min regering och mitt liv.

Elisabeth Då är det sant.

Ludwig Vad är det som är sant?

Elisabeth Att Wagner har förfört dig homosexuellt.

Ludwig (förfasar sig) Av vem har du hört det?

Elisabeth Det ryktet kommer ifrån München och från folkets egen mun.

Elisabeth Men han har dock försökt? Han har väl visat sådana tendenser?

Ludwig (kapitulerar) Det var därför som jag flydde till dig i Bad Kissingen i juni.

Elisabeth Stackars Ludwig. Hela folket känner till det. Den dag Wagner föll för dig blev din ruin. Ett sådant rykte skall ditt folk ej tåla utan att med tiden tvinga dig från tronen.

Ludwig Har du något råd?

Elisabeth Du måste avstå från din gud.

Ludwig Du ber mig avstå från min själ.

Elisabeth Alternativet är en oundviklig avsättning från tronen. Då förlorar du din gud ändå, och vad som värre är: du kan då inte längre hjälpa honom ens. Om du nu låter Wagner skiljas ifrån Bayern kan du ändå fortsätta att stödja honom.

Elisabeth Älskade min broder, du har hjälpt den mannen till en position inom musikhistorien som han aldrig kan förlora. Du har räddat livet på bohemen och lyft honom upp på örnevingar när han låg i Stuttgarts rännsten. Du har givit "Tristan" århundradets operapremiär. Du kan ej göra mer för honom utom detta enda: skiljas från din mästare på det att han må leva och du själv må kunna fortsätta att stödja honom från den ädlaste och mest diskreta bakgrund. Att uppoffra honom blir din största välgärning mot honom.

Ludwig Och om jag ej vill? Vad är alternativet?

Elisabeth Broder, jag vet mer om dina sekreterare och små ministrar än du själv. Herr Pfordten och von Pfistermeister använder all makt du givit dem till att metodiskt intrigera för herr Wagners undergång. De har all pressen i sin hand, de manövrerar ryktesspridningen, och de bevakar dig och spionerar ut allt vad som skrivs och sägs av någon av er. De har Richard Wagner redan i sitt nät. De kommer att flå honom levande, om du ej räddar honom med att giva honom fri.

Ludwig Har du bevis på så fantastiska komplotter?

Elisabeth Fråga Cosima von Bülow. Hon fick hämta härom dagen Wagners arvode på fyrtio tusen gulden hos herr Pfistermeister. Din minister hade mätt ut pengarna i silvermynt i säckar. Franz Liszts dotter fick själv släpa ner de tunga säckarna och lägga dem i vagnen. Pfistermeister hade ordnat så att hela torget fylldes av publik. När flickan gråtande var färdig och hon körde bort, så sade Pfistermeisters ryktesspridarklickar till ditt folk: "Där åker Wagners älskarinna bort med kungens pengar." Hela München känner till historien och ler gärna åt den än och skakar menande på sina huvuden åt Lolus' förehavanden.

Ludwig Är det mitt folk som jag regerar som så gärna tror så fula lögner?

Elisabeth Nej, du stackars älskade oskyldige okunnige och barnafromme Ludwig, det är folket som regerar dig. Herr Pfistermeister och herr Pfordten tror att de regerar folket, men de är blott narrar som ej vet vad folket vet: att du är folket, som blir fört helt bakom ljuset av herr Pfordtens och von Pfistermeisters låga nedriga intriger bara för att slippa en uppriktig obekväm och genialisk sanningssägare som Richard Wagner. Även om du ej försakar honom frivilligt, så kommer herrarna att lyckas med sitt destruktiva anslag, ty herr Wagner har gjort bort sig. Det vet bara du och jag och folkets enklaste och hederligaste representanter. Ingen såg vad Wagner en gång ville göra med dig. Därför vet blott Gud, naturen och ditt rikes ryggrad om vad anledningen är till varför Wagner måste resa. Säkerligen kommer Wagner aldrig själv att ens förstå det.

Ludwig Offret du begär är fruktansvärt.

Elisabeth Jag ber dig avstå från en älskare, ty annars blir ni båda massakrerade av pöbeln.

