Namibia 2002

En 420 mils färd i sand- och stenöken 6-23 augusti
©2002 Lennart Borg

DEL 3: Fortsättning från föregående sida

Dag 8: Tidig frukost och iväg ut på varphögarna. Där kunde vi finna Beyerite, ren Bismutite (silvrig tråd), Bornite, Brochantite, Calcedone, Chalcocite, Native Copper, Chrysocolla, Cuprite, Malachite, Pyrite, Quarts och inte minst Namibite (i Beyerite). Här hade vi även sällskap av de giftiga ormarna och en del skorpioner.

Tre km längre in i vildmarken fann vi Shattuckite som är en vacker blå, rund kristall. De fanns tillsammans med Chrysocolla och Plancheite.

Tältar ännu en natt på denna fyndiga plats.

Temperaturen under nätterna var mycket låg. Två morgnar skrapade vi is på bilfönstren och en morgon hade vi is på diskvattnet.

När solen gick upp vid sextiden så blev det direkt stekande varmt och vinterkläderna kunde tas av. Dagstemperaturen skiftade mellan 20 – 30 grader beroende på hur högt upp vi befann oss. Kl 1800 - tältet snabbt upp, ta fram ficklampan och vinterkläder på igen.

Dag 9: Vaknade av att temperaturen var 3-4 minusgrader. Hoppin - och vi reste vidare till Grootberg och Zeolite förekomsterna där.

Två bra förekomster fanns på sidan av en torr flod med lämningar efter elefanter och zebror. Dessutom fanns 300 m upp på berget flera platser där vi fann geoder med Amethyst, Analcime, Chabacite, Heulandite, Kvarts, Laumontite, Scolecite och Stilbite.

I oasen Palmwag Lodge hade vi varm dusch och vacker omgivning med palmer och vilda djur. Solen är här på väg ned eller upp!?

Dag 10: Rev tälten i Palmwag Campsite efter en natt med flera minusgrader.


Så fort solen gled över bergstoppen så ställde vi oss alla mot solen och var strax varma igen.

Vi for till det tyska fortet Sesfontein för en kopp kaffe och for vidare till Omaue Dioptas Mine som är vår nordligaste fyndplats.



(När forten användes före första världskriget av de tyska trupperna så kommunicerade man med andra fort genom att signalera med speglar uppe på de högsta bergstopparna). Tänk att kaffe kan vara så gott!

 


Dioptasfyndigheten ligger i ett 800 milj år gammalt sediment, en dolomit, som hör till Damarasekvensen. Här fann vi hunungsfärgad Barite, Chrysocolla, vacker grön Dioptase, Malachite, mörkblå Shattuckite och ljusblå Plancheite. På bilden känner Björn-Otto på Dioptaserna.

Här lever Marius Steiner med sin fru och två barn mitt i ödemarken och an hade som vi förstod skapat sitt eget kungarike, Camp Aussicht, med hjälp av fru, Dioptaser och en vattenkälla. Vi slutade dagen med att banka i blocken  efter de vackra Dioptaserna  tills det blev mörkt varefter vi vandrade till hans hem och köpte en del ännu vackrare stuffer.

Djur av alla de slag passerar vi under resan gång som t ex babianer, giraffer, sebror, strutsar och springbock (gazell) som får mitt pris vad gäller skönhet.

Dag 11: Dagen började med mer köp hos Marius varefter färden går vidare med en lång färd till Opuwo och till Hobaterre Campsite på kvällen.

Naturen växlar ideligen och vi är nära gränsen till Angola. Hobaterre var resans första vattenhål och på kvällen kunde vi se flockar av vilda djur. Vi blev varnade för att lejon kunde finnas i närheten av våra tält. Så för natten gällde att den som måste ut - slå på din ficklampa och avlägsna dig inte från tältet. Två extra eldar tändes mellan tälten och det var lätt att hålla sig den natten.

Maten under resan började kl 0600 med te, kaffe eller choklad .

Därefter kom det fram brödskivor, smör, korvskivor och sylt. Var och en gjorde sina egna bröd efter behov varefter man gjorde två dubbla för resten av den dagen. Vattenflaskan fylldes och stoppades i ryggsäcken. När vi sedan satt i

bilen så tog man sig en macka och drack sitt vatten = Brunch som är en korsning mellan Breakfast and Lunch. Vid framkomst till kvällens nattläger så var det viktigt att vara där i god tid före kl 1800, för då gick solen ned och det blev helt mörkt. Stjärnorna och månen var till lite hjälp. Middagen som André och Thea lagade till på en eld av Akaciaträd blev klar mellan 2000 och 2100.

Dag 12: I dag reste vi in i Afrikas största nationalpark –Etosha National Park vars yta är cirka 40 x 20 mil och som har ett mycket rikt djurliv. Här såg vi antiloper, elefanter, giraffer, noshörningar, strutsar, zebror med flera djurarter.

Vid Hallali övernattade vi på cementgolvet under ett tak. På gångavstånd från sovsäcken fanns ett vattenhål där man satt upp en stor strålkastare så att vi under natten kunde sitta och se de vilda djuren. "Förkörsrätt" till vattnet har alltid elefanten.

Inom parken finns en saltvattensjö - Etosha Pan som är 11 x 6 mil stor. Det finns inte en vattendroppe i den nu på vintern, men på sommaren fylls den upp med 1 – 2 dm vatten. Då vaknar catfishen som under vintern finns 1-1,5 meter ned i sjösanden.

Afrikanskt tempo gäller dygnet runt . Allt och alla rör sig i ultrarapid.

Dag 13: Vi kör vidare i djurparken och efter "sjökanten". Men visst är det vatten som jag ser där längst bort? frågade jag Andre. No, it is a mirage. Vi såg alla samma vattenhägring omväxlande med en skogskant i fjärran.

Vidare till ett gammalt tyskt fort – Namutoni. Här besökte vi ett museum som

bl a visade en del gamla vapen som tyskarna dumpade i en liten djup sjö vid Lake Otjikoto efter den sista striden cirka 1914.

Äntligen framme vid resans höjdpunkt – Tsumeb. Staden visade sig vara riktigt modern, ren och vacker trots att det fanns en gammal nedlagd koppargruva i dess utkant. Museet var väl värt ett besök och på gatan köpte jag ett par Descloizitestuffer från Kombat Mine.

Tältet slog vi upp på en grön gräsmatta utanför Tsumeb och kvällen avslutades med middag på Miners Hotel i centrum av staden.

Min klädsel var långbyxor och långärmad skjorta samt en solhatt som skydd mot solen. På otäckt hud lade vi varje morgon på solskyddscréme. På fötterna hade vi kraftiga kängor som skydd mot alla taggar på mark och buskar. Hade en morgon gymnastikskor på fötterna men efter första vägpausen var skor och strumpor helt täckta av vassa taggar.

Dag 14: En vackert röd sol stiger upp över horisonten och väcker oss 0545. Vi lämnar Tsumeb och far mot Berg Aukas en gruva rik på Cu, Pb, Zn och V-mineraliseringar. Vi fann en del små Cerussite, Desclozite, Dolomite, Smithsonite, Willemite och Sfalerit.

Vidare till en plats där världens största meteorit ligger, Hoba meteoriten som beräknas vara cirka 80 000 år gammal. Den är cirka 10 x 10 meter i omkrets och 1 meter tjock. Se bilden överst på denna sida!

Därefter till resans sista fyndplats Okorusu Fluorite Mine som är ett litet berg som sticker upp från sandöknen 1 700 meter i närheten av staden Otjiwarongo. Vi fick endast plocka med två stycken handstuffer från dagbrottet. Det var även meningen att vi skulle få köpa stuffer i butiken vid in/utfarten, men byråkratin var för svår så vi nöjde oss med fotografering av de blå fluoritstufferna och reste till nattens campingplats i Hohenfels söder om staden Otjiwarongo. Det blev dåligt med sömn denna natt då babianerna chattrade så fort någon lämnade tältet under natten.


Dag 15: Tidig uppstigning och vi reser nu på asfalterad väg igen till staden Okahandja där vi gör det mesta av våra inköp av inhemskt tillverkade träfigurer av ebenholtz och stenslöjd i Malakit. André berättar dock att träslöjden torkar och spricker varför de måste strykas in med möbelolja var 14:e dag för resten av mitt liv!? Så för min del köpte jag endast en liten träfigur.

Vid lunchtid är vi åter framme i Windhoek Lodge igen och fortsätter här att packa ned allt vi plockat under resan samt handlar en del i Andreas egen utställning.

Dag 16: Avfärd från hotell och frukost efter vägen till flygplatsen och samma babianer lekte fortfarande på stora riksvägen söderut!

Flyg till Johannesburg, 5 timmars väntan och vidare till London och Gardemoen

Fredag den 23 aug var vi åter på Oslo med många erfarenheter och mineraler rikare.

Jag hoppas kunna samla ihop en grupp för ytterligare en tur till detta mineralrika land. Tiden kommer att bli cirka 15 juni --10 juli 2003.

 

lennartborg@hem.utfors.se Tel: 023-239 29

PS. Vattnet rinner medsols ur tvättstället på södra halvklotet!?

Till Huvudsidan!