så var hon ändå bara en svag och vanlig kvinna.

och stannade i Argentina tills Juan Perón efter hennes död lät landet korrumperas ihjäl. Det var bara hon som kunde styra det.

Hennes politiska insats var noll, men hennes mänskliga insats var total.

Kom, så skall jag berätta för dig om kvinnan

som vågade vad ingen annan kvinna vågade. (De drar sig åt sidan.)

Scen 2. Perón och hans fru vid ett lyxigt frukostbord.

Isabel Men Juan, varför sade du ingenting tidigare?

Perón Det fanns ingen anledning.

Isabel Men det är ju viktigt!

Perón Jag trodde inte på det själv.

Isabel Menar du att du personligen umgicks med Evitas ande och talade till henne

och vägrade acceptera att det var hon? Kände du inte igen henne?

Perón Jag såg henne aldrig. Jag hörde heller aldrig hennes röst.

Det var mediet som sade allt.

Isabel Och du gav henne inte en spottstyver för besväret?

Perón Men Isabel, inte kunde jag ju betala käringen för vad jag ansåg vara ren humbug!

Isabel Det är dags att gottgöra henne nu, om hon inte redan är död.

Perón (drömmande) En sådan fanatiker dör inte.

Isabel Var hon en fanatiker?

Perón Nej, men Evita var det.

Isabel Du älskar henne fortfarande mera än mig.

Perón Nej, jag älskade henne aldrig. Det var hon som älskade mig.

Isabel Jag ryser inför att få möta henne.

Perón Var lugn, min älskade. Evita är död.

Isabel Men hennes lik är på väg hit till oss.

Perón Det är bara hennes lik. Hon själv har lämnat det för länge sedan.

Isabel Är du så säker på det? (In Manuel.)

Manuel Ers excellens, kistan har kommit.

Perón (reser sig) Isabel, kistan har kommit. (släcker cigarren.)

Manuel Skall vi bära in den hit?

Isabel (spydigt) Skall jag också resa mig för Evita?

Perón Du behöver inte, Isabel. Du var inte gift med henne.

Ja, Manuel, för in kistan hit. (Manuel går ut.)

Isabel (spydigt) President Perón ämnar bjuda sin avlidna fru på frukost.

Perón Nej, inte så, Isabel. Du kommer att älska henne när du får se henne.

Isabel Men hon är ju bara ett lik.

Perón Ja, men liket av Eva Perón är inte vilket lik som helst,

om bara balsameringen har hållit.

Isabel Hur länge sedan är det hon balsamerades?

Perón Nitton år.

Isabel Man kunde tro av din uppsyn att hon efter dessa nitton år

skulle stiga levande ut ur sin kista.

Perón (drömmande) Bara balsameringen har hållit....

Isabel Håll för näsan för säkerhets skull. Och håll för öronen

om du skulle höra hennes dödskallegrin skratta ut dig.

Manuel Försiktigt nu, gossar.

Isabel Väck henne inte. Hon sover.

Manuel Ställ ner kistan försiktigt. Tack, mina vänner. Ni får gå.

Isabel Nå, Don Juan, vågar du öppna locket?

Perón Har ni sett hur hon ser ut, Manuel?

Manuel Ja, hon är lika vacker än.

Isabel Du kommer att gå till historien, Juan, som Argentinas störste nekrofil.

Perón Isabel, du har ingen anledning att vara svartsjuk för en död kvinnas skull.

Isabel Men du älskar ju henne.

Perón Jag säger dig att hon är död.

Isabel Jag är inte så säker på den saken. Du lyckas inte helt övertyga mig.

Är du verkligen övertygad själv?

Perón Öppna locket, Manuel. (Manuel lyfter snabbt av locket.

Perón (sotto voce) Du har rätt, Manuel. Hon är lika vacker än.

Isabel (lika lågt) Hur kan en död vara så vacker?

Manuel Hon är inte död.

Isabel Vad menar du?

Manuel Hennes liv och legend lever vidare för evigt.

Isabel Åtminstone så har de som försökte avliva den

med att smussla henne bort från Argentina kapitalt misslyckats.

Manuel Ja, aldrig har hon varit mera på alla argentinares läppar än vad hon är idag,

när peronisterna återvänder till makten.

Perón Tack vare henne.

Isabel Vad menar du?

Perón Hon älskar mig än. Hon sökte kontakt med mig från andra sidan

för att berätta för mig att hon ämnade återupprätta oss.

Isabel Vem menar du med oss?

Perón Jag, du, Evita och med oss alla peronister.

Isabel Så du menar att hon tolererar mig? Din gemål tolererar den,

som har intagit hennes plats? Hon kan med mig fastän hon är en kvinna?

Perón Hon struntar i dig, Isabel. Se, så vacker hon är.

Å, dessa kinder, som jag så många gånger så ömt har smekt!

Men jag vågar inte smeka henne nu.

Jag är rädd att hon skall vakna.

Isabel Hennes hår är smutsigt och fuktigt, och hennes näsa har sjunkit in.

Och se på hennes rostiga hårnålar! Har hon inte ett ärr också i pannan?

Hade hon det också som levande?

Perón Det får vi be doktor Ara rätta till.

Isabel Vem är det?

Perón Mannen som balsamerade henne. Han lever här i Madrid.

Jag har bjudit hit honom.

Isabel Så att han får se till så att din fru blir kopulationsduglig igen?

Perón (slår henne hårt på kinden) Inte ett ord till! Hon var värd tusen sådana som du!

Hon var född politiker, men du är bara född till skådespelerska!

Var glad att du över huvud taget får leva vid min sida som hennes efterträderska!

Det är du minsann inte värd att få vara!

Isabel (håller sig om kinden, kuschad) Förlåt mig, Juan.

Perón Jag borde tvinga dig till att kyssa liket som gottgörelse,

men du kan skada balsameringen. Du slipper.

Isabel Jag behöver inte kyssa henne. Jag älskar henne redan.

Jag älskade henne redan då.

Perón Manuel, sätt på locket igen tills doktor Ara kommer.

Isabel (mjukt) Nej, Manuel, låt kistan stå öppen.

(betraktar liket) Låt Evita få se litet dagsljus igen.

Hon har inte fått se det under alla de femton år som hon legat glömd i Milano.

Vilka skurkar som berövade dig Argentina, kära ljusa Eva!

De trodde de kunde rå på din odödlighet, men det kunde de inte.

Du är mera levande idag än vad du var medan du levde.

Varför dog du? Vilken hemlighet tog du med dig i graven?

(till Perón) Vad var det med henne egentligen, Juan, som fängslade dig så?

Perón Hon var den sannaste socialist som någonsin har levat.

Isabel Du gör bara saken ännu mera gåtfull. Vad är då en socialist?

Perón Den som bara vill ge och ger utan att kräva något tillbaka.

Isabel Men hon tog betalt för det. Hon gjorde Argentina bankrutt.

Perón Nej, Isabel, den äran tillhör mig. Det var jag som drev Argentina bankrutt

efter hennes död. Det kan aldrig läggas henne till last. Hon var bara en kvinna.

Medskyldiga till Argentinas bankrutt var dessutom ett antal missväxtår.

Eva personifierade Argentinas höjdpunkt i historien tills vidare.

Och i gestaltningen därav förbrukade hon sig själv. Hon gav sig själv helt

för Argentina. Hon tog från de rika och gav åt de fattiga. Det är socialism.

Isabel Och själv blev hon därigenom rikast av alla.

Perón Hon var Argentinas sol som lyste över världen.

En sådan skönhet och glans kräver en ram.

Det var hennes pälsar och diamanter.

Hon var Argentinas historias enda kunglighet,

och vad är en kunglighet utan kronjuveler och hermelinmantlar?

Isabel (betraktar åter Evita) Jag förlåter henne, såsom Argentina förlåter henne.

Men jag förlåter henne endast emedan hon var en kvinna,

ty det ensamt ursäktar allt.

Perón Hon var mer än en kvinna.

Isabel Om hon var mer än en kvinna blev det hennes död.

Vad var det med henne som var mer än en kvinna?

Hennes kyla? Hennes hårdhet? Hennes barnlöshet?

Var hon eller du impotent?

Perón Du glömmer hennes sjukdom.

Isabel Vad hade hon för sorts cancer egentligen? (Perón tiger.)

Manuel (försiktigt) Det var cancer i livmodern, doña Isabel.

Isabel (efter en tystnad) Förlåt mig, Evita. Jag har talat respektlöst om dig.

Jag förstår nu att du måste ha lidit mycket,

ja, att du har utstått det värsta lidande en kvinna kan utstå.

En moder för en nation, tog ditt eget moderliv ditt eget liv.

Vad kan vara hårdare för en moder än att dödas av sitt eget skötes alstring?

Om ingen annan vill återbörda dig till Argentina skall jag bli den

som med vilka medel som helst återbördar dig till ditt eget hem och folk.

Perón Lägg på henne locket, Manuel.

Isabel Tål du inte se din hustru, Perón? Är du fortfarande rädd för henne?

Medge att du darrade för henne medan hon levde.

Hon var dig överlägsen i livet och är det fortfarande i döden.

Du ville ha henne död och begravd och glömd som ett avslutat kapitel,

eller hur, president Perón? Hon är ännu farligare för dig som död än som levande.

Hon återger dig nu makten och äran,

men du kommer aldrig att släppa in henne i Argentina mer.

Hon gav dig allt medan hon levde, och nu ger hon dig allt på nytt fastän hon är död,

och du vägrar fortfarande att ge henne något erkännande där för.

Du hade helst låtit henne ligga kvar under falskt namn i Milano.

Perón Nog nu, Isabel. Tänk på, att Evita är död, medan du lever.

