Austin A40 Sport 1952,  reg. nr AA8954 
Jag köpte den under Suezkrisen 1956 för 2500:- av bilfirman Gösta Hall. Den hade ägts av en flygkapten vid SAS som hade haft den inregistrerad i staden Aden i Yemen. 
Enligt en tidningsartikel som jag sedan läste stod Jensenfabriken för tillverkning av karossen och montering av bilen. Karossen var huvudsakligen utförd i aluminium och monterad på standardmodellens ganska tunga ramchassi. Motorn på 1,2 lit. var försedd med dubbla SU-förgasare liksom det anstod en engelsk sportvagn från den tiden. Fartresurserna blev ändå ganska blygsamma.

Med nytt avgassystem, det enda passande som Ostermans hade i lager, företogs den första längre resan, bröllopsresa till Danmark. Det var underbart att susa fram i sportbil med rufs i håret på de slingriga men asfalterade vägarna och omgiven av bokskogarnas lummiga lövverk. 
Bilen behövde åtgärdas på en rad punkter. Sufletten var av Galon med självdragsventilation lika andra engelska sportbilar. Galonväven var helt spröd. Kalla höstkvällar, när sufletten skulle fällas upp, hade den stelnat och sprack lätt vid hanteringen. Den mjuka aluminiumplåten hade en del intryckningar ovanför framhjulen. Jag började sy en ny suflett av dubbel vulkaniserad tysk suflettväv med den gamla som mall. Sedan riktade jag och spacklade plåten. Nu skulle här lackas. Jag lyckades hitta originallackfärgen, Romney Blue, hos generalagenten. Det blev allt de hade, hälften i kvartsliterburkar. När jag till slut skulle lackera blev jag tveksam. Inte ska väl en sportbil vara gråblå. Det blev en läcker röd lack från Beckers i stället. Cellullosalack förstås, som måste rubbas och poleras. Sedan fälgarna silverlackats och  strålkastarsargarna kromats såg den riktigt fin ut. 

På en bärplockarutflykt med alla passagerarplatser belagda gick topplockspackningen. Vi tog oss stånkande hem på de cylindrar som fungerade. Med bilen på gatan monterades sedan topplocket bort, bars in i lägenheten och placerades på tidningar, lagda på golvet i kokvrån till den första bostad som jag och min unga hustru just flyttat in i. De brända avgasventilerna byttes ut och slipades in. Tyvärr åtgärdade jag inte ventilstyrningarna, vilket medförde att oljeförbrukningen visade sig bli onormalt hög. Nåväl, med ny packning monterades toppen en regnig kväll på gatan under en gatlykta.

Ett problem  som jag aldrig kom tillrätta med, var den instabila framvagnen. Vid mellan 90 och 100 km/tim uppstod skakningar i ratten med onormalt däcksslitage som resultat. Framvagnen kontrollerades av Ostermans, som bl. a. satte upp bromstrummorna i svarv för att kontrollera ev. obalans. Efter tre år, och många trevliga utflykter, skulle insatsen till en ny bostadsrätt erläggas, varför bilen såldes för 2000:- till en kostymklädd yngre man med KAK-märke i kavajuppslaget.