"Uppsalakonstnären Hanna Beling är en av de intressantaste utställarna denna omgång, hennes vaxskulpturer rör till begreppen och framkallar en rad blandade känslor. Hanna Beling var för de minnesgoda Anna-Lisa Thompsonstipendiat 2001, vilket allt som oftast visar på ett i sin linda spännande konstnärsskap. Så också i Hanna Belings fall.

Dotter som modell
Här ställer hon ut skulpturer i vax, i olika serier behandlar hon människor och djur. Framför allt påverkar de skulpturer där hennes dotter stått modell, något som inte bara är av godo, eftersom verken faktiskt är läskiga. Det känns inte riktigt som att det är ett barn jag har framför mig, vissa detaljer påminner snarare om en förkrympt gammal kropp, de sneda skulderbladen, den lite onaturliga svanken. Dessutom har barnet inget hår eller markerade ögon, vilket får det att kännas ruskigt anonymt.
Samtidigt finns en närvaro och en fysisk medvetenhet i dessa skulpturer som gör dem väldigt påtagliga. Hanna Belings verk fungerar trots deras anonymitet som som självständiga porträtt med oerhörd integritet och skärpa, de kryper liksom inanför huden på ett drastiskt sätt, så pass att det nästan blir arbetsamt att tänka på att det är ett barn det handlar om. Associationerna till tidlöshet och ett själsligt vakuum blir starka framför barnskulpturerna.
Hanna Beling arbetar mycket noggrant med sina motiv. Hon gör fotografiska studier av sina modeller, fotografier som här tjänar som egna, förtydligande, konstverk. Det är lätt att se ursprunget till de stora skulpturerna."

Frida Arnqvist, UNT 12/4-2003