Toppen

Släktberättelser


(f) = fäderne, (m) = möderne

Glömsk att farfar var död ropade jag "Mor, farfar kommer"!! - Va sä du barn! Om Jonas Andersson i Susingstorp i Hjälmseryd av Albert Andersson (f). Läs här
Mitt första besök i byn Susingstorp i Hjälmseryd (f). Läs här
Anklagad för mord på sin far. Om Jonas Månsson i Stigåsa, Stockaryd (f). Läs här
Då Jonas Andersson i Susingstorp skrev till Kungen angående den tilltagande brännvinskonsumtionen (f). Läs här
Fick sin svärfars tillåtelse att i "Nytt gifte träda".(f). Läs här
Stigåsa by 1910-1950. En berättelse av Harry Aidemark och skiss över byns olika gårdar (f). Läs här 
Jag blir så trött, dikt av Sofia Ekström (f). Läs här (Pdf)
Raleigh Warren Holmstedt. 6th President of Indiana State Univerity. Raleigh var son till Oscar Holmstedt i Nebraska. Läs här / Read More 2002.05.11
Hanna Pålsdotter 1814 - 1889. Ana 25 (m). Läs här
Ett foto berättar från Västra Torup i Göinge och Kristina (m). Läs här 2002.03.17


 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

Min farmors far, Jonas Andersson, från Susingstorp i Hjälmseryd fs.

Susebo, det gamla namnet på Susingstorp lär ha fått sitt namn efter en vik vid sjön där kraftig säv växte. Säv, säv, sus. Det kan också kommit från ett gammalt mansnamn "Susing". Jonas Anderssons sonson, Albert Andersson, har i efterlämnade anteckningar berättat följande om sin far och farfar.

"Ett av mina käraste minnen var en solig sommardag då jag var fyra år ( egen anm. troligen sex år omkring 1903-05) och fick följa med far, Anders Jonasson, till Susebo som låg omkring 4 km tvär över ( egen anm. från Stigåsa i Stockaryd fs ). Vägen var delvis en trampad stig och gick över mossar och tät skog, så att far fick bära mig när vi kom uppåt Hag och Fageräng. Vid Fageräng var en stor höjd. Från denna öppnade sig en härlig utsikt väster ut över grönskande ängar och sädesfält. Nedanför låg Susebo vid den glittrande sjön; Va ä dä för nånting? - Far svarade förtjust; - dä ä sjön. Han tycktes bli glad åt att jag var lika gripen som han över den vackra tavlan. Luften som varit tryckande kvav i skogen, blåste oss nu frisk och ren från sjön i ansiktet. Fars ögon lyste med en glad glans. Här fanns hans barndoms sjö där han tillbringat så många lyckliga stunder.

Farfar ( Jonas Andersson ) var nu en liten pigg 80-årig gubbe. Han var rödlätt i ansiktet. Han var ovanligt glad i uppsyn. Han sken i ansiktet lik som i sitt flintskalliga huvud. Han var ovanligt vital och sprang lätt och kvickt omkring. Han hjälpte farmor att laga middag till oss. Mig fjäskade han för värre eftersom jag bar namnet Jonas som jag fått efter honom ( Karl Albert Jonas ), och morbror Jonas samt morfars far som också hette Jonas. Så drack vi kaffe med vetebröd. Jag minns hur farfar drack kaffe på fat. Han blåste så att kinderna liknade bollar.

Eftersom farfar dog strax därefter var detta sista gången jag såg honom i livet. Men ingen vad jag vet fick det stora förtroendet att se honom efter döden. Det låter otroligt och förklaringen får någon annan försöka utforska.

Det hade börjat skymma på den sommarkväll då mor och vi syskon väntade far som gått till Susebo för att kläda likkammaren där farfar stod lik. Jag tittade ut genom fönstret för att se om far kom. Han kom inte men däremot kom en gammal gubbe gående på gårdsvägen upp mot huset stödjande på en käpp. När han kom närmare såg jag att det var farfar.

Glömsk att farfar var död ropade jag: Mor, farfar kommer! -Va sä du barn, utropade hon förskräckt. Köm få i si själva! Men när mor kom och jag åter tittade ut fanns inget annat än aftonvindens vemodiga susning bland aplar och krusbärsbuskar.

