Effekterna av koherensskapande grupp
på våldsbrott i Washington D.C.

Bakgrundsinformation

Linsky och Strauss (1986) har visat att nivån av stress i samhället har en stark inverkan på brottsligheten. Deras "Stress State Index" (SSI) - (Index på stressnivån i samhället) korrelerade mycket högt med våldsbrottslighetsnivån (r mellan 0,68 och 0,72 för mord, våldtäkt och svår misshandel). Indexet var sammansatt av mått på arbetslöshet, konkurser, skilsmässor, spädbarnsdödlighet, antal nya socialbidragsfall och antal som inte fullföljer skolan. Andra studier har bekräftat dessa rön.

Dessa resultat överensstämmer med annan forskning som påvisat ett samband mellan stress och våldsamhet på individuell nivå. Stressande och traumatiska förhållanden tidigt i livet har visat sig vara riskfaktorer för senare kriminellt beteende. Sådana faktorer är till exempel att inte accepteras av modern, bristande omsorg från föräldrarna, barnövergrepp samt instabilitet och våld i familjen (se t.e.x. American Pscyhological Association 1993)

Hög stressnivå i livet har också visat sig ha samband med misshandel i hemmet, hög aggressionsnivå och ungdomsbrottslighet (se tex Attar B, et al 1994)

Experimentella djurstudier har bekräftat sambandet mellan stress och våldsamt beteeende och har funnit neuroendokrina orsaksmekanismer (se tex Ferris och Grisso 1996). Såväl djurstudier som forskning på människa har visat att kronisk stress bryter ned den samordnade regleringen av signalämnet serotonin och nyckelhormoner, inklusive kortison. Detta försämrar förmågan till adekvat anpassning och vållar ofta allvarligt störd fysiologisk funktion. Särskilt har det visat sig att kronisk stress sänker serotoninnivån och medför onormalt hög kortsonnivå. Sådana förändringar har visat sig ha ett direkt samband med aggressivitet, fientlighet samt impulsivt och våldsamt beteende (se till exempel översikten i MacLean et al 1996).

Kan brottslighet minskas genom att minska samhällelig stress?

Minskning av samhällelig stress vore det effektivaste sättet att minska brottsligheten. Men samhällelig stress är komplicerat mångdimensionellt problem som omfattar en hel rad sociala problem som drogmissbruk, dålig hälsa, arbetslöshet och dåliga skolresultat (Linsky och Strauss 1986). Med tanke på den samhälleliga komplexitet och mångdimensionella natur kan inte behandling av någon enskild komponent förväntas vara särskilt verksam.

Men varje samordnad anstränging att minska brottsligheten skulle kräva mycket omfattande och oerhört kostsamma insatser av många olika samhällsinstanser. Därför är det nödvändigt att identifiera lösningar som a) vetenskapligt har bevisats verksamt kunna sänka den individuella stressnivån och b) är kostnadseffektiva och praktiskt genomförbara i stor skala.

Transcendental Meditaion och TM-Sidhiprogrammet - En effektiv metod att sänka stressnivån både hos individen och samhället.

Över 600 vetenskapliga studier vid över 200 universitet och forskningsinstitutioner har undersökt detta programs individuella och samhälleliga effekter. Bland i detta sammanhang särskilt intressanta resultat kan nämnas flera studier som påvisat minskning av stresshormonnivån (adrenalin och kortison) inklusive samtidig minskning av aggressivt beteende hos hyperaggressiva personer. Flera studier har från olika utgångspunkter påvisat en markant och anmärkningsvärt snabb förbättring av djupgående psykiska störningar, inklusive Posttraumatiskt Vietnamsyndrom som annars visat sig vara mycket svåra eller närmast omöjliga att verksamt förbättra, (för en översikt, se Suurküla J, 1998) .

Det är mot denna bakgrund inte förvånande att flera studier påvisat markant positiva effekter på kriminalitet se tex Bleick o Adams 1987 och Rainforth in Press.

Kollektiv, medvetandebaserad metod att minska brottslighet

Det torde inte te sig helt förvånande att en teknik med så markanta individuella effekter kan ha påvisbara effekter på hela samhället. Anmärkningsvärt är dock att denna samhällseffekt, enligt ett stort antal upprepade vetenskapliga studier av hög kvalitet visat sig uppträda redan när en liten andel av befolkningen utöver TM.

Detta förutsätter att medvetandet är av fältnatur (dvs är av liknande art som till exempel radiovågor). Detta har visat sig vara förenligt med modern kvantfysik. Enligt denna är alla de partiklar, som materien är uppbyggt av, har en vågaspekt. De är fluktuationer av underliggande icke-materiella fält som genomsyrar universum. Medan t ex elektromagnetiska fält (t ex radiovågor) förmedlar sin påverkan på avstånd medelst partiklar (fotoner) sker här en verkan på långa avstånd utan förmedling av partiklar. Det är fullt förenligt med modern kvantfältteori att medvetandet är av kvantfältsnatur. Fälteffekter av medvetandet på stort avstånd är därmed ej otänkbara ur naturvetenskaplig synpunkt.

