Från Strömsrum till London

 

 

Om Emmy Carolina Rappe och hennes 
brevväxling med Florence Nightingale
 

Av

Sven G. Sjöberg

Särtryck ur Växjö Stifts Hembygdskalender 1982

Vem minns i dag Emmy Carolina Rappe, ett namn okänt för de flesta även i hennes hembygd? Och ändå är det ett namn man har anledning minnas med tacksamhet. Emmy Carolina Rappe, friherredottern från Strömsrum i Ålems socken, tillhörde pionjärerna inom svenskt sjuksköterskeväsende.   Med henne börjar modern tid i den svenska sjuksköterskeutbildningens historia. Sjukvården, inte minst krigssjukvården, hade i alla länder länge varit eftersatt, idandena på slagfälten outhärdliga. En förändring till det bättre inträdde först efter 1800-talets mitt. Vi erinrar oss i detta sammanhang Florence Nightingales legendariska insats bland de sårade under Krimkriget, vi minns Henri Dunants chockupplevelse av slaget vid Solferino och internationella Röda korsets tillkomst.

  Även i vårt land och på våra landsmän gjorde slagfältens dramatik ett djupt intryck, den egna sjukvården såväl i krig som fredämnade mycket övrigt att önska. Möjligheter till adekvat utbildning hade länge saknats i Sverige, nu gällde det att ta igen det försummade.

  Det var på initiativ av den nybildade Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuke i fält, sedermera Svenska Röda korset, som Emmy Rappe 1866 skickades till Florence Nightingales berömda sjuksköterskeskola vid St Thomas' Hospital i London. Efteråterkomsten till Sverige var hon 1867-77 översköterska på kirurgiska avdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och föreståndarinna för den där inrättade sjuksköterskeskolan. Därefter var hon 1877-86 föreståndarinna för Hospitalet för sinnessjuka utanför Uppsala men tvingades lämna denna tjänst på grund av sviktande hälsa. De sista tio åren av sitt liv tillbringade hon i Helsingborg och dog den 19 oktober 1896 under ett släktbesök på familjegodset  Drättinge nära Växjö.

  Om Emmy Carolina Rappe har påfallande lite skrivits. Den utförligaste skildringen av hennes liv och verk finner man i Elisabet Dillners historik över "Sjuksköterskeutbildningen inom Svenska Röda korset 1866-1904", Stockholm 1934. Det herrnhutisktfromma barndomshemmet och Rapparnas intensiva engagemang inom väckelserörelsen har Nils Rodén belyst i sin avhandling" Den evangeliska väckelsen i Kalmar län...", Norrköping 1952.
   Det viktigaste tillskottet till litteraturen om Emmy Carolina Rappe utgör en 1977 i Stockholm publicerad utgåva av hennes brev till Florence Nightingale under titeln: "God bless you my dear Miss Nightingale...", i svensk översättning: Gud välsigne Er min kära Fröken Nightingale. Brev från Emmy Carolina Rappe till Florence Nightingale 1867-1870. Utgivare är docenten i engelska vid Stockholms Universitet Bertil Johansson, vilken också författat inledning och kommentar.

  De hittills opublicerade breven till Florence Nightingale vars svar tyvärr förvaras numera i British Museum London. De lämnar inte blott kompletterande upplysningar till Emmy Rappes levnadshistoria, utan även viktiga sådana om äldre svenskt medicinal- och sjukvårdsväsende.
  Emmy Carolina Rappe föddes på det småländska herresätet Strömsrum i Ålems socken den 14 januari 1835 som dotter till friherre Adolf Fredrik Rappe (1798-1886) , i dennes äktenskap med Ulrika Catharina Wilhelmina Hammarskjöld (1813-1838)  Sedan mer än två sekler har krigarsläkten Rappe varit intimt knuten till Småland. Strömsrum blev stamsäte genom köp 1771.  Dess nye herre, landshövdingen Carl Rappe (1721-1790) -farfars far till Emmy Carolina - var en av sin samtids stora jorddrottar med vidsträckta småländska domäner. Utöver Strömsrum var han ägare till Rasnäs, Bo, Böksholm, Braås, Ramnåsa, Farstorp och och Tagel samt Drättinge i Dädesjö socken där Emmy Carolina slutade sina dagar.

  Emmy Carolina växte upp på Strömsrum, härifrån bröt hon troligen upp till London i maj 1866- Modern gick tidigt bort endast 25 år gammal, efterlämnande minderåriga barn. Fadern gifte om sig med Hedvig Hermelin, "en öm vårdarinna för hans döttrar och moder till flera barn".