På begravningen var det mycket folk. Släktingar som jag aldrig sett. En granne, Petter "Annes", skulle läsa av liket som sed var, men kunde inte på grund av en häftig rörelse som intog honom. Fanns det ingen annan? Nej. Jo, det fanns far, men skulle han åta sig detta svåra uppdrag? Jo far läste ett bibelord och höll en kort betraktelse utan synbar rörelse. Dock kom två eller tre stora tårar rullande som ärtor från ögonen nedför kinderna och skägget ner på den jord far och son trampat."

Jonas Andersson
1823-1906

Till topp

 

 

 

 

Mitt första besök i Susingstorp

Sommaren 1987 var jag och en forskningskollega körande med bil i Fröderydtraken där vi besökte platser med anknytning mina förfäder. Efter en hel dag var vi ganska trötta och framför allt hungriga, då vi kom fram till Rörvik. En första tanke var, eftersom vi inte hittade något serveringsställe där, att köra direkt till Sävsjö. Det var då vi fick idén att försöka hitta platsen för Susingstorp i Hjälmseryd. Från Rörvik går det en mindre grusväg som leder ut till vägen Stockaryd-Hjälmseryd och som går igenom Susingstorp. Utrustad med en bra karta kom vi så iväg.

Enligt kartbeskrivningen fanns det en mindre sjö till vänster strax intill Susingstorp, det var vårt riktmärke. Så gick bilfärden på denna smala grusväg kantad av den typiska sommarblomman, Mjölkörten, som med sin lila blomma stod i stram givakt där vi for fram. Ett lätt regn hör ju sommaren till och vidrutetorkana arbeta lugnt och intermintent. En sjö på höger sida avfärdades. Efter kanske en halv timmes färd passerade vi rakt igenom en gård, med boningshus till höger och ladugård till vänster. Det såg ganska ödsligt ut och saknade i stort set målning på väggarna. Hundra meter längre fram i en svag högersväng såg vi sjön! Det måste nog ha varit Susingstorp som i körde igenom. Min kollega ville att vi skulle vända, och som tur var så lydde jag rådet.

Just som åter kom genom gårdsplanen på nytt, just i detta ögonblick, hade det hänt några minuter före eller efter hade det nog inte hänt, just då kom en äldre man gående över gården i riktning mot huset. Jag stannade, vevade ner rutan, det småregnade fortfarande, och frågade om detta kunde vara Susingstorp på vilket jag fick ett jakande svar.

Jag förklarade vårt ärende dvs att vi var släktforskare och att min farmors far var född just i Susingstorp. - Vad hette han, frågade mannen. Anders Jonasson svarade jag, son till Jonas Andersson. - Jonas Andersson, han var gift tre gånger och märkligt nog så hette alla hustrurna Inga, berättade mannen. Det stämmer sa jag. Hustrun i det tredje äktenskapet det är min farmor!! Serendipty!

Vi blev inbjuda i huset och Paul Nilsson som mannen hette hade mycket att berätta. Om Jonas Andersson och hans tredje hustru Inga Maria fanns det en målning som hämtades ner från vinden. Vi blev visade var "Pliten" hade bott en gång i sitt undantag, eller soldatstugan som den också kallades. Johannes Plit, den f.d. soldaten som varit med i Napoleonkriget vilken genom giftermål gifte in sig i Susingstorp var svärfar till Jonas Andersson första hustru Inga Stina.

Jag har senare fått tillfälle att besöka gården ytterligare ett par gånger.

Till topp

 

 

 

 

Anklagad för mord på sin far - Jonas Månsson inför rätta ( Uppdaterad 2001-09-30 )

Västra härads höstting i Komstad hade pågått flera i dagar då rätten den 23 oktober 1817 ropade upp mål nummer 111 mellan änkan Maria Svensdotter i Stigåsa, Stockaryd socken, hennes söner Nils, Johannes och Magnus Månsson vilka hade tillsammans med åklagaren hade instämt sonen och brodern Jonas Månsson och dennes svåger Sven Carlsson, båda från Stockaryd samt Jonas svärfar Carl Svensson för att de med hugg och slag skulle varit vållande till Måns Perssons död den 30 augusti samma år då de var på hemväg från Vetlanda marknad.

