När månen lyser klar

När sommarnatten smyger fram och myggen letar blod -
solnedgången är så grann, en flickas kyss i varje hamn.
Att få sitta på toppen av Ramberget med utsikt över stan,
att få kika bort mot Älvsborgsbron, där seglar en afrikan,
som lossat ädelträ nånstans vid kajen mitt emot.
Ny styr han bort mot solnedgången, hem till far och mor.

Österut ligger Biskopsgårdens hus av betong.
Bakom varje köksgardin känns dagen väldigt lång.
Men när freda'n kommer, drar vi ut en sväng till Hönö röd
och sätter oss bland klipporna i solen för att dö.
Att få känna havets vindar svepa in över land -
att få hålla en flickas späda fingrar och en bärs i höger hand.

En svarttaxi över Hisingsbroa in till Avenyn,
för att skåda alla dårarna likt paddor uti dyn.
Vackra mänskor vid Lorensberg äter hummer och rapar vin,
medan gatans folk dricker Preppens blå och bär sig åt som fyllesvin.
En galen värld, en galen kväll i ett galet Göteborg,
men snart lyser bara månen över gator och över torg.