Jag har förlorat två fruar. Jag vill inte också förlora min tredje.

Makten kallar mig ännu en gång. Peronisterna har segrat i Buenos Aires

och kallar mig tillbaka. Bara därför har jag låtit Evita grävas upp från Milano

och föras hit, ty jag ville se henne en sista gång och tacka henne.

Det är gjort nu. Lägg på locket, Manuel. (Manuel lägger på locket.)

När jag nu återvänder till Argentina blir det med dig, min levande fru,

och inte med Evita, min döda fru.

Argentina skall aldrig få se mig tillsammans med Evita mer. Hon är död.

Men du lever, och du är den som Argentina skall se mig med.

Och du skall bli vad Evita aldrig blev: min vicepresident.

Isabel (bugar sig) Jag tackar för den äran. Men vad skall Evita säga?

Perón Hon tiger, för hon är död, och det vet du.

Isabel Du fruktar henne alltså inte?

Perón Lika litet som jag fruktade hennes vålnad på seansen.

Lik och vålnader fruktar man bara inte. Man vägrar att ta dem på allvar.

Isabel Och om de hämnas?

Perón De skulle bara våga.

Isabel Nåväl, vi får se vem som varar längst: du eller Evita.

Men som kvinna står jag på Evitas sida.

Perón Och som vicepresident?

Isabel Som vicepresident, señor Perón, står jag på presidentens, Argentinas,

dess folks och Evitas sida, ty det hade hon själv i så fall önskat.

Perón Nåväl, Isabel, få se om du klarar den uppgiften bättre

eller sämre än vad Evita gjorde.

Isabel Ingen kan klara den bättre än Evita gjorde.

Perón Men hon dog. Du kan överleva.

Isabel Genom att hon dog för sin uppgift dog hon inte. Genom att inte dö

kan jag misslyckas med min uppgift, vilket hon inte gjorde med att dö.

Perón Hellre en levande olycka än en död lycka.

Isabel Så talar min äkta man, som hellre älskar mig,

som är sämre än Evita, som är död. Men är hon verkligen död?

Perón Hon är död för mig och för världen. Det räcker.

Isabel Men hon är kanske inte död för sig själv och för Argentina.

Perón Om hon någonsin återvänder till Argentina, så vill jag om den dagen säga:

den dagen, den sorgen.

Isabel Var hon så fatal?

Perón Hon var mycket fatal. Hon duperade själva påven.

Isabel Och dig.

Perón Jag behövde henne.

Isabel Vad var det hos henne som du behövde?

Perón Hennes själ.

Isabel Fick du den någonsin?

Perón Nej, jag fick den aldrig, och hon dog hellre än att hon gav mig sitt yttersta

och det enda jag åtrådde hos henne, som var hennes själ.

Isabel Hon lurade dig.

Perón Nej, Isabel, hon lurade sig själv.

Isabel Hur?

Perón Det är en lång historia.

(De drar sig åt sidan.)

Scen 3. Samma scen som första scenen.

Manuel inträder och klappar på señora Henriquez port. Fru Henrietta öppnar.

Manuel (tar av sig hatten) Goddag, nådig frun, ursäkta att jag stör. Är fru Henriquez hemma?

Henrietta Vad vill ni?

Manuel Jag har betalning med mig för senaste gång. Jag hoppas ni känner igen mig.

Henrietta Ursäkta mig, men fru Henriquez är inte hemma, och ni verkar något nervös.

Manuel Syns det?

fru Henriquez (inifrån) Släpp in honom, Henrietta. (Henrietta släpper in honom.

Manuel Tack, fru Henrietta och fru Henriquez.

Henrietta (ger pengarna till frun) Se, han har betalat oss alldeles för mycket.

Henriquez Unge man, först betalar er husbonde oss ingenting för våra tjänster,

och sedan betalar ni för dem dubbelt upp ur egen ficka. Vad menas?

Manuel Hur vet ni att det är mina egna pengar?

Henriquez Ljug inte. Det ser jag på er. Herr Perón blev rädd för sin döda fru

och kommer aldrig hit mer. Men varför kommer ni hit?

Manuel Jag vill träffa henne.

Henriquez Är ni nyfiken?

Manuel Ja.

Henrietta Det går inte för sig, nådig frun.

Henriquez Ni har betalat på tok för mycket. Jag skall ge er en session.

Men den får ni på köpet.

Henrietta Men frun, det är mot reglerna.

Henriquez Det är tydligt att Eva Perón har mera att säga. Sätt er, Henrietta, och herr?

Manuel Alvarez.

Henriquez Herr Alvarez.

Henrietta Men kan vi klara det på tre man hand?

Henriquez För Eva Perón är allting möjligt, om hon vill det. Sätt sig, Henrietta.

Ta av sig glasögonen, herr Alvarez. Släck ljuset och tänd stearinljuset, Henrietta. (Hon gör så.) Då är vi färdiga.

Evita! Evita! Hör du mig?

Eva Ja.

Henriquez Vad vill du?

Eva Varför är min mans chaufför hos dig?

Henriquez Han är nyfiken.

Eva Älskar han mig?

Henriquez Älskar ni Evita Perón, señor Alvarez?

Manuel Ja — jag antar det.

Eva Bra. Lyssna nu noga. Han skall genast resa till Buenos Aires.

Min mor ligger döende. Han skall besöka henne. Är det klart?

Henriquez Det är helt klart. Herr Manuel, Evitas mor ligger döende i Buenos Aires.

Ni skall resa till henne och vaka vid hennes dödsbädd för Evitas skull.

Manuel Ja.

Eva Gör han som jag säger?

Henriquez Ja, han åtar sig besväret.

Eva Bra. (Silhuetten försvinner. Ljuset slocknar.)

Henriquez Tänd i taket, Henrietta. (Hon tänder.)

Ni har fått en stor uppgift, herr Alvarez.

Manuel Jag är rädd för det.

Henriquez Var inte rädd för det. Det är ert öde. Res genast.

Manuel Ja, jag får väl göra det.

Henriquez Visa honom vägen ut, Henrietta.

Henrietta Den här vägen, herrn.

Manuel Ja, det gick ju snabbt, det här. Adjö då, och tack.

Henriquez Lycklig resa, unge man.

Scen 4. Buenos Aires. Doña Juanas dödsbädd.

Doña Juana Oj oj oj! Oj oj oj! (jämrar sig.)

Erminda Lugna sig, mamma. Det gör inte så ont som det låter.

Elisa (kommer in) En man är här och vill träffa mamma innan hon dör.

Erminda Vem är det?

Elisa Han säger att han är en trogen tjänare till el presidente Perón.

Erminda Släpp in honom. (Elisa släpper in Manuel.)

Manuel Hur mår hon?

Elisa Dåligt. Hon dör när som helst.

Manuel (faller på knä framför Doña Juana) Då är det verkligen sant.

Lyssna till mig, allesammans. Jag är här för att trösta Doña Juana

på uppdrag av hennes egen dotter Evita, som vid en spiritistisk seans visade sig för mig i Spanien. Jag har kommit hit hela denna långa väg på uppdrag av Evita.

Juana Evita! Evita!

Erminda Mamma!

Elisa Ni har upprört henne. Nu får hon inte dö i fred.

Juana Nej, nej! Jag känner Evita i närheten! Hon är här! Var välsignad, min son,

som är här i stället för Evita! Ja, jag förstår att hon har sänt er hit,

för att hennes man presidenten inte ville komma.

Evita! Varför for du någonsin till Buenos Aires?

Jag varnade dig ju för den farliga storstaden!

En ängel som du passade inte in där.

Den förgjorde dig, och den förgjorde ditt rykte....

Eva Skulle jag då ha möglat bort hemma i er fattiga landsortshåla?

Skulle jag ha gått passiv genom livet som en annan nolla?

Juana Evita, du skulle ha lyssnat på mig! Jag gjorde allt

för att ni skulle få leva ett respektabelt liv trots mitt onda rykte!

Jag gav er de bästa kläder någon hade i staden!

Erminda Hon yrar. (torkar svetten.)

Eva Ja, du var den bästa tänkbara moder för oss,

men vi fick alla heta horungar så länge vi levde i Junín.

Juana Evita! Sådana ord du tar i din mun!

Eva Du lärde oss dem inte, men andra lärde oss dem.

Vi fick dem upp i halsen trots din goda uppfostran.

Ingen gav oss en bättre uppfostran än du,

men de andra kallade oss horungar, prostituerade barn och brådmogna fnask.

Juana Evita!

Manuel Jag tror verkligen hon talar med Evita.

Eva Du måste förstå, att åtminstone en av oss måste göra något åt saken.

Jag levde orörd i storstaden så länge jag kunde. Jag ansträngde mig verkligen.

Aldrig att jag gav mig åt någon frivilligt. Min första kärlek, mitt första samlag

var för mig värre än döden. Då började döden för mig,

ty det var ofrivillig, påtvingad kärlek. Jag utnyttjades som en slav.

Juana Evita!

Eva Men jag tänkte på dig och uthärdade de nio årens förnedring.

Din man älskade dig verkligen, och det fick du heta hora för,

men jag fick heta hora fastän jag aldrig var älskad. Jag blev bara utnyttjad.

Juana Min dotter! Låt mig få se dig! Låt mig få krama om dig!

Eva Snart, mamma. Tiden är inte mogen än.

Juana Du var min yngsta dotter och älsklingsdotter. Bara din bror var mig kärare

än du, han, som för din skull begick självmord efter din död.

Varför blandade du dig någonsin i politiken? Du skulle ha stannat

och levat som den oskuld du var ämnad till här hemma.