Det blev rätt sent den kvällen den 29 augusti 1817, för att inte säga natten på marknaden i Vetlanda. Nu skulle hela gänget bege sig hem. Hästarna var utvilade och redo att sadlas. Ridande begav man sig mot hembygden.Tidigt på morgonen den 30:e kom hela sällskapet som skulle till Stockaryd, fram till Broby ( nuvarande Landsbro ) där de i syskonen Söderströms föräldrars stuga intog frukost samt förtärde åtskilligt med brännvin.

Så fortsatte resan mot Stockaryd. Måns Persson hade svårighet att hålla sig kvar på sin häst. En stund senare föll han av hästen och fick hjälp av sonen Jonas och några andra att bli upplyft på hästen. Jonas satt bakom sin far Måns Persson och försökte hålla honom kvar. men vid Råkullalid orkade jonas inte mer. Måns föll neråt, blev hängande en stund i stigbygeln innan han slutligen föll död ner på marken.

I dödboken för Stockaryd socken har prästen noterat följande: "År 1817 d 30 aug afled, efter vederb. läkares intyg, efter ett slag i hufvudet, som under dess hemfärd från Hvetlanda marknad honom åkommit näml. mannen Måns Persson i W Stigåsa. Efter domstolens utslag fick han ärlig begravad som skedde d ---- men utrönas kunde ej efter vederbörlig ransakning, huruvida detta dödliga slag tillkommit vid mannens affallande af hästen eller genom andras våld. Han var 58 1/2 år gammal".

Enligt släkttraditionen har det berättats att Peter Carl, son till ovannämnda Jonas Månsson, inte ville kalla sig Stedt bl a för att ett mord hade begåtts i släkten. ( Då det gäller Hultsjögrenen av adelsätten se Stedt. ).

Jonas Månssons bröder Nils och Magnus hade nu infunnit sig till häradstingen där de även förde sin mor och brodern Johannes talan. Rätten redogjorde för den läkarbesiktning av den döda kroppen som provinsialläkaren Medicus Doctor Wulf från Eksjö hade utfört.

"... att på det ställe af huvudet der pannbenet förenar sig med sidobenet ett Contunderad --- som genomgått yttre intergumenterna utan att skada huvudskålen; att mellan dessa intergumenter och huvudskålen hvarvid mycken extraviserad blod; att vid sidan af vänstra örat funnits flera små hål som hvarken genomgått huden eller warit af någon betydenhet; och att då föröfvrigt hvarken vid yttre besiktning eller obduktion något förekommit som lemnat gifwa anledning till bedömmandet af Måns Perssons hastiga död, har jag skäl sluta det den hänrört ofvannämmnda skada uti hufvudet hvilken jag likväl ej kan anse ovilkorligen dödande.

Detta intygas såväl å aflagd Embetsed som med denna lifliga förpliktelse: Så sant mig Gud hjälpe till lif och själ.

Eksjö den 20 de September 1817 - O Wulf"

Åklagaren hade inkallat 13 vittnen av vilka 11 hade infunnit sig. Åklagaren begärde, och fick målet uppskjutet till den 30 september. Soldaten Huse från Gistingstorp och Nils Svensson i Stockaryd samt ytterligare fem vittnen hördes. Något nytt framkom inte. Inte heller vid nästa ting den 10 februari 1818 kunde rätten komma fram till ett domslut.

Först vid sommartinget den 8 maj 1818 blev häradsrätten klar med sitt domslut och dömde Jonas Månsson för vållande till sin faders död enl. 28 cap 4 § i Missgärningsbalken till halvt mansbod med 50 Rdr. Här skulle det kunna vara slut, men brott av sådan beskaffenhet måste underställas Kungl. Göta Hovrätt i Jönköping som i sitt yttrade 13 november 1818 underkände häradsrätterns handläggning och remiterade fallet åter till Häradsrätten.

