Eowyns klagan
Tårar som faller stilla i natten
blandas med stjärnljuset på min kind
Ensam och bortglömd
förgänglig som vind.

Hjärtat som längtat efter en vän
vissnar nu sakta och tynar bort.
Ingen förtröstan
hoppet var så kort.

Sorgen som tär i nattens timma
kallare än is, svart som sot.
Kärlek som givits
togs inte emot.

Hjärtat som längtat, längtar nu bort
tårar som faller i eldens sken.
Det lätta hjärtat
känns nu tungt som sten.

Hopp jag en gång hyste var förgäves
en dröm som nu aldrig sanning blir.
Borta i morgon
som molnstrimman skir.

Allt är nu över, sången min tystnar stilla
allt jag hoppats och drömt var endast en villa.








/I.M.
This page is © copyright Nya Palantíren & the author
1998-2005. All rights reserved.