Renault Viva Grand Sport 1938,  reg. nr U8419 
Den här bilen var grandios om man så får säga. Den köptes av min far 1947, och den var onekligen rymligare än den Citroën Cabriolet som jag också berättat om. Det var en vacker, svart 4-dörrars vagn.Bakhjulen doldes delvis av en lucka.Tyvärr har jag ingen bild av den sedd från sidan men utseendet var identiskt, frånsett grillen, med 1939-års Viva Grand Sport som finns avbildad i The Complete Encyklopedia of Motorcars men där bilen felaktigt anges vara en Viva Stella. 1885-1968 ( Edbury Press, London), och som här återges. Klädseln var kamelhårsfärgad med utfällbar mittpuff i baksätet. Golvväxelspaken gjorde en böj in under instrumentbrädan och stack sedan fram ur den genom ett ovalt hål. 
Det är märkligt att Renault 1938 tillverkade en prestigemodell som var så omodern tekniskt. Jag tänker på de mekaniska bromsarna och den sexcylindriska motorn på 85 hkr. Låt vara att fler bilar på den här tiden hade sidventilsmotorer men utvecklingen gick mot toppventiler. Och bromsarna då, - redan 1930 hade Volvo Lockheeds hydauliska bromsar på sin modell 652. 

Det var med den här bilen jag tog körkort som privatist i april 1948. Någon vecka före uppkörningen övningskörde jag med min far som instruktör på en inte alltför bred länsväg. Vid ett skogsparti dök en parkerad timmerbil upp bakom en krök, samtidigt som en mötande bil närmade sig timmerbilen. Jag trampade så hårt jag kunde på bromspedalen. Jag fick nästan kramp i benet, men lyckades stanna alldeles bakom timmerbilen. Det visade sig sedan att jag trampat så hårt att en av bromsvajrarna hade lossnat vid sin lödning i ett ändfäste. Den ganska tunga Renaulten borde ha varit utrustad med hydrauliska bromsar.