Eva Jag försökte utnyttja politiken som männen utnyttjade mig. Det blev min hämnd på dem. Bakom all orättvisa, allt våld, all utsugning och all fattigdom ligger egoistiska mäns krassa politik. När Perón upphöjde mig använde jag deras egen politik emot dem och förklarade den krassa egoistiska makt- och penningvinstpolitiken krig.

Och jag kämpade tills jag föll. Och jag förlorade aldrig.

Juana Man kan inte kämpa mot män, Evita.

Eva Jo, det kan man, och det måste man, om man är född en sådan jungfru som jag.

För varje natt som männen utnyttjade mig stal jag senare en miljard

ur deras plånböcker och gav till de fattiga. Du bör vara stolt över din dotter, mamma. Mitt baskiska blod kunde ingen lura i längden. Jag lurade dem alla.

Juana Men ditt rykte, Evita! Du tänkte då aldrig på ditt anseende.

Militären, England och USA hatade dig för vad du blev.

Eva Vad gjorde det så länge folket och kyrkan älskade mig?

Jag tog engelsmännens och amerikanernas pengar och använde dem

till att göra militärmakten onödig. Var det fel?

Juana Du gjorde i alla fall vad du trodde var rätt. Jag förlåter dig, mitt barn.

Eva Jag visste vad som var rätt och gjorde det. Där har du din dotter.

Juana Ja, Evita, men du hade inte behövt dö. Du hade levat mycket längre,

bättre och lyckligare om du hade varit mera som andra.

Eva Jag var inte lika fördärvad som alla andra, och jag blev det inte heller

hur än storstaden försökte förnedra mig. Det var det som var felet med mig.

Juana Var välsignad, min dotter. Jag älskar dig. Jag är stolt över dig.

Erminda Hon är död.

Elisa (undersöker kroppen) Ja, hon har lämnat oss.

Erminda Buhuuu! (gråter)

Elisa (gör korstecknet) Herre, låt henne vila i frid.

de andra (korsar sig) Och låt det eviga ljuset lysa för henne.

Scen 1.

Folket Hurra!

Perón (när folket äntligen låter honom tala) Jag är stolt över att åter få kalla mig argentinare.

Folket Hurra! Viva Perón! Viva el presidente! Viva Perón!

Perón Mitt folk! Er arbetare är tillbaka hos er igen!

Folket Hurra!

Perón Det är åter den 17 oktober 1945!

Folket Hurra!

Perón Den här gången skall denna dag aldrig ta slut!

Folket Hurra!

Några röster Viva Evita! Viva Evita!

Perón Mitt folk!

Folket Hurra! (Evita visar sig i bakgrunden som levande silhuett.)

Ett antal röster Viva Evita! Viva Evita!

Isabel (till Perón) Vad ropar de?

Perón (till henne) De tror att du är Evita.

Isabel Evita är död. (går fram. Till folket:)

Mitt folk! Jag är inte Evita! Evita är död! Hon finns inte längre! Jag är Isabelita!

Folket Viva Evita! Viva Evita! Viva Evita!

Några röster Var är Evita?

En arbetare (går fram till rampen) Var är Evitas stoft? Det tillhör Argentina!

Perón Mitt folk! Några ord om Evita! Hon har aldrig dött!

Folket Hurra! Hurra! Viva Evita!

Perón Hon lever med oss här och nu idag! Hon skall alltid vara med oss!

Folket Hurra! Viva Evita!

Några röster Var har du kistan?

Folket Var har du kistan! Var har du kistan! Var har du kistan!

Isabel (träder fram) Evita är på väg! I hennes namn lovar jag er:

jag ska se till så att hon kommer hem!

Folket Viva Evita!

Andra Isabelita! Isabelita!

Folket Viva Evita! Viva Evita! (Perón och Isabel går ner. Folket skingras.

Perón Puh! Vilken välkomstceremoni! Man kunde tro att det inte var vi

som kom tillbaka, utan Evitas ande.

Isabel Hur kan hon vara så levande hos dem fortfarande?

Manuel Evita är en del av Argentinas identitet.

Isabel och Perón Vad säger du?

Manuel Jag vet så lite om henne. Men jag skulle gärna veta mera.

Perón Hon är död, Manuel. Lär dig det. Försök inte gräva upp henne.

Isabel Juan har fått nog av henne. Hon dominerade honom till slut.

Hon blev farlig för landet.

Perón Tyst, Isabel. Lämna Evita i fred. Manuel, Isabelita är här nu.

Manuel Ursäkta mig, men Isabelita är mycket äldre, osäkrare och mindre vacker.

Argentina behöver sin Evita, skönheten som dog som ung och därför aldrig dog.

Perón Jag tar henne aldrig hit till Argentina. Det får någon annan göra. Jag vågar inte

ta risken att hon reser sig ur kistan och sätter sig över mig och Argentina igen. Argentina är en demokrati.

Manuel Det blev en demokrati när Evita förde dig till makten.

Perón Du tycks ha läst på. Vad vill du egentligen?

Manuel Forska i Evitas personlighet.

Perón Då är du på rätt ställe. Hon är fortfarande mera här än hos sitt lik i Spanien.

Här kan du fråga vem som helst om Evita.

Alla i Buenos Aires känner och minns henne.

Manuel Får jag forska?

Perón Så länge jag är president är Argentina en demokrati. Vem kan hindra dig?

Hennes läkare lever ännu liksom hennes biktfar. De vet allt.

Alla vet något om henne, och alla vet mer än allt. Alla förskönar henne.

Till och med jag förskönar henne.

Isabel Evitas image kan bli till hjälp för vårt parti. Den här gången skall du behålla makten, Juan. Och du skall göra det med min och hennes hjälp.

Låt Manuel få bidra till att hålla myten vid liv. Han kan skapa nya legender.

Perón Och hennes kista?

Isabel Du har min kropp i stället för hennes.

Perón Nåväl. Så länge vi lever ska hon åtminstone inte komma emellan oss.

Hon får tjäna politiken, men vi ska inte umgås med henne.

Isabel Och så länge hennes kista dröjer kvar i Spanien

har folket här ännu något att se fram emot.

Perón Argentina är inte så rikt längre. Vi behöver henne för vår ställning.

Hon är fortfarande peronismen.

Isabel Ja, hon får väl vara det då, men ingenting mer!

Perón Nej, ingenting mer. (de går)

Manuel (till publiken) För min del börjar nu ett spårhundsarbete. Jag ska leta fram alla dem som presidenten har talat om som kände Evita och hennes bror alltför väl:

hennes läkare, hennes präst, och hennes astrolog. Peronismen är återupprättad

och behärskar åter Argentina efter 18 år, Juan Perón är åter president,

- det är bara Evita som fattas. (går)

Scen 2.

Manuel Doktor Ivanisevitj, ni kände Evita. Vem var hon egentligen?

Ivanisevitj Den frågan kommer ni aldrig att få besvarad, min vän.

Manuel Men ni kände henne.

Ivanisevitj Alla kände henne. Alla kan besvara din fråga utan att kunna besvara den.

Manuel Men ni var hennes läkare.

Ivanisevitj En av dem. Jag kan berätta rent medicinskt vad jag vet om henne.

Hon var född klen och sårbar. Hennes stofthydda tålde inte stora påfrestningar.

Ändå utsatte hon sig själv för oerhörda påfrestningar. Det finns de som påstår

att hon arbetade ihjäl sig, och på sätt och vis var det sant.

Hon vägrade att någonsin medge att hon var sjuk när hon var det.

Hon hatade läkare och lydde aldrig deras förnuftiga råd.

Hon skyddade sig aldrig mot de syfilissjuka lösshärdar och pestsmittade spetälska

som hon kysste och kramade för att ge dem tröst och mänsklig kontakt.

Gav man henne medicin eller antiseptiska medel kastade hon dem mot väggen

så att de splittrades. Hon kunde hålla på och arbeta i veckor tjugo timmar om dygnet.

Det var tvunget att hämna sig.

Manuel Vad sade då presidenten?

Ivanisevitj Han sade ingenting. Det var inte han som var president. Det var hon som var det.

Vid sidan av henne, som gjorde allt, var han bara en diffus symbol, som aldrig visade sig. Hon gjorde honom och var den som regerade det mänskliga Argentina.

Manuel Förklara vad ni menar.

Ivanisevitj Ödet gjorde såväl Argentina som henne och Perón. Efter kriget var Argentina liksom Sverige och Schweiz och andra av kriget orörda länder rikast i världen.

Och i det ögonblicket fick militären för sig att störta överste Perón,

som var mäktigare än andra. Han hade då redan levat ihop med Evita i två år,

och hon hade hunnit lära sig mycket, fastän hon fortfarande spelade in filmer

och radioserier. När marinen fängslade den alltför inflytelserike översten

- vad gjorde Evita då? Hon gick ut på gatorna och talade med folket individuellt. Under åtta dagar gjorde hon inte annat än talade med enkla människor,

varpå hela landet började demonstrera för hennes mans befrielse.

Hon menade själv att hon inte spelade någon roll i det hela, och det gjorde hon inte heller. Hon var ingen politiker. Men hon talade med enkla människor,

och eftersom Argentina liksom andra länder huvudsakligen består av enkla människor

så vållade hennes individuella mänskliga samtal med enkla människor en kedjereaktion

som väckte hela landet till en massiv fredlig demonstration. Och Perón släpptes fri, han valdes till president, han gifte sig med Evita,

och därmed var Argentina demokratiskt igen för första gången på femton år.

Det var vad den 17 oktober 1945 handlade om.

Genom Evitas mänsklighet blev plötsligt Argentina en mänsklig demokrati.

Men hon var inte alls intresserad av politik. Hon älskade Perón och var endast kvinna. Hon gjorde vad hon kunde: hon hjälpte de fattiga, hon satte byråkratin ur spel

med att personligen utgöra statens alltid öppna sociala institution

där hon själv var den direkta mänskliga hjälpen och förstående kontakten,

men hon höll sig konsekvent utanför politiken.

