- efterspel till myteriet på Bounty,

av Christian Lanciai (2003)

Amiral Hood

Styrman Fryer

Advokat John Graham

Edward Christian

William Purcell

Peter Heywood

Fletcher Christian

Kung Georg III

Sir Joseph Banks

John MacArthur

andra vittnen och närvarande vid krigsrätten i Portsmouth

Handlingen äger rum i Portsmouth, London och Sydney i Australien

efter myteriet på Bounty.

Denna epilog till ’Myteristerna’ skulle kunna infogas i nämnda spel

i sista akten mellan scen 7 och 8.

Scen 1. Krigsrätten.

Amiral Hood Mina herrar, detta är ingen vanlig krigsrätt utan en extraordinär rättegång vars huvudsyfte inte är att straffa de skyldiga - i den mån somliga anklagades skuld inte kan bevisas hoppas vi tvärtom kunna få skäl till att frikänna dem - utan i stället att ta reda på sanningen. Vi har att göra med ett oerhört brott, det värsta i brittisk sjöfartshistoria, som mera har visat sig som något av ett mysterium, ty ingen har kunnat ge en begriplig förklaring till varför det begicks. Till ytterligare försvåring av mysteriet tillkommer det faktum att varken dess huvudperson och offer eller brottets huvudansvarige kan närvara och vittna. Vi har dock en utförlig skriftlig redogörelse av löjtnant Bligh, som dock själv heller aldrig kunde begripa dess upprinnelse, medan huvudförövaren, styrman Fletcher Christian, kanske den ende som kunnat förklara det hela, befinner sig bortom lagens räckvidd, ingen vet var. Flera andra önskvärda vittnen och anklagade har heller inte kunnat påträffas.

Jag vill betona att flera av er som kunnat infinna er utan att ha haft någon del i myteriet har ingenting att frukta. Tvärtom blir era vittnesmål av särskild betydelse för vår förståelse av fallet. Jag vet, att flera av er behandlades brutalt och under all kritik under hemtransporten ombord på "Pandora", och vi kan aldrig nog beklaga förlusten av dem av er som var oskyldiga som inte överlevde detta. Det kan inte gottgöras, men inga ansträngningar kommer vi att bespara oss i försöket att rekonstruera hela sanningen.

Mr Fryer, ni var förste styrman och löjtnant Blighs närmaste man. Kan ni ge någon förklaring till varför myteriet ägde rum?

Fryer Mylord, alla vi som seglade under löjtnant Blighs befäl kan sorgfälligt vittna om att det förelåg samarbetsproblem med vem han än hade att göra med.

Hood Vill ni låta påskina att myteriet var löjtnant Blighs eget fel?

Fryer Absolut inte. Snarare var det resultatet av en naturlig utveckling, som ett åskväder eller vulkanutbrott, som ingen kunde göra något åt.

Hood Såg ni det komma?

Fryer Nej.

Hood Om alla hade samarbetsproblem med löjtnant Bligh, så måste det väl ha förekommit spänningar, som alla måste ha varit medvetna om? Var ni då som erfaren sjöman blind för den anryckande stormen?

Fryer Sir, jag gjorde vad jag kunde för att lugna ner upprördheterna.

Hood Vad gjorde ni?

Fryer Jag tog besättningens parti mot löjtnant Bligh och varnade honom för att hans övertramp skulle tas upp inför amiralitetet i London när vi kom hem.

Hood Hade sådana varningar någon hjälpande effekt?

Fryer Ingen alls.

Hood Vari bestod löjtnant Blighs övertramp?

Fryer Förfalskad bokföring. Anklagelser mot besättningen utan bevis. Brist på självbehärskning genom ursinniga taktlösa vredesutbrott. Förolämpningar av enskilda manskapsmedlemmar inför hela besättningen. Löjliga straff och överdrivet drastiska bestraffningsmetoder för bagatellförseelser.

Hood Ändå framgår det av vår undersökning att löjtnant Bligh tillgrep mildare disciplinära metoder än de flesta andra befälhavare. Likväl har hårdare befälhavares metoder inte resulterat i myteri. Ni har inte kunnat förklara myteriet, mr Fryer.

Fryer Jag vet, Sir. Det var en sak mellan löjtnant Bligh och mr Christian.

Hood Vad då?

Fryer I början av Bountys resa åt vi officerare middag tillsammans med löjtnant Bligh i kajutan på hans inbjudan. När hans klumpiga provokationer trädde fram i dagen tog vi mer och mer avstånd från honom, och den ena efter den andra vägrade fortsätta hålla honom sällskap till middag. Till slut var det bara mr Christian kvar som förblev lojal.

Hood Men även han tog avstånd till slut.

Fryer Ja. Löjtnant Bligh förödmjukade honom inför hela besättningen värre än någon annan genom att offentligt anklaga honom för stöld utan bevis.

Hood Skulle Fletcher Christian ha gjort myteri bara för en anklagelse för stöld?

Fryer Mr Christian var en gentleman, Sir. Löjtnant Bligh var det inte.

Hood Det är inte en tillfredsställande förklaring till myteriet.

Fryer Jag vet, Sir.

Hood Vad vet ni mera? Är det fler detaljer ni känner till som även vi borde känna till?

Fryer Ni har alla viktiga detaljer i mitt skriftliga vittnesmål.

