Olle Holmqvist

I Linnéträdgården i Uppsala 1984. Några hundra tusen TV-tittare
får höra om Linnés Peloria...

En höjdpunkt i mitt var att få göra TV-serien Mot Livets Innersta med Bertil
Svensson på Malmö TV, skapare av bl a Fråga Lund och senare känd för sina trädgårdsprogram. Min idé från början varit en rad små snuttar om cirka fem minuter som var och en skulle beskriva en biologisk forskarfråga och sedan visa hur den löstes - med Lagerkvists konstpauser som förebild.

Men cheferna i Malmö ville göra en hel serie och så blev det. Fem
halvtimmesprogram om utvecklingslärans och genetikens utveckling, följt av
ett studioprogram där jag fick vara programledare.

Det började med apotekaren i Heidelberg en sommardag år 1590 observerade att hans bestånd av skelört ändrat form. Det var den första rapporten om vad som senare skulle koma att benämnas en mutation.

Den första beskrivna mutationen, en ny livsform 1590

Så ett långt inslag om Linné som själv observerade samma fenomen och först
var stormförtjust, men som sedan ville glömma alltsammans. Det var historien
om Linnés peloria, ett monster i växtvärlden. Ännu mer intressant är Linnés
kamp mot sin samtida Buffon. L. hävdade att arterna var distinkta eftersom
de skapats var och en för sig. Buffon menade att gränserna var flytande.

I TV-serien så vidare till Lyell, geologen som uppställde principen att naturen
har formats av krafter som verkar ännu, en princip som ledde Darwin
(och Wallace) fram till det naturliga urvalet. Så vidare via Mendel som
upptäckte matematisk regelbundenhet i arvsgången och till upptäckten av
kromosomer och gener och DNA och "splittrade gener" 1977.Tre (då 1984) blivande nobelpristagare medverkade och en fjärde omnämndes.

En dumhet begick jag i serien. När Morgan på tiotalet blev övertygad om att
generna var lokaliserade till kromosomerna resonerade han så här: Om generna har specifika platser, loci, på en fysisk kropp, en långsträckt kromosom, som ibland bryts av, så blir det så att gener som ligger nära varandra har hög benägenhet att överföras tilsammans. Det är liten risk att ett brott skall inträffa mellan dem. Och vice versa om de ligger långt ifrån varandra. Den vanliga processen när detta inträffar och som Morgan använde sig av är crossing-over, overkorsning inom kromosomparet, och så förklaras det i alla läroböcker.

Till tiden för nobelföreläsningen 1931 hade han emellertid börjat tro att det här hade betydelse även vid ett annat och mindre vanligt fenomen, translokation. I TV-serien valde jag illustrera principen med just translokation. Flera genetiker blev rättså ilskna. En ringde och sa "så där går det ju bara inte till". Jag hade faktiskt kollat med ett par genetiker och vänner i Lund, varav en professor i genetik, och de protesterade inte. Om jag finge göra om det idag skulle jag ändå illustrera med crossing-over.

Hur som helst, serien sågs av några hundra tusen och fick gott betyg av
kritikerna. Den var avsiktligt "smal" och producerades bl a för att visa att
TV kan producera även "svåra" ämnen och inte bara lättviktigt. Så var det,
den härliga sommaren 1984…