Hon hade inte ens något som helst begrepp om pengar.

Hon bara gav utan att fråga vad det kostade.

Argentina råkade för tillfället höra till världens rikaste länder,

och hon fanns där som gav Argentinas rikedomar åt dem som behövde det.

Och just genom att hon alltid föredrog att stå bakom Perón i stället för vid hans sida

blev hon mäktigare än honom. När man försökte övertala henne till att bli hans vicepresident backade hon ur och föredrog att dö hellre än att upphöra med att bara vara

en nationen och presidenten tjänande och älskande hustru och kvinna.

Manuel Är det sant som doktor Ivanisevitj säger, pater Benitez?

Benitez Ja, hon var en mycket ovanlig kvinna. Som hennes biktfar vet jag mer om henne än någon annan. Hon hade en makt över männen som jag inte vet någon annan kvinna någonsin ha haft. Ändå var hon inte alls vad man på modernt språk brukar kalla "sexig". Alla är ense om att hon var gudomligt vacker, men egentligen var hon inte det.

Hennes mun var simpel och vulgär, ansiktet var alldeles för regelbundet och ovalt, hennes hår var blonderat, och hennes gester och skådespelarfasoner var billiga.

Det enda som slog an på folk egentligen var hennes ögon, som var som diamanter. Hon hade en slipad själ som var skarpare än någon annans.

Hon genomskådade alla och visste vad rättvisa var och sökte den verkligen.

Den som mötte hennes blick glömde den aldrig.

Manuel Hur var hennes samtal med påven?

Benitez Det ögonblicket var kanske det mest avgörande i hennes liv.

Påven ensam fick henne någonsin att skämmas en aning för sig själv.

Han påtalade för henne inkonsekvensen i att hon, som kom från det enklaste folket

och kände dess nöd, klädde sig i världens dyraste kläder och juveler och lät sig synas över hela världen i dem som en annan exhibitionist.

Han gjorde slut på hennes sista skådespelarlater.

Och hon var honom alltid tacksam för det och ju mera så ju äldre hon blev.

Manuel Varför fick hon inga barn? Ville hon inte ha några?

Benitez Hon älskade Perón, men han älskade inte henne. Han var alltid blyg för henne, ty han visste att hon behärskade honom, vilket hon aldrig visste själv.

Hon härskade omedvetet såväl över honom som över hela Argentina,

och aldrig har Argentina varit lyckligare.

Manuel Det sägs att hon även rådfrågade en astrolog. Vem var denne astrolog?

Benitez Ja, han kände även hennes bror och umgicks med honom

ännu långt efter Evitas död, men var han är nu vet jag inte.

Manuel Det sägs att hon träffade honom dagen före el Cabildo Abierto.

Benitez Hon talade aldrig själv om denna astrolog. Jag vet inte vem han var.

Manuel Han kunde kanske förklara hennes gåta.

Benitez Vad är hennes gåta?

Manuel Hennes tragedi.

Ivanisevitj Hon dog i cancer. Vad är det mera?

Manuel Men varför dog hon i cancer, och varför ville hon dö?

Varför ville hon aldrig ta mediciner, och varför vägrade hon låta undersöka sig

innan hon själv visste att hon var döende? Däri ligger mysteriet.

Benitez Ett olösligt mysterium, som bidrog till den eviga legenden om henne.

Det är sant, att hon hade kunnat leva mycket längre och till och med botas,

om hon gått med på operation tidigare. Doktor Ivanisevitj här upptäckte hennes cancer ett och ett halvt år innan hon själv medgav att hon var sjuk.

Ivanisevitj Ja. Hon hotade med att landsförvisa mig om jag sade någonting.

Benitez Ni var feg som inte sade någonting.

Ivanisevitj Det medges.

Manuel Men hur skall vi lösa mysteriet? Vi kan inte bara lämna det.

Ivanisevitj Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa er.

Benitez Inte jag heller.

Ivanisevitj Och inte hon heller, för hon är död.

Manuel Det är det jag vägrar acceptera. En sådan god kvinna kan inte och får inte dö.

Ivanisevitj Faktum kvarstår att hon är död.

Benitez Ja, adjö då, señor Alvarez, och lycka till med era efterforskningar.

Ivanisevitj Personligen tror jag inte att den där astrologen någonsin fanns.

Manuel Vi får se.

Benitez Ja, adjö då.

Manuel Adjö, och tack för er hjälp.

Ivanisevitj Det var så litet. (Doktorn och jesuiten går. Scenen mörknar.)

Manuel Så är jag då ensam kvar i mörkret, förlorad i ett mysterium som ingen kan lösa.

Och varför skulle jag då lösa vad ingen annan har kunnat lösa?

Varför är det så ytterst angeläget att jag löser det?

Vad är det med denna döda kvinna som lockar mig så?

Hon är som ett svart hål som jag sugs ner i. (Silhuetten blir ständigt klarare.) Evita! Varför lever du fastän du är död? Varför hemsöker du fortfarande de levande?

Varför lyckades aldrig någon begripa sig på dig,

och allra minst din egen man presidenten?

Men jag ropar ut i en natt utan stjärnor, och universum tiger stilla.

Det hör mig inte ens. Jag får inte veta vad det var med henne

förrän kanske på andra sidan graven.

Evita Jag söker astrologen José Lilienthal.

José Det är jag. Stig in, señora. Ni är väntad.

Evita Ni känner igen mig?

José Hela världen känner er.

Evita Det är bara jag som inte gör det, och det lider jag av. Ni har ställt mitt horoskop?

José Så gott jag har kunnat. Det är färdigt.

Evita Jag litar på er. (José visar henne en plats att sitta.

José Ni gav mig en vansklig uppgift, då ni inte visste den exakta tidpunkten för er födsel.

Evita Dokumenten i min hemstad om mitt ursprung är förstörda av regeringen.

José Ja, ni sade det. Det fördunklar ytterligare ert fall.

Jag kan tyvärr inte ge något entydigt svar på er fråga om vad ert öde är.

Evita Jag betalar er frikostigt.

José Det hjälper inte. Jag brukar insistera på att få göra arbeten som inte kan värderas

i pengar. Men, som sagt, jag har gjort så gott jag har kunnat.

Jag har två olika bilder av er själv att uppvisa för er

som baserar sig på de två olika uppgifterna om tiden för er födsel.

Det märkliga är att de två olika horoskopen på olika sätt visar samma tendenser.

Men personligen tror jag mer på det första.

Evita Förklara det för mig.

José Ni har Ascendenten i Jungfrun och i opposition därtill Uranus i Fiskarna.

Alla de övriga planeterna ligger ovanför horisonten,

vilket tyder på ett synnerligen publikt liv. Tre viktiga konjunktioner förekommer:

Solen med Mars i Oxen i Jungfruns dekan, Månen med Saturnus i Lejonet

i Fiskarnas hus, och Jupiter med Pluto i Cancer.

Evita Vad menar ni med Cancer? Det låter som en sjukdom.

José Jag menar Kräftans tecken. Men ni har ytterligare en konjunktion, som säger allt.

Evita Och vad säger den?

José Señora, er Medium Coeli befinner sig i exakt konjunktion med månens södra nod

och alltså i exakt opposition till dess norra nod. Den norra noden har ni i Skytten

och den södra i Tvillingarna, vilket är de bästa tänkbara placeringarna för ens noder.

Felet är bara det, att det skulle ha varit tvärtom. Den södra noden i Tvillingarna

skulle ha befunnit sig i kontakt med Nadir, och den norra noden i Skytten

skulle ha varit tillsammans med er Medium Coeli i stället för tvärtom.

Evita Och vad betyder det?

José Señora, den södra noden indikerar ens ovanor, det som man klamrar sig fast vid och det som är dåligt för en, det som blir ens undergång, ens värsta laster och ens ödes utgång.

Ni har denna ödesnod omedelbart vid Medium Coeli, er karriärs höjdpunkt i det tionde huset.

Det betyder, att er makt, er karriär, er sociala ställning och er ambition blir er undergång.

Evita Förklara detta närmare.

José Den södra noden visar var man överanstränger sig och stagnerar ihjäl sig.

Ni har denna nod i er offentliga samhällsposition.

Evita (efter en andlös tystnad) Jag förstår precis vad ni menar. Ni har slagit huvudet på spiken. Ni anar inte hur jag har känt det den sista tiden. Någonting gnager mig inifrån,

och detta onda är en känsla av att allt vad jag gör är meningslöst.

Ju fler stackars människor jag hjälper, desto fler återstår som kräver mera hjälp,

desto fler fiender får jag inom armén och de rika, desto hemskare saker skriver de

om mig utomlands i pressen, desto mindre förstår världen min goda vilja,

desto större otacksamhet möter jag personligen, och allt detta kramar musten ur mig.

Jag älskar mitt arbete, jag njuter av att få hjälpa upp dem som har det svårt

och gör det gärna tjugo timmar om dygnet, men när jag sedan får höra

militärernas ryktesspridningar om mig, utlandspressens billiga veckotidningsreportage om mitt exhibitionistiska skådespeleri, och kyrkans anklagelser mot vad de kallar

min fariseism, då drunknar jag i denna kortsynthet, detta oförstånd, denna okunnighet, som tycks besjäla hela världen. Jag har bara mött ont i denna värld,

och ju mera jag har försökt bota det, desto ondare har det blivit.

Jag kallas för världens mäktigaste kvinna, och man pekar hånande på mina smycken och kläder för att därmed indikera vad jag använder min makt till.

Men jag har aldrig sökt makten. Jag har aldrig velat befatta mig med den.

