"MEN DET ÄR INTE endast vardagstingen som kommer till tals i samtidskonsten. Också barnet för sin talan. 1900-taletsmännisko- och djurrättsrörelse gjorde tinget, barnet och djuret till subjekt också i konsten. Det är med det genomskinliga, parafinblandade bivaxet som Hanna Beling får sina gestalter att först tyckas levande, sedan stillnade likt preparerade kroppar. Det stående eller sittande barnet som efter levande modell och fotografiska förlagor långsamt modelleras fram på en armering av järn och träbitar får slutligen illusoriskt kroppslika fingrar och tår. Under den bleka vaxhuden syns dock blodkärlen stela och blåaktiga. På Studio 44 kan man se barnet på samma gång upprättat, förevigat och avlägsnat i en tidlös sfär mellan det ofödda och födda, mellan liv och död, konsten och tinget. Annat med Hanna Belings skulpterade vildsvinsunge "Litet svin". Den är utan tvekan nyfödd. Med sina stora blå ögon av glas flyttar den in i en mänsklig värld. Kanske är det just dessa överskridande mellanområden som gör Hanna Belings skulpturala och fotografiska värld så märklig. I gränslanden skapar hon en förtätad verklighet som gör såväl gris som människa tydligare."
Jessica Kempe, DN 19/4-2003