Hur kan man veta att en människa är suicidal?

Det är inte lätt att göra en suicidbedömning. Det ligger inte alltid i patientens intresse att
avslöja hur det egentligen förhåller sig. Efter ett försök, t ex en intoxikation, upplever
patienten ofta en lindring av ångesten under en tid och bagatelliserar det inträffade. Om
patienten verkligen har bestämt sig för att suicidera kan också själva beslutet ge ett lugn
som kan misstolkas.

De flesta suicidala är deprimerade. Under bedömningen av patienten är viktiga faktorer:

1. Känsla av hopplöshet, uppgivenhet, att inte se någon framtid. En noggrann analys
av hur lång framförhållning patienten har är väsentlig.
2. Bristande emotionell kontakt. Om man under hela samtalet inte får någon
känslomässig kontakt så är detta ett allvarligt tecken. Om du inte får någon glimt i
ögonen till svar, om patienten inte alls är avledbar så tyder detta på att patienten
helt isolerat sig från mänsklig kontakt för att kunna" ta steget och suicidera.

Till hjälp för tanken kan man använda begreppet "det suicidala rummet". Patienten har
klippt alla band till anhöriga och vänner. Han har isolerat sig i ett rum som är fyllt med ett
kaos av känslor som han inte kan få kontroll över. Han har gett upp hoppet om en ljusning.
Allt är tungt. Han upplever att han är en belastning för alla sina närstående. De skulle klara
sig bättre utan honom. Alla positiva minnen från det föregående livet är borta. Livet har
alltid varit svart och kommer alltid att vara svart.

Omedelbart utlösande faktorer att fråga efter:
1. V ad har nyligen inträffat i patientens liv?
2. Har en relation tagit slut?
3. Har han blivit ovän med sina anhöriga?
4. Har någon närstående gett upp hoppet om honom?
5. Är terapeuten trött och uppgiven?
6. Har han blivit arbetslös eller misslyckats med sina studier?
7. Har han börjat dricka?
Om patienten har en personlighetsstörning är suicidrisken alltid större. Finns missbruk av
alkohol eller droger mångdubblas risken.