Hood En detalj förbryllar oss. Efter er ankomst till Timor efter er otroliga havsresa i öppen båt under makalösa strapatser anklagades ni och timmermannen mr Purcell för nästintill revolt av löjtnant Bligh. Handlade det om ett andra myteri framprovocerat av honom?

Fryer Mr Purcell får svara för sig själv. Han och löjtnant Bligh kom alltid ihop sig, men fastän befälhavaren behandlade mr Purcell omänskligt förblev timmermannen lojal. Löjtnant Bligh kunde i blind obehärskad vrede anklaga vem som helst för vad som helst.

Hood Skulle ni säga att han var mentalt otillräknelig?

Fryer Nej, men fullkomligt obehärskad, envist klumpig intill dumhet och lika opsykologisk som en slaktare.

Hood Men likväl skicklig som sjöman, enligt er egen utsago.

Fryer Den skickligaste näst efter kapten Cook.

Hood Här har vi paradoxen: en mästerlig sjöman och fullvärdig efterträdare till kapten Cook, vars lärling han var, som inte kan ha normala relationer med vanliga människor, en beundransvärd expert som inte kan samarbeta. Är det en riktig uppfattning av kapten Bligh, mr Fryer?

Fryer Det ligger något i det.

Hood Tack, mr Fryer. En sista fråga. Anser ni att mr Christians revolt mot löjtnant Bligh på minsta sätt ägde något berättigande?

Fryer Absolut inte, Sir.

Hood Har advokat Graham någon fråga innan vittnet stiger ned?

Graham Mr Fryer, av vilken anledning upphörde ni att infinna er vid löjtnant Blighs middagsbord?

Fryer Han manipulerade med oss mot besättningen och ville bruka oss som instrument för sina brutala och klumpiga metoder mot manskapet. Fråga kadett Morrison, som tvingades piska dem med den niosvansade katten fastän han inte tål att se blod.

Graham Vad tyckte ni om mr Christian?

Fryer Alla höll av honom, ty han var löjtnant Blighs motsats.

Graham Han var en gentleman medan befälhavaren var en buse.

Fryer Dessa markeringars utveckling tilltog under hela resan.

Graham Likväl blev det till slut mr Christian som gick till övergrepp mot befälhavaren.

Fryer Ja, tyvärr.

Graham Om mr Christian var en sådan avhållen gentleman måste det väl ha krävts ganska extrema provokationer för att komma till att trotsa en så skicklig sjöman och hela flottan?

Fryer Ja.

Graham Förekom det inte tillräckligt extrema provokationer för att frambesvärja detta?

Fryer Om de förekom var det mellan honom och befälhavaren och var de av en sådan natur att ingen utomstående kunde ha någon inblick i dem.

Graham De kan alltså ha förekommit?

Fryer Ja.

Graham Tack, mr Fryer. Ni kan gå.

Fryer Jag tackar. (stiger ned)

Scen 2.

Ett ensligt hörn i en skum restaurang.

Edward Det här går bra, mr Graham, men ingen får någonsin veta att jag hjälper er med försvaret.

Graham Tror ni verkligen att ni kan rentvå er bror?

Edward Aldrig fullkomligt. Juridiken är ett ruttet och smutsigt väsen, mr Graham. Man kan aldrig få helt rätt. I bästa fall kan man få vedergällning. Det är allt. Det monstret Bligh har så totalt lyckats nedsvärta min bror skriftligt och offentligt att han aldrig skall få komma undan med det. Ju fler vittnen från Bounty som får träda fram, desto bättre, ty alla har de en och samma historia att berätta om Blighs omöjlighet som människa och min brors tragiska hjältemod. Bara de rötägg som kröp för Bligh och lät sig mutas av honom har vittnat till hans fördel och därmed avslöjat vilka kräk de var.

Graham Krigsrätten har blivit medveten om denna tendens och ämnar kalla fram så få ytterligare vittnen som möjligt.

Edward I så fall har vi åtminstone kommit ett steg framåt genom att krigsrätten insett att Blighs fall är hopplöst.

Graham Det hjälper inte de myterister som ändå måste dömas till döden.

Edward De blir martyrer i eftervärldens ögon. Framtiden kommer att frikänna dagens martyrer för mr Bligh, som kommer undan men aldrig slipper sin stämpel av evighetens domstol såsom skurk.

Graham Ni talar om den eviga rättvisan. Jag måste hålla mig till lagen.

Edward I brist på lagens rättvisa måste vi ständigt överklaga till evighetens rättvisa, som alltid finns och som alltid vinner i längden, och det är vår enda tröst.

Graham Kan det trösta er bror?

Edward Inte ens den kan trösta min bror, John. Det känner jag på mig var han än är.

Graham Tror ni han lever?

Edward Jag vet att han lever.

Scen 3. Krigsrätten.

Hood Mr Purcell, hur var er relation med löjtnant Bligh?

Purcell Det vet ni. Den sämsta tänkbara.

Hood Ändå hävdar ni att ni alltid var honom lojal.

Purcell Inte honom. Flottan.

Hood Ändå anklagade löjtnant Bligh er för förräderi och myteri.

Purcell Han var hysterisk.

Hood På vilket sätt?

Purcell Han var säker på att alla förföljde honom. Han tolkade vad som helst till myterikomplotter hela tiden tills han blev tagen på sängen den dagen i april 1789 utanför Tofoa. Han väntade sig ett myteri när som helst utom just då.