Allt vad jag äger har jag fått av sådana som vågat visa mig någon tacksamhet.

Det är sant att jag hjälpte min make till makten,

och ingen har visat mig större tacksamhet än han, men jag kommer aldrig

att dela denna makt med honom eller göra anspråk på ens ett hörn därav.

Makten fördärvar, och hela mitt liv har jag fått kämpa emot att bli fördärvad;

och ju hårdare jag kämpat, desto mer fördärvad har man velat se mig, och desto mer

har man ökat ansträngningarna att fördärva mig. Människan är i grund och botten rutten, och denna ruttenhet är vad jag alltid har bekämpat, och därför tror människan

att jag är den ruttnaste, ty människan vill icke förlora sin ruttenhet.

Det är min fatala lärdom som presidentska av denna tid och värld.

Vad spelar det då för roll vad jag gör?

Vad spelar det då för roll vilka sjukhus jag bygger om folk vill förbli sjuka,

och vad spelar det för roll hur jag bemödar mig om att göra dem hemtrevliga

och människovärdiga om människan blott vill vantrivas i sin ovärdighet?

Vad har egentligen socialismen haft för funktion i historien?

Jo, ju mer den har ansträngt sig för att råda bot på fattigdom, sjukdom och omänsklighet, desto mer har fattigdomen, världssjukdomarna och samhällets omänsklighet brett ut sig.

Vad har ryssarna åstadkommit, som tog initiativet till den socialistiska världsrevolutionen? Diktatorn Stalin, blodigare än alla tsarer tillsammans. Och vad har jag och Perón åstadkommit genom vårt försök att demokratisera och socialisera Argentina?

Jo, hela världen kallar oss maktfullkomliga fascister som utsuger landet.

José Señora, ta det inte så hårt.

Evita (avbryter honom) Jag är född överkänslig, och därför är jag vad jag är,

och därför tar jag allting så hårt som jag gör. Jag tål inte orättvisor.

Jag tål inte otacksamhet, okunnighet, negativism och den manliga vulgaritet, ytlighet

och det lättsinne som präglar hela världen och som bara handlar om sex.

Världen är besviken på mig för att jag är mera kysk än sexig,

och därför skriver den ner mig. Om jag är sådan som militärerna, oligarkin

och de brittiska och amerikanska kapitalisterna försöker inbilla världen att jag är,

så vill jag inte längre leva. Den Evita som utlandspressen skriver om

med sina miljoner i Schweiz måste dö, ty den Evita är inte jag, och henne förbannar jag.

José Señora, låt mig få belysa er konjunktion mellan Saturnus och Månen i Fiskarnas hus.

I Lejonets tecken och Vädurens dekan står denna konjunktion för makt och mod,

en makt i rättvis anda och med en hejdlös känslosam inlevelse i form av medmänsklighet.

Men denna konjunktion är i Fiskarnas hus i Kräftans dekan.

Kräftan är den ömma självuppoffrande modern som är livets yttersta försvarare,

och Fiskarna är universalism, odödlighet, hemlighetsfullhet, andlighet och transcendens. Makten i detta hus måste övergå i något transcendentalt,

ett övernaturligt statiskt tillstånd, en oantastlig evighet.

På samma sätt som den norra noden i Nadir visar vägen ut ur ert dilemma

genom uppgåendet i den yttersta ödmjukheten, så visar er Saturnus-Måne-konjunktion i Fiskarnas hus er makts och ställnings övergående i något opåtagligt och universellt.

Evita Och vad visar Jupiter med Pluto i Cancer?

José Pluto måste hämma Jupiters expansion. Pluto är den som gnager på ert goda hjärta.

Pluto paralyserar.

Evita Det räcker. Och vad visar mitt andra horoskop?

José Ert andra horoskop ger er en ascendent i Skorpionen och en Medium Coeli i Lejonet.

I det horoskopet sammanfaller er Nadir med er Pars Fortunae,

den så kallade lyckopunkten eller ödespunkten.

Evita Vilket betyder?

José Exakt samma sak som er norra månnod i Nadir betydde.

Evita Jag tackar er. Hur mycket är jag skyldig?

José Ingenting, señora. Det sade jag er från början.

Evita Nåväl, ni skall få som ni vill. (Hon småler.) Men en belöning tror jag att jag kan lova er.

José Vad kan det vara?

Evita Om jag någonsin får en plats i evigheten, så skall ni få dela den med mig.

José (bugar sig vördnadsfullt) Jag tackar er, madame.

Evita Farväl, och tack.

José På återseende i evigheten, madame. (Hon går.)

Scen 1. Evita framträder på balkongen. Folket jublar ihållande.

Folket Evita! Evita! Evita!

Andra Viva Evita! Viva Evita! Viva Evita!

Evita Vad är jag att ni skulle hylla mig så? Jag är ingenting. Jag är bara en kvinna.

Jag är bara kärlek. Och all den kärlek som jag är, som jag är skapt av

och som jag består av från topp till tå, är till för er och för min älskade man,

för Argentina och för detta mitt barärmade folk.

Folket (jublar) Evita! Evita! Evita! Viva Evita! Viva Evita! (som förut.)

Evita Mina älskade barn, jag är er moder. Jag lever endast för er.

Jag lider varje dag för er, jag offrar mitt liv varje dag för er,

Gud ser mina tårar och kval, och han vet hur gärna jag dör för er,

ty han vet hur ömt mitt modershjärta dyrkar er och Perón mer än sig själv.

Låt oss inte glömma San Luis och den storartade hjälpinsats,

som då den endast överste vordne hjälten Perón mobiliserade hela Argentina för!

Vårt arbete började där bland ruinerna i bergen efter den svåra jordbävningen

som begravde familjer, kvinnor och barn som tillhör evigheten.

Det var den sociala hjälpaktionen som förenade mig och vår Perón

i vår mission för mänskligheten. Aldrig skulle vi tröttna, lovade vi oss,

på att hjälpa alla människor som hade det svårt. Perón fick då mina ögon att öppnas

för hela Argentinas utomordentliga nöd, för alla de föräldralösa barnen,

för alla arbetare utan lön, för alla de omänskliga förhållandena i storstäderna,

för den oacceptabla fattigdomen, för den besuttna herreklassens grova okunnighet

om vad som var nödvändigt för landet, för landssjukdomarnas onödiga upphov

och för hur nödvändigt det var att hjälpa detta arma land med vilka medel som helst. Perón hjälpte oss, därför hjälpte jag honom, och därför står vi eniga för evigt

med hela Argentina bakom oss som världens mest konstruktiva exempel

på fungerande genomförd socialism. Glöm aldrig, o mitt älskade folk,

att Perón återskänkte er demokratin efter femton års juntastyre!

Honom ensam är vi skyldiga allt vårt tack och allt vårt politiska och moraliska stöd

så länge vi lever. Han ensam gjorde vårt vackra ädla framstående Argentina möjligt.

Folket Hurra! Viva Evita! Viva Perón! Viva Evita Perón! (jublar som förut)

Evita Jag älskar er. Aldrig har ett politiskt ledande par som Juan Perón och hans lilla fru älskat sitt folk så som vi gör. Endast kärlek håller oss vid makten, endast vår kärlek

gör oss värdiga den, endast er kärlek håller oss vid liv, och i detta tecken skall vi segra. Tillsammans skall vi alla i kärlekens eget tecken göra Argentina

till världens kärleksnation nummer ett. Genom Argentina och den kärlek som leder det skall alla folk på jorden vara välsignade!

Folket Evita! Evita! Evita! Viva Evita! Viva Evita! (Hon försvinner.)

En arbetare Frågar du vad Evita har gjort för oss? När jag förlorade min arm i mitt arbete gav hon mig personligen och min familj en gedigen pension på livstid på villkor

att jag fann mig ett nytt arbete om än mindre. Sedan dess har jag med min ena arm arbetat bättre och mera än vad jag någonsin gjorde förr.

En sliten dam Jag och mina sju barn blev vräkta för att jag inte kunde betala hyran

efter att ha blivit bestulen. Jag gick till henne och grät, och hon gav mig personligen en villa att bo i och äga för resten av livet.

Hon har sett till så att alla mina sju barn nu får en gedigen utbildning.

En gammal man Jag var arbetslös och luffare, och det fanns många sådana som jag.

Hon byggde ett hem åt oss och bad oss att sköta om det och underhålla det

så att luffare och dagdrivare aldrig skulle behöva sova på gatan. Vi har för hennes skull bemödat oss om att göra vårt hem till det renaste och finaste i Buenos Aires.

En mogen präst Före henne rådde förtrycket; vem som helst kunde göra vad han ville

i Argentina. Lagen var maktlös, hänsynslösheten var den enda fungerande politiken,

de rika blev rikare och färre medan de fattiga blev fattigare och fler,

Argentina hotade att bli som Brasilien, men så kom hon, och hoppets ljus tändes

i Argentina. Och miraklet med henne var att hon fick Argentinas hopp att infrias.

Hon är Argentinas skyddshelgon.

En man på kryckor Jag hade polio från barndomen. När jag kom till henne byggde

hon ett sjukhus i mitt namn, och det sjukhuset pyntade hon med sådana gardiner

och tapeter som hon visste att skulle innebära en trevlig miljö

så att patienterna fortare skulle tillfriskna. Vem utom hon har någonsin tänkt på

vikten av att ett sjukhus miljö måste vara mänsklig och trevlig?

Manuel Men hur orkar hon göra allt detta? Hon är ju bara en kvinna!

Hur orkar hon leva för alla sina tjugo miljoner argentinare samtidigt och så intensivt och umgås med så många av dem dagligen? Hur orkar hon offra sig för oss alla?

Prästen Det är du inte ensam om att undra.

Arbetaren Hon är en av oss. Vår välfärd är tryggad bara så länge hon lever.