Ludwig Jag skall göra som du säger.

Elisabeth Du har inget val, min stackars vän, och jag beklagar att du måste gå igenom denna världslighetens skändning av ditt ideal. Du blir ej någonsin den samme mer, men Wagner och hans övermodiga musik får leva.

Ludwig Senast han och jag var ensamma på tu man hand skisserade han ner en helt ny opera som han med allvar sade skulle bli hans sista. Den skall heta "Parsifal".

Elisabeth Det var det sista verket då som du fick ge inspirationen till.

Ludwig Din dom förstör mitt liv.

Elisabeth Kung Ludwig, vi var icke kungligheter om vi ej fick våra liv förstörda.

Akt III Scen 1.

Wagner Ludwig, jag är orolig för dig, ty du är alltför god för att med tiden kunna hålla. Världen styrs av dunkla och demoniska ohyggligt grymma krafter, som en sådan oskuld som du själv ej har en aning om och aldrig kommer att förmå försvara dig emot och aldrig heller kontrollera. Gud har upplyst världens ormgrop med en god men vingklippt ängel, och blott genom denna underbara ängel har en sådan oförbätterlig idealist som jag nu räddats undan mänsklighetens krasshets fasor. Men jag blev för styv i korken och för övermodig av den plötsliga medvinden. Jag föraktade min konung, såsom alla kungar, utan att förstå att han var annorlunda, jag förgrep mig på hans väsen, som jag trampat in i alltför många mänskors liv och öden, och det känns som om jag ej förtjänade den välfärd utan måtta som jag nu åtnjuter. Jag har mat för dagen, jag har lyx i överflöd, jag har en överdådig villa att förfoga ensam över, och jag får arbeta ostört nu för första gången i mitt liv. Jag får fritt fram med "Götterdämmerung" och kan belasta den helt som jag vill med frosserier av barocka svulstigheter. Jag har en teater genom vilken jag kan tvinga min publik att svälja vad som helst. Jag saknar icke angrepp eller motstånd, men de fiender som pepprar mig med papperskulor är som gossar små med ärtrör mot min nu stabiliserade och etablerade oantastliga fästning av musik. — Här kommer nu ett par av de där glinen. — Mina herrar, jag ber att få önska er en god och lycklig morgon! Vad förskaffar mig den äran?

Baron von Lutz Jag är skickad hit på högtidlig befallning av hans majestät. Han riktar till er bönen att ni måtte lämna München på ett par tre månader.

Wagner (skrattar) Min herre, ni har kommit fel. Den bönen måste gälla någon annan. Ludwig älskar mig.

Pfordten Herr Wagner, jag har fått ett brev idag ifrån kansliet som bekräftar att det är hans majestäts enkannerliga vilja att ni måtte lämna landet.

Wagner Vad är detta för ett skämt? Herr rådet misstar sig, herr rådet måste vara illa informerat. Ingen rår på mig, ty jag står närmast under tronen!

Pfistermeister (träder fram) Detta brev till er från konungen må tala för sig själv.

Wagner Vad är nu detta? (tar emot brevet) Kan då Ludwig återta all kärlek han har givit mig? Är han då lika trolös som all världens fasansfulla krasshet och omänsklighet?

Han säger att han älskar mig och att han är mig värdig. Han förklarar att han med gott samvete kan säga att han är mig värdig. Ändå slungar han mig ut i natten efter att ha givit mig, sin gamle mästare, allt gott i hela världen. Han tar allt ifrån mig efter att ha gett mig allt. Vad är det för en konung? — Han är svag. Jag vädrar sattyg nere i kansliernas kloaker! Herrar Pfi och Pfo, jag känner er, och jag har varnat Ludwig för er. Detta är ert verk, och ni har spelat falskt mot er monark! Ni har uppnått ert mål, jag är förlorad, men jag återkommer! Jag skall gå till botten med det här! Varenda fas av denna infernaliska intrig skall blottas och offentliggöras för historien! Ni skall ej komma undan! Framtiden skall döma er!