Hood Löjtnant Bligh hävdar att myteriet genomfördes så snabbt och smidigt att det måste ha varit planerat i månader.

Purcell Inte alls. Det var ett ögonblicks inspiration.

Hood Hur vet ni det?

Purcell Fletcher Christian planerade att rymma från fartyget på en flotte. Han planerade aldrig något myteri.

Hood Men även en flotte tar tid att bygga.

Purcell Ja. Vi arbetade ordentligt på den så att den skulle bära Fletcher så länge som möjligt även om vi aldrig trodde han skulle ta sig levande i land någonstans.

Hood Vilka vi?

Purcell John Norton mest och jag.

Hood John Norton var sjömannen som omkom på Tofoa, den enda av de män som förblev hos sin befälhavare som omkom på vägen till Timor.

Purcell Ja.

Hood Och det kan inte ha varit en bluff? Mr Christian gav er inte i uppgift att bygga en flotte åt honom för att maskera sina myteriplaner?

Purcell Nej. Han var förtvivlad och desperat och ville bara försvinna från fartyget.

Hood Undrade inte löjtnant Bligh varför ni byggde en flotte?

Purcell På Fletchers enträgna order hölls det fullständigt hemligt för befälhavaren. Löjtnant Bligh anade ingenting. Han var blind och korkad.

Hood Blev flotten färdig?

Purcell Ja, den var färdig dagen före myteriet och så sjösäker den kunde bli.

Hood Men i stället för att rymma gjorde styrman Christian myteri.

Purcell Ja, till samtligas stora överraskning, och till mångas stora besvikelse. Jag hade kunnat göra vad som helst för att göra livet surt för den knölen Bligh utom myteri. Där gick gränsen.

Hood Hade många ombord samma inställning till löjtnant Bligh som ni?

Purcell De flesta.

Hood Några undantag?

Purcell Betjänten Samuel, den skeppsråttan, som alla avskydde. Han var Blighs spion och nog det enda undantaget.

Hood Hur länge varade styrman Christians lojalitet?

Purcell Synbarligen ända fram till myteriet. Bligh sårade honom djupt och gjorde honom förtvivlad, ingens lojalitet sattes på hårdare prov än hans, och likväl förblev han lojal ända till slutet och hade hellre rymt på en flotte en brutit den.

Hood Ändå bröt han den till slut och värre än någon annan.

Purcell Ja.

Hood Tack, mr Purcell. - Några frågor, mr Graham?

Graham Kan man utgå ifrån, mr Purcell, att de flesta ombord, som icke deltog i myteriets genomförande, var i ungefär samma situation som mr Christian: de tålde inte löjtnant Bligh och bragtes till förtvivlan av honom men stod ut med honom ändå?

Purcell Ja, Sir, utan vidare. Myteristerna var bara en liten samling av besättningens värsta rötägg. Alla var simpla matroser utom väbeln Churchill och officeren Ned Young.

Graham (till rätten) Väbeln Charles Churchill dog på Tahiti, och officeren Edward Young är försvunnen med Fletcher Christian någonstans. (till Purcell) Varför deltog Edward Young i myteriet?

Purcell Han deltog inte.

Graham Ville han följa med er och sin befälhavare?

Purcell Nej. Han låg och sov när vi sattes på drift från fartyget. Fletcher undrade var han höll hus, och när någon sade att han fortfarande sov, sade Fletcher: "Låt honom sova. Det är bättre så."

Graham Men även Young blev pryglad av sin befälhavare.

Purcell Ja, för en bagatell, som alla andra. Young förlät honom aldrig och hatade honom men stod ut med honom.

Graham Hatade Morrison honom?

Purcell Nej, Morrison hatade bara vad han måste göra i Blighs namn.

Graham Hatade kadetten Heywood honom?

Purcell Nej. Det hade han ingen anledning till. Han blev aldrig bestraffad.

Graham Men han såg andra bestraffas och stannade med myteristerna ombord på Bounty. Bligh kallar honom en av myteristerna.

Purcell Han tvingades stanna kvar ombord mot sin vilja. Det var flera stycken. Morrison, Heywood, Stewart....

Graham (till rätten) Kadetten Stewart omkom ombord på Pandora vid dess förlisning.

Heywood (reser sig) Han satt fastkedjad som en galärslav i Pandoras fängelse på däck fastän han var oskyldig!

Hood (strängt) Ni får tala när ni blir kallad, mr Heywood.

Heywood Förlåt mig, Sir, men sanningen måste fram.

Hood Det är vi alla eniga om, men i laga ordning, mr Heywood.

Heywood Ja, Sir. (sätter sig)

Graham Hur var det med pojken Tom Ellison?

Purcell För honom var myteriet bara en lek. Han gjorde aldrig en fluga för när.

Hood Dock deltog han aktivt i myteriet.

Purcell Bara som pajas. Han var ju bara skeppsgosse. Alla älskade honom. Han gjorde glada upptåg. Det var allt.

Hood Dock var han beväpnad.

Purcell Bara med sabel.

Hood Fler frågor, mr Graham?

Graham Nej, Sir.

Hood Får vi då be kadett Heywood stiga fram, please.

Kadett Heywood, jag vill erinra er om att vår främsta uppgift här är att utrannsaka sanningen. Jag hoppas ni kan hjälpa oss få reda på hur det hela egentligen gick till och varför.