Om hon försvinner kommer bara militärjuntorna över oss igen,

och då får vi bara hänsynslösa utsugande brittiska och amerikanska kapitalister och tyska före detta nazister över oss som berövar oss vårt människovärde.

Vi måste befästa hennes makt så att hon aldrig förlorar den. Vad säger ni, Argentinas barärmade peronister och arbetare? Perón är gammal och kan dö.

Låt oss göra henne till vicepresident!

Många Ja, låt oss göra henne till vicepresident!

Fler och fler Vi vill ha Evita som vicepresident! Vi vill ha Evita som vicepresident!

Vi vill ha Evita som vicepresident!

Evita De vill ha mig till vicepresident.

Perón Du vet att det inte går. Militären går inte med på det.

Evita Men folket vill det.

Perón Det hör inte hit. Det är omöjligt.

Evita Kan vare sig du eller jag någonsin trotsa folkets vilja?

Perón Alla politiker måste göra det för att rädda sitt ansikte.

Evita Jag vägrar att göra det.

Perón Du gör militären och flottan till våra fiender.

Evita De har alltid varit mina fiender. Minns, att flottan en gång ämnade mörda dig.

Perón Det hör inte hit. Att du blir vicepresident är politiskt omöjligt. Du måste backa ur.

Evita Säger du det som politiker, som general eller som argentinare?

Perón Jag är din man. Du måste lyda mig.

Evita Det var länge sedan du älskade mig.

Perón Det hör inte hit. (tystnad) Lyssna, Evita. (tar henne om skuldrorna)

Om du inte backar ur störtar du landet i olycka! Det kan bli inbördeskrig! Lita på mig.

Evita Du gör mig sjuk. Aldrig förr har jag motstått folkets vilja.

Perón Folket vet inte alltid vad som är bäst för dem. Du måste lita på mig.

Jag är i alla fall president.

Evita Du är man, och endast därför har du makt över mig. Men endast kvinnan

kan ge mannen någon makt över henne. Utan mig är du död för Argentina. Begrips?

Perón Vad menar du?

Evita Aldrig skall min lojalitet mot dig och Argentina upphöra. Var säker på det.

Perón Vad tänker du göra?

Evita Du skall få lyssna till mig och folket. Du skall få se vad som händer

när jag inte blir vicepresident.

Perón Jag hoppas du vet vad du säger och gör.

Evita Om någon kvinna någonsin har vetat vad det är hon har sagt och gjort, så är det jag.

Folket Evita! Evita! Evita med Perón! Perón med Evita!

Några röster Tala till oss, Evita! Visa att du samarbetar med oss och blir vår vicepresident!

Evita (stiger fram till mikrofonen. Folket tystnar.) Mina vänner, mina älskade barärmade hjältar, mina barn. (Hon tystnar. När hon inte fortsätter stiger en talesman fram.)

Talesmannen (José Espejo, fackföreningsledare) Kamrater, det är så att Eva Peróns ödmjukhet, hennes vackraste dygd, hindrar henne från att tala mera.

Några röster Hon måste tala till oss! Hon måste acceptera kandidaturen!

Folket Evita! Evita! Evita! Perón med Evita! Evita med Perón! Evita!

Evita (stiger fram på nytt. Folket tystnar.) Mina vänner, jag kommer alltid att göra vad mitt folk önskar. Deras ord liksom min mans ord är min lag. Men jag ber att få upprepa vad jag sade er redan för fem år sedan, att jag hellre är Evita än presidentska, att jag hellre är er vän än någon politiker, och att jag hellre tjänar er som människa än får del av någon makt över er. (Hon tar ett steg tillbaka.)

Arbetaren Vad menar hon egentligen?

Prästen Här händer något stort.

Mannen på kryckor Det ligger något skumt bakom det här.

Folket Evita! Evita! Evita!

Perón Argentinare, det är med stolthet som jag åtar mig ert uppdrag att än en gång ställa upp som er kandidat för presidentposten. Detta är en stor högtidsdag.

Det är Argentinas historias andra Cabildo Abierto. Den första ägde rum för 140 år sedan, när de första argentinska patrioterna möttes och kom överens om att befria Argentina från Spanien. Det är en stor ära för mig att få det förtroendeuppdraget av er,

alla fria argentinare, att bli den man som fortsätter att förvalta Argentinas frihet

och leda den in i framtiden. Som er presidentkandidat lovar jag redan nu

att väl förvalta det heliga arv som är Argentinas eviga frihet....

Folket (avbryter honom) Evita! Evita! Evita! Evita!

Espejo (övertar mikrofonen) Evita Perón, folket kräver att ni accepterar kandidaturen

som vicepresident.

Folket Evita! Evita! Perón med Evita!

Evita (Folket tystnar.)(Efter en paus:) Jag är ledsen. Jag kan inte tala. (Backar.)

Folket Evita! Evita! Evita skall tala till oss! Evita skall tala till oss!

Mina älskade barfotabarn, jag är mycket trött, och jag ber er alla att försöka förstå mig. Jag ber er alla att inte försöka få mig till att göra något som jag aldrig önskade själv.

Jag ber er, i andan av den oerhörda tillgivenhet som vi har för varandra

och all den kärlek som vi känner för varandra, att ni inte går för hårt fram med att framtvinga ett förhastat beslut i en så viktig fråga som rör denna enkla kvinnas hela liv. Ni måste ge mig uppskov med beslutet. (Hon backar.)

Folket Då strejkar vi! Vi strejkar! Vi strejkar! Beslutet nu! Annars generalstrejk!

Evita Kamrater!

Folket Evita Perón med Perón! Evita Perón med Perón!

Evita Kamrater!

Folket Perón med Evita! Vi strejkar! Vi strejkar! Hon skall ställa upp! Hon skall ställa upp!

Evita (vädjande) Kamrater!

Folket Evita eller strejk! Evita eller strejk!

Evita (en sista gång) Kamrater! Jag sviker er inte i kampen, jag avstår endast från titlarna!

För mig betyder allt er egen välfärd. Liksom Alexander av Makedonien uppgav sina anspråk för sina mäns skull.... Allt jag gör är av kärlek för er och för general Perón.

Folket Beslutet nu! Beslutet nu! Ställ upp eller strejk! Ställ upp eller strejk!

Evita Kamrater, hela världen säger att jag är en ambitiös och självisk kvinna.

Endast ni vet att det inte alls är så. Och ni vet också, att allt

vad jag någonsin har gjort konsekvent skedde utanför politiken.

Ni vet att jag aldrig eftersträvade någon politisk makt i mitt hemland.

Jag vill aldrig att någon hederlig arbetare skall sakna motargument

för alla dessa korkade människor utan perspektiv, dessa medelmåttor i hela världen, som aldrig har förstått mig och aldrig tagit min goda vilja på allvar,

förtalar mig och säger att jag gjorde allt av politiska motiv....

Folket Evita vicepresident! Evita vicepresident! Evita vicepresident!

Evita Jag ber er, ge mig blott en dags betänketid!

Folket Nej!

Evita Ni vet inte hur jag känner det. Jag visste att man för länge sedan

ville ha mig till kandidat för vicepresidentposten, och jag gjorde ingenting

för att beröva någon den illusionen att jag kunde bli det.

För Peróns skull och för er skull har jag aldrig någonsin kunnat säga nej till något.

Jag lät mitt namn stå kvar på vicepresidentkandidatlistan för att det höll alla

inre partipolitiska strider borta, det enade oss alla,

men aldrig ett ögonblick föreställde jag mig i mitt stilla ödmjuka argentinska sinne

att jag någonsin verkligen skulle kunna acceptera en sådan ära....

Perón (till Espejo) Det här går för långt. Det var aldrig meningen att det skulle gå så här.

Evita Ge mig blott betänketid till i kväll!

Folket Aldrig! Beslutet nu! Acceptera nu!

Evita Ge mig bara två timmar!

Folket Nej, nu!

Espejo (tar mikrofonen) Vi skall alla stanna här och vänta på hennes beslut.

Vi skall icke vika en tum förrän hon giver oss ett svar

som stämmer överens med hela hennes argentinska folks samstämmiga vilja.

Folket Hurra! Hurra! Hurra!

Evita Kamrater, general Perón har redan lovat er att jag i allt kommer att vara

mitt folk till lags. Folkets väl är min lag, min kärlek till folket är allt,

och den kan inga titlar göra bättre. Folkets vilja är min vilja. (drar sig tillbaka.)

Folket Hurra! Evita! Evita! Hurra! Hurra! Perón! Perón! Perón med Evita!

Evita med Perón! Hurra! Hurra!

Mannen med kryckorna Vad har hon väl sagt egentligen?

En student Egentligen ingenting. Hon har inte tagit ställning.

Prästen Hon är rädd för allt som kan befläcka henne.

Perón Låt oss avsluta detta nu. Espejo, skingra folket.

Espejo Det är lättare sagt än gjort. De viker inte från hennes sida.

Perón (till Evita) Låt oss gå hem. (Han börjar långsamt föra ut Evita.)

Arbetaren Det står fullt klart för oss alla att Evita har accepterat vicepresidentkandidaturen. Leve Evita! Hon leve!

Folket Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Studenten Vi kan bara inte acceptera något annat.

Arbetaren I morgon skall pressen förkunna för hela världen, att general Perón och

Evita Perón har accepterat kandidaturerna för president- och vicepresidentskapet!

Folket Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Viva Perón! Viva Evita!

Scen 1. Till vänster en säng vari Evita ligger medvetslös med läkare omkring sig,

till höger Perón, Espejo, Juan Duarte och några till.

Mellan Evita med sällskap och Perón med sällskap är en skärm.

Duarte Hela Argentina är oroligt och ber för min syster.