Pfordten Herr Wagner, vi beklagar att ni utom allting annat även är en småaktig förlorare.

Wagner Skall ni då tala om småaktighet, ni lömska etterormar, som parasiterar grymt ihjäl på er monark, som inte har en aning om vad ni är för blodsugare? Kloakvampyrer! Jag föraktar er! Och jag beklagar detta fria land, som ni så går och ruinerar och fördärvar! Ni blir Bayerns undergång!

Pfistermeister Om någon blir vårt rikes undergång, herr Wagner, blir det ni, som först förvridit huvudet på kungen, och som sedan övertalar honom till att här införa Bismarcks politik! Ni är en statsförrädare och en förrädare mot er välgörare kung Ludwig, när ni här i Bayern går den protestanten Bismarcks ärenden! Ni vill precis som han tillintetgöra all den frihet som än överlever genom blott de små men suveräna tyska staterna.

Wagner Om Bismarck kommer hit och trampar ner er är det blott vad ni förtjänar, era kackerlackor! Jag vill spy i era byxor, herrar byråkrater!

Lutz Även om ni gjorde det, så skulle det ej alls förbättra er situation.

Pfordten Herr sekreterare och herr minister, vi har gjort vår plikt. Jag anser att vi nu kan gå.

Pfistermeister Alldeles riktigt. Låt oss gå. (de vänder om och beger sig ut.)

Lutz Vi önskar er en lycklig resa, herr kompositören.

Wagner Dra åt helvete, fördömda snuskiga kalmucker! Herrar Pfi och Pfo! Jag säger Pfui åt er!

Pfordten (till Pfistermeister) Han är då teatralisk allt intill det sista.

Pfistermeister Här spiller vi blott ord i onödan på detta svin, som bara bökar all sin omvärlds välvilja mot honom ner i sin vulgära lort. Han har ej ens fått lära sig som barn att säga tack.

Lutz Så låt oss lämna honom åt sitt nersmutsade öde. Låt oss gå. (de går.)

Wagner Kung Ludwig! Du är alltså lika svag som alla andra! Ändå trodde jag att min makt över dig förädlade dig till att höja dig som furste över alla andra! Men du måste här ha låtit dig bli skrämd till feghet. Vad har tölparna använt sig av för medel? Här har någon utpressning ägt rum. I så fall skall den bli avslöjad inför hela världen! Ingenting kan krossa mig! Ej ödet kan få bukt med mig, men det förgriper sig på mina trogna. Schnorr von Carolsfeld gick åt, och Ludwig är en annan fallen man. Så snart en man helt ger sig hän åt mig, och han må vara själv hur suverän som helst, så är det säkert att han blir ett offer på min väg. En demoni behärskar och anför den tyska konsten, alla Goethes vänner och kolleger dog den ena på den andra huru unga de än var, ej Beethoven och Schubert överlevde honom ens, och jag går även fram osårbar medan alla viker undan för mig, offrade för mig för att min konst må leva. Även Ludwig, denne vackre och bedårande monark, är nu förlorad och skall vika undan för min konst, på det att denna suveränt och ensamt i framtiden må helt dominera Tyskland och hänföra det till ständigt härligare framtid. Ludwig, du tror du har offrat mig, för vad har jag ej någon aning om, kanske för den katolska politiken, men i själva verket har du prisgivit dig själv, ty ingenting kan rå på den odödliga musiken, och den som försöker skall blott själv gå under. Jag beklagar dig, kung Ludwig, och jag hoppas bara att du inte blir alldeles för förtvivlad.

Scen 2.

Ludwig Herr Pfistermeister, statsminister Pfordten och baron von Lutz, jag vet nu hur alltsammans har gått till, och jag vill blott förklara för er ett och annat. Men först vill jag ställa er en fråga. Vad i fridens namn fick er att hata Wagner så totalt och outsägligt att ni kunde vidta sådana extremt lågsinnade metoder för att få honom ur landet?

Pfordten Han var bara för odräglig.

Pfistermeister Högmod går ju före fall.

Lutz Vi ber ers majestät att inte förebrå oss något. Hela folket deltog i den landsomfattande förföljelsen av Wagner.

