09 Sep 1999
Hej pa er!
Pa lordagen tog vi taget till till Agra fran Dehli. Det var ett "lyx-tag" enligt indienrnas mening, inte for oss, men helt OK. Man fick mat och vatten och det var luftkonditionerat. I Agra bodde vi pa ett mysigt hotell med stor takterass, fran vilken vi faktisk hade utsikt over Taj Mahal. Det lag bara 50 meter fran oss! Fran takterassen sag man ocksa massa apor som hoppade runt pa alla hustaken. Man ska ju se Taj Mahal i soluppgang, dagsljus, och solnedgang. De tva senare avklarade vi, men det forsta misslyckades vi med.Bada mornarana som vi slapade oss upp klockan fem var det regn och mulet. Sen akte vi ifran agra. Typiskt...
Fran Agra till Jaipur akte vi buss. Helt OK, man ser ju landskapet valdigt bra nar man fardas med buss.
Nar vi kom fram till Jaipur madde bade Richard och jag ganska daligt. Daligt hotell och for mycket folk, traffik, avgaser. Jag blev senare riktigt dalig, medan Richard nojde sig med att vara lite hangig. Det beror kanske pa att jag ar lite oforsiktigare med maten an vad han ar...
Vi kom fram till att vi skulle ta oss ifran Jaipur sa fort som mojligt, men forsta taget gick inte forann dagen efter, onsdagen.
Tacka vet jag Pushkar dar vi ar nu. Liten lugn pilgrims-stad vid en helig sjo, omringad av hoga berg. Har trivs vi och stannar nog ett par dar... Det gar stora trappor ner till vattnet runt hela sjon dar man, kvinnor, och barn badar och ber, fran klockan 7 pa morgonen. I den har staden ar alkohol, droger och icke-vegetarisk mat forbjuden, men det ar det forsta stallet dar vi blivit erbjudna hasch. Vi tackade sjalvklart ja. Skojade bara, Ni kanner val oss!
Vi bor i ett stort, ljust rum pa Lake View Hotell, som ligger precis vid sjon. Det ar en fantastisk utsikt fran terassen over sjon och bergen. Aven har apor. Nu har jag faktiskt blivit helt bra i magen, efter tva dagar. Skont. Det ar ganska svart att hitta nat att ata som man vagar lita pa. Vi lever pa hard-diet, bestaende av i stortsett av: Mariekex, vatten, ris, bananer och yoghurt (med klumpar). Men vara magar vanjer sig forhoppningsvis snart...
Nu ar internet tiden slut. Vi hoppas att allt ar bra med er, det ar det med oss!
Kramar/ Lina och Richard
22 Sep 1999
Hej pa er!
Efter tre veckor i Indien har tiden borjat ga valdigt fort, vi har nu bara fyra dagar kvar har! Sedan sist har vi hunnit med mycket. Vi tillbringade sex dagar I den heliga staden Pushkar som ligger omringad av berg vid en liten sjo. Sedan tog vi oss vidare med lokalbuss till Ajmer for att sedan fortsatta till Jodhpur med expressbuss som betyder inte fullt sa manga stopp som lokalbuss. Indierna kor som idioter och vi har forundrats over att vi inte sett nagra olyckor, men pa denna tur sag vi tva inte sa konstigt.
Val framme I jodhpur efter en sadar 6 h tog vi in pa ett guesthouse som drevs av en familj= god mat, rent badrum (1:a gangen) och allmaent vaenliga. Vi tog os en liten titt pa staden och mottes av manga manniskor bade barn och vuxna som bara ville komma fram och ta I hand ( inte forsoka salja agot!!!). Kandes bra!
Efter ett tag kom vi till en fargstark kryddmarknad med en valdigt euantiastisk forsaljare vi fick plocka ihop kryddor och teer som han sedan skickade till Sverige och man behovde inte betala forran det kom fram. Saffranen ville han inte skicka I paketet sa vi gick dar I fran med 7 g saffran (bet . inte for det heller).
Dagen darpa visade en slakting till familjen oss det stora fortet . Det lag vackert pa en stor bergsklack dar uppeifran, var det utsikt over hela stadenganska laeckert for alla husen dar nere gick I olika bla toner. Vi forundrades lite av att indierna kunnat fa de flesta att mala allt I samma farg for allt annat I detta land ar helt oorganiserat. Vi blev trotta ganska fort for det var valdigt varmt ca 40 C I skuggan.