Heywood Jag står till er tjänst, Sir.

Hood Tror ni att myteriet ägde rum för att Fletcher Christian och andra myterister helt enkelt längtade tillbaka till sina kärestor på Tahiti? Vi vet att ni själv hade en käresta på Tahiti som ni skildes från med våld av kapten Edwards på Pandora. Därför kanske ni kan hjälpa oss utreda denna punkt.

Heywood Fastän jag hade fru och barn på Tahiti, som jag skildes från med våld, som ni mycket riktigt påpekar, Sir, så hade jag ingen del i myteriet.

Hood Det är inte det vi frågar om. Er eventuella delaktighet i myteriet är av sekundär betydelse inför frågan varför myteriet alls ägde rum fastän löjtnant Bligh var den liberalaste och mest släpphänta och odisciplinerade av alla våra kaptener.

Heywood Sir, Fletcher Christian hade en käresta på Tahiti men inga barn, och när han skildes från henne före myteriet var det definitivt och för gott. Han tog för givet att han aldrig skulle få se henne mera. Det var samma sak med min kamrat George Stewart och hans flicka Jenny. Vi tog alla avsked av våra flickor på Tahiti för alltid. Ingen väntade sig att få återse dem.

Hood Dock var kontrasten mellan livet på Tahiti och livet ombord ganska markant, har vi förstått.

Heywood Den var total, Sir.

Hood Utveckla detta.

Heywood Vi hade all frihet i land och ingen ombord. Ju lyckligare vi blev på Tahiti, desto svårare gjorde kapten Bligh livet ombord för oss. När vi lämnade Tahiti var det att byta paradiset mot helvetet. Vi visste att det skulle bli svårt och för djävligt men inte så illa som det verkligen blev. Naturligtvis började då många av oss längta tillbaka till Tahiti, även sådana som inte hade kärestor där, som Churchill och faktiskt nästan alla.

Hood Hur var det med Christian?

Heywood Nej, inte han. För honom var Tahiti ett avslutat kapitel tills myteriet.

Hood Kan ni belägga detta?

Heywood Ja. Natten före myteriet ämnade han rymma på en flotte, som ni redan har hört. Flotten låg klar och väntade på honom. Jag träffade honom på däck den natten, och vi samtalade. Han hade inga planer på myteri. Hans enda tanke gällde hans familj och hans föräldrar hemma i Cumberland. Han bad mig uppsöka dem när jag kom hem. Han hade lovat sin far att be en skeppskamrat underrätta hans föräldrar om det hände honom något.

Hood Hörde någon detta samtal mellan er och Christian?

Heywood Bara kapten Bligh, som kom och störde oss, men jag tror inte att han uppfattade vårt samtal. Vi talade så lågt med varandra.

Hood Så eftersom kapten Bligh inte hörde hela det samtalet gjorde ingen det.

Heywood Ja, Sir.

Hood Hörde ni till dem som höll av styrman Christian och avskydde kaptenen?

Heywood Nej, Sir.

Hood Förklara er.

Heywood Jag höll av Fletcher Christian, som alla av oss yngre gjorde, men jag hatade inte löjtnant Bligh.

Hood Nej, ni hade inte anledning till det då ni aldrig utsattes för hans metoder. Är det riktigt?

Heywood Ja, Sir.

Hood Avskydde ni hans metoder?

Heywood Jag tog avstånd från dem, Sir, och var därmed mera lyckligt lottad än James Morrison, som mot sin vilja tvingades utföra dem.

Hood Rätten har förståelse för kadett Morrisons dilemma och er uppenbara oskuld, kadett Heywood. Några frågor, advokat Graham?

Graham Har ni något att säga till försvar för Fletcher Christian?

Heywood Nej, Sir. Myteriet innebar min första och totala besvikelse på honom.

Graham För Tom Ellison?

Heywood Ingenting utom vad som redan har sagts.

Graham För någon av de andra myteristerna?

Heywood Ja, för flera av mina frånvarande kamrater. William Brown var bara trädgårdsmästare och tog ingen aktiv del i myteriet. Ned Young vaknade förvånad och fann sig akterseglad av Bligh och de andra i slupen. Han var oskyldig. Alexander Smith var världens bästa kamrat och tog ingen aktiv del i myteriet men sympatiserade med Christian. Jag tror att han stannade kvar ombord för att han insåg att Christian skulle få problem med de vildare myteristerna. Dessutom hade Smith en käresta på Tahiti.

Graham Något försvar för kapten Bligh?

Heywood Nej, Sir. Med mr Fryer måste jag dela den uppfattningen att förlusten av Bounty var helt och hållet löjtnant Blighs eget fel.

Graham Vad gjorde han för fel?

Heywood Inga tekniska fel, men han insåg inte sina egna personliga begränsningar och vägrade lyssna på andra. I sin egenkärlek och självgodhet var han omöjlig att resonera med. Han trampade alla på tårna och struntade i det. Kapten Cook var legendarisk för sitt goda samarbete med sina besättningar och sin omsorgsfullhet med sina män. Kapten Bligh samarbetade inte med oss utan bara trampade på alla.

Graham Tack, kadett Heywood.

Hood Rätten ajourneras. Domarna meddelas i sinom tid.

Scen 4.