Ludwig Det var just vad hela folket inte gjorde. Det blott råkade se ut så, och ni själva var det som manipulerade bestämda klickar till att under tvång iscensätta den mest groteska föreställningen i detta lands historia, som alltid varit hederlig tills er komplott mot Wagner genomfördes. Till och med min farfars avsättning till följd av hans skandaler med Lola Montez var hederlig och logisk i jämförelse med detta skurkstreck från vårt lands ministrars sida.

Pfordten Med respekt, ers majestät, men ni gav själv befallning om herr Wagners landsförvisning. Ingen tvingade ers majestät därtill.

Ludwig Nej, ingen tvingade mig, men man bearbetade mig med massiva utpressningsmetoder! Medan jag är bortrest genomför ni pressens avrättning av Wagner, och när jag i sporrsträck ridit hit tillbaka ifrån Schweiz, så dränker ni mig i audienser från personer som ni övertalat till att övertala mig till att fördriva Wagner. Högadeln och prinsarna, min moder, kyrkan, hela etablissemanget ber mig att fördriva Wagner för att han har lika Bismarckska idéer som ni själva, herrar Lutz och Pfordten, och varenda en av er förfäktar samma sak: att det är folket som begär att få bli av med Wagner. Men jag har då icke ännu hört en enda röst av folket. Därför vägrar jag att sanktionera domen, och jag går till min teater för att där få höra folkets mening. Och den föreställningen ni gav på den teatern, herrar byråkrater, överträffade de överdådigaste av Potemkins mest vältaligt ljugande kulisser.

Jag gick till teatern, och jag fann att folket icke ville hälsa på mig. Jag fick höra hyssjningar i stället, och ej någon ville kasta ens en blick upp till min loge. Det kunde bara tolkas på ett sätt, och drottningen, min moder, tolkade det på det sättet. Majestätet var föraktat. Folket ville icke kännas vid sin konung. Och min moder svimmade och måste bäras ut.

Långt senare så fick jag veta vad herr Pfistermeister gett för direktiv den aftonen till samtliga vaktmästare. Det hette, "att hans majestät den kvällen undanbett sig varje hyllning från publikens sida, och att han för en gångs skull nu önskade få vara obemärkt." Och folket respekterade sin konungs önskan, som den konungen ej uttryckt eller tänkt på ens, och jag fick därför höra hyssjningar, som mamma tolkade till folkets dödsdom över Wagner. När väl Wagner sedan är fördriven kommer pressens opportuna artiga förklaringar av att ej någon någonsin avsiktligt önskat att fördriva den förträffliga kompositören Wagner. Vilket skådespel! Så skickligt genomfört, att folket trodde på det och tog det på allvar! Herrar statsråd och ministrar, ni bedrog varenda bayrare med era finter utom mig.

Pfistermeister Ers majestät, ni måste inse att vi endast ville allas och nationens bästa.

Ludwig Allas bästa utom mitt! Jag kan förlåta er den bittra farsens samtliga bedrövligheter utom lidandet ni förorsakade min mor!

Pfordten Vi ber om ursäkt.

Ludwig Era egenmäktiga förfaranden har nödvändiga repressalier att vänta. Jag skall avslöja för er en hemlighet. Jag hade landsförvisat Wagner även utan alla era förehavanden.

Pfistermeister och Pfordten (häpna) Är det sant?

Ludwig Det var beslutat av mig redan i november när jag träffade min käraste kusin Elisabeth av Österrike. Hon var bättre informerad än jag själv. Varenda ansträngning ni gjorde för att driva Wagner bort från landet var med andra ord fullständigt onödig och fåfäng, ty jag hade avstått från min mästare ändå. Men nu när han är borta slipper varken jag, ni själva eller landet honom någonsin! Det är den första repressalien.

Pfordten Vi är inte rädda för herr Wagner.

Pfistermeister Han är blott en obetydlig skrävlare som ställer till med mycket bråk för ingenting, och det har han den fräckheten att ta betalt för.