Nasta etapp blev oken staden Jaisalmer ca 10 mil fran gransen till Pakistan. Vi tog in pa ett hotell som familjen rek. oss I Jodhpur. Det var ok, men rummet var rosa! Traffade ett trevligt par fran Holland ( akte samma buss hit som oss). De var oerhort beresta och hade varit overallt kandes det som. De rekommenderade oss Cambodja och vi tyckte det laet valdigt spannande.Lina och jag hittade en sjo med valdigt pampiga bygganader och terrasser runt omkring.
Vattnet var rent! Endast vatten full 2-3 manader om aret sa nu var detny pafyllt av regn guden. Vi bestammade oss for att ta ett dopp men innan vi han hoppa I hade det samlas ca 15 indier runt om oss. Typiskt! Men vi struntade I dem och hoppade de borjade sedan fotografera oss. Hel knasiga.
Efter hur manga olika erbjudanden som helst beslot vi oss for att aka pa camelsafari med varat hotell . Vi skulle inte betala forran vi kom tillbaka och bara om vi var nojda, sa laet erbjudandet.Vi blev hamtade I bil mot utlovad jeep och akte ut till en by ca 3mil ut I oknen.Vi fick varsin camel och det var en camelforare och hans lillebror. Det kandes som man var uppe pa Areskutan den enda skillnaden var att det var sand som piskade I ansiktet istallet for sno. Efter tva timmars skumpande var det dags for lunch, camelforaraen Baboo lagade gronsaksrora med chipati (ett slags mjuktunnbrod som steks). Helt ok! Vi somnade efter maten medan de var och letade efter camelerna. Sedan var det dags att sitta upp igen coh nu var det dags for trav, aj aj vad det kandes I kroppen. Efter 2-3 h var vi framme vi de stora sandynerna dar vi skulle sova. Det var oerhort tjusigt men att sova under stjarnorna gick inte sa bra, hundarna ylade, det var stora svarta skalbaggar som klev over oss samt det blev kallt for 1:a gangen sa vi fros.
Det var den langsta natten man varit med om pa aratal. Det blev sa antligen morgon, men vara kroppar ville inte sitta upp pa de dar djuren det varkte och ommade overallt. Men vi ville tillbaka sa det var bara att bita ihop.Efter en dispyt med hotellagaren lamnade vi Jaisalmer for att ta natt taget till Jodpuhr sedan vidare med buss till Rajastans hogst belagna bergstation
Mt. Abu 1200 m. et var en serpentinvag med stup rakt ned lite laskigt faktiskt. Staden var en turistort for indier, pa brollopssresa. Vi hittade dock "ett eget berg" dar vi sag solnedgangen over dalen , oherhort vackert och inga indier inom synhall !
Vi tog en privat turistbuss mot Udaipur, men efter 3 h tog det stop, var buss saknade tillstand och hade ej betalt skatt sa polisen stoppade den och vi fick inte veta nagonting. Alla indierna forsvann bara ut ur bussen kvar satt jag Lina samt tva belgiska tjejer. Tiden gick och svetten rann. Vi forsokte fa reda pa nagot men det var som att snacka med vaeggen. Hur som helst sa kom vi pa en full lokalbuss som holl en snitt hastighet over bergen pa ca 15-20 km. Strackan var 18.5 mil och tog 9 h!
Framme I Udaipuhr tog vi in pa ett hotell som de belgisk tjejerna bott pa forut. Efter middagen skulle vi tvatta och nar jag skulle hangan upp mitt mosquitonat fick jag handen I takflackten, gjorde rejalt ont och som om inte det rackte blev jag sjuk pa natten med ung liknande symyom som Lina fick forra gangen. Inget kul att ha feber I detta land. Jag onskade regnvader for att det skulle bli svalare och fick det!!! I dag tva dagar senare kanns det battre och ska nu vi ga och ata frukost hungern har antligen kommit tillbaka.
I kvall borjar vi farden mot Mumbai ca 80 mil harifran dar vi ska flyga till Bangkok.
That's all folks!
/Richard & Lina
Sep 9, 1999
Howdy folks!
From Deli to Agra on a "luxury" train. Air-conditioned, and we had food and water. In Agra we stayed at a cozy hotel only about fifty yards from the Taj Mahal. From the roof terras we could see a lot of monkeys. Taj Mahal should be seen at dawn, noon and dusk. We managed all but dawn, two days we had rain in the morning.