Edward Det ser illa ut, en mörkan färd mot natten som blott ständigt mörkare och hopplösare blir. Vad har de stackars oskyldiga offren väl för chans mot militärmaskineriets obönhörliga och vältrimmade praxis, där från början all opposition döms strängt som kriminell insubordination och varför all kritik är dödsdömd ifrån början utan hänsyn till hur skälig den kan vara? Under flera år har gränslösa förmögenheter slösats bara på att jaga Bountys myterister över hela Söderhavet, som har finkammats i vettlöst slöseri av sjömanskap och fartyg som har strandat i försöket, och man kommer hem igen med några ynka magra fiskar i sitt allsmäktiga fångstnät, oskyldiga offer som blott misshandlats på hela resan så att flera dött, och man ej funnit något spår av de ansvariga, de verkliga piraterna, av vilka skurken nummer ett var självaste min egen broder Fletcher Christian, vanärad för livet utan hopp om någon upprättelse någonsin, då hans vanära dragit med sig hela hans familj och mig i vanrykte och avsky. Och mot sådan överväldigande springflodsström står jag här ensam vanmäktig och kämpar. Och jag kan ej göra annat hur förtvivlat hopplöst det än är. Min enda tröst och hjälp är vinets tveksamma uppmuntran. (dricker. Det knackar.)

Vem söker mig i ensamhetens sena midnattstimmes ödslighet? Kom in!

Vem är du och vad vill du?

Christian (efter en paus) Du visar ändå inte bort mig.

Edward (för sig själv) Jag har hört den rösten förut. - Jag är advokat. En sådan får ej visa bort en sökande hur usel han än är.

Christian Jag förstår att du ej känner igen mig.

Edward (för sig själv) Var har jag hört den rösten förut? Men den borde vara starkare och muntrare. Det kan ej vara möjligt. - Broder, är det du?

Christian Ja, det är jag, som kommer hit och stör dig, som en vålnad om natten.

Edward Och du vågar visa dig i England!

Christian Blott för dig. Du ser ju själv att jag är alldeles oigenkännlig.

Edward Det är du förvisso. Varför har du kommit? För att väcka upp alla osaliga skeppsspöken i England och hela flottan?

Christian Nej, bara för att bära vittne om dem inför dig. Jag har sett många kamrater dö, Edward, tack vare en oöverskådlig tragedi som en enda man satte i gång genom vanlig djurisk vettlöshet.

Edward Hela England håller dig ansvarig för den vettlösheten.

Christian Det är fel. Jag var bara offret.

Edward William Bligh är nationens störste sjöhjälte sedan James Cook.

Christian Jag håller honom ensam ansvarig för hela tragedin.

Edward Du kan inte vittna. Då blir du bara genast hängd.

Christian Tror du inte jag vet det? Men jag har en advokat.

Edward Jag kan inte göra något, Fletcher, inte ens som advokat. Jag kan inte delta i fallet som bror till den svårast anklagade och därför jävig. Jag vågar inte ens visa mig i sammanhanget. Allt jag kan göra är att ta reda på sanningen.

Christian Det räcker.

Edward Och göra den offentlig.

Christian Ännu bättre.

Edward Är du verkligen verklig, Fletcher? Du är ingen vålnad som uppsökt mig i dimmorna av mitt rus från vinet?

Christian Rör mig inte, Edward, för säkerhets skull, i fall jag skulle visa mig vara overklig.

Edward Du driver med mig.

Christian Nej, men jag luktar illa och är full av ohyra. Du ser själv hur smutsig jag är. Jag smugglade mig ombord på det första skepp som kom till Pitcairn och kallade mig vid en av mina döda kamraters namn, som påstods vara jag. Sålunda trampade jag däck igen och blev en hjälpsam hand och kunde så ta mig fram till England, men i Bristol blev jag igenkänd av Peter Heywood.

Edward Fan anamma! Hur gick det till? Vad hände?

Christian Han kände igen mig och ropade mitt namn. Jag vände genast om och flydde.

Edward Livsfarligt! Låt det inte hända igen!

Christian Därför har jag hållit mig till uteliggarna i kloakerna och deras kvarter och delat sängplats med råttor och löss, fyllesvin och banditer och blivit som en av dem, bara för att nå fram till dig.

Edward Vi måste få dig i ordning, Fletcher, tvättad och klippt och i rena kläder, men du får aldrig visa dig utomhus utom i förklädnad.

Christian Jag är med.

Edward Men hur tänker du sätta åt löjtnant William Bligh, Englands mest firade sjöhjälte idag?

Christian Jag vet inte ännu. Men jag har hört att rättegången mot mina kamrater från Tahiti har satt i gång.

Edward Det var bara några som överlevde hemresan. Några av dem var klart skyldiga, några var klart oskyldiga, men de flesta var gränsfall, och risken är att de döms till hängning ändå. Allt vad rättegången handlar om är att rädda flottans ansikte och statuera exempel.

Christian Har de oskyldiga då ingen försvarare?

Edward En enda av dem har lyckats mobilisera en advokat.

Christian Vem då?

Edward Peter Heywood.

Christian Han blev aldrig straffad av Bligh och hade inget motiv att delta i myteriet och gjorde det därför inte heller. Hans fall borde vara självklart.

Edward Allas fall borde vara självklara utom två, Millward och Muspratt, som bevisligen deltog och hade motiv.

Christian Hårt straffade båda två för berättigad opposition.