Ludwig Jag är trött på er och er okunnighet. Ni byråkrater vet ej någonting om skönhet eller ideal. Ni har avslöjat för mig genom era tokerier att jag härskar över ett dumt hopplöst folk som vill förbli så hopplöst dumt som möjligt. Dumheten har segrat, och jag ämnar att ta avstånd från den dumhetens odräglighet, som är långt mera dryg än Wagner över huvud taget kunde vara. Hädanefter skall mitt folk få se sin kung så litet som det blott är möjligt. Jag vill inte längre träffa er, högadeln, prinsarna, det krassa etablissemanget eller någon annan människa. Min enda vän var Wagner, och den vännen har ett öde skilt mig från. Jag medger att det delvis var hans eget fel, men ingenting kan gottgöra att jag förlorat honom. Jag drar mig tillbaka och blir hädanefter blott en bakgrundskonung som mest kommer att beflita sig om ensamhet och tystnad så långt bort från hovet som är möjligt och helst i skymundan djupt i skuggorna om natten. (går)

Pfordten Kan han mena allvar?

Pfistermeister Är han galen?

Lutz Nej, han är helt frisk. Men han har plötsligt tjugotvå år gammal blivit gammal. Mina herrar, han har sorg, och det är det vår plikt att respektera.

Pfordten Bara han ej abdikerar.

Lutz Om han gör det, mina herrar, är det ert fel. (går)

Pfordten Min herr sekreterare, vad säger ni om det?

Pfistermeister Han får ej abdikera mitt i Bismarckkrisen.

Pfordten Ja, det var ju det vi skulle tala med hans majestät om.

Pfistermeister Hämta honom då tillbaka.

Pfordten Tror ni det är lätt? (går skyndsamt ut)

Pfistermeister Det verkar som om hela tyska delen av Europa har fått fnatt i dessa dagar. Ludwig blir alltmer omöjlig, Bismarck drabbas av våldsamma storhetspretentioner, och som blind och galen ödesledare och olyckskoryfé går Wagner och ger olycka åt alla som blir hänförda av hans musik, och det blir hela Tyskland. Endast Österrike har förnuftet i behåll.

Pfordten (återkommer i livliga diskussioner med kungen) Men, med respekt, ers majestät, ni måste fatta ställning emot Bismarck.

Ludwig Jag har sagt er, och jag säger det igen, att jag har redan tagit ställning emot Bismarck, och en annan ställning kan ej någon tvinga mig att ta.

Pfordten Men denna ställning ni har tagit är ej någon ställning!

Ludwig Jo, det är det visst, och dessutom den enda vettiga.

Pfordten Vi kan ej hålla oss neutrala när varenda tysk stats frihet är i fara!

Ludwig Vill ni då att jag går i allians med Frankrikes Napoleon den tredje? Bismarck kommer ju med tiden att få krig med honom.

Pfordten Ni är tvungen att försvara Österrikes sida!

Ludwig Jag kan ej försvara tyskar emot tyskar. Jag kan icke delta i ett krig där tyskar slåss mot tyskar. Om Franz Josef och von Bismarck önskar slåss så är det deras ensak, men de handlar orätt om de kräver tyskars blod som offer för sitt argument. Jag vägrar delta, och den ställningen försvarar jag mot alla galna chauvinister. Om ni, herrar Pfi och Pfo, behagar driva Bayern in i kriget är det på ert eget ansvar. Jag är redan sjuk av att behöva se och höra er och alls bli påmind om att ni fatalt nog håller på fortfarande. (går rasande)

Pfordten Det går ej an. Han måste ställa upp vid Österrikes sida.

Pfistermeister Hämta honom då tillbaka.

Pfordten Skall försöka. (går skyndsamt ut igen)

Pfistermeister Svårigheten med att vara allsmäktig minister är att man är inte populär. Allt folket hatar makten och de som bär ansvaret där över, och de vet att det ej alls är kungen. Därför är vår konung populär, och därför så behöver vi ministrar vår omöjlige kung Ludwig som staffagefigur för att vår politik alls skulle kunna sväljas av det omutliga folket.

