Vad är PTSD?

Människans nervsystem är anpassat för vardagliga påfrestningar med en reservkapacitet som används vid behov. Vid hotande fara slår larmsystemet till. Hormonnivåerna stiger, människan är beredd till flykt eller attack. Om faran är konstant eller alldeles överväldigande fungerar larmsystemet inte längre. Istället för att agera blir människan passiv och hjälplös. Vanmakt är ett synnerligen svårt tillstånd att uthärda och i yttersta nödfall kan människan använda dissociation
som försvar - hon försvinner från sig själv och sin verklighet och ser sin egen kropp utifrån. Verkligheten blir som en dröm. Människor som utsätts för tortyr dissocierar ofta och deras minnesbilder från dessa drömtillstånd blir mycket oklara och fragmentariska. Eftersom de aldrig tar in och bearbetar det som händer kan de heller inte tydligt återge det eller uttrycka det i ord.

Människan fungerar på så sätt att hon försöker göra verkligheten så förståelig som möjligt. Hennes hjärna söker hela tiden sammanhang och mening i det som händer omkring henne. Hjärnan söker efter mönster och prövar oavbrutet olika hypoteser om orsakssammanhang. Den som är traumatiserad har varit med något som inte passar in i några mönster, tilltron till ett sammanhang i livet är rubbad.

När människan utsätts för ett trauma som överstiger gränserna för hennes försvars kapacitet så sker ett sammanbrott på många olika plan.

Vad gäller sinnesintryck så anpassar sig sinnesorgan och hjärna tillsammans mycket väl efter gällande omständigheter. Återkommande ljud sållas bort från medvetandet, en påträngande lukt uppmärksammas inte. Synintryck ordnas av hjärnan så att helheter bildas. Detta gäller inte i extremsituationer. Om ljud blir för höga kommer själva hörselcellerna i hjärnan att förstöras. Om
smärtan blir för stark kommer själva förståelsesystemet att påverkas. Om smärtan är outhärdlig strävar hjärnan till att på något sätt förvränga eller förneka den yttre verkligheten.

En person som lider av PTSD- posttraumatiskt stress-syndrom- har upplevt ett trauma som överväldigat honom och lämnat bestående skador i hans nervsystem.

Han lever i ständig vaksamhet och larmberedskap. Alla plötsliga ljud får honom att hoppa till och förvänta sig en attack. När han slappnar av och försöker sova kan han inte värja sig mot en ström av skrämmande minnesbilder. Tidsuppfattningen är störd - det känns som om de traumatiska händelserna sker på nytt just nu. Realitetsuppfattningen är förändrad - han är inte säker på att han är i Sverige och i trygghet.

Denna ständiga larmberedskap leder till en utmattning i hormonsystemet. Transmittorsubstanserna produceras inte i adekvata mängder. Känslolivet blir utarmat. Det finns varken kraft eller intresse kvar för aktiviteter som inte har med kamp eller flykt att göra.

En lukt, ett ljud eller en känsloförnimmelse kan plötsligt sätta igång en minnessekvens som utlöser ett våldsamt affektutbrott. Detta utbrott kan te sig helt oförståeligt och oprovocerat om man inte känner till bakgrunden.
En person som lider av PTSD blir förändrad. Han går inte att känna igen. Han förmår inte heller känna intresse för sin familj på samma sätt som tidigare. I hans inre pågår hela tiden en kamp för att skapa någon sorts ordning. Han är trött och utmattad. Han känner sig ensam och utanför. Andra människors tankar och känslor är ointressanta och oförståeliga.
Känslor som inte går att tolka manifesterar sig ofta som olika smärtsymtom. Huvudvärk, yrsel, ögonsymtom, rygg - och buksmärtor är vanliga. Eftersom tortyren ofta gett kroppsliga skador är symtomen svåra att diagnostisera och föranleder långa och komplicerade utredningar som kan innebära en ny traumatisering.
Alkohol och droger kan användas för att motverka sömnlöshet, mardrömmar och plågsamma minnesbilder.
Konsekvenserna av PTSD är ofta somatiseringssyndrom, depression, skilsmässa, missbruk, arbetsoförmåga, personlighetsförändring och förföljelseideer .

Hur kan man hjälpa en person som lider av PTSD?

Det viktigaste är att eftersträva de kvaliteer som en god terapeut alltid bör ha, nämligen: äkthet, värme, empati och nyfikenhet.
Du måste vara väl förtrogen med symtomen och' mekanismerna eftersom du skall förklara för pat vad han lider av. En bra start. är att försöka bringa ordning i patientens kaotiska minnesbilder. Undersökningar har Visat att traumatiska minnen ofta inte finns lagrade i språkcentrum i hjärnan. Minnena kan alltså inte uttryckas i ord direkt utan kan behöva ta form genom bild, dans eller liknande.
När minnena väl är så klara som de kan bli skall du ge patienten tillåtelse att sluta grubbla över dem oupphörligt. Det är rätt att fortsätta att leva sitt liv fastän man varit med om något ohyggligt. Detta är inte lätt eftersom att ha nått gränsen för vad man uthärdar, att ha givit upp allt motstånd, att ha fallit offer för den totala vanmakten för många är en upplevelse som är fylld av skam. De vill inte minnas, de vill inte ha förståelse, de är inte värda att ta emot någon hjälp. De saboterar terapin, de iscensätter händelser där de på nytt blir förödmjukade och misshandlade. De försöker tvinga terapeuten att ta på sig rollen av sadistisk torterare.

Terapeutens enda försvar är kunskap - så här går det till!
En annan stor svårighet är att patienten har tappat bort känslan av mening och sammanhang i livet. Han har ingen framtidstro. Han lever fast förankrad i det förflutna, det finns varken nutid eller framtid. Han litar inte pä någon. Han har tappat hoppet.

Här arbetar terapeuten som vanligt, dvs med ramar och överföring, med att vara en modell och ha ett vikarierande hopp.

Det är möjligt att hjälpa patienter med PTSD.