 

  Om Emmy Carolinas uppväxttid på Strömsrum ger Elisabet Dillner en initierad skildring. "Baron Rappe var ett original sträng och fordrande, respekterad av alla, varmt vördad av sina barn" Han beskrivs som despotisk, såg ogärna barnens umgänge med anförvanter och grannar på övriga gårdar, varför livet blev ensligt och isolerat". Emmy Carolina skildrar själv i ett brev Strömsrum som "det gamla hemmet, som gjort min barndom och ungdom lycklig, men stundom motsatsen".
  Rapparna var inte bara krigare utan även filantroper besjälade av kärleken till nästan. Ett tidigt bevis härför är inrättandet av det första länslasarettet i Kalmar 1766 på tillskyndan av stamherren Carl Rappe under dennes landshövdingetid. Hans starka sociala engagemang gick i arv till barnen.
  Vad som gav Emmy Rappes liv inriktning mot sjukvård ar ej alldeles säkert känt. Hon förblev ogift. Kanske en antydd olycklig kärlek påverkat hennes yrkesval. I brevutgåvans inledning fram hålles som en eventuell förebild fastern Elisa Rappe (1803-1876), som under några år ägnat sig åt sjukvård vid lasarettet i Lund. Men den yttersta drivkraften var nog hennes brinnande ande och djupa medkänsla med samhällets olycksbarn, de fattiga, sjuka och svaga. 'Det är min ständiga bön till Gud", heter det i ett brev till Florence Nightingale, "att han gör mig skickad för mitt kall och att jag kan bli till någon liten nytta för mitt kära Fosterland."
  Emmy Rappe återvände till Sverige i början av maj 1867. I samband härmed besökte hon Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och fick även tid att studera ett antal vårdinrättningar i Stockholm, innan hon slutgiltigt begav sig till Uppsala.
 
  I sina brev från Nya sjukhuset i Uppsala återkommer hon ständigt till bristen på pengar inom den svenska sjukvården. Inte minst var hon besviken på de svenska läkarna, som ofta är konservativa och ointresserade av reformer och förbättringar. På sjukhusen skulle föreståndarinnor behövas, men - klagar hon - "en föreståndarinna betraktas alltid som onödig".
  I ett brev av den 30/9 1867 skildrar hon utförligt Uppsalasjukhuset och sitt arbete där. Ännu är lasarettet inte riktigt färdigt men man har redan omkring 120 patienter. Man får tänka sig det framgår indirekt av Emmys brev - att patienterna oftast tillhörde obemedlade i samhället. Många välsituerade vårdades nog alltjämt i stor utsträckning i hemmen. Kirurgiska avdelningen som hon förestår, har ca 60 bäddar och 2 elever, till våren blir det 4. Förgäves har hon sökt övertyga läkarna om behovet av nattpersonal - patienterna måste ropa!
  Även hennes skildring av avdelningen i övrigt är läsvärd. Mellan två vårdsalar med vardera "bara" 8 bäddar är sköterskans rum placerat. Sjukrummen finner hon "vackra och bekväma" det ar "hemtrevligt ordnat för de stackars patienterna". Hon ber närmast om ursäkt för sjukhusets halmmadrasser, som skulle varit otänkbara i England, men sådant och mycket annat "hänger samman med de fattiga klassernas vanor och önskemål i Sverige" I sin skildring av korridoren blir hon nästan lyrisk: "Korridoren som löper längs hela sjukhuset, är som en långsträckt ljus och vacker salong med soffor, springbrunnar och blommor. Där kan patienterna ha det trevligt om dagen i solljus och om kvällen i skenet från gaslampor. Korridoren är så varm, att de kan gå ut på den även om vintern."

  Dessa glimtar från hennes arbetsmiljö i Uppsala får räcka. Långt ifrån alltid är Emmy så harmonisk i sina brev till Florence Nightingale. Ofta plågas hon av anfäktelser, men hennes starka gudsförtröstan hjälper henne genom de mörka tvivlens dal.
  "Ibland känner jag mig mycket lycklig i mitt arbete", kan det heta i ett brev till väninnan i London, "men ibland förefaller mig allt meningslöst... då har jag lust att försvinna, men jag vet inte vart." Då tröstar henne vissheten, att hon kan överlämna allt i Guds händer: "Må Herren uppenbara sin vilja för mig och jag skall följa den... Han skall leda mig på min väg. Jag har undfått hans löfte och känner mig lugn och lycklig vid tanken härpå. Vad breven från London betyder för Emmy Carolina Rappe i stunder av missmod anar vi kanske av följande rader: "Ni har redan sett riklig skörd av Ert arbete, min käraste Miss Nightingale: om det är ett arbete i Herren, ger Herren sin välsignelse.
Språkligt valhänta utgör dessa mänskligt så gripande brev från Emmy Carolina Rappe till Florence Nightingale, hennes förebild och ideal vid St Thomas Hospital i London, ett viktigt ögonvittnes skildring av den moderna tid, som med henne inleddes i den svenska sjukvårdens och sjuksköterskeutbildningens historia -samtidigt ett dokument över Emmy Carolina Rappe själv som människa och filantrop.