Pfordten (kommer tillbaka ensam, slår ut med händerna) Kungen är försvunnen.

Pfistermeister Då har han gett fan i oss och rest till Schweiz.

Pfordten Men varför Schweiz?

Pfistermeister Jo, där finns Wagner, och om några dagar fyller Wagner år.

Pfordten Då får vi ansvara för politiken själva utan kungen.

Pfistermeister Ni, herr statsminister, får själv ta allt ansvar. Jag är bara kungens sekreterare. (går)

Pfordten (slår ut med händerna) Vad skall jag göra? Ingen vill ta ansvar för nationen mer. Då måste jag ju göra det. Och det är bara att mobilisera hela Bayern i det nödvändiga kriget mot den äckelpottan Bismarck och hans rysliga patrask från Preussen. Skyll dig själv, kung Ludwig, för att du ej ville vara med, om ditt land går förlorat utan dig i kriget! (går)

Scen 3. Triebschen i Schweiz, 22 maj 1866.

Wagner Vad är det nu då?

Tjänaren En besökare, en kufisk resenär står utanför och önskar träffa er.

Wagner Vet du ej vem han är? Hur ser han ut?

Tjänaren Har aldrig sett honom förut. Han är en yngre man med slängkappa och slokhatt. Jag försökte visa honom bort, men han var näsvis nog att insistera. Här är den odågans kort. (räcker Wagner ett kort.)

Wagner (bestört, läser) Walther Stolzing!

Cosima Är det någon du är rädd för?

Wagner (förskräckt) Walther Stolzing! Vem i fridens namn kan känna till att Walther Stolzing existerar? Operan är ju ej färdig ännu!

Cosima Vem är Walther Stolzing?

Wagner Han är med i "Mästersångarna i Nürnberg".

Ludwig (inträder, kastar av sig slokhatt och slängkappa) Walther Stolzing, till er tjänst!

Cosima Kung Ludwig!

Wagner Ludwig, käre pojke, vilken överraskning! (kramar om honom)

Ludwig Jag har lämnat tron och spira. Jag vill inte längre vara kung av Bayern.

Wagner Vad är detta? En abdikation?

Ludwig Jag har försakat allt för att få följa er, min mästare! Låt mig få stanna kvar och dela här ert liv med herrskapet von Bülow och er själv! Vi skall tillsammans grunda en ny orden, en platonisk andlig ren gemenskap i beundran för den odödlige mästarens gudomliga musik!

Wagner Min käre Ludwig, har du blivit galen? Du kan inte svika Bayern utan vidare. Ditt land och folk är dessutom i krig med Preussen.

Ludwig Det är Pfis och Pfos förtjänst. Jag ville aldrig kriget. Jag gav fan i alltihop.

Cosima Kung Ludwig, ni är ensam av allt Tysklands furstar en monark som alla håller av och älskar. Ni är ensam kunglig bland de tjogtals tyska kungarna. Ni får ej svika världen, som beundrar er.

Wagner Åk hem till München, Ludwig, och avsätt de fräcka gynnarna herr Pfi och Pfo. Då får du fred med Bismarck.

Ludwig Pfi och Pfo får gräva själva sina gravar. De har börjat kriget, och de får i fred för mig förlora det helt själva. Ni vill alltså inte veta av att jag försakar tronen för att följa er?

Cosima Ers majestät, vem skall väl finansiera Wagners nya opera och få den uruppförd om ni ej stannar kvar i München som dess högste mecenat?

Ludwig Har Wagner skrivit en ny opera? Är "Mästersångarna" nu redan färdig?

Wagner Den blir färdig nästa år, min käre pojke. Vi behöver dig och Münchenoperan för dess premiär.

Ludwig Jag får väl stanna kvar som konung då.

Wagner Det är nog bäst för alla. Du skall se att Bismarck skonar Bayern för din skull. När Pfi och Pfo får silkessnöret efter kriget blir nog allting bättre.

Ludwig Mästare, ni avvisar er tillgivnaste lärjunge.