Espejo Det är underligt att läkarna inte har sagt något.

Vad är det med henne egentligen?

Duarte Ingen vet, och det är det hemskaste.

Perón Det här har fört tillbaka de värsta mardrömmarna ur mitt förflutna till mig.

Evita har ofta haft förfärliga mardrömmar, men mina har varit värre sedan

el Cabildo Abierto. Evitas okända sjukdom får mig att minnas min förra fru.

Espejo Aurelia?

Perón Ja. Hon hade också smärtor i magen, och ingen förstod vad det var med henne.

Till slut visade det sig vara cancer i livmodern. Hon hade inte heller någonsin fått barn, precis som Evita. Men i motsats till Evita hade hon alltid önskat sig barn, men

jag gav henne aldrig några. Alla läkare i landet försökte göra allt för att rädda Aurelias liv, men cancern bara spred sig, och hennes liv rann bort som ut i ett tomt svart hål.

Hon var sjuk i ett år, under vilket hennes plågor oavbrutet blev svårare,

innan hon äntligen dog som ett avmagrat skelett. Det var mitt straff

för att jag någonsin gifte mig med henne fastän jag aldrig ville ha barn.

Espejo Jag tror läkarna börjar bli färdiga nu.

Perón (reser sig) Vad säger ni, doktor?

Ivanisevitj Det är som vi fruktade. Vår fru lider av cancer i livmodern.

Den är allmänt utbredd och kan ha farliga konsekvenser.

Duarte Kan hon räddas?

Ivanisevitj Hon måste opereras.

Evita (har vaknat, trött) Jag vägrar att låta mig opereras!

Ivanisevitj (går skyndsamt in till henne) Madame, ni måste antingen låta er opereras

eller gå under.

Evita Låt mig få arbeta, så skall jag dö sedan.

Ivanisevitj Ni har inte kunnat arbeta på en månad.

Evita Jag vet. Och det är det enda felet på mig. Gör mig arbetsför, så skall jag belöna er.

Ivanisevitj Smärtstillande droger är inte lösningen på ert problem.

Evita Är operation det då? Om jag opereras måste jag ändå sedan dö inom ett år.

Ivanisevitj En operation kan förlänga ert liv. Med dagens expertis

kanske rentav ert liv kan räddas.

Evita Inte ens astrologer kan förändra mitt öde. Gå er väg.

Perón (störtar in till henne) Eva!

Evita Vad gör du här?

Perón Vi har varit så oroliga för dig.

Evita Lämna mig i fred. Vad kan ni rekommendera för smärtstillande droger, doktor?

Ivanisevitj Ni får inte arbeta. Det tar kål på er.

Evita Argentina väntar på mig. Jag måste ut. Det enda hederliga sättet

för mig att dö på är att få dö i mitt arbete.

Duarte (till Perón) Felet är ditt, Juan, som har tillåtit henne att arbeta ihjäl sig. Du skulle ha sagt till henne att inte arbeta tjugo timmar om dagen under så långa perioder.

Perón Jag har inte haft någon makt över henne sedan hon kom hem från Europa.

Evita Ändå befallde du mig att inte bli vicepresident.

Perón Det är en annan sak.

Evita Ni får inte operera bort mina heligaste inälvor, doktor.

Ivanisevitj Jag är rädd att vi förr eller senare blir tvungna till det i vilket fall som helst. Minns, att jag redan vid er blindtarmsoperation varnade er för att äta så slarvigt och leva så hektiskt. Jag förutsåg detta redan då. Jag varnade er man också.

Men ingen av er lyssnade på mig.

Evita (vädjande) Låt mig få arbeta, doktor. Avlägsna mina smärtor.

Ivanisevitj Börjar jag ge er droger kan ni bli beroende av dem.

Evita Det skiter jag i, bara jag får arbeta.

Ivanisevitj Jag skall ge sköterskorna instruktioner. (går)

Evita Där ser du, Juan Duarte, och du, Juan Perón, min bror och min make.

Jag är strax härifrån och kan fortsätta sörja för min stora argentinska familj.

Duarte Evita, du bränner ditt ljus i bägge ändar.

Evita Vad spelar det för roll? Bara resultatet räknas. Jag får inte svika Argentina och mitt folk.

Perón Vi kan inte hindra henne, Juan.

Evita Där sade du ett sant ord. Man skulle bara våga hindra mig från att leva

så länge jag lever. En gång fri alltid fri, och hellre döden än förlusten av den friheten. Det lärde jag mig i Rom.

Perón Evita, vad skall vi säga till folket?

Evita Om vad då? Vad begär du mera av mig? Jag har redan i radion förkunnat

min oåterkalleliga resignation från vicepresidentkandidaturen.

Perón Jag menar om din sjukdom.

Evita Jag förstår. Inte ett ord. Inte ett ord skall någon någonsin få veta

om min sjukdom så länge jag lever. Det måste ni alla lova mig och läkarna också.

Jag skall visa världen att jag lever så länge jag lever.

Perón Bra. Ingen skall få veta någonting.

Evita Och om någon frågar, om folket undrar varför jag inte har synts på så länge,

så skyll på mitt vanliga låga blodtryck.

Perón Ja.

Evita Lämna mig nu. (Några sköterskor kommer in och ger Evita injektioner.)

Det är mitt eget fel att hon är så sjuk. Vi italienare är sådana: är vi goda politiker

så är vi dåliga som äkta män, och är vi goda äkta män blir vi aldrig politiker.

(med hög röst) Evita måste dock belönas för sin storartade självuppoffring

för nationen och mig genom sitt berömliga avståndstagande från kandidaturen som vicepresident. Hon skall utmärkas med den högsta belöning nationen känner, (visar upp en kraschan,) den stora Peronistmedaljen av den extraordinära graden! Evita, stig fram! (Espejo tittar in bakom ridån)

Espejo (till Perón) Hon är för svag för att komma.

Perón Nonsens. Kan hon stå på benen?

Espejo Inte utan stöd.

Perón Nåväl, hon skall få den senare.

Evita (bakom ridån) Nej, jag skall ta emot den.

Perón Gå och hjälp henne.

Nå, Evita? Jag har den stora äran att inför hela folkets ögon få fästa

denna underbara medalj på, hm, ditt bröst. Och vare det veterligt att denna medalj,

den högsta utmärkelsen i Argentina, härmed utdelas för första gången!

(Evita vill tala.) Ge henne mikrofonen.

(Espejo sätter mikrofonen framför Evita. Hon försöker tala men får inte fram ett ord. Det hörs endast störande buller från mikrofonen av hennes famlande fingrar.)

Då skall jag tala i stället. Håll kvar henne så att folket får se henne.

Evita Peróns bana har överträffat alla tidigare kvinnors i historien.

Hon kom från de enklaste och dunklaste samhällsförhållanden,

hon började här i Buenos Aires under de simplaste tänkbara premisser

och arbetade under nio år upp sig till en vansklig ställning inom radioteatern

som skådespelerska. Det var där jag träffade henne.

Det var hon som sedan banade vägen för mig till makten,

det var hon som räddade landet under den politiska krisen hösten 1945

genom att organisera fackföreningarna mot militärstyret, och därmed blev hon

vad hon alltid kommer att förbliva: Argentinas hjältinna nummer ett.

Genom hennes agerande fick kvinnorna rösträtt här i landet,

vilket aldrig hade kunnat genomföras så snabbt utan hennes beslutsamma initiativ,

och hon ensam skapade vårt lands sociala välfärd genom La Fundación,

som hon ensam satte i gång och bragte till fullkomning med en organisatorisk förmåga och skicklighet som presidenten saknade. Hon är peronismens sanna själ,

hon gav vår arbetarrörelse dess mystik och dess drag av hederlig pacifism,

och hon arbetade dagligen så hårt för Argentinas rättvisa sak

att hon därigenom offrade sin hälsa. Hennes självuppoffrande och intensiva arbete

gav mig mera tid över för vårt folk än vad som hade varit möjligt annars.

Och framför allt, så utgjorde hon från början till slut liksom ett samvete för mig, hon blev min ledstjärna som visade vägen för mig och nationen

och som påminde mig om vad som var rätt; och detta hennes enastående sinne

för mänsklig rättvisa har som ingenting annat påverkat vår samtids historia.

Hon gav mig allt och offrade därvid sig själv för mig och Argentina.

Evita (lågt) Du talar som om jag vore död.

Perón (utåt som förut) Evita vill säga någonting. (ger mikrofonen åt Evita)

Jag har bara det att säga, att det jag gjorde gjorde jag av kärlek till mitt folk.

Jag är inte någonting för att jag gjorde någonting, och jag är inte någonting

för att jag avstod från någonting. Jag är inte någonting för att ni gjorde mig till något eller gav mig något. Allt jag har har jag i mitt hjärta, det brinner i min själ,

det torterar min kropp, det svider i mina nerver, och det är den kärlek jag känner

för detta mitt folk och för general Perón. Och jag tackar er alla för att ni har givit mig denna kärlek till er. Och om folket och mitt arbete skulle kräva mitt liv

skulle jag gladeligen ge det med sång på mina läppar, ty en enda barärmad arbetares lycka

är mera värd än hela mitt liv. Och med detta lösenord bjuder jag er härmed farväl, detta lösenord, som jag härmed förkunnar, som är: Livet för Perón! (Hon kollapsar.)

Folket (dånande bakom ridån) Livet för Perón! Livet för Perón! Livet för Perón!

Ivanisevitj Evita måste opereras genast.

Perón Hon har förbjudit det.

Ivanisevitj Det hjälps inte. Jag har kallat hit en expert från New York.

Hon behöver aldrig veta om det själv. Vi söver ner henne i hemlighet.