Under Vintertinget 1819 tog målet upp på nytt. Den 21 maj avkunnade Häradsrätt sin dom och stod fast vid sitt tidigare beslut om halv mansbot å 50 Rdr. På nytt skickades målet till Göta Hovrätt som slutligen avgjorde målet den 7 juni 1819. Hovrätten undanröjer Häradsrättens dom och dömde Jonas Månsson enligt 28 cap 5 § sista mom. i Missgärningsbalken "för sitt obetänksamma förhållande" att böta 13 Rdr 16 skilling samt ersätta Dr Wolf enligt reseräkning med 12 Rdr 16 skilling.

Sveriges Rikes Lag: XXVIII Cap. 5 §.

Hvar som ovarsamliga, i lek och skämt, till annans död vållande är; böte som brottet är til, hel eller halv mansbot.

Finner then döde sielf tillika hafva död sin vullit; vare bot mindre, thet Domaren pröfva må.

Hovrättens utslag utgör naturligtvis en formell rättvisa, eller sanning, i överensstämmelse med dåtidens bevisrätt. Några klara vittnesmål förelåg inte, inte heller kunde obduktionen ge något entydigt svar. Hovrättens formulering att "nattvak eller starka drycker" kunde vara en bidragande orsak ligger troligen nära verkligheten.

Till toppen

 

 

 

 

Ett kungabrev. Då Jonas Andersson skrev till Kungen angående den tilltagande brännvinskonsumtionen

Under 1800-talet blev alkoholkonsumtionen ett allvarligt problem. Såväl frikyrkorörelsen som nykterhetslogerna kom att föra en intensiv kamp mot alkoholens nedbrytande verkningar. Ett upprop i Västra Härad ledde till ett brev som skickades till Kunong Oscar II med 200 namnunderskrifter i syfte att få en lagändring till stånd. En av dem som skrev under detta upprop var Sofia Ekströms farfar Jonas Andersson i Susingstorp, Hjälmseryd. Jonas Andersson var också en av dem som var med att bygga Linneviks missionshus. Så till brevet:

Stormäktigaste Allernådigaste Konung!

Svenska folket har af ålder tillitsfullt sett upp till sina konungar, när någon allmän nöd tryckt detsamma och, för så vidt det stått inom menskliga maktens område att afhjelpa den, har det ej blifvit sviket i sin tillit.

I likhet med många andra af Eder Kongl. Maajts undersåtar hafva undertecknad fått ögon och hjerta öppnat öfver den nöd, det verkliga elende, som starka drycker och synnerligen brännvinet åstadkommer och anhålla derföre underdånigast fåförena oss uti de petitioner, som i djupaste vördnad nedlagds för Eder Kongl Majts thron rörande en förändrad brännvinslagstiftning till förmån för nykterhetens goda sak. Heldst önskade vi underdånigast föreslå en sådan lagstiftning, hvarigenom brännbinet kunde blifva återförvisat till sina ursprunglige platser nemligen Apotheken, der det endast för medicinskt och teckniskt behof och under de starkaste kontroller vore tillgängligt. Synes än en dylig lagstiftning vara för radikal och ingripande på menskliga fri och rättigheter, så ligger dock dess berättigande uti dryckenskapseländets storhet och allmännelighet, för hvars afhjelpande inga palliativer föreslår.

Stormäktigaste, Allernådigaste Konung!

Ryktet om Eders Majts upphöjda och ädla tänke och handlingssätt har hunnit till vår undanskymda och aflägsna vrå och besannat, huru "Brödrafolkens väl" bäres ömt på Eders Majts hjerta och med anledning såväl häraf, som af ett fattadt beslut, bedja vi i djupaste vördnad och underdånighet, att på detta sätt få förstärka ropet om en behöflig genomgripande reform på detta sedlighetsområde, hvilken, lyckligt och ändamålsenligt utförd, skall framkalla tusendens tacksägelser och välsignelser i stället för de många suckar och tårar, som hittillsvarande brännvinslagstiftning utpressat från makar, barn och föräldrar samt alla sanna forsterlandsvänner

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda
Stormäktigaste, Allernådigaste Konung
Eders Kongl. Majts

Underdånigaste och tropligaste undersåtare

Per Petersson, Kontr.Prost i Westra Härad.

