Sommaren 2002 åkte jag och Karin på bilsemester till Frankrike.
Nu tänker jag försöka beskriva vilka platser vi besökte och vad vi gjorde. Lite bilder och sånt ska jag försöka fylla på med så småningom.
Hôtel New Windsor
I Argentan bodde vi på ett mycket charmigt Chambre d'hôtes.
I Rougé bodde vi återigen på ett charmigt Chambre d'hôtes. Karin var lycklig: De hade hästar.
Vi kom till Saumur och var riktigt trötta och sura. Det var resans varmaste dag och svamplunchen var nog inte så energirik som hade behövts... Efter en titt på slottet och dess JätteSpännande porslinssamling lyckades vi finna ett hotell. Lite dyrare än man hoppats, men det var faktiskt rätt så bra. Men det är lite lurt med hotell där man måste betala i förväg. Hotellet hette för övrigt Le Londres.
Efter incheckning gick vi kvickt ut för att hitta nånstans att äta. Det behövdes! Jag hade spanat in ett ställe i en turistbroschyr klassats som xxx. Jag började bli lite trött på de visserligen mysiga och trevliga uteserveringarna men med knappt godkänd mat som vi ätit på rät mycket vid det laget.
Nu travade vi BORT från turiststråken istället och hittade denna restaurang som såg allmänt övergiven ut. Genom fönstret såg vi inga gäster och det är normalt inget gott tecken. Vi klev in i allafall, det fick bära eller brista.
Det fanns visst ett par som åt därinne och det var verkligen stilfullt med vita dukar och hela köret. Man kände sig bättre till mods. Snabbt beställde vi varsin Martini som apertif och strax fick vi också in någon form av snittar i tre olika modeller. Två var riktigt goda medan den tredje blev lämnad kvar.
Det var dukat med riktigt fina tallrikar i keramik som vi både Karin och jag gillade skarpt. Vi beställde från en €15-meny med förrät, huvudrätt och dessert. Jag valde parmaskinka till förrätt och Karin varm getost. Till huvudrätt blev det biff respektive fisk. Förrätten serverades med en smaskig sallad och en god salsa som kändes igen från snittarna. Tillsammans med en flaska vitt vin smakade detta utmärkt och vi började känna oss mycket tillfreds. Vi hade inte fått äta på de tallrikar vi tyckte om , de var visst bara för prydnad.
Karin ville prompt att vi skulle fråga var tallrikarna kom ifrån. På knagglig engelsk-franska fick vi reda på att det var en keramiker ett par mil bort som gjort tallrikarna och vi fick ett kort som beskrev var han höll hus.
Redan efter apertif och förrätt började vi lite smått lulliga. Men jag hade redan beställt rött vin till biffen och Karin fick ta över det vita vinet till sin fisk. Maten var *riktigt* god och vi (särskilt jag) njöt av denna kväll. Även servicen var i toppklass. Efter huvudrätten blev det Fraise Melba till dessert. Jordgubbar med glass och grädde. Smask. Vi avrundade med kaffe och travade ifrån restaurangen €70 fattigare, men det var det absolut värt!!!
I Valaire bodde vi på ett Chambre d'hôtes. Det var lite sämre än de vi bott på innan men ändå rätt OK. Vi stannade två nätter vilket var skönt.