From Agra to Jaipur by bus. Quite OK, and you can study the landscape passing by.
When we got to Jaipur both of us were rather ill. A bad hotel, too much people, too much traffic. I got really bad while Richard was just a little bit hangy. Well, I'm a bit more incautious about the food...
We came to the conclusion to leave Jaipur as fast as possible, but the first train didn't leave until the day after.
Thank heavens for Pushkar, where we are now. A small, quiet pilgrim town at a holy lake... big stairs down into the water, men, women and kids bathing and praying. Alcohol, drugs an non-vego food is prohibited, but this the first place where we've been offered haschis. Of course we accepted!! Just kidding, you know us!
We stay in a big room at Lake View Hotel. A fantastic view over the lake and the mountains. And monkeys. I have recovered completely. It is difficult to find something to eat that you can trust. We are on a tough diet of biscuits, water, bananas an yoghourt. We'll get used to it...
Hugs from Lina & Richard
Sep. 22, 1999
Hi !!
After three weeks in India time has started to pass rapidly, we've only got four more days! Six days in the holy town of Pushkar, a local bus line to Ajmer and from there by express bus to Jodhpur. The Indians drive like crazy and we have been surprised not seeing any accidents... but this time we saw two, not strange at all.
In Jodhpur we stayed at a guest house, run by a family=good food, a clean bathroom for the first time, and friendly people. Out in the city we met a lot of people (adults and children) just wanting to take our hands (no selling). Good feeling!
After a while we came to a spice market where a shopkeeper let us pick what we wanted and promised to send it to Sweden and we weren't allowed to pay before the goods arrived.
The day after a relative to the family showed us the big fortress. Very beautifully situated on a cliff and overlooking the town, where all the houses were painted in shades of the same colour. Were surprised how they could have agreed on such a thing, as everything else in this country is completely disorganized. Hot, 40 centigrades in the shadow.
Next came the town of Jaisalmer, 70 miles from the Pacistan border. Took a hotel that the family had recommended. OK, but our room was pink! Met a nice couple from Holland. They were unbelievably experienced in traveling, had been everywhere, we felt, like. They tipped us about Cambodia, which we thought exciting. We found a lake with big buildings and terraces.
The water was clean! Only 2-3 months a year there is water. The rain god had just filled the lake up. We decided to take a dip but before we had time some 15 Indians gathered. Typical! But we didn't care and they started to take photos of us. Crazy!
After a infinite amount of offers we went on a camel safari. No pay until we where back and only if we were content with the trip. We went by car to a village. We had a camel each and a camel driver and his brother. after hree hours of bumping we stopped for lunch, Baboo, the camel driver cooked a vegetable casserole or something with
Continued
chipati (a bread). Rather
OK! We fell asleep when they looked for the camels. Time to sit up and
trotting this time. We felt that in our bodies. After 2-3 hrs. we where
at the big dunes where we were to sleep over. It was incredibly beautiful
but it wasn't too easy to sleep. The dogs howled, big black bugs crawled
over us and we were cold for the first time.
It was the longest night in years. In the morning our bodies did not want to sit up on the creatures, it ached everywhere.
After a controversy with the owner of our hotel we left for Jodhpur and to Rajastan's highest mountain station at Mt Abu, 1200 meters. A bit scary going by bus up the road serpenting the mountainside. The place is a tourist trap for Indians on their honeymoons. We found our own peak from where we watched the sunset, and no Indians around.
We took a private tourist bus towards Udaipur, but after 3 hrs. it came to an end, our bus had no permission an wasn't paid tax for, so the police stopped it and we knew nothing. All Indian people vanished and in the bus where left me and Lina and two belgian girls. Time went, sweat dripped. Anyhow we got onto a jam-packed local bus. 100 miles over the hill took 9 hours!
In Udaipur we stayed at a hotel that the Belgian girls had stayed earlier. After dinner when I was to fasten my mosquito net I got my hand into the roof fan. It really hurt, and as if that wasn't enough I got ill during the night, same symptoms as Lina's earlier. No fun to have a fewer in this country. I longed for rain, and I got it! Two days later I'm much better and we are going to have breakfast. My hunger is back.
Tonight we will start the trip to Mumbai, 500 miles from here, from where we are going to take a plane to Bangkok.
That's all folks!
/Richard & Lina