Primära krav

• stabilt
• snabb uppsättning
• enkelt att justera efter underlaget

Sekundära krav

• vikt (se nedan)
• robust
• regntåligt (och eventuellt tåla saltvatten)
• bärannordning

Till fågelskådningens tubkikare använder vi oftast ett kamerastativ + videohuvud. Vanligen anser man att det är ett plus om stativets ben kan vinklas utåt olika mycket, efter underlaget. Benen och centrumstolpen bör därför inte ha gemensamma mellanstag.

Varje skarv i benen gör stativet mindre vid transport men bidrar också till tyngd (flera lås) glapp och krångligare uppsättning. Ett stativ som används vid normal "bilskådning" bör därför inte ha fler än 3 sektioner per ben.

När det gäller stativets vikt så är kraven motstridiga. Dels vill man ha ett stativ som är lätt att bära. Dels vill man ha ett tungt stativ därför att det står stadigare och klarar vind bättre. Både tungt och lätt således. Detta är stativens paradox.

Ett sätt att få ned vikten på stativet är att komplettera det med en stolryggsäck. När du sitter och skådar så kan stativbenen kortas vilket blir ordentligt stadigare och mindre känsligt för vind. Sittande kan du alltså ha nytta även av ett ganska klent och kort stativ. Att dra ut stativets centrumstolpe är fullt möjligt, men det ökar vibrationerna. Undertecknad använder nästan alltid stativet med centrumstolpen ca 5-15 cm utdragen. Med alla de kompromisser undertecknad gjort (lätt, litet stativ) ska man veta att det då och då i kraftig vind är nödvändigt att sitta ned på stolryggsäcken.

Om du vet med dig att du alltid vill stå rak och spana fåglar så bör du satsa på ett stativ som tillåter ockularets höjd ca 10 cm högre än din ögonhöjd. Ganska ofta är marken ojämn och det kan då vara smidigt att stativet klarar höjden även om det står lägre än du. Dessutom kan en snabb höjning av stativet behövas när man studerar t.ex. sträckande rovfågel. Det är också lämpligt att välja ett tyngre stativ som klarar vindbyar. Du som vill kunna stå hela tiden, även i vind bör kunna använda stativet med centrumstolpen i nedersta läget. Utdragen 0-7cm, inte mer alltså.

Det finns en möjlighet att göra stativet stabilare på plats i naturen. Genom att hänga en vikt (sten eller grus) mellan stativets ben kan stativet bli betydligt stadigare. Det både "spänner benen" och ökar stativets tröghet att vibrera i vinden. Denna metod används endast sällsynt i Sverige.

Numer finns även kolfiberstativ. Dessa är lättare och mycket stumma. Priserna ligger på minst det dubbla mot vanliga aluminium-stativ. Eftersom kolfiberstativen har vanliga lås av metall så blir viktbesparingen för små stativ procentuellt mycket mindre än för stora, höga stativ. Kolfiber designas extremt och även om de vid normal användning är jättebra måste man resa ett frågetecken för slagtåligheten. Eftersom även tyngd har fördelar så är det ytterst tveksamt om man någonsin tjänar något på att äga dessa dyrgripar.

För egen del anser jag att fler fågelskådare borde överväga Manfrottos Nature-modeller (äv. Swarovski). De är både snabbare att montera och lättare att justera till underlaget. Stålspikar nedtill kan ibland ge mer stabilitet. Jag tycker ibland att konservatism kan vara på sin plats, men på den här punkten går fågelskådare för långt. Nature-modellerna är dyrare men ger valuta för det högre priset. Varför ska fågelskådare använda kamerastativ avpassade för innomhusbruk!?

>>>   Kräv Nature-modeller i butiken!   <<<

Enkla stativhuvuden har mekaniska friktions-lösningar medan det även finns dyrare huvuden med hydraulisk "glidning" som gör att rörelsen blir mjukare. Olika fabrikat på huvuden och stativ går ofta enkelt att skruva ihop. Kolla med säljaren.

Genom att sitta och skåda kan du sänka stativet och på så sätt klara dig med ett lättare stativ. Detta är mycket smidigt och en ryggsäck med några goda smörgåsar, termos, god fågelhandbok och choklad är ju aldrig fel ändå. Så långt är sittande ställning mycket bra.

Att sitta ned medför några nackdelar också. Låg position ger sämre vinkel till markens (vattnets) värmeflimmer. Ibland är detta mycket påtagligt. Inte sällan kan man dessutom behöva stå upp för att hitta en fågel som rör sig i markvegetation.

Varför jag använder stolryggsäck: Utan stolryggsäck har man oftast ingenting att sitta på, med säcken kan jag välja att stå eller sitta där stativet kan stå bra. Mitt stativ är lätt men duger oftast även att stå upp med. Ibland kan vinden tvinga fram sittande (eftersom stativet är så tunnt och lätt), men när det blåser är det ofta mindre värmeflimmer så det är ett ganska "lågt pris" man betalar för att använda lättare stativ.

Manfrotto är tack vare klok design och stora serier både bra och prisvärda. I USA säljs Bogen som tillverkas av Manfrotto men har andra typbeteckningar. Velbon är vanliga i Sverige och finns som billighetsmodeller, medelkvalitét och dyra kolfiberstativ. Slick har modeller som kan komma i fråga vid fågelskådning men är nog oftast inte så vanliga och inte så prisvärda i Sverige. Gitzo är fina stativ som finns i kolfiber men är ofta dyra. Tiffen finns knappast här.