Edward Men hur var det med lille Tom Ellison, skeppsgossen, som bara var ett minderårigt barn när det hände? Men han deltog utan motiv och kommer att hängas.

Christian Kan inte Heywoods advokat göra något?

Edward Inte för Ellison. Inte heller för Muspratt och Millward. Men genom att han alls förekommer där som advokat kan han föra samtliga de övrigas talan.

Christian Kan han få fram sanningen om Bligh?

Edward Sanningen är den, Fletcher, att jag står i daglig hemlig kontakt med honom. Allt vad som kommer fram i rättegången passerar han vidare till mig, varpå jag kan offentliggöra det.

Christian Så du är som vanligt mannen bakom kulisserna.

Edward Men bakom mannen bakom kulisserna står impulsen och motivationen, som är du. Vilken fruktansvärd fara du än försatt dig själv och mig i med att ta dig tillbaka till England, broder, så är jag uppriktigt tacksam och glad att se dig. Välkommen hem, broder. (vill omfamna honom)

Christian (backar) Jag är oren, Edward.

Edward Vad fan gör det, när din själ är den ädlaste i världen? (omfamnar honom och kramar om honom. Christian brister i gråt.) Såja, broder. Det värsta är över nu. Nu gäller det att få dig ren.

Scen 5. Hos kungen.

Georg Mannen är omöjlig.

Banks Jag vet, ers majestät, men han har dock sina förtjänster.

Georg Snacka inte skit, Sir Joseph. Karlen är en knöl och ett monster av högfärd. Han har blivit en belastning för flottan.

Banks Dock är han dess främste sjöman, och inte ens kapten Cook hade klarat hans slupfärd över öppet hav med nitton män levande till Timor.

Georg Han kan inte samarbeta. Han kan bara kommendera. Han är i stånd att sätta hela flottan i uppror.

Banks Ge honom en chans, Sir.

Georg Har vi inte haft nog av uppror och myterier?

Banks Han klarade brödfruktexpeditionen till Tahiti andra gången, Sire.

Georg Ja, och nu visar det sig att negrerna i Västindien inte kan äta de förbannade plantorna. Två dyrbara Tahitiexpeditioner åt skogen!

Banks Andra gången var det inte löjtnant William Blighs fel.

Georg Nej, men om vi fått veta det första gången hade mycket tid och pengar sparats, och vi hade sluppit myteriskandalen, som kom som vatten på de förbannade amerikanernas upprorskvarn!

Banks Vi kan inte bara skrota honom, Sire.

Georg Varför inte? Han har bara sin egen omöjlighet att skylla. Han lär ju sig inte av sina egna erfarenheter!

Banks Han lärde sig att inte framkalla ett myteri andra gången.

Georg Han får aldrig mer ett uppdrag i flottan av mig! Därmed punkt!

Banks Ge honom då något annat.

Georg Vad då? Vad passar för en sådan strunt?

Banks Vår guvernör i Australien behöver befrias från sitt uppdrag.

Georg Ett omöjligt uppdrag. Bara befriade straffångar och slödder. Bara bråk och uppror hela tiden. Där sade du något. Löjtnant William Bligh skulle där få något att göra.

Banks Han väntar utanför på er nåd, Sire.

Georg Ta in honom. Vi ska minsann ge honom vad han tål!

Välkommen, det brittiska imperiets tappraste sjöhjälte!

Bligh (böjer sig ödmjukt) Ers majestät, jag förtjänar knappast att smickras av hans höga majestät.

Georg Och varför inte det, när du förtjänar alla lagrar du kan få, efter allt vad du gått igenom, din gamle sjöstövel?

Banks Hans majestät är mycket nöjd med era tjänster åt flottan, William, och särskilt med hur ni lyckades med den andra brödfruktexpeditionen.

Bligh Det var faktiskt inte mitt fel att de fördömda slavarbetarna i Västindien ratade vad jag gav dem med så väldig möda och stort besvär!

Georg Ni kanske skulle vara rätt man att lära negrerna äta vad de inte vill, löjtnant.

Bligh Ack, jag stannar då hellre i flottan och fortsätter trampa däck i snö och storm och bränningar.

Banks Hans majestät har ett nytt uppdrag åt dig, William.

Bligh (skiner upp) Äntligen! Ett nytt befäl? Mer än bara brödfrukter och myterister den här gången?

Georg Mycket mer än bara brödfruktplantor och myterister. Betrakta er själv som befordrad, löjtnant.

Bligh Till kommendör?

Georg Nej, guvernör.

Bligh Jag förstår inte.

Banks Du är utsedd till den nya guvernören över Australien, William.

Bligh (osäker) Men.... det är ju i land.

Georg Ja, men ändå till havs och så långt borta från Englands hårda mark som möjligt. Där slipper du alla skandaler och vanrykten som förföljer dig här i England genom Bountyrättegången och Edward Christians välformulerade pamfletter för att återupprätta sin broder den oskyldige piraten. Er fru slipper skämmas för er i Australien, löjtnant William Bligh.

Bligh (försiktigt) Måste jag ta det?

Georg Nelson tar över flottan, löjtnant. Han behöver inte er.

Banks Det blir till att stanna i land i alla fall, William, här bland alla ryktena eller i en ny värld i Australien.

Bligh (försiktigt) Vad hände med den förre guvernören i strafflägerkolonin?

Georg Överansträngd. Utbränd. Han tog slut. Han klarade inte av det.

