
|
|
Associationen mellan katter och mörkrets krafter härrör från kristendomens intåg i Europa och kanske allra mest från medeltiden då häxor och deras katter brändes på bål. Katten kopplades till hedniska trosföreställningarna via gudinnekulter och därför såg kyrkan inte med blida ögon på katten. Med tiden kom häxprocesserna där kvinnor utpekades som häxor och brändes på bål för samverkan med den Onde själv. Katten ansågs ofta vara en tjänare till häxan men man trodde även att den kunde vara en häxa i djurhamn. Häxor var som regel kloka kvinnor som fallit offer för oförståndets våldsamma framfart för att de levde i samhällets periferi. Om nu förbundet mellan häxa och katt under gångna tider setts med onda ögon så symboliserar Graymalkin för oss vänskap och samspel mellan människa och katt.
I Macbeth låter Shakespeare häxorna samspråka på följande sätt:
|