Katie Ericksson
Home

Dessa sidor handlar om sjuksköterskan och dennes roll i vården.

Den behandlar b.la. etik, cancervård, Sexuell funktionsnedsättning i samband med strålbehandling av gynekologisk cancer, PLISSIT - Modellen, Katie Eriksson samt många andra ämnen.

 

 

Jag har med hjälp av litteraturstudier samt olika föreläsningar och konferanser inom omvårdnad skrivit denna sida.

Jag hoppas att dessa sidor skall vara till hjälp för dig som är sjuksköterska eller studerar omvårdnad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Katie Eriksson är född på 40-talet. Hon tog sin sjuksköterskeexamen 1965 och blev vårdlärare 1970 vid Helsingfors Svenska Sjukvårdsinstitut. 1974 blev hon utnämnd till rektor, hon tog också sin fil kand detta år. Katie Eriksson blev fil lic och disputerade 1982. 1984 blev hon docent i vårdvetenskap och 1986 utnämndes hon till planeringsprofessor vid Åbo Akademi i Vasa där hon sedan 1991 är ordinarie professor. Idag delar hon sin professur mellan Åbo och Helsingfors. En av hennes hjärtefrågor är att forma en vård som bygger på människokärlek och djupt ansvar ( Segesten & Segesten, 1995).

 

Här är några begrepp, klicka på de understrukna orden.

Erikssons teori

Erikssons syfte

Erikssons konsensus begrepp

Hälsa

Att vårda

lidande

 

 

Erikssons teori är en metateoretisk teori. Hon bygger sin teori på intryck och teoretiska ansatser från ett stort antal vetenskapliga discipliner som till exempel psykologi, religionsfilosofi, pedagogik och vetenskapsteori ( Thorsén,1992). Eriksson har inte skapat teorin för att passa en verksamhet utan är utvecklad för att beskriva kunskapsbildning och paradigmutveckling inom vårdvetenskapen, för att tydliggöra de ideal och värderingar som disciplinen vilar på (Rooke, 1991).

Erikssons syfte med teorin är att bevara grundläggande paradigm eller metateoretiska frågor rörande människosyn, miljö, hälsa och omvårdnad. Eriksson avser att beskriva den verksamma faktorn i allt vårdande (Thorsén, 1992). Hennes teori är individorienterad och hon ser människan som en unik individ vilken definieras av sina relationer (Kirkevold,1994).

Erikssons konsensus begrepp är följande: människan, värld, hälsa, omvårdnad och lidande, dessa begrepp beskrivs närmare nedan.

Människan är kropp, medvetande och ande. Kroppen har en livsvilja som utvecklas och driver individen mot självförverkligande och hälsa. Människan är fri och förnuftig med ett samvete som Eriksson menar är bundet till Gud. Människan har förmåga till självreflektion och kan kritiskt granska sin situation och därigenom utvecklas. Vårdandet är en naturlig instinkt och finns hos alla människor.

Människan är beroende av relationer och Eriksson betonar en helhetssyn (Thorsén,1992). Synen på den odelbara människan utgör basen för Erikssons teori som helhet ( Kirkevold, 1994).

Eriksson menar att världen upplevs genom människan och kan inte isoleras från denna relation. Eriksson betonar mötet mellan människan i en medvärld (Thorsén,1992). Människan står i relation med den konkreta andra t.ex. anhöriga och vänner, den kollektiva andra t.ex. samhället och den abstrakta andra som är Erikssons uttryck för Gud (Kirkevold, 1994).

Hälsa är nära knutet till Erikssons människosyn och är ett tillstånd som karakteriserar människan. Hälsa är rörelse och förändring. Hälsa är sundhet, friskhet och välbefinnande ( Kirkevold, 1994). Välbefinnande innebär välmåga och välbehag, vilka är de två dimensionerna. välmåga relateras till välstånd och en individs välstånd kan objektivt konstateras i förhållandet till samhällets normer. Medan välbehag är en subjektiv upplevelse av tillfredsställelse och en känsla av välbehag (Eriksson, 1986).

Att vårda är en allmänmänsklig naturlig instinkt. Vårdandets kärna sammanfattas i tro, hopp och kärlek. Omvårdnad är särskilt påkallad när vårdaspekten är framträdande, dvs. när patientens väsentliga behov inte blir tillfredsställda. Den professionella vården har den naturliga vården som mål. Omvårdnadens konkreta mål består bl. a i att tillgodose patienters grundläggande behov. Två grundläggande metoder är nödvändiga för att vårdandets kärna ska kunna tillvaratas, reflektion och produktion. Reflexionen är en förutsättning för insikt och förståelse. Utan förståelse kan ingen produktion äga rum. Omvårdnad förutsätter att sjuksköterskan reflekterar över vårdens innebörd i konkreta situationer (Thorsén,1992).

För att undvika lidande är bekräftelsen av människans värdighet viktig. Det innebär att inte kränka patienten, att inte fördöma eller utöva makt, att visa respekt, att säga ett vänligt ord eller en blick, att stödja och uppmuntra. Det viktigaste med lidandet i vården är att våga möta det. En god vård, som är etisk och som strävar mot att minska lidande, har sin grund i kärlek till och ansvar för den andre (Eriksson, 1995).