Banks Hans majestät anser att du är rätt man att klara av det, William.

Bligh (finner sig men med svårighet) Ja, jag får väl tacka då.

Georg Ni får detaljerna senare. Avvakta vidare order.

Bligh (finner sig och bugar sig) Ja, ers majestät. (går)

Georg (efter att han gått) Han klarar aldrig av det.

Banks I så fall klarar ingen av det.

Georg Ingen klarade av Amerika heller.

Banks Bara vi inte förlorar Australien också.

Georg Om någon ska se till att vi slarvar bort Australien också, Sir Joseph, så är löjtnant William Bligh rätt man att göra det.

Banks Ja, ers majestät. Men jag tror inte att Sir William Pitt blir nöjd med utnämningen.

Georg William Pitt är en åsna. Han blir alltid missnöjd med vad jag än ställer till med. Han är väl egentligen republikan, den förrädaren. Säg honom bara att jag kastat William Bligh åt vargarna, så blir han nöjd.

Banks Ja, ers majestät.

Scen 6.

Edward Möt min bror. Fletcher Christian.

MacArthur Den fördömde sjöhjälten.

Christian Varför säger ni så?

MacArthur Ni är en sjöhjälte. Och fördömd.

Christian Varför sjöhjälte?

MacArthur Ni slängde en dålig kapten över bord men var hederlig nog att ge honom en chans att överleva. Därför kan ni inte kallas en pirat.

Christian Ni tycks beundra mig.

MacArthur Det gör alla. Ni är romantisk.

Christian Vem är han, Edward? Varför låter du honom träffa mig?

Edward Fletcher, John MacArthur här är vår nyckelperson i Australien, där William Bligh har utsetts till ny guvernör men där John här har den verkliga makten. Och du ska resa med honom till Australien.

Christian Jag vet att Bligh blivit belönad med en guvernörsutnämning efter att han lyckats få tre myterister hängda av vilka en var oskyldig. Talrika andra av hans besättning dog i onödan genom hans klumpighet. Vad vill ni jag ska göra i Australien? Krypa för Bligh om igen?

Edward Du kan inte stanna i England, Fletcher. Det är för farligt. John MacArthur är Australiens rikaste man, och han tänker aldrig låta Blighs tyrannilater få fotfäste där.

Christian Du menar....

Edward Just det. Hämnd. Du får en ny chans. Jag är John MacArthurs juridiska ombud i England. Jag kan hålla England informerat om varje steg som Bligh tar för att i vanlig ordning göra sig omöjlig i Australien.

MacArthur Jag har råkat träffa kapten Bligh. Han är en tillgjord fjant som är livrädd för alla andra människor. Han klarar aldrig av en guvernörspost i Sydney, där jag håller alla maktens trådar i min hand.

Christian Hur?

Edward Han äger alla spelhålor och bordeller och de flesta barer.

Christian Kungen av underjorden alltså. Ingen kung kan vara farligare eller mäktigare.

MacArthur Det vore ett nöje att få segla med er till Australien, Fletcher Christian.

Christian Jag tror nästan att jag accepterar er inbjudan.

Edward Det gläder mig. Då är vi alla tre överens?

MacArthur Det verkar så.

Edward Då gäller det bara att dra upp närmare strategier.

Christian Håll mig utanför alla intriger. Jag tror det är bäst, tills jag får stå öga mot öga med honom när han är ruinerad. Det är det enda jag ber om.

Edward Du skall få som du vill. Det är en blygsam lön för att han ruinerat hela vår familj.

MacArthur Det skall bli mitt stora nöje att få göra det bästa av saken. Jag kommer att njuta av det här. En uppblåst narrpåve i ett spindelnät utan att han vet om det eller känner spindeln. Han kommer att få sprattla ordentligt.

Edward Vi har arbetat länge för det här, Fletcher, ända sedan förre guvernören började ta slut. Vi såg den fantastiska möjligheten för Bligh att omedvetet och entusiastiskt försätta sig själv i det totala klistret.

Christian Ni hjälpte honom bli guvernör?

Edward Det var så enkelt, att han var den tveklöst lämpligaste kandidaten. Det blev en lysande möjlighet för Sir Joseph Banks att bli av med honom och för kungen att få honom skrotad ur flottan utan motstånd.

Christian Ni har verkligen gillrat en fälla för stackars gamle kapten Bligh.

Scen 7.

Georg Vad är detta, Sir Joseph? Han är ju ett fullständigt fiasko! Han är värre än någon vanlig amerikansk förbrytare! Hans klumpighet trotsar all beskrivning! Karlen är absurd och en skam för hela nationen!

Banks Jag hade verkligen inte väntat mig detta, ers majestät.

Georg Kände ni då inte karlen? Har ni inte backat upp honom i över 20 år?

Banks Han förtjänade all respekt som sjöman, ers nåd.

Georg Men ni föreslog honom som diplomat och politiker!

Banks Han fick de bästa tänkbara rekommendationer. Ni sade själv, ers majestät, att endast en omöjlig karl som han kunde klara av situationen i Australiens största fångkoloni.

Georg Jag trodde aldrig han skulle klara av det, och jag fick rätt! Han har ju bara gjort bort sig hela tiden från början! Han bokstavligen samlar på sig myterier och uppror! Vad fan skulle han skicka hem Short i bojor för? Vad var hans brott?

