Hem	Den kosmiska scenen

Den biologiska evolutionens har fortgått under minst 4/5 av Jordens (Tellus') kosmiska och geologiska historia. Forskare anser att vårt solsystem bildades för 4 500 000 000 år sedan. De nio planeterna bildades kort därefter. Material ansamlades till slumpmässigt bildade kärnor. Utöver de nio planeterna innehåller solsystemet fortfarande stora mängder material i form av asteroider och kometer. De flesta kometerna går i nästan cirkulära banor nära de yttersta planeterna Neptunus och Pluto. Vårt solsystem är inte alldeles skarpt avgränsat. Halley:s komet återkommer vart 79:e år. Är den en del av vårt solsystem eller ej?

Självklart är Solen ett avgörande villkor för Livet på Jorden, och har så varit från början. På senare tid har emellertid forskare funnit alltfler bevis för att också Månen har haft ett avgörande inflytande på jordens förutsättningar för att hålla sig med liv i ständig evolution. Den kosmiska smäll, som gav upphov till Månen, påverkade Jorden så starkt att en del geologer talar om resultatet av händelsen som utgåva 2 av Jorden , i motsats till den tidigare utgåva 1 av Jorden. Vi vet  mycket lite om Jorden 1, men den hade troligen mera vatten än dagens Jorden 2. Miljön ovanför vattenytan var troligen mycket kärv med sandstormar och polarisar, som kunde förflytta sig drastiskt på så kort tid som 1000 år. Det saknades nämligen vår oumbärliga gyro-stabilisator, Månen.

Månen och Livet

Fastän månen själv är steril, har den indirekt bidragit till evolutionen av Livet på Jorden. Utan att vi så ofta gör knytningen, påminns vi varje dag om den viktigaste milstolpen i Jordens historia. Den milstolpen är händelsen när Månen bildades och den indirekta påminnelsen är allt högre liv på jorden. Påminnelsen består i alla växter och djur vi träffar på och gläds åt, och personer vi träffar och relaterar till.

Ett mycket stort föremål träffade den tidiga Jorden, och väldiga mängder material stänkte upp från vad som var mycket värre än en krater. Det var ett inferno av lava, stenblock, damm och gaser. En del material gav sig iväg rakt ut i rymden, en el fångades upp av Mars, en del material föll tillbaka på jorden, och en stor mängd samlades till att bli Månen. Förändringen som orsakades av kollisionen blev så genomgripande att det nya systemet Jorden/Månen kan kallas Jorden Etapp 2. Man kan anta att detta skedde för 3 800 000 000 år sedan. 

När Månen bildade så förändrades också förutsättningarna dramatiskt för Livet på Jorden (Etapp 2). Detta gäller oberoende av om Livets Princip, DNA, fanns före smällen, tillfördes i smällen, eller uppstod i det stora kok som följde smällen. 

Det planetstora vagabond, som orsakade smällen, har kallats Orfeus.) Ett antal parametrar måste ha absolut rätt värden för att skapa en satellit, som är så stor i förhållande till värdplaneten. Slumpen valde dessa parametrar.

Under Månens tidigaste tillvaro cirkulerade den mycket närmare Jorden, på mindre än 1/10 av dagens avstånd 384 000 km (=60 jordradier). Initialt var avståndet kanske 5 jordradier. Det innebar en enorm tidvattenvåg i havet på Jorden och motsvarande våg i jordskorpan, med ständig vulkanisk aktivitet under vattnet och på den sterila markytan. Detta ständiga kokande och kylande, med regn och åska, pågick under några miljoner år. Proteiner uppstod på många ställen. I någon droppe vatten uppstod symbiosen mellan DNA och proteinerna. DNA är historiens i särklass största IT-innovation, tillika en vacker geometrisk konstruktion. Styrda av "DNA:s obändliga vilja" lånar proteinerna i en biologisk organism tillfälligt ihop entropibrister till en självstyrande process som du eller jag.

Just nu, under några miljoner år, är Månen skenbart lika stor som Solen. Varje varv pumpar Månen via gravitationen upp en del av jordens rotationsenergi. Månens avstånd till Jorden ökar med ca 30 mm per år, medan Jordens rotation kring sin egen axel avtar i hastighet. En del av  jordens rotationsenergi blir värme i tidvattenvågen.

Om Månen initialt hade hamnat i en lägre bana så hade den fallit tillbaka på Jorden. (Det gäller säkert en stor mängd material, som temporärt cirkulerade på lägre höjd än dagens artificiella satelliter.) Hade månen  initialt hamnat i en högre bana, så hade "stora koket" blivit mindre våldsamt. Evolutionen hade i varje fall fördröjts någon miljard år.

Om vi ser på de kosmiska och geologiska förlopp, som skapats den moderna Jorden och den moderna Människan, så handlar det om en serie otroligt osannolika händelser och villkor. Detta gäller vårt solsystem med med dess kosmofakter, Jorden med dess biofakter inklusive Människan, samt Människan med sina artefakter och sin kultur.

Kommentar: En enkel paradox med kosmofakter, biofakter och artefakter - 
granit och vatten; träd och gräs; rör och stenblock