Om du jämför stativ via tabeller på nätet kan du tänka på att stativhuvudet ger ca 8-10cm höjd och att vinklad tubkikare ger ytterligare ca 10-12cm höjd. I genomsnitt ca 20 cm tillsammans alltså.

• Manfrotto 190 (svart). För personer upp till ca 150cm (kan kallas juniorstativ).
• Manfrotto 190 NatureTracker (grönt med snabblås, axelrem och markspikar): Detta är aningen högre än standardversionen. En förlängningsdel till centrumstolpen medföljer. Rekommenderas till personer högst 170cm. Undertecknad är 170cm och använder detta tillsammans med en 80mm Kowa. Detta går, speciellt om man sätter sig ibland.
• Manfrotto 144. Svart, skruvlås: Något kraftigare än 190-modellen. Ett av de vanligaste stativen för medellånga. Passar högst ca 180cm långa personer. Den här modellen har något sämre justering för benvinkel än andra Manfrotto.
• Manfrotto 055B. Svart, kraftigt med skruvlås. Passar längre personer. Betydligt tyngre än de föregående stativen.
• Manfrotto 055 Nature (grönt): Som föregående men grönt och mer utrustat som snabblås. Se 190 NatT ovan.
• Swarovski: Kraftiga /stora. Bygger på Manfrottos konstruktioner men har lite egna lösningar för snabblås, markspik och axelremmar. Mycket bra.
• Velbon CX686: Ingår ofta i paket med Tokina tubkikare. Detta stativ fungerar, men inte ett dugg mer än nödhjälpligt.

• Manfrotto 128RC: Videohuvud med snabblås som passar bra även för tyngre tubikare. Det allra mest använda bland fågelskådare i Sverige. I stabilt aluminium, fungerar bra. Prisvärt.
• Manfrotto 128LP: OBS! Har ej snabblås! Använd detta endast om din kikare ej klarar standard-infästning.
• Manfrotto 200: Snabbfäste, lätt, något mindre stabilt huvud tillverkat av kolfiberarmerad polykarbonat. Väger endast lite drygt hälften av vad 128'an gör. Använder detta själv men är tveksam till om man verkligen bör använda det tillsammans med tunga tuber.
• Velbon: Somliga skådare betalar extra för att få ett hydrauliskt huvud från Velbon. Har dock ej prövat detta.

Finns i mängder av modeller och varianter.

• Bohussäcken är en klassiker som finns i några olika utföranden. Tillverkas i Sverige av Samhall. Uddevalla om jag inte minns fel. Gedigen konstruktion och pålitliga material. Symetriska och vändbara axelremmar gör att det bara är att kränga på och gå. Finns vanligen i Jaktbutiker. Ca 700kr.
• Haglöfs har några olika modeller. En av dessa... den mest använda bland skådare är en aning för hög för korta personer. Den skaver på skinkorna. Se upp för detta! För den som är lång är Haglöfs höga, smala modell kanske den lyxigaste och bästa stolryggsäcken. Den är nära dubbelt så dyr som Bohussäcken. Ca 1300kr.
• Några av de billigaste användbara stolsäckarna finns på Stadium (sportaffärskedja) och Biltema. Dessa är inte lika bra att bära långt men slår de flesta andra säckar i de lägre prisklasserna. Priset är ca 250kr. Dessa säckar kan ibland göras bättre genom att spänna en "distansväv" omkring stolen (mesen). Detta är ett grovmaskigt nät som spänns runt "stolbenen" som stödjer mot ryggen i stället för att säcken ligger dikt emot ryggen. Då kan säcken packas knöligare utan skavsår och det vädrar också bättre. Dyrare säckar har vanligen detta i original.

De senaste åren har marknaden fullkomligt exploderat med nya tubkikarmodeller och fabrikat. Märkligt nog har inte alls något liknande synts bland stativen.

De som verkligen satsar på fågelskådning som hobby använder nästan alltid Fåglar i Europa, Lars Jonssson -92 eller Fågelguiden, Lars Svensson m.fl. -99. Båda dessa täcker även flertalet av de rariteter som ses i Sverige. Lars Jonssons fågelbilder är oerhört levande och boken har bra texter. I Fågelguiden är Dan Zetterströms bilder mycket välgjorda, korrekta i varje detalj och tillsammans med bra texter är nog denna bok nummer ett för närvarande. Böcker som endast täcker delar av fågellivet, speciella landskapstyper etc. tenderar lätt att bli pusselbitar i bokhyllan och en heltäckande bok att medfölja i fält rekommenderas varmt även till nybörjaren.

För fördjupande texter om fåglarna väljer nog de flesta idag en multimediaprodukt. Här finns några olika av varierande kvalité på CDR och DVD från ca 500kr upp till ca 2000kr. Dessa kan beställas via web-bokhandlare eller Naturbokhandeln. En handbok som har något mer textpresentation än de ovan nämnda är Nordens fåglar, Fransson & Staav (-87, -91 och 2000) som täcker nordens vanligen förekommande arter och har bra och trevliga bilder.

Sidan upplagd 2003-01, uppdaterad 03-06-16

Morgan Ohlson

morgan.o@post.utfors.se