Banks Insubordination, Sire.

Georg En futtig småaktighet! En tvist om en rangfråga! Och för det berövar den där idioten Bligh karlen all hans egendom och skickar hem honom vanärad i bojor och tar livet av hans fru och barn!

Banks De dog av umbäranden, Sire.

Georg Ja, som den sopproten Bligh vållat dem! Han har vållat en hel familjs undergång utan anledning!

Banks Ja, Sire.

Georg Inte konstigt att hans hunsade fru vägrade följa med honom till Australien. Och nu alla bråken och upproren i Sydney. Finns det någon där som Bligh inte har trampat på tårna och gjort till fiende för livet?

Banks Nej, Sire, utom domare Atkins, som blev utskrattad i rättegången mot MacArthur och som lyckades ta sig hem efteråt allt utom lynchad.

Georg Vad menar ni? Allt utom lynchad?

Banks Han söp ner sig på vägen och ramlade så illa i något dike att han blev blåslagen över hela kroppen. Han har vägrat visa sig utomhus mera efter det.

Georg Det är dödsstöten mot Blighs generalguvernörskap.

Banks Ja, Sire, det är det. Till och med alla hans tjänare har övergivit honom.

Georg Så han är helt ensam i sitt guvernörspalats?

Banks Fullständigt ensam.

Georg Vi måste få hem honom innan han hittar på någonting mera och hans galenskap blir värre.

Banks Vi har redan fått en petition från alla Sydneys ledande borgare om hans hemkallan.

Georg Då så! Vad väntar vi på? Skicka hem honom och pensionera honom genast!

Banks Det kan ta några år då Australien är långt borta, Sire.

Georg Det struntar jag i! Utfärda bara ordern och håll honom sedan så långt borta från London som möjligt! Sätt honom i en hönsgård och låt honom kackla med hönsen så mycket han vill! Jag vill aldrig se honom eller höra talas om honom mera!

Banks Ja, Sire. (drar sig förkrossad tillbaka.)

Scen 8.

Se på mig! Är jag inte praktfull? Varför kan världen inte fatta, att det enda jag gjort har varit rätt hela tiden? Jag gavs myndighet att befalla, ordning var min plikt, och så råkar jag bara ut för skurkar och klåpare, mördare och pirater, rötägg och anarkister. Den där MacArthur levde på världens största bordellkedja och smugglade rom över hela Australien, men jag satte dit honom! Tyvärr visade sig dock den svage domaren vara korrumperad, så den rättegången gick åt helvete. Jag har tur som inte blivit lynchad. Vad jag inte kan fatta är, varför ingen någonsin har velat lyda mig fastän jag bemyndigats att befalla? Makten åtlyds ju av andra, till och med den galne kungen som slarvat bort Amerika har fortfarande makt och blir åtlydd, men ingen har någonsin åtlytt mig, fastän mitt maktspråk alltid har varit övertydligt! Förbannade åsmor. Hela mänskligheten tycks bara bestå av idioter.

(Christian kommer in. Bligh ser honom i spegeln.)

Ser jag i syne?

Christian Nej, kapten Bligh.

Bligh Är du en gengångare?

Christian Nej, kapten Bligh.

Bligh Vad fan gör du då här?

Christian Jag ville se er en sista gång i detta rätta ögonblicket när ni själv står inför samma ruin och vanära som ni har vållat så många andra. Er karriär är slut, kapten Bligh. Ni är förlorad.

Bligh Och du då, din förbannade pirat? Vad har du att vinna på det?

Christian Ingenting utom kanske tillfredsställelsen att få ge er ett dåligt samvete. Alla myteristerna är döda utom en, kapten Bligh. Ni lyckades skicka dem i döden allihop genom er blotta fåfänga och småsinthet, girighet och ärelystnad. Ni har lidit det största nederlag som man kan möta som människa. Ni har misslyckats som människa. Det gjorde i alla fall ingen av alla de sjömän ni skickade i döden eller till ruin och vanära, för att inte tala om alla deras familjer.

Bligh Vik hädan, din förbannade vålnad. Du är död.

Christian Är jag? Jag har dött flera gånger men alltid överlevt mig själv. Ni lever ännu till er egen olycka, och det är värre att vara levande död än död och levande.

Bligh Vem släppte in dig hit? Gick du genom väggarna?

Christian Ditt palats är öde. Alla har övergivit dig. Det fanns ingen här att stoppa mig. Du är lika ensam som en sultan inlåst med alla sina fruktlösa rikedomar. Jag ville bara se dig en sista gång, stackars gamle slappe föraktlige köttklump till degberg av lättja och fåfänga. Om det inte hade varit för din fetma hade jag åtminstone försökt tycka synd om dig. Jag släpper dig ur mitt liv som en äcklig trasa. Jag är äntligen färdig med dig, men ditt exempel kommer dess värre att överleva och alltid framstå som det sämsta tänkbara. Farväl, kapten Bligh. (går)

Bligh En dröm. En hallucination. En obehaglig påminnelse om det förflutna. Ingenting att fästa något avseende vid. Fletcher Christian är död. Han måste vara död, och jag har just sett beviset. Så enkelt är det. Ännu är jag guvernör, och ingen skall någonsin försöka inbilla mig att jag inte alltid har gjort vad som var rätt!

(Darjeeling 14-17.11.2003)

Tillbaka till Bountytragedin: