Citat på svenska

Ur Gustaf Fröding, Stänk och flikar (1896)
...
Två glädjedikter

EN MORGONDRÖM

 VI.

Och som hjärtblad i en blomsterskida, 
heltförenta nyss, när skidan brast,
än vid sömnen hålla troget fast, 
höft vid höft och sida invid sida, 
syskonkärligt lågo hon och han 
ännu flämtande och ännu röda
av sin kärleks första bråda möda 
tätt med armen knuten om varann.
 
Men med ljuset, som i rymden flammar 
av den evigtklara lyckans rike,
kom lycksalighet som sändebud, 
milt välsignande från ljusets gud
likt en solglimt mellan skogens stammar 
över gudens sons och dotters like, 
mänskosonen och hans brud.
 

För naturskildringen i avsnitt V av En morgondröm, i kombination med de sista två raderna i avsnitt VI, åtalades Gustaf Fröding för sedlighetsbrott år 1896. Han friades men tog illa vid sig.

Idag har vi svårt att förstå hur en mustigt beskriven kärleksakt kunde vara sedlighetssårande för hundra år sedan. Om Frödings "brott" försvårades av att ljusets gud välsignat akten, så faller skuggan desto tyngre på dåtidens etablissemang av svartrockar. Om något hör ihop, så måste det väl vara Supersystemet Gud och dess elegantaste systemkonstruktion. Jag syftar på genernas glada danslek, som säkrar släktets fortbestånd och förädling! 

Samtidigt kan man notera hur den i avsnitt VI beskrivna stämningen solkats ner av 1900-talskulturen i cyniskt framställda filmscener, där tobaksindustrin lobbat in "ett bloss efter". Den sortens förförelse av ungdomar kallar jag sedlighetssårande... /AO