Processen
Home

Dessa sidor handlar om sjuksköterskan och dennes roll i vården.

Den behandlar b.la. etik, cancervård, Sexuell funktionsnedsättning i samband med strålbehandling av gynekologisk cancer, PLISSIT - Modellen, Katie Eriksson samt många andra ämnen.

 

 

Jag har med hjälp av litteraturstudier samt olika föreläsningar och konferanser inom omvårdnad skrivit denna sida.

Jag hoppas att dessa sidor skall vara till hjälp för dig som är sjuksköterska eller studerar omvårdnad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den empatiska processen

Tre mekanismer spelar en viktig roll för den empatiutövande sjuksköterskan. Den första mekanismen är perception. Med hjälp av erfarenheter, inre referenser, känsloladdade minnen och fantasier jämför samt matchar sjuksköterskan de signaler han/hon blivit varse hos patienten. Utifrån detta drar sjuksköterskan slutsatser om patientens känsloläge. Den andra mekanismen är affektiv resonans som är en automatisk imitation av sjuksköterskans kroppshållning och ansiktsuttryck (patienten upplever en affekt, som är samstämmig med sjuksköterskans). Detta baseras på fysiologiska förhållanden, vi är från födelsen utrustade med olika rörelsemönster i ansiktsmusklerna, mönster som avspeglar en underliggande mer allmän och inre oro. Senare när vi har blivit äldre och med hjälp av människor i vår omgivning lär vi oss att uppleva deras mönster som känslor. Det är den automatiska imitationen som ger upphov till den affektiva resonansen och den utgör en kärnpunkt i den empatiska upplevelsen. Den tredje mekanismen är projektiv identifikation som är ett sätt att kommunicera känslor, men också ett försvar mot känslor. De känslor som kommuniceras via den projektiva identifikationen är omedvetna, det vill säga förbjudna och oförenliga med patientens bild av sig själv. Genom manipulation beter patienten sig så att han/hon framkallar den förbjudna känslan hos till exempel en sjuksköterska. Om sjuksköterskan kan hantera dessa känslor bättre än patienten, så får patienten se att dessa känslor inte är så farliga, att de går att stå ut med och att de till och med kan vara värdefulla (Holm, 1987).