John Hagelin, en ledande expert påkvantfysik, har framlagt skäl för uppfattningen att medvetandets mest stillsamma tillstånd, transcendentalt eller rent medvetande är identiskt med kvantfysikens enhetliga fält (Hagelin J, 1988). Detta fält kännetecknas av höggradig ordning (koherens) och harmoni och genomsyrar allt. I så fall ter det sig tänkbart att erfarenhet av rent medvetande såsom sker under Transcendental Meditation, kan ha koherensskapande fälteffekter på samhällelig nivå.

Detta förutsades redan på 1960 talet av Maharishi Mahesh Yogi, grundaren av TM. Enligt honom har samhället ett kollektiv medvetande som uppstår ur alla samhällsmedlemmars medvetande. Detta påverkar människors inbördes beteende. Hög stress på individuell nivå medför en hög stressnivå i det kollektiva medvetandet, som avspeglar sig i våld, brottslighet och anda samhällsproblem. Och omvänt, en ökning av harmonin eller koherensen i det kollektiva medvetandet medför en positiv, verkan på individens beteende. Därigenom kan man förbättra samhällets livskvalitet markant. Maharishi förutsade att att det skulle räcka med att en liten andel, av befolkningen, cirka en procent, utövar TM för att en märkbar samhällseffekt skall uppstå. Han förutsade också att det TM-Sidhiprogrammet för mer avancerade utövare skulle ha en betydligt kraftfullare effekt, i synnerhet när den utövades i grupp.

Sådan samhällseffekt har bekräftats i 41 vetenskapliga studier, varav omkring hälften publicerats i internationellt ansedda vetenskapliga tidsskrifter med mycket höga kvalitetskrav (för en översikt, se "Samhällseffekter av medvetandet."). Upprepade studier har visat att det räcker med en gruppstorlek om cirka kvadratroten av en procent av befolkningen för att koherensskapande grupper av TM-Sidhiutövare skall ha en positiv samhällseffekt.

Forskningsprojektet

Uppläggning

Det inrättades ett projektgranskningsråd med 27 medlemmar. Det bestod av forskare, representanter från polisledningen, kommunledningen och andra samhällsledare. Forskarna var sociologer och kriminologer med speciell erfarenhet av den vetenskapliga metodik som tillämpades, inklusive tidsserieanalys. Forskarna kom från University of Maryland, Howard University, University of the District of Columbia, American University, University of Texas, och University of Denver. Rådets uppgifter var 1) att bidra till bästa möjliga försöksuppläggning inklusive fastställande av beroende variabler och kontrollvariabler. 2) att övervaka forskningen. 3) att oberoende efter behov utvärdera insamlade data. 4) att lämna kritisk feedback och godkänna och vid behov revidera forskningsrapporterna.

Man använde så kallad tidsserieanalys, som är en avancerad statistisk analysmetod vilken är bäst lämpad för att bedöma alternativa orsaker till förändringar i de använda måtten. Projektet pågick från 7 juni till och med 30 juli 1993. Storleken hos gruppen med utövare av Transcendental Meditation- och TM-Sidhi-programmet ökades i tre steg under projektet till 4000 deltagare under de två sista veckorna. Antalet deltagare rapporterades dagligen till polismyndigheten.

Huvudhypotesen, grundad på resultatet av de 41 tidigare experimenten, var att utövning i grupp av Maharishis Transcendental Meditation- och TM-Sidhi-program i Washington D.C. skulle ha en djupgående positiv verkan på staden och uttrycka sig i:

Myndigheterna informerades om dessa förutsägelser före projektets början.

Resultatet av studien var att dessa förutsägelser kunnat bekräftas (en version av denna rapport grundad på preliminära siffror, har tidigare publicerats här och uppvisade en mindre sänkning av brottsligheten):

I appendix A diskuteras frågan om det verkligen fanns ett orsakssamband mellan grupputövningen av TM- och TM-Sidhi-programmet och förändringarna. Vid vetenskaplig sambandsanalys beaktas tre faktorer: Slumpmässighet, omvänt orsaksförhållande och en tredje faktor som orsak.

