Hur påverkar den människosyn vi har vilken forskningsmetod vi väljer ?

Forskning handlar om att ta reda på sanningen. Hur är det egentligen? Hur fungerar verkligheten? Människan är en meningsskapande varelse. Hon söker ständigt efter orsak och verkan. Hon frågar sig varför och varför inte. Den mänskliga hjärnan är så konstruerad att den fyller ut konturerna där sinnesintryckena är ofullständiga. Om man tänker sig verkligheten så att den enda säkra sanningen är den som kommer via de olika sinnena syn, hörsel, lukt, smak och känsel så hamnar man på så sätt omedelbart i svårigheter. Eftersom hjärnan ständigt skapar en helhetsbild av inkommande sinnesintryck så sker alltså en tolkning på vägen från den yttre till den inre verkligheten. Hur kan jag veta om min inre värld är likadan som andra människors? Vad är den sanna världen, den yttre eller den inre? Vad skall man undersöka för att komma fram till sanningen (Thuren,1991)?

Vetenskapsmän och filosofer har ständigt grubblat över denna fråga. En del har intagit olika extrempositioner som t ex att helt förneka förekomsten av ett inre liv. Eftersom man inte kan mäta och väga de upplevelser som sinnesintrycken ger upphov till så finns de inte. Då finns inte heller känslor eller tankar, inte kärlek, hat, glädje, sorg eller någonting av just de kvaliteter som man spontant förknippar med människans väsen. En sådan filosofisk position leder ofrånkomligen till en torftig och inskränkt människosyn. Det som inte finns behöver inte heller respekteras. Den andra extrempositionen är att förneka förekomsten av en yttre verklighet. Eftersom allt vi upplever är sådant som försiggår i vårt inre så är det det enda sanna. Människan är centrum och alltings mått.

Man kan ju också utgå ifrån att det finns både en yttre och en inre värld. I den yttre världen finns föremål och företeelser som fortgår oberoende av om vi iakttar dem eller inte. I den inre världen finns våra tolkningar av det som finns och sker i den yttre världen. Hur påverkar då de två världarna varandra? Kan vi tänka på, grubbla över och analysera våra inre representationer och sedan hitta på sätt att påverka och förändra den yttre världen? Vi har en teori om hur det förhåller sig och testar den genom att göra ett experiment. Blir den yttre verkligheten påverkad och på något sätt förändrad bara genom det faktum att vi iakttar den? Finns det överhuvudtaget något sätt att manipulera och påverka utan att det mänskliga medvetandet är inblandat? Hittar vi det vi vill hitta genom att hjärnan aktivt skapar en helhetsbild av otillräckliga fakta (Popper, 1977)?

En annan ständigt aktuell fråga gäller om man bäst förstår någonting genom att sönderdela det i mindre och mindre bitar eller om helheten i sig besitter någon kvalitet som är större än de ingående delarna. Människan har utforskat materian omkring sig ned till elementarpartikelnivå utan att finna någon absolut sanning. Tvärtom tycks osäkerheten öka ju mindre partiklarna blir. Trots detta faktum har denna typ av forskning premierats starkt under den senaste århundradena. Det har funnits en tro att bara alla delar är kända så kan man lätt bygga upp vad som helst, inklusive mänskligt liv.

Tidigare filosofer har betonat en skiljelinje mellan det som lever och det som är dött. Det som är dött kan sönderdelas, analyseras och byggas upp medan det som lever måste betraktas och behandlas som en helhet. Hur kommer det sig att denna skiljelinje i dagens läge blivit så diffus och oklar? Evolutionsteorin har tagits som något slags intäkt för att allting är samma sak och har samma värde. Eftersom människokroppen innehåller samma atomer som en sten så kan en människa slås sönder och samman utan att detta har någon egentlig betydelse. Alla atomer finns ju fortfarande kvar om än i en annan konstellation(Schumacher, 1977).

Att företräda en position där man hävdar att liv är något speciellt och ännu oförklarat har i den moderna vetenskapliga världen blivit helt omöjligt. Den gällande tanken har varit att bara man känner till alla beståndsdelar så är det en smal sak att bygga upp en levande varelse.

Även skiljelinjen mellan djur och människa har blivit oklar. Är det så att människan har någon kvalitet som särskiljer hennes medvetande från djurens? Människan kan reflektera över sina tankar och känslor. Hon kan fundera över sin egen existens och över omvärldens existens. Hon kan göra värderingar som styr hennes handlingar över långa tidsrymder där den egna, omedelbara behovstillfredsställelsen ställs åt sidan (Schumacher, 1977).

Har människan en kropp och en själ eller är detta en felaktig uppdelning? Löper processerna i känslolivet parallellt till processerna i hjärnan eller påverkar de varandra? Är de bara olika aspekter av samma sak (Popper,1977)?

Hur man tar ställning i dessa frågor kommer att påverka vilken människosyn man har och hur man ser på möjligheterna till vetande.

Inom kognitiv terapi är man intresserad av att förstå hur det går till när människan bygger upp representationer i sitt inre som grundas på de upplevelser och erfarenheter som hon gjort av omvärlden och interaktioner med andra människor. Dessa representationer eller scheman kommer att styra hur hon i fortsättningen tolkar och förhåller sig till livets skeenden. Målet med terapin är att förändra dessa scheman i de fall där det visar sig att de kommer att ha ett negativt och inskränkande inflytande på individens liv.

För att förstå dessa processer faller det sig naturligt att använda en tolkande eller hermeneutisk ansats. Människans inre ses som en samverkande helhet bestående av tankar, känslor, beteenden och sinnesförnimmelser varför ett holistiskt perspektiv är att föredra framför ett atomistiskt. Kvantitativa data kan samlas in genom t ex frågeformulär och skattningsskalor där svarsutfallet kan användas i jämförande syften. Djupintervjuer och analyser ger kvalitativa data (Backman,1998).

Scheman som de uppfattas inom den kognitiva terapin har ett starkt samband med de fenomenologiska begreppen livsvärld och intentionalitetsteori. Livsvärlden är världen såsom vi uppfattar och upplever den. Enligt intentionalitetsteorin söker människor att ge allt som händer en mening och innebörd. När en individ upplever en situation bildar man sig en uppfattning om vilken mening och innebörd situationen har och agerar sedan inte utifrån en objektiv verklighet utan utifrån sin förståelse av situationens innebörd(Gunnarsson, 2002).

Den kvalitativa forskningsmetoden betonar förståelse, öppenhet och följsamhet. Den studerar det specifikt mänskliga och baserar sig på upplevda erfarenheter. Den ser till helheten och beskriver mönster, teman och uppfattningar. Kontexten ses som betydelsefull och relationen förflutet-nutid-framtid betonas.

Den kvantitativa forskningsmetoden betonar att mäta, förklara och förutsäga. De tänkbara resultaten är förutbestämda. Den har en fast forskningsplan och studerar det som kan iakttas objektivt. En företeelse studeras isolerat och kausala samband eftersökes (Gunnarsson, 2002).

Källor

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Gunnarson, R. (2002, Aug 18). Vetenskapsteori[www.document].

http://www.infovoice.se/fou/bok/10000025.htm

Popper, K & Eccles, J.C.(1977). The self and its brain. London: Routledge.

Schumacher, E. F.(1977). A guide for the perplexed. London: Jonathan Cape.

Thuren, T. (1991). Vetenskapsteori för nybörjare. Saltsjö-Boo: Tiger Förlag.