Eowyns klagan
Tårar som faller stilla i natten blandas med stjärnljuset på min kind Ensam och bortglömd förgänglig som vind. Hjärtat som längtat efter en vän vissnar nu sakta och tynar bort. Ingen förtröstan hoppet var så kort. Sorgen som tär i nattens timma kallare än is, svart som sot. Kärlek som givits togs inte emot. Hjärtat som längtat, längtar nu bort tårar som faller i eldens sken. Det lätta hjärtat känns nu tungt som sten. Hopp jag en gång hyste var förgäves en dröm som nu aldrig sanning blir. Borta i morgon som molnstrimman skir. Allt är nu över, sången min tystnar stilla allt jag hoppats och drömt var endast en villa.
/I.M.
This page is © copyright Nya Palantíren & the author 1998-2005. All rights reserved.