Vikbolandet i nordöstra Östergötland
Landet mellan vikarna, Bråviken i norr och Slätbaken i söder, är ett bördigt slättland.
Det har bebotts sedan hedenhös fram till våra moderna dagar. Därom vittna gravfält,
stensättningar runstenar och andra fornlämningar. Vid gamla kultplatser byggdes
medeltidskyrkor varav mycket få finns kvar på grund av den byggiver som rådde
vid tidigt 1800-tal då många gamla kyrkor byttes ut mot nya med större rymd och ljus.
På höjder i landskapet finns lämningar av fornborgar och landskapet har gott om stora
gårdar. Några, med anor från medeltiden, brändes av ryssarna i början av 1700-talet
och alla byggdes inte upp igen.
Längs med Bråvikens södra strand ligger många slott och herrgårdar.
Som exempel kan nämnas Ållonö, ritat på 1600-talet av Nicodemus Tessin d ä.
Andra intressanta herrgårdar är Lönö, där Zarah Leander bodde, Mauritsberg,
där Verner von Heidenstam skrev "Karolin-erna" samt Broxvik en plats för stor
dramatik runt förra sekelskiftet, på grund av ett mord. "Broxviksdramat" kan man läsa
om i Christer Topelius "Sällsamheter i Östergötland , del 1".
En av landets äldsta runskrifter finns inhuggna i en klippa vid gården Oklunda,
som ligger i Östra Husby socken. Det är ett rättsdokument som handlar om Gunnar,
som dräpte en man och flydde till en offerlund ...förlikning gjordes sedan med den
dräptes släkt. ( Sid.51 i "Östergötland" av Sven E. Noreen)
Runorna anses vara ristade på 800-talet.
Ö Husby hade en tidigt byggd medeltidskyrka som fick ge vika för ett 1800-tals tempel.
Trakten söder om Kuddby kyrka är rikt på fornminnen.
Där finns bl.a. gravfält och ruinen av medeltidskyrkan i Å.
Medeltidsstaden Söderköping hade fordom förbindelse med Slätbaken via Storån.
Landhöjningen gjorde detta omöjligt och den tidigare Storhet som staden åtnjöt
som "Hansastad" förbleknade. På 1200-talet hade staden haft stor betydelse,
med flera kyrkor och ett Franciskanerkonvent grundat 1235. När Göta kanal grävdes
och invigdes 1832 fick Söderköping åter en viss betydelse. Numera är det som
"småstadsidyll" för turister som staden kan anses intressant. Man kan promenera längs
kanalbanken ut till Mem, slottet vid Slätbaken. Det var i S:t Laurentii kistan med den
Heliga Birgittas kvarlevor rastade (efter seglats till Sverige) på sin väg till Vadstena.
Förutom medeltidskyrkor, och ett rådhus från 1700-talet, kan man besöka
"Smultronstället" vid kanalen – stadens Glassrestaurang!
Lite utanför pilgrimsvandringens marker ligger S:t Annas skärgård.
Där utspelades ett drama med den nioåriga Helena Sofia Ekblom som haft uppenbarelser
och förhördes av prästen. Den stackars flickan sattes på Vadstena Hospital i 19 år.
Trots det avskräcktes hon inte at gå runt och predika och kallades därför för "Predikare-Lena".
Hennes berättelse finns nedtecknad av Tore Zetterholm som också gjort en pjäs om hennes liv.
Ett litet sammandrag av "landet mellan vikarna" sammanställt av Annette Elmby.
Tranås i januari 2003-01-12
Se även denna hemsida om vikbolandet