Wagner (ädelt) Kung Ludwig, jag ber endast att min mästare förblir min mästare och ej ödmjukar sig för mig och gör sig till min lärjunge. Ni är en bättre man än jag, kung Ludwig. Ni förtjänar tronen. Jag förtjänar inte Tyskland.

Ludwig (till Cosima) Bra att ni är här och sköter väl om mästaren så att han kan få arbeta i fred.

Cosima Min man och jag skall aldrig svika Tysklands störste tonsättares sida i hans svåra värv.

Ludwig Som människa beklagar jag att jag ej får det underbara privilegiet att få dela er så andliga och idealiska gemenskap. Törnekronan blir min arvedel i stället. Om min mästare förskjuter mig som sin förtrogne livskamrat så får jag söka upp kusin Elisabeth av Österrike och be henne att få gifta mig med hennes syster prinsessan Sofia då i stället.

Wagner Det är ingen dum idé.

Cosima Det skulle öka ert anseende och popularitet.

Wagner Då skulle det bli lättare för er att finansiera mig och mina operor och det där festspelhuset som vi ofta talat om.

Ludwig Just det. Jag tackar er för era goda råd. Jag skall förbliva konung men allenast för att tjäna er och konsten.

Wagner Ja, det låter bra.

Ludwig Och hjärtliga gratulationer till er femtiotreårsdag!

Wagner Och flydde du från Bayern för att resa hit inkognito blott för att fira mig?

Ludwig Vad annars för, du oskattbare mästare! (omfamnar honom särskilt.)

Wagner Du är fortfarande blott en ung pojke men den käraste och vackraste jag har!

Scen 4. Nikolsburg, juli 1966.

Bismarck Jaså, den bondfångaren är här! Vad vill han mig?

Kronprins Fredrik Han ber om fred för Bayern. Han är konung Ludwigs speciella sändebud.

Bismarck För den monarkens skull skall jag väl ta emot det krypet. Men han är ej värd så mycket som en loppa! Visa kräket in.

Pfordten Herr furst von Bismarck, jag är ensam skyldig till mitt Bayerns alla misstag. Straffa mig, men skona Bayern och min konung!

Bismarck Ert besynnerliga dubbelspel, herr statsminister, trotsar all beskrivning! Först förklarar ni, att varken motvilja mot Preussen eller sympati för Österrike leder er. Och sedan drar ni ut i krig mot Preussen helt på Österrikes sida! Vad är det för en befängd katolsk jesuitisk politik?

Pfordten Det hela var ett missförstånd.... Vi visste icke riktigt vad vi gjorde....

Bismarck Bayerns statsråd måste ha fått stora snurren när er konung vettigt nog tog avstånd från er österrikiska krigshysteri. Han ensam vågade att vara vettig i ert land, när han försökte hålla på en konsekvent neutralitet. Nu får han lida med sitt folk för era misstag, herr von Pfordten!

Pfordten Jag är alldeles förkrossad, som ni ser, och kan allenast be om nåd för Bayern och dess folk, men ej för mig.

Bismarck Med största nöd har jag avhållit konung Wilhelm från att få igenom sina annexionsbegär. När han ej fick det som han ville lyckades vår kronprins här med möda hindra gubben från att kasta sig ut genom fönstret. Ni har sluppit billigt undan med ert Bayern, herr von Pfordten! Era kor får fortsätta att baja där i fred och vara bayerska!

Pfordten Vi är er outsägligt tacksamma och tillgivna för er förbindlighet och nåd.

Bismarck Men lyd ett got och vänligt råd, von Pfordten. Försök inga konster mer med konung Ludwig. Han, som ni betraktar i ert statsråd som omöjlig, är den enda man i Bayern jag har någon alls respekt för. I det här förbålda kriget hade hela Bayern fel, och endast kungen hade rätt. Om ni förstått er mera på hans diplomatiska initiativ så hade det ej blivit krig alls mellan oss och Österrike. Dumheten regerade och segrade, och därför blevo samtliga förlorare. Jag hoppas, herr von Pfordten, att ni lär er något av den läxan.

Pfordten Ja, jag skall försöka.

