Norwegian Camp

Det framskjutna baslägret ligger ca fyra timmars vandring och 800 höjdmeter från Baslägret. Vägen går över Cerro Torre glaciären och känner man inte till den kan det bli lite av ett äventyr. Lägret består av en handfull stora stenar med uppbyggda stenmurar. Det fungerar som ett förvånansvärt bra skydd mot de kraftiga vindarna, regnen och snön. Vi valde att bära upp så mycket utrustning, mat och bränsle som möjligt. Detta gjorde att vi hade möjlighet att spendera några nätter där uppe i väntan på bra väder.

Det fans inte mycket mer att göra under stenen än att sova och snacka med de andra replagen som låg och väntade där uppe. Där fanns Tyskarna, Alexander Huber och Toni Gutch, samt Pete och Much, två österrikiska klättrare med en hel del erfarenhet av klättringen i Patagonien. Utöver dessa Europeiska lag träffade vi även ett Japanskt replag som väntat på klätterbart väder i två månader! Samt ett Amerikanskt team Tim och Nathan, som siktade på att göra en nytur på ett av tornen.

Vi sorterade utrustningen och gick igenom det som skulle med på turen. Inget fick glömmas och inget onödigt fick följa med. Klättringen i Patagonien sätter verkligen uttrycket "Light is right and speed is safety" på sin spets. Här nere räknas varje gram. Långsam klättring innebär en längre exponering för väderomslag. Något som vi med många andra fick erfara. Vädret skiftar otroligt snabbt i den här delen av världen. Lågtrycken kommer på löpande band och väderfönster med tre dagars sol tillhör ovanligheterna.