Jag vill få till en bättre apportering av tungen (en storpudel ska bära 4 kilo i högre & elitklass).
Efter att ha haft helt OK men småtrista apporteringar över huvud taget fick jag tipset (tack GBA!) att skippa godis- och leksaksbelöningar, och i stället låta apportbocken i sig bli belöning. Jag ska erkänna att jag inte trodde så väldigt på idén, hur skulle Daisy kunna tycka att lek med den där störtjobbiga 4-kilosapporten var belöning..? Men jag underskattade hennes kamplust. Redan på första träningspasset så galopperade hon med 4-kilosapporten i munnen! I och för sig inte till matte, utan från mig i en glad tafatt-lek. Men ändå!!! Fortfarande travar hon in med den, men med mer självförtroende och högre tempo. Och i dag när jag var upp på klubben och testade tvåkilosapporten så apporterade hon den glatt i galopp. Den var ju löjligt lätt, verkade hon tycka... *s* Skruttunge!

...fortsättning längre ner...

Tjoho! Fullt ös till matte med 2-kilosapporten! Det är ju ingen match när man är van 4-kilosklumpen!
Men ge hit apporten, matte! Den är ju MIN! Tänk att 4-kilosapporten kunde bli så åtråvärd...

Vi tränar på! Daisy har vid enstaka tillfällen galopperat in med 4-kilos också, men det är inte så ofta och jag har inte lyckats fånga det på kort. Några andra bilder har jag dock lyckats få när hon bodybuildar med fyrakilosklumpen!

Ni kan inte ta mig...
Attack!!	Men hallå, kan man inte få uträtta sina behov ifred...? (Matte blev lite imponerad av att tungen fick följa med på sådana utflykter, så hon plockade fram kameran!)