Jonas Andersson

Då Jonas Andersson, hemmasägare i Susingstorp i Hjälmseryd socken, 1876 vigdes med änkan Inga Maria Danielsdotter från Vara, var han 53 år gammal och änkeman för andra gången. Det märkliga med Jonas tre äktenskap var att samtliga hustrur hette Inga!

Jonas föddes i Grunnahemmet i Slätthög socken i Kronobergs län 1823. Födelsehemmet, Grunnahemmet, beläget i socknens nordligaste del på gränsen till Hjälmseryd. Det första äktenskapet ingicks med Inga Stina Johannesdotter 1849. Hon var dotter till hemmansägaren i Susingstorp och f.d. soldaten Johannes Plit och hans hustru Maria Johansdotter.

Efter giftermålet köpte Jonas Andersson först ett 1/8 mtl hemman i Västra Möcklehult, Hjälmseryd, för att 1851 flytta till Susingstorp där han av sin svärfar Plit, köpte Kronoskattehemmanet för 1.772 Rdr 10 sk och 8 runstycken. Gården brukade Jonas fram till sin ålders höst. Han förvärvade även en gård i Hetseryd.

Det första äktenskapet välsignades med sex barn. I samband med sjätte barnets födelse dog hustrun i barnsängen 1864, endast 36 år gammal. Efter varit änkeman i sju månader ingick den då 41 årige Jonas i nytt äktenskap, nu med 22 åriga Inga Maria Samuelsdotter, hemmansägardotter från Tödjestorp i Hjämseryd. Tolv år varade äktenskapet. Tredje dagen efter fjärde barnets födelse, 1876, avled Inga Maria i Lunginflamation, 34 år gammal. Jonas stod nu ensam med sju barn av vilka fyra var under tio år.

Tredje gången gillt. Samma år i oktober 1876 ingick Jonas i sitt tredje äktenskap, nu med änkan Inga Maria Danielsdotter från Vara. Med sig i "boet" hade hon två barn. I Jonas tredje äktenskap föddes ytterligare två barn. Familjen bestod således av fyra kullar barn, 8 flickor och 6 pojkar, hel- och halvsyskon, syskon med- och utan släktskap. Det har sagts att där trots allt var fredligt och trivsamt.

Jonas Andersson var andligt intresserad, han var med om att bygga Linneviks missionshus 1872. Förutom dikten på första sidan har han skrivit följande lilla versrader:

De ler mot barnen
som satt på kärvar
och smaskade godis
på vilda ärtor.

De bör bli starka
som ätit bröd
växt ibland stenar
i tider av nöd.

Det var vårt hem och enkla bo
Det byggts med drömfri vaken tro
Det var ej hägring uti skyn
Det stod där säkert mitt i byn

Läs mer här
Antavla för Jonas Andersson