200 namnteckningar däribland Jonas Andersson, Susingstorp

Källa: Fröderyd kyrkoarkiv PIV:1

Till toppen

 

 

 

 

Hanna Pålsdotter 1814 - 1889. Röke och Västra Torup socken (L)

Vi skriver nådens år 1814. I Konungariket Sverige regerar Karl XIII johan sedan fem år tillbaka. Turbulensen efter Gustav IV Adolfs avsättning som kung, och då som följd av detta blev överaste Gustavsson, hade väl ebbat ut. Hur mycket kände och brydde man sig om det som hände i riket i allmänhet i byn Harastorp i Röke socken? Från predikostolen som var den tidens "pressinformation" pålystes naturligtvis allt som allmogen behövde känna till.

I Harastorp gick väl livet som det alltid gjort. Nyårsklockorna hade inte mer än tonats ut då bonden Pål Svensson J:r och hans hustru Nilla Persdotter på nyårsdagen den 1 januari 1814 kunde välkomna ännu ett barn i sitt hem i Harastorp. Trettondagen var man samnlad till dop. Gudmodern Bengta Torkelsdotter från Harastorps Hus höll det nyfödda flickebarnet som av föräldrarna fått namnet Hanna, ett hebreiskt namn som betyder "Guds nåd" eller "Guds gåva". Efter dopet kan man förmoda att prästen höll sitt förmaningstal enligt handboken;

"Älskelige vänner i Christo! efter detta barnet, genom födelsens bad, som är skedt genom vatten och den helige anda, är Guds barn och Jesu Christi medarvinge wordet. Så förmanar jag eder, at i, som dertil witne ären, först tillsägen barsens föräldrar, att de uptuckta barnet i Gudsfruktan och alla Christeliga dygder...."

Hanna var tredje barnet i en syskonskara på fem. Då hanna var fem år gammal avled henner fader, 1819. 1825 ingick modern, Nilla Persdotter, nytt äktenskap med Nils Svensson från Harastorps Hus. Den 7 januari 1839 avled Nils Svensson och Nilla blev änka på nytt med ett minderårigt barn i försörjning. Var det nöden om försörjning som gjorde att hon tillsammans med dottern Karna 1840 snattade potatis ur Anders Nilssons källare? Hon dömdes 1841 och fick ett återfall och åter dömd för snatteri, denna gången på en marknad. Hon avled 1860.

Hur Hanna reagerade på dessa händelse vit vi inte. Hon kom att förbli ogift i hela sitt liv trots att hon blev mor till tre barn. Det fanns en trygghet i det gamla bondesamhället men om man inte följde det sociala mönstret kunde omvärldens dom bli hård.

Nu följer en tid av umbäranden. Hon har tre förlossningar, alla barn efter olika fäder. Från gårt till gård får hon tjäna sitt uppehälle som åldrig piga. De sista åren antecknad "på socknen" dvs ingen fast bostad. ( tabell se: Ana 25 )

Till toppen

 

 

 

 

8. Fick sitt tillstånd att ingå nytt äktenskap.

Annica Jacobsdotter från Hökhult Andersgård ingick äktenskap med min anfader Måns Persson. Annica som något år tidigare blivit änka i unga år med ett minderårigt barn, och ett på väg som föddes efter mannens bortgång fick av sin svärfar tillåtelse, som sed var, att ingå nytt äktenskap. Följande handling har återfunnits i Vadstena Landsarkiv:

"At laga bouptekning och arfvsskifte uti afledne Magnus Matiassons i Hökhult Andersgård sterbhus skiedt, och jag såsom barsens faderfader och förmydare utfått theras tillständiga fädernearf, hvarföre des efterlemnande Enka Annika Jacobsdotter icke hindras kan at i annat giefte träda om och när hon ther till efter Guds skickelse sinnad blifwer, hwartil henne önskas allsköns lycka och välsignelse af Gud den högste, ty warder detta henne såsom bewis till laga bewittning meddelt. Norrskog d:31 Januarii 1784

Matias M:S:S: Svensson i
Ölvreboda, Förmyndare

Til Witne; Nils Norlin och Nils Jansson"

-------------

Till toppen