Bismarck Spring nu hem igen till Bayern och försök att inte mera där ta era lekar så på allvar. Er regering där i Bayern är för Tyskland bara en loppcirkus.

Pfordten Jag ber att få ödmjukast rekommendera mig och återvänder full av tacksamhet tillbaka till min nåderike konung med er generösa fred.

Bismarck Ja, far iväg, försvinn du bara, stackars fjant! (Pfordten försvinner.)

Kronprins Fredrik Vad tror ni, herr minister? Skall de katolikerna där längst i söder lära något av sitt nederlag?

Bismarck Nej, aldrig. Österrike är förstockat, och det komiska smått galna Bayern är förlorat. Det blir uppslukat av Tyskland inom detta sekel, medan Österrike ruttnar långsamt snart ihjäl för att till slut disintegrera. Maktens absoluta centrum blir i framtiden Berlin, och varken München eller Wien skall erbjuda ens någon konkurrens.

Scen 5. Statsrådet i München.

Pfordten (ödmjuk och ömklig) Ers majestät, freden har blivit sluten.

Ludwig Och det utan er, herr von Pfordten. Vi nödgades sluta den bakom er rygg över huvudet på er, för ni bara schabblade, babblade och gjorde bort er hos Bismarck.

Pfordten Det bör alla veta, att greven von Bismarck är en mycket karsk omedgörlig och hänsynslös herre, som inte ens kungen av Preussen egentligen alls kan hantera.

Ludwig Den kungen av Preussen är gammal och gaggig. Om Bismarck ej fanns hade Preussen ej någonsin vållat problem för sin omvärld. Det hade då snubblat ihjäl sig på sitt eget helt sinnessjuka omöjliga kungahus.

Pfistermeister Ers majestät, tala ej nedvärderande om konung Wilhelm av Preussen. Ert eget hus är knappast friskare. Se blott på er stackars bror, som för ingenting visar nervösa symptom som tycks vara för livet.

Ludwig Herr statssekreterare von Pfistermeister, min bror Otto fick sin tillfälliga nervsvaghet endast av ert hederslösa omänskliga krig, som han tvingades deltaga i. Om han ej längre är fullt kapabel att arbeta är det ert eget fel som drog i gång detta krig som jag önskade avstyra. Krig resulterar allenast i att alla grymma män bara blir grymmare, medan de goda blir lidande kanske för livet, som Otto, min bror. Jag belastar er båda med ansvaret för denna kris i hans ungdom, som borde ha fått vara ren och bekymmersfri.

Pfistermeister Ers majestät är ej själv riktigt klok när han ger andra skulden för det att hans bror blivit nervsvag.

Ludwig Ni hör då, min käre minister, själv till det parti som förfäktar att jag själv är sinnessjuk och som med flit sprider rykten därom?

Pfordten Nu drar ers majestät helt förhastade slutsatser. Von Pfistermeister uttrycker blott oron som finns för hans majestäts hälsa, när ni flyr till Schweiz utan vidare, vägrar emottaga väsentliga audienser och helt isolerar sig på Roseninsel i Starnbergsjön. Furst Hohenlohe och greve von Blome har uttryckt allenast sin fruktan för hans majestäts eventuellt förekommande själsliga störningar.

Ludwig Dra ni åt fanders, förbannade garderobsmumier! Ni gör mera skada än nytta med era förryckta idéer och spekulationer! Nu har ni förbrukat mitt tålamod! Wagner har rätt. Det var fel av mig att icke avskeda er redan för länge sedan!

Pfordten (till Pfistermeister) Det är den där Wagner igen.

Pfistermeister (till Pfordten) Wagner borde ha skjutits från början.

Ludwig Jag hör vad ni säger, förbannade viskare! Just så där lömskt har ni gått nu och viskat bakom mig i trettio månader! Felet med er är att ni ej har någon förståelse för vad geni är! Att Wagner har oturen att råka vara ett sådant har han själv mest ont av, men ni icke blundar blott för hans geni, men ni dessutom rentav förföljer den gudabenådade mannen! Det är medelmåttor som ni som får hela vår värld att stagnera! Ni är ena hopplösa trista perukstock