Inte ens Argentina behöver veta det. (till publiken) Alla argentinare vet ju

så väl att det finns argentinska experter som kan operera henne.

Perón Jag litar på er, doktor. Gör ert bästa.

Ivanisevitj Det blir doktor George Pack som får göra sitt bästa. Här är han, för resten.

Pack Jag har äran att meddela er, herr president, att hysterektomin på er hustru

har genomförts. (tystnad)

Perón Är hon frisk nu då?

Pack Vi har dess värre icke kunnat avlägsna cancern, men vi har satt stopp för dess vidare utveckling. (vidrör sin hatt till tack och går samma väg som han kom.)

Ivanisevitj Det betyder att Evita kommer att kunna stå på benen igen.

Perón Det var då för väl!

(Ridån går upp och visar Evitas konvalescensrum med röda sammetsgardiner,

Evita (från sängen) Där är ni ju! Välkomna hem! Jag mår redan mycket bättre.

Snart kan jag vara uppe igen och arbeta som vanligt. Jag sade ju

att jag inte var allvarligt sjuk. Men tänk, att jag måste hotas av döden

för att få ett så vackert rum som detta! Det känns som att ha kommit hem.

Hur mår ni?

Duarte Evita, du måste ta det lugnt.

Evita Prata inte nonsens. Så fort jag kan går jag till mitt arbete igen,

och där ute på balkongen skall jag ofta visa mig för folket och tala till dem

och visa att jag är frisk. Det sägs, att där numera ständigt är en stor skara natt och dag som ber för min hälsa. Jag tror jag skall gå ut och tala till dem genast.

Perón Evita!

Evita Jag är frisk, och hör sen! (viker sig plötsligt dubbel i akuta magsmärtor.)

Perón (ser på) Du är bara en kvinna.

Evita Var är mina sköterskor? De har inte gett mig mina morfininjektioner idag ännu.

Perón Du kan inte hålla på så här.

Evita Jag är inte död ännu.

Perón Se dig i spegeln. Du är inte längre vad du var. Du har förlorat dig själv.

Evita Jag har offrat det på ditt och Argentinas altare. Jag vet att jag redan bara är

en skugga av vad jag var. Kvinnor vissnar kvickt och lätt. Jag vet att jag är döende.

Ja, jag vet att jag redan är död. I dina armar är jag bara som en slafsig trasa.

Du skulle kunna trycka din hand igenom mig: jag väger bara 38 kilo,

mitt skinn är inte starkare än papper, och inuti finns bara skelettet kvar.

De opererade ju bort mina inälvor och avlägsnade allt utom cancern,

som nu sprider sig igen. Läkarvetenskapen är ett taskspeleri:

de kan bara bota sådana sjukdomar som egentligen inte behöver åtgärdas,

men de verkliga sjukdomarna kan de bara göra värre. Skulle du få se mig naken skulle du bara se benen. Det är bäst att du redan tar på dig gasmask:

mitt lik börjar strax lukta illa.

Duarte (sätter sig hos henne) Evita, din bok om ditt liv är redan efter ett halvår

Argentinas största bestseller genom tiderna, och även utomlands lovordas den.

Evita Har den översatts till engelska?

Duarte Nej, amerikanerna och engelsmännen vågar inte riktigt släppa ut den.

Evita När de får veta att det mesta i den är påhittat och tillrättalagt

och att allt väsentligt i den är uteslutet så vågar de nog läsa den.

Duarte Staden Quilmes har ändrat sitt namn till Eva Perón till din ära,

vilket den nu kommer att heta för alltid.

Evita Nej, när jag är död ändrar de nog tillbaka namnet igen. Så fort Perón är störtad

skall de slå allt vad vi har byggt upp i spillror. Jag känner politikerna.

Espejo Kongressen har utnämnt dig till Nationens Andliga Ledare, en titel som aldrig tidigare har förekommit och som efter dig aldrig skall givas åt någon annan.

Evita Det tackar jag för. Det är det enda värdefulla jag tar med mig i graven.

Perón (tafatt) Evita, du får inte dö. Du skall inte dö. Du kan ännu bli frisk.

Evita (utan glädje) Ha ha. Det trodde du, vad? Idiot där! Du är den enda i landet

som inte fattar att jag sedan jag fick någon politisk ställning här vare sig jag det ville eller inte har fallit ner i ett stort tomt svart hål utan botten, som ständigt blir svartare och svartare, tommare och tommare, hemskare och hemskare, och som är döden själv

i maktens gestalt. Jag har försökt att motarbeta min makt, men makten tar ändå kål på mig. Det är inte cancer jag har. Det är makt. Och den sjukdomen kan inga kirurger i världen avlägsna, ty den cancern sitter på min själ, och endast döden kan befria mig från den.

Där hör du. Lev väl med din makt när jag är borta. Ju mindre sagt om den, desto bättre.

(till sin broder) Juan, vem älskar mig egentligen?

Duarte Hela folket älskar dig, Evita.

Evita Jag menar inte så. Vem har någonsin älskat mig som människa av kött och blod?

(Ingen svarar. Hon brister plötsligt ut i gråt. Duarte och Espejo tröstar henne.)

Duarte Dig älskar alla, Evita, som någonsin verkligen har känt dig,

men jag medger att de är få.

Evita (tröstar sig) Har mitt testamente skrivits ut?

Espejo Ja, jag har det här.

Evita Får jag se det. (betraktar det) Jag menar inte det. Jag menar det andra.

Espejo Vi känner bara till detta.

Evita Jag gav det andra till general Perón.

Perón Det testamentet, Evita, kommer ingen att få läsa förrän efter min egen död.

Evita Det är det testamentet och inget annat som gäller.

Perón Räcker det inte med att du ger allt vad du har ägt till folket?

Räcker det inte med att de får fortsätta skicka brev till dig efter det att du är borta?

Räcker det inte med att du testamenterar till oss all din kärlek, som får förbli hos oss för evigt och hos varje barärmad arbetare, som du rätteligen fann Gud hos

och som du därför aldrig förvägrade något av din kärlek när de bad om den? Måste du också göra dig till en apokalyptisk predikant?

Evita Jag vill att världen skall veta hur mycket jag led för den.

Jag vill att världen skall veta hur mycket var och en som besitter makt

endast använder den i bedrägliga syften. Jag vill att världen skall veta hur väl

jag kände Gud personligen fastän jag sällan spillde tid på att värma upp kyrkbänkar, och att jag varje gång jag hjälpte någon fattig, botade någon sjuk,

kämpade för jämlikhet och gav hemlösa tak över huvudet kände mig närmare Honom. Jag vill att världen skall förstå mig. Jag vill att den skall förstå hur ont allting är som har med samlandet av pengar att göra....(Hon slocknar.)

Perón Evita!

Duarte Något är fel. Doktor!

Klockan är 20.25. Eva Perón har just gått bort.

Scen 1.

Espejo (kommer in) Doktor Ara är här.

Perón (trött) Det är bra. Står Argentina fortfarande stilla?

Espejo Fullkomligt. Inga biografer, inga teatrar, inga restauranger, inga krogar,

inte ens några idrottsanläggningar har öppnat. Landssorgen är total fortfarande fastän ingen påbjöd den.

Perón Det är bra. Visa in den gode doktorn. (Espejo går ut.)

Doktor Ara, ni har rykte om er att vara en av världens skickligaste balsamerare.

Ara Jag avskyr ordet balsamering. Låt oss hellre kalla det konsten att övervinna

och lura döden.

Perón Jag har ert livs uppdrag åt er. Jag förmodar att ni vet vem denna dam är?

Ara Jag förmodar att hon är er nyss avlidna hustru.

Perón Då kan ni säkert också förmoda vilket uppdrag jag har åt er.

Ara Ja, jag kan förmoda det.

Perón Ni får inte misslyckas. Argentina får aldrig förlora Evita.

Jag vill att hennes kropp fullkomligt skall oförgängliggöras.

Ara Jag kan inte göra mer än mitt bästa.

Perón Och vad är ert bästa?

Ara Att kroppen blir fullständigt oförgänglig, om den inte utsätts för eld, luft,

vatten eller våld.

Perón Kan jag lita på det?

Ara Det kan ni lita på lika säkert, som jag är en 100-procentig vetenskapsman.

Perón Ni skall genast få inleda ert arbete. Till att börja med gäller det att

iståndsätta kroppen för en långvarig lit de parades påfrestningar.

Hela Argentina kommer att vilja se hennes lik. Det kan pågå i en eller två veckor.

Ara Jag kan på ganska kort stund göra kroppen definitivt förruttnelsefri

för två veckor framåt, men efter två veckor måste den slutgiltiga balsameringen ske.

Perón Bra. Ni får börja genast. Jag skall genast se till så att ni får börja arbeta ostört.

Ara Detta är mitt livs chans. Vackra kvinna, du skall aldrig förgås.

Allt vad jag har lärt mig skall fullkomnas i dig, som skall bli mitt livs mästerverk.

Här börjar din evighet, din oförgänglighet, din heliga legend, och jag är den

som skall göra dig evig. Manuel de Falla var min generalrepetition,

Eva Perón skall bli mitt eldprov. Genom din oförgängliga stofthydda,

som jag skall göra vackrare än den var i verkligheten, skall även mitt namn få sin plats

i historien. Här börjar mitt livs förhållande, som aldrig skall upphöra så länge jag lever, ty villkoret för att jag balsamerar dig är att jag sedan alltid skall ha ansvaret för dig.

Perón Allt är klart. Sätt i gång.

Ara Bra. Jag skall skicka efter mitt laboratorium. (går)

Perón (ser på Evita) Vad blir mitt liv nu? En ständig utförsåkning in i det samma svarta hål

som tog ditt liv. Du gav mig folket, efter dig skall folke