Slumpmässighet: Det vetenskapliga sättet att bedöma om resultatet är av slumpmässig natur är, förutom statistisk analys, replikation, dvs upprepning av experimentet. När det gäller effekten av grupputövning av TM- och TM-Sidhi-programmet, har den replikerats ett fyrtiotal gånger i rad i studier som alla givit statistiskt signifikanta resultat av samma karaktär. Omkring hälften av dessa studier har antagits för publikation i vetenskapliga tidskrifter med "peer review", dvs noggrann expertgranskning som garanterar att de publicerade studierna är av hög vetenskaplig kvalitet. I många av studierna har resultaten förutsagts offentligt i förväg. De data man använt har huvudsakligen varit offentlig statistik som är allmänt tillgänglig och därför ej påverkbar av forskarna. Mot denna bakgrund finner forskarna det vara ytterst osannolikt att sambandet är slumpmässigt.

Omvänt orsaksförhållande: Tidsserieanalysmetoden gör det möjligt att utreda om det föreligger ett omvänt orsaksförhållande, dvs att fastställa vilken variabel som leder före den andra tidsmässigt (sk lead-lag analys). Syftet är att utesluta att man anpassat gruppstorleken i efterhand till utfallet av t ex brottsstatistiken. Många av studierna på detta fenomen är tillgängliga för sådan analys, och resultaten har varit konsekvent desamma. Förändringarna i gruppstorleken har antingen skett samtidigt med förändringen av de mätta variablerna (t ex brottslighet), eller också har förändringen i de uppmätta variablerna skett efter förändringen i gruppstorlek. Inte i någon studie, inklusive denna, har det omvända förhållandet förelegat. Dessutom förelåg en kvardröjande, avklingande effekt som även observerats i flera andra studier. Dessa resultat bevisar att omvänt orsaksförhållande är uteslutet.

En tredje faktor som orsak: En viktig fördel med tidsserieanalys är att den gör det möjligt att avgöra om det kan ha varit en tredje faktor som varit den egentliga orsaken till resultatet. I tidsserieanalys registreras ett mått med lika stora intervall, t ex dag för dag, och man registrerar samtidigt alla tänkbara faktorer som kan orsaka förändringar i det man mäter. Man kan med hjälp av tidsserieanalys som inbegriper dessa faktorer, förutsäga hur stor t ex brottsligheten skulle varit vid en viss tidpunkt om inte en ny orsaksfaktor hade tillkommit.

"Om det uppträder plötslig, signifikant avvikelse från förutsagda värden, kan man med tidsserieanalys utesluta alla sådana andra orsaksfaktorer som tidigare regelmässigt påverkat det aktuella måttet. Om man t ex inför en ny metod att påverka brottsligheten på vintern, gör tidsserieanalysen det möjligt att avgöra om brottslighetsminskningen verkligen var större än vad som bara var följden av sänkt utomhustemperatur". "Vid forskning på effekter av TM- och TM-Sidhi-programmet, har denna analysmetodik ofta tillämpats. Såväl omvänt orsaksförhållande som kända tredje faktorer har uppenbarligen uteslutits med extremt hög sannolikhet. I sådant fall synes det enda alternativet till den sambandstolkning som erbjuds av den testade hypotesen vara att det finns en okänd tredje faktor som inte tidigare hade påverkat registrerade tidsseriedata på ett systematiskt sätt.

Detta skulle innebära att en okänd tredje faktor plötsligt skulle börjat utöva en systematisk och påtaglig inverkan precis samtidigt som man påbörjade grupputövning av TM- och TM-Sidhi-programmet. Då det måste anses uteslutet att något sådant skulle inträffat vid ett fyrtiotal olika tillfällen av en ren slump, måste denna tänkta tredje faktor haft en förmåga att alltid påverka såväl de olika måtten (såsom t ex antalet våldsbrott), som antalet deltagare dag för dag i grupperna. Och denna tänkta faktor måste ha kunnat orsaka denna förändring av antalet deltagare i grupperna alldeles före förändringarna i de olika måtten, men aldrig efter. Det är svårt att identifiera en kandidat till en sådan okänd faktor. Detta fenomen har nu varit föremål för livliga akademiska diskussioner sedan åtskilliga år. Men varken på konferenser eller i tryck har någonsin en sådan kandidat föreslagits."

VÅR KOMMENTAR

Samhällsvinsten torde vara avevärd även om man enbart utgår från storleksordningen av de i forskningen påvisade kortsiktiga minskningarna av olika störningar. Vid längre experiment har man iakttagit en kumulativ effekt, som är betydligt större än vad man uppmätt under de kortare experimentperioderna. I detta fall pekade statistisk analys på en kumulativ effekt om 48% om gruppen hade varit kvar.

Kostnaderna för programmet är försumbara i relation till den vinst samhället kan förväntas göra av dessa resultat att döma. Igångsättningstiden för en temporär grupp är någon vecka. En permanent grupp kan skapas inom loppet av några få månader.

Samhället har därför goda skäl att beakta nedan citerade slutsats, godkänd av Washingtonprojektets råd, bestående av oberoende amerikanska vetenskapsmän och samhällsrepresentanter: