Tidig väckning i tälten och vi blir serverade var sin kopp te, sedan frukost vid 7.00 och kl 8.00 börjar vi vandra nedåt. På sätt och vis är det lättare att gå ner- det tog 2 tim och 50 min, upp tog det 4 tim. Återfärd mot Trashigang och på eftermiddagen blir det besök på Sherubtse College, Bhutans enda universitet. Universitetet, grundat 1978, är placerat här i Kanglung, för att inte all utbildning mm skall ligga i västra Bhutan, och för att det inte ska ligga för nära en distraherande "storstad". Skolan har dels gymnasium med årskurs 11-12 och dels universitet med årskurs 13-14. Det finns 480 elever varav 102 är flickor, de flesta på gymnasiet. Biblioteket är från 1989. Här arbetar 47 lärare varav 10 är bhutaneser och övriga indier.Vi tittar in i det enkla kemilaboratoriet, där två av lärarna är kvinnor, en från Bhutan och en från Indien.Vi farvidare 35 km och är i kvällningen framme i Khaling, på 2800 möh. Här i Khaling finns landets enda blindskola, där vi vid ett besök får avnjuta sång och musik. Eleverna är otroligt duktiga! Vi kör tillbaka 5 km till "Weaving Centre", ett vävprojekt som startats 1983, med invigning 1986. Vävprojektets mål är att hjälpa kvinnorna i byarna med försörjning genom att kunna väva hemma och sedan få sina alster sålda. Man väver sittande på golvet, med en höftvävstol. Vävningen i Östra Bhutan är världsunik enligt utländska experter världen över.
	Senare på dagen görs en vandring genom byarna i dalen för ett besök i ett bhutanesiskt hem. En ovanlig vänlighet, som villfars oss. Vi sitter på golvet och bjuds på smörte, ägg, rostat ris och krossad majs. På återvägen till vårt logi blir det oväder med våldsam åska och regnet vräker ned. Stora hagel börjar täcka marken och vi får gå hem genom forsande vatten. Nästa morgon väckning kl 6.30. Återigen ser vi apor med långa svansar i träden. Sista resan i Bhutan mot Samdrup Jongkhar, gränsstaden, har börjat. Vi kör genom Wamrong på ca 2000 möh, snart därefter är vi halvvägs mot staden och här på 2500 möh rullar dimman, orsakad av regnet igår och värmen bland bergen i dag. Sikten här uppe är minimal. Det är tyst i bussen.Vi ligger i konvoj efter fyra stora lastbilar, som kör sten från Pemagatsel till cementindustrin i Indien. Vid vägsten 57/7 växer lianer i träden, 2000 möh. 57 betyder att platen ligger 57 km från Samdrup Jongkhar och 7 står för vägstensgrupp nr 7 på denna kilometer, detta för att man lätt skall kunna ange platsen för ett vägras eller en olycka. (Bhutan har inga egna helikoptrar.)
	Vi stannar i byn Deotang på 870 möh. Här märks en stark påverkan från Indien. Det bär vidare nedför, och vi ser på avstånd den indiska slätten breda ut sig. Växtligheten är mycket frodig. Temperaturen har stigit åtskilligt. Det blir lite uppåt fram mot Samdrup Jongkhar, och vi är framme vid hotellet, Perjorling Hotell, 300 möh. Här är platta marken. Det fejas och putsas, repareras och dekoreras inför kungens besök nästa dag. Man har under resan flera gånger sett träställningar, portaler, över vägen, och sådana kläs nu med färgglatt tyg. Det är ett myller av folk - och av poliser. Efter kl 21 får ingen vistas utomhus, troligen pga deoroligheter, som förekommitt i Assam i Indien. Sista natten i Bhutan stundar. Redan kl 6.00 sker avfärden och resan går över slättlandet och floden Brahmaputra mot flygplatsen i Guwahatti. Under bussfärden vänder jag mig om och tittar bakåt. Där slätten slutar, reser sig Himalayas berg tvärt upp i blådiset. Tänk, där i bergen har vi varit! - och upplevt så mycket!
	Vi har besökt ett land, vars mycket vänliga folk och storslagna natur, fascinerande byggnader och särpräglade kultur vi tyckt mycket om. Vi var 17 resenärer från Sverige med Ruth Hylander Tshering som reseledare och organisatör i Sverige. Reseberättelsen är skriven av Rune Lilja i augusti 1998. Ett stort bildmaterial från resan finns i form av dia- och neg. färgfilm. Adress: Rune Lilja, Galtabäcksvägen 4, S 168 55 Bromma, Sverige (Sweden) Telefon: 08-87 57 50 Copyright Rune Lilja 1998